Just som man kan märka att ljuset börjar återvända – kl fyra på eftermiddagen är det faktiskt fortfarande ljust trots att dagen är grå och dimmig – börjar det också pirra. Pirra av såiver. Ena dagen tänker jag ”jag har inte alls nån lust att ha sådär mycket plantor. Och fy för eukalyptus! De var ju assega och jättetrista förra året.” Lite slö-surfande och klicketi-klicks så är det plötsligt påväg hem både det ena och det andra. Som tex eukalyptus. Och absolut fler tomatsorter än vad jag hade tänkt. Jag var ju helt nöjd med de jag hade. Tja, vad ska man säga? Oförbätterlig?
Förra årets sommarblommor var fantastiska och mycket kommer jag att köra repris på, fast jag kanske inte behöver ha elva olika rosenskäror. Men det är lätt slinta på klicken när man ser något vackert och känner att ”Det är jag väl ändå värd?”
Längt på att gå barfota med blomsterkorgen ❤️
Helt klart är att jag kommer ha blommorna i konventionella rader, sorterade för att inte lägre sorter ska komma i kläm mellan större. I september var ju rabatten väldigt.. tja.. tät, skulle man kunna beskriva den om man vill vara diplomatisk. Vill man säga som det är kan man kalla den igenvuxen 😆
Jag funderar fortfarande på hur jag ska få till det med ytterligare en rabatt. Sneglade förut idag på området i gamla vinterhagen som är en kandidat. Det skulle nog bli fint där, men det är en heldel jobb med att sprida ut odlingarna ännu mer. Dessutom vill man ha de vackraste nära till där man befinner sig, se blommorna från huset liksom. Har börjat göra en liten lista på blommor som jag kanske inte måste ha närmast utan som kan få bo en bit ifrån, utfyllnadsblommor och sånt. Me sen är det ju också så att tex dahliorna förmodligen skulle gå bättre där eftersom det är lite mer fukt i marken naturligt. Dock skulle även endel grönsaker må bra av att få byta område eftersom jag lyckats anlägga köksträdgården på det mest frostlänta stället på hela gården 🙄 Tur det finns tid att tänka lite till innan man behöver köra igång.
Hur som helst, frön har inventerats och endel har klickats hem. Jag gjorde ju en rejäl beställning på black fröday hos Impecta, Lindbloms tex eukalyptus, Wexthuset hade några intressanta floxar and so on… Jag har gjort ett kalkylark med de frön jag har, sorterat sorter i kolumner, köpta resp egenhändigt samlade frön. Allt kommer inte att sättas men man känner sig som Joakim von Anka när man kan dyka in i sitt dokument och glo på alla frön. Jag tror jag njuter mer av detta än jag skulle göra av att simma i ett kassavalv med pengar 😅
Ett kalkylark med frön – den största av rikedomar?
Som det ser ut nu kommer jag att dra åt svångremmen ordentligt vad gäller rosenskära, endast sex sorter. Samma gäller för luktärtor; fyra så här långt. Det blir dock betydligt mer av det som känns som bös i buketter, utfyllnaden som är det som gör att huvudblommor kommer till sin rätt. Jungfrun i det gröna, reseda, solboll, flera amaranter, rött och grönt tofsgräs, harsvans, judas penningar och olika sorters röllika har tillkommit till siljor, morot och hirs som jag hade förra året.
Så småningom kommer alla som ska sås få ett nytt blad där tidpunkten för sådd kommer in. Jag gjorde ju ett sånt förra året och det har varit till stor hjälp för att hålla ordning och få allt i jorden vid någorlunda rätt tid. Zinnior och sommarrudbeckia blir det fler av. Det som jag bestämt mig för att inte så alls är aster, de var väl fina, men inte så att det inte finns annat som är roligare.
Som jag tidigare nämnde finns nu tid för surfande på nätet för inspiration och här kommer en influens som heter duga: På Jeppas trädgård har de byggt ett underjordiskt växthus! Vilken grej va?! på dirren börjar det grunnas över vart ett sånt skulle kunna stå hemma hos mig, jag menar, man måste ju inte ha ett som är 500kvm, jag skulle nog kanske klara mig på ett som är 50-100kvm 🤓 Principen här med att man har golvet 2,5m under marknivå och väggar av sten/betong håller temperaturen varmare på vintern och mildrar hettan sommartid. De har ingen annan uppvärmning i huset. Det finns fönster i väggarna men det som släpper in det mesta ljuset verkar vara ett isolerplasttak. Jeppas trädgård har inte bara fikon utan även banan och mango – helt otroligt!
Och i tid av väntan på ljus och värme får man börja med lite småsådd och grobahetstester; jag har återigen tagit frö av sommarrudbeckia (Sahara) och har dom just nu i frysen för att de ska få en köldperiod och sen gro utav bara fasiken 😀 (skam den som ger sig, sa envisare än en åsna efter åratal av försök med just rudbeckia)✊. Frön av chili Vampire och Jamaican Bell har grott och planterats i små muggar, citronchili och Padron var ligger på förgroning liksom lite gamla paprikafrön av Korosko och Cornetto. De olika såmetoderna och testerna som jag praktiserar kan man läsa om här. Jag har beställt paprikafrön som nog kommer under nästa vecka.
När man tänker efter är det inte så länge tills det drar igång på allvar, nån vecka till så kommer vi in i februari liksom, det finns ett slut även på den här vintern tror jag…
2022. Året då jag släppte alla restriktioner och bara körde på, bromsade inget och hängav mig åt blommor och det jag gillar att äta. Blev bra på att genomföra idéer, inte tröttna mitt i och få en massa plantor som stod kvar i för små krukor och förtvinade. Nåväl. Kanske inte till 100% men jag var ändå hyfsat duktig.
En son spanade runt och kommenterade den prunkande [läs förvuxna] blomsterrabatten i september -”okej… det här är alltså två hästar…?” Och så var det väl. Jag sålde hästarna på vårvintern och all min fritid hamnade i odlingarna. Skönt att få fokusera på en sak. Tomt utan djur i hagarna och kanske är odlandet också ett sätt att kompensera saknaden. Jag mår bra av att arbeta med kroppen, ösa skit och dra på skottkärror, en är liksom van vid det och i odlingen finns rika chanser att utlopp för det behovet också. Men det är fortfarande tomt utan djur. Inget snusande i nacken och inga vilda galopper på vindlande stigar. Men heller inget dåligt samvete för att jag inte hinner rida så mycket som de skulle ha velat (behövt). Allt har sin tid. Mer om blomsterodlingarna blir det i ett annat inlägg.
Även om årets odlande har tonat lite bort från grönsaker mot blomstrande fägring så har det ändå funnits mat att äta. Dock kan jag se när jag läser igenom förra årets odlingsrapport att det inte är samma saker som gått bra och dåligt. Bra det. Om det betyder att jag har lärt mig något. Eller så handlar det enbart om väder, klimat och ren och skär tur i vanlig ordning.
Majs, morötter, pumpa och potatis är årets vinnare. Tomaterna tävlar i sin egen liga och räknas inte mot de andra. De kan liksom bara tävla med sig själva och sina tidigare prestationer. Nåväl, tillbaka till vinnarna förutom Tomater då; 100kg potatis, 46kg pumpa, 29kg morötter och 78 majskolvar. Det blev en 20 liters hink med rödbetor (glömde väga). En sorglig sak med det är att jag tog upp dom och skulle låta dom ligga på tork några dagar i stallet innan de fick komma in i jordkällaren. Och plötsligt hade det gått flera veckor och varit kallt så in i bängen. De frös och blev förstörda. Suck. Ibland blir man trött på sig själv.
Det blev mycket lök (som jag heller inte vägt), men den skörden är jag inte imponerad av, lökarna är inte stora utan att det blev mycket handlar mest om att jag satte så förjordade mycket… Vitlökarna blev deprimerande små och tillsammans med den allra största besvikelsen; sötpotatisen (1,5kg) så hänger de riktigt löst nu när jag funderar över nästa säsong. Tidigare i höstas var jag på gång och skulle sätta, ”men det är ingen brådska med den, det gör inget om det hinner bli lite kallt innan den kommer i jorden…” Kan hända att tjäle i jorden och ett totalt ickeintresse av att stoppa ner fingrarna i det blöta kladdiga eländet leder till att Ica får stå för nästa års konsumtion utan att jag känner mig superledsen för det.
De olika kålsorterna (palm-, grön-, lila- och savoy) som skyddats av ringblommor och nät har räckt till för oss, kanske har det blivit 2-3kg. Intentionen att sätta upp skydd mot rådjuren har inte blivit av, jag är inte tillräckligt hungrig och jag plockar av den så länge det finns något kvar ändå. Gurkan är en annan av årets om inte misslyckanden så i alla fall besvikelser. Jag fattar inte varför de ska vara så kinkiga. Växer på som attan för att sen som i ett trollslag inte vilja vara med alls. Efter att de kastat sig för mina fötter och grinat när de skulle få flytta ut i växthuset repade de tills sist mod till sig och sa väl lite ”okej, tack då” för att jag preppat en bädd med rejält med bokashi (typ allt jag hade). Men det blev aldrig nån gurkfrossa även om vi väl inte behövde köpa några.
Paprika och chili då. Jag ger inte upp, men jag har slutat bry mig, de är sega och långtråkiga. Ger frukt fram på hösten efter att man odlat på dom i tio månader. Vad är det med dom liksom?! Jag har sagt det förut och säger det igen; paprika är värd sin vikt i guld! Om nån dristar sig till att påpeka hur dyra de är frågar jag: Har du försökt att odla det? De flesta svarar nej. Jag är inte förvånad över att paprika är en av det mest besprutade grönsakerna; alla vill äta paprika; sorgmygg, trips, vita flygare, löss, möss. Dessutom är de känsliga för värme, torka, kyla, blöta, mörker och stark sol. Och att någon inte skyddar dom för tidigare nämnda tillstånd dygnet runt i 10 månader. Enda gången som jag upplevt bra skörd var det året jag bar plantorna ut och in i växthuset för att de inte skulle utsättas för värmeböljor inne och kalla nätter ute. Ca tjugo 10-20 liters krukor med stora buskar i. Krasp-krisp så var de paprikorna inmundigade. I år planterade jag dom framför stallet (östläge) Oj oj vilken stark sol på fm! Inte bra tydligen. Och torrt. Men när det blev molnigare dagar ville de inte växa ändå. För kallt antar jag. Men jag ska ändå så ett par frön av dom snart. Bara för att jag är en envis liten jävel.. 😈
Lite mer om potatisen då; det skulle varit roligt om jag hade hållit ordning på sorterna av mitt eget utsäde men det är lite jobb med det, så det är lite blandad kompott när man lagar av dom. Vissa är väldigt mjöliga andra är fasta. Alla är ju goda men det hade varit bra att ha koll på dom när man vill göra specifika grejer, som julpotatisen eller rosta i ugnen. I år köpte jag en ny sort som heter Linda. Den var väldigt bra (förstås!) och nu har jag ändå försökt att ha den lite för sig i lagringen i jordkällaren – som fö verkar fungera väldigt bra. Jag var lite rädd för att det var för fuktigt därinne men det är riktigt fint. Luktar gott av potatis och jord och känns varmt om man råkar gå in när det är kallgrader ute.
Av löken så var sorten Troy bäst. Men som sagt, ganska smått blev det igen. Men skam den som ger sig. Jag ska testa att sätta från frö igen. Jag har fått utsäde av en snäll odlingsvän och kollega till både jättelök, luftlök och potatislök som ska sättas igång så fort jag får tummen ur.
Pumporna som höll på att stryka med när jag körde på med blodmjöl repade sig och tog igen sin svaghet med råge. Det var två sorter (tre plantor), lite oklart vilka bara. Satte flera sorter men bara två blev det plantor av förmodligen två olika mammutpumpor. Nästa år blir det fler sorter och då kanske inte huvudsakligen de stora varianterna utan flera av mindre modell.
Persikoträdet gav nästan 15kg frukt. Och det har det inte varit några problem att smälla i sig. Mycket av det blir till smoothie, det är fantastiskt gott att ta upp ett paket som nästan får tina i solen innan man suger i sig den. Åh wow – längt på den såhär en grådisig januaridag. Sommar i ett glas 🍑💛
Jordgubbarna som jag satte om i nytt land i våras gav lite grann. De nya plantorna som kom igång och döm om min förvåning när de så sent som i november hade klara gubbar!! Helt otroligt!
Egna jordgubbar i november, vem kunde tro att det skulle ske?
Tillbaka till Tomaterna – det blev totalt 90kg! Och jag som tänkte att det nog inte blir lika mycket som förra året – jag hade färre plantor i år och det var otroligt trögt innan de kom igång. Med lite uppskattning av mängderna tror jag att årets ätbara skörd totalt landat på ca 320kg (alla ätbara grönsaker). Är det möjligt att vi två pers stoppar i oss allt det? Vet inte. Vi får se när sommaren är här. Kanske måste jag inte odla så mycket nästa säsong. Sa hon och bläddrade girigt bland fröpåsar och surfade på fröfirmornas lovande utbud 😜
Av årets nyheter; Anmore Dewdrops, Grinch dwarf cherry, Black Opal, Sibirjak, Linda, Loxton Lass Dwarf, Alice’s Dream, Orange Crimea och Bombeta. Av dessa så har busktomaterna Sibirjak och Linda gått upp på favoritlistan. Båda är röda busktomater, Linda lite mindre och lite plommonformad. Båda odlades ute med bra resultat. Mycket god smak och bra hållbarhet. Keepers. Alice’s Dream, Orange Crimea och Bombeta blir kvar, Alice är jag inte lika överförtjust i som alla andra verkar vara men den är väldigt snygg håller jag med om. Grinchen var helt okej och kanske var den lite mer produktiv än Green Envy som jag alltid måste ha, den är såå god. Finns ingen som når upp till samma nivå tror jag. Orange Crimea gav fantastiska klasar med stora tomater, 1kg på en gren liksom! Trots att tomatplantorna var fina och växte bra så blev det sen skörd. Utetomaterna var snabbare, men så var det ju också en uppdelning med att ampel- och buskisar fick sitta ute och det är ju de som alltid är snabbast. Whippersnapper var först ut 28/6. Inne kom Sungold först över mållinjen/läpparna, 23/7. Biffarna var särskilt sena och Black Beauty som varit en sån mastodont i produktion fick se sig slagen av Ilses Orange Latvian. Sista slutskörden ute gjordes 4/10 fast då hade jag plockat bort tomater och plantor lite pö om pö för att vissa plantor stod mer utsatt för kyla än andra. Det kom några kyliga nätter i mitten av september där vi precis klarade oss från frost och sen höll det sig på plussidan fram till 9/10. Tomaterna i växthuset togs in 21/10.
Just nu vet jag inte 100% vilka som kommer att få följa med in i odlingssommaren 2023 av de som jag är lite tveksam runt, men tomatbiblioteket blir uppdaterat med lite info om varje sort för den som vill läsa. Av de 90kg tomater som skördats finns fortfarande lite kvar, Ponderosan har jag inte börjat äta än och Vesuvio Giallo sparar jag lite till. Annars har det blivit en tomatsoppa med blandat av många sorter idag, Sungold, Black Opal, Grinchen, Scotland Yellow, MeiWei och flera andra som jag inte kan hålla isär.
Tomatsoppa: Tomat, gul lök, vitlök, lite grekisk salladskrydda och en skvätt olivolja. Skjuts in i ugnen 30 min. Mixa och koka upp med grädde, creme fraiche och ett par skivade kryddiga korvar (idag blev det Snickarkorv). Serveras med grillade osttortillas. Billigt – om man har egenodlat – och lyxigt sautan 😋
Det är verkligen en fantastisk känsla att fortfarande kunna äta egna tomater såhär i januari 🥰. Jag är så tacksam för kunskapen jag fått om hur man kan spara dom och blir ibland lite förfärad över hur mycket jag tidigare fick slänga för att jag inte visste tillräckligt. Tomater är verkligen så mycket mer hållbara än vad jag nånsin kunnat tro, även de sorter som man normalt inte kallar för lagringssorter. Imponerande tycker jag 🤩
Såhär såg det ut vid Lucia. Nu är det endast två backar kvar efter dagens tomatsoppa.
Sammantaget är jag väldigt nöjd med odlingarna 2022. Allt kan inte gå bra och mina intentioner och ansträngningar har gett resultat – och nu är det snart dags att börja om 🌱🥳
Den jordiga tummen 