Det var i slutet av september som frosten kom. Det skulle bli kallt fem-sex nätter i sträck och sen trodde man ju att det skulle bli kallt på allvar, så jag brydde mig inte om att täcka mer än krukorna på altanen. Att vi sen skulle få en sommarhöst utan motstycke kunde man väl aldrig ana? Hade jag vetat så skulle jag nog iaf ha täckt en del av dahlialandet de där nätterna så hade man haft blomning ett tag till. Eller kanske tagit upp några och satt i kruka på försök ett tag. Något att tänka på till nästa säsong.
Hur som helst har det varit behagligt och trivsamt även när knölarna skulle upp, de har legat på tork några veckor för att sen exakt när sommartid blev vintertid komma ner i påsar som märkts upp med namn och om de blivit delade. Jag hade bestämt mig för att inte dela nu utan vänta tills i vår, för att jag tror att det kanske kan vara dåligt för knölen om den inte läkt innan den ska förvaras. Men sen ändrade jag mig, det brukar alltid vara så stressigt på våren så det är svårt att hinna med och då är det ju skönt att ha gjort en sån här grej färdigt i förväg. Årets vinterbostad blev sadelkammaren. Tänker att det är lite torrare där jfrt med jordkällaren där hur många som helst dog ruttningsdöden förra vintern. Hittade en hylla i boden som kunde kånkas in och som blev nästan nog perfekt för ändamålet, tillräckligt högt mellan hyllplanen och djupa hyllplan som sväljer många påsar med knölar.
Man kan tänka att det är dags att stänga igen trädgården när det blir vinter, men iår har ju värmen dröjt sig kvar och trots att det vissa dagar är väldigt fuktigt så är luften ändå mild och det är skönt att gräva. Jag har en lista på perenner som ska flyttas och ett gäng tulpaner som jag ska försöka glesa isär då de satt extremt tätt i våras. Är också lite sugen på att se hur de har det därnere i jorden, vad gör de hela sommaren och hösten när man inte kan se dem? Det sägs att en tulpanlök endast blommar en gång och att den måste sätta sidolökar för att de ska komma tillbaka. Nu kan vara rätt tid att ta reda på det känner jag.
Hösten är verkligen en så bra tid att plantera på, man kan gräva upp, lägga åt sidan, fundera, bära omkring på och sen lite slarvigt pöta ner dem i jorden. Förloppet kan pågå en gott tag eftersom det är fuktigt med svala temperaturer och växterna torkar inte ut. De är ju också påväg ner i vila vilket gör att de inte är lika känsliga som när allt är på väg att börja spira.
I våras var jag så himla glad över alla tulpaner som chockväckte upp trädgården och passande nog pågår ju lökreor på typ alla blomfirmor just nu. Klickade hem ett gäng till och hoppas tulpanhavet ska bli ännu större till våren.
Under sommaren har jag skrivit ner vilka blommor som inte passat in eller som för den delen skulle komma mer till sin rätt på något annat ställe, denna flytt har nu påbörjats och det hade varit skönt om det blev klart innan potatislovet är till ända eftersom det blir så mörkt sen. Nu blev det inte så även om jag kom en bit på vägen, jag är verkligen expert på att komma på fler och fler idéer medans jag håller på. När växter grävs upp börjar också hjärnan att jobba lite på eget bevåg, den kommer på idéer och spaden/grepen börjar göra saker nästan utan att det märks. Plötsligt började spaden ta upp en massa stora stenar som jag grävde ner i rabatten i tidernas begynnelse. Vet att planen då var att stenarna skulle markera kanten av rabatten och att det skulle finnas lite trampstenar mellan växterna. Vad gör stenar tror ni? Jo, de gör en bra miljö för gräs och ogräs att växa runt och ganska svår miljö för att köra gräsklippare nära rabatten. Dessutom är jag väl inte superintresserad av att valsa med trimmern vareviga vecka eller rensa, ve och fasa vad jobbigt! Ja ni fattar, det finns inte en människa som sett röken av mina mödosamt nedgrävda fina stenar de sista 15 åren. Så nu bestämde mina verktyg att de skulle upp. Och jag förundras över hur envis jag varit (även då), hur många stenar som helst har jag orkat släpa dit och gräva ner…
Den sidan av rabatten är mest fin på våren och försommaren, förutom getrams och höstflox som vill ta över helt förstås så har löjtnantshjärta, stjärnflocka och några irisar klarat sig där annars har det varit lite svårt att få igång växterna. Nu ska testas med några olika hosta- och spireasorter där. Läget är ju lite skuggigt av äppelträdet. När jag känner mig hyfsat klar med området tar jag en bild och skriver in vad som sitter där för att om möjligt komma ihåg vad jag satt var. Ingen garanti dock; dagen efter bilden nedan irrade jag runt med lite nyupptagna tulpanlökar och tänkte ”Ah, här blir fint!” sätter ner grepen och inser när jag får upp gårdagens nyplanterade påskliljelök att jag banne mej är senil…
Ja, och som syns på bilderna så är vi inne i den grå-bruna årstiden. Men! I växthuset finns piggpiller fortfarande att titta på:
I växthuset pågår också förberedelserna inför nästa år: jordprepp! Hösilaget från årets täckning har hönsen fått, det är nog ganska utarmat men de får ändå lite att sprätta med. Den gamla jorden ligger kvar (det har minskat betydligt), bokashi och hönsskit i botten, fylla på med jord från hönsgården, sen ett lager med ”nytt” hösilage. När hela bäddarna är klara ska jag vattna och täcka med plast för att hålla kvar fukten. I plastlådorna på bilden finns ekollon och kastanjer – jag vill verkligen få dem att börja gro för att kanske få upp några träd, förra årets försök blev ju uppätna av mössen så nu är det locket på! Det gröna i kanten är sticklingar av forsythia. De har fått rötter, nu ska vi bara se om de kan överleva vintern.
Och här har vi nog den absolut sista buketten för 2024: Två rudbeckior, en eternell, en solbrud, en praktvädd och ett par solhattar som inte förstått att hösten är här – alla andra är enbart fröställningar på – och där fick jag en idé! Kanske ska jag klippa ner en del solhattar nästa sensommar för att de ska sätta nya knoppar mot den här gråtiden?! Några gröna blad från smällspirean gick att hitta också. Pumporna är lustiga, tror att både den gröna och orangea är av samma sort Sweet Dumpling och de vita är Baby Boo.
Det har nästan blivit tradition nu, att jag ska tänka att ”Iår ska jag inte göra några mossdekorationer, det är så jobbigt när de ska städas bort.” Hann inte mer än tänka tanken så fick jag syn på världens gulligaste lilla gran i vägkanten. Betad och ordentligt tuktad kämpade den i gruset. ”Jo, men en liten en kan jag väl ändå ha, det är ju inte så jobbigt…” 😏
Även om det börjar sakta ner nu så blir jag nog aldrig klar med sysslorna i trädgården – vilket är tursamt för jag gillar inte att vara sysslolös! Vitlökslådorna ska preppas med kompost innan de trycks ned i jorden och täcks över med både hö och galler. De nya tulpanlökarna ska ner i rabatterna som sen allihop ska täckas med hösilage. Jordgubbslandet måste jag tänka ut hur jag ska få till. Rådjuren har varit helt hopplösa på dem iår, ätit upp blasten och bären i omgångar vilket gjorde att vi knappt fick med något alls av dem. Sen är det ju faktiskt så att det förmodligen blir vinter ganska snart, de hotar med rejält med snö redan i nästa vecka 😃