När man var liten och längtade hjärtat ur sig till lördagens ridlektion, alla vakna timmar i veckan väntade jag på den stunden, önskade att tiden skulle stanna de där futtiga 60 minutrarna när man kände händerna mot mjuk päls, ett hästandetag mot kinden. Den mjuka känsla ut i hela mig när jag satte mig i sadeln och hästens rytm fortplantade sig till mig. Och blink så satt man där i bilen på väg hem igen. Jag vet att jag ofta tänkte att: varför känner jag aldrig att jag är där? Det kändes som att man bara fick små minnen av ridstunderna. Aldrig att man fastnade i dom som i alla de andra stunderna under veckan med tråkiga saker.
Jag har blivit bättre på det, att stanna i stunden och njuta, att känna efter hur fint och bra det är just nu, inte längta till något annat. Och jag är inte säker på att jag kunnat göra på något annat sätt när jag var liten, tiden går ju för fort när man har roligt och långsamt när man längtar. Jag har blivit mycket bättre på det, att stanna upp och se den blå himlen och njuta av solen även om den är så stark att man inte ens kan öppna ögona.
Det som ska stannas upp och njutas av just nu är för det första att vi för första gången på flera år fått vinter med is och snö. Jag har bestämt mig för att använda vintern (snön och isen) till något som är trevligt varje dag; ridturer (om det inte är för kallt – jag blir väldigt snabbt frusen och då är det är inte njutbart), skid- och skridskoåkning. Och när man tröttat ut sig med uteaktiviteter så kan man sitta inne med tofflor och en kopp kaffe och planera, småså (nytt verb för att så några enstaka sorter i färre antal) och titta på sådder varannan timme.
Nu är också tiden att njuta av planering av sommarens odlingar, njuta av att det framöver kommer en ljus sommar. Just nu vet jag också att det här året kommer vi få den perfekta sommaren, lagom varm och solig men också tillräckligt fuktig. Den kommer att börja med en mild vår och pågå utan nattfrost fram till mitten av oktober.
Vilken tur att jag då också bestämt mig för att njuta av mycket grönsaker OCH blommor. Jag har köpt hem en väldig massa frön till ettåriga blommor som ska passa till snitt. Tanken är att under hela sommaren (inte bara i juni som det är med perennerna hos mig) ha bukettmaterial att plocka in. Och om rabatterna och lannet blir för litet; då lägger jag bara ut lite mer täckmaterial på gräsmattan – voilá! Här där va lätt ‘bara att lägga ut’.
Och efter allt det där babblet kommer vi till det viktiga, uppdatering på odlingsfronten; plantor som gått igång ordentligt och som inom en hyfsat snar framtid kommer att ge skörd är fönstertomaterna.
Dock har det blivit något konstigt med några. Det började med att de rakade iväg och blev glest mellan bladen trots att sorten är dwarf och ev microdwarf (?) Maja och Zimmertomate blau. Sen krullade sig bladen åt fel håll (uppåt) och sen krullade de sig neråt (som de kan göra när det är lite för näringsrik jord). Och sen torkar bladen in och ramlar av. Som sagt, det hände med de två sorterna och inte på Venus eller den jag kallar Fönstertomat (har tappat namnet på vägen). De plantorna har satts i karantän i väntan på utfall. Tänker att det skulle kunna vara ödem likt det som chili och paprika får ibland men har lite svårt att se att det är helt lika.
Det som snart ska planteras om är paprikorna.
Och det som ska tittas till är chilisådderna. Ett par sorter har visat sig men än kan man inte ropa hej.
Idag ska alla frön sorteras upp så fint så att det sen blir lätt att hålla ordning på och komma ihåg att så i rättan tid. Flera fina tips på insta visar datum-för-sådd-sortering. Får se om jag får ihop något sånt.
Fått ner lite frön i jord. Lök (en röd och två gula), lite sallad för inomhusodling, basilika, tre lejongap (ett par av dom är väldigt gamla frön så det är mest för att inte slänga, förhoppningarna är mycket små) och två sorters tobak. Inser nu i skrivande stund att Törnrosa försvann på vägen.. Det får bli morgondagens fix.
Tanken var att jag idag också skulle ha sått några av de långsamma blommorna som ska få stå ute i kylan ett tag; Jätteverbena, rosenskära, malva mm. Alltså, jag är bara såå långsam. Men skönt, nu har jag lite såjobb kvar att njuta av ☺️
Den jordiga tummen 
Att kunna njuta i nuet är inte så lätt, oftast vet man inte förrän när nuet har passerat vilket härligt nu det var. Kanske lättare för dej nu att vara i nu när du vet hur fort det passerar. Just nu kan mitt nu kännas lite långsamt men när man ser tillbaka har det gått flera månader sådär i ett nafs utan särskilt mycket som hänt egentligen. Vart tog de nuena vägen?
Jag funderar på vad jag har lust att så, det blir väl ungefär som tidigare, har en hel del frön liggandes. Några måste inhandlas som jag gärna vill ha. Dock verkar det blivit en trend med odlande, somliga sorter är redan slut och fröerna är rätt dyra också i mitt tycke. Fast kul att så många gett sej in i odlandets oändliga värld.
En sorts paprika av de tre jag sått har tittat upp, de två andra sorterna har inte visat nåt livstecken än. Hur lång tid ska det ta egentligen? Nåväl, lökar har börjat kika fram så nu gäller det att få dom att vilja leva vidare. Läste artikeln du skickade, kanske kan jag ha lite svalare i rummen på övervåningen där de bor och vara försiktig med vatten.
GillaGillad av 1 person
Det är långsamt när kroppen inte fungerar 😥 fast man vänjer sig och på något sätt brukar perioderna när det är så ändå passera – då blir det absolut ännu viktigare att kunna hitta njutbara och glada stunder.
Jag funderar också på hur man ska hitta en plats som är ljus och sval 🤔 Svår nöt. Känns som att det blir mer och mer uppenbart att jag verkligen behöver ett odlingsrum där man kan styra temperaturen till lämplig nivå för växter.
GillaGilla