Tiden rinner iväg

Det är svårt att hinna med att dokumentera allt i trädgården. Jag tror att jag gör det, fotar, skriver upp, postar allt känns det som men ändå när jag kollar tillbaka efter olika händelser så visar det sig att det fattas grejer. Sommarblommorna har fått väldigt mycket fokus och grönsakerna har fått jobba på lite på egen hand. Och de har ändå klarat det rätt bra. Tror inte att de skulle ha gjort bättre ifrån sig med mer uppmärksamhet. Just nu känns det som att potatisen är min favorit. Odla i jord, vem hade kunnat tro att det skulle funka liksom? 😜 Jo, när vi ska äta går jag ut och gräver lite med händerna under en planta och plockar åt mig en kastrull full med fina knölar. Morötterna då? Testet med att odla dom i ren sand täckt med gräsklipp och några nävar hönsgödsel var det bästa som hänt med mig och morötter sen nybörjarstadiet. Fina lagom stora och gooooda morötter har vi nu. Pumpan som jag försökte ha ihjäl med hjälp av blodmjöl repade sig och kan det nu bara få vara frostfritt ett tag till så ska vi få se på pumpor 🎃.

Tomaterna är på sitt bästa humör och jag skördar för glatta livet. Mannen undrar lite vad jag ska göra med allt som ligger kvar i frysen. 😤 säger jag och lägger ner ett par påsar till. Man vet inte vilka tider som kommer. Om ryssen dundrar in så har vi åtminstone tomater att fjäska med.

Min idé om att ha busk- och ampeltomater ute var en bra idé. Ampeltomaterna börjar se lite medtagna ut men de har klarat sig längre än vanligt, och dessutom, vilken mängd det blir på dom! Häromdagen plockade jag av 5,3kg ute. Tre av nykomlingarna ute är riktiga toppensorter; Anmore Drewdrops (ampel), röda, runda, goda. Sibirjak (busk) röda, saftiga, snygga, supergod och produktiv – jag har fått en ny röd favoritsort! Och så Linda (busk) lite fastare, plommonformad och god. Gissar på rätt bra lagring. Tumbling Tom Yellow kan jag hoppa nästa år. Den ser hela tiden ledsen ut och får lätt spinn. Lite hårdskalig och inte jättestor smak. Garden Pearl och Whippersnapper har klarat sig ända tills nu typ, det är väldigt mycket bättre än inne i växthuset där grönsaksflyet gjorde processen kort med dom förra året. Dvärgarna däremot, de är nog bäst lämpade för fönster eller kruka. De vill sig inte alls när de är rakt i jorden. Små och ger en omgång med blommor som sen mognar och sen ger sig plantan. Man får ha dom till det de är bra på och sen får det räcka.

En sort som ska få bo ute nästa år är Tangella. Det är den som ser sämst ut inne just nu. Förstår inte riktigt varför jag inte satte den ute iår – jag hade ju bestämt att alla buskar skulle få vara just ute? Att jag dessutom bläddrat runt med skyltarna höll på att sluta i katastrof! Min abslouta ”kan inte vara utan tomat” Rosa har blivit felskyltad, flera av dom som jag trodde var Rosa är istället Tangella. Som H.I.M.L.A tur 🥹 är det en planta som är rätt och den har jag skyndat mig att ta frön av. Rosa heter egentligen något annat; tex Rosella eller chocolate cherry (den ser ut som någon av dom. och kanske är nästa sommars projekt att sätta de båda för att se om det är någon av dom som är samma som den här) men det är inget jag vet så den heter Rosa hos mig bara för att jag ska hålla ordning på den. Sen är jag besviken på Moonglow. Den och kanske lite på Orange Crimea också. De är ju så jättegoda men de producerar så lite/sent. Liksom Greken. Den får jag nog helt enkelt ge upp nu. Tre år har jag provat och varje gång blir det ett fåtal visserligen goda frukter men det är för lite. det verkar som att biffarna har haft det trögt i år. Black Beauty, 1884 och Ilses Orange Latvian kommer sig men de är redigt sena.

Gurkdivorna har fortsatt att vara halvkinkiga. Jag försöker tala dom tillrätta (utan att träta för mycket) men de är tröga. Det blir bara ett fåtal gurkor. Plantorna växer på, spinnet har inte fått greppet om dom men däremot har det blivit vita flygare på både den och persikan. Ja, lite på tomatplantorna som sitter intill också. Dock kan jag inte se vad de gör för skada mer än att det är lite jobbigt med ett moln av flygfän när man rör vid bladen. Konstigt att det finns så mycket ohyra när det är tunt med insekter i övrigt iår? Vi har inte haft vare sig knott eller mygg att tala om och inte mycket getingar heller. Förutom att getingarna byggt ett bo i väggen växthuset. Där vill de tydligen vara, men så länge man inte grejar för mycket precis runt dom så håller de sig på sin kant. Kanske kan de vara ett motmedel mot ohyran? Mannen dryftade något om ”radar”, då blev det utvisning i regnet. Sånt säger man bara inte. Nu har jag provat att lägga på lite färskt gräsklipp och hönsskit på gurkan så får vi se om den kan bilda lite frukter nån gång. Jag drömmer ju lite om att ha så att man kan både frossa och dela med sig, det borde gå på sex plantor. Vissa år har det blivit frossa på bara två plantor. Och vad ska hända? Plantorna kommer ju ändå att dö sen så den finns inget att förlora.

Och sent ska syndaren vakna, chilin och paprikan börjar se ut som fina plantor. Vi har ätit ett par små supergoda paprikor. Jag har sagt det förut, men räds inte att betala för paprika, klaga inte om den kostar. Att odla i 8 månader för att skörda en 50g paprika, det är dyrt. Inte undra på att just de är de mest besprutade vi äter. Håller tummarna för en varm höst så att det som ändå sitter på hinner mogna eftersom de inte blir helgoda vid eftermognad inne.

Sötpotatisen har växt på ordentligt, de var ju rätt tveksamma till en början men nu har de kommit sig och täcker sina tre kragar helt och hållet. De har fått sköta sig helt självt, bara fått vatten när det regnar (de ska ha ett hårt liv för att bli bra har jag förstått) och bara fört tilbaka grenar som tror att jorden är saftigare på andra sidan ”planket”.

Så till skötebarnet då; sommarblommorna 😍

I år gjorde jag ju ett halvmesigt försök att sortera upp och göra lite som rader fast snarare som gångar. Jag gillar ju inte rakt och stelt så mycket. Men det får gå bort nästa år. Det blir för krångligt att hålla ordning på höjder och sorter. Vissa tar för sig på andras bekostnad, lägger sig över och ja, kväver andra 😧Rosenskäran är en sån. Den bara tar för sig, helt fräckt strävar den högt och brett. Fram till ungefär 1a aug var den ok, sen minsann! Den blev liksom tung upptill och jag var tungen att staga upp med ytterligare stöd. Apricotta är en värsting. Den beiga rispen är helt undertryckt och kommer inte ge några blommor alls. Ett par dahlior intill kämpar för sina liv. Så; rosenskära för sig, långt bak i rabatten. Tobaken har också vuxit sig hög och lagt ut sig över gångarna. Ganska skräpig ser den ut. Där hade jag trott att jag inte skulle behöva klätternät men det behövdes alltså verkligen. Men den är verkligen tacksam också, bara fortsätter att blomma, doftar gott och är grön och fin. Luktärtorna är jag rätt trött på. Ska inte ha lika mycket nästa år. De är fina men kräver konstant plockning och är extremt utsatta för löss vid minsta torka. De har också fått rejält med mjöldagg nu. Den finaste och bästa sorten är den ljusrosa Mollie Rilestone och jag saknar att jag inte har så bra blå och lila sorter också. Nu har jag låtit blommorna gå över i frö och ska försöka samla in för utsäde till nästa år.

Eterneller och risp har varit jättefina, i köksfönstren hänger det nu buketter av dessa tillsammans med långa amarant-svansar och ulleternell (kom ihåg att plocka dessa lite tidigare nästa år – de är snyggast innan de slagit ut helt) istället för gardiner. Somliga söner tyckte att det kanske var att gå till överdrift, det är blommor typ överallt nu..

Gör om och gör rätt nästa gång:

Trädgårdsnejlika, harört, risp, sommarflox, isört, lejongap i framkant mot söder. Luktärt där det är djup fuktig jord. Rosenskära långt bak, de tål att inte ha så djup jord. Astern någonstans däremellan. Dahliorna ska få eget kvarter. Rader på allt, from nu! [I swear✋😌] Rudbeckia Sahara är otroligt fin, men den står inte lika bra i vas som Cherry Brandy, men de står fantastiskt fint och länge i rabatten, i soligt läge. Och här får jag nog bita i det sura äpplet och köpa frön, trots alla försök i vintras lyckades jag inte få upp en enda planta från mina egna frön. Direktsådd av klint och vallmo som också behöver få lite utrymme, inte inträngda brevid rosenskäran iaf. Zinnian ska få mer yta, den är superfin där den kunnat breda ut sig. Vem trodde det när de planterades som små stolkar..? Alla lovordar just zinnia och jag kan inte annat än hålla med, bättre blomma får man leta efter. Tror faktiskt att jag här ska satsa på några sorterade sorter och lite fler av de storvuxna, de är så himla häftiga. För framtiden kommer det också att komma till mer solhattar. De är helt magiska! Blommar som galningar och nu har de som jag drog upp förra året blommat hur länge som helst! De står utmärkt i bukett som blomma, efter ett par veckor i vas kan man dra av kronbladen och få en häftig knapp i buketten. Hur coolt?! Vill ha mer av bösblommor. Brudslöja och hirs. Blomstermorot och tandpetarsilja. De två sista förresten! Siljan står i evigheter och moroten är en riktig snygging även som fröställning i buketter och arrangemang.

Dahliorna då. De är likson i en egen liga. Fast ska man se till utfall i mängd blommor så är mina marker för klena. Jag borde undvika jättar egentligen. De har inte blivit jättestora och den som gett flest är nog Hercules, med kanske 7 blommor. Café au Lait har gett ett par, Labyrinth 4-5. Me de är ju otroligt fina iaf. Favoriterna är hur som helt de som har lite mindre blommor och som producerar lite fler. Wizard of Oz, Megan Dean, Wine Eyed Jill, Souvenir d’ete, Espacio. Boom boom white är toppen. Silence-dahliorna är jättefina, det grämer mig så OTROLIGT att inte Night Silence vaknade efter vintern, nu är den på allas favolista och instagram flödar över av den.

Kort och gott, till den mängd plantor och frön jag har iår hade jag behövt dubbla ytan det växer på, utan problem. Frågan är vad jag ska ha mindre av nästa år när det enda jag kommer på är vad jag vill ha mer av..?🫣 Antagligen kommer jag att behöva anlägga mer yta. Kanske är det så att det ska bli en odling i gamla vinterhagen också…?