Idag regnar det. Tråkigt men välbehövligt. Det har ju varit en rejäl värmebölja med temperaturer mellan 25 och 30˚ i flera veckor nu och vår genomsläppliga moränjord är torr som en öken på många ställen.
Jag får ju alltid spinn på gurkan och persikan i växthuset, mer eller mindre, iår var det mindre till en början beroende på att det regnade och var kallt hela våren och försommaren. SEN kom värmen och Hej-hej Spinnkvalster! Botemedlet är fuktfukt och fukt. Tidigare har jag stått med mist-munstycket på vattenslangen en stund var och varannan dag och det går men tar mycket tid, tid som man hellre gör annat med än står i det otroligt varma växthuset. Iår har jag investerat i ett bevattningssystem som består av två delar; droppsystem för bäddarna och en hängande med spraymunstycken för gurka och persika. Helt fantastiskt effektivt! Jag har monterat så att det går att använda delarna separat (vi har inte heller obegränsat med vatten) och att slå av/på till gurka/persika. Det där är en balansgång, under tiden det finns frukt i trädet vill jag inte duscha den så mycket för att det gärna blir mögel i pälsen på dem, pluss att de blir lite urvattnad i smaken. Baksidan med det är att spinnet kan hinna få fart. Som tur är mognar persikorna fram fort och sen är det bara att duscha loss. Eftersom jag håller på att försöka få ner trädets storlek (det verkar vara ett evighetsgöra) har jag också passat på att klippa den för andra gången den här säsongen, den växer så otroligt mycket hela tiden och jag vill få starka korta grenar. Det innebär att jag klippte bort mycket av det som spinnet börjat bygga bo i, där längst uppe vid taket där det säkert varit 40° de här varma dagarna – älsklingstemp för spinn mao.
Persikor innan mogningNågra av de vi fick iår, totalt blev det kanske 30-35st.Tillväxt uppe vid taket med tydliga angrepp av spinn. Detta får sitta kvar och utstå duschar varje dag med förhoppning om att kvalstren mattas av och det nya som växer ut klarar sig bättre. Nyklippt träd
Gurkan har växt decimetrar varje dag av de härliga duscharna och där har spinnet inte fått något direkt fäste alls. Däremot har jag fått klippa bort en del blad för att det blir för tätt = risk för mögel och annat skit. Man får även vinkla tillbaka tillväxten mot dess växtplats för att de inte ska tränga undan tomaterna bakom.
GurkdjungelInte bara blad.... utan även lite gurokor ocksåMilda angrepp av spinn, bladet ser ut att tillföra nytta för plantan och får vara kvar. Blir angreppet större klipps bladet bort.Spraymunstycket som monterats ovanför gurkan sitter nu inne bland bladen.
Under de varmaste dagarna har jag låtit duscharna vara på 10 min två ggr/dag, tidig fm och sen em, då stannar fukten kvar en stund, annars håller jag mig till 1ggr/dag.
Att ha en timer är verkligen guld värt, jag använder den manuellt med att starta och sen stänger den av sig efter den tid jag programmerat, men tänker att det så småningom ska programmeras både för start och stopp för att bli helt automatiskt så att husvakten inte behöver hållas med så mycket vattning när man åker bort.
Vill du läsa mer om spinn finns ett tidigare inlägg om det här:
Om året 2024 var Snigelns år så måste detta året vara Lusens år. Förr har jag sett både gröna och svarta, men iår har jag även hittat bruna löss. Och visst är de störande, men jag har bestämt mig för att inte tappa tålamodet och börja funderingar på att sluta odla för att det går mig emot, den tiden är sen länge förbi, jag kan inte sluta…). Inte heller kommer jag börja spruta på saker som avdödar, ska jag äta mat som besprutats så kan jag likabra köpa den i affären.
Fick en idé när jag såg att spenaten som gått i blom var översållad av svarta löss kanske var det dags för ett litet experiment? Det första man tänker är att rycka upp dom eftersom de är ”besmittade”. Sen tänkte jag att eftersom inget annat i trädgårdslandet fått lössen än så kanske dessa kan tjäna som lockbete och skafferi åt rovinsekter som surrar förbi. Antagligen är jag inte den första som tänker så men det kändes ändå som ett experiment i nobelprisklassen. Tänk att helt enkelt odla mat till nyckelpigor och andra rovdjur. Efter bara några dagar känns vittringen av Nobelpris mer än någonsin; jag ser hur det kryper några små filurer på spenaten; nyckelpigelarver! Inte jättelika sina vuxna föräldrar men rejält duktiga på att smaska i sig löss. Så himla roligt när man bara behöver skapa förutsättningar för att något ska hända – jag har verkligen inte behövt göra något extra jobb eller köpt en endaste liten sak för att detta skulle ske – naturen är med mig och det känns som att jag vunnit högsta vinsten, oavsett Nobelpris eller ej 😌
En annan rolig sak på samma ämne; paprikan har under hela våren fått tåla rejäla kallduschar för att det funnits löss på dem men plötsligen såg jag nu en pytteliten ynklig larv där. Det visade sig vara en hungrig blomflugelarv, även de har löss som sin favoritföda. Det fina med kråksången är att när sen larven fått bli en blomfluga gör den mig nästa tjänst; den pollinerar det jag odlar – alltså hjälper till att göra tomater!!!
Hungrig larv av flyttblomfluga
Sara Bäckmo har skrivit en artikel om nyttan med bladlöss som är mycket klok; kontentan av det hon skriver är att bladlössen är mat till andra insekter, som hjälper till med pollinering och blir mat till tex fåglar osv. Egentligen är det helt självklart, de allra flesta vet att små djur är mat till större, men just i detta fall verkar vi ha glömt det. Sara skriver också om symbiosen mellan myror och bladlöss, att de hjälps åt. Några tänker att man då kan ta bort myrorna så försvinner också lössen. Och så har vi tagit bort ännu en stor födokälla till andra djur. Dessutom spelar myror en viktig roll genom att lufta och bryta ner jorden, de sprider frön och är rovdjur. Man kan faktiskt läsa att de även håller undan sniglar.
I ett vidare perspektiv kan man också se att en livskraftig planta sällan blir särskilt medtagen av lite löss, kanske är det så att de även har till uppgift att sålla ut svaga individer? Varje art är beroende av att vara stark, att de som har god förmåga att växa till och stå emot sjukdomar är de som ska överleva medans de svagare ska sorteras bort. Även om man blir ytterst besviken när ens drömmar om en särskilt blomma/växt krossas, så kanske det ändå inte är bra om jag måste klema bort den för att den ska finnas?
Lotta Lundgren skrev precis om att samplantera olika växter för att vissa växter repellerar löss, tex petunia. Hon har testat att sätta dessa tillsammans med andra grödor som ofta får löss, med gott resultat. Även om det inte är kliniskt bevisat så finns det garanterat sånt som fungerar, tänker att varje litet kryp/växt har sätt att klara sig mot olika typer av fiender. Det är tex ingen slump att just kålfjärilen är den som äter på kål, utan just för att den specialiserat sig på den och klarar av kålens kraftiga växtsaft vilket många andra insekter inte gör. Att hitta kunskap om de här många olika sakerna är det som gör det så spännande att odla tycker jag.
Helt nyligen publicerade SR ett inslag där deras trädgårdsexpert uttalar sig om att lusen är odlarens största hot iår. För att det är för lite nyckelpigor och för att småfåglarna har dött pga den kalla våren och för att det inte funnits mat åt dem. Knepen som han då sprider för att bli av med lössen är 1. kallduschar 2. kläm ihjäl 3 såpspritlösning 4 HELT ekologiska bekämpningsmedel. Jag blir perplex. Okej, vi har för lite nyckelpigor och småfåglar för att det inte funnits mat åt dem. Jag är helt med på att klämma ihjäl och att duscha för det påverkar bara exakt på den växt du vill skydda, men sprayar du såpsprit på en växt så dödar du alla insekter därpå, och dessa så kallade HELT ekologiska medel… de är inte giftiga för människor (som vi känner till) men de är definitivt giftiga för insekterna. Så för att vi har för lite nyckelpigor och småfåglar ska vi också förgifta bort den mat som finns till dem?? Det som är mest skrämmande är att det är en expert som uttalar sig.
John Taylor pratade om att det kan hjälpa en att lära sig namnet på olika ogräs för att ha en större fördragsamhet med dem. Jag instämmer och tänker likadant om olika kryp, jag tycker att det är lättare att gilla dem om man vet vilken funktion de har, visst vill jag inte ha vare sig löss eller myror överallt men det finns knep att ta till som hjälper mig och i ganska många fall gör inte sk skadedjur så stor skada. Vad gör det tex om det är myror i komposten? De är ju också med och fixar till jorden. Att ha sköldlöss på sitt persikoträd är ju inte det roligaste, men långt ifrån det värsta. Trädet klarar sig fint ändå, myror och andra djur får mat och jag får ändå persikor. Att odla är inte alltid rent, snyggt och städat. Att odla är att ta vara på det som naturen ger – och om jag engagerar mig och lär mig hur den fungerar kan jag styra den lite åt mitt håll.
Tvåprickig nyckelpiga på Incarvillea
Prenumerera på inlägg från https://denjordigatummen.com:
I år tydligare än nånsin så känns det som att semestern började på samma gång för både jobb och odlingar. Av naturliga skäl, efter skolavslutning kommer sommarlov (för eleverna) och när vi som driver alltihop summerat och analyserat ur alla synvinklar är det dags även för oss att få lite ledigt. Typ samma dag ledigheten började blev jag så trött på mig själv och hur mycket man kan vela om vart man ska sätta ner plantor att jag till sist bara gjorde det. De sista luktärtorna runt komposten, sötpotatisen i stora krukor – de ska sen få bo i pallkragarna efter att vitlöken har skördats. Odlandet är ju visserligen inget som det blir semester ifrån, tvärtom, det här är ju säsongen man är som mest aktiv, men det gick från den eviga planteringsfasen till mer underhållsfas, när alla plantor står på egna ben och klarar sig lite mer på egen hand och jag kan strosa runt i klänning och solhatt, nypa en blomma, äta en tomat, stänka på lite vatten. Iaf ser det ut så i mitt huvud.☺️ Det där med blomman och tomaten är halvvägs sant, blommor dyker upp här och där, tomater inte. Än, men snart så. Stänka på vatten hos mig betyder antingen gå med femton vattenkannor eller stå med vattenslang i en timme. Vattenkanna använder jag typ när det ska gödas med tex bokashilak eller nässelvatten. Solhatten är på ibland när solen är stark men klänning, nej, det går bara inte. Kortbyxor och helst med fickor så att man kan få med sig lite verktyg.
För att riktigt fira in semestern köpte jag mig en semesterpresent; boken Den vilda trädgården av Dave Goulson. Vilken fantastisk bok! Jag måste ha anteckningsblocket redo när jag läser för det är så mycket intressant däri. Dave är biologiprofessor och skriver på ett roligt och målande sätt om hur alla små arter som finns därute har en egen uppgift och som håller vår värld igång utan att vi förstår eller märker det. Och trots att det ser rätt dystert ut i fråga om minskandet av antal arter både inom växt och djurliv beskriver han på ett positivt sätt hur jag ändå kan göra något, i min mikroskopiskt lilla del av vår värld kan jag göra en oas för växter och insekter som gör skillnad. Förutom en mycket moderat syn på ogräs och ohyra skriver han om hur man kan anlägga och sköta om en äng något som flera av våra stora trädgårdsinspiratörer tycker är jättesvårt eller rent omöjligt.
Kopplat till detta; jag som alltid brukar bli inspirerad av fb och insta där folk visar upp, skriver och frågar saker blir snarare missmodig. Folk som odlar, eller trädgårderar kanske man ska kalla det, det är mycket (eller kanske mest) fokus på att det ska se bra ut och när det kommer upp något som växer lite för bra då måste det bekämpas, ja, helst utrotas. Årets mest hatade måste ändå vara sniglar och kirskål. Tusen frågor om hur man gör, vilka medel som kan hällas på för att döda alla. Jag kan verkligen relatera till hur jobbigt det är när skörd/blommor/buskar blir förstörda av olika angrepp men att utrota är ändå att ta i. Ett av de mest korkade kommentarerna var ändå den som skrev när den hade hittat en larv och undrade vad det var, fick svaret att den skulle bli en fjäril. Personen tyckte då att; Nej, fy larver gillade hon inte, men hon ville gärna ha vackra fjärilar och andra trevliga pollinatörer i sin trädgård. Stort F i biologi skulle jag säga.
Ibland undrar jag om folk verkligen är så dumma som det verkar eller är det att man vill skapa intriger? Man har inget att göra och skriver ett inlägg eller en kommentar som inte egentligen är det man tycker men det är roligt att få igång andra och på så vis skapa många klick och uppmärksamhet?
Problemet är att vi människor tror att vi kan begripa hur allt funkar. Att vi kan bestämma och lägga saker till rätta så blir allt bra, och snyggt. För snyggt måste det vara. Raka kanter och allt på rätt plats. Svart jord och växter i rätt färg och form. Kirskål är fult, att det sen är en fantastisk växt som tål typ vad som helst, blommar fint, lockar massor av pollinatörer och dessutom går att ätas av både människor och djur det har inte så stor betydelse. Tills någon kanske lyckas vända trenden, håller tummarna för det. Gardnr gjorde nyss ett inlägg om en rabatt: ’Gräddbakelsen’ som bestod av oklippt gräddvit ros och kirskål – så himla fint och heja-heja att kirskålen kan få upprättelse.
Stjärnflockan är en storfavorit hos många insekter. Så fort solen är framme surrar det av allt möjligt fint i den. Att den sen är extremt långtidsblommande och dessutom hållbar i vas gör den även till en favorit för mig.
Dave Goulson skriver om just detta med att om vi inte vill ha ogräs kan vi ju alltid döpa om det till att vara en vild blomma. Smart och helt i min smak. Jag har ju inte särskilt mycket kirskål hos mig men lite annat, hässleklocka och toppklocka. Väldigt påträngande och överlevande båda sorterna men ändå rätt fina och indeed är de vilda blommor. Till en början trodde jag att jag skulle kunna få bort dom från rabatterna. Rensade helt rent, svettig och nöjd i ungefär två dagar, sen kom bladen upp igen. Jag har två knep nu för tiden, det ena är att vänta tills de har satt blomstänglar, då drar jag upp dom och njuter av blommorna i vas ett tag, de är nämligen rätt lätta att få med roten på när de är stora. Det andra är att rensa av en yta, plantera det jag vill ha där och sen rensa undan runt den plantan. När den etablerar sig så hjälper jag till att hålla lite rent runt så att den kan trycka tillbaka de där som vill växa överallt. Det är också lyckosamt att välja växter som är lite högre så att gräs och annat inte så lätt kommer igenom. Vill man ha något grönt som kryper är penningblad ett bra alternativ. Vissa tycker att den tar för sig för mycket men jag tycker att den är lätta att ta bort där jag inte vill ha den. Dessutom tål den att gå på så hos mig får den breda ut sig i gångarna. Grönt är skönt 🥰
Där vi klippte en stig/väg ner till baksidan av ladan finns nu en klöveräng som humlorna älskar.
Såhär i midsommartiden pågår en slags ’lägg i handbromsen för f-n!’ Alltså sagt till naturen, man känner att man inte hinner med att njuta för att allt växer och blommar för fort, tjoff så var pionerna förbi, paradisbusken var magnifik och syrenen – den har jag vid det här laget glömt.. Dock vill man inte ha handbroms på odlingen av tomater och gurka. Det var ett tag det såg lite dystert ut bland dessa. Små och taniga. Någon skrev och berättade om att den där tiden efter utsättning/slutplantering är lite som att man nästan kan känna hur växterna funderar på: ’Ska jag leva eller är döden ett bättre alternativ? Såhär vill man inte ha det!’ De allra flesta väljer ändå livet och nu har tom både gurka och pumpor valt den rätta vägen. Och jäklars vad jag ska vara envis med luftfuktigheten nu; det finns en fantastisk mångfald av ohyra hos mig; sköldlöss, spinn, mjöllöss och gröna löss. Satte in en nyckelpiga häromdagen, den började direkt att patrullera paprikan. Spinn och mjöllös gillar torka så en lite dusch varje dag är bra. Ja, inte bra för dem alltså men för plantorna. De gröna lössen får man helt enkelt spola bort i samma veva och mata på plantorna så de blir starka och kan stå emot lite ohyra. Sköldlössens kissbajs spolas bort vid duschningen och jag skrapar bort endel på grenarna när andan faller på. Jag har ju en lite udda böjelse för att ploppa bubbelplast (sjukt säger mina närmaste men sparar ändå snällt om de får ett paket med det i en förpackning), och att skrapa bort sköldlusen har lite samma effekt, det liksom ploppar till när de lossnar från grenen – mycket meditativt.
Upptäckte för någon dag sen att kållarverna kläckts i smyg. Det intressanta är att de verkar gilla palmkål (tror jag att det var jag satte där) mer än grönkål och spetskål. Bra! De andra gillar jag mer än palmkålen och den var mest till prydnad. Min nya teori är då att jag absolut kan odla lite kål som de får ha att kalasa på (i rimlig mängd förstås) om jag får ha den andra ifred. Eftersom jag nu gärna vill ha fladdrande fjärilar i min trädgård och faktiskt förstår att då får jag stå ut med deras bebisar så är det väl ändå ett okej utbyte?
I Daves bok kan man också läsa att harkrankslarver (som kan skapa kala fläckar i gräsmattor) är viktig mat för starar vars population har minskat drastiskt – och jag kan faktiskt inte minnas när jag senast såg en. Vuxna harkrankar är viktig mat till fladdermöss. Jordlöpare håller sniglar i schack och ollonborren (/pingborren/trädgårdsborre) lever i symbios med ek, bok och kastanjer. Tänker att man måste förstå att man stör ut eller dödar alla dessa om man börjar förgifta sin mark för att få bort en av dem. I år har jag sett flera som har problem med myror i sina trädgårdar. Ja, det är mycket myror, men det går att få dem att flytta. De gillar inte att man vattnar (vatten verkar vara mitt dundermedel?) eller gräver runt. Dessutom har folk problem om det kommer myror i komposten. Vad gör det tänker jag? De är ju nedbrytare och jorden blir verkligen finfördelad när de har varit där ett tag. Det går också verkligen snabbt för kompost att bli jord när de är med. Myror kan man få död på genom att hälla ut kiselgur som är naturligt men man måste komma ihåg att även det påverkar alla leddjur (insekter) på samma sätt. Kiselgur är vassa kristaller som insekterna skär sönder sig på och torkar ut, och då inte bara myror utan även nyckelpigor, guldögonsländor och andra rovinsekter. Jag tänker att en av myrornas funktioner är att göra gångar i jorden så att vatten kommer ner till rötterna men också att det dränerar. Ju mer man läser på om insekters olika uppgifter i naturen ju mer komplex förstår man att den är och hur liten chansen är att vi ska kunna förstå och kontrollera alla små detaljer.
Snart kommer perioden när tvestjärtrna blir fler och fler. De tycker om att gömma sig mellan kronbladen och andra skrymslen i blommorna. De är värsta rovdjuren och äter gärna bladlöss! Direkt när jag läste det fick de en upphöjd status hos mig. Många har problem med att de också äter på blommorna men de är väl som oss och vill ha lite nyttigt på tallriken också? Eller så är det helt enkelt slut på löss? Hos mig har de visst gnagt lite på en blomma då och då men inte värre än att man kan se att det är en trädgård det finns liv i, det är inte en bara blommande växter som ska finnas, växterna är helt beroende av att det finns massa olika insekter runt dom. I fruktträd kan det vara helt avgörande för skörden att du har tvestjärtar, de håller ordning på ohyran så att du får frukt, och om det skulle stryka med en och annan frukt till rovinsekterna som gömställe/mattillskott så må det vara hänt. Jag har så mycket hellre en frukt med kryp i än frukt som är full av gifter. Värt att tänka på är att en utslagen rovinsektsstam tar otroligt mycket längre tid att återhämta sig än skadegörarna och i mellantiden är odlingarna rena buffén för dem.
Jag har skrivit flera inlägg om hur jag håller stånd mot olika ohyror; samlade inlägg om ohyra, spinn, vita flygare, sköldlöss. Jag är verkligen inte expert, men har testat mig fram ett gott tag och det håller, jag får skörd så det räcker.
Och så till något helt annat. Typ. Hönsen 🥰. En höna (Gullan) har fått lite nya ägg, tredje gången gillt med maranägg för det här året. Hittills har 29 ägg gett upphov till en kläckt kyckling och bingo – det är nog en höna 🙌 hurra! Nu har Gullan som envist ruvat en golfboll tjatat till sig tio ägg att ta hand om. Hon är ganska vaktig av sig och både morrar och visar tänderna när man vill kolla läget med golfbollen, men när jag kom och la dit äggen så gav hon bara lite nöjda kluckanden. De fattar mer än man kan tro de där vimsiga kacklisarna.
I andra lägen är deras fattningsförmåga dock något begränsad. Har tänkt en tid att jag ska göra storstädning bara de ruggat klart – det är fjädrar exakt överallt! Hönssköterskan tänkte glatt; ’Det tar bara nån timme – blir skönt arbete innan det är dags för ett dopp i sjön!’ Fyra och enhalvtimme senare, med en helkropps-skönhetsmask av spån och hönsbajs över all oskyddad hud och en urrensad brunn (tänk lukten av spån och bajs som legat i blöt ett gott tag..). Nytt spån till golvet och i reden. Vad är tacken för ett så fint och fräscht hem? Ytterst tveksamma miner och insmygandes med öppen näbb. Misstänksamheten och anklagelserna låg i luften, vad hade jag gjort? Hade de blivit teleporterade till en annan värld? Ingegerd skulle provligga redet men vände i luften och tryckte in sig hos Gullan (som fick ha kvar det gamla för ruvningens skull). Det slutade med en kompromiss, det gamla höet från redena dammades ur och fick komma in igen. Då blev det lite bättre. Dagen efter hängdes en filt upp på staketet för att de skulle få lite skugga när det var 29˚. Hej och hallå vilket liv! Så fort den fladdrade till blev det till att trumpeta. Men de vänjer sig, ibland tror jag det är bra att vänja sig vid att det inte är likadant hela tiden, att möblera om, ta fram nya grejer. Även för höns.
Idag ska det visst bli åska. Det är lite torrt i backen (iaf hos mig som bor på moränen) och skulle nog vara bra med lite regn, men det törs man knappt tänka för då blir det väl regn resten av sommaren..
Jag har tidigare berättat om min kamp med olika ohyror. Iår har det tydligen blivit min tur att få ta hand om en överdriven mängd sorgmygg. Och vita flygare också för den delen. Även löss vill bo i mitt tydligen väldigt trivsamma plantrum. Trips har jag klarat mig ifrån ett par år men vi får väl se vad som händer när chili och paprika börjar växa på sig. Sköldlöss har jag på persikan i växthuset, spinn kommer alltid på gurka och persika, grönsaksfly finns både i växthus och trädgård.
Sen länge har jag slutat spraya med gift eller ens hyfsat naturliga preparat. Allt som förgiftar det som jag vill döda, försvagar även det jag vill ska leva och växa. Roligt nog har jag i mitt rum fullt av diverse oönskade kryp nu också hittat några önskade – flera tvåprickiga nyckelpigor har överlevt ett bra tag (hurra! 🙌)
Om man har i åtanke att en planta är fri från kryp och lever helt isolerad – ändå dyker det plötsligt upp något; löss, trips osv. Upp med en hand alla som känner igen detta 🙋♀️. Så om man tror att det ska fungera att ha en skadedjursfri odling – lycka till säger jag bara, enligt mig är det omöjligt.
När man läser hur många vill odla giftfritt/ekologiskt så blir man ändå häpen över hur snabbt man samtidigt tar och delar med sig av tips på behandlingar som är tillåtna enligt gränsvärden osv. Ett exempel är såpbehandling mot löss; såpa, rödsprit och vatten. Inte så farligt giftigt men fortfarande inte så att man själv vill hälla det i sig. Och kanske hjälper det, men de växter jag har testat på har inte blivit fina på ett bra tag, såpan och spriten torkar ut bladen. För några år sen ville några skinnbaggar/bärfisar äta upp mina små lövkojeplantor. Snabbt som katten sprayade jag på ett avkok på chili på dom, tänkte att det är ju iaf inte giftigt. Det blev begravning – för alla småplantor.
Mitt mål är att ha såpass friska, starka och motståndskraftiga växter att de tål ett mindre angrepp av ohyra. I studier har det till och med visat sig att det i slutändan har gynnat växterna att ha skadedjur omkring sig – de lockar till sig andra organismer som är positiva för växten. Naturen överlistar oss alltid på ett eller annat sätt; ”Nature find its way” som de säger i Jurassic Park.
Tills dess att det sker i mina odlingar handlar det om att hitta vilka betingelser de oönskade krypen har och skapa förhållanden där de inte kan ta över – inte helt lätt i de ganska extrema skapade miljöer man har inomhus och i växthus. Solljus som ersätts med LED, begränsad jordmängd och kanske enfaldig jord som är långt ifrån växternas naturliga, luft som är torrare än torr, temperatur som passar bäst för människor osv.
Här är en lista med hur jag tänker kring de olika krypen som man vill ha så lite som möjligt av:
Sorgmygg:
Liknar fruktflugor, flyger/virrar runt strax ovanför jorden. De gillar fuktig och blöt jord. Vattna underifrån och låta jorden torka upp så mycket som möjligt. Hitta källan – det verkade finnas en bytta med jord som blivit för fuktig och som var bästa barnkammaren för dom. Egentligen är det inte de som flyger som skadar växterna, utan deras larver som äter upp rötterna.
Mekanisk bekämpning med gula klister-lappar nära jorden, försöker få dom att luta över jorden (vika spetsen som trycks ner i jorden), dammsuga i luften runt plantorna. Vissa använder sig av potatisskivor som läggs på jorden, larverna ska då krypa upp till potatisen och du kan fånga in och avliva dessa. Små koppar med vinäger, en droppe diskmedel och merparten vatten lockar till sig myggorna, de drunknar i vätskan som saknar ytspänning. Dessa brukar jag använda även till fruktflugor som samlas runt tomatskörden på hösten.
Jag steriliserar inte jorden. Många gör det och tycker att det är bra, men det verkar som att det ändå kommer in sorgmygg. Min tro är att de bra organismerna i jorden också blir förstörda av sterilisering.
Gröna löss:
Glasgröna små sitter på blad och stjälkar, de gillar de nyaste lite mjuka skotten/bladen på en planta. Här är det största problemet på pelargonerna och vissa andra inomhusväxter. Jag tror att de inte tycker om skarpt ljus för ofta sitter de lite längre in i växten på små färska skott/blad. När det blir stora mängder kommer några av dom att utveckla vingar – de behöver flytta till en ny koloni när det blir för fullt i den gamla.
Jag kör med mekanisk bekämpning; syna plantorna trycka ihjäl alla som syns, gärna varannan dag. På hösten tar jag bort de flesta bladen och tömmer bort det översta jordlagret i krukan. Det har fungerat för att hålla dom i schack och vissa sorter är mer benägna att få löss än andra. Just nu är det bara några få av plantorna som har löss och jag kan inte riktigt hitta den gemensamma nämnaren mellan dessa men det är alltid de sorterna som får och har löss typ hela tiden.
Gröna löss på pelargon, bladet har blivit skadat av deras framfart.
Vita flygare:
Små vita trekantiga flygande kryp. Sitter på undersidan av de översta bladen och de gillar mest tomat och gurka + varmt och torrt är deras melodi.
Att få till fukten fungerar i växthuset där man kan duscha med dimma men inne blir det blomspruta – inte jätteeffektivt. Mekanisk bekämpning med gula klisterlappar ovanför plantorna. Varje dag ruskar jag plantorna, vänder upp bladen och klämmer de jag kan. Många flyger upp och fastnar i klisterremsorna. De här är det kryp som jag känner är svårast än så länge – de är väldigt knepiga att få kontroll över.
Fönstertomaterna verkar alltid få dessa oavsett om det inte funnits vare sig i fönstret eller på plantorna innan de kom dit. Söderfönster inomhus är väl en extremt bra boplats för dem. Plantorna sätts ju sen i stora krukor utomhus och min tro var att ’där tar naturen hand om problemet’ och kanske gör det så men efter två månader mute i ur och skur finns ohyran fortfarande kvar. Plantorna har inga problem med flygfän utan växer, blommar och sätter frukt. Kanske är det så att det tom är bra för plantan? Kanske drar ohyran till sig rovinsekter som även hjälper till med pollineringen? Jag vet inte men hur som helst har jag flyttat mitt fokus från ohyresfria plantor till bra skörd, det är det som är det viktiga.
Vit flygare på tomatbladVitflygare tillsammans med ägg på undersidan av pelargonblad (p. caffrum)
Trips:
Ser ut som ett svart litet streck, ett par mm långt. Mestadels på undersidan av bladen. Där de varit och sugit ut bladsaft bildas som genomskinliga små fönster i bladen. De gillar torr luft och paprika/chili.
Att duscha plantorna ofta är bra, hålla luftfuktigheten så gott det går. Sen jag började odla paprika och chili utomhus så har jag klarat mig ifrån detta men det blir intressant att se hur det lyckas i sommar när planen att ha dessa i växthuset igen. Här finns ett lite längre inlägg om trips.
Trips på paprikaLarv av trips, här syns även skada på bladet.
Sköldlöss:
Ser ut som en liten uppbuktning, en sköld på barken/stammen till växten, färgen är nästan identisk med stammens färg. Finns uteslutande på persika hos mig, men de ska även gilla citrus. De skadar egentligen inte växten på något vis mer än att de kissbajsar så att bladen blir klibbiga, vilket i sin tur kan leda till mögel- och svampangrepp. De överlever vintern i kallväxthus zon 4.
Mekanisk bekämpning; under vintern när det inte finns så mycket att göra fö i trädgården är det en utmärkt tid att ta bort så mycket som möjligt av de små sköldarna, de är då torra och det blir lite grått mjöl där de har suttit. På våren kläcks de nya små lusarna och syns som grå små streck på stammen. Nu är blir de ganska mjuka och kladdiga att klämma. Om det inte är för kallt kan man duscha med hård stråle så att de sköljs bort. Under sommaren duschas trädet ofta (så att kissbajset sköljs bort) och om det sitter mycket sköldar försöker jag duscha bort dessa med hård stråle. Jag tror att getingar gillar sköldlöss/eller kissbajset för det har funnits en hel del av dom i trädet, vilket gör att pollineringen blir bättre.
Sköldlus redo att lägga äggFler sköldlushonor
Spinn:
Yttepyttesmå spindeldjur (kvalster) som suger på bladen. Det bildas ljusa/gula partier på bladen. Vid större angrepp bildas ett fint nät (spinn) runt bladfästena på plantan. De gillar torrt och varmt, gurka och persika är det som drabbas först, men om det är mycket kan de också gå över till typ allt som växer i närheten. Försvagade växter angrips hårdare.
Jag plockar bort angripna blad (främst gurka) eller grenar (främst persika) vartefter. Duschar ofta och har duschdimma står på en stund i växthuset, gärna varje dag. Drömmer om att ha en sån där liten dimfontän därinne som kan stå på och även vara snygg att se på. Fönstergurka blir lätt drabbat och där är det ju svårt att hålla fuktigt. Det finns tips om att ha i kiselgur i vattnet och duscha med men när jag läste om restriktionerna med att man behöver ha munskydd för att det är skadligt att få ner i lungorna gick det bort för mig. Kiselgur är ett mineral som bildar små vassa kristaller och som spinnet skär ihjäl sig på – problemet för mig är ju då att alla andra insekter också skär ihjäl sig 😳 Här finns ett lite längre inlägg om när jag fick ett större angrepp av spinn.
Hårt angrepp av spinn på persikaDe ljusa prickarna är spinnkvalsterNät i bladveck där äggen skyddas
Grönsaksfly:
En liten oansenlig fjäril/fly som lägger ägg på bladen till växterna. Äggen utvecklas först till små illgröna larver som sen blir större bruna larver. De äter både blad och frukt. De gillar och äter typ allt som finns; tomat, paprika, chili, sallat, basilika, tagetes, sötpotatis, pelargon, krasse. Jag har inte sett dom på kål tror jag. Märker att de i första skedet hålls närmast jorden, små tomatsorter klarar sig sämre alltså. Längre fram på säsongen tar de sig uppåt i högre plantor. Gör större skada i växthuset än utomhus.
Jag bekämpar även här mekaniskt; skakar plantorna och plockar de som ramlar ner på jorden, ger till hönsen eller mosar. De lite större larverna är bättre på att hålla sig fast så här får man syna plantorna nerifrån och upp, och de är ofta svåra att upptäcka eftersom deras färg ändrar sig beroende på vad de äter – bra kamouflage alltså.
Svarta löss:
Ser ut som de gröna men är svarta 🤓 Har aldrig haft (än) inomhus, men däremot på buskar och träd ute. Fruktträd, bärbuskar, schersmin, rosor mfl får det här hos mig. De blir många många som nästan täcker blad och de yttersta grenarna. Här kan man se att det blir ordentliga skador på växtens toppar och är det ett nyetablerat eller en klen växt kan den nog stryka med.
Dock är det inte så svårt att minska deras framfart; att spruta med hård stråle kallt vatten så att de ramlar ner och upprepa med några dagars mellanrum brukar fungera bra. Försommaren är deras tid och sedan avtar det.
Rådjur:
En helt omöjlig ohyra, men ganska gullig 😏. Tyvärr tycker de väldigt mycket om tulpanlökar, jordgubbsplantor och andra perenner som har kvar bladen på vintern.
Jag sprider regelbundet ut blodmjöl på de första lökarna och annat som jag vill skydda. Det fungerar bra bara man kommer ihåg att göra det..
Som jag tidigare skrev så är det snarare regel än undantag att folk i sociala media/forum gärna vill odla eller köpa naturligt odlad mat/växter, men när baksidan av den naturliga odlingen visar sig är man supersnabb med att försöka utplåna ohyran, nästan ta till vad som helst för att ’rena’ sina växter. Vet inte hur många gånger jag läst om hur folk försöker bli av med sköldlöss, inte lyckas helt och bara för det kastar bort sin växt 😰 Så länge den växer och mår bra är det väl okej? Såklart att det finns växter som dukar under för ohyra, men de tål ändå förvånansvärt mycket. Och trots alla som bor bland mina plantor så är det som helhet ganska grönt allaredan. Den riktiga odlingen har ju inte riktigt börjat än 🤓 Och just det, jag har ställt dit en fläkt som ska försöka blåsa lite bättre fruktsättning på tomaterna ☺️
Mestadels pelargoner och tomater, men också blyblomma och nån passionsblomma gömmer sig där.
Boken Insekternas Planet av Anne Sverdrups-Thygeson är en fantastisk källa till kunskap om insekternas olika förmågor och mystiska samarbeten. Den har inte odling som fokus men väckte mitt intresse för insekter (och andra kryp) och ökade min förståelse för att de som vill invadera mina odlingar måste få finnas där de med. Som liten människa finns ingen chans att jag ska kunna styra alla de olika variabler som gör en odling till framgångsrik, jag måste helt enkelt låta naturen vara med och göra jobbet.
Har du någon ohyra som du lyckas leva i fred (typ) med? Listan kan säkert kompletteras med mycket. Tex skulle jag vilja lära mig hur jag kan odla kål utan nät, de är ju så snygga att se på när de inte måste döljas för fjärilarna 😍 Kommentera gärna!
Jag trodde att jag blivit ganska bra på att hantera olika typer av motgångar i form av ohyra. Och ja, det har jag insåg jag idag när jag höll på att städa i växthuset. ”Gammal” ohyra har jag egentligen inte så mycket problem med, spinn motar jag genom att hålla luftfukten hög, grönsaksfly jagar jag för hand, skakar plantor så att de ramlar av, mosar de som inte har vett att hålla sig fast ordentligt och odlar inte låga plantor i växthuset tex. Gröna löss har jag iofs varit lite förbannad på under hösten nu när pelargonerna kommit in – men plötsligt känns det som att sköldlusen är min vän och den gröna lusen sitter ju åtminstone still och väntar på att bli avhyst. Årets nyhet; vita flygare – riktigt svåra att bli sams med känns det som. Och vart kommer de ens ifrån? Det kan man iofs undra med alla löss, vart kommer de ifrån? Plötsligt sitter de bara där och gonar sig. Från ingenstans. Teleporterat sig dit liksom.
Jag vet heller inte vad de vill egentligen för jag kan inte se att de skadar plantorna, men de kissbajsar så in i..! Och de flyger upp så fort man tar i plantan, de landar direkt på en ny och jag vet inte alls vad de inte gillar så att jag kan skapa en miljö som är mindre gynnsam. Dessutom verkar de vara allätare och trivs på gurka, persika, tomat, paprika, pelargon, granatäpple och ja, det verkar inte finnas något som inte passar dom. Suck!
Jag har ju bestämt mig för att inte spreja saker på mina växter, det har aldrig fungerat särskilt bra och nu hoppas jag att vintern ska hjälpa mig. Jag städar ur, tar bort gamla blad så att de flesta levande försvinner ut i naturen – där har de inte samma genomslagskraft. Jag tar även bort gräset som jag täckt bäddarna med och sopar rent så gott det går. Till våren blir det skurning av glasrutor med såpa förstås. Sen får det räcka.
I filmen Avatar, när huvudpersonerna är i trädkronan och det flyger upp en massa självlysande flygfän runt dom på ett förstummande vackert sätt och till ljuv musik uppstår kärlek både till naturen och mellan karaktärerna. Jag hörde ingen ljuv musik och kände mest kärlek till mina andra löss när jag stod där uppflugen på en stege, rivandes gamla blad i persikan med spretiga grenar i håret och flygfän virvlande runt huvudet. Det är knepigt att känna sig tacksam mot såna som virvlar in i ens näsa och skapar nysattacker och dessutom undrar jag, självlysfäna i Avatar, kissbajsar de också i sitt träd?
Om jag tänker på vita flygare som dessa kanske jag kommer att tycka lite bättre om dom?
… är inte bara genomtidernas bästa julkalender, det är också ett allmäntillstånd i mitt växthus just nu.
I kombination med att jag i början av säsongen tänker: ”Ah plantor med flera toppar = fler tomater – toppen!” När jag sen även laddat på med ordentligt med gödning så blir det ju också en fantastisk tillväxt ”plantor med flera toppar behöver ju såklart mer näring”. Tänk 88 plantor varav typ hälften har dubbla toppar (några har faktiskt tre) = 134 plantor. Sen hinner man inte riktigt med där att ta tjuvarna – ”det är ju så mycket att göra och herregud, plantorna är ju så små, en topp till gör väl ingenting?” Man vattnar och står i, solen skiner och man väntar ivrigt på att få sätta tänderna i den första tomaten – det går såå sakta. ”Växer de ens någonting?”
Så plötsligt i slutet av juli – plantorna är uppe i taket, de viker/lägger sig och där uppe, utom bekvämt räckhåll för mina ansande fingrar, där växer de som aldrig förr! Såklart har det sin naturliga förklaring, det är ju varmast där, ljusast också för den delen och dessutom har ju då de som kommit upp dit rejäla rotsystem och ordentliga förutsättningar för att förse sig med både ljus, fukt och näring. Och som alltid störst kör först; den som är stor har bäst möjligheter att växa ännu lite mer. Däruppe under taket, där formligen sprutar det fram tjuvar! Nu har jag i flera dagar hållit på att försöka rensa ut lite, (s)toppa så att de inte spränger taket.
Längst upp under taket – där vill det växa jädrar! Här är det Ambrosia Orange som har tagit över totalt.
Dessutom influeras man av olika odlares tankar kring avbladning eller inte. Några menar att plantan behöver ha mycket blad för att kunna producera frukter – kolhydraterna bildas i bladen för att sedan gå till frukterna. Andra menar att det finns en överhängande risk för bladmögel senare på säsongen – i augusti blir det alltid lite fuktigare i luften, risken ökar med mer bladmassa.
För en vecka sen var jag lite tveksam till huruvida jag skulle blada av eller inte och var ganska försiktig i klippandet. Sen ombestämde jag mig. Jag har förutom rejält med spinn även fått in grönsaksfly, en rackarns larv som äter lite här och där på blad, stammar och tomater. Den förstör faktiskt mer än vad spinnet har gjort. De får det väldigt mysigt om det är alldeles tätt med blad och jag får stora svårigheter att hitta dom för deportation. Min nya strategi är att helt enkelt att leta efter dom och sedan plocka bort dom. Vissa skriver att man kan skaka plantorna och då ska larverna rasa ner. Funkar inte hos mig, de håller sig stadigt fast och ramlar minsann inte ner. Med tanke om hur mycket blad som är uppätna tycker jag dock att jag hittat förvånansvärt lite larver. Får se om det avtar nu, de kanske har blivit flyn och flygit iväg helt sonika.
Nu har de små stackare som fortfarande finns lite liv i (Maja, Tumbling Tom, Chibikko, Delice de Neuilly, Venus, Red Robin) fått flytta ut i en pallkrage som blev preppad med en massa bokashi.
Låga tomater som fått emigrera.
Sen tillkommer faktiskt ytterligare ett skäl till att få in ljus i plantorna: blommorna befruktas inte om de är täckta av bladmassa. Det här problemet verkar inte vara lika stort utomhus – jag antar att vinden och den större mängden insekter löser problemet där. Men i växthuset behöver blommorna ha lite mer fritt för att bilda frukt – DETTA MÅSTE JAG KOMMA IHÅG! Så att jag inte står där nästa år med samma problem.
Hur ska jag komma ihåg hur jäktigt det är i maj när allt ska planteras/avyttras och i juli när allt växer ifrån mig att jag inte i jan-mars ska sätta så förgjordade mycket frön??? Jag skulle behöva ha något mer att göra i januari-mars så att jag inte har så mycket tid då.
Saker som skulle hjälpa mig att inte få för trångt/att hinna med:
Så paprika i slutet av februari. Bara några stycken. Sorter som är snabba och tillräckligt bra är: Ferenc, Zlata, Cornetto, Korosoko. King of the North och Chocolate ger ju stora fina paprikor men är långsamma.
Så chili i början av mars. Lite fler än paprikan men inte så många sorter.
Göra den stora tomatsådden i slutet av mars. Inte så många.
Inte skapa plantor med flera toppar – vissa tar över (Ambrosia Orange) andra orkar inte med att få tomater på flera toppar (Moonglow, biffar). De som funkar bra med flera toppar är tex Vesuvio Giallo, Green Envy och Principe Borghese.
Ampel- och dvärgtomater ute – de är tillräckligt snabba så de hinner lätt med även om säsongen är kortare – i växthuset blir de alltid klara långt innan säsongen är slut även om de inte blir angripna av diverse ohyra.
Nu har jag iaf börjat glesa ur och det tar sig:
För ett otränat öga så kanske det iser lite vildvuxet ut ff men det är mycket blad bortklippt.
Det är faktiskt något alldeles otroligt mycket ohyra iår. Spinn, grönsaksfly och något mer som jag ännu inte har sett vad det är, i ena hörnet av växthuset blir blad antingen någonstans mitt på bladet och ut eller hela bladet visset och torkar ihop. Jag har inte hittat förövaren eller för den delen hur själva skadan ser ut som skapar detta.
Utomhus är det inte några problem med ohyra, iaf inte på tomaterna. Och som jag skrev tidigare; enormt bra fruktsättning. Tänk om man på något vis skulle kunna ha ett växthus som bara gick att fälla ut när det blir kyligt. Då minsann skulle man kunna få ut det bästa av allt för problemet med utomhusodling är att säsongen blir väldigt kort. Förra året fick jag plocka av tomaterna i början av september för att det blev frost så tidigt. Först försökte jag täcka med fiberdukar ett tag men det hjälpte inte, plantorna blev fula och vissa tomater fick frostskador ändå. Och inatt gick tempen ner till ynka 6˚! Det är för dåligt 👎
Brandywine ute vid påleTumbling Tom Yellow vid stallväggen
Och trots att jag gnäller så mycket över många problem och lyfter olika missöden i tomatodlingen så kommer det bli mycket tomater – många plantor dignar av tyngden i all frukt.
Här gick jag och var så nöjd över att sköldlössen lyste med sin frånvaro. Så skönt! Stilla tankar om varför det blivit så har funnits. Kanske har ekologi kommit i jämvikt i växthuset – det ska ju ta sju år och sen ska ju liksom systemet börja rulla av sig själv. Trodde jag..
Medans jag gått här och klappat mig på axeln och haft fullt upp med för mycket tomatplantor, chilis, pelargoner, kristallsjuka osv så har jag helt glömt bort persikan. Visst har jag sett och insett att den vuxit för mycket och behövt sig den första ansningen men prioriterat annat före det. Idag fick jag se, den har blivit ordentligt ansatt av spinn! Jag som håller spinn schack med hjälp av att duscha med vattendimma på bladen på persika och gurka iaf varannan dag, har duschat gurkan ett par gånger och persikan knappt alls. Hur kunde jag vara så dum?!
Nåväl, rädda vad som räddas kan och som ett experiment så får vi se hur det här går. Jag är ju jättesen med att beskära trädet, det vet jag, det har vuxit ut genom taket på sina ställen och det om något skule ju kunnat vara ett tecken på att det var dags.. 🙈
Persikan håller på att växa ur växthuset, mellan bjälkar och tak, mellan väggen och taket finns tydligenen glipa också att tränga sig emellan så ut ovanför fanns också grenar.
Jag har klippt bort ordentligt med grenar. Fokus på att ta bort det som är hårdast angripet av spinn, samt få ner höjden på trädet. Lyckligtvis sammanfaller detta ganska bra då det som är närmast taket är det som har mest spinn. Det är väl där det blir som mest varmt och även ganska torrt. Jag vill även få in så mycket luft och ljus som möjligt både för alla andra växter därinne, men även för att få luftigt i trädet till frukten. Jag är inte nåt orolig för att trädet ska dö av vare sig spinnet eller klippningen mer nervös för att spinnet fått såpass mycket fotfäste att allt som finns där inne ska bli förstört.
Årets tillväxt är mellan 1-1,5 m, det blir mycket växtmaterial att köra ut. Den här gången hamnar det i skogen, en bra bit från odlingarna.
För den som inte har koll på hur spinn ser ut eller yttrar sig, här är lite bilder på angrepp i olika stadier:
Tydligt angrepp av spinn syns på de ljusa prickarna på bladet.Det är här på baksidan av bladet som de små spinnkvalstren sitter.När angreppen gått långt gulnar bladet.När spinnkvalstren kommit så här långt har de lagt ägg vid bladfästen och förgreningar. Det tunna nätet är för att skydda äggen.
Persika och gurka är de som är mest känsliga och benägna att få spinn, men även tomaterna kan drabbas längre fram på säsongen. Det som jag ser skiljer sig nu är att spinn på gurka och tomat brukar komma nerifrån, vilket jag kopplar till att det kommer från jorden. Som jag skrev tidigare så kommer det på persikan uppifrån (varmast och torrast under taket i år) alltså kanske det är olika kolonier vi har att göra med här.
Vill man läsa mer om spinn så finns en bra länk här.
Jag har en fundering på om ”bristen” på sköldlöss har lämnat öppet mål för spinnet? Kände en stund att jag nog hellre har lössen än spinn eftersom spinn sprider sig mer än lössen.
Eftersom jag har sprejat för sista gången med olika medikamenter – senast med chiliavkok på lövkoja för att det fanns nån typ av bärfis som knaprade; R.I.P. lövkoja – så är det strikt program med dusch av vattendimma varje dag (så kanske det iaf blir varannan dag) på persika och gurka och då och då på resten av plantorna därinne. Såpa sägs vara en metod att använda, hos mig har det inte hjälpt, däremot blir växten uttorkad och därmed försvagad mot angrepp.
Det finns även biologisk bekämning med rovspinnkvalster som äter ägg och spinn, det jag är lite orolig över vad gäller det är att man skulle kunna importera en art som inte hör hemma i vårt ekosystem och därmed skaffar man sig andra problem, tex att våra egna rovinsekter slås ut. Den risken lever våra sjuprickiga nyckelpiga under då man importerat Harlekinnyckelpigor från Asien för biologisk bekämpning. Mer info om nyckelpigor finns här. Vi människor vet inte allt och bör vara mycket försiktiga med hur vi styr om i naturen. Små förändringar kan ge oanade konsekvenser.
De enda tillsatta rovdjur jag tillåter hos mig är den här typen 🥰
Förra våren skrev jag ett inlägg om hur jag försöker att minska skadorna av sköldlössen och att vi (sköldlössen och jag) ska kunna leva i någon slags harmoni. Här kan du läsa hela inlägget om det.
Döm av min förvåning när min goda granne för ett par veckor sen inspekterade mitt träd och säger ’ja, du har ju inte lika mycket löss som vi har iaf’. ’jodå’ svarade jag ’de har bara krupit in på baksidan av grenarna så du inte ser dom.’ så började jag kika lite själv och insåg att hon hade rätt. Det var verkligen inte många löss där. Jag har liksom inte hunnit kolla så mycket efter dom just i år, tänkt att det tar jag när det är dags för klippning (vilket det iofs har varit ett tag, men tiden – den berömda, räcker inte riktigt till). Nu har jag kikat lite då och då, visst finns det några löss, men inte alls som det brukar vara. Hur i hela friden gick det till?
Grenar utan sköldlöss och rena blad utan luskiss
Jag försöker tänka mig in i om det kan bero på något som jag har gjort, eller vad som kan ha påverkat. De ordentliga köldknäpparna i vintras? Eller kan det ha med att jag la in en massa gräs+hästskit samt täckte med plast för att hålla fukten? (här kan du läsa om vad jag gjorde) Det är typ de enda sakerna som jag kan komma på har varit annorlunda. Det ska bli extra intressant att se hur det fortskrider med trädet i sommar. Än så länge växer det som jag vet inte vad (som vanligt alltså) och bra fruktsättning trots att det var så ruskigt kallt att de humlor som vågade sig ut frös ihjäl.
Det här med jordbehandlingen måste jag ändå skriva lite om utfallet av. Det var nämligen en lyckad strategi så här långt. Under våren har jag utöver införsel i höstas anlagt små varmbäddar på ett par ställen så där finns det mycket mask och är blött och lite kletigt. Täckningen med plast tjänade sitt syfte, fukten hölls kvar och det fanns aktivitet så fort det blev tillräckligt varmt i jorden.
Och tomaterna gillar uppenbarligen att bo i nästan ren hästskit – det växer som attan – och blommar! Annars finns ju en risk att det bara blir en massa blad om det är för mycket gödning. Det jag gjorde var att gräva runt det gamla och nya, jag strödde på lite av en blandning av vedaska, benmjöl och magnesium innan planteringen. Nästa steg är att lägga på lite hönsskit och sen täcka med hösilage för att hålla fukt och tillföra lite långsam näring.
Black Beauty & 1884Solguld, sådd 21/3 och den som kommit längst so far. Ska det bli en normalstor tomat som vinner racet iår? Spänningen är olidlig 😁
Gurkan har blivit utsatt för en dryg vecka sen. Där var jorden inte alls peppad innan eftersom fuchsiorna var nedgrävda där över vintern. Nu la jag ner lite färsk hästskit och en rejäl dos bokashi. Ingen har dött än iaf och det får man ju vara glad för.
Fönstergurkorna ser lite skamfilade ut men blomningen har tagit fart igen.
Nu måste jag nog försöka binda upp lite tomater innan det är dags att fira student 🌸
Många talar om julstressen men jag tycker att maj är snäppet tuffare – såå mycket man vill göra och så mycket man måste göra. Att jobba i skolan betyder högtryck när allt ska hinnas klart innan sommaren och i odlandet är växterna som mest krävande nu när de snart ska planteras ut, de har vuxit ur krukorna och vill serveras vatten vareviga sekund. Jorden börjar värmas så att man kan så. Och så vill man ju bara njuta också. Träffa människor och umgås. Rida. Gå på tur. Cykla. Åka till handelsträdgård. Fika. Och njuta. Som kan vara det viktigaste.
Nyutslagna björkar är det grönaste jag vet 💚
Idag blev det en tur till Bona handelsträdgård och på hemvägen fick jag en flashback till när man var liten och längtade till ridlektioner – blink sa det så var det roliga över. Samma sak nu, son och sambo som var med hade tid att passa och tyckte dessutom att de sett allt på tio minuter. Nåväl, besöket på Svederins i torsdags varade så mycket längre fast där var det mer den sociala delen som var huvudnumret, halva släkten var med och vi hade picknick efter shoppandet. Så mysigt ❤️
Pelargonhav på Bona Trädgård
Igår skrev jag en lista på vad jag skulle göra under dagen, försöka bli lite fokuserad och effektiv, göra prioriteringar så att saker kommer ur vägen och kan börja sköta sig lite självt. Kan börja med att säga att listan kommer att räcka förmodligen inte bara över helgen utan även en bit in på nästa vecka.
Iallafall har en skiss över trädgårdslandet tagit form, tanken är att samodla men också tänka på odlingsföljd. Läste om ett förslag om att samodla majs och squash som jag tror jag ska testa.
All sättlök och vitlök (den förgrodda) sitter på sin plats, chilikojan har renoverats (plast är bra på att fånga upp vind) paprika och chilipeppar har planterats och de sista (?) försådderna (krasse och solrosor) är klara. Förresten; heter det solrosor eller solroser? Jag tycker att det borde vara det första men när man säger det blir man lätt förvirrad. Jag säger också ärtor, blir lite knäckt när jag läser ärter och vill ta fram pekpinnen, men jag har inga bra argument.
På listan finns även en punkt som nog kommer att ta en hel dag; planera och sätta ut sommarblommorna i den nya rabatten. Den blir spännande. Känns bra att det är ettåringar, då blir det lättare att planera på annat sätt nästa år om det skiter sig med höjder, hur stor plats de tar osv.
Apropå chili.. Hur fort kan de växa när de plötsligt får för sig? Omskolade för en vecka sen, då var alla plantor lite mindre än den högra 👇(båda av samma sort, stått bredvid varann, samma jord – egen) Jag fattar inte hur det är möjligt.. Men nu har jag iaf utsett min tävlingsplanta i Mest frukt 12 sept. 😄
Chilipeppar Erotica
Och idag, en dag efter utplantering syns det en markant minskning av trips på dom vilket också var anledningen till att de behövde ut nu.
Chilis och paprikor i slut’krukor’, ska fylla på lite mer jord, hönsskit och toppa med hösilage
Håller tummarna för någorlunda schyssta temperaturer framöver.
Det verkar som att detta med ödem på paprika och chili är något som alltid ska komma hos mig, men det är mer på vissa sorter ser det ut som. Tex ser det ut som att Ferenc och Korosoko drabbas hårdast medans Chocolate och King of the North klarar sig betydligt lindrigare.
Ödemen lär ska bero på att luftfuktigheten är för hög, att de har för blött eller att det är obalans i näringsupptaget. Det skulle kunna vara brist på kalium och kalcium har jag läst mig till. Hmm.. Många möjliga felaktigheter. Jag har försökt att låta dom torka upp lite mer emellan men då blir plantan vissen, kanske ska jag prova att lägga på en lten dos aska för att höja kaliumnivån? Jag vattnar och sprejar med EM men det känns ju som att det snarare skulle höja luftfuktigheten. Dessutom trivs ju då tripsen när det blir torr luft, vilka nu verkar ha gått hårdare åt sorten Hungarian Boldog. Märkligt det där.
Nåväl plantorna överlever nog ödemen, det har de ju gjort förr men det vore ju intressant att hitta en lösning. Alltså, det är inte undra på att paprika är ett av de hårdast besprutade grönsakerna i handeln, man fattar ju att det är svårt att få någon ekonomi när de är så känsliga för allt möjligt.
Hungarian Boldog böjer bladen pga trips. Mekanisk bekämpning med kläm-ihjäl-metoden.
Försöket med egen jord vs köpejord visar på någon form av brist. Nu har jag lagt i lite hönsgödsel då jag anar brist på kväve.
Man skulle kunna tycka att det är skit att allt detta händer, men fasiken att det också är intressant. Det är ju ändå några plator som är riktigt fina. Man kan ju fundera på vad som är skillnaden..?
King of the North
Läste också att det kan vara idé att toppa chili för att få buskigare plantor. Sagt och gjort, topparna har åkt i jord så får vi se om de behagar sätta rötter, jag är verkligen sugen på detta med sticklingsförökning överlag. Synd att jag inte kom på det tidigare. Skulle ha sått några stora tomatsorter i januari för att ha att ta sticklingar på. Som det är nu har jag ingen brist på plantor direkt.. Eller kanske skulle jag ha tagit sticklingar i höstas för att snabba på och inte behöva så (som att jag inte skulle vilja det, men iaf..)
Sticklingar av ERotica, Vampire och Volcano
Grobarhetstesterna med frön och knölar i fuktigt papper i påse på element gav resultat. Jag kan slänga typ alla frön som jag testade, skönt. Ingefäran möglade men gurkmejan har fått små skott och har fått komma i jord. Den får dela låda med sötpotatisarna.
De kinklisorna förresten, det har ju kommit lite skott i ena lådan. Jag har klippt dom och satt i vatten för att få rötter. Ingen tillstymmelse till rötter trots att det gått nästan två veckor. I den andra lådan har potatis efter potatis ruttnat. Nu är det två kvar och den ena ser ut vara färdig till maskmat, den andra har jag inte riktigt gett upp än. Undrar varför de inte vill? För stora knölar? Jorden? Tror inte att jag haft vare sig för blött eller för torrt. Fortsätter de såhär kommer jag nog snart att tröttna på dom. Jag skulle vilja ha tag i nya knölar som inte är så stora och på men butikerna på orten har inte ekologisk variant i lager och då kan jag ju inte välja storlek när de kommer..
Dessutom verkar de också ha fått ödem på bladen och här kan jag inte tro att det beror på för blöt jord iaf, den håller jag bara precis fuktig. Fast även om de inte växer så fort eller att alla har tagit sig; de är väldigt fina de blad som kommit 🥰
