De sista åren har jag alltmer upptäckt hur förtjusande pelargoner är. Dels alla vackra sorter som finns därute men också att ta fram egna nya sorter. Det är en spänning att ta ett frö från en blomma, se den lilla plantan gro och sen till sist, få se en kanske helt ny blomma. Lite som att vänta på julafton. Fast att det kan ta mer än ett år från själva sådden till blomma. och det kan också bli en besvikelse, blomman kanske är en kopia av sin mor eller sina syskon. Och det krävs fortsatt odling av den nya plantan för att verkligen veta om det är en ny sort, två till tre generationer av sticklingar behövs innan man helt vet att den nya sorten är stabil och inte ‘sportar’, dvs återgår till en kopia av sin mamma.
Här finns ett bibliotek över de pelargoner som jag har. Vissa är köpta, vissa fådda och några är egna fröhybrider.
Mårbacka Drottning Ingrid
Min första pelargon som jag visste namnet på, en klassiker som är superbra, tålig, storvuxen och vacker.
Vit Mårbacka
Min andra pelargon som jag trodde att jag visste namnet på är Mary. Vid lite slagningar visar det sig att det finns flera vita Mårbacka (hur kunde jag tro något annat) och när jag köpte den här kan den ju ha varit felmärkt. Jag nöjer mig från och med nu att kalla den vit Mårbacka – den är otroligt fin oavsett 😍. Inte lika starkt växande som Drottning Ingrid och lite ljusare gröna blad. Vita halvdubbla blommor med vita pistiller. Gullig!
Rosa herrgårdspelargon
En tålig och blomvillig sort, ljust rosa dubbla blommor, vitbrokiga dekorativa blad.
”Svederins Laxröda”
En onamnad sort som jag köpte på Svederins Handelsträdgård för flera år sen. Enkla stora blommor i en färg som är svårfångad för kameran, den här stämmer rätt hyfsat med verkligheten. Rödorangeaprikos, lysande skulle kunna beskriva den något sånär. Växer starkt med friskt grönt bladverk.
Jordiga Tummens Bigitta
En egen hybrid där Svederins Lax är frömamma. Stora enkla orangeröda blommor, friskt grönt bladverk och tålig. Svårt även på den här färgen att få den riktigt återgiven på foto, i själva verket är denier orange än bilden visar. Den av mina egna hybrider (läs pelargonbebisar) som jag är mest stolt över. Den har funnits ett par år och verkar helt stabil 😊
Jägershus Hidingebro
En kraftig och stark sort. Dubbla orangeröda blommor en favorit ❤️
Jägershus Tivoli
Fingerpelargon eller stjärnpelargon (blir inte klok på vad som är vad) med häftiga äggskalsblommor som jag ännu inte fått se live men som jag har stora förhoppningar på.
Jägershus Fröken Marianne
En ny sort som jag inte kunde motstå (kan jag någonsin det?) Och som heter som min mormor och då bara MÅSTE jag ju ha den.
Jägershus Börre
Ännu en ny sort för året – vad är det här med att skaffa fler och fler? Grönt friskt bladverk och den ser ut att vilja växa på ordentligt 😃 bild kommer när den börjat blomma.
Fler nya sorter som jag precis fått hem är Asarnas Midgårdsormen, Mårbacka Mårbacka och Chocolate Peppermint. De ska bli spännande att få se vad det blir av.
Knapaträdet
En kulturarvspelargon med historia. Ursprungligen har pelargonen fått sitt namn från en kvinna levde i ett litet torp i byn Västorp (sydväxt om Växjö). ”Knapan” som kvinnan kallades, var fattig och försörjde sig genom att göra dagsverken på traktens gårdar. Matilda Johansson fick en pelargon av den jämnåriga Knapan i början av 1900-talet. Man kallade på den tiden krukväxter för fönsterträd och plantan fick då namnet Knapa-trädet av familjen. Det blev en tradition att ge bort ett Knapa-träd varje gång en dotter i familjen gifte sig och flyttade från gården. Under Krukväxtupproret 2009-2010 samlades skott in av pelargonen av Programmet för odlad mångfald, POM. Idag finns denna sort bevarad i Grönt Kulturarv och produceras hos Gluggstorps Handelsträdgård i Skåne. (Källa: https://alltomtradgard.expressen.se/odla-inne/krukvaxter/pelargon-knapatradet/)
Upprättväxande och mörkgrönt lite ludet bladverk. Kan bli riktigt hög om du inte klipper tillbaka henne. Cerise blommor med lite vita strålar i ögat.
Barbara Hines
Zonal med mörka zoner på bladen. Blommorna skiftar i färg och knoppar ut som rosa och blir ljusare vartefter som blomman åldras.
Swanland Pink
Dubbla roslika blommor i godisrosa, grönt bladverk. Mycket fin och odlingsvärd.
Rushmoor Richard Selby
Dubbla rosa blommor som går från rosa för att blekna mot lite krämvit. Grönt bladverk med svaga zoner.
Anita
Lite stel och rakväxande med något blanka mörkare gröna blad. Blommorna är verkligen helt enastående. Som miniatyrrosor.
Minnie
En rosa stjärnpelargon med mörka (brokiga?) blad. Tydligen går den som dvärg men hos mig har den blivit ganska stor.
Okänd dubbel orange-cerise-röd
En vacker sort som är otroligt tålig och som överlevt många års misshandel. Blommar med lysande orange-röd-rosa blommor.
Tulpanpelargon Red Pandora
Orangeröda tulpanblommor, starkväxande med lite blanka mörkt gröna blad. Blomvillig men blir finast under tak där inte regn förstör blommorna.
Tulpanpelargon Prinsessan Linea
Rosa tulpanblommor, också lite blanka mörkt gröna blad, inte lika starkväxande som Red Pandora. Styva upprätta stammar. Även denna är blomvillig men gör sig bäst under tak.
Mangels Varegiated
Mycket växtkraftig och frisk sort. Brokbladig med lysande ljusgröna nästan limefärgade blad med mörkare mitt. Orangea glesa enkla blommor. Blommar gärna men så vackert bladverk så att det skulle funka ändå 🥰
Okänd äggskalspelargon
En spräcklig blomma med vit botten och många mindre och större röda fläckar. Urläcker! Helt gröna blad.
Jordiga Tummens Loveli
Frömamma Kärlekspelargon. Enkla stora ganska mörkt röda blommor. Starkväxande med mörka zoner på bladen. Den röda färgen som är svårfångad på bild, i själva verket är den mörkare. När den får svälta blir bladen mörka, lite violettsvarta.
Jordiga Tummens Lovelo
Frömamma Kärlekspelargon. Lovelis bror och liknar henne vad gäller växtsätt och blad, men med dubbla blommor.
Jordiga Tummens Älvira
Frömamma Älvdalen. Blomman får lite olika för beroende på läge, den högraste bilden är inomhus vintertid och de båda andra är under sommartid utomhus. Grönt friskt bladverk svagt rosa blommor. Tålig.
Jordiga Tummens Allan Brallan
Frömamma onamnad sort som jag för kallar Lill Pelargonen (svårt med avel när det inte finns några namn liksom). Allan Brallan är starkt rosa/cerise, dubbel med lite ros-lika blommor. Tålig och småvuxen utan att kunna kallas dvärg.
Jordiga Tummens Gunneli
Frömamma Lill Pelargonen. Rödrosa dubbel blomma med vitt öga. Småvuxen utan tydliga zoner.
Jordiga Tummens Ylvali
Frömamma Lill Pelargonen. Småvuxen med små enkla vita blommor med röda pistiller och som vid placering i full sol får svagt rosa kanter på kronbladen. Ganska ljust grönt bladverk. Fantastiskt blomvillig.
Jordiga Tummens Hillevi
Frömamma Lill Pelargonen. Småvuxen med enkla rosa blommor med vitt öga, ljust grönt bladverk. Blomvillig även denna.
Petit Pierre
Miniatyrpelargon med limefärgade blad. Rosa enkla lite glesa blommor. Känslig för övervattning.
Trudie
En trogen dvärgpelargon som är supertålig. Alla stora pelargoner hos mig får bo i jordkällare över vintern och det är alltid den här som vaknar först. Tydliga mörka zoner på bladen. Kompakt och tätt växtsätt, spretiga, enkla ljus- nästan lite gammalrosa blommor.
Marias blomma
P. fragans Muscotpelargon kallas också Marias blomma. Den lär ska vara en korsning av doftpelargon och äppelpelargon och är en kulturarvssort med en historia som känns ytterst aktuell iom kriget i Ukraina. Lyssna på detta:
På ön Dagö utanför Estlands kust bodde en koloni av svenskar, mest bönder. År 1781 tvångsförflyttades 1200 personer till en boplats vid floden Djnepr i Ukraina. Resan var lång och svenskarna fick utstå mycket, innan de kom fram. Endast 300 av dem nådde målet, de övriga dog på vägen dit.
Man bodde tillsammans på stäppen, bildade en by, som man kallade för Gammalsvenskby. Man behöll sitt språk och sina svenska traditioner under hela vistelsen där.
De stackars människorna var fattiga och fick utstå mycken möda. Efter ca 150 år av krig och umbäranden, av missväxt och svält bestämde man sig för att flytta tillbaka till Sverige.
Tack vare Röda Korsets insats och hjälp och svenska folkets pengainsamling kunde de fraktas på båtar tillbaka till Sverige och Trelleborg, dit de anlände den 1 augusti 1929. Kvinnorna såg till att få med sig sticklingar och småplantor av kryddor och krukväxter, som nog betytt mycket för dem. Bland dem fanns denna lilla doftpelargon. (källa: https://www.mastergron.se/sasongens-vaxter/pelargoner/historiska-pelargoner/)
Vilken historia va?!
Vildarter
P. sidoides
Vet inte riktigt ursprunget av denna och jag blev lite förvånad när jag läste att denna tillhör vildarterna men att Marias blomma inte gör det – de är väldigt lika på många sätt. Samma grågröna blad, skarp lite pepprig doft och blomställningen påminner också, bara att denna är mörkt lila. Lovely hur som helst!
P. Deerwood Lavender Lad
En fantastiskt sirlig och fin sort som jag håller alla mina jordiga tummar för att den ska överleva vintern, det ser lite tveksamt ut just nu när endast ett litet rotskott fortfarande klämtar.
P. echinatum Miss Stapleton
En lite mer robust vildart som ser lite mindre ut som en pelargon enligt mig. Blir lite spretig och svår att staga upp men åh så ljuv! Enorma blomklasar.
P. tertagonum
En som jag ännu inte fått se någon blomma på. Verkligen udda växtsätt med långa skaft mellan bladen.
P. caffrum Diana
Ännu en som än så länge är en grön växt hos mig. Liknar en näva där bladen är flikiga med långa skaft och stammen väldigt kort och knubbig.
Zonartic
Än så länge har jag en av den här varianten. Av alla lockande bilder blir man såklart sugen på fler, men de är lite kinkigare, lite mer knepiga och tar lite längre tid på sig för att få till blommor. Kanske faller jag ändå i fångstgropen – allt ska ju inte vara lätt, eller hur? Och en av de saker som lockar med dom är att det finns gula varianter 😃
Hot Pepper
Spretig med långa skaft till sina gröna blad. Aprikos-vita blommor. Fin och vad jag fått lära mig, en av de lättare Zonartics.
Den jordiga tummen 