Jenny Strömstedt sa en så klok sak som hon själv fått till sig för länge sen: Ät elefanten i små bitar. Vilket gott råd! Man kan inte göra allt samtidigt – det är omöjligt att äta en elefant i en tugga 😁
Mitt sätt att dela upp elefanten är listor. De hjälper ten att få överblick och att prioritera. Vissa saker blir aldrig gjorda men det måste betyda att de inte behövde göras. Livet har gått vidare liksom.
Nåväl, tog en ledig dag och vilade med fingrarna i jorden, tuggade på elefanten och fick många saker gjorda. Fy vad trist det låter, som att påtandet är ett jobb – det lustiga är ju känslan av att vara helt trött på plantering, ledbruten i kroppen, uttorkade händer och att inte vilja se åt vare sig plantor eller frön när man går in på kvällen, till att vakna upp på morgonen och direkt glatt börja tänka på vilka plantor som kan tänkas behöva kånkas hit eller dit, vilka som behöver krukas om och placeras på fin plats. Det måste vara myran i mig som ser till att jag fortsätter, slit och släp, men det är min uppgift här på klotet (min stack liksom) till vilken nytta kan man ibland undra men jag finner stort nöje i det.. 🐜😅
Men varför håller jag på med odlande, vad är det som är så roligt? Ja, det känns ju lite som när man lekte som barn, då var det affär med varor som tillverkades av det som fanns runt omkring (kaffe – frön av skräppa/ängssyra, geggamoja – köttfärs osv) nu leker jag handelsträdgård/utställningsträdgård. Sår, planterar, inreder, skördar mat och gör buketter – på lek 🌸❤️
Och nu börjar det växa på allvar. Tomaterna har tagit fart, efter en vecka i jord kan man riktigt se hur de växer. Sommarblommorna ute har också börjat växa, några har tom satt knopp. Och försommarperennerna kan bli buketter 🌷🌼🌸
För kommande år ska jag göra en lista på sådder som jag kan spara och så direkt på friland istället, för att spara plats och tid. Då kommer det bli lite lättare då täckningen har blivit jord och blivit bättre på att hålla fukt åt småfrön. Vallmo, klint och grekisk lövkoja ska hamna på den listan tex.
Dock har det inte varit någon direkt pelargonvärme. Några har fått gula blad och jag kan inte härleda till något annat än att trots sol och torka så är det si och så med värmen. Sen behövs det ju (som vanligt) lite mer regn – odlaroro och gnäll.. 🤓 man bekymrar sig för sina små gullisar ❤️
Men alltså koltrastarna! De brukar ju vara så gulliga och sjunga fina sånger i solnedgången. I år: skränar de enformigt sitt varningsrop i så fort man är ute och dessutom: de har gått loss i lannet, sprätt runt både lök, majs och små solrosbebisar! OCH ätit upp ärt- och bönsådd! Näe, fick ägna en god stund åt att säkra med fiberduk och spetsgardin tillsammans med knotten som kom med åskmolnet som passerade utan att släppa ifrån sig mer än ett par droppar i tisdagskväll.
Och alldeles strax har jag tuggat klart en elefant – idag är sista arbetsdagen sen är det SEMESTER 🥰🥰🥰
