Förra året fick jag ju en riktig käftsmäll när mössen åt upp större delen av paprika- och chiliskörden. Jag blev hyfsat besviken men vad lär jag mig? För det första att njuta av varje liten skörd jag får av växter som är kinkigare. Att inte gnälla över dyra paprikor i affären – de är värda sin vikt i guld. Och att inte deppa ihop utan se det som en utmaning när det kommer svårigheter. Och till sist, om man odlar många olika saker så har man spridit sina insatser och har större chans att iaf någonting går bra.
Vad gäller mössen vet jag inte riktigt hur jag skulle ha gjort för att hindra dom. Kanske satt ut fällor och lämnat lite öppet så att katterna kunnat hjälpa till mer, de åt möss så det stod härliga till, men i kiosken kom de ju inte in när det var stängt.
Lagom när paprikorna börjat sätta fart nu upptäcker jag både det som jag hittade var ofarliga ödem på bladen så finns även andra skador. Blanka områden på bladen, små svarta korn, några svarta små streck och några ljusa små streck. Det verkar vara trips.
I akutläge kan första tanken vara att ta fram alla vapen man har i kemisk stridsföring. Men det har jag faktiskt lagt ner. Inget gift eller dödande (annat än mekaniskt) ska förekomma i mina odlingar. Jag har ju lyckats leva i symbios med sköldlöss på persika så varför inte med trips? Istället för att bekämpa ohyran ska jag försöka hjälpa mina plantor att växa ändå. Trips gillar tydligen inte fukt så det är första åtgärden, duscha plantorna med vatten i sprayflaska ett par ggr/dag. Precis nyss läste jag ett inlägg om att stärka plantor med terrafert jord, terrafert blad och em så det blir nästa steg. De finns att köpa på mikrojord. Klisterremsor för att fånga de vuxna som flyger blir det också.
De skador som plantorna har känner jag dessutom igen sen tidigare år och de har ju ändå inte dött av det så vi får väl tro att de ska klara det i år med även om jag vet vad de lider av. De måste ju för sjutton stå lite på egna ben!
Just detta med bekämpning är något som jag blir frustrerad över. Läser i odlings- och trädgårdsgrupper om hur arga folk är över allt från bajsande katter, mossa i gräsmattan och ohyra. Man glömmer att grannens bajsande katt också tar möss. Att mossan finns där för att gräset inte trivs just där. Ohyran är mat för rovinsekter och fåglar – allt i naturen finns där av en anledning och att avdöda en art kan få betydande konsekvenser för både djur och växter. Det är tom en fara med att sätta in rovinsekter som inte är hemmahörande i just det området. Läste tex att harlekinnyckelpigan är en farlig konkurrent till vår sjuprickiga, att den är mer aggressiv, motståndskraftig och mer flexibel i sitt levnadssätt. Inte bra. Jorden är beroende av sin mångfald, många arter medför större överlevnad vid svåra tider. Gäller för alla arter. Vi människor tror att vi vet så mycket och att vi kan styra hur det ska vara. Man kan inte plantera in arter som utrotar de inhemska, då blir det knepigt.
Så. Inte för att jag gillar trips, men jag är förvissad om att de har en uppgift och om inte annat så gör de att min klena plantor gallras bort, en art blir bara ännu klenare utan motståndskraft. Lejon äter upp de svagaste individerna av den flock de jagar, på så vis blir de starkare individerna kvar och för sina gener vidare. Det lärde jag mig när jag var liten och såg Ett med naturen, lika sant då som nu. Men vi lever många gånger långt bort från naturen nu för tiden.
Vill man se en modern och underbar historia som berättar om detta kan man fortfarande se Våran lilla bondgård på SVT play. Det är den bästa naturfilm jag någonsin sett, sorg och glädje och så mycket finns att lära från den filmen. Har du inte sett den, se den! Har du sett den, kolla igen! Totalt helt lovely!!
Den jordiga tummen 