Publicerad i fönstertomater, Odlingsrapport, tomat

Tomatkrönika 2021

Skördade körsbärstomater

Tomaterna

Det blev för mycket.. Just nu kämpar jag för att komma ihåg känslan av stress när alla tomater skulle avyttras och planteras. Jag ska inte gå in i förodlingens vedermödor då jag skrivit tillräckligt mycket om det tidigare (problem med jord, ohyra osv). Värt att nämna kan ändå vara att de plantor som jag fick frön av som jag tyckte alldeles för sent (21 mars) var de som var bäst när det var dags för utplantering. Att inte ha för trångt på odlingsbänken under lysrören är också något att komma ihåg. Årets första tomat (från de plantor som skulle sitta i växthuset) kom från just en av de plantorna, en Solguld, normalstor gul busk- och kulturarvssort.

Solguld

Den jätteroliga delen med att ha mycket plantor var att jag kunde dela med mig rätt mycket via fb och till vänner och kollegor – det är så kul att möta odlingsintresserade och byta erfarenheter och i andra fall kanske lyckas väcka odlingsintresset hos såna som ännu inte upptäckt den glädjen. Den jobbiga delen är när plantorna växer ifrån en och det inte finns plats för de man vill spara. I slutet av maj var det planteringsmaraton;  jag satte ut allt som var kvar i växthuset. Jag lyckades under loppet av en dag samla på mig mer än 10.000 steg därinne och även dra på mig kristallsjuka på kuppen. Förmodligen blev det för mycket av att böja sig, huka, resa sig, bära, vrida runt och försöka tänka ut den smartaste placeringen av varje liten bebis. Yrseln höll i sig ett jäkla tag (ända fram augusti) och jag vill för allt smör i Småland inte få det nån mer gång i mitt liv 😬

Nåväl, tomatplantorna placerade vid pålar i landet; de gick bra men med tanke på den högre risken för potatisbladmögel pga närheten till potatislandet kommer jag inte att ha det igen. Busktomater Solguld, Scotland Yellow och 42 days samt dvärgar Red Robin, Yellow Canary, Venus mfl placerades framför stallet. Tio busktomater producerade ca 20kg tomater. Förbättring av det blir att hitta nån busksort som är högproduktiv och lagrar lite bättre än dessa, som kanske är röd också.

Överlag kan man se att det blir betydligt fler tomater ute. Säkert är det för att både den större mängden insekter och vinden hjälper till att öka befruktningen av blommorna. Dock är de ju förstås inte lika snabbt klara ute.

I växthuset fanns till sist 88 plantor. Tydligen ett magiskt antal då det är exakt samma som jag haft de senaste åren. För många visar det sig lite längre fram på säsongen..

Jag har tänkt bli mer sträng på vilka sorter som ska få fortsätta nästa år eftersom det är så roligt att testa nya. Jag har visserligen tänkt på det sättet nån gång tidigare (typ varje höst) men jag ska ändå fortsätta försöka. De sorter som jag haft i år och som ska få följa med till 2022 är;

Körsbärstomater:

  • Jordgubbs, röd
  • Sungold, orange
  • Ambrosia Orange, orange
  • Rosa (Rosella?), brunrosa
  • Green Envy, grön olivformad
  • White Sweet Cherry, vit-ljusgul
  • MeiWei, mörk röd (förmodligen ett frö av annan sort som hamnat fel)
  • MeiWei, röd
  • Söta Karin

Dvärgar och ampel, som i första hand ska få vara i fönster och ute:

  • Venus, orange
  • Red Robin, röd
  • Whippersnapper, rosa
  • Garden Pearl, rosa
  • Tumbling Tom Yellow, gul

Busksorter, i första hand ute:

  • Scotland Yellow, gul busk
  • Solguld
  • 42 days

Normalstora:

  • Moonglow, orange, tetracis lykopensort
  • Greken, röd
  • Tangella, orange, tetracis lykopensort

Biffar:

  • Ilses Orange Latvian, orange, tetracis lykopensort
  • 1884, rosa
  • Black Beauty, svart
  • Caleidoscopic Jewel, svart-rödmönstrad
  • Lucinda, grönstrimmig sirligt bladverk

Lagrings:

  • Principe Borghese, röd toppig
  • Regina, röd, toppig
  • Vesuvio Giallo, gul toppig
  • Ponderosa, aprikos
Nästa års frön säkrade

De som inte ska få fortsätta är: Brandywine Yellow, Candy Sweet Icicle, Jochalos, Coyote, Delice de Neuilly, 100 & 1000 (det är bara för jobbigt att skörda..), Sweetie, Copia, Maja, Zimmertomate Blau. De två sistnämnda är dwarfar som betedde sig jättekonstigt, blev missväxta och fick inte någon skörd att räkna med, de andra är för låg avkastning på för att vara odlingsvärda. Visst är jag duktig som tar bort så många? ☺️

Sommaren bjöd på skiftande väder, väldigt varmt och rätt kallt emellanåt. Svenska sommar? 1884, Lucinda och nån av de svarta fick lite pistillröta. Jag kopplar det till vädret, tomater som får kaliumbrist kan drabbas och det är lätt hänt om det blir ojämn vattning som ju då också kan vara en följd av häftiga värmeböljor. Överlag verkar det vara bifftomater som drabbas i första hand. Jag lät dom sitta kvar och mogna och skar sen bort det som var fullt. Ingen fara med smaken men det är ju såklart synd.

Ett problem som dök upp i växthuset var larver av grönsaksfly. De tog sig an först de låga plantorna sedan klättrade de uppåt. Nästa år kommer dvärgarna att få bo utomhus där det finns fåglar och annat som tycker om larver. Och förhoppningsvis känner jag igen flyna lite bättre så jag kan vara med från början.

I sommar har jag också ordentligt testat på att köra med flera toppar på ett antal plantor. I vissa fall var det helt okej, tex Sungold funkade bra. Ambrosia Orange höll på att ta över växthuset, tre toppar fick trippelt med tjuvar osv (där får man passa sig alltså!)

Djungel!
Efter sträng avbladning

Moonglow orkade inte med att bära fram frukt på flera toppar – hon är en riktig primadonna – hade hon varit ett uns mindre god hade jag inte fortsatt med henne, hon är inte särskilt produktiv.. Det verkar som att stora och biffar har svårt att orka med fler än nån eller ett par rejäla klasar med frukter vilket nog tyder på att de inte ska ha flera toppar dessutom. Småtomater går nog att välja lite som man vill och har plats till.

Årets första Moonglow 22/8

Total skörd för alla tomater blev till sist ca 80kg. Rekord för mig och väldigt lyxigt att jag kunnat äta tomatsallad till lunch typ varje dag i ett par månader. Nu börjar de att bli lite mindre goda de som ännu lagras och fungerar bäst som tillagade. Dock har jag åtminstone en back med Ponderosa som så smått börjar mogna fram. Är man inte den mest avundsvärda människan när man har hemodlade tomater på mackan i januari-februari?

När jag jämför med resultatet på hösten och med hur tomaterna klarade lagring så tycker jag att det verkade gå bättre 2020. Inte lika stor skörd, men de lagrade bättre. Kan det vara så att de inte var riktigt lika klara när jag plockade in dom och att de eftermognade långsamt? Det var ju också så att jag fick vansinnigt mycket av Scotland Yellow (som satt ute och behövde plockas av redan i mitten av september). När de kom in mognade de snabbt men blev lite mjuka och inte lika goda. Av dessa blev faktiskt en hel del förstörda.

En lärdom för året som jag kommer ta tillvara på till nästa år är att dvärgbusktomater är allra godast inne i ett fönster. De är också ganska bra utomhus men blir inte så smakrika när de sitter i växthuset. Alltså; dessa ska jag så tidigt (nu) och ha ett gäng inne. Sen kommer jag nog så några som ska få bo ute, men de ska inte sås förrän de kan få växa upp i växthuset, kanske i början av april.

Sorter som jag är sugen på att testa är:

  • Black Opal, brun körsbärs
  • Loxton Lass, orange dwarf
  • Grinch Cherry, grön dwarf
  • Alice’s Dream, gul-svart dwarf
  • Sibirjak, röd busk, tålig och produktiv
  • Anmore Treasure, röd dwarf

Så funderar jag lite på följande lagringstomater; Patanara, Bombeta eller Grappoli d’Inverno.

Ett sätt att begränsa antal plantor är att sätta endast exakt så många plantor som jag vill ha. Kanske är det så jag ska göra. Hur det nu ska gå till..?

Det är så himla mysigt att sitta den här tiden och tänka på de läckra tomaterna man haft och drömma om att hitta nya favoriter. 💚🍅❤️

Annons

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s