Årets version av dahlior började ganska dåligt. Jag glömde bort att knölarna året innan under senare delen av vinterförvaringen i jordkällaren var ganska dåliga – och upprepade mitt misstag! Nånstans där i mars när vädret ute växlar mellan varmt och kallt blir det tokfuktigt i min jordkällare och så många av de fina knölarna ruttnade 😩 Jag räddade det som kundes genom att flytta över till sadelkammaren och förodlade i påsar ganska tidigt. Fick köpa rätt många nya knölar, med prio på såna som jag inte kunde tänka mig att vara utan och några nya som jag vill prova. Dock var ju våren helt hysteriskt just med dahlior. Minns att en stickling av Hapet Old Charm såldes på Tradera för 5000kr. Historiskt lite likt tuplan-manin på 1600-talet.
Hösten och vintern 1636–37 drabbades Nederländerna av tulpanmani. Priserna på tulpaner haussades tills en enda lök av den eftertraktade sorten Semper Augustus kostade lika mycket som ett bättre hus i centrala Amsterdam. När bubblan brast i februari 1637 gick luften ur marknaden. Tulpaner som betingat fantasisummor gick plötsligt inte att sälja.
Textstycket kommer från en artikel på https://popularhistoria.se/samhalle/handel/tulpanmani-borskrasch-under-barocken om du vill läsa mer om det.
Kanske var det inte riktigt på den nivån men ändå lite märkligt. Att vi alltid tenderar till att vilja ha det som någon annan har men som det finns lite för lite av. Vet att det kan förklaras av ett psykologiskt fenomen som kallas knapphetsprincipen, där vi gärna vill ha något som är ovanligt, som det finns få av, vilket mycket av reklam bygger på. ”Få i lager”, ”sista chansen” osv är sådana uttryck som får igång oss människor. Nåväl, jag föll inte i fällan att köpa mig någon av de där superdyra knölarna även om jag tycker att det är jättefina sorter. Tänker att risken är stor att det dras på och säljs knölar av dålig kvalité när efterfrågan är för stor. Ett exempel som jag kan dra är Night Silence. Jag köpte en under mitt första försök med dahlior och blev helt betagen – vilken underbar blomma! Och så bra den stod i vas dessutom. Skiftade i färg och utvecklades under blomningen, helt enkelt en superfin sort. Dock ville den inte klara vinterförvaringen och när jag väl upptäckt det så var den slut i butikerna (fler hade upptäckt dess kvalitéer). Året därpå garderade jag mig och köpte två knölar. De var inte i närheten av lika bra som den jag hade första året, vek i stjälken och kort vasliv, blomman säckade efter bara någon dag. Så nu köpte jag ingen ny (de två jag hade hörde såklart till de som inte överlevde Förruttnelsen).
Tallriksdahlior/jättar
Om man däremot ska dra några andra lärdomar av förra vinterns katastrof kan det vara att endel av de knölar som ändå klarade sig blev enorma under sommaren. Penhill Watermelon var ganska stor från 2023 så jag delade den till ett par mindre och resultatet:
Skulle säga att om man vill ha en hög häck med stora blommor så är verkligen den här sorten ett hett tips 😀
En annan av de stora var
Islander:
Labyrinther
Och jag vet inte riktigt vilken grupp Labyrintherna hör till (jag skulle vilja sätta dem i en egen grupp med namnet Monet-dahlior). Den röda var otrolig, inte så hög men väldigt vid och makalöst mycket blommor.
Näckrosor
Jag har tidigare varit mest förtjust i boll- och pompomsorter men sommaren 2024 var det år är näckrosorna tog mig med storm:
Bollar
Nu när man sitter här i tråkig gråvinter känner jag nog inte att det var en enda av dahliorna som jag är besviken på. Förutom då Wizard of Oz, som såg ut att leva men som sen bestämde sig för att dö. Ev kan det ha något att göra med att jag tyckte den såg lite tanig ut och gav den en rejäl dos av hönsskit. Nåväl. Likabra det. Jag vill inte ha plantor som svävar mellan liv och död en hel sommar, då kan de likabra dö på en gång. Resten av bolldahliorna gjorde verkligen bra ifrån sig, de blir lite veka när de blommat mycket, Petra’s Wedding var hysteriskt blomrik men blev på kuppen ordentligt vek. Några överraskningar var ett flerpack från Lidl där New Baby var en av dem, en riktigt bra lite större orange med långa stela stjälkar och en Little Robert som tonar från lilarosa till vitt. Espacio har i flera år varit en solklar favorit och det står sig även denna säsong. Jag hade en knöl som var lite skruttig så jag köpte en till eftersom jag inte kan tänka mig att vara utan den, den skruttiga knölen tog sig riktigt bra och så fick jag dubbelt upp 🥰 Cornel Brons är också en riktigt bra sort, både i tillväxt av knölen och i blomningen. Strawberry Cream är en bedårande skönhet men blir lite offerblomma till tvestjärtarna, de gillar den så den kan vara lite naggad i kanterna. Men det får det vara värt, jag har inte haft några problem med löss och jag är rätt säker på att det är bla tvestjärtarna jag har att tacka för det.
Halskrås- och enkla
Så kommer vi då till halskrås- och de enkla sorterna och de är ju som smycken i rabatten. Här blev det ett par nya, Kelsie Ann Joy, Bumble Rumble och Hootananny. Senior’s Love är ju egentligen en boll men den jag fick hade muterat till enkel, dock ganska fin ändå. Helt klart är att de enkla och halskråsarna är populära hos pollinatörerna. Ska nog försöka fylla på med fler i sommar.
Vilka problem var det då under denna sommar? Ingen har väl glömt Sniglarna? Jag betraktar mig som riktigt lyckligt lottad, mördarsniglarna har inte hittat hem till mig än, det fanns lite snäckor och åkersniglar och visst är de sugna på dahlior (bl.a.) men jag var ute och plockade några kvällar som hönsen med förtjusning glufsade i sig. Tvestjärtarna höll sig till att knapra lite på Strawberry Cream men annars var det nog inget som krånglade. Tack vare den varma och soliga sensommaren kunde dahliorna få växa och blomma på ordentligt. Stöttningen är väl det som kan vara ett tråkigt aber men helt nödvändigt att få till, jag har haft ett liggande nät ca 50cm upp från backen som hålls uppe av pinnar i hörnen och ungefär i mitten av raden. Teorin var att plantorna med hjälp av nätet skulle stötta varann, men problemet är när det blåser vill ju alla vika sig åt samma håll… 😕 Till nästa år blir det fler pinnar även om jag nog tycker att de stör endel visuellt.
Preppen av landet var att lägga på generöst av vinterns hönsbajs, landet används typ som dyngstack, sen täckte jag som vanligt med hösilage. Hela sommaren har jag fyllt på med färsk hönsskit vartefter jag mockar hos hönsen, pluss att jag vid några tillfällen vattnat med nässelvatten. Landet utökas också vartefter under vinter och vår genom att jag gräver bort en remsa gräs i kanten då och då för att ge hönsen något att pyssla med i den tråkiga hönsgården.
Då och då under trädgårdsåret kan det kännas som att det är lite för mycket jobb, men när man går ut en morgon i augusti-september och tar en tur runt dahliorna då är all möda glömd.
