Sparad i höst i trädgården

Novent

Så blev det kallt och ramlade ner lite snö, innan det slog om och blev varmt igen. Jag brukar välkomna snön och bli innerligt glad när den kommer och visst blir det ljusare och kanske kanske kan man få åka lite skidor igen 💙 men det känns som att jag vant mig vid att det är behagliga 8-10˚. Lagom för att gräva och tänka ut och starta upp nya projekt i trädgården. Som förra veckan när jag kom på att det nog var bättre att skura växthustaket nu och inte till våren (tiden är ju ofta lite knapp då). Sagt och gjort. Trodde jag. Utrustade mig med en medhjälpare som kunde hålla i stegen på upp- och nervägen och som kunde hålla sig inom skrikavstånd för att ta emot om det kanade iväg, en cafébricka under vardera knät för att inte spräcka det gamla gistna taket, en sån där bilborste på slang som vattnet spolar igenom och så koms det igång. Tre timmar och en dryg tredjedel av taket senare fick jag helt enkelt ge mig. Benen skakade av utmattning (att sitta på knä och med tårna i spänn bakom mig för att inte glida ner är inget jag gör i timtal i sträck i vanliga fall) armarna var nästan lika trötta och händerna kunde knappt greppa vare sig borste eller slang. Att komma ner för stegen var i sig ett projekt. Träningsvärken från helvetet hängde kvar i fem dagar och nu står taket inte ens halvfärdigt och kommer så göra tills det börjar likna någon typ av vår. Och jag förbannar mig själv för jag inte satte åstad tidigare, jag har ju haft världens längsta höst på mig 🙄

Vitlöken har jag med flit väntat med att trycka ner eftersom det varit såpass varmt – vill ju inte att den ska börja växa innan det blir vinter. Och nu blev det ju plötsligt jättekallt så nu åkte de ner i preppade lådor; ny kompost och en hel del hönsskit. Benmjöl och hösilage samt hönsnät uppepå.Nu får de sova gott tills vårvärmen kommer. Samma med realökarna som kom med posten alldeles nyss, solbruden lyftes upp och fick ett gäng tulpaner under sig, kungsängsliljor framför desamma, irisar under ormhasseln och anemoner framme vid den aprikosa rosen.

Fuchsiorna har till sist fått smaka på frost i växthuset, fått en klippning och blivit nedbäddade längs väggen tillsammans med montbretia och chokladskära. Av de 64 fikonplantorna har ett gäng också fått bo kvar i växthuset, avbladade och nedgrävda. Planen är att nästa år plantera dem ute på olika ställen i trädgården och kanske placera ut hos ”fodervärdar” för att se om det kan finnas någonstans de kan överleva i våra trakter. Hörde i P1’s podd för något år sen att det finns ett fikon i Stockholmstrakten som bor ute och som även får frukt och som är sådd från frö. Hoppas på att få fram en lika härdig här hos mig.

Som vanligt känns det som att jag har hälarna i och lutar mig bakåt när allt i ens omgivning drar av alla krafter för att man ska gå i julstämning. Samma lika tycker tydligen kaprifolen som inte vill sluta blomma:

Radio Rix har lagt upp en egen kanal för endast julmusik – sen mitten av november! En stilla fundering är; när ska folk ha tröttnat på jul och ta bort pyntet redan innan julafton? Är det bara dåligt isf? Kommer man då att hinna pynta om och njuta längre av nyårspyntet? Tydligen kan man även få tag i semlor redan nu 🫢

Jag översköljs av traditionsfunderingar och går all in på Impectas Black Fröday, det är iaf en tradition som jag inte vill missa 😁 Dock besinnade jag mig en smula (efter stränga order av Handbromsen) och påbörjade en inventering av frölagret.

Antagligen har jag tillräckligt med frön för att kunna anägga planteringar i exakt hela gräsmattan, men det är ju roligt att testa nytt också..

Det finns en önskelista som fyllts på under säsongen och några av dem finns just nu på kampanjen 😍 Jag hittade även en estnisk frösida som jag testat att beställa ifrån, får återkomma om hur det gick.

Igår gjordes den minst roliga uppgiften så här års; trassla ut och sätta upp ljusslingorna med iskalla fingrar. Nu lyser det fint från div granar och annat runt huset. Idag såg jag en urfin gran gjord av granris och apelsinskivor på fb och bums vill jag också göra en sån 🌲😍 Nu när Novent är över kan jag också släppa loss, ett adventljusfat och några hyacintkrukor blev det.

Förra helgen var det fest för en god vän som gillar amaryllis och blåklint:

Amaryllis, torkad blåklint, vallmo, ulleternell, nigella, Frosted Explosion, några små tallplantor, små ormbunkar, slingor av kaprifol och en kvist med spontantorkade tomater i en gjutform för tegelsten. En miniljusslinga för att få lite ljus i skapelsen 😊

Det här är en väldigt rolig tid; att samla saker från naturen och få skapa med det. Kanske blir det både krans och grangrejer den här julen.

Sparad i höst i trädgården

Är det höst nu? Del 2

Det var i slutet av september som frosten kom. Det skulle bli kallt fem-sex nätter i sträck och sen trodde man ju att det skulle bli kallt på allvar, så jag brydde mig inte om att täcka mer än krukorna på altanen. Att vi sen skulle få en sommarhöst utan motstycke kunde man väl aldrig ana? Hade jag vetat så skulle jag nog iaf ha täckt en del av dahlialandet de där nätterna så hade man haft blomning ett tag till. Eller kanske tagit upp några och satt i kruka på försök ett tag. Något att tänka på till nästa säsong.

Hur som helst har det varit behagligt och trivsamt även när knölarna skulle upp, de har legat på tork några veckor för att sen exakt när sommartid blev vintertid komma ner i påsar som märkts upp med namn och om de blivit delade. Jag hade bestämt mig för att inte dela nu utan vänta tills i vår, för att jag tror att det kanske kan vara dåligt för knölen om den inte läkt innan den ska förvaras. Men sen ändrade jag mig, det brukar alltid vara så stressigt på våren så det är svårt att hinna med och då är det ju skönt att ha gjort en sån här grej färdigt i förväg. Årets vinterbostad blev sadelkammaren. Tänker att det är lite torrare där jfrt med jordkällaren där hur många som helst dog ruttningsdöden förra vintern. Hittade en hylla i boden som kunde kånkas in och som blev nästan nog perfekt för ändamålet, tillräckligt högt mellan hyllplanen och djupa hyllplan som sväljer många påsar med knölar.

Man kan tänka att det är dags att stänga igen trädgården när det blir vinter, men iår har ju värmen dröjt sig kvar och trots att det vissa dagar är väldigt fuktigt så är luften ändå mild och det är skönt att gräva. Jag har en lista på perenner som ska flyttas och ett gäng tulpaner som jag ska försöka glesa isär då de satt extremt tätt i våras. Är också lite sugen på att se hur de har det därnere i jorden, vad gör de hela sommaren och hösten när man inte kan se dem? Det sägs att en tulpanlök endast blommar en gång och att den måste sätta sidolökar för att de ska komma tillbaka. Nu kan vara rätt tid att ta reda på det känner jag.

Hösten är verkligen en så bra tid att plantera på, man kan gräva upp, lägga åt sidan, fundera, bära omkring på och sen lite slarvigt pöta ner dem i jorden. Förloppet kan pågå en gott tag eftersom det är fuktigt med svala temperaturer och växterna torkar inte ut. De är ju också påväg ner i vila vilket gör att de inte är lika känsliga som när allt är på väg att börja spira.

I våras var jag så himla glad över alla tulpaner som chockväckte upp trädgården och passande nog pågår ju lökreor på typ alla blomfirmor just nu. Klickade hem ett gäng till och hoppas tulpanhavet ska bli ännu större till våren.

Under sommaren har jag skrivit ner vilka blommor som inte passat in eller som för den delen skulle komma mer till sin rätt på något annat ställe, denna flytt har nu påbörjats och det hade varit skönt om det blev klart innan potatislovet är till ända eftersom det blir så mörkt sen. Nu blev det inte så även om jag kom en bit på vägen, jag är verkligen expert på att komma på fler och fler idéer medans jag håller på. När växter grävs upp börjar också hjärnan att jobba lite på eget bevåg, den kommer på idéer och spaden/grepen börjar göra saker nästan utan att det märks. Plötsligt började spaden ta upp en massa stora stenar som jag grävde ner i rabatten i tidernas begynnelse. Vet att planen då var att stenarna skulle markera kanten av rabatten och att det skulle finnas lite trampstenar mellan växterna. Vad gör stenar tror ni? Jo, de gör en bra miljö för gräs och ogräs att växa runt och ganska svår miljö för att köra gräsklippare nära rabatten. Dessutom är jag väl inte superintresserad av att valsa med trimmern vareviga vecka eller rensa, ve och fasa vad jobbigt! Ja ni fattar, det finns inte en människa som sett röken av mina mödosamt nedgrävda fina stenar de sista 15 åren. Så nu bestämde mina verktyg att de skulle upp. Och jag förundras över hur envis jag varit (även då), hur många stenar som helst har jag orkat släpa dit och gräva ner…

Den sidan av rabatten är mest fin på våren och försommaren, förutom getrams och höstflox som vill ta över helt förstås så har löjtnantshjärta, stjärnflocka och några irisar klarat sig där annars har det varit lite svårt att få igång växterna. Nu ska testas med några olika hosta- och spireasorter där. Läget är ju lite skuggigt av äppelträdet. När jag känner mig hyfsat klar med området tar jag en bild och skriver in vad som sitter där för att om möjligt komma ihåg vad jag satt var. Ingen garanti dock; dagen efter bilden nedan irrade jag runt med lite nyupptagna tulpanlökar och tänkte ”Ah, här blir fint!” sätter ner grepen och inser när jag får upp gårdagens nyplanterade påskliljelök att jag banne mej är senil…

Kartbild med anteckningar om vart växter placerats, kan fungera som kom ihåg.

Ja, och som syns på bilderna så är vi inne i den grå-bruna årstiden. Men! I växthuset finns piggpiller fortfarande att titta på:

I växthuset pågår också förberedelserna inför nästa år: jordprepp! Hösilaget från årets täckning har hönsen fått, det är nog ganska utarmat men de får ändå lite att sprätta med. Den gamla jorden ligger kvar (det har minskat betydligt), bokashi och hönsskit i botten, fylla på med jord från hönsgården, sen ett lager med ”nytt” hösilage. När hela bäddarna är klara ska jag vattna och täcka med plast för att hålla kvar fukten. I plastlådorna på bilden finns ekollon och kastanjer – jag vill verkligen få dem att börja gro för att kanske få upp några träd, förra årets försök blev ju uppätna av mössen så nu är det locket på! Det gröna i kanten är sticklingar av forsythia. De har fått rötter, nu ska vi bara se om de kan överleva vintern.

Jordprepp i växthuset.

Och här har vi nog den absolut sista buketten för 2024: Två rudbeckior, en eternell, en solbrud, en praktvädd och ett par solhattar som inte förstått att hösten är här – alla andra är enbart fröställningar på – och där fick jag en idé! Kanske ska jag klippa ner en del solhattar nästa sensommar för att de ska sätta nya knoppar mot den här gråtiden?! Några gröna blad från smällspirean gick att hitta också. Pumporna är lustiga, tror att både den gröna och orangea är av samma sort Sweet Dumpling och de vita är Baby Boo.

Årets sista bukett

Det har nästan blivit tradition nu, att jag ska tänka att ”Iår ska jag inte göra några mossdekorationer, det är så jobbigt när de ska städas bort.” Hann inte mer än tänka tanken så fick jag syn på världens gulligaste lilla gran i vägkanten. Betad och ordentligt tuktad kämpade den i gruset. ”Jo, men en liten en kan jag väl ändå ha, det är ju inte så jobbigt…” 😏

En liten gran med mossa i loppisfyndet från Kockum.

Även om det börjar sakta ner nu så blir jag nog aldrig klar med sysslorna i trädgården – vilket är tursamt för jag gillar inte att vara sysslolös! Vitlökslådorna ska preppas med kompost innan de trycks ned i jorden och täcks över med både hö och galler. De nya tulpanlökarna ska ner i rabatterna som sen allihop ska täckas med hösilage. Jordgubbslandet måste jag tänka ut hur jag ska få till. Rådjuren har varit helt hopplösa på dem iår, ätit upp blasten och bären i omgångar vilket gjorde att vi knappt fick med något alls av dem. Sen är det ju faktiskt så att det förmodligen blir vinter ganska snart, de hotar med rejält med snö redan i nästa vecka 😃

Sparad i höst i trädgården

November-pepp

Oj vad det är svårt att gilla november! Man får verkligen anstränga sig för att hitta det roliga med livet och inte bara önska att tiden ska gå förbi. Att bocka av dagar och veckor som avklarade. Det jobbiga är nog att jag trivs bäst utomhus och just nu är utomhus ofta lite halvt otrevligt; regn och blåst – vilket också är bra för det är för torrt fortfarande i marken och blåsten är ju bra för att vi får billig el – så då kan man inte ens svära över det heller. Sen är det nog den varmaste höst jag upplevt, hittills har vi bara haft två tillfällen med -1º, men annars är det rätt ljummet. Då kan man inte klaga så mycket på det. Men jag tror att det är mörkret som är värst. Det är mysigt att tända ljus, men man kan ju inte sitta och stirra på ett ljus hela dagarna. En god vän jag har känner tvärtemot mig att det är jätteroligt med höst och november – jag försöker gå i hennes fotspår. Pyssla och göra fina höstdekorationer, tänka på jul osv. Särskilt när regnet strilar och potatisen ska upp ur lannet.

Snart en krans av diverse torkat material. Lite stelt om fingrarna.

Okej, nu ska jag rycka upp mig! Oktober har varit superfin, man har kunnat fixa och greja jättemycket! Tomatskörden har nått en ny rekordnivå; nästan 90kg (jag tror att det får bli ett eget inlägg om årets tomater lite sen), den puttelilla sötpotatisskörden är bärgad (1,5kg), dahliorna är uppe, sorterade, torkade, förpackade och inställda i jordkällaren. Alla perenner och buskar jag fyndade på sensommaren har kommit på plats i rabatten, 370 tulpan-, narciss-, krokus- och våririslökar har kommit i jorden. Växhuset är urstädat, fuchsior, fikon och faktiskt även olivern har kommit till sina vinterstationer. Morötterna är skördade (29kg, rekord här med) och står i jordkällaren tillsammans med ett gäng pelargoner och dahliorna. De mindre pelargonerna står nerklippta i plantrummet.

Äppelträden är klippta även om det blev i senaste laget för det stora närmast huset. Jag MÅSTE se till att klippa det i juli nästa år, det håller på att bli alldeles för stort. Med facit i hand så skulle det verkligen ha behövt stå längre ifrån huset, men vem trodde att facit skulle komma efter 20 år?

Förresten – jag fick ju en bok i födelsedagspresent; Konsten att beskära buskar och träd och bums kände jag att en beskärningsexpert ju också måste ha bra verktyg; en japansk såg klickades hem och SATAN vilken bra såg! Stora hårda grenar som brukar ta en evighet att komma igenom – som smör! Man får ju hålla i sig för att inte bara gå loss och kapa allt man ser. Har du något träd som du vill ha sågat i? Säg bara till. Jag lovar inte att det vare sig kommer bli snyggt eller bra, men det kommer garanterat att bli glesare och mindre 😁

Nu ska jag också se till att skaffa mig en bra sekatör också. Kanske ett sånt där snajdigt bälte att ha alla sin verktyg i också, lätt att bara dra fram när man står uppflugen i ett träd.

Till detta med pyssel då. Hittills har jag kunnat stå i växthuset eller stallet och pysslat, det är väldigt mysigt ända till det blir för kallt. Allt man tar i är ju lite fuktigt och det blir väldigt stelt om fingrarna att hållas och att ha handskar är inte riktigt min melodi, man blir så klumpig och mycket är ganska pilligt att hållas med. Kanske ska jag önska mig ett par såna där torgvantar med avklippta fingrar i varmt ullgarn? Då kan man nog hålla på lite till ute. Annars tror jag att nästa steg blir att göra iordning någonstans att kunna pyssla med skräpiga grejer inomhus. Kanske är det så att pellisarna får maka ihop sig så att jag kan vara i plantrummet? Man vill ju gärna ha bra med ljust när man hålls. Källaren är ju visserligen mer skräpvänlig men ljuset är inte särklit bra där. Jag behöver nog en pysselatelje. Undrar hur jag ska få med min motsträviga handbroms till sambo på den idén? Han är ju också den som är försteskötare på dammsugaren liksom. Kan säga att det inte var helt roligt att komma hem efter sista dagen innan höstlovet som också är utklädningsdag i skolan, och jag hade klätt mig till fågelskrämma på morgonen, rusat runt i hela huset med torkat gräs inte helt fastspänt här och där i kläderna..

Kvar att göra ute är att ta upp potatis och rödbetor. Grönkålen funderar jag på om den ska få stå kvar ute, men då måste det sättas dit någon sorts skydd mot rådjuren. Vitlök ska planteras men med den här varma hösten är det ingen större brådska med den saken. Komposterna ska tömmas (bla där vitlöken ska bo). Lanne och rabatter ska täckas med hösilage och sen funderar jag på att skapa en ny odlingsyta på ett mindre frostlänt område närmare växthuset. Den delen av trädgården som grönsakerna växer i är ju tyvärr också det ställe där frosten slår på först. Obra idé att ha tex pumpa och majs där egentligen alltså. Dock kommer nog rotfrukter, lök, bönor och kål få fortsätta växa där. Men då var funderingen på att där jag skulle anlägga ny yta är fd hästhage och med massor med kvickrot så torde det vara en god idé att skrapa av grässvålen med hjälp av traktorn och sedan täcka med hösilage där också. Och gärna redan nu i höst för att vara lite på gång innan våren. Jag tänker att maskarna hunnit göra endel av jobbet redan nu i under vintern och det kommer bli bättre odling där direkt. Helst skulle jag egentligen också ha dahlior där för att det nog håller mer fukt där, i den stora trädgårdsrabatten blir det otroligt torrt under sommaren och trots att jag varit så nöjd med dahliorna så ser jag att det är flera som nog mått bättre om de fått mer vatten under sensommaren. Baksidan av den tanken är dock att man ju vill kunna njuta av blomsterprakten i trädgården. Hmm, många tankar och funderingar blir det… Jag är lite känd för att ha svårt för att bestämma mig, den som har sett Gösta Ekmans Aftonbladet eller Expressen har också sett mig när det kommer till olika beslut. Tex vart något ska få växa. Eller vad man ska äta när man är på restaurang. Ibland undrar jag över varför det är så men har kommit fram till att jag helt enkelt inte vet om det är min sista måltid och då vill man ju verkligen få det bästa ut av den, eller hur?

Apropå att anlägga odlingsyta – det är så intressant att se hur jorden förändras när man tillför organiskt material. Den delen av rabatten som jag byggde upp under våren och sommaren 2021 består nu av fuktig mörk och djup jord, lätt att gräva i och full av kryp. Den delen som jag anlade under förra vårvintern är inte alls lika fin. Täckmaterialet är det som är fuktigt, jorden under är smulig och torr, ganska hård och gräsmattans rötter är kvar. Det ska bli intressant att se hur det ser ut till våren, om det beror på att tillförseln av täckmaterial eller om det bara är så att det är bättre förutsättningar på området som jag anlade tidigare. Förutom att täcka med hö så ska jag även kompostkvarna ner det som vuxit där under sommaren så att det hinner brytas ner till nästa säsong. Tur att man har en trädgård som man även i tanken kan leka och hålla sig sysselsatt med – även när vinden viner och regnet piskar 😄

Just nu är plantrummet också en plats för torkning av diverse frön. Muggar, fat och kuvert är utspridda med frön av allt som jag kunnat plocka av ur rabatten med blommor. När vintern är som mörkast ska jag sortera och katalogisera, drömma om ännu en sommar med ett överflöd av blommor och växtlighet. Men nu har det faktiskt slutat regna och det är dags att ta tag i sitt liv – lyft röva från stolen och ut och plocka upp resten av potatisen, är du odlerska eller latmask?

Syns den blivande blomsterprakten? 😃