Sparad i förökning, rotning, sticklingar

Test av rotningssubstrat

I handeln finns flera olika substrat för att rota sticklingar. Alla är mer eller mindre naturliga, mer eller mindre dyra och alla är ”bäst” enligt olika personer som säljer/har testat och tycker att just sin produkt är bäst.

Jag gillar budgetodling och tycker inte att det ska kosta mer att driva upp egna plantor än att köpa färdiga men framförallt odlar jag för att minska trycket på miljön. Alltså tänker jag att växter som ska bo hos mig också får nöja sig med material som är naturliga och finns i min närhet. Tänker alltså att även om tex kokosfibern är naturlig och är ett överblivet material så måste det fraktas ett halvt jordklot för att nå min odlingsplats och det känns inte helt bra.

Jag har insett att hur lätt/svårt det är att rota handlar mycket om vilken säsong vi är i. Under sommaren funkar det för de allra flesta sorter att bara stickas ner i något som är fuktigt eller blött för att det ska utvecklas rötter, under den mörka tiden på året är det lite knixigare.

Jag har testat att rota tex pelargoner, blyblomma, fuchsia och petunia i vitmossa (sphagnum), renlav, grönmossa, sand och jord. Den gröna mossan och renlaven fungerar för några sorter – de som har lätt för att rota sig.

Vitmossa/sphagnum

Vitmossa är pålitligt när man startar tidigt och växterna inte har fått vårkänslor än, dvs de har inte riktigt kommit på att det är dags att börja växa och det tar ett tag innan det bildas rötter. Den här mossan håller fukten bra utan att det blir helt tätt runt stammen på sticklingen och den är antiseptisk. De sticklingar som tar lite tid på sig att bilda rötter har en fördel här, de kan stå fuktigt länge utan att riskera att ruttna som de skulle ha gjort om de placerats i jord.

Blyblomma i vitmossa

Jag väljer att stickla blyblomma och vilda pelargoner i detta iår för fortsatta utvärderingar.

Sand

Sand är det som går snabbast att få rötter i bara det är sorter som är någorlunda sugna på att växa vidare. Testet jag gjorde förra säsongen visade på nästan 100% lyckade resultat, med reservation för att testet då startades lite senare (i början av april) vilket kan ha bidragit.

Jag har satt hängpelargon, zonartic, vildart och zonalpelargoner i sand för fortsatt utvärdering.

Jord

Jord är lite lurigt. När vi börjar närma oss sommar (april, maj) har många blommor fattat att det är ”nu det gäller!” och rusar ut rötter så fort man knipsar/bryter av en gren. Då går det utmärkt att bara sticka ner grenen i jord och den börjar växa inom kort. Sen finns det såklart de sorter som fortfarande tar tid på sig (blyblomma tex) och det verkar som att de överlag har svårare att rota sig när vi är framme i dessa tider. Min teori är att de inte lyckas så bra då för att det är för varmt eller för att fuktigheten inte blir lika jämn. Allmänt tror jag att de som tar tid på sig att få rötter riskerar att ruttna innan de får rötter när de sitter i jord som är mer kompakt än tex vitmossa eller sand.

Vatten

Under sommaren brukar jag bara sticka ner grenar/skott i vatten för att föröka och särskilt pelargoner funkar bra på det viset. Många får rötter på bara några dagar eller nån vecka. Vissa säger att de rötter som bildas i vatten inte är samma sort som de som bildas i jord/annat rotningssubstrat, men jag har aldrig märkt av att det blivit sämre plantor när de kommit i jorden för att de fått rötterna så.

Rotningskärl

Jag är väldigt förtjust i genomskinliga kärl att odla både frö och sticklingar i. Man ser liksom allt som händer däri, man kan se om det är rötter på gång förstås men det är också betydligt lättare att hålla koll på fuktnivån, vilket är grundläggande vetskap för att ge sin små darlings de bästa förutsättningarna. Plastlådor efter smörgåstårtestubbar är perfekta eftersom locket är med, engångsplast som snapsglas och mindre muggar går att använda många gånger.

Smörgåstårtelådor och engångsglas håller till många gångers rotning och sådd.

Viss logik talar för att växters rötter vill leva i mörker men de andra faktorerna spelar större roll enligt mina slutsatser och det gör också mitt odlande mer intressant. Man vill liksom se vad som händer medans det händer, inte bara få en glad överraskning när ett blad börjar växa upp eller sticklingen skjuter fart, det är oftast för lång tid däremellan och kan hända många dåliga saker under tiden. Vill man göra ett mellanting går det att använda färgade genomskinliga kärl.

Sen när allt rotande har tagit sig kan det bli såhär:

Sparad i hybridisering, pelargon

Pelargonsådd

Är det dags? Ja, sa hon och rotade i sina gömdaste gömmor. Där fanns det lite frön, pelargonfrö som tagits och lagts till senare, när inte mycket är dags än. Men de här kan man så tidigt, de gror inte alltid samma månad ens och växer heller inte ur huset bara för att de grott.

Läste för något år sen av en erfaren pelargontant (läs: Idol) att hon skållade fröna. Alltså kokade upp vatten och hällde på de små, inte så levande liven, lät dem ligga i blöt ett dygn. Skalade ut fröet med hjälp av skalpell och pincett, la det till groning på en fuktad sminkpad i en perfekt genomskinlig plast”burk” på en varm plats. Fröna grodde på bara några dagar. Sen blev det plantering och fortsatt skötsel som vanligt med småplantor.

Jag har testat att följa de stegen och visst gick det fortare. Dock har jag alltid lite för dåligt tålamod för det där pilligaste så jag gör som hon med undantag för skalning och groning på pad. Det har gått hyfsat ändå och den här gången kom fem olika sorter i jord: Zakhyntos, Lavender Lad, Ms Stapleton, Älvdalen och en som jag tidigare visste EXAKT vilken sort det var (’den här kommer jag s j ä l v k l a r t ihåg eftersom den är ljusrosa typ❓’ och det finns ju nästan inga att ta fel på när det det gäller ljusrosa pelargoner…? 🙄) Hyfsat irriterande att inte veta vilken som är frömamma men det är så det är när man är oförbätterlig.

Nu är tid för väntan och dagliga kontroller av grodda frön i byttor. Alltid nåt att göra alltså ☺️

Nyskållade pelargonfrön

Nån gång där på sensommaren (när man inte har så noga på datum och tider) sådde jag en omgång och de grodde men är ganska klena fortfarande. Det finns en viss vits med att så på våren, plantorna hinner växa till sig och få lite kraft innan det ska bli mörk vinter. Nu gäller det bara att hålla liv i dessa klenisar tills solen kommer tillbaka till vår sida av klotet, det ska bli väldigt spännande eftersom det är plantor med nya frömammor; Lavender Lad (vildart) är en av dem men också Asarnas Yggdrasil (dvärg) och Sune Trygg (stjärna).

Det tråkiga med förra sommaren var att det inte blev så mycket frön på blommorna. Vad det berodde på vet jag inte riktigt, jag fasar lite för att det ska vara insektsdöden som kommit ikapp men funderar på om det också kan handla om att de inte började blomma förrän det nästan var höst. Vilket skulle kunna betyda att det inte vara så mycket insekter som var aktiva längre, hoppas på det för det andra scenariot känns väldigt skrämmande.

Fröplantor som kämpar för sina liv

Vill du läsa mer och se bilder av de pelargoner jag fått fram tidigare så hittas de på pelargonbiblioteket.

Sparad i Uncategorized

Vintervila

Planerna för sommarens odlingar är igång och har faktiskt varit det ett tag. Helt och hållet beroende av att fröfirmorna har lyckats med sin oändliga reklam. Black Fröday, Sista chansen och allt vad nu kampanjerna heter gör att man klickar hem sånt man tänkt och inte tänkt. Frölådor inventeras och sorteras. Pelargoner plockas och städas av. De som står i fönster blir långa och gängliga – oj vad vi längtar efter mer ljus nu både de och jag 🥹 och sakta men säkert händer det. Visst är det segt men hoppet lever åtminstone.

Eftersom det gått så dåligt med paprika och chili hur många år som helst nu fanns en idé om att endast dra upp ett par plantor (=2 eller 3) och att sen köpa ett par färdiga på på bästa Bona Trädgård lagom när det är dags att få ut dem. Alltså en sorts paprika och en chili var planen. Det blev tre av vardera och fyra frön/st. Det ser lovande ut eftersom fröna har ett par år på nacken och inte verkar gro så särdeles bra, tre av vardera paprikan och än så länge en av chilisarna. Kanske kan jag hålla min plan. Men så plötsligt när jag häromdagen passerade ett fröställ på affär’n liksom som av en utomjordisk kraft drog sig mina ögon och händer till en påse. En Röd Spetspaprika. Den låg som en liten skatt i min hand och lovade så säkert att: ”Den här gången ska jag inte svika dig, du vet att du kommer att knapra paprika hela sommaren bara du köper mig och vårdar mig.” Jag svarade: ”My Precious.” och gick med stel blick till kassan betalade, körde i ilfart hem och lade genast de små fröna (allihop) till groning – efter att jag hade klappat och tittat med fuktiga blinkande ögon på dem en liten stund.

Dagen därpå hittade jag en gammal påse med Habanero Orange i en låda, ännu en Vampire och en citronchili från De Torkade Frukternas Förråd tömdes på frön medans jag intalade mig att ”jag måste ju inte plantera alla frön som gror, om de nu gror”. Tror någon att det kommer att ske? Nåväl, det eventuella problemet ligger på framtids-odlerskan att bita i, just nu är det bara roligt att få börja ODLA!

I dagarna har också fönstertomaterna kommit i jord och älskliga som de är grodde snällt 19 av 20 frön inom tre dygn. Det blev mina vanliga sorter: Venus, Red Robin, Yellow Canary, Rosy Finch och nykomlingen från förra året Orange Hat. Här har jag tänkt till lite, de ska vara lagom för söderfönstret i mars när Persefone är återvänder 🥹. Förra året hade jag plantor tidigare och visst var det trevligt, men de blev inte särskilt bra av att enbart stå i lysrörsljus så länge. Det är dessutom svårt att få dem att stå emot ohyran när de är stressade som de blir av att inte få äkta ljus. Det blev inte jättemånga tomater på de plantorna och jag har ff kvar av tomatgardinen så det kommer inte gå någon nöd på mig.

De fem runda på rad är tomaterna, sallat och kål i de fyrkantiga

Förgroning av gerbera har också startat nu, tidigt för att de inte är så snabba av sig. De förra – som tråkigt nog verkar ha gått hädan trots fjäskig förvaring i extraljus i svalt rum – blommade inte förrän andra året. Nu har jag läst på lite och om man är snabb med sådd ska de kunna hinna med att blomma samma år. Sen är de ju mest en krukväxt, första vintern fick de stå i fönster och det kanske passade dem bättre.

Jag är något vansinnigt sugen på att så lite penséer. Fast jag vet att de i butikerna kommer vara tidigare. Får se om jag springer på frön eller om det klarar sig. Tidigare än vad som funkar att ha dessa ute på min trappa finns de i butikerna och sen kommer de överallt på egen hand i trädgården – för ni tror väl inte att jag någonsin rensar bort en pensé?

Och vet ni vad?! Tog med en påse frö av bomull, satte i jord den 20e och den 24e har det tittat upp två av tre satta – är det inte helt fantastiskt?!! Jag hade förväntat mig betydligt längre grotid. Undrar om det har med planeterna som är på gång? Jag har ju läst att man ska passa på att sätta frö strax innan fullmåne för att den hjälper till att ”dra upp” plantorna. Kanske stämmer det… Man vet inte allt även om man pluggar på nog så mycket.

Bomull

Planerna för säsongen då? Jo, flera av de tomatsorter som var nya förra året ska få följa med i 2025. Taiga struntar jag nog i, det finns så många bra sorter och jag orkar inte fjäska. Jag ska ge plats för flera av de som man skulle kunna kalla f2 eller säger man f3? dvs de som är sprungna ur f1 sorter och inte helt säkert stabila; den svarta droppformade som är godast när den är lagrad och börjar bli rynkig, den lilla orangea droppformade som jag kallat Regnbågen med den otroligt fylliga mjuka smaken, samt en liten orange rund som också är fantastiskt god. Jag ska försöka hitta en röd ”normal” sort som passar i växthus och jag ska försöka låta bli att bli förförd av alla svarta biffsorter som ser så lovande ut – jag har redan flera fantastiska som jag inte kan ta bort. Dock såg jag en som liten svart som jag nog måste försöka med; Black Strawberry. Kanske blir man sugen för att den har så fint namn, men den var också fin på bild. Dessutom har Tomatälvan odlat och talar väl om den, då måste man väl prova? Dock ska jag ta paus på att försöka hitta vilken sort Rosa är. Kanske är det så att den inte ens finns utan är en korsning som uppstått hos mig? Jag som tidigare inte alls trodde på korspollinering av tomater har nu fått lära mig. Förra året var Kaleidoscopic Jewel allt annat än den svartaktiga och goda tomaten helt röd, kanske någon liten skiftning mot mörkt men inte mycket till smak alls. Det verkar som att de plantor som står ute är mer benägna att korsas – vilket iofs inte är så konstigt med alla lösaktiga flygfän som far ikring 😏. Så till iår får jag backa och ta frö från arkivet med de frön som är äldre än -23. Tur man inte hålls och slänger en massa frön 😌 då skulle jag inte ha några kvar av den.

Jag spar lite på att fastställa tomatplanen för året, vill gärna ha något att göra i de långa jobbiga oxveckorna också.