växthus – Den jordiga tummen

Sådd i varmbänken och gratis värme i växthuset

Publicerad den 7 april, 20218 april, 2021 av Fröken Doris

Projektet varmbänk har såhär långt gått precis som det borde enligt det jag har sett och hört. 28/4 byggdes den, redan efter ett dygn började den öka i temperatur, då låg den på 29˚. Dagliga kontroller visade på 33˚, 37˚, 39˚, 44˚, 41˚, 43˚, 45′, 44˚, 35˚, 35˚. Temperaturen har inte gått upp till nivåer jag läst om men då kanske den håller på ett tag istället. Eller så mäter jag inte tillräckligt djupt ner i bädden.

Det blir redigt mycket mögel på ytan av bädden. Jag tror att det inte ska ha någon dålig påverkan på grödorna sen, antar att det är ett naturligt fenomen för att det finns syre där. Det blir ju ändå ett rejält lager med jord som kan ta hand om det.

Igår la jag på jord från trädgårdslandet (jordfabriken) och den fick ligga tills idag för att bli lite varm innan fröna också kom i.

Det som planteras är rädisor, spenat, mizuna, olika salladssorter, ruccola. Tanken är att de ska vara snabba så att jag snabbt får grönt till bordet. Och även för att jag tänkt använda den här odlingsstationen till sötpotatisarna sen.

Sådd av grönt till sallader om inte alltför många veckor.

Spenat och ruccola nedmyllat tillsammans som breddsådd, resterande är satt i rader.

Tid från start av bänk till sådd 28/3- 7/4 är alltså tio dagar. Nu ska jag försöka hålla koll på hur länge bädden alstrar värme, det kan vara bra att veta om man ska räkna ut hur pass tidigt man kan dra igång nästa år.

Bygget och utfallet av värmen i den här bädden inspirerarde mig ordentligt. Och med ny insiration kommer mer energi och experimentlusta.

När tanke och handling äro ett finns ingen tid att förlora. Växthuset behöver hålla värmen och därför grävde jag lite snabbt ur en bit av bädden, la i en bajs- och hölasagne, trampade ihop, vattnade med varmt vatten, la på en svart sopsäck och ställde på de plantor som kan komma att frysa även därinne om det blir ordentligt kallt. Plantorna täcktes sen med bubbelplast.

Två dagar senare är det varmt ordentligt under plasten. plantorna ser ut att klara sig även om jag snart kommer behöva vädra där för det blir väldigt fuktigt därunder.

Det känns så himla roligit att ha kommit på det här, nu får jag hoppas att värmen räcker ett tag.

En till sak som är skoj är att försöket med att täcka bäddarna med plast i höstas var ett verkligt smart drag om jag får säga det själv. Det har hållt kvar fukten och höjt värmen i jorden med några grader vilket ger att det pågår en nedbrytning därinne nu. Egentligen så som jag trodde och hoppades på att det skulle bli. Min förhoppning var ju att det också skulle finnas lite maskar där – och det gör det! 😍

höst, Odling, tomat, växthus

Mot slutet..

Publicerad den 8 oktober, 20208 oktober, 2020 av Fröken Doris

Det är fortfarande mycket att göra med skörden och plantor. På FB dyker minnen upp från tidigare år där tomaterna är inne på slutspurten. Det är de visserligen nu med men det känns som att det är mer kvar i år.

Jag håller på att i etapper avblada och klippa in tomaterna så att det sista kan mogna fram, ingen frost i sikte så planen är att de sitter kvar några veckor till. Jag har ju alltid haft lite svårt att vara sträng med att klippa bort blommor och nu är ‘regeln’ att blomklasen måste ha nåt litet kart för att få hänga kvar. När det gäller småtomater alltså. De stora har ingen chans att hinna med så det klipps bort obönhörligen.

Inklippt för ett par veckor sen, men det växer mycket fortfarande.

Tomatklasar och några blad längst ut är allt som får sitta kvar nu.

Som alltid den här tiden när allt är fuktigt kommer svartmöglet. Det börjar längst ner i ena hörnet på persikan och sprider sig sakta in i växthuset. Motåtgärder är att försöka få in luft och ljus, avblada plantor så att de överlever till frukten har mognat. Ser de för illa ut plockar jag av frukten och lägger upp för att eftermogna inne. Spinnet lugnar sig den här tiden, de gillar ju inte fukt så det har väl sin naturliga förklaring.

Dock verkar inte persikan som är mest drabbad av möglet må dåligt av det. Det fäller sina blad vartefter och jag hjälper till att dra bort endel (luft och ljus igen).

Det finns mycket att städa och plocka med men det får vänta. Det är inte lång stund kvar av ljus när man kommer hem på kvällarna 😐 och då måste roliga saker hända. Jag är nog ganska bra på att ha det rörigt utan att bli störd 😄

beskärning, fruktodling, persika, sköldlöss, växthus

Beskärning av persika

Publicerad den 24 juni, 202024 juni, 2020 av Fröken Doris

I förrgår var det ändå dags. Den första stora ansningen av persikoträdet. Det utlovades välkommet regn och heldag i växthuset blev en mycket passande aktivitet.

I år tog det lite längre tid än vanligt innan jag kunde komma åt att klippa det och det har verkligen tagit chansen att växa sig redit stort. Man blir förundrad hur mycket ett enda litet träd kan skugga bara det vill och får växa.

Här hade jag bara hunnit ta ett par klipptag – kom som tur var ihåg att ta ett kort.

Från början (alltså när jag klippte trädet under de första åren) var jag väldigt noga med att följa det jag läst att man skulle göra, klippa grenar fram till första frukten sen spara resten och att ha en plan för nästa säsong. Det blev ohållbart i mitt förhållandevis lilla växthus. Nu för tiden tänker jag på att; 1) det ska finnas plats och ljus till annat som bor därinne. 2) det behöver komma in ljus i trädet och till frukterna. 3) det ska gå att hantera från min trappstege INUTI huset, inte liggandes PÅ taket.. På en gren där det sitter frukt tar jag bort de flesta skotten fram till frukten, därefter sparar jag nån eller några skott som ‘drar’ fram vätska i trädet så att frukten ska kunna få sig. Helst vill jag inte klippa av grenen i toppen men har den blivit alldeles för lång så måste de ske. De grenar som inte bär frukt är jag väldigt hård mot, växer de åt minsta fel håll så ryker de helt. Tex hade flera tagit sig upp i taket och trasslat sig in mellan reglarna och plasten. Förmodligen skulle det förstöra taket om jag inte höll efter det.

Det är helt otroligt hur mycket det här trädet växer, skott av årets tillväxt har redan hunnit bli 1-1 1/2 m långa och det kommer hinna växa lika mycket till innan säsongen är över.

Medans jag håller på med klippningen passar jag på att skrapa bort så mycket sköldlöss det bara går. Känner att jag får lätt autistiska drag när detta sker. På ett sätt är det något meditativt i att kolla varje gren, skrapa, syna igen. Jag börjar dessutom tänka att de små jäklarna tänker saker, tex att de försöker gömma sig – konstigt nog är det alltid flest löss på baksidan av en gren (hur vet de?) de gillar också grenvecken, där det är lite knixigt att pilla med sina stora fingrar. Dessutom, gömma sig? De förflyttar sig inte i hastighet som är uppfattningsbar av det mänskliga ögat. Men när det gått 24h så satt det en hel drös igen på en gren. Kan jag ha missat dom igår? Inte särskilt troligt, det känns nästan som att de teleporterar sig dit de vill sitta.

Fastän min dödsjakt är ganska nitisk och utan nåd så är jag ändå typ glad för det här angreppet. Mitt träd har inte visat några tecken på att ha tagit skada. Det är rätt mycket kart på och det finns flera betydligt värre ‘pests’ att råka ut för som jag helst inte nämner vid namn om det nånstans skulle väcka den sovande björnen. De här kan jag hantera och de är rätt harmlösa när de sitter där och häckar.

Såhär ser det ut när lössen fått flytta på sig. Det mjöliga duschar jag bort sen.

Förresten, tråkigt liv de har lössen. Sitter där och väntar. Väntar på vad? Att lägga ägg och sen dö. Jämför med en humla eller en fjäril. Jodu, där snackar vi extravagant liv, flyga omkring och se världen, smaka på livets.. hrm, menar förstås blommornas nektar och sen lite kuttrasju för och fixa framtiden.

Nåväl, efter några timmar (totalt 3,5) ser trädet ut som den vildvuxna och skitiga ungen som blivit nyklippt och tvättad. Städad helt enkelt. När sen allt skräp på golvet är utkört* och golvet sopat och avspolat då ni! Nöjdkänslan i bröstet alltså!

💚💚💚

Färdigklippt och städat för den här gången.

* skräpet som kördes ut är en blandning av löv, småkvistar och större grenar. Detta la jag på ärtlandet, där är koltrasten särskilt ivrig att söka mask tydligen och nu hoppas jag att grenarna ska kunna stoppa den en del.

Det blir mycket frukt – trots att humlorna fick göra allt jobb själva i våras. Gu’ va jag latar mig nu för tiden!

Och vem håller sin matte sällskap heeela dagen när regnet smattrar på taket? Jo världens bästa Nos 💕

chili, experiment, förodling, försådd, Odling, ohyra, Paprika, rödbeta, tomat, växthus, vindruva

Snö och maskrosor!

Publicerad den 13 maj, 202013 maj, 2020 av Fröken Doris

Det är inte bara virusar som löpt amok, vädret är inte klokt! Vem har bett om snö nu?! När chili och paprika fick flytta ut i växthuset och allt! Visserligen fick de fibertäcke på sig så det ska inte vara nån fara, men ändå 🙄

De ser inte för kul ut. Några hänger pga vattningsmiss men det väldigt svårt att tajma vattnandet för dom nu, vissa torkar på en dag, vissa är sura hela tiden.. Andra har fått gula blad och jag kunde först inte begripa varför, men det skulle visa sig att det har blivit spinn på några. Nåväl, de repar sig väl får man hoppas. Nu fick iaf de små spinnen sig en rejäl dusch – det gillar de inte och så fort det blir lite varmare kommer de här plantorna få ett eget place som är öppningsbart så att rovdjuren kommer år alla smarriga skadedjur 🐝🐞🦗🕷️😏

I helgen som gick fick tomaterna komma ner i bäddarna. Det blev galet tätt. Jag måste verkligen följa upp hur det fungerar. I min tanke så har de ju gott om utrymme för rötterna men frågan är om de kommer konkurrera för mycket med varann ovanför jorden? Det blev nog bara 20cm emellan vissa. Experiment igen. Jag fick som vanligt många plantor över så jag ska testa att ha några ute på påle på det här sättet Tomater på höjden. Farmor behövde några också och sen får nog resten åka med till kollegorna. Det brukar gå att hitta nya familjer till de som blir över.

Tätt tätt vi stå.. Undrar om det blev en omedveten protest mot den social distanseringen vi lever nu? 😉

Jag har också satt ut en av vindruvspinnarna som jag fick av min fantastiska granne. Vilken växtkraft. En kal ‘död’ pinne sätts i vatten, får rötter och börjar växa. ❤️🌱❤️

I trädgårdslandet har jag fått ner sättlöken och rödbetorna. Rödbetor har jag ju också gjort ett litet test på. Fick ju så roligt filmtips med förgroning av rödbetor. Det går till såhär: man har en remsa tunn frigolit (förpackningsmaterial) och placerar toapapper på frigolitremsan. Med jämna mellanrum lägger man ett frö och vartefter rullar man ihop den så att fröna kläms fast. Fröna ska ligga nån cm under det som blir överkanten på rullen. När rullen är klar sätter man ett gummiband om den ch ställer den i en mugg med lite vatten i botten. Pappret suger upp vattnet och håller fröna fuktiga så at de gror. Det får aldrig torka helt i muggen.

Smart skulle ha varit att lägga fröna med det avstånd mellan sig som man vill ha dom i landet sen, då kommer den här rullen att fungera som ett såband och man planterar helt enkelt hela toapappret. Jag fick pilla endel för att glesa isär mina små plantor.

Till sist: man kan inte bara hålla på med odling, man måste cykla lite också..

chili, fuchsia, gurka, Odling, Paprika, tomat, växthus, vindruva

Det går framåt..

Publicerad den 15 april, 202018 april, 2020 av Fröken Doris

Märkligt vad blåsigt det är hela tiden. Det drar på så att det ruskar med huset var och varannan natt. Det är lite tröttsamt faktiskt. Tur man kan vara inne i växthuset och pyssla.

Nu är all jord utbytt, 30 kärror ut betyder 30 kärror in. Resulterat i en såpass överansträngs axel så att det fick lov att bli paus ett par dagar emellan. Astråkigt! Men nu är det bättre och snart är jag nog starkare än innan 😉💪

Fuchsiorna har grävts fram och planterats, de har startat upp sig med sina vita skott som jag alltid är så rädd om (och alltid råkar ha av 🙄) men som nästan alltid torkar in och det kommer andra gröna skott istället.

De flesta tomaterna har fått flytta ut, bara de lågväxande står kvar inne. Det har varit lite skiftande drag under galoscherna (de har vuxit lite dåligt) och jag misstänker att min kompostjord var för stark, flera plantor har dött, flera är hängiga och ganska många har vuxit bara pyttelite. Trenden verkar följa sorten, Indigo Rose är inte någe fin, medans Scotland Yellow är kraftig.

Jag satte ju två gurkfrön tidigt för att ha som fönstergurkor.. Den här bilden togs för tre dagar sen, nu är den vänstra på väg in under gardinstången och den högra har blomknoppar.

Chili och paprika är bra på gång, det blommar lite här och var och nån har tom fått en antydan till frukt.

De förstådda nykomlingarna Maja och Zimmertomate är vansinnigt lämpade som fönstertomater! Det är så knubbiga och stadiga – verkligen ett föredöme för alla andra tomater 😁 hoppas att det är goda tomater också..

En annan nykomling för i år är Lucinda. Den är så vacker att den absolut gör sig som prydnadsväxt.

Lökstråna har fått tillskott på jord, några togs ur byttan och fick ny jord i botten, andra la jag nytt uppepå. Lite trassligt att få in emellan stråna men håller man på en stund så går det. Känns som att det alternativet var bättre för löken – det visar sig..

Konstigt med odlandet och trädgårdsfixandet – det känns alltid bra och avkopplande att hålla på, men det är lite stressigt nu på våren och det märkliga är att ju mer man blir klar med desto fler grejer tänker man ut att man ska göra. Det bara ramlar på en nya idéer liksom och innan man hinner hejda sig har man dragit igång nya projekt. Ett exempel: var lite trött på min gamla Zilga-druva (mycket druvor, kärnor och lite sura), fick några pinnar till en grön kärnfri sort av grannen. Alla Några tog sig, men ska bara ha en i växthuset – de äter upp allt ljus därinne annars. Dock måste då gammeldruvan ut. Sagt och gjort. Men först måste ladväggen målas. En son i behov av pengar lejdes. Det tog några dagar innan omplanteringen kunde ske men nu är jag nöjd, väggen målad, rankan utsatt. Nu ska bara uppbindningen dit så hoppas vi den klarar flytten, den är ju ändå sisådär 18 år.. Och så hoppas jag såklart att den nya rankan vill växa på ordentligt.. 🍇

fruktodling, gurka, Odling, ohyra, sköldlöss, spinn, växthus

Det våras för sköldlusen..

Publicerad den 2 mars, 20202 mars, 2020 av Fröken Doris

När det nu börjar pirra av vår och persikan börjar bli luddig på knopparna vaknar också sköldlusen till liv. Mitt sätt att hantera det här återkommande skadedjursangreppet och liknande angrepp bottnar egentligen i en period när jag hade mycket spinn i växthuset. Gurkan, såsmåningom persika och till sist även tomaterna fick spinn. Kan säga att jag nästan gick i spinn själv.

Det startade egentligen med ett litet problem. Det var en varm sommar, torrt. Spinnet hittade mina gurkor och hade det lite småmysigt som de ju har när det är varmt och torrt. Jag upptäckte dom ganska snabbt – jag är väldigt uppmärksam och tar god hand om mina växter jag. Läste på och blandade såpa och rödsprit, sprayade, duttade och plockade bort blad som blivit alltför angripna. Precis som det stod. Upprepade flera gånger i veckan under säkert en månad. Ingen större skillnad. Tror faktiskt att de blev fler, de spred ut sig och koloniserade nya plantor likt historiskt giriga handelsmän. Till slut fick jag nog och köpte mig en sprayburk med bara en liten döskalle på. Skulle sluta vara giftigt ett par veckor efter besprutningen.

Fantastiskt! Funkade toppen! Gurkorna blev gröna igen, så roligt med fina odlingar! I ungefär två veckor. Sen kom en EXPLOSION! Spinn fullkomligen invaderade allt jag hade. Plantor dog och fick tas bort, så lessamt! Ingen gurka alls det året och skörden av övrig odling blev rätt liten. Mitt sämsta odlingsår tror jag.

Jag kände mig otroligt lurad men är ju envisare än en åsna så jag läste på en gång till. Det visade sig att jag gått i den första giftfällan och trott att jag (lilla människa) kunde styra över naturen, ack så lurad! Samma stund jag förgiftade bort spinnkvalstret dödade jag också alla andra små filurer, såna som är mina hjälpredor och som ser till att hålla balansen, alla rovinsekter som har spinnkvalster som föda. Och säkert även pollinatörer som hittat in.

Gör om och gör rätt! Jag läste mig till att spinn trivs med torr värme och ogillar skarpt när det är fuktigt. Efter det duschas luften och bladen på gurka och persika med dimma från vattenslang varannan dag under den varmaste perioden. Vid vattning blöts stenplattorna på golvet ner ordentligt för att skapa längre tid av fuktig miljö för växterna. Och det funkar. Visst finns det lite spinn på de nedersta bladen på gurkplantorna ibland, men inte värre än att de producerar gurkor så det räcker.

Så ttillbaka till de jädra sköldlössen. Efter spinnkatastrofen bestämde jag mig för att aldrig mer använda gift så därför har det blivit biologisk bekämpning, dvs mekanisk. Klänga på stege, sträcka sig, fastna med håret i grenar, plocka, klämma, trycka ihjäl odjuren. I många timmar 🙄. Vartefter har jag blivit slöare och slöare. Men också smartare. Nu förtiden börjar jag plocka så fort våren pirrar. Samtidigt som persikans blomknoppar börjar bli luddiga kan man knipa lushonorna (som mest känns som tomma skal med lite mjöl i) de är inte så många då, men tar man en så har man tagit 3000st,fför det är så många en liten hona kan lägga om hon får hållas. Bra grej! Sen kan man inte få bort dom helt, men man kan göra det lättare för växten att klara sig. För lusen gör egentligen inte någon mekanisk skada på växten utan det är dens bajs och kiss som skapar en obra miljö för växten – den kan bli sjuk av att bladen täcks och det är även en grogrund för svamp och bakterier – alltså får man mocka efter lössen. Jag duschar med hård stråle, gnuggar blad om det är mycket på och så håller man dom i någorlunda schack. Och får persikor så det räcker 😃

De luriga sköldlushonorna som man lätt kan tro är döda och inte alls källan till tusentals nya småulvar.

Mer övervintrade sköldlushonor. Nu finns de inte mer 😸

ärtskott, Odling, purjo, växthus

Bortglömd asviktig rapport!

Publicerad den 24 februari, 2020 av Fröken Doris

Den 14 februari var inte bara Alla hjärtansdag i år – det var också den dagen som min fönstertomats första tomat blev röd på. Rekord! En hel månad tidigare än förra året och alltså nytt pb i tomatodling ”a la caracha, a la caracha.. 🎶”

Den är en som stått i sovrumsfönstret sen jag städade ur växthuset i höstas och då var det en sensommar-självsådd liten krake. Eftersom den är röd gissar jag på att det är en Red Robin, fast den sorten hade jag inte där i somras så isf är det en som blivit kvar sen året innan.

Och gissa vad?! Varför tog jag inte med några fler plantor in? Eller satte några frön? Klantigt! 🤨 Jag lovar att bättra mig till nästa vinter (men det orkar jag bara inte tänka på nu).

I höstas gjorde jag ju också försök på sådd av lite spenat och andra bladiga skott som jag tänkte plocka av. De har ju såklart inte hänt något med sen de grodde i princip så nu fick de komma in i värmen, jag vill ha hemodlad sallad! I samma veva som de kom in sattes även ärtor för ärtskottsodling.

Mjölkpaket är verkligen bra grejer! Här ärtkrubba

Vitlöken den växer vidare, den verkar inte bry sig särskilt om att det kan bli kallt igen.

Vitlök och några av de stillastående höstsådderna

Sagan om Purjon

Purjo alltså! För två år sen satte jag en påse med frön. Några av stråna fick inte plats i landet (hur nu det är möjligt, den som har sett storleken på ett purjostrå tänker att det nog kunde bändas ner nånstans..) så de blev kvar i byttan rätt länge. Såg rätt miserabla ut. Så de kördes ner i kanten av bädden i växthuset. Växte endel. Gick inte åt under sommaren, eftersom jag hade så mycket ute, och fick stå kvar över vintern. På våren var de superstora. Och det kom häftiga blomknoppar. Dessa stod fina med stora bollar, typ allium, först med knopp sen med blommor och till sist som fröställningar hela sommaren! På hösten böjde jag ner hela bollarna i papperspåsar för att samla in fröna. Nu när det är dags att så de små liven har de börjat gro alldeles av sig själva 💚

Att odla är verkligen att bli belönad tusenfalt!

gurka, Odling, Odlingsrapport, tomat, växthus

Tomat- och gurkrapport 2019 🍅

Publicerad den 13 oktober, 201915 januari, 2023 av Fröken Doris

I år blev det ca 45kg tomater allt som allt. Det är en ansenlig mängd, speciellt om man betänker att 4/5 delar av familjen konsumerar 1/10. Betyder 9/10 (ca 40kg) i mig och min mun. Ganska mycket blåsor i munnen men förskräckligt gott och vääldigt nyttigt. För ett par år sen på hösten fick jag under en längre period en konstig järnsmak i munnen, började frukta för alla möjliga konstiga sjukdomar, vad kan man inte allt ha om söker på nätet liksom? Efter att ha gjort omfattande provtagningar visade det sig att jag var kärnfrisk och sådär framåt jul avtog järnsmaken. Ungefär samtidigt som tomatförrådet ebbade ut. Utan att ha några forskningbaserade evidens tänker jag att det förmodligen är så, överkonsumtion av tomater ger järnsmak men verkar inte vara farligt. Och käkar glatt vidare. 😃

För att reflektera om årets tomatodling i siffror så; säsongen blev ca 1 månad kortare än förra, tomatavplock slutet av sep 2019 jfrt slutet av okt 2018. Betydligt varmare hela säsongen 2018. Totalt sett skiljer det inte mer än ca 5kg på säsongerna men skillnaden är en betydligt större mängd inplockat omoget i år.

Sex backar varav två får stå svalt ett tag till (i försök att mogna långsamt) iår istället för tre brickor på eftermognad förra året.

Som alltid är det lite svårt att summera, bestämma sig för vad som varit odlingsvärt osv, särskilt med tanke på att det är mycket kvar som ska mogna fram.

Helt klart är att de frön som togs av Karintorps Söta Karin och Jordgubbstomat har kommit för att stanna – trots att de nog är hybrider har de varit superbra och ändå hyfsat lika i smak, form från planta till planta. En fådd planta som jag var lite skeptisk till (biff, som sällan går särskilt bra hos mig) Semente Selzionat visade sig ge jättegoda, stora och lagringsvärda tomater. Det är tydligen en sort som är i köpt på Madeira. Brandywine Yellow blir också kvar.

Father Frost har jag testat klart, inte så god, gav enstaka tomater och krallig planta. Golden Queen var helt ok, lite bättre hållbarhet än Solguld, vi får se om den blir utbytt av Golden Queen nästa år, man kan inte ha hur många gula som helst liksom.

Några är så självklara för fortsatt odling att jag knappt behöver nämna dom men gör det iaf: Garden Pearl, Whippersnapper, Venus, Yellow Canary. Sungold, Green Envy, Bumblebee. Ponderosa, Principe Borghese för att de är hållbara. Har en annan fådd som heter Sugar Drops, kanske inte så söt som namnet får en att tro men bra hållbarhet och fin färg (orange). Indigo Rose förstås. Vi får se hur det blir med Irish Candy.

Nästa år ska jag testa Wilma och sen hittade jag nån på fb som sålde 200 (!) sorter tomater med bra beskrivningar, spännande! Och då måste några sorteras bort, så är det bara.

Ska även se om jag kan få tag i en sort som heter något med Ambrosia, den ska tydligen vara ännu sötare än Sungold – uppmätt med siffror och allt – nördigt värre alltså!

Till nästa säsong ska en del jord bytas ut, det ska läggas in koskit, hönsskit och täckmaterial, för baske mej om det inte ska bli stora biffar!

Vad gäller gurkan så har sorten Hopeline, som går under benämningen ampelgurka, varit förträffligt bra. Jag satte och odlade som vanlig gurka, klättrande från jordbädd, de har växt som attan och använt persikan som stöd. Goda redan som pyttesmå, rikgivande och tålig. Gick även bra att lägga in, hela och skivade. Mera sånt! Lousia, en slanggurka har även den varit bra men man får vänta längre på att de ska växa till ätliga och de är också mer känsliga under tillväxten.

Och så säger jag som jag brukar på hösten:

Nästa år, då ska jag inte ha så många sorter. Och inte så många plantor.

fikon, fuchsia, höst, växthus, vitlök,

Invintring och vitlökssätt

Publicerad den 13 oktober, 201913 oktober, 2019 av Fröken Doris

Jag tror att vi har brittsommar. Soligt och fint, lite blåsigt men varmt och gött. Me like. Gör listor på alla små saker som ska göras i odlingens tecken. Sånt som är nödvändigt och sånt som bara är roliga idéer. Jag tror den viktigaste punkten på listan är:

Njuta av att kunna vara ute med fingrarna i jorden ⬜

och när jag lägger mig ikväll ska den vara en ☑️ speciellt med tanke på att Horton bråkar och förmågan att få saker gjorda är minst sagt skiftande.

Nåväl, fuchsiorna har nu grävts ner i växthuset á la konceptet från försöket förra året. Djupt ner i bädden vid väggen, ur krukan, skaka bort jord och täck över med jord och torrt gräs. Ordentligt. Det är bästa metoden jag använt mig av so far, så så får det bli.

Uppmärkta fuchsior så att jag inte ska ge mig till och börja gräva där..

Fikonet har fått bubbelplast, 3xjutesäck, nergrävning och torrt gräs. Jag vill väldigt gärna att det ska överleva.

Det blir också en vild chansning på Törnrosa, det sägs att hon vill har +10° och ljust. Nu har inte jag det så då blir det nergrävning. Jag har tagit några frökapslar för säkerhets skull.

De frösådda små fuchsiorna ligger även de inbäddade, alla utom en, den hade överlevt frostnätterna och får följa med in. Jag finurlar på vilka enar som grott, det är åtminstone två olika sorter. Småblommiga är min gissning pga de små bladen och den röda stammen.

Stoppade ner lite vitlök i jord och hoppas. De ska få stå i växthuset.

Odling, persika, växthus, vindruva

Klippa persika

Publicerad den 20 maj, 2018 av Fröken Doris

Jag har verkligen ingen aning om när och hur man ska klippa ett persikoträd. Men man måste klippa ändå, och det går absolut inte att vänta till stenfruktstid eller JAS, såvida man inte är nöjd med att enbart odla persika. Den växer hur mycket som helst, ett skott kan bli flera meter på en säsong. Så jag klipper så att grenarna passar in i huset och så att det kommer luft och ljus till frukterna. Tänker på att spara några blad efter frukt så att det drar vatten dit. Det tar en stund att komma igenom hela, framförallt när man samtidigt passar på att få bort sköldlössen på kvarvarande grenar.

När man är klar med trädet är det bara att ge sig på vinrankan som också tenderar att vilja vara envåldshärskare…

Nu blire glass! 🍦