… är inte bara genomtidernas bästa julkalender, det är också ett allmäntillstånd i mitt växthus just nu.
I kombination med att jag i början av säsongen tänker: ”Ah plantor med flera toppar = fler tomater – toppen!” När jag sen även laddat på med ordentligt med gödning så blir det ju också en fantastisk tillväxt ”plantor med flera toppar behöver ju såklart mer näring”. Tänk 88 plantor varav typ hälften har dubbla toppar (några har faktiskt tre) = 134 plantor. Sen hinner man inte riktigt med där att ta tjuvarna – ”det är ju så mycket att göra och herregud, plantorna är ju så små, en topp till gör väl ingenting?” Man vattnar och står i, solen skiner och man väntar ivrigt på att få sätta tänderna i den första tomaten – det går såå sakta. ”Växer de ens någonting?”
Så plötsligt i slutet av juli – plantorna är uppe i taket, de viker/lägger sig och där uppe, utom bekvämt räckhåll för mina ansande fingrar, där växer de som aldrig förr! Såklart har det sin naturliga förklaring, det är ju varmast där, ljusast också för den delen och dessutom har ju då de som kommit upp dit rejäla rotsystem och ordentliga förutsättningar för att förse sig med både ljus, fukt och näring. Och som alltid störst kör först; den som är stor har bäst möjligheter att växa ännu lite mer. Däruppe under taket, där formligen sprutar det fram tjuvar! Nu har jag i flera dagar hållit på att försöka rensa ut lite, (s)toppa så att de inte spränger taket.
Dessutom influeras man av olika odlares tankar kring avbladning eller inte. Några menar att plantan behöver ha mycket blad för att kunna producera frukter – kolhydraterna bildas i bladen för att sedan gå till frukterna. Andra menar att det finns en överhängande risk för bladmögel senare på säsongen – i augusti blir det alltid lite fuktigare i luften, risken ökar med mer bladmassa.
För en vecka sen var jag lite tveksam till huruvida jag skulle blada av eller inte och var ganska försiktig i klippandet. Sen ombestämde jag mig. Jag har förutom rejält med spinn även fått in grönsaksfly, en rackarns larv som äter lite här och där på blad, stammar och tomater. Den förstör faktiskt mer än vad spinnet har gjort. De får det väldigt mysigt om det är alldeles tätt med blad och jag får stora svårigheter att hitta dom för deportation. Min nya strategi är att helt enkelt att leta efter dom och sedan plocka bort dom. Vissa skriver att man kan skaka plantorna och då ska larverna rasa ner. Funkar inte hos mig, de håller sig stadigt fast och ramlar minsann inte ner. Med tanke om hur mycket blad som är uppätna tycker jag dock att jag hittat förvånansvärt lite larver. Får se om det avtar nu, de kanske har blivit flyn och flygit iväg helt sonika.
Nu har de små stackare som fortfarande finns lite liv i (Maja, Tumbling Tom, Chibikko, Delice de Neuilly, Venus, Red Robin) fått flytta ut i en pallkrage som blev preppad med en massa bokashi.
Sen tillkommer faktiskt ytterligare ett skäl till att få in ljus i plantorna: blommorna befruktas inte om de är täckta av bladmassa. Det här problemet verkar inte vara lika stort utomhus – jag antar att vinden och den större mängden insekter löser problemet där. Men i växthuset behöver blommorna ha lite mer fritt för att bilda frukt – DETTA MÅSTE JAG KOMMA IHÅG! Så att jag inte står där nästa år med samma problem.
Hur ska jag komma ihåg hur jäktigt det är i maj när allt ska planteras/avyttras och i juli när allt växer ifrån mig att jag inte i jan-mars ska sätta så förgjordade mycket frön??? Jag skulle behöva ha något mer att göra i januari-mars så att jag inte har så mycket tid då.
Saker som skulle hjälpa mig att inte få för trångt/att hinna med:
- Så paprika i slutet av februari. Bara några stycken. Sorter som är snabba och tillräckligt bra är: Ferenc, Zlata, Cornetto, Korosoko. King of the North och Chocolate ger ju stora fina paprikor men är långsamma.
- Så chili i början av mars. Lite fler än paprikan men inte så många sorter.
- Göra den stora tomatsådden i slutet av mars. Inte så många.
- Inte skapa plantor med flera toppar – vissa tar över (Ambrosia Orange) andra orkar inte med att få tomater på flera toppar (Moonglow, biffar). De som funkar bra med flera toppar är tex Vesuvio Giallo, Green Envy och Principe Borghese.
- Ampel- och dvärgtomater ute – de är tillräckligt snabba så de hinner lätt med även om säsongen är kortare – i växthuset blir de alltid klara långt innan säsongen är slut även om de inte blir angripna av diverse ohyra.
Nu har jag iaf börjat glesa ur och det tar sig:
Det är faktiskt något alldeles otroligt mycket ohyra iår. Spinn, grönsaksfly och något mer som jag ännu inte har sett vad det är, i ena hörnet av växthuset blir blad antingen någonstans mitt på bladet och ut eller hela bladet visset och torkar ihop. Jag har inte hittat förövaren eller för den delen hur själva skadan ser ut som skapar detta.
Utomhus är det inte några problem med ohyra, iaf inte på tomaterna. Och som jag skrev tidigare; enormt bra fruktsättning. Tänk om man på något vis skulle kunna ha ett växthus som bara gick att fälla ut när det blir kyligt. Då minsann skulle man kunna få ut det bästa av allt för problemet med utomhusodling är att säsongen blir väldigt kort. Förra året fick jag plocka av tomaterna i början av september för att det blev frost så tidigt. Först försökte jag täcka med fiberdukar ett tag men det hjälpte inte, plantorna blev fula och vissa tomater fick frostskador ändå. Och inatt gick tempen ner till ynka 6˚! Det är för dåligt 👎
Och trots att jag gnäller så mycket över många problem och lyfter olika missöden i tomatodlingen så kommer det bli mycket tomater – många plantor dignar av tyngden i all frukt.
