Sparad i Uncategorized

Vintervila

Planerna för sommarens odlingar är igång och har faktiskt varit det ett tag. Helt och hållet beroende av att fröfirmorna har lyckats med sin oändliga reklam. Black Fröday, Sista chansen och allt vad nu kampanjerna heter gör att man klickar hem sånt man tänkt och inte tänkt. Frölådor inventeras och sorteras. Pelargoner plockas och städas av. De som står i fönster blir långa och gängliga – oj vad vi längtar efter mer ljus nu både de och jag 🥹 och sakta men säkert händer det. Visst är det segt men hoppet lever åtminstone.

Eftersom det gått så dåligt med paprika och chili hur många år som helst nu fanns en idé om att endast dra upp ett par plantor (=2 eller 3) och att sen köpa ett par färdiga på på bästa Bona Trädgård lagom när det är dags att få ut dem. Alltså en sorts paprika och en chili var planen. Det blev tre av vardera och fyra frön/st. Det ser lovande ut eftersom fröna har ett par år på nacken och inte verkar gro så särdeles bra, tre av vardera paprikan och än så länge en av chilisarna. Kanske kan jag hålla min plan. Men så plötsligt när jag häromdagen passerade ett fröställ på affär’n liksom som av en utomjordisk kraft drog sig mina ögon och händer till en påse. En Röd Spetspaprika. Den låg som en liten skatt i min hand och lovade så säkert att: ”Den här gången ska jag inte svika dig, du vet att du kommer att knapra paprika hela sommaren bara du köper mig och vårdar mig.” Jag svarade: ”My Precious.” och gick med stel blick till kassan betalade, körde i ilfart hem och lade genast de små fröna (allihop) till groning – efter att jag hade klappat och tittat med fuktiga blinkande ögon på dem en liten stund.

Dagen därpå hittade jag en gammal påse med Habanero Orange i en låda, ännu en Vampire och en citronchili från De Torkade Frukternas Förråd tömdes på frön medans jag intalade mig att ”jag måste ju inte plantera alla frön som gror, om de nu gror”. Tror någon att det kommer att ske? Nåväl, det eventuella problemet ligger på framtids-odlerskan att bita i, just nu är det bara roligt att få börja ODLA!

I dagarna har också fönstertomaterna kommit i jord och älskliga som de är grodde snällt 19 av 20 frön inom tre dygn. Det blev mina vanliga sorter: Venus, Red Robin, Yellow Canary, Rosy Finch och nykomlingen från förra året Orange Hat. Här har jag tänkt till lite, de ska vara lagom för söderfönstret i mars när Persefone är återvänder 🥹. Förra året hade jag plantor tidigare och visst var det trevligt, men de blev inte särskilt bra av att enbart stå i lysrörsljus så länge. Det är dessutom svårt att få dem att stå emot ohyran när de är stressade som de blir av att inte få äkta ljus. Det blev inte jättemånga tomater på de plantorna och jag har ff kvar av tomatgardinen så det kommer inte gå någon nöd på mig.

De fem runda på rad är tomaterna, sallat och kål i de fyrkantiga

Förgroning av gerbera har också startat nu, tidigt för att de inte är så snabba av sig. De förra – som tråkigt nog verkar ha gått hädan trots fjäskig förvaring i extraljus i svalt rum – blommade inte förrän andra året. Nu har jag läst på lite och om man är snabb med sådd ska de kunna hinna med att blomma samma år. Sen är de ju mest en krukväxt, första vintern fick de stå i fönster och det kanske passade dem bättre.

Jag är något vansinnigt sugen på att så lite penséer. Fast jag vet att de i butikerna kommer vara tidigare. Får se om jag springer på frön eller om det klarar sig. Tidigare än vad som funkar att ha dessa ute på min trappa finns de i butikerna och sen kommer de överallt på egen hand i trädgården – för ni tror väl inte att jag någonsin rensar bort en pensé?

Och vet ni vad?! Tog med en påse frö av bomull, satte i jord den 20e och den 24e har det tittat upp två av tre satta – är det inte helt fantastiskt?!! Jag hade förväntat mig betydligt längre grotid. Undrar om det har med planeterna som är på gång? Jag har ju läst att man ska passa på att sätta frö strax innan fullmåne för att den hjälper till att ”dra upp” plantorna. Kanske stämmer det… Man vet inte allt även om man pluggar på nog så mycket.

Bomull

Planerna för säsongen då? Jo, flera av de tomatsorter som var nya förra året ska få följa med i 2025. Taiga struntar jag nog i, det finns så många bra sorter och jag orkar inte fjäska. Jag ska ge plats för flera av de som man skulle kunna kalla f2 eller säger man f3? dvs de som är sprungna ur f1 sorter och inte helt säkert stabila; den svarta droppformade som är godast när den är lagrad och börjar bli rynkig, den lilla orangea droppformade som jag kallat Regnbågen med den otroligt fylliga mjuka smaken, samt en liten orange rund som också är fantastiskt god. Jag ska försöka hitta en röd ”normal” sort som passar i växthus och jag ska försöka låta bli att bli förförd av alla svarta biffsorter som ser så lovande ut – jag har redan flera fantastiska som jag inte kan ta bort. Dock såg jag en som liten svart som jag nog måste försöka med; Black Strawberry. Kanske blir man sugen för att den har så fint namn, men den var också fin på bild. Dessutom har Tomatälvan odlat och talar väl om den, då måste man väl prova? Dock ska jag ta paus på att försöka hitta vilken sort Rosa är. Kanske är det så att den inte ens finns utan är en korsning som uppstått hos mig? Jag som tidigare inte alls trodde på korspollinering av tomater har nu fått lära mig. Förra året var Kaleidoscopic Jewel allt annat än den svartaktiga och goda tomaten helt röd, kanske någon liten skiftning mot mörkt men inte mycket till smak alls. Det verkar som att de plantor som står ute är mer benägna att korsas – vilket iofs inte är så konstigt med alla lösaktiga flygfän som far ikring 😏. Så till iår får jag backa och ta frö från arkivet med de frön som är äldre än -23. Tur man inte hålls och slänger en massa frön 😌 då skulle jag inte ha några kvar av den.

Jag spar lite på att fastställa tomatplanen för året, vill gärna ha något att göra i de långa jobbiga oxveckorna också.

Sparad i Uncategorized

Gräskrona

Förra året tänkte jag ut att jag skulle göra en gräskrona. Såklart blinkade jag till lite för länge och och gräset hade blivit alltför stelt (övermoget) för att kunna böja stråna utan att de gick av. Dessutom ramlade det frön från dom så att det fanns risk för störande av husfrid. Då får man vänta nästan ett år innan man gör slag i saken.

Tydligen kan Husfrid störas även utan ramlande frön visade det sig efter otaliga timmars arbete. Det fanns höga förväntningar om en färgsprakande gräskrona i allt från gult till lila och cerise från livspartnern vars logik jag nu börjar tvivla på (vem har sett gult, lila och cerist gräs liksom?) Opartiska och trendsäkra parter (två av sönerna) fick tas in för att övertyga om att kronan faktiskt kunde placeras i vardagsrummet utan att vi skulle behöva skämmas.

I en psykologipodd jag lyssnat på berättas om att ju mer arbete/tid/engagemang man lägger i en sak, desto mer viktig blir den för en. Varpå jag kan meddela att den här kronan nu är en av mina käraste ägodelar.

Eftersom jag från början tänkte att jag inte skulle kolla på nätet hur man gör utan jobba med min egen fantasi och tanke så insåg jag sen när någon undrade vad det ens skulle bli att folk som gör kronor fuskar. De tar hela tuvor med gräs, virar runt och ’knyter’. Ska det göras på riktigt så tar man stråna ett och ett.🤓😉

Hunden hann vila ut ordentligt i stolen under dagarna och mannen kom in med kaffe och glass bortemellan. Det var under en av de stunderna som de höga förväntningarna uppdagades, ca 6 timmar/2 tredjedelar av krona färdig.

  • Vad tycks? Blir det bra? Mig snurrandes på de skimrande skira stråna nogsamt flätade runt stålbågen.
  • Tja.. det blir nog bra när du är klar och har fått i allt. Det brukar det ju bli, sa han lojt och vände åter till Blocket.
  • Nej, det ska inte vara något annat, det blir såhär fast hela vägen runt…

Diskussionerna och förhandlingarna som följde finns ingen som orkar höra men det krävdes både list, envishet och opartiska bedömare för att övertyga om Kronans rätt till placering inomhus.

Resultatet:

Jag har använt en ganska grov ståltråd (galvaniserad stängseltråd) för att den ska vara stadig och inte vika sig när man håller på med den. Den har böjts till och satts ihop till en cirkel. Gräset jag valde är Kruståtel. Jag gillar det för att stråna är så tunna så att det nästan ser ut som att axen svävar i luften och för att de är lite blankt vinröda i skaften.

Själva flätningen var lite trög i början innan flytet kommit igång, men jag la stråt över och runt tråden, framför sig själv och håller fast längs med tråden med nästa strå. Efter fyra-sex strån låste jag med ett varv najtråd. Det går åt betydligt mer gräs än man kan tro, hela kvasten i vasen gick åt. Under resans gång märkte jag att det var bra om stråna varit utan vatten en stund men inte så länge att de hann att torka helt, då blev följsamheten som bäst. Kronan är upphängd i jutetråd som fästs på fyra punkter och med en knut som går att skjuta upp och ner för att kunna justera höjden på den.

Och som sagt, man kan ju fuska och ta en tuss med grässtrån direkt och fläta istället för att ta ett och ett. Det kanske sparar åtminstone fyra timmar..😆