Publicerad i pelargon, persika, såmetod

Semestermood och pelargoner

Att somna när man är klar med dagen och vakna när man sovit färdigt – det är väl det som är att ha semester? Men också de där andra sakerna, att hitta på vad man ska göra under dagen medans man sitter med frukostkaffet och kollar hur vädret ser ut. Att hinna umgås med familj och vänner lite när som helst. Det är där en är nu 🥰

Ö-häng tills solen gick ner en rekordvarm dag.

Så till sist har alla pelargoner slutplanterats och kommit till sin plats ute. De sista sticklingarna fick nöja sig med att bo tillsammans i stora krukor. Jag väntar spänt på att de ska börja blomma som galningar (jag har ju gullat med dom som jag vet inte vad) – det har tillkommit många nya sorter den sista tiden. Vad är detta med att man hela tiden hittar nya som man vill ha? Samlaren i mig vill ha de som tilltalar ögat men det finns också en lockelse i att ha ”alla” av en serie, även om jag i vissa fall inte alls faller för färg/form. Typ alla som har många pelargoner säger med munnen att de ska minska antalet. Känner jag till någon som faktiskt har gjort det? Nope. Kommer jag att kasta några av de som jag inte tycker är ”Wow!” när hösten kommer? Antagligen inte…

Och de små fröna som kom i jorden där i.. var det dystraste februari? Jo, de är inte några små duvungar längre utan rejäla plantor, vissa har fått knopp som jag går och glor på vareviga dag.

Det börjar också finnas utrymme för att göra nya frösådder. Nu testar jag en såddvariant som jag fått tips om på fb.

  1. Häll kokhett vatten på fröna och låt stå ca 24h.
  2. Skala och rispa fröet.
  3. Lägg på fuktat papper i genomskinlig behållare och låt stå lutande på undervärme.
  4. När fröet har grott, sätt i jord.

En vecka och en dag från starten med det kokande vattnet har flera av fröna i jorden börjat växa. Dock tror jag nog att man skulle kunna hoppa över steg 3, iaf nu på sommaren när de är grovilliga.

Vilken tur med de stackars bloddränkta pumporna, de kom sig och har växt på sig med flera blad redan [fju;]. Kan hända att de blir perfekta halloweenpumpor då de redan fått smaka på blod? 🤣

När de överlevt chocken med blodet drog de igång ordentligt 😀

Rödbetor och mangold har äntligen börjat växa, vitlöken är nog snart dags att dra upp för den har börjat gulna. Gemsalladen börjar gå i blom (ska spara på den och ta frö). Ska faktiskt ta att så lite sallad igen nu när det ska bli en sval och lite fuktig period. Bondbönorna har äntligen börjat växa efter omsådd tre gånger för de 🤬fåglarna. Ärtorna är de minsta man kan tänka sig men de är ju rätt snabba så det kan hända att man ändå får lite skörd.

De få förodlade bondbönorna som överlevt fåglarna.

Kålen kanske man undrar då? Jo den lever och ser fin ut i mina ögon. På ringblommorna kan man se att det bor en snäll odlare här. En som inte har hjärta att ta bort självsådda ringblommor. Som belönar med att nästan kväva kålen. Nåväl, när frosten kommer vet vi vem som vinner… Majsen ser faktiskt jättefin ut, mörkgrön och med blommor på gång. Sen vet man ju aldrig om de kommer hinna bli kolvar men än finns det hopp.

Och tomaterna då, de är så tröööööga! Några enstaka ute har det blivit men de bortskämda monstren i växthuset, två ynkliga klara 😡(jag borde kanske jubla för de båda men nu är allt sommaren långt gången och jag tycker mig ha rätt att vara en smula gnällig). Plantorna har vuxit så man tror de ska spränga taket men inget att äta får man. Kanske var jag för snäll med gödningen. De fick ju ett lager bokashi en bit ner i bädden. Men jag har iaf fått börja plocka lite gurka och det är ju tursamt eftersom den i affären är skapligt dyr (23:-/st). Och i längtan efter tomater i pastasallad på stranden åkte det ner lite frysta tomater från i fjol. Det funkade helt ok, lite vattnigare än färska men bättre än inga alls. Jag vägrar att köpa i affären, har jag överlevt såhär länge ska jag bank mig inte falla för frestelsen nu.

Persikorna mognar på, ev är skördetiden något längre än vanligt (inte mig emot) kan det bero på iskylan under blomningen? Eller på att vi den här sommaren verkar få leva med antingen 35º eller 15º? Väldigt gott att kunna mumsa under lite längre period iaf😍

Sa hon och fick vid nästa insteg i växthuset skörda av 5kg. Det är inte jättemycket kvar nu.

Och nu; en tur till skogs med den lilla promenadsugna hunden 😊

Annons
Publicerad i förodling, inomhusodling, jordförbättring, pelargon, varmbädd

Vårbruket är igång!

V i l k e n h e l g !

Solen har lyst och värmt upp, snön smälter så sakteliga undan, fåglarna kvittrar och nässelfjärilarna fladdrar runt med slitna vingar. Jag har alltid den här tiden på året lite svårt att göra bara en sak och få det klart utan hoppar runt och påbörjar lite överallt. Och sen blivit lite besviken för att jag inte blir klar med något. Det har blivit bättre, men bara för att jag inte låter mig bli besviken utan försöker dela upp projekten i mindre delar. Ett sätt att bejaka mig själv och konstruera min verklighet så att jag känner mig nöjd. Tex ska det bli varmbädd i växthuset. Så då grävde jag ur ungefär hälften av bäddarna och fyllde på med lasagne (hösilage-hästskit) i en del av den. Och så får det bli en till del lite längre fram. Det blir en uppdelning av arbetet och dessutom kommer det bli varmt under längre period förhoppningsvis. Än så länge har jag ju inte så många sådder som behöver den där värmen så det blir win-win. Det är ju också bra för kroppen eller kanske helt nödvändigt, att inte göra allt tungt arbete i ett svep. Varmbädden är till för att skapa undervärme åt plantbackar och för att skapa ny näringsrik jord till det som ska växa där längre fram. Inte så mycket för att jag ska odla smågrönt direkt utan det får bli i godisaskar tills det går att odla ute.

Den gamla jorden ifrån växthuset körde jag ut till det som ska bli utökningen av snittblomsrabatt. Det grundade jag också med skrufset som kunde krattas ihop under Yggdrasilen, grankottar efter hackspetten, döda grenar och en hel del gamla löv. Och såg man på; myrorna har vaknat!

Nyvakna myror som värmer sig i solskenet 🥰

En gammal hösilagebal har körts fram och ska lite pö om pö att läggas ut uppepå rabatten, det ska ju också dit och om man nu har en traktor kan man ju använda den. Men det ska ju också finnas lite hästskit i botten av täcket och än har det inte tjälen helt tinat ur så här får man ha lite tålamod.

Nytest för iår är ranunkler och bukettanemoner. Läste att ranunkler inte vill gro i värme utan snarare mellan 4-8 grader. De blötlades i 3h och sen i jorden utan att vattna och så får de stå i sadelkammaren där det håller ca 8-10°. Anemonerna fick flytta in i växthuset tillsammans med kallsådderna. Ibland känns det som att man kan och har testat allt vad gäller odling och så dyker man på något nytt och då vet man plötsligt ingenting igen. Både lite frustrerande och spännande och förmodligen varför jag är så fascinerad av det 💘

Och nu såhär mittimars börjar det plötsligt hända grejer på riktigt i odlingarna, de få tomatplantor jag sått har slutat stampa och nu är de igång på allvar. Kommande helg ser lovande ut för omskolningsaktiviteter 😃

Dvärg- och ampeltomater redo för omskolning.

Endel av pelargonerna har fått flytta in och så får vi se om de in tänkas vakna upp lite snabbare. Än ser de rätt döda ut.

Flera av dom planterade jag i lite mindre krukor. De hade släppt ur jorden och jag tänker att de dels löper mindre risk att stå för stort (ofta kan det ju bli lite blött om de har för mycket jord) och dels tar det mindre av min värdefulla plats inne.

Ser alltid rätt tveksamt ut när de kommer ut.
Lite grönt finns det i dom.

Dahliorna har fått lite jord i sina påsar och har fått komma in i källaren. Inget vatten utan bara jord (den är ju lite fuktig) tills dess att de har börjat sätta lite skott.

Planer för kommande helg är förutom omskolningen att få tomat- och luktärtsfrö i jorden. Även om inte prognosen säger lika mycket sol då så ser det ut som att de frostiga nätterna kanske börjar mattas av och det ska bli skönt 💚

Publicerad i beskärning, fönstertomater, förodling, Odling, odlingsrum, pelargon

Väntans tider

Mitt liv har under de senaste tiden hamnat i en ny fas. Att mellansonen skulle flytta till eget boende var väl inte oväntat, det är väl liksom dags när man passerat 22. Den störste köpte hus och flyttade för ett par år sen. Men när den yngste sonen (18år) ringer en torsdagskväll och med uppspelt röst deklarerar att ”flickvännen har hittat en lägenhet och vi flyttar in till helgen” blir man lite överraskad. Nu är vi här, en ny fas i livet. Tillbaka till två i huset. Det är 25 år sen sist. Konstig känsla. Stor saknad förstås men också lite spännande – vad kan vi göra med vårt förut lite för lilla hus med två rum ”över”? Det tog inte många minuter för odlerskan att vakna upp och planera för ett eget rum bara för odling istället för bord med lampor och lysrör utspridda lite här och där i hela huset 😃 Jag kan bli en äkta pelargontant!

Rummet blev ommålat i en ljus gröngrå färg (blandad från en olivgrön som vi hade kvar sen tidigare) jag blev väldigt nöjd när jag insåg att färgen kan kallas för eukalyptusgrön och om sambon en gång till dristar sig till att kalla det för mintgrön eller att den känns som pastell kommer han att få något hårt i huvudet. Dessa väggar har väldigt mycket mer gemensamt med den torkade kvisten som finns kvar sen i höstas än nån gammal bil från femtitalet eller kjolen jag hade på gymnasiet.

Jag möblerar med så många bord som golvet rymmer, en knippe lysrör, hundens fåtölj och en stol för ev besökare som vill prata med den som plantpysslar. Det skulle vara trevligt att ha en liten tv där också som kan stå och rulla med trädgårdsprogram eller podd. Kanske skulle det kunna bli så att fönstren i resten av huset ser ut som i normala hem med två-fyra blommor på brädan istället för tio. Kanske..

Ordningställandet av rummet kan inte ha kommit mer lägligt då det visserligen har varit soligt och fint hela veckan men det är ff såpass kallt på nätterna (-10°) så att snön ligger kvar med hård skare och marken där den är framme är stenhård. Det går mao inte att gräva eller börja på för mycket ute. Och jag har lovat mig själv att inte sätta igång för mycket sådder. Det man har lovat håller man, även om det är till sig själv. Sade hon och höll fingrarna i kors, samt hittade på små bra eller dåliga ursäkter till varför det ena eller andra fröet behövde sättas på groning 🤓😇

Inget är som väntans tider och är inte mars är som väntan på en vårbaby?

Emily Bratt
Frögrodd röd solhatt efter 8 dagar dags för plantering av en del av dom.

Jag har kollat till dahliorna i jordkällaren och de ser rätt bra ut, en hade blivit lite rutten så den fick komma ut ur sin påse och de mjuka sörjiga delarna togs bort. Pelargonerna ser förfärliga ut. De brukar visserligen inte se ut att må toppen men det känns som att det är flera som inte har en gnutta liv i sig. Däremot verkar jätteverbenan må bra, det finns gröna små skott nere vid basen på plantorna. En riktigt tråkig sak som hänt upptäckte jag när jag skulle kolla till tulpanerna. Min idé i höstas var ju att sätta dom i olika krukor som jag kunde driva på i växthuset och sen ställa på trappan i år. Sen skulle de planteras ut i rabatten för att leva vidare där. Men den gubben gick tydligen inte, det har vid något tillfälle blivit för blött i krukorna och jag tror att de har ruttnat allihop. Så himla tråkigt. Jag bytte ändå ut jorden till jättetorrt och låter dom stå där. Alla förutom en kruka som fick följa med in, det såg ut att finnas liv i ett par av lökarna även om de var både mögliga och mjuka. Får se om det lyckas, annars blir det väl på’t igen till hösten, och då sätter jag dom nog direkt i rabatten…

Halvruttna och mögliga tulpanlökar

Den kallsådda Malva Silver Cup har grott med ett par små söta plantor. En vitlök har visat liv. Det är det lilla som hänt i växthuset. Jätteverbenan och stjärnflocka gror nog inte förrän det blir varmgrader. Och förresten, verbenan jag lite hastigt grävde upp i höstas och skuffade in i jordkällaren har liv längst nere vid basen så medlet tur kan det nog hända att det blir rätt mycket verbena 😃

Malva Silver Cup

I höstas klippte jag ju in det ena av mina två rätt miserabla äppelträd. Nu gav jag mig på det andra. Oj vad jag är bra på att klippa och kapa! Jag riktigt överraskade mig själv 😁 Vi får se om det överlever. Annars så har det faktiskt fått chansen att visa vad det går för på egen hand i 28 år, och det var inget vidare.

När jag kom igång med klippandet fick även den ena ormhasseln sig en omgång, vi får se om inte den ska klippas lite till, jag skulle vilja ha den lite uppstammad så att man kan se de häftiga knotiga stammarna under buskaget även på sommaren. Och dessutom så sitter det nunneört under som skulle vara roligt att få skymta lite av.

Ormhassel under uppstamning

Inne får nu fönstertomaterna komma till fönster och jag har småsått lite dvärg- och ampeltomat. Paprika och chili går trögt. Jag har slängt de plantor som jag drog upp av köpefrön med tanke på risken för det fördömda viruset ToBRFV som finns i omlopp ute i världen. Nya frön har satts men de är ju som vanligt väldigt långsamma av sig, de har inte ens fått karaktärsblad än. Två fönstergurkor har såtts (där spack det med ”fönster som i normala hem”).

Ang viruset då. De allra flesta som odlar har hört de alarmerande nyheterna men vill du läsa mer så finns det här. Jag har bestämt mig för att inte fundera så mycket på det, strategin blir; inga frön eller plantor av frukter som kommer från affären. Slänga skräpet efter köpt paprika och tomat (lätt eftersom jag inte köper tomater i affären) i vanliga soporna för att det inte ska komma ut i jorden. Tvätta händerna när jag varit i affären för att inte ta med ev smitta till mina plantor. Så tror jag det får räcka så. Jag kommer inte kunna skydda mig till hundra procent och det är förjäklit, men det hjälper inte att gå och gruva sig, det finns nog med saker därute att ha ont i magen över.

Annars är det pelargonsticklingarnas tid nu. Många av de som jag klippte för ett par veckor sen har fått rötter och kommit i jord. De är verkligen tacksamma! Jag har använt mig av två metoder; skott i vatten och skott i vermikulit. Den senare känns bättre på de som är lite mer långsamma. Som att det blir lättare när den lilla stammen har fuktigt men inte helt blött runt sig. Men många hann få rötter i vatten innan jag hade hunnit fixa ordning vermikuliten. Det känns att växterna vet om att de ska dra på nu, att deras tid snart är här ☺️

Och förutom att vi har Ponderosatomater och alla sorters lök kvar så kan man också äta sig rejält mätt på pumpa. Trots att Turkish Turban går som prydnadssort så tycker jag att den är jättegod, både att knapra på när man är lite sugen men också att ugnsrosta med salt, peppar och vitlök.

Pumpa att småäta eller laga till middag.

Mars när allt har vänt, covid börjar kännas som historia och plötsligt ställdes världen upp och ner. Mitt hjärta gråter och jag knyter min hand, ondskan verkar inte känna någon gräns. Miljoner människor på flykt, kärnkraftverk bombas och världsekonomin är i gungning. Listan över allt elände som händer just nu när vi trodde att allt skulle bli så bra – friheten var nära. Nu vet man plötsligt inget längre. Vad kan man göra? Försöka hålla sig uppdaterad och vara en god människa. Gräva ner sig i odlandet, växter och det som ska styras med runt dom är nog mitt sätt att hantera/inte hantera kriser. Det verkar också som att jag inte är ensam i tanken, folk odlar mer än någonsin och det är så himla BRA! Jag klamrar mig lite fast vid den tanken och vid ett citat som jag hörde häromdagen:

It’s always good in the end. And if it’s not good, it’s not the end.

Publicerad i fuchsia, pelargon, persika, sticklingar

Äntligen humlevärme!

Så till sist lördagen den 17e april kom så en humla in till persikan! Från att det varit helt tyst kom en sån där jättestor svart-vit-gul fin lurvig humla in.

Jag stod och grejade med småplantorna, hörde surret, nej förresten, brummet, när den närmade sig växthuset i solnedgången. Jag stannade upp, vågade knappt andas, rädd för att skrämma bort den. Den brummade en stund utanför innan den smet in uppe vid taket och så pysslade hon runt där bland de rosa kronbladen, burrade och krafsade med sin ben så att ett rosa regn föll. Efter en stund skulle hon hem igen med byxorna fulla. Tur att jag som är försteskötare av humlor på gården fanns i närheten eftersom att ta sig ut samma väg som hon kommit inte var planen, plötsligt trodde hon att hon kunde gå genom glas..

Idag har jag sett att det varit ytterligare en inne och jag andas ut, det blir nog frukt i år med 🍑💕

Humlesurr

Tror att det också finns lite småflugor som grejar med blommorna. Och myror finns det, de har ju sköldlössen att ta hand om.. 🦠🐜 Hoppas de hjälps åt lite nu så att det blir lite frukt.

För övrigt har jag idag varit ganska effektiv – märkligt nog, brukar ju alltid känna mig som världens mest långsamma människa och som aldrig gör färdigt saker när jag har tänkt.

Nåväl, pelargonerna och potatisblomman har körts in i växthuset från jordkällaren. Det verkar inte som att lysröret där har gjort någon nämnvärd skillnad, de har absolut inte kommit igång än. Kanske behöver temperaturen också upp för att de ska gå igång.

En mycket tråkig sak! När jag grävde fram fuchsiorna ur bäddarna visar det sig att de har fått vara mushus under vintern. Nästan alla har antingen ett stort hålrum i rotsystemet eller så är rotsystemet avgnagt helt och hållet. Ett par av dom har ändock visat liv iaf, och till min stora lycka så var Marianne en av dem. Huvudsaken att hon klarar sig för hon är ju min egen uppfödning 💕

Om man jämför med hur fuchsiornas övervintring gick så kan man säga att det nog varit i tuffaste laget för dom iår, ner mot – 20° och det var även ihållande kallt under flera veckor. Klarar de detta så är de minsann inte dåliga!

Musbo i rotsystemet på fuchsia

En rolig sak! Dahliorna som stått inne i källaren i jordpåsar för att bara börja få lite liv har flyttat ut i växthuset. Och efter att ha sprungit på en liten film om hur man tar sticklingar på dessa (av @gillmyrablomster, instagram) så var jag såklart tvungen att testa. Vill de sig blir det 20 dahlior till 😃

De tomater som vuxit ur källaren fick flytta ut och stå på varmbädden. Vanskligt att isolera för mycket bara, när jag tog bort bubbelplasten över dom hade det blivit 35° därunder. Kokta tomater. Men de repar sig allt. Och nu ska det inte bli frost på ett tag så nu får de nöja sig med fiberduk.

Mina älskade småpelargoner! Nu har även ett par knoppar från den andra kullen öppnat sig, den ena är pastelligt rosa med lite ljusare i mitten. En annan har samma varmmörkrosa med vitt öga, men.. på ett av kronbladen finns en vit fläck. Väldigt spännande att se om det är det på alla kronblad sen.

Notera den vita fläcken, tänk om det är färgen på alla blommor!
Från kull 2

Och nu är de små frösådda ☝️ omplanterade i lite större krukor.

Frösådda pelargoner

Nu är det sådär varmt och skönt ute så att man aldrig vill gå in på kvällen. Undrar när det kan tänkas vara lagomt att börja sätta lök? Och potatis? Måste nog göra en liten tillbakablick och se hur jag gjorde förra året 😀

Publicerad i Hybrider, pelargon, sticklingar

Pelargonerna

Apropå pelargoner.. jag har inhandlat några nya små sticklingar som ska bli spännande att se vad de är för enar. Knapaträdet, Swanland Pink, Jägershus Hidingebro, Minnie, Barbara Hines, Anita och Rushmoor Richard Selby. Knapaträdet är en gammal sort med en intressant historia som man kan läsa om här, den är också bevarad i Grönt Kulturarv.

Jag har även tagit sticklingar på pelargonerna från vinterns gräddhylla och de börjar växa på nu, Love-li och Love-lo; Kärlekspelargonens bebisar är lätta att föröka, liksom Bigitta (egen hybrid, zonal) och Herrgårdspelargonen (direktrotad i vanlig plantjord).

Mina egna hybrider växer på och jag har tagit sticklingar på dom. Dessa är något segare på att rota sig än de ovanstående. Jag har kunnat ta skott på alla utom den vita som är för liten än och som då såklart är den som jag helst skulle velat föröka.. Knapphetspricipen alltså, mänskligt (knasigt) betende som gör att vi människor instinktivt vill ha det som det finns lite av. Sitter i ryggmärgen. Nåväl, får hoppas den växer till sig snart så att det går att klippa av något från den.

Lilla Vita

Och ja, jag borde inte låta dom gå i blom än om jag vill ha fina kraftiga plantor men det är ju 1) så himla spännande att se vad de ska få för färg och 2) är det inte rätt coolt att de faktiskt blommar innan de ens har kommit från så byttan där fröet sattes? 🤓 De är ju inte bara dvärgpelargoner utan nästan mikrodvärgar.

Bebisar av lill-pellisen, 2a kullen

En annan av hybriderna från lill-pellisen har inte fått rötter än men visar tecken på att få en spännande färg (och igen, jag borde tagit bort knoppen, jag vet..)

Jag väntar väldigt mycket på att pelargonerna i jordkällaren ska börja växa nu när det är ljus där och allt. Sist jag tittade hade det inte hänt ett skit. Men det är ju också precis samma temp där nu som det var mitti vintern så det kanske inte är så konstigt.

Funderar lite över vad som går bäst att rota pelargoner i. Jag brukar alltid klippa av dom och bara ställa i vatten. De allra flesta får rötter hyfsat fort. I somras satte jag i jord direkt och det gick finemang då, men när jag nu har tagit ett skott på en zonartic så ville den inte alls i jord och vatten verkar inte heller vara dens favo. Dock har den inte dött än så någonting måste väl ända ha varit rätt.

Det har grott ett frö av Älvdalen, det är verkligen intressant att ett av typ 101 frön gror. När jag gjorde grotest i fuktat papper i påse på element grodde inte ett enda och jag har sått i omgångar hela hösten och vintern. Nåväl, den här är såklart otroligt söt och gullig och jag har höga förväntningar på den.

Bebis av Älvdalen, zonalpelargon

Har man en psykisk störning när man ser någons superfina blommande pelargon med en näbb på instagram och verkligen får binda sina fingrar för att inte kommentera; ”Vilken fin frökapsel, du glömmer väl inte att så den?” 🙈

Publicerad i övervintring, fuchsia, hybridisering, Odling, pelargon

Gonatt fikon, fuchsior & pelargoner 😘

Iår hann fuchsiorna blomma klart känns det som. De har blommat och blommat och för första gången på många år är de inte som finast när de ska nattas in för vintern, de har kört hela sommaren och hela hösten så nu är det faktiskt skönt att få undan dom. De senaste åren har jag förvarat dom i växthuset, djupt nedgrävda och nogsamt täckta med mängder med jord, löv och gräs. Nu är jag lite mer våghalsig och har bara grävt ner jordklumparna ordentligt. Växtdelarna ska såsmåningom få löv och täcke av några gamla lakan sen får det räcka. De som dör gör väl det då. Sade den tuffa odlerskan utan ett spår av darr på rösten. Kan hända att hon får ångra sig i april.

Nergrävda för vintern.

Fikonet står också där tillsammans med en salvia och en eukalyptus som doftar citronmeliss. Förra årets minutiöst täckta fikon får nu leva kargare, de ska tydligen tåla en hel del minusgrader, dessutom blir säkert frukterna på den mögliga om jag bäddar in dom för mycket. Och nu kommer de säkert bli musmat iaf så det är samma lika ändå.. Jämna plågor liksom 😆

Förresten, här är den självsådda lilla fuchsian som fick bo i köksfönstret förra vintern:

Fortfande full av liv men börjar hösta in sig.

Och i skrivande stund kommer jag på att den ju ännu inte fått något namn! Såklart ska min första egna fuchsia få namnet från mormor, hon som fick mig att älska just den här blomman 💕

Fuchsia Marianne

Och vid närmare eftertanke så ska nog ett skott av Marianne få bo i köksfönstret även den här vintern.

Pelargonkrakarna har de allra flesta fått flytta in i jordkällaren. Av de stora plantorna är det bara nyaste frösådden och fjolårets Loveli som fått plats i sovrumsfönstret. Alla andra var alldeles för stora för att bo på fönsterbräda. 6st tog jag sticklingar på.

Pelargonsticklingar

Och ja, en ser rätt, det är fönstertomater på gång 🍅❤️😏

Det ena köksfönstret är fullt av lill-pellisens frösådda. Märkligt snabba de är förresten, flera av dom har tom fått blommor. Visserligen bara en enda liten enkel men ändå, frösådder brukar ta minst ett år på sig innan de blommar.

Blommande lillpellis-avkomma
Publicerad i hybridisering, Odling, pelargon

Pelargon, en växande fascination

Har från början inte varit så förtjust i pelargoner. På nåt sätt lockade de mig inte alls. De luktar ju lite illa. Och dr westerlund ska vi inte tala om! Den gillar jag fortfande inte, vilken stank!

Fast pelargoner är ju anspråkslösa så nån krake har väl fått bo över sommaren då och då. Så dök det väl upp nån Mårbacka.. Nu åbäkar jag mig rätt mycket med pelargoner, bär in de stora i jordkällaren över vintern, har hela sovrumsfönstret fullt av ‘såna som jag är rädd om’. De är väldigt trevliga blommor, de kan överleva under ökenliknande förhållanden (torka och utarmad jord) hos mig när min jag har dippar av 0-intresse för odling, trädgård och blommor.

För två år sedan satte jag några frön som jag tagit från en Mårbacka dr Ingrid. Det blev två plantor som man kan se på bild här Pelargon Frk Doris och Nillala Förra året sattes frön av en Kärlekspelargon, ytterligare två nya sorter såg dagens ljus, den ena väldigt lik sin mamma, den andre en enkelblommande modell där pappan förmodligen är en orange storvuxen en som ursprungligen är hemtagen från Spanien.

Love-li

Den här gången har jag satt frön av en för året ny sort som jag köpte i våras (och som jag då såklart inte har något man på 🙄) och en har redan grott! 😍

Aprikos-rosa enkelblommande och bedårande pelargon
Ännu en frömamma utan namn, en rosa med vitt öga, liten till växten sort.

Att odla pelargon från frö är slow-thrilling, spänning på lång sikt och rejält nördigt 😁 dock inser man när man läser om andras experiment inom området (tex i gruppen Fb egna koraningar/hybridisering) att man är långt ifrån vare sig nördigast eller mest manisk.. 😅

Publicerad i chili, Odling, Paprika, pelargon, tomat

Skörda-rensa-skörda-repeat

Det känns att det varit en lång skördeperiod som bara fortsätter och fortsätter. Och inte mej emot, även om man ibland längtar liiite till urstädat växthus.

Det urstädade kommer dock närmare i etapper – igår plockades det som satt kvar av chili och paprika;

Habanero, Citronchili, Sweet Banana, Penispeppar, Vampire, Lombardo och Zlata

Tidigare har dessa tagits in;

Sweet Banana och Zlata

Lombardo, Penispeppar och Habanero

Plantor som ska försöka övervintra planterades i lite mer hanterliga krukor. De har ju alla mer eller mindre löss och vissa klipptes ner helt.

Några fick dock ha kvar kalufsen en stund till.

Andra plantor har också tagits undan för vintern, min egen bebispelargon Nillala har fått komma in i sovrumsfönstret så att den säkert klarar sig, tillsammans med några fler pelargoner som jag är extra rädd om och som inte är alltför stora. De största pelargonerna har fått flytta in i jordkällaren.

Fuchsiorna hade fryst och de ska utsättas för experiment och bo i växthuset hela vintern. Jag ska bädda in dom ordentligt. Teorin bygger på att jag vet att de är hyfsat tåliga och kommer tillbaka även efter frostknäppar. Och jag behöver verkligen spara på ryggen OCH tiden till våren. Är de redan i växthuset borde de dessutom komma igång lite fortare.

Vissa delar av odlingssäsongen går mot sitt slut, potatisprojektet håller vi på att äta upp, det har inte blivit jättemånga, men Bordeauxen har gett stora fina och Swift medelstora lite fler. Amandine sparar jag lite på.

Kålrabbin har gett några huvuden (eller vad man nu kallar det) och smakar finemang. Och det tycker ff kållarverna 🐛… 🙄 Rödbetorna är ganska små, nästa år får jag testa på nåt annat sätt. Purjon fortsätter växa och är väldigt fin om än inte jättestor. Squash har jag skördat några stycken giganter och några mindre – dock glömde jag hur känsliga de är, en minusgrad och de så maffiga bladen ser ut som snorloskor 😥 skulle ju förstås ha plockat in de små som fanns kvar. Den självsådda salladssenapen fick leka ruccola och var med i en kräm till långkokat kött – smakade bra. Det som ff får sitta kvar är purjo, morot, kålrabbi och det fåtalet rödbetor som är kvar.

Jag är lite velig om huruvida tomaterna ska få sitta kvar eller ej.. Men de mognar ff fram där de hänger så beslutet blev att ta in de som hängde på lite utsatta ställen, tex längst fram uppe vid taket, det är alltid där det fryser först. Så här långt har det blivit ca 38kg tomater, jag har aldrig förr vägt in och räknat ihop hur mycket det gett men det känns som att det iaf är mycket mer iår mot förra året.

De tomater som jag är lite besviken på är Indigo Rose, som alltid brukar vara så produktiv har verkligen missat målet, några enstaka frukter bara. Brandywine och andra biffar trivs inte så värst bevisligen, få och endast normalstora frukter. Indigo kumquat är för lågproduktiv även om de är goda. Orange Sweet Cherry har varit som Snowberry vilken är lite smaklös.

Plantor som skött sig bra är:

Scotland Yellow, Garden Pearl, Whippersnapper, Sweetie, Sungold, Bumblebee, Black Sweet Cherry, Green Envy, Principe Borghese (som har gett mycket, men som inte riktigt har den hållbarhet som jag föreställt mig), Rosa, Siberia, Irish Candy (den är såå god så den är förlåten sin inte jättestora skörd), Blue Fruit är ok även om den inte heller ger så stora frukter. Ponderosa har många tomater på gång, de har inte mognat än så jag vet inte vad de smakar men de torde hålla sig bra med tanke på hur långsamt de mognar.

I Sälen och Trysil har den första snön fallit så Winter is Comming (❤️❤️) även om jag nog har lite mer tid på mig innan den är här. ❄☀

Publicerad i Odling, pelargon, purjo

Kålrabbi

Förra året bestämde jag mig för att bara ha sånt som jag gillar att äta i mina odlingar. Vilke ju iofs kan verka som en självklarhet, men ofta handlar ju odling just om odlingslusta och om att man är glad för att saker och ting ändå växer. Hur som helst så blir det vare sig blomkål, grönkål eller svartkål i mina land.. Men jag ska prova med kålrabbi så får vi se om det går bra.

Mårbacka dr Ingrid

Jag vet att man inte ska låta bebisar blomma, det är bättre för plantan och framtiden osv men den här lilla fick ändå sitta kvar och förgylla tillvaron så länge.

Idag är det – 5° och ser ut att bli en strålande vacker dag. Ff med rätt mycket snö. Nu börjar tom jag bli sugen på vår, att kunna vistas i växthuset med plantorna. Låta tummen bli jordig på riktigt, inte bara i en köpejordspåse. Men den är på gång, fåglarna kvittrar och i klassrummet har Kiwi (guldbaggen) som kläcktes förra veckan, fått sällskap av tre kompisar. Det är nåt visst med husdjur. Och barn som förfärande ropar: ”Lindha, det kryllar av skalbaggar i ditt klassrum!” 😂 nu får de bo tillsammans i en glasburk med lite jord och mossa och så matar vi dom med fruktbitar.