Mitt odlingsliv har under årens lopp gått i lite olika spår. Det känns som att jag alltid har odlat, 28 år har vi bott på gården och det är klart att det är ju en ganska lång tid, innan det bestod mitt odlande av att tex fylla en balkong med petunior – egentagna frön som när de låg där in handen på våren såg så små och obetydliga ut och sen resulterade i mååånga plantor, det hade blivit 1800st om jag satt isär alla.. 😅
Nåväl. Det som alltid har bestått är tomaterna, det andra har varierat. En period ville jag fylla min trädgård med perenner. Sagt och gjort. Hittade en annan entusiast (läs galning) som sålde frön, varpå jag daltade med ett hundratal olika sorters frön och småplantor av blommor, buskar och träd. Vissa sorter tog nog nåt år på sig innan det grodde, de flesta kom nog inte så långt. Vet inte om det blev så jättemycket av allt det där, men jag lärde mig otroligt mycket om sådd, stratifiering och olika växters specialiteter. Ett annat år tänkte jag under vårvintern att jag nog skulle stänga ner växthuset en säsong, inte odla alls. Ta semester. Var helt trött på det. Shit vad mycket plantor jag hade! Växthuset bågnade och jag fick vad jag minns mängder av tomater det året.
För ett antal år sen dök täckodlingen upp som en gåva från högre makter. Att en aldrig tänk på det? Jo, nu kunde jag som haft problem med ryggen plötsligt odla upp större områden, växterna trivdes på mina karga marker och jag började lite mer med grönsaker. Till en början vill man prova allt. Och på höstkanten inser man att man faktiskt inte gillar allt. Visst, brytbönor är hyfsat gott, men det går inte åt 5kg. Purjolök kraschar min mage – typiskt för det går verkligen bra här. Sallad går i blom fort som rackarn och den är inte lagringsbar. Alltså, det gäller att välja ut saker som man vet att man gillar och som funkar att odla på de marker man har till förfogande samt vara lite restriktiv i sådden så att man inte står där med ett ton mat som som man inte kan ta hand om – för det är sorgligt. Min önskan är ju att vara självförsörjande på så många grödor som jag kan, men allt är inte möjligt hur gärna man än vill och hur mycket man än försöker. Och så får man ibland lära sig att äta sånt som går bra att odla.
I dagsläget odlar jag eget så att vi klarar oss året om av potatis, lök, pumpa, bönor och grönkål. Och sötpotatis. Tomater också förstås. Men självhushållning handlar också om att äta i säsong, att välja att äta sånt som man har och att faktiskt inte köpa det när man inte har eget. Potatis och lök behöver vi aldrig vara utan – det står sig och räcker till, samma med bönor (förvälld och sen infryst) och pumpa. De andra sakerna väljer jag helt enkelt att vara utan när det är slut och faktiskt är jag hyfsat trött på tomater och blåsor i munnen fram på vårvintern. Och så är de första fönstertomaterna så mycket godare när man har varit utan ett tag. Pumpa har jag väl aldrig köpt några mängder av men upptäckt av de egenodlade att det är supergott och väldigt bra mat. De är ju också spännande att odla när de är både snygga och vissa blir ju sjukt stora. Pumpan lagrar dessutom superbra – förra årets sista åt vi upp i februari, den klarade sig hur bra som helst i sadelkammaren i runt 10˚och det går också utmärkt att frysa när den är kokt.
Morötter blir det så det kanske räcker till och ev också rödbetor. Sen gäller det ju bara att lyckas förvara dom också. Tycker inte att de är lika lätta som tex potatis.
I år har jag även fått en fin skörd av majs. 26/4 såddes 120 majsfrön i pluggbrätten i växthuset. 12/6 fanns det ca 80 plantor och vädret var såpass varmt att de fick flytta ut i landet. 24/9 skördade jag 78 kolvar, de flesta var godkänt pollinerade och utvuxna. My gadd va gott det är med egenodlad majs! Det här var sorten Sweet Nugget, en som jag nog kommer att hålla fast vid och jag kommer inte att ta egna frön här än så länge, rädd för risken att det ska bli knepiga kolvar som en trist överraskning när man öppnar paketet på julafto.. hmm.. menar kolven på skördedagen 😁
Frågan är om man får kalla sig för självförsöjande på det som man inte har eget utsäde av? Lök har jag ännu inte lyckats med från frö utan fått lov att köpa sättlökar av. Det är ju lite grämelse över men bättre än att inte få något alls. Dessutom, om man ska ha eget utsäde så behöver man odla två år för att få frö på lök – det känns som ett ultramaraton.. Pumpa har jag fått för mig är knepig för att den korsar sig och därmed bli lite lustiga, men såhär i skrivande stund undrar jag varför jag inte testar? Kanske ett projekt för nästa år..
Det jag har egenodlat utsäde av är tomater (förstås, fast ändå köper/byter jag alltid till mig några nya sorter varje år), potatis och sötpotatis samt bönor.
I dessa tider där stor del av alla samtal består av rusande inflation, horribla energi- och smörpriser, om krig och skrammel med kärnvapen kommer begreppen omställning och prepping som en följd. Att ha saker hemma så att man klarar sig ett tag om det skulle hända något allvarligt. Att se om sitt hus. Bra med den delen av utvecklingen tycker jag, folk behöver bli bättre på att klara sig själva att inte stå lamslagna för att det blir strömavbrott några timmar, men fy vad det är jobbigt med alla kriser 🥺
Min lösning på grubblandet om allt skit som händer i världen är; att gå ut och stoppa fingrarna i jorden, klämma en lus och klappa en noshornsbagge. Och äta en tomat eller femton ☺️
Den jordiga tummen 