Iår har det blivit högst tydligt att det är bra med olika växtplatser för tomater. Förra året lärde jag mig att det inte är nån större idé att ha dem granne med potatisen pga bladmöglet, det ska vara extremt torrt om tomaterna inte ska drabbas eftersom mognaden är typ samtidigt som den kritiska tiden för när möglet kommer, för det gör det alltid.
Jag har mina högväxande tomater i växthuset och som vädret varit iår är det gynnsamt. Den kalla och blåsiga vår/försommaren gör att det är bra inomhus för dem, andra år när det varit väldigt varmt blir det sämre därinne, de vill ju helst inte ha över 30°. Trots innemiljö och i mina ögon fina och välväxta plantor med mycket blommor och en del kart – ännu inget att äta. Det är sent iår, men nu ska det bli en period med varmare väder och då får vi väl hoppas att det ska mogna fram lite. Min vana trogen har jag planterat ganska tätt, MEN jag har faktiskt minskat antal plantor; från 88 till 81 st. Jag tänkte ju ut att jag nog inte måste få 90kg tomater iår, det finns rätt mkt kvar i frysen fortfarande och alltså kunde minska antal plantor ordentligt 😜
De växer ordentligt på höjden i växthusetDe sista: ett par tjuvar som rotats i vatten och några som var senfärdiga, nu har de kommit igång bra.RosaSungoldPlan 9 from Outer Space tror jag
Väggen framför stallet är i östläge vilket skyddat mot de värsta vindbyarna som nästan alltid kommer från väster. Plantorna där är hyfsat kraftiga nu och visar på gott gry. De växer bra och har både blommor och kart.
Söderväggen på ladan brukar vara bra men iår har de stackars plantorna fått ett.. hmm.. liggande uttryck. MEN: klena tomatplantor behöver inte betyda inga tomater. Tvärtom i vissa fall, när de utsätts för lite svårigheter som torka, näringsbrist osv skyndar de sig att gå i blom (de vill fortplanta sig innan de dör) och det är ju bra. Jag är ju främst ute efter frukten, bladmassan går ju inte att äta 😄
De har ändå börjat växa lite till sistDvärgbuskSibirjakSå extremt pluttig planta, men tomater ska det ändå bli..Sibirjak
Den som är lite uppmärksam kan också se att några fikon fått kampera ihop med tomaterna. Det är de som klarat övervintring i växthuset, nu får de sitta här och se om de kan tänkas överleva på den här platsen också.
Årets dvärgar (de som odlats inne i fönster) planterades i krukor och har fått stå kvar i växthuset ända tills nu. Dem har vi kunnat plocka och äta av sen början av maj, nu har de tagit lite paus så jag tänker att södersidan av växthuset under takutsprånget kan vara ett bra ställe ett tag iaf.
Lite solbrända men ovanligt fina fönstertomaterTomater på G
En väntar ju såklart som attan på att få frossa men den tiden kommer och jag kan vänta, detta året är allt sent och vad ska man göra? Det blir som det blir och det får bli bra.
Om året 2024 var Snigelns år så måste detta året vara Lusens år. Förr har jag sett både gröna och svarta, men iår har jag även hittat bruna löss. Och visst är de störande, men jag har bestämt mig för att inte tappa tålamodet och börja funderingar på att sluta odla för att det går mig emot, den tiden är sen länge förbi, jag kan inte sluta…). Inte heller kommer jag börja spruta på saker som avdödar, ska jag äta mat som besprutats så kan jag likabra köpa den i affären.
Fick en idé när jag såg att spenaten som gått i blom var översållad av svarta löss kanske var det dags för ett litet experiment? Det första man tänker är att rycka upp dom eftersom de är ”besmittade”. Sen tänkte jag att eftersom inget annat i trädgårdslandet fått lössen än så kanske dessa kan tjäna som lockbete och skafferi åt rovinsekter som surrar förbi. Antagligen är jag inte den första som tänker så men det kändes ändå som ett experiment i nobelprisklassen. Tänk att helt enkelt odla mat till nyckelpigor och andra rovdjur. Efter bara några dagar känns vittringen av Nobelpris mer än någonsin; jag ser hur det kryper några små filurer på spenaten; nyckelpigelarver! Inte jättelika sina vuxna föräldrar men rejält duktiga på att smaska i sig löss. Så himla roligt när man bara behöver skapa förutsättningar för att något ska hända – jag har verkligen inte behövt göra något extra jobb eller köpt en endaste liten sak för att detta skulle ske – naturen är med mig och det känns som att jag vunnit högsta vinsten, oavsett Nobelpris eller ej 😌
En annan rolig sak på samma ämne; paprikan har under hela våren fått tåla rejäla kallduschar för att det funnits löss på dem men plötsligen såg jag nu en pytteliten ynklig larv där. Det visade sig vara en hungrig blomflugelarv, även de har löss som sin favoritföda. Det fina med kråksången är att när sen larven fått bli en blomfluga gör den mig nästa tjänst; den pollinerar det jag odlar – alltså hjälper till att göra tomater!!!
Hungrig larv av flyttblomfluga
Sara Bäckmo har skrivit en artikel om nyttan med bladlöss som är mycket klok; kontentan av det hon skriver är att bladlössen är mat till andra insekter, som hjälper till med pollinering och blir mat till tex fåglar osv. Egentligen är det helt självklart, de allra flesta vet att små djur är mat till större, men just i detta fall verkar vi ha glömt det. Sara skriver också om symbiosen mellan myror och bladlöss, att de hjälps åt. Några tänker att man då kan ta bort myrorna så försvinner också lössen. Och så har vi tagit bort ännu en stor födokälla till andra djur. Dessutom spelar myror en viktig roll genom att lufta och bryta ner jorden, de sprider frön och är rovdjur. Man kan faktiskt läsa att de även håller undan sniglar.
I ett vidare perspektiv kan man också se att en livskraftig planta sällan blir särskilt medtagen av lite löss, kanske är det så att de även har till uppgift att sålla ut svaga individer? Varje art är beroende av att vara stark, att de som har god förmåga att växa till och stå emot sjukdomar är de som ska överleva medans de svagare ska sorteras bort. Även om man blir ytterst besviken när ens drömmar om en särskilt blomma/växt krossas, så kanske det ändå inte är bra om jag måste klema bort den för att den ska finnas?
Lotta Lundgren skrev precis om att samplantera olika växter för att vissa växter repellerar löss, tex petunia. Hon har testat att sätta dessa tillsammans med andra grödor som ofta får löss, med gott resultat. Även om det inte är kliniskt bevisat så finns det garanterat sånt som fungerar, tänker att varje litet kryp/växt har sätt att klara sig mot olika typer av fiender. Det är tex ingen slump att just kålfjärilen är den som äter på kål, utan just för att den specialiserat sig på den och klarar av kålens kraftiga växtsaft vilket många andra insekter inte gör. Att hitta kunskap om de här många olika sakerna är det som gör det så spännande att odla tycker jag.
Helt nyligen publicerade SR ett inslag där deras trädgårdsexpert uttalar sig om att lusen är odlarens största hot iår. För att det är för lite nyckelpigor och för att småfåglarna har dött pga den kalla våren och för att det inte funnits mat åt dem. Knepen som han då sprider för att bli av med lössen är 1. kallduschar 2. kläm ihjäl 3 såpspritlösning 4 HELT ekologiska bekämpningsmedel. Jag blir perplex. Okej, vi har för lite nyckelpigor och småfåglar för att det inte funnits mat åt dem. Jag är helt med på att klämma ihjäl och att duscha för det påverkar bara exakt på den växt du vill skydda, men sprayar du såpsprit på en växt så dödar du alla insekter därpå, och dessa så kallade HELT ekologiska medel… de är inte giftiga för människor (som vi känner till) men de är definitivt giftiga för insekterna. Så för att vi har för lite nyckelpigor och småfåglar ska vi också förgifta bort den mat som finns till dem?? Det som är mest skrämmande är att det är en expert som uttalar sig.
John Taylor pratade om att det kan hjälpa en att lära sig namnet på olika ogräs för att ha en större fördragsamhet med dem. Jag instämmer och tänker likadant om olika kryp, jag tycker att det är lättare att gilla dem om man vet vilken funktion de har, visst vill jag inte ha vare sig löss eller myror överallt men det finns knep att ta till som hjälper mig och i ganska många fall gör inte sk skadedjur så stor skada. Vad gör det tex om det är myror i komposten? De är ju också med och fixar till jorden. Att ha sköldlöss på sitt persikoträd är ju inte det roligaste, men långt ifrån det värsta. Trädet klarar sig fint ändå, myror och andra djur får mat och jag får ändå persikor. Att odla är inte alltid rent, snyggt och städat. Att odla är att ta vara på det som naturen ger – och om jag engagerar mig och lär mig hur den fungerar kan jag styra den lite åt mitt håll.
Tvåprickig nyckelpiga på Incarvillea
Prenumerera på inlägg från https://denjordigatummen.com:
Det har varit lite tyst ifrån det här hållet ett tag nu och det beror på att jag har bytt webbhotell, det var lite trixigt och sidan har i perioder legat nere men nu verkar det som att allt är på plats och då ska det kunna rulla på igen. Tacksamt med en mycket hjälpsam support som svarat på tusen frågor och återställt mina misstag hundra gånger (känns det som ). Så tips till den som vill känna sig som ett olärt barn på nytt – då kan man göra en sån här grej.. 😁
Odlingarna och vår/försommarstressen då? Jag tycker att jag har lyckats iaf bättre än andra år, såklart har jag en del kvar att få ut, krukor som ska placeras, omplanteringar och att börja stötta, men på det stora hela mår plantorna väl och växer på riktigt bra. Och jag har ännu inte känt att det är övermäktigt vilket kan vara en vanlig känsla i månadsskiftet maj-juni.
Den här våren som vi trodde skulle bli så tidig har istället visat sig vara ovanligt lång och seg. Det har varit rätt låga temperaturer med rejäl nattfrost en bit in i maj och zinniorna frös så sent som den 19/5. Och nu inatt hade vi endast 2 ynkliga små grader. Tufft för växterna, eftersom det varit varmt iaf dagtid i perioder och de har lurats att dra på; blommorna på syrenen frös bort, löjtnantshjärtat la sig platt och fick liksom börja om på nytt. Jag tror att det här kan bli det haken för våra växter i klimatförändringarnas tid. Inte att vintrar blir kortare och varmare utan att våren blir alltför växlande och de växter vi har, kanske framförallt träd och buskar med en längre livscykel, inte kan anpassa sig till växlingarna mellan värme och kyla.
Tomaterna har sen mitten av maj varit planterade i växthusets bäddar och nån vecka senare var även de som sitter vid lagårdsväggarna ute. I växthuset har det kommit igång på allvar, det växer, blommar och har blivit småtomater på endel. Fönstertomaterna som fått stå kvar i växthuset (det är ju meningen att de ska planteras ute) har gått att snacksa på av alla sorter. Och nu när även pelargonerna börjar flytta ut visar det sig att jag nog har plats för att ha kvar dem därinne i sina krukor iaf tills de blir oregerliga/får ohyra. Den Orange Hat som jag tog frö av och som sen blev en högväxande är orimligt söt och god. Orange förstås (det är ju alla de godaste). Fick veta av en odlarvän på insta att det inte är helt ovanligt att nya sorter går tillbaka/förändras utan att det skulle ha varit en korspollinering inblandad och isåfall så är den en ny sort som jag också kan sätta ett eget namn på.
Rosy Finch Ngt tät plantering, men det växer bra.SungoldFred’s Tie Dye Väkartade gurkorVenusFönstertomater och pelargoner i vild harmoni
Tomatplantorna ute vid väggarna har precis nu dagarna bestämt sig för att de vill växa. Otroligt klena plantor, men… det är inte detsamma som ett nederlag när det gäller tomater. Att svälta ut och vara tuff mot tomater är att gynna blomning och fruktsättning, en sak som jag aldrig slutar förvånas över. Som det ser ut nu är det betydligt mer frukt på gång på plantorna ute än de inne…
Små klena plantor men… 👉V. orangeGlacierSibirjak Anmore Dewdrop SibirjakAnmore Dewdrop
Paprikan och chilin är ju som vanligt ”for the last time” och här hade jag tidigt bestämt mig för att less is more(!!!); inte så många plantor men de som finns ska få det allra bästa. Alltså; flera omplanteringar, finjord, vatten och gödning om de så mycket som darrar på en bladkant. Och så här långt verkar det vara modellen, de ser oerhört fina ut och flera har fått fruktämnen 🥹🥹 Nu sitter de i stora kärl/jordsäckar för att kunna var mobila och flytta på om de inte är nöjda med sin placering. De bor sen ett par dagar i egna små öppningsbara växthus i pallkragar i kanten av dahlialandet. Där är det mestadels sol men lite vandrande skugga på em och lätt att se till dem flera gånger/dag. Fjäsk är bara förnamnet…
För ett par veckor sen blev alla dahlior planterade och de förodlade blommorna likaså. Planteringen går till så att den hötäckta ytan där en planta ska placeras grepas lite lätt för att jorden ska bli lättgrävd med händerna, ev ogräs tas bort och så ner med plantan/knölen i en grop, tillbaka med jord och täck runt plantan med höet. Tack vare de hittills kalla nätterna (2˚ vid ett flertal tillfällen) har de inte kommit igång ordentligt att växa, de ser lite ut som nyväckta ungar, rufsiga och lite bleka, men nu ser det ut som att sommaren iaf är här och då blir det nog lite andra tag i växandet.
Dahlialandet Bishop of Oxford Hootananny Dark Destiny
Maj månad brukar var en månad där det är svårt att hinna andas, jag har vid upprepade tillfällen skrivit om hur man när risken för nattfrost är över (eller nästan över) känner en enorm stress för att att allt ska planteras ut och hur man springer där med sina fiberdukar. Jag gillar ju att ha saker att göra och att få arbeta med kroppen, men när man håller på tills man stupar och måste säga nej till en glass i solen för att man inte har tid då är det inte avkoppling. Iår har det gått bättre och jag tror att nyckeln varit att variera sig och att tänka att detta ska kännas roligt. Att jag har gått ner i arbetstid och haft en ledig dag i veckan har garanterat också hjälpt till. Dessutom har jag tagit saker och ting bitvis; Okej potatis, idag är det din tur att komma i jord. Fem rader och sen får det vara bra. Oj, det blev en bit lanne och sättpotatis kvar – sätta mer eller ge sig? Jo, ge sig. Det blev en yta för direktsådd av solrosor i kanten av potatisarna. Finemang! Sen ska bara de eländiga fröna börja växa också 😁
Potatis som visat sigMorötter Joxlåda=allmöjligt som jag inte vet vart det ska varaLökkvarteret PumpaMajs
Lannen och rabatter har också fått vara ifred till det har varit dags för plantering eller sådd, vilket gör att det blir lite av den jobbiga ogräsrensningen i taget, också bra för det är ganska slitsamt att rensa pluss att det retligt nog kanske hinner komma upp mer ogräs innan det är dags för sådd/plantering om man är för snabb.
Ev håller jag på att bli gammal och klok också för jag har förstått att vissa sorter klarar av en kall vår, tex kålen. Kallsådd i budget-block i växthuset i slutet av februari, utplanterade på friland med fiberduk 18 april och nu är de superfina att titta på och att skörda av. Det är en fröjd att bara gå förbi sina odlingar och se hur de växer. Och de som inte gör det kan man bara kisa lite med ögera kollar man bara åt ett annat håll, förslagsvis åt ett håll där det växer bättre – fördelen med att odla många olika saker.
Grön- och palmkål
Något som ser ut att bli det bästa resultatet någonsin är vitlöken. Att lägga i rejält med kompost från början, täcka med hö och sen lägga på hönsskit lite då och då verkar vara bra. Men att vattna med fermenterad hönsskit är raketbränsle! Hönsskit i en vattenkanna ett par dagar och ett par klunkar av brygden i 10 liter vatten och vattna en gång i veckan.
Sören inspekterar
Såhär långt är jag väldigt glad över den här säsongen, saker och ting sköter sig, växer på någorlunda, vår och försommarlivet på den lilla gården är som den ska, katten har fått ungar och Märta har ruvat fram en kyckling. Idag är första semesterdagen, den första av många 🥰
Att odla är verkligen ett föräldraskap i fastforward-version; Det börjar med sådden (graviditeten) som vaktas noga och omhuldas, sen kommer de små urgulliga bebisplantorna som måste daltas med och ses till varje dag. Beroende på sort och livskraft växer de på sig på ett ganska trevligt sätt under en tid varpå de plötsligt blir oregerliga tonåringar, de vill ut och stå på egna ben och jag vill inget hellre än att så ska ske – men är inte riktigt redo än. Om man låter dem ta sina egna beslut och släpper dem för långt, ja, då finns stora risker för deras liv. Det gäller att med varm men bestämd hand lotsa dem till en fin framtid.
Och det är där vi är nu. Trots en så här långt ganska trevlig april med humana temperaturer och mycket sol så kan man inte släppa på vaksamheten. Plötsligt kan det bli rejäl frost och allt går åt pipan.
I avhärdningsstation med pallkragar och fiberduk där de härdiga annuellerna fått flytta och har det fungerat helt ok, ett gräs (Tef) visade sig inte vara så härdig trots allt, annars har de andra gräsen, lejongap, siljor mfl klarat sig bra. De stora pelargonerna som flyttat till växthuset för nån vecka sen ser ut att ha fått lite mer färg på bladen, dahliorna ser också mer välmående ut och nu senast var det resterande tomatplantornas tur.
Växthuset är ett hemmabygge med glipor där och naturligt självdrag som klarar sig frostfritt ned till ca -4°. Då vi tydligen valt ett köldhål till boplats får vi oftast ett par grader kallare än prognoserna säger får man rusta med fiberduk och bubbelplast ända in i maj, så det är ett himla dragande med dessa dukar fram och tillbaka. För den kan heller inte ligga kvar på plantorna när solen skiner – då blir de kokta..
Allt har nu fått sin plats, de som är mest känsliga (zinnia och rosenskära) står där det är säkrast (mitt i huset och mot väggen). Fuchsiorna som övervintrat och som ser ut att aldrig vakna står i kallhörnet, blomstersådder och dahlior på hyllorna i väst och öst. Tomaterna inifrån lite nedbäddade i hö och de som bott ute ett tag på en bockbänk mot söder – de ska ha den soligaste platsen såklart ❤️🍅☺️
Nedburna och klara för lastning, alla tomater och de sista dahliorna.Here we go! Bäddat i bäddenNoggrant sorterade och utplaceradeSolskyddet uppe
Mot väggen står de dödssega dahliorna, de som var för stora att lägga i påsar utan som istället fick krukor eller tom backar att vakna i. Dock har nog inte värmen varit tillräcklig för de är verkligen sega, en undrar om de öht har tänkt vakna… Som tur är så är det rea på dahlior lite här och där och då kan man ju kompensera för de som inte vill leva ännu en sommar 🙃
Eftersom det är ganska mycket att rodda med alla redan uppvuxna plantor är det nu det är bra att ha skrivit upp i sin planering så man kommer ihåg de där sena sådderna. Nu har tagetes och krasse precis såtts, det blev omsådd av vädd, harsvans och frosted explosion som inte gott så bra, samt Tef, den som frös till döds. I helgen blir det dags för majs, pumpa och gurka att få komma i jord.
Ja, att odla är arbete med hela kroppen, även hjärnan får sin beskärda del när allt ska kommas ihåg och att placeras på rätt ställe. Adda till det en vattenpump som går sönder mitt i alltihop och att man tackar sin lyckliga stjärna för att badkaren vid stuprören var fyllda av de 20mm regn som vi haft turen att få förra veckan. När den beställda pumpen kommit på plats och allt fungerar som det ska igen kommer jag att vara lite mer ödmjuk och tacksam för att det kommer rinnande vatten när man drar på kranen. Har du fått prova på att leva utan rinnande vatten? På ett sätt är det nyttigt, men absolut INTE roligt…
Åh vad det är härligt nu! Ljusare och ljusare blir det och det ser ut att bli tidigt med det mesta.
Pionjärtomater har fått stå kvar i växthuset efter första omskolningen. Jag brukar ju göra så men oj vilken skillnad när jag jämför med förra året. Även om det inte var köldgrader åt plantorna så blev det inget värme, de torkade inte upp efter omskolning och var ynkligt taniga. Det är inte jättestor skillnad på de som står ute och inne faktiskt. Superroligt!
De härdiga annuellerna har fått flytta ut i landet på avhärdning, pallkragar inbäddade i hö och med fiberduk över. De har klarat de första dagarna utan problem, trots rejält blåsigt. Kanske kommer jag att kunna sprida på utplanteringen och få det lite lugnare i maj-juni. Gäller bara att få till planerna av placeringen bara, att bestämma sig – det är då Den Veliga Odlerskans sanna jag kommer fram… 😅
Iår har jag också test med att ha pelargonerna i växthuset en tid innan de kan komma till altanen. Tanken är att hinna plantera om ett tag innan de ska flytta ut och de kommer igång lite snabbare – flera år har de ju kommit ut, fått ny jord och snabb avhärdning i juni och sen stått på altanen och sett tilltufsade ut ett bra tag innan blomningen kommit igång. De dahlior som vaknat upp har också fått flytta ut.
Pelargonerna är lite överraskade och bleka efter flytten ut i växthuset.Dahlior och jordkällar-pelargoner.
Och mina älsklingar penséerna är ju här på allvar nu. Det började på mässan med årets (vem visste ens att det fanns en årets av penséer?) Pech shades. Bedårande med skiftningar från mjukt gul till rost vidare till vinrött. Sen kommer alla minifavoriter, vit och lila, blågul, skarp orange, blå och vita och nyanser däremellan, och nu sist så fanns en lila-beigevit med aprikost öga. Jag bara smäller av va fint! Ihop med lite tuppfjädrar blir det riktiga vårbomber 🥰
Som sagt när det är varmt går det fint att odla, saker växer som man önskar och varje dag har sin dos av jord under naglarna. På skärtorsdagen var det nästan 20˚ och det blev lite paus från jorden en stund med utflykt till Rönne Kapell, vandring på ny vandringsled (Snårsjöleden) och mat och bubbel på uteservering i strålande sol – hur underbart!!
Fika på Rönne kapell Paus vid sjökanten Rolig kuperad stig längs sjön.Körsbärsblom i Askersunds hamn.
Alla plantor odlade giftfritt hos mig. Om du bor i Laxå tätort kan jag leverera plantor utanför din dörr eller ta med till Hallsberg. Det går också att ordna så de kommer till Degerfors/Karlskoga med lite planering.
Såsmåningom kommer det även att finnas även gurkplantor och tråg med luktärt och vallmo.
Åh vilken trevlig dag det var, när vi var på Trädgårdsmässan i Älvsjö! Många fina utställningar och montrar och många intressanta utställare. Verkligen hellyckat alltihop! I efterhand när jag har landat – man blir ganska trött både i huvudet och fötterna av att vara på en plats där man går med långsamma steg och huvudet som en propeller för att hinna se allt spännande – önskar jag att jag varit där en dag till. Att kunna gå tillbaka till montrar för att fråga om saker, glo lite längre på plantor, frön, lyssna på föreläsningar osv osv.
Höjdpunkterna på mässan var ändå att träffa människorna som brinner för sin grej, biodlare, entomologer, dahliaentusiaster, pelargon- och pionsällskap. Det är häftigt med de stora maffiga utställningarna och de små nischade specialarna. Både Dahlias by Linn och Floreas utställningar var storslagna och magnifika blomsteruppsättningar, Magnolia hade MASSOR av knölar och sticklingar. Och den som tror att dahlior är trend i dalande har helt fel, trenden har aldrig varit större än nu.
Vad fick jag med mig hem då? Jo, förstås ett gäng knölar, några nya pelargoner; Bornholm (som jag tittat på såå många gånger), Stadt Bern, Astrid och årets pelargon Summer Twist Rose. Jag vet inte hur de utser årets av pelargoner och jag gillar den här så här långt (den är fin) men tycker att vissa har varit så.. ja, vad ska man säga? Kommersiella. Jag fattar väl att de inte kan utse en kinkig variant för då skulle det bli knepigt att massproducera och att få folk att våga köpa den. Hur som helst hittade jag också några vildpellisar; Petrei Cucullidum och p. tongaense (Tongalandspelargon).
Bornholm och Stadt BernNya vildpelargoner
Den lilla butiken Pelargonfönstret är en storfavorit; de har finns mängder av sticklingar till pelargoner och fuchsior, av dessa fick jag hem ett par; Claudia och Bella Rosella. Den sista har jag haft tidigare – den är helt magisk!
Och även om det är roligt att shoppa så är ändå all inspiration man får med sig det som är det roligaste med att göra ett sånt här besök, att man sen har goda vänner med sig gör allt till dubbelt roligt 🥰.
När man kommer hem har man sen AM (after mäss), vilket innebär att man: 1 måste se till mad alla plantor som man lämnat åt sitt öde i 24h (!) ff har det någorlunda bra. 2 introducera nyförvärv till de inbodda växterna; det måste göras plats på odlingsbord och knölar måste ner i jord för att snabbt komma ikapp.
Hipp hipp och HURRA!! Nu är det äntligen vårdagjämning 😍 solen är tillbaka på riktigt och vi är ute på ANDRA sidan!! Det betyder att jag nu på allvar ska sätta igång med tomaterna. Prisa de Högre Makterna, vad jag har längtat!
Planeringen av grönsaksodlingen är i full gång. Jag undrar lite hur jag ska få plats med det jag vill ha, iår ska majs och pumpa få flytta tillbaka till grönsakssidan (det gick inte 100% bra förra året brevid dahliorna) å andra sidan ska utetomaterna ner till dahliorna för att inte riskera potatismöglet i samma utsträckning.
Planeringen för grönsakerna är att jag flyttar runt på dem varje år i någon slags växelbruk. Dock tenderar jag att odla mer av sånt som kräver ganska mycket näring (majs, pumpa, kål) och mindre av sånt som laddar jorden (ärtor, bönor etc). Det betyder att jag får vara frikostig med jordförbättringen och lassa på med mycket kompost, hönsskit och täckmaterial. Förresten läste jag nyss att Sara Bäckmo gjort analys av sin jord och fått så enastående bra värden på den, och det hon i princip använder är täckmaterial. Nog för att man kan se att jorden blir bättre på flera sätt vid täckodling; jordstrukturen blir mulligare och mer fukthållande och växterna frodas, men det är ändå kul att få det svart på vitt.
20252024
Okej, åter till mitt lilla växelbruk. Det går ut på att de flyttar efter varann och det tar fyra år innan de är tillbaka på samma ställe som sist. Där jag har ärtor och bönor ena året, följs av kål, majs och pumpa, därefter kommer lök och sist potatis. Efter det börjar det om från början igen. Typ. Och så har jag de grejerna som har lite special; morot. Den odlar jag i sand och till för ett år sen kämpade jag på med att flytta runt denna låda för att som jag trodde lura morotsflugan. Vid lite djupare studier visar det sig att morotsflugan inte kan komma ner till moroten om man täcker med gräsklipp vilket också förklarar hur mina morötter har klarat sig utan minsta angrepp. Och jag kommer nu ALDRIG mer att kånka iväg lådan till andra sidan landet, utan glatt bara göra en fåra i sanden, sätta frön, vänta på deras uppkomst och sen täcka med gräsklipp mellan raderna 😃
Rödbetor får komma där det finns en glipa, likaså med sallat och dill. Vilket jag inser nu att jag glömt att rita in. Den kommer säkert där den vill iaf med tanke på hur den bara kom överallt förra året. Sen måste det ju finnas lite blommande grejer också; vallmo, klint, buskkrasse och tagetes. Honungsfacelia och kanske lite snokört också.
Förra säsongen sådde jag ju bladgrönt samtidigt som vitlöken skördades och det var helt makalöst bra, det behövs inte alltför stora ytor till just salladsodling för två pers heller.. I år ska jag komma ihåg att även sätta lite salladskål som jag helt glömde förra året, den ska ner då i juli när ljuset börjar avta igen. MEN TILLS DESS ÄR DET SKITALÄNGE KVAR!!! Vi har ju precis bara kommit till ANDRA och BÄSTA sidan!
PakchoiHela gröna lådan med plocksallat, rädisor och spenat förutom de tidigare nämnda.Little Gem
Något som jag ska försöka bli bättre på är att samodla, eller att maxa ytan. Sätta i omgångar och att försöka få in sånt som snabbt blir skördeklart mellan det som tar mer tid på sig. Rädisor är ju en typisk grej som man verkligen kan trycka in en liten rad mellan annat men även dill är ju en sån sak men då gäller det ju att vara med och skörda av när det behövs INNAN den blir en megastor krondill och jag har för svårt att ta bort den – de är ju så snygga!
Till sist en film från grönsaksodlingen 2024 för att inspireras till odlande 2025:
Pumpa är väl ändå en helt fantastik grönsak? Tänk att de jag skördade i september och förvarat i rumstemperatur fortfarande är hur fina som helst! Här kommer ett recept som blev riktigt gott och det känns extra bra att mycket av det som är i kommer från den egna produktionen. Pajen räckte till 6 portioner.
En del av ingredienserna, obs tefatspumpan fick inte plats i pajen utan får vänta till nästa gång.
Pajdeg:
3dl mjöl
125g smör
1msk kallt vatten
Kör rubbet i en matberedare, tryck ut i en ugnsfast form och ställ i frysen ca 10 min (den ska vila men eftersom jag sällan har förberett så får den vila fort). Här kan man fuska och köpa en färdig men jag tycker att den man gör själv är mycket godare och dessutom vet man vad det är i den. Det går fort att göra den.
Förgrädda i 225˚ ca 10 min.
Fyllning och topping:
hasselnötter
ca en halv mellanstor pumpa
ett pkt bacon
timjan
salt och peppar
5 cocktailtomater
100g grönkål
ca 1dl riven gratängost
3 ägg
2dl creme fraiche
3 msk sweet chili
3 röda lökar
balsamico vinäger
Gör såhär:
Rosta hasselnötterna i torr stekpanna
Riv eller skär pumpan i små bitar, klipp baconet i strimlor och stek i smör. Krydda med timjan, salt och peppar. Lägg i det förgräddade pajskalet.
fördela små bitar av grönkålen och de halverade tomaterna i pajen.
Strö över osten.
Vispa ihop ägg, creme fraiche och sweet chili. Häll i pajen.
Salta och peppra pajen, grädda i 200˚ ca 30-40 min, den ska få lite färg.
Snart: skjuts ini ugnen!
Medans pajen är i ugnen:
Strimla och stek löken först på svag värme, krydda med salt och peppar.
Häll på balsamico och höj värmen något, stek ca fem minuter till.
Hacka nötterna grovt.
När pajen är färdiggräddad, fördela den glaserade löken och de hackade nötterna över den, låt den vila en stund innan servering.
Servera med kokta eller grillade majskolvar och rivna morötter.
Pajen fick utlåtandet: ”Mmm, smakrik!” från personer runt bordet och genast känner sig odlerskan lite som kock också 👩🏼🍳🥰
Är allt du önskar dig på denna jord en soilblocker? En sån däringa manick som skapar många små jordkuber på ett litet kick och som göra att du spar både tid, plats och plast. Men kanske tycker du inte det är ekonomiskt försvarbart att köpa in en pryl för många hundralappar utan att det sen ger några pengar tillbaka?
Då finns det ett knep som är otroligt bra och som jag använt under ett par år, nämligen att ruta upp jorden i låda ungefär som när du bakat en kaka i långpannan.
Nysådd prärieklockaPricklar ut groddade frön i budget-blockLejongap, flox, solhattTörnrosas kjortelTörnrosas kjortel
Använd rejält blöt jord, lägg den i den låda du ska förodla i alternativt på en bricka med en liten kant. Jag har mestadels använt kaklådor utan hål i botten. Jag använder en spackelspade eller en murarslev och skär rutor i den blöta jorden. Meningen är det ska bli lite luft mellan rutorna för att (fick jag lära mig häromdagen) när plantans rötter kommer till luft så vänder de! Det är alltså därför som rötterna håller sig i sin egen lilla kub och inte trasslar in sig med grannens.
De flesta som jag sätter i block sitter där tills det är dags att flyttas ut med några undantag, sommarfloxen är ett sånt. För att det var tajt om tiden förra året fick jag rationalisera omskolningen och istället för att sätta om varje kub för sig lyfte jag helt sonika upp alla kuber, la i uppblött jord i botten, la tillbaka blocken och skar rutor där det redan fanns spår. på så vis fick de lite mer jord och klarade sig nån vecka till innan utplantering. OBS! man får vara lite försiktig så att inte jordblocken ramlar isär när man lyfter.
