Är det så att odlerskan till sist skulle bli en som lyckas odla chili och paprika? Kan det vara så att den tanke om att dessa chinkiga plantor skulle vara det sätt som funkar att odla på var den bästa metoden? Det verkar så..
Hur såg tanken ut? Jo, den såg ut som att önskemålet var att plantorna står ute i det fria för att få pollineras av vind och kryp, skyddas från angrepp från diverse ohyra av vilda rovinsekter, skyddas från hårda vindar, men heller inte bli kokta av solen. Hur får man det utan att kånka plantor in och ut? Jo, som av en händelse impulsköptes ett par pallkrageväxthus på vårens trädgårdsmässa och simsala-nästan-bim så hade hon det. Plantorna i stora krukor med en blandning av jord från jordfabriken i dahlialandet och kompost kryddat med hönsskit, lite epsomsalt. Placering i växthuset fram till värmen åtminstone visade på någorlunda moderat temperatur ute, krukorna ut i pallkragar med växthus, öppna på morgon, stäng på kvällen den första tiden och sen öppet dygnet runt. Efter att det ena av husen tagit en flygtur över ägorna och sånär kapat ett gäng dahlior på vägen förankrades de med spännband i kragarna och då tålde de 27m/s. Bra skit!
Vattning med fermenterad hönsskit varje vecka och endast vatten varannan/var tredje dag under den varma perioden.
Några mindre angrepp av gröna och bruna löss en period men annars väldigt fina plantor.
Vi har ätit egen paprika sen början av augusti (inga stora mängder men fullt tillräckligt) och chili har funnits sen början av juli. Rekord!! Och detta trots att det varit en av de svårare somrarna då det varit så kallt och blåsigt hela försommaren.
Nu har plantorna fått flytta tillbaka in i det riktiga växthuset , det sitter mängder med gröna frukter på som jag hoppas ska hinna mogna innan det blir för kallt, annars får de komma in på fat för eftermogning. Jag orkar bara inte ta dessa stora plantor som jag VET kommer översållas av all upptänklig ohyra om de får komma in i huset. Sa odlerskan och LOVADE att det var sant. Karaktärstestet kommer när kölden slår till på allvar… Det ÄR ett av det svåraste, att lämna stora fina plantor åt sitt öde i kylan, det kan ju gå den här gången…
Av det som mognat ska det bli sweet chili-sås, chilisirap och jag ska även testa att göra chilimarmelad, utvärdering på det kommer sen.
Av paprika så är det Corno di Toro Rosso; en röd spets, god och produktiv, Pantos; en selektion av di Toro, Zlata; en mild och söt sort som går från ljusgrön till orangerött när den är mogen och California Wonder, en ”vanlig” röd, visserligen väldigt god men den tar förskräckligt lång tid på sig.
Årets chilis är Padron, Hot Lemon, Vampire, Sole d’Oro, en lång röd och en kort röd som jag just nu glömt namnen på… 🙈 Alla sorter är relativt milda då jag inte hittat något bra användningsområde för de där superstarka varianterna och då är det ju inte lika roligt att odla.
Trots att jag är över måttan nöjd med årets resultat så kommer jag justera några grejer nästa år; färre chiliplantor och det räcker med en av varje sort, fler paprikor, dock ej California Wonder igen, den är alldeles för långsam, spetssorten jag har iår är betydligt mer produktiv och snabbare.
