Publicerad i beskärning, fruktodling, insekter, Odling, ohyra, persika, skadedjur, sköldlöss, spinn

Spinn!

Här gick jag och var så nöjd över att sköldlössen lyste med sin frånvaro. Så skönt! Stilla tankar om varför det blivit så har funnits. Kanske har ekologi kommit i jämvikt i växthuset – det ska ju ta sju år och sen ska ju liksom systemet börja rulla av sig själv. Trodde jag..

Medans jag gått här och klappat mig på axeln och haft fullt upp med för mycket tomatplantor, chilis, pelargoner, kristallsjuka osv så har jag helt glömt bort persikan. Visst har jag sett och insett att den vuxit för mycket och behövt sig den första ansningen men prioriterat annat före det. Idag fick jag se, den har blivit ordentligt ansatt av spinn! Jag som håller spinn schack med hjälp av att duscha med vattendimma på bladen på persika och gurka iaf varannan dag, har duschat gurkan ett par gånger och persikan knappt alls. Hur kunde jag vara så dum?!

Nåväl, rädda vad som räddas kan och som ett experiment så får vi se hur det här går. Jag är ju jättesen med att beskära trädet, det vet jag, det har vuxit ut genom taket på sina ställen och det om något skule ju kunnat vara ett tecken på att det var dags.. 🙈

Jag har klippt bort ordentligt med grenar. Fokus på att ta bort det som är hårdast angripet av spinn, samt få ner höjden på trädet. Lyckligtvis sammanfaller detta ganska bra då det som är närmast taket är det som har mest spinn. Det är väl där det blir som mest varmt och även ganska torrt. Jag vill även få in så mycket luft och ljus som möjligt både för alla andra växter därinne, men även för att få luftigt i trädet till frukten. Jag är inte nåt orolig för att trädet ska dö av vare sig spinnet eller klippningen mer nervös för att spinnet fått såpass mycket fotfäste att allt som finns där inne ska bli förstört.

För den som inte har koll på hur spinn ser ut eller yttrar sig, här är lite bilder på angrepp i olika stadier:

Tydligt angrepp av spinn syns på de ljusa prickarna på bladet.
Det är här på baksidan av bladet som de små spinnkvalstren sitter.
När angreppen gått långt gulnar bladet.
När spinnkvalstren kommit så här långt har de lagt ägg vid bladfästen och förgreningar. Det tunna nätet är för att skydda äggen.

Persika och gurka är de som är mest känsliga och benägna att få spinn, men även tomaterna kan drabbas längre fram på säsongen. Det som jag ser skiljer sig nu är att spinn på gurka och tomat brukar komma nerifrån, vilket jag kopplar till att det kommer från jorden. Som jag skrev tidigare så kommer det på persikan uppifrån (varmast och torrast under taket i år) alltså kanske det är olika kolonier vi har att göra med här.

Vill man läsa mer om spinn så finns en bra länk här.

Jag har en fundering på om ”bristen” på sköldlöss har lämnat öppet mål för spinnet? Kände en stund att jag nog hellre har lössen än spinn eftersom spinn sprider sig mer än lössen.

Eftersom jag har sprejat för sista gången med olika medikamenter – senast med chiliavkok på lövkoja för att det fanns nån typ av bärfis som knaprade; R.I.P. lövkoja – så är det strikt program med dusch av vattendimma varje dag (så kanske det iaf blir varannan dag) på persika och gurka och då och då på resten av plantorna därinne. Såpa sägs vara en metod att använda, hos mig har det inte hjälpt, däremot blir växten uttorkad och därmed försvagad mot angrepp.

Det finns även biologisk bekämning med rovspinnkvalster som äter ägg och spinn, det jag är lite orolig över vad gäller det är att man skulle kunna importera en art som inte hör hemma i vårt ekosystem och därmed skaffar man sig andra problem, tex att våra egna rovinsekter slås ut. Den risken lever våra sjuprickiga nyckelpiga under då man importerat Harlekinnyckelpigor från Asien för biologisk bekämpning. Mer info om nyckelpigor finns här. Vi människor vet inte allt och bör vara mycket försiktiga med hur vi styr om i naturen. Små förändringar kan ge oanade konsekvenser.

De enda tillsatta rovdjur jag tillåter hos mig är den här typen 🥰

Rovdjur på tillväxt 🐯
Annons
Publicerad i beskärning, fruktodling, persika, sköldlöss, växthus

Beskärning av persika

I förrgår var det ändå dags. Den första stora ansningen av persikoträdet. Det utlovades välkommet regn och heldag i växthuset blev en mycket passande aktivitet.

I år tog det lite längre tid än vanligt innan jag kunde komma åt att klippa det och det har verkligen tagit chansen att växa sig redit stort. Man blir förundrad hur mycket ett enda litet träd kan skugga bara det vill och får växa.

Här hade jag bara hunnit ta ett par klipptag – kom som tur var ihåg att ta ett kort.

Från början (alltså när jag klippte trädet under de första åren) var jag väldigt noga med att följa det jag läst att man skulle göra, klippa grenar fram till första frukten sen spara resten och att ha en plan för nästa säsong. Det blev ohållbart i mitt förhållandevis lilla växthus. Nu för tiden tänker jag på att; 1) det ska finnas plats och ljus till annat som bor därinne. 2) det behöver komma in ljus i trädet och till frukterna. 3) det ska gå att hantera från min trappstege INUTI huset, inte liggandes PÅ taket.. På en gren där det sitter frukt tar jag bort de flesta skotten fram till frukten, därefter sparar jag nån eller några skott som ‘drar’ fram vätska i trädet så att frukten ska kunna få sig. Helst vill jag inte klippa av grenen i toppen men har den blivit alldeles för lång så måste de ske. De grenar som inte bär frukt är jag väldigt hård mot, växer de åt minsta fel håll så ryker de helt. Tex hade flera tagit sig upp i taket och trasslat sig in mellan reglarna och plasten. Förmodligen skulle det förstöra taket om jag inte höll efter det.

Det är helt otroligt hur mycket det här trädet växer, skott av årets tillväxt har redan hunnit bli 1-1 1/2 m långa och det kommer hinna växa lika mycket till innan säsongen är över.

Ljuset är på väg tillbaka.

Medans jag håller på med klippningen passar jag på att skrapa bort så mycket sköldlöss det bara går. Känner att jag får lätt autistiska drag när detta sker. På ett sätt är det något meditativt i att kolla varje gren, skrapa, syna igen. Jag börjar dessutom tänka att de små jäklarna tänker saker, tex att de försöker gömma sig – konstigt nog är det alltid flest löss på baksidan av en gren (hur vet de?) de gillar också grenvecken, där det är lite knixigt att pilla med sina stora fingrar. Dessutom, gömma sig? De förflyttar sig inte i hastighet som är uppfattningsbar av det mänskliga ögat. Men när det gått 24h så satt det en hel drös igen på en gren. Kan jag ha missat dom igår? Inte särskilt troligt, det känns nästan som att de teleporterar sig dit de vill sitta.

Trängsel av sköldlöss

Fastän min dödsjakt är ganska nitisk och utan nåd så är jag ändå typ glad för det här angreppet. Mitt träd har inte visat några tecken på att ha tagit skada. Det är rätt mycket kart på och det finns flera betydligt värre ‘pests’ att råka ut för som jag helst inte nämner vid namn om det nånstans skulle väcka den sovande björnen. De här kan jag hantera och de är rätt harmlösa när de sitter där och häckar.

Såhär ser det ut när lössen fått flytta på sig. Det mjöliga duschar jag bort sen.

Förresten, tråkigt liv de har lössen. Sitter där och väntar. Väntar på vad? Att lägga ägg och sen dö. Jämför med en humla eller en fjäril. Jodu, där snackar vi extravagant liv, flyga omkring och se världen, smaka på livets.. hrm, menar förstås blommornas nektar och sen lite kuttrasju för och fixa framtiden.

Nåväl, efter några timmar (totalt 3,5) ser trädet ut som den vildvuxna och skitiga ungen som blivit nyklippt och tvättad. Städad helt enkelt. När sen allt skräp på golvet är utkört* och golvet sopat och avspolat då ni! Nöjdkänslan i bröstet alltså!

💚💚💚

Färdigklippt och städat för den här gången.

* skräpet som kördes ut är en blandning av löv, småkvistar och större grenar. Detta la jag på ärtlandet, där är koltrasten särskilt ivrig att söka mask tydligen och nu hoppas jag att grenarna ska kunna stoppa den en del.

Det blir mycket frukt – trots att humlorna fick göra allt jobb själva i våras. Gu’ va jag latar mig nu för tiden!
Och vem håller sin matte sällskap heeela dagen när regnet smattrar på taket? Jo världens bästa Nos 💕
Publicerad i fruktodling, gurka, Odling, ohyra, sköldlöss, spinn, växthus

Det våras för sköldlusen..

Luddiga persikoknoppar

När det nu börjar pirra av vår och persikan börjar bli luddig på knopparna vaknar också sköldlusen till liv. Mitt sätt att hantera det här återkommande skadedjursangreppet och liknande angrepp bottnar egentligen i en period när jag hade mycket spinn i växthuset. Gurkan, såsmåningom persika och till sist även tomaterna fick spinn. Kan säga att jag nästan gick i spinn själv.

Det startade egentligen med ett litet problem. Det var en varm sommar, torrt. Spinnet hittade mina gurkor och hade det lite småmysigt som de ju har när det är varmt och torrt. Jag upptäckte dom ganska snabbt – jag är väldigt uppmärksam och tar god hand om mina växter jag. Läste på och blandade såpa och rödsprit, sprayade, duttade och plockade bort blad som blivit alltför angripna. Precis som det stod. Upprepade flera gånger i veckan under säkert en månad. Ingen större skillnad. Tror faktiskt att de blev fler, de spred ut sig och koloniserade nya plantor likt historiskt giriga handelsmän. Till slut fick jag nog och köpte mig en sprayburk med bara en liten döskalle på. Skulle sluta vara giftigt ett par veckor efter besprutningen.

Fantastiskt! Funkade toppen! Gurkorna blev gröna igen, så roligt med fina odlingar! I ungefär två veckor. Sen kom en EXPLOSION! Spinn fullkomligen invaderade allt jag hade. Plantor dog och fick tas bort, så lessamt! Ingen gurka alls det året och skörden av övrig odling blev rätt liten. Mitt sämsta odlingsår tror jag.

Jag kände mig otroligt lurad men är ju envisare än en åsna så jag läste på en gång till. Det visade sig att jag gått i den första giftfällan och trott att jag (lilla människa) kunde styra över naturen, ack så lurad! Samma stund jag förgiftade bort spinnkvalstret dödade jag också alla andra små filurer, såna som är mina hjälpredor och som ser till att hålla balansen, alla rovinsekter som har spinnkvalster som föda. Och säkert även pollinatörer som hittat in.

Gör om och gör rätt! Jag läste mig till att spinn trivs med torr värme och ogillar skarpt när det är fuktigt. Efter det duschas luften och bladen på gurka och persika med dimma från vattenslang varannan dag under den varmaste perioden. Vid vattning blöts stenplattorna på golvet ner ordentligt för att skapa längre tid av fuktig miljö för växterna. Och det funkar. Visst finns det lite spinn på de nedersta bladen på gurkplantorna ibland, men inte värre än att de producerar gurkor så det räcker.

Så ttillbaka till de jädra sköldlössen. Efter spinnkatastrofen bestämde jag mig för att aldrig mer använda gift så därför har det blivit biologisk bekämpning, dvs mekanisk. Klänga på stege, sträcka sig, fastna med håret i grenar, plocka, klämma, trycka ihjäl odjuren. I många timmar 🙄. Vartefter har jag blivit slöare och slöare. Men också smartare. Nu förtiden börjar jag plocka så fort våren pirrar. Samtidigt som persikans blomknoppar börjar bli luddiga kan man knipa lushonorna (som mest känns som tomma skal med lite mjöl i) de är inte så många då, men tar man en så har man tagit 3000st,fför det är så många en liten hona kan lägga om hon får hållas. Bra grej! Sen kan man inte få bort dom helt, men man kan göra det lättare för växten att klara sig. För lusen gör egentligen inte någon mekanisk skada på växten utan det är dens bajs och kiss som skapar en obra miljö för växten – den kan bli sjuk av att bladen täcks och det är även en grogrund för svamp och bakterier – alltså får man mocka efter lössen. Jag duschar med hård stråle, gnuggar blad om det är mycket på och så håller man dom i någorlunda schack. Och får persikor så det räcker 😃

De luriga sköldlushonorna som man lätt kan tro är döda och inte alls källan till tusentals nya småulvar.
Mer övervintrade sköldlushonor. Nu finns de inte mer 😸

Publicerad i fruktodling

Luriga äppelträdet

Fruktodling är egentligen inget som fungerar i vår trädgård. Vi har nog satt bortemot 15 fruktträd genom åren, provat olika frukter och olika sorter men det är bara två som hållit sig vid liv. Detta savannformade och ganska klena lilla träd är ca 23 år gammalt. Som mest har det varit fem äpplen, förra året var det tre. Det konstiga var att ett av de tre äpplena var väldigt rött medans de andra var gröna, typ, och det är ett Sävstaholm så det borde de ju vara.

Nu har det ju blommat som skam och blommorna på större delen av trädet har blommat över, MEN… Det konstiga är de grenar som det nu blommar på ser ut att precis ha börjat och är nästan lite knoppiga.

Så sakteliga börjar ett litet minne grävas fram efter att de olika ledtrådarna kommer fram.

Det var en gång för länge länge sen (läs med djup, berätttande basröst) en person som trodde att man kunde ympa in andra sorters äpplen på det lilla träd hon hade. Hon var väldigt entusiastisk och både klippte och köpte ympskott till höger och vänster. Hon ympade med flera olika tekniker och lite här och där utan att ha någon som helst plan eller tanke (precis som vanligt alltså).

Det kan alltså vara så att det här lilla trädet nu faktiskt bär på flera sorters äpplen *hoppas, hoppas* 😃

OM så är fallet öppnas genast en ny gåta. Vad det isf skulle vara för sort.. 😸