Tänk filter på röst och film från sf-journalen:
Det var söndag den 5e april. Vi hade gått från kyligt väder som plötsligt slog om till sköna temperaturer. Här ser vi den lilla odlerskan gräva fram ny mullig jord från sin dynghög. Hon stannar plötsligt upp mitt i ett spadtag. Vad ser hon? Hon lutar sig fram och tror inte sina ögon.
I jorden ligger en stor skalbagge, i storlek med en liten mus. Den är rödbrun, blank och liknar en triceratops.
Först är den alldeles stilla, chockad av den plötsliga ljuset, människan som tar baggen i handen. Sakta vaknar den upp och börjar kravla sig fram.
Odlerskan vet inte till sig av lycka och springer runt för att söka upp familjemedlemmarna och visa upp det fantastiska krypet. De höjer lite på ögonbrynen och ler lite överseende åt hennes lyckorus.
När hon lugnat sig lite fotograferar hon krypet ur alla vinklar innan hon motvilligt låter den krypa ner i jorden på ett säkrare ställe.
Detta är en helt sann historia som utspelade sig söndagen den 5e april i nödens år 2020. Sjukdomar härjade folket i världen, världsekonomin stod på ruinens brant och klimathotet låg som en tät dimma i människornas sinnen. Med detta stora lilla kryp tändes plötsligt hoppet igen.
Noshornsbaggen har vaknat!
Och faktiskt var det så att jag hade turen att inte bara stöta på en utan faktiskt två stycken av denna fantastiska insekt. En hona och en hane.
Den jordiga tummen 
Det förstår jag att du hade lyckodag;)). De är väldigt fina och honan(?) ser alldeles storögd och förskräckt ut där hon ligger i din hand. Verkligen som små miniatyrtriceratops.
Det gäller att uppskatta de små krypen. De gör nytta var och en på sitt vis. Kanske får vi människor upp ögonen för sammanhanget i naturen till slut.
GillaGillad av 1 person