Skördetid

När jag kom hem efter att ha varit ifrån växthuset ett par dagar funderade jag lite över hur jag tänkte när jag grävde ner 88 tomatplantor… Tänkte jag att det är gott att äta 10kg tomater på ett bräde? Eller hade jag tänkt ställa mig vid vägen och ha försäljning? Kom fram till att vare sig det ena eller det andra är svaret (konsekvenstänk saknas alltså) nä, helt enkelt är det så att det är själva odlandet som är roligt, att testa vad som går och inte, analysera testerna och lära nytt – att bli sin egen expert på odling. Sen när skörden kommer så vill man ju för allt i världen att den ska vara stor och god, men att ta hand om en bautaskörd är ju inte så roligt förrän det är klart, dvs allt ligger i fina burkar eller i frysen.

Nåväl, såhär långt in i skörden är det Garden Pearl och Whippersnapper som leder produktionen, dignande av frukter hänger plantorna som disktrasor. Dock ser man att de nog ger sig snart – inga nya blommor på gång, där har jag tagit skott (nya tester) så får vi se om det går att få en generation två av de här racertomaterna innan winter is comming.

Whippersnappern som står i krukor på altanen (fönstertomaterna) blommar oförtrutet vidare, trots att de är lite skraltiga, den här sommaren har det nog varit lika bra eller bättre att odla utanför än i växthus.

Dvärgarna Red Robin och Yellow Canary har checkat ut helt, inte riktigt lika produktiva, men kanske dukade de under av spinnet som gurkan kämpar mot. I den här värmen har det varit stört omöjligt att hålla nån slags fuktig miljö åt dom, duschade blad är fuktiga ca tio min.. Lägg därtill att vatten är en bristvara så lever spinnet glada dagar, jag tar bort blad som är angripna och håller tummarna att de (plantorna alltså, inte spinnet..) klarar sig tills det kommer fuktigare väder.

Min egen pelargonsort gäckar mig. I tron att fröna jag satte från en blomma förra året gav två likadana plantor fick jag tänka om. Först en gång och sen en gång till. Såhär gick det till:

Två plantor grodde, jag tog stickling och fick tre plantor. En namngavs Frk Doris och blev bröllopsgåva till lillebror och fru. När sen de två kvarvarande plantorna började blomma var den första rosa och den andra var vit. Till en början. En del av polletten ramlade ner och jag insåg att de två fröna som grott inte var identiska enäggstvillingar utan faktiskt som vilka syskon som helst, lite olika. Aha va roligt! Den vita sorten namngavs till Nillala. Vartefter som Nillala slog ut blev hon alltmer rosa och snart såg hon ut som den andra plantan.. Under tiden hade den ursprungliga Frk Doris börjat blomma med vita blommor. Del två av polletten ramlar ner: jag har kvar stickling och moderplanta av samma sort. Nu kommer jag tigga till mig en stickling av Frk Doris så att jag har en av varje.

Det här har verkligen varit spännande och lärorikt, från att se dom gro, och sen vänta på blommorna (tidsspann ett år). Mamman till fröna är en Mårbacka dr Ingrid och förmodligen är pappan en appleblossom-pelargon som jag hade förra året eftersom blommorna har lite tät uppsyn.

Nu har jag fått blodad tand och hoppas väldigt mycket på att frökapseln på den här ska funka 🤓

Men: den här gången ska jag hålla noga ordning på frön, plantor och sticklingar.. 😃

I grönsakslandet har kålfjärilarna valhallsfest på kålrabbin. Trist! Det blir lite kvar till mig iaf och så får man ha i bakhuvudet nästa år om det är värt besväret – det MÅSTE vara skydd på kål om man vill ha nåt med av dom.

Rödbetor och morötter har gått bra. De morötter som jag försådde blev helt ok, dock lite konstiga i formen.

Löken är skördad och på tork (för det har jag sett att man gör) den röda blev inte alls lika bra som den gula. Nästa år ska jag prova att så från frö, någon hade fått jättefin lök på det viset. Känns iofs lite mystiskt eftersom de då ska hinna växa ännu mer på samma tid.. 🤔

Idag blev det mycket av det egenodlade till middag:

Potatisen är väldigt fin även om det inte blir så jättemånga av dom. Smakar ju otroligt gott med egen 😋 Bordeaux verkar ha blivit största, Swift kanske flest. Squashen tar jag så fort de ser ut som en frukt, de växer ju assnabbt, är jättegoda på en gång och då gör det ju inget att ta redan när de är små istället för att vänta och få alldeles för mycket när de blivit stora alla på samma gång.

Romansalladen hade gått i blom och fick istället bli täckmaterial åt nysådda ärtor. Hinner det inte bli ärtor på får jag nöja mig med ärtskott, det är nästan lika gott det.

Och så hittade jag – hör och häpna! Blåbär, så nu måste man ut och i skogen.