Den stora snackisen bland odlare i år har ju varit den förgiftade ekonäringen och problem med småplantor av tomat och chili. I princip alla odlingsvänner jag har bekräftar problemen med detta. För ett tag sen skrev jag om några tester jag som jag gjort med nysådder och plantor i olika jord (som man kan läsa om här) Det är mycket intressant men ger inte hela svaret på problemen.
Av de som såddes inne och stod under lysrör var det bara Garden Pearl som kom igång lite hyfsat, Whippersnapper och Tumbling Tom grodde, växte lite och började dö av.
De som grodde i växthuset grodde efter en bra stund (det var ju så förbenade kallt där i april-maj) men växte sen på och beter sig som plantor ska. Eftersom platsen egentligen är slut blev det en habrovink: ner med hela klustret av vardera sorten under persikan. Stackars dom!
Ampeltomater planterade i kluster under persikan
Slutsats? Tja.. Ljuset och värmen spelar roll. Kan det vara så att plantorna inte växer lika bra eller blir hämmade av ledljus? Inomhus-test-plantorna blev ju aldrig någon riktig fart på ens de som ändå kom igång litegrann. När jag har forskat lite mer på de tidigare plantor som såg skruttiga ut så ser det ut som rothalssjuka som enl Google kommer av parasitsvampar som finns i jorden, från gammalt växtmaterial. Det kan ju förklara varför det funkar för plantor som hamnar i direkt solljus – svampar växer inte där det är ljust, varmt och torrt.
Nästa försök med ett mer renodlat jordexperiment, tre lika stora plantor av Söta Karin i varsin kruka med jord från Plantagen, mitt trädgårdsland inkl lite hönsskit, samt från Ica. Ett småskaligt test som ändå ger en hel del information.
Fr vä: Icas, Plantagens och egen
Såhär drygt en och en halv månad senare dokumenterades projektet på nytt.
Fr vä; Plantagen, egen, Icas
Man ser på de gulnade bladen längst ner på plantorna att de har kvävebrist (inte så konstigt med så små krukor och ingen ytterligare näring som tillförts – plågsamma växtförsök). Icaplantan har dock klarat sig lite bättre. Vad gäller storlek på planta så ligger Plantagen efter och ser man till knoppar och blommor leder trädgårdsjorden. Ingen av dom har orkat sätta frukt utan blommorna ramlar av. Nu har de kommit i slutkrukor och fått mer jord från respektive tillverkare.
PlantagenEgenIca
Anledningen till de icke fyllda krukorna är att jag bara hade en liten slatt kvar av Plantagen-jorden och med tanke på hur det gått för den plantan såhär långt har jag ingen större lust att köpa mer jord därifrån. Experimentet hålls vid liv ett tag till genom att alla tre plantor fått ungefär lika mycket jord iaf. Antagligen får jag på det sättet även ett lite snabbare utfall av testet än om det funnits mer jord. Jag vill ju lite grann testa av hur länge näringen i resp jord räcker.
Förra våren skrev jag ett inlägg om hur jag försöker att minska skadorna av sköldlössen och att vi (sköldlössen och jag) ska kunna leva i någon slags harmoni. Här kan du läsa hela inlägget om det.
Döm av min förvåning när min goda granne för ett par veckor sen inspekterade mitt träd och säger ‘ja, du har ju inte lika mycket löss som vi har iaf’. ‘jodå’ svarade jag ‘de har bara krupit in på baksidan av grenarna så du inte ser dom.’ så började jag kika lite själv och insåg att hon hade rätt. Det var verkligen inte många löss där. Jag har liksom inte hunnit kolla så mycket efter dom just i år, tänkt att det tar jag när det är dags för klippning (vilket det iofs har varit ett tag, men tiden – den berömda, räcker inte riktigt till). Nu har jag kikat lite då och då, visst finns det några löss, men inte alls som det brukar vara. Hur i hela friden gick det till?
Grenar utan sköldlöss och rena blad utan luskiss
Jag försöker tänka mig in i om det kan bero på något som jag har gjort, eller vad som kan ha påverkat. De ordentliga köldknäpparna i vintras? Eller kan det ha med att jag la in en massa gräs+hästskit samt täckte med plast för att hålla fukten? (här kan du läsa om vad jag gjorde) Det är typ de enda sakerna som jag kan komma på har varit annorlunda. Det ska bli extra intressant att se hur det fortskrider med trädet i sommar. Än så länge växer det som jag vet inte vad (som vanligt alltså) och bra fruktsättning trots att det var så ruskigt kallt att de humlor som vågade sig ut frös ihjäl.
Det här med jordbehandlingen måste jag ändå skriva lite om utfallet av. Det var nämligen en lyckad strategi så här långt. Under våren har jag utöver införsel i höstas anlagt små varmbäddar på ett par ställen så där finns det mycket mask och är blött och lite kletigt. Täckningen med plast tjänade sitt syfte, fukten hölls kvar och det fanns aktivitet så fort det blev tillräckligt varmt i jorden.
Och tomaterna gillar uppenbarligen att bo i nästan ren hästskit – det växer som attan – och blommar! Annars finns ju en risk att det bara blir en massa blad om det är för mycket gödning. Det jag gjorde var att gräva runt det gamla och nya, jag strödde på lite av en blandning av vedaska, benmjöl och magnesium innan planteringen. Nästa steg är att lägga på lite hönsskit och sen täcka med hösilage för att hålla fukt och tillföra lite långsam näring.
Black Beauty & 1884Solguld, sådd 21/3 och den som kommit längst so far. Ska det bli en normalstor tomat som vinner racet iår? Spänningen är olidlig 😁
Gurkan har blivit utsatt för en dryg vecka sen. Där var jorden inte alls peppad innan eftersom fuchsiorna var nedgrävda där över vintern. Nu la jag ner lite färsk hästskit och en rejäl dos bokashi. Ingen har dött än iaf och det får man ju vara glad för.
Fönstergurkorna ser lite skamfilade ut men blomningen har tagit fart igen.
Nu måste jag nog försöka binda upp lite tomater innan det är dags att fira student 🌸
Tur att man har sin blogg! Tittade tillbaka och såg att jag för ett par år sen haft lyckat resultat av förgroning av lök. Det kan ju komma på sin plats när man har skaffat sig flera kilo sättlök. Jag förgror i en kartong (jag har heeelt slut på byttor) lägger i lite jord, ställer lökarna åt rätt håll och fyller på med jord så det täcker. Ingen vattning än för jorden är lite fuktig så de ska få komma igång med den först. Årets sorter är gul lök; Stuttgarten Reisen, Troy och Centurion, rödlök; Red Ray och silverlök; Snowball.
Annars så har jag i princip gett upp med den frösådda löken. Det kom upp några strån först som sen försvann i tomma intet. Såhär i elfte timmen har det dykt upp ett par strån igen så de får stå som de är men jag har inga förväntningar alls på dom.
I år är året då vi får se om bondböna var en passande grönsak att odla här. Jag hade den ju förra året med i mitt tycke väldigt bra resultat men det räknas nästan inte eftersom jag ofta verkar ha nybörjartur i odling. Det går bra utan att jag vet hur man gör, men sen när jag tror att jag lärt mig och gör med lite mer eftertanke så kraschar det. Nåväl, med massor av eget utsäde sen i fjol + några nya varianter så lär jag iaf få ett utfall. Tanken är att jag ska så dom i omgångar, och de första förodlas i växthuset. Eftersom jag även har slut på småkrukor (de som jag haft mängder av och som jag tyckt varit för små för att odla i – de torkar ju ut så fort) så blir det repetition på förra årets egentillverkade rotningskuber. Man tar en liten fyrkantig plastkruka (typ hyacintkruka) fyller med rejält blöt jord (läs geggamoja) trycker/knackar ut dom tätt ihop på en bricka eller plåt med kant på som man gör när man bygger sandslott. Sätt en böna i varje kub. Det ska inte vara för mycket luft mellan varje för då kommer de torka ut för fort sen. Plåtens kant gör att man kan hälla på vatten brevid kuberna och de kan hållas fuktiga.
Bönorna ska tryckas ner i jorden.
Det går sådär för rädisorna i varmbänken efter frostnatten, Gör-om-gör-rätt satte nya rädisfrön och väntar..
En sak som ändå är lite intressant och som jag får chansen att lära mig något av den här jordskandalsvåren är om hur sent tomater kan sås och om det isf hinner bli någon skörd. I så många omgångar som jag sått i år har jag aldrig gjort med tomaterna förut. Och visst är det några av de som sattes där i början av mars som är lite större, men de flesta har inte börjat blomma än.
Solguld sådd 25/3, fått knoppar
De som fortfarande står kvar inne under lysrören har nu betydligt mer plats och tar verkligen chansen, de har blivit riktigt fina!
Och apropå jord.. Jag var med på Lena Israelssons föreläsning om att odla jord – mycket bra och intressant att ta med sig där. Tex när man släpar hem dyra säckar med 40l kogödsel är det bara 1liter som faktiskt är just gödsel. Så lite som 2,5% räcker tydligen för att få kalla det för gödsel – vilket jädra lurendrejeri! Resten är torv och annan utfyllnad. Jag tyckte väl att det inte blev nån skillnad när jag la på två säckar i växthuset för första gången förra året… 2 liter gödning till hela alltet liksom..
Och problemen som många upplever med småplantor som vissnar och som skulle kunna vara vinass är enligt några forskare strukturfel i jorden, den blir för kompakt, då uppstår dessa symtom. Lite konstigt ändå, tomater är verkligen inte petiga utan kan ju växa nästan var som.
Jag skrev till Plantagen och klagade/frågade men de slog direkt ifrån sig, ingen vinass i jorden och ”eftersom de använder naturgödslade produkter som innehåller hönsgödsel som är restprodukt från lantbruket så kan de aldrig garantera att jorden är fri från bekämpningsmedel.”
Det är inte klokt! Lena berättade att bekämpningsmedel passerar komagar utan att alls förändras eller brytas ner och kan finnas i tex halm och foder. Det innebär ju att jordarna blir mer och mer förgiftade av det allteftersom man lägger tillbaka gödsel på jorden och sen antagligen besprutar igen. Alltså är allt vi har nu kontaminerat och snart kan vi inte odla mat utan att använda konstgödsel. Snacka om att mänskligheten tar död på sig själv. Sågar grenen man sitter på. Och min plätt på jorden kommer inte heller undan även om jag inte tillför giftet direkt utan via matresterna som jag komposterar. Eller via fodret som jag matar hästarna med. Känner mig både röd och svart i sinnet när jag ältar detta 😡😩😓
Föreläsningen var väldigt bra iaf, jag är faktiskt redigt sugen på att labba med att göra egen jord nu, jag blir så himla trött på att bli lurad. Lena gav oss både sitt eget recept och även Nils Åkerstedts gräsklippsvariant på att bygga en egen jord. LEna använder 1/3 kompost, 1/3 gammal jord och en 1/3 plantjord.
Recept på gräsklippsjord
Hon tipsade även om att använda barkmull. Om man tillför lite extra kväve första året så är det toppen tydligen. Och den jord som ingen haft problem med är coops jord som är samma som Rölunda. De har också ett pelleterat kogödsel som är bra. Hasselfors sågade hon helt och menade att den inte varit bra på många år. Hon förklarade fördelar med att ha växelbruk och vi fick en bild av exempel på växtföljd.
Jag har ju tyckt att det här verkar lite krångligt och bara flyttat runt lite på måfå, inte samma gröda två år i rad men inte särskilt strukturerat, men det här blev tydligt och inte så svårt tycker jag. Grejen är ju att jag har en lite egen ordning, när jag gör ett nytt land så startar jag det med potatis i hösilage, frågan är då om jag ska satsa på bönor och ärtor där år två, för jorden känns som att den är riktigt bra då? Sen är ju mina ytor förhållandevis små och man måst e tänka in höjder också så att stora grejer inte skuggar och skymmer de lägre. Spännande detta!
Och så till slut upptäckte jag hur jag ska komma ihåg när och hur det går med allt jag odlar – jag ska ha en kalender! Vilket fantastisk uppfinning! Ordning och reda, struktur och finess! Va? är det något som funnits i tusentals år? Och som många använder? Och som jag själv använder varje dag fast inte till odling? Ibland är man allt rätt trög… Nu har jag iaf gjort en kalender ifrån en eminent mall i excel, den kommer hjälpa mig att inte behöva leta så iniförjordat när jag ska komma ihåg när var hur osv.
Det verkar som att detta med ödem på paprika och chili är något som alltid ska komma hos mig, men det är mer på vissa sorter ser det ut som. Tex ser det ut som att Ferenc och Korosoko drabbas hårdast medans Chocolate och King of the North klarar sig betydligt lindrigare.
Ödemen lär ska bero på att luftfuktigheten är för hög, att de har för blött eller att det är obalans i näringsupptaget. Det skulle kunna vara brist på kalium och kalcium har jag läst mig till. Hmm.. Många möjliga felaktigheter. Jag har försökt att låta dom torka upp lite mer emellan men då blir plantan vissen, kanske ska jag prova att lägga på en lten dos aska för att höja kaliumnivån? Jag vattnar och sprejar med EM men det känns ju som att det snarare skulle höja luftfuktigheten. Dessutom trivs ju då tripsen när det blir torr luft, vilka nu verkar ha gått hårdare åt sorten Hungarian Boldog. Märkligt det där.
Nåväl plantorna överlever nog ödemen, det har de ju gjort förr men det vore ju intressant att hitta en lösning. Alltså, det är inte undra på att paprika är ett av de hårdast besprutade grönsakerna i handeln, man fattar ju att det är svårt att få någon ekonomi när de är så känsliga för allt möjligt.
Hungarian Boldog böjer bladen pga trips. Mekanisk bekämpning med kläm-ihjäl-metoden.
Försöket med egen jord vs köpejord visar på någon form av brist. Nu har jag lagt i lite hönsgödsel då jag anar brist på kväve.
Man skulle kunna tycka att det är skit att allt detta händer, men fasiken att det också är intressant. Det är ju ändå några plator som är riktigt fina. Man kan ju fundera på vad som är skillnaden..?
King of the North
Läste också att det kan vara idé att toppa chili för att få buskigare plantor. Sagt och gjort, topparna har åkt i jord så får vi se om de behagar sätta rötter, jag är verkligen sugen på detta med sticklingsförökning överlag. Synd att jag inte kom på det tidigare. Skulle ha sått några stora tomatsorter i januari för att ha att ta sticklingar på. Som det är nu har jag ingen brist på plantor direkt.. Eller kanske skulle jag ha tagit sticklingar i höstas för att snabba på och inte behöva så (som att jag inte skulle vilja det, men iaf..)
Sticklingar av ERotica, Vampire och Volcano
Grobarhetstesterna med frön och knölar i fuktigt papper i påse på element gav resultat. Jag kan slänga typ alla frön som jag testade, skönt. Ingefäran möglade men gurkmejan har fått små skott och har fått komma i jord. Den får dela låda med sötpotatisarna.
De kinklisorna förresten, det har ju kommit lite skott i ena lådan. Jag har klippt dom och satt i vatten för att få rötter. Ingen tillstymmelse till rötter trots att det gått nästan två veckor. I den andra lådan har potatis efter potatis ruttnat. Nu är det två kvar och den ena ser ut vara färdig till maskmat, den andra har jag inte riktigt gett upp än. Undrar varför de inte vill? För stora knölar? Jorden? Tror inte att jag haft vare sig för blött eller för torrt. Fortsätter de såhär kommer jag nog snart att tröttna på dom. Jag skulle vilja ha tag i nya knölar som inte är så stora och på men butikerna på orten har inte ekologisk variant i lager och då kan jag ju inte välja storlek när de kommer..
Dessutom verkar de också ha fått ödem på bladen och här kan jag inte tro att det beror på för blöt jord iaf, den håller jag bara precis fuktig. Fast även om de inte växer så fort eller att alla har tagit sig; de är väldigt fina de blad som kommit 🥰
Sist var jag ju lite fundersam över klimatet i bäddarna i växthuset. Nu har jag tänkt ut ett experiment för att se om det går att få igång jorden och nedbrytningen även därinne. Hämtade in ett par skottkärror med gräs+hästskit, slängde på ansenlig mängd hönsskit, vattnade och täckte med plast. Eftersom hästdyngan är blandad med spån kan det vara bra med tillförsel av kväve (hönsskit) och nu är det ju inga plantor där som kan bli brända eller få för mycket bladmassa så..
I det märkliga året 2020, utomhus 14° i november
I komposten har jag tänkt ut en plan med att blanda jord och köksavfall för snabbare jordtillverkning. Eller för att trimma maskarna/anställa fler på rätt ställe.
[Kommer maskarnas fackförbund bli glada/protestera? Mina försök syftar ju till bättre miljö för maskarna men de kanske inte gillar att få ‘ligga ute’ på jobb, eller inne blir det ju när de får bo i kompostbehållaren. Ojoj! Nya bilder i mitt huvud: maskar med hattar på huvudet kommer på rad, arga ansikten. Plakat o grejer. Hur ska det gå?]
Well.. Jag tror nog att de kommer bli glada om det ger dom möjlighet att bli fler och som dessutom håller sig mätta.
Jag har läst lite från Charles Dowdings sida och blir väldigt intresserad. Han skriver om rätt andelar brunt (jord antar jag) och grönt (icke nedbruten material antar jag igen). Jag ha inte riktigt greppat vad som är ‘rätt andel’ ännu men det kanske visar sig? Väldigt intressant hur som helst och lockande att experimentera.
I landet har alla gamla krukplantor fått bli början till nytt material, jag samlar ihop löv för att täcka alltihop med. Det tar sin tid, krafterna räcker inte med elakt virus i kroppen, men det som är gjort är gjort och lite är mer än inget. Jag är lyckligt lottad som inte blivit dålig på riktigt.
Förresten har det ju kommit en film som heter Kiss the ground som ska handla om jorden och microorganismerna som vi är så beroende av. Det ska bli spännande att se den, och tänk, bara tänk om det är något jag kan använda mig av med eleverna i skolan? *hoppashoppas 🙏
Förberedande inför odling tar mer tid och möda än vad man först tänkt sig. Alltid. Inget jag egentligen har nåt emot. Förmodligen skulle jag ha större och mer omfattande odlingar om det var mer snabbjobbat. Jag har den tid jag har och det blir det som det blir.
Förra veckan blev jag ju klar med påfyllning av ny jord i växthuset. Den gamla jorden åkte ut på lannet. När jag sått/satt det som ska blir det täckning med gammalt hösilage uppepå. Hoppas att den trötta jorden då repar upp sig och blir näringsrik nog för grönsakerna därute.
Under helgen har jag fyllt på med ny jord i pallkragarna och vitlöken, som vuxit i växthuset över vintern, har planterats ut.
Två kragar vitlök
Inne går det rasande fort med Hopelinegurkan, den har blommor (med anlag) och Garden Pearl-fönstertomaterna har fått många kart. Kuligt! 🥒🍅❤️
Det var söndag den 5e april. Vi hade gått från kyligt väder som plötsligt slog om till sköna temperaturer. Här ser vi den lilla odlerskan gräva fram ny mullig jord från sin dynghög. Hon stannar plötsligt upp mitt i ett spadtag. Vad ser hon? Hon lutar sig fram och tror inte sina ögon.
I jorden ligger en stor skalbagge, i storlek med en liten mus. Den är rödbrun, blank och liknar en triceratops.
Först är den alldeles stilla, chockad av den plötsliga ljuset, människan som tar baggen i handen. Sakta vaknar den upp och börjar kravla sig fram.
Odlerskan vet inte till sig av lycka och springer runt för att söka upp familjemedlemmarna och visa upp det fantastiska krypet. De höjer lite på ögonbrynen och ler lite överseende åt hennes lyckorus.
När hon lugnat sig lite fotograferar hon krypet ur alla vinklar innan hon motvilligt låter den krypa ner i jorden på ett säkrare ställe.
Detta är en helt sann historia som utspelade sig söndagen den 5e april i nödens år 2020. Sjukdomar härjade folket i världen, världsekonomin stod på ruinens brant och klimathotet låg som en tät dimma i människornas sinnen. Med detta stora lilla kryp tändes plötsligt hoppet igen.
Noshornsbaggen har vaknat!
Chockad av att plötsligt vara ute i ljusetVisst liknar den en triceratops? Noshornsbagge ♂️
Och faktiskt var det så att jag hade turen att inte bara stöta på en utan faktiskt två stycken av denna fantastiska insekt. En hona och en hane.
Då var den stora omskolning en av tomater gjord. Konstig känsla infinner sig, nästan lite tomt – är jag redan klar med det stora projektet? Räknar efter och upptäcker att det finns 213 tomatplantor på gården, 118 av dom står inne under lysrör och i fönster, resten lever det just nu kylslagna och hårda livet i växthuset under fiberduk. Hur gick det till egentligen? Känns ju som att jag precis börjat.. Och vad ska jag nu hitta på tills de ska planteras ut? Nåväl, det finns alltid att göra, jord ska bytas ut i växthuset och rabatter skulle inte må jättedåligt av att rensas även om det inte är prio ett. Intressantare är dock att följa hur det går för mina plantor (jag kan alltså ägna mig åt att gå och glo på dom). Jag känner mig lite misslynt över den jord som jag satte de första plantorna i nämligen. Nån slags yrkesodlarjord som skulle vara bra. Jag hade slut på såjord och använde den direkt till sådden vilket nog var ett misstag. I vanliga fall brukar jag ha plantjord i botten och såjord över för att få lugn och ro för fröna men lite mer krut när de tagit sig. I det här fallet grodde de ju helt ok men jag tycker att rotsystemen på plantorna varit i tanigaste laget.
Lågväxta tomatsorter
Nu hade butiken i byn inte fått hem jord än (undrar om de prioriterar toapapper när de beställer hem grejer..? ) så jag har faktiskt använt egen kompost till omskolningen och än så länge ser det helt ok ut. De är iaf inte brända. MEN! Obra för mig är att det gror en massa små saker runt plantorna. En helt normal människa skulle ju bara utan att tveka dra bort de där små sakerna, men jag, jag har såååå svårt för det. Jag blir nyfiken och undrar vad kan det vara för något? Värdefullt? Svårodlat? Som kommer upp alldeles av sig själv hos mig? Rent logiskt borde de inte vara rara eller sällsynta men – man vet aldrig! När de sen blivit såpass stora så att man kan lista ut vad det är, finns en viss risk att jag har svårt att dra bort dom för att ‘nu är de ju så fina!’ Kanske kan man plantera om dom? Och. Så. Vidare.
Okända frön i kompostjorden har grott.
Undrar om det beror på att jag kanske i första hand är odlare och inte matomhändertagare? Jag tycker såklart om att få stor skörd, men det är ganska jobbigt (på ett helt annat sätt än att ta hand om plantor) att ta hand om skörd. Jag är envis i att tro att om det finns liv (om än aldrig så litet) så finns det hopp, och om något kämpar kan jag inte utsläcka det, jag måste se om det går att rädda.
Förra året fick jag lida av det, kompostjord fick hamna i odlinglådorna. Vilket ledde till att det grodde en hel massa tomater och Physalis bland sallad och rödbetor. Vad fick jag tro? Jo, tomater och physalis. Inte sallad och rödbetor iaf. Nu måste jag verkligen skärpa till mig, så fort jag får se vad de där små grodda bladen är så ska de bort.
Det ska hur som helst bli intressant att se hur väl tomaterna växer i min egen jord vs köpejorden 😀
Sådde ju lök för ett litet tag sen. Hoppas att silverlök är gott.. 😛
Silverlök
Och ang att det gick för snabbt att plantera om tomaterna… Undrar om jag kommer tycka likadant när jag ska plantera ut dom? Annars är det då den där jobbigaste känslan av att faktiskt litegrann tröttna på odling brukar komma. När jag börjar fundera över om jag är riktigt klok egentligen, till vilken glädje och nytta det är att ha jorduttorkade händer och värkande rygg efter timtal av bära, kånka, flytta, byta jord och krukor…? Men nu; njuta av och glo sönder persikoblom, vårlökar och förstås växande tomatplantor ❤️😊
Den jordiga tummen 