Sparad i Odlingsrapport, skörd

Är det höst nu? Del 1

Ja. Jo. Det är väl det. Fast det varit många fina dagar med fika på altanen och trädgårdsarbete i långärmat. Me like.

Och wow vad det har varit mycket att göra ett tag nu! Roligt, men det liknar nästan aktivitetsnivån i maj. Det är skörd som ska skördas och tas omhand, krukblommor som ska räddas undan frost och när frosten gjort den vackraste av grand finales ska knölar upp ur jorden. Innan dess vill man ju helst hinna fota allt fint ur alla vinklar och i alla typer av solstrålar så att man har något att titta på och fundera över när mörkret är här. Som sagt listan är nästintill lika späckad och lång som den när allt ska planteras ut på våren, visst är det lite körigt, men jag gillar verkligen att ha något att göra, planera och tänka om på hur jag kan göra på nya sätt.

Just nu handlar det om att ta hand om skörd; koka tomatsås, tomatmarmelad, göra äppelmos, testa äppelkaksrecept men också att ta upp och undan allt som inte tål kyla; dahlior, pelargoner, fuchsior. Beskära fruktträd, flytta perenner och tulpaner som satt extremt tätt i våras samt få ner lite nya lökar som följt med hem från affären.

Kapitel 1; Den ätbara odlingen

Tomater

Vad gäller tomatskörden så har det varit ett lite jobbigt år. Det var så otroligt länge innan det blev några färdiga tomater, 18 juli först av de som satt inne i växthuset och därefter fortsatte det att vara trögt med ströfärdigt nån då och då fram till sista veckan i augusti, då först fanns det fri tillgång. Plantorna som började mogna ungefär samtidigt som de inne men producerade bra hela tiden sen. Jag har funderat rätt mycket på vad det beror på att det varit så trögt i växthuset och kommer fram till att det förmodligen blivit för mörkt därinne så att temperaturen inte blir särskilt hög. Persikan skuggar då den täckt upp typ en fjärdedel av taket. Dessutom ser det ut som att plasten i taket och på väggarna har blivit lortigt/åldrats och blivit mörkare. Det måste jag åtgärda på ett eller annat sätt.

Problemet med persikan kan vara löst, ev helt och hållet och för alltid 🙃. Jag har beskurit det superhårt. Kapat ner flera stora toppstammar. De grenar som är kvar är också inkapade en hel del, men jag tror ändå att det ska kunna gå. Jag har sparat några mindre grenar som ser ut att kunna bli grunden till nytillväxt och hoppas att kunna forma om trädet så att det inte alldeles tar över växthuset. Gissar att nästa sommars skörd går förlorad men det får isåfall bli så. Visst är det fantastiskt att odla och få rejäl skörd av persikor, men det måste växa fler saker därinne. Och mitt nästa persikoträd kommer att få bo utomhus.

Åter till tomaterna, totalskörden får man ändå vara mer än nöjd med; 93kg, och då kommer 44kg från utomhusodlingen. Trots att väldigt mycket av det som såg så lovande ut i lannet gick bort pga bladmögel. Ytan för de 44kg är ca 11×0,5m vid husvägg (öster och söderläge), dubbla rader med plantor vanliga busk längst in vid väggen och ampelsorter längst ut samt 2×0,7m i lanne med ampelsorter. Detta är väl ändå fantastiskt bra?!

Det jobbiga med att få en sen skörd är att det förutom blir evighets lång väntan och längtan efter de där fina biff- och körsbärssorterna, att man får allt på en gång typ. Och att det blir mycket som måste ligga på eftermogning inne. Det är väl på ett sätt bra men herregud – man vill ju äta solvarma tomater i överflöd på sommaren! När de eftermognar blir det inte samma smak, de blir inte lika söta. Dessutom tenderar biffar att bli övermogna snabbare – det blir så mycket blåsor i munnen om man ska hinna med att äta dem… 😆 och det känns lite slösigt att ta dessa vackra och bara köra ner dem i en tomatsås. Tomatbiblioteket kommer att uppdateras efterhand som jag hinner, en av de största conclusions som jag drar är att jag kan dra ner lite på antalet mörka biffar. De är snarlika både i utseende och smak vilken bara förvirrar mig och gör mig frustrerad när man ska ha koll på frötaget osv.

Egna sorter på gång?

Något som är fantastiskt roligt är att att två sorter som jag tagit för från f1 har gett så helt makalöst goda tomater! Den ena är en liten oval orange, söt, fyllig och inte så mycket syra, blev färdig hyfsat snabbt.. Den andra är en svart plommonformad något större än en körsbärstomat. Den är svart upptill och går över till rött på undersidan. Sent färdig men ordentligt hållbar. Söt och med mycket fyllig mild smak som mogen och om den får börja torka lite så att den blir rynkig; WOW! så mycket sötma men utan att bli för stark. Åh som jag hoppas att jag ska få dessa att bli stabila! För sent kom jag på att jag ju skulle ha tagit sticklingar på plantorna som jag kunnat spara till nästa år (tips på fb). Typiskt nog hade jag ju redan toppat, strippat och slängt ut plantorna när det kom så långt. Jag har tagit ordentligt med frön från dessa och funderar på hur jag ska kunna öka mina chanser till att få de här båda varianterna igen. Jag kommer såklart spara flera plantor för att öka chanserna, men är det så att jag även ska lämna ut frön till andra som får vara del i projektet? Som kan återkoppla till mig om det lyckas att bli de här godingarna och att det kan stanna i den formen? Det vore ett roligt projekt.

Gurka

Gurkan har skött sig men bara nätt och jämt. Hade nog åtta plantor och visst har det funnits gurka som räckt till hushållet sen mitten av sommarn, men det är väl eg lite dåligt för så pass många plantor? Jag vet ju år när tre plantor har gett så mycket att jag kunnat dela med mig till hela släkten. Max heter den sort som gick bäst, en lång slang som står sig bra även i kylskåpet. Iznik, en snacksort gav lite grann. Goda och bra hållbarhet men alldeles för få gurkor.

Bladgrönt

Ett lyckat drag av odlingen som inte alls var jobbigt vara att kasta ner lite frön av bladgrönt där vitlöken togs upp. Jag satte spenat, pak choi, rädisor, Little Gem-sallad och en grön plocksallat. Nu i oktober har jag lagt fiberduk över lådan och kan skörda finfina blad till sallader. Rädisorna har eg förvuxit sig men igår när jag testade dem var de väldigt mjälla och fina. Kanske beror det på att hösten är mycket mer fuktig och det är det som gör smaken mjukare. Dessutom blev det en kupp till middagen av dem (eftersom ingen mer än jag tycker att de är goda). Skivade en stor rädisa fint med mandolin och hällde över en sockerlag, tänkte att: går det med ingefära måste det väl gå med rädisa? Och jodå, den fick med beröm godkänt. Märkligt hur bra det smakar bara det är lite sött… 🤭 För sallat har det verkligen varit en bra sommar, jag har haft eget grönt i princip hela sommaren, plockat av, sköljt upp och lagt i plastpåse i kylskåpet så har det stått sig fantastiskt bra.

Eftersom det nu har fungerat så bra med dessa blad så slängde jag ner ytterligare lite mer frön för ett par veckor sen. De har tittat upp och den obotligt optimistiska odlerskan tror att det nog inte blir något vintermörker, men antagligen kommer de att få ge sig när november är här. Fick ett tips om att så rapsfrö och skörda som bladgrönt. De ska vara tacksamma att även ha inne som microgreens och man ser ju att det är grönt ute på åkrarna även sen det har varit kallt så det borde ju gå att odla även hos mig. Kanske i en låda i växthuset.

Paprika och chili

Sen återkommer jag till min sämsta gröda. Paprika. Och. Chili. Hur kan det bara gå så dåligt? Sämre för vartenda år. Ju mer jag försöker desto sämre blir det. Iår tror jag att jag kan räkna till tio st chilis på lika många plantor och kanske åtta små paprikor på tio plantor. Varför ger jag inte bara upp? Men jag vill verkligen ha egen chili (paprika kan man ändå köpa i affären, så just nu lutar det åt det hållet) men chili är ju verkligen – hos normala odlare – lättodlade och rikgivande. Dessutom finns det ju så många roliga sorter att odla men som inte finns att köpa. Kanske ska jag sätta frön redan nu och piska fram plantor med lysrör? Eller så ska jag bara visa mig besegrad och skita i alltihop. Börja samla frimärken?

Rotsaker

Så här precis i övergången till vintertid (suck, stön och pust – det är sååå jobbigt när det så snabbt blir mörkt på kvällen) har jag börjat ta upp potatisen. Det ser inte bra ut. Några fina här och där men mest nästan ingenting. Endel ser ut att ha ruttnat. Jag har ju inte odlat potatis så länge, 6 år när jag tänker efter och från början så var det superlätt. Odlade uppepå gräsmattan i hösilage. Fick massor. Året därpå, inte alls lika bra. Då övergick jag till att sätta den så som man brukar odla potatis, i jord. Det blev toppen! Massor med stora fina potatisar. Året därpå; jordodling och inte ens utsädet tillbaka. Förra året var resultatet så skiftande, vissa var stora som attan men sen var det MÄNGDER av ärtstora potatisar. Inte mycket att äta av det. Och så nu då; gles skörd om det inte ändrar sig när jag kommer längre in i landet.

Rödbetorna har blivit fina, tänka att det som är så litet att det får plats i en fröpåse kan bli en hel hink med mat! Morötterna är också jättefina! De sistnämnda har ju vuxit helt i sand, vilket jag tycker är förundersamt, att de som fått endast gräsklipp vid ett par tillfällen i sommar kunnat växa till och faktiskt blivit riktigt fina morötter. Läste dessutom lite mer om morotsflugan i somras; den kan tydligen inte komma ner till moroten om det ligger gräsklipp i vägen 😏. Och jag som har flyttat runt min låda och bytt ut sanden för att jag trott att flugan kommer om jag har den kvar på samma plats och med samma sand. Man kan alltid lära sig nya saker när man odlar! Nästa år behöver jag alltså inte flytta på lådan 🥰

Lök

Jo, det blev en hel del ganska fin lök. Sen undrade jag ju vad jag gjort när jag satte dem i våras. Jag hade köpt alldeles för mycket utsäde; 900g av vardera gul och röd lök samt 300g silver. Note to myself; som man sår får man skörda.. Det var inte bara att det tog stor plats och tog lång tid att få ner all sättlök, det tog också en god stund att skörda och rensa den efteråt..

Lökskörd 2024 – har jag glömt att vi bara är två i hushållet…?

Vitlök

Årets vilöksskörd blev bra. Konceptet är nog att inte sätta för tidigt (den ska inte hinna börja växa innan det blir kallt). Jorden behöver vara rejält gödslad (komposten tömdes typ rätt i odlingslådorna där löken skulle ner strax), sen ska det fyllas på med gödning exakt hela tiden. Här har det lagt på både hönsskit och dessutom vattnat med nässelvatten så ofta jag kommit ihåg. Jorden har varit täckt av hösilage hela tiden. Sen kan man inte påstå att det är några enorma lökar men ändå schyssta för ekologiskt och hemodlat tycker jag. Sorterna jag hade var Therador och Sabagold.

Therador vitlök

Majs

Oj vad det är gott med majs!!! Årets skörd blev inte så stor men det anades ju redan när fröna sattes. Det var ju så små portioner i påsarna jag köpt så det blev pinsamt. Jag hade gjort mig redo för att så ordentligt med frön och köpt på mig nog tre-fyra påsar. Tror att jag räknade till 16 frön/påse. Snålt! När jag väl sått dessa kom jag aldrig till skott med att handla fler och det landade på ca 45 plantor, som i sin tur blev till drygt 30 majskolvar. Inte helt fyllda men h.e.r.r.e.g.u.d. va goda de är! Det gäller tydligen också att koka/förvälla dem typ på dirren efter skördandet för att sockret i dem inte ska bli stärkelse (tror att det var så jag läste). Några hamnade i magen och några i frysen. PÅ listan till nästa år står det; STORPORTION AV UTSÄDE TILL MAJS!

När jag ser tillbaka på odlingssäsongen känns den ändå som en ganska bra säsong även om jag gnäller över lite olika saker och inte är helt nöjd (är man någonsin det?). Helt klart är iaf att den höst vi haft kan vara den varmaste och soligaste jag upplevt, skönt men samtidigt oroande.

Sparad i Odlingsrapport

Snitt- och sommarblommor 2024

Årets upplaga av ettåringar kommer läggas till minnet som det bästa hittills. Det mesta har vuxit lagom, blommat i tid och hängt i riktigt bra. Skulle säga att det beror på en mix av tidigare erfarenheter och en växtvänlig sommar med gott om regn och tempererade temperaturer (alltså runt 18-22°) 😉

Här kommer de i alfabetisk ordning (är man skolfröken så är man..) och bilder endast på det som blivit bra, varför ta bilder på besvikelser liksom? Återkoppla gärna om hur det har gått med dina odlingar, bra dåliga erfarenheter, överraskningar och besvikelser. Jag är alltid nyfiken på nya sorter och andras odlande, det är så inspirerande!

Amaranter:

  • Viridis, grön storvuxen med långa svansar. Bra i bukett om den plockats och fått stå och dra innan man sätter ihop den. Passar till allt.
  • Red tails: samma som Viridis fast vinröd, något svårare att kombinera pga den vinröda färgen som drar mot rosa.
  • Blodamarant: lågvuxen och långsam, otroligt vackert bladverk speciellt i solnedgångsljus. Läste någon som fått upp sin till typ 120cm, förmodligen sitter min på för mager jord.
  • Axamarant: tog sig inte alls…

Blåparasoll: sirlig och vacker blomma, funkar både i kruka och rabatt. Behöver mycket vatten och näring, blir lite gul i krukan. Fin och hållbar i bukett.

Blåparasoll

Doroteablomma: Åh denna underbara lilla soldyrkare! Strålar och skiner ikapp med solen när den är framme. Min idé om att ha den i kanterna till gångar var hyfsat bra. Ska komma ihåg att så i godislådor och INTE i pluggar nästa år bara. Och endast den blandfärgade varianten för att det är så fint med olika 😊 tar slut i augusti men ändå odlingsvärd.

Flox:

  • Blue Beauty: Tagit sig bra och ger bra med blommor. Superfin!
  • Moody Blues: Tagit sig bra och ger bra med blommor. Superfin!
  • Blushing Bride: Typiskt nog den som tagit sig sämst (långsam och dålig groning), såklart den jag tycker bäst om.
  • Creme brulé: okej
  • Tapestry mix: Bra! I den här blandningen kom det några som är helt vita med stjärnformade blommor – helt bedårande!
  • Mix: Väldigt bra! Kul med variationen, finns mörkt vinröda, lila, pastellrosa osv
  • Egna frön: grodde bäst och ger massor av fina blandade färger, bland annat den gräddvita, så fin som övergångar mellan vit och andra färger. Den mjukar upp intrycket i en bukett. Tror att dessa är från fjolårets mix.

Floxkvarteret älskas av alla: fjärilar, humlor, baggar och av mig! 🥰

Jätteverbena: Det tog en evighet innan den grodde! Sådd med stratifiering i februari, omsådd i mars ute i växthuset. Båda grodde samtidigt. Sen har det kommit lite självsådder i rabatten, typisk när man slitit så.. 😁 Sen blomning men nu är de där ialla fall.

Klint: Försådd i godislådor och utplantering på solig och näringsrik plats = blommat sen i juni! Direktsådd i lannet kom igång sent men har sen också blommat länge.

Klint från mixfrö

Krasse: Mycket sen direktsådd när tulpanerna vissnat ner, blommar inte än. Nästa år ska jag se till att få ner fröna kanske redan innan tulpanerna kommit igång.

Lejongap:

  • Rocket Red: otroligt djupröd nästan svart färg, platsar ihop med vad som helst. Hög, bra till snitt. Kom ihåg bättre stöd.
  • Twilight mix: egenskaper samma som Rocket Red men inte lika lätt att kombinera.
  • Lidls blandade höga: toppenbra! Ger mest blommor i olika nyanser från vitt, gult, rosa. Hög, bra hållbarhet.Även här måste jag bli bättre på att stötta. Varför är det så tråkigt att jag hela tiden försöker komma undan det jobbet?

Luktärt:Har iår bara två sorter (alldeles för många plantor ändå); Royal Mix och Lidls blandade. Den senare tog sig betydligt bättre och i dagsläget ser jag ingen skillnad på dom. Blandade färger med vitt, gräddvitt, ljus- och mörkrosa, ljus- och mörk lila, ljus- och mörkblå och nästan svart. Nästa år ska jag hitta en aprikos att komplettera med.

Komposten dold både visuellt och doftmassigt av luktärtor som trivs 🥰

Nejlika: intressant; grodde tidigt, växte på fint och är ff fina plantor men inte en enda blomma. Är den tvåårig?

Nigella: Eller jungfrun i det gröna. Gått bättre iår efter försådd (kallt) men den har suttit skymd bakom den glufsiga vallmon som verkar ta både ljus och näring. Jag har faktiskt vara plockat fröställningarna i tanke om att de blommor otroligt kort tid. Men de är väldigt fina i rabatten. Nästa år blir det mer framskjuten placering.

Nigella-Jungfrun i det gröna

Praktmalva: Silver Cup och Mont Blanc från eget frö. Iår hittade jag rätt! Som de har blommat!! Nog blivit 140cm och blommat konstant från juni och fram till nu. Soligt och näringsrik jord är tydligen receptet för dessa. De står länge i vas, helt enkelt en toppenblomma.

Riddarsporre: Kinesisk och romersk; båda grodde bra och var fina plantor. Den kinesiska började blomma tidigt och har sen fortsatt hela tiden, jag ser ff ingen avmattning. Den romerska var fin och hade samma blad till långt fram i juli när den sakta men säkert tynade bort.

Risp: Bra fina plantor är ännu bara i knopp. Nästa år blir det soligare läge på den.

Rondellpetunia Tidal Wave: WOW!!! tio frön = tio plantor. Toppning gav tio till. En planta i rabatten, soligt och näringsrikt läge: mer än en kvm stor! Blir lite skral om det blir torrt en längre period. I stora krukor är den fin så länge den har vatten och rikligt med näring.

Rosenskära:

Candy Stripe, Cosimo Red White, blandade färger, egna frön av Picotee, Kiiro och en helrosa sort. Fina hela sommaren. Alla utom Kiiro blir riktigt höga och tar väldigt mycket plats, måste återigen tänka in mer yta åt dom när de sätts nästa år. Varför tror jag aldrig att de ska bli såhär stora?

Picotee

Rudbeckia:

Rustic Dwarf, egna frön av Sahara, Cherokee Sunset, Cappuccino, egna och köpefrö av Cherry Brandy, Prairie Green Eyes. De är sensommar- och höstblomma (hos mig). Älskar hur de glöder och de är verkligen superbra som snitt. Stadiga och tacksamma, tror att de gillar alla lägen typ. Min favorit är nog ändå Prairie Green Eyes med sin klargula pigga färg.

Sömntuta Jelly Beans: Direktsådd som aldrig kom upp.

Tagetes Tangerine Gem: Otroligt gullig och bra! Kall pluggsådd i mitten av april sedan utsatt på div ställen där det passade som kantväxt. Kanske har den minskat kålfjärilarnas framfart? Som en mjuk söt kudde blir den och otroligt tacksam.

Tagetes Tangerine Gem

Vallmo:

Bread Seed Poppy, The Giant, pionvallmo. Försådden blommade först men iår grodde och blommar även den direktsådda. Den som inte blivit lika mycket av är Polycephalum. Nästa år måste de stöttas upp, hur stadiga de än verkar där i mitten av sommaren.. 🙈

Vädd:

Magic Night (helt magisk!), Salmon Rose (superfin), egna frön av Fata Morgana, stjärnvädd, blandfrön från Lidl och grekvädd. De två förstnämnda är både praktfulla och sirliga i sitt växtsätt, den mörka passar bra ihop med alla andra blommor, rosa, blå, röd ja tom gul. Salmon Rose har en gammalrosa mjuk rosa färg som är jättefin. Stjärnvädden är.. tja, vad ska man kalla det? Cool? Man får liksom riktigt leta efter den i min rabatt för det är neutral men ändå, bra som mellanstick (säger man så?) i buketter. Stadiga stjälkar. Grekvädd och de blandfärgade är sirliga och flätar in sig bland andra blommor. En riktigt bi-dragare. Alla funkar även att använda fröställning på till snitt.

Zinnia:

Old scabiosa, Sunbow Purple, Isabellina, Purple Prince, Dahlia, Queeny Lime Orange, Queeny Lime Red, Whirligig Fun och div blandade färger. Folk skriver att det inte heller i år varit Zinnians år, och visst kanske är de inte lika bra som för två år sen men helt godkänt hos mig iaf. Helt klart gillar de inte när det regnar veckovis iaf. Min favo här är nog Isabellina, vaniljgul med stora blommor på långa stjälkar. Men jag gillar även en lysande orange sort som måste komma ur någon av blandningarna även den stora blommor. Tycker att Zinnia är användbar på flera sätt; som huvudblomma/blickfång om det är stora blommor, men även som utropstecken om det är en mindre blomma i skarp färg (röd, orange, cerise) eller om som utfyllnad om det är en mindre blomma i mer mjuk eller neutral färg. Queeny Lime-sorterna är fotogeniska och ser i bukett ut som att man lagt på ett trendigt filter utan att man gjort det.

Gräs och fylle:

  • Blomstermorot: lättsam och trogen, kom ihåg att stötta, den klarar sig fint ända tills blåsten kommer och då har den såklart fått ganska tunga blommor. Vit vid knopp och går sen över till vinrött, även fröställningen är fin i bukett.
  • Bronsfänkål: Inte helt imponerad. Än. Den vill bli hängig när man plockat den. sen tror jag att den skulle behövt lite mer näring än det är där den sitter iår.
  • Darrgräs: Felplacerad. Jag missbedömde sluthöjden och den har kommit helt i skymundan. Annars spektakulär och cool.
  • Ekorrkorn: Oj vad fint det är när axen står grönt och drar mot rött i motljus! Fin redan i juni och hela vägen fram tills nu då den börjar att släppa axen och tuvan lägger sig ner. Verkar som att den går mer mot röd när den står i stark sol jfrt med lite mer skuggigt då den håller sig grön.
  • Eragosgis Tef: Så sirligt och vackert!! Tar lite tid på sig att bli ax men sen står den en evighet. Lättodlat!
  • Frosted Explosion: Någon sa att har man en gång sått denna så har man den för alltid i sin trädgård. Ja den kommer lite här och där, dock ser det ut att ha blivit någon typ av tuvstarr där de satt föregående år. Sen är det ju tacksamt att ta egna frön när man får en stor mängd som man kan placera där man själv vill ha dem.
  • Harsvans: Supermjuka och jättegulliga ax som ser exakt ut som harsvansar, fina fram til augusti hos mig. Går utmärkt att torka.
  • Hirs: En som också kommer lite varsomhelst när man haft dem en gång. Stora ståtliga (ca 120cm). Jag ska tänka på att skörda lite tidigare innan axen blir för tunga och hängiga, stjälken blir tom lite hängig när axen tynger ner.
  • Musselsyska: Trög. Få frön grodde och sen är den lite klenvuxen. Den har också blivit lite övervuxen mellan andra som tar för sig bättre. Spektakulär blomma. Nytt försök med mer utrymme nästa år.
  • Pony tails: Ännu ett sirligt gräs som ser lite borstigt ut när de växer ut helt. Fint!
  • Reseda: Lättsam och lättodlad, kallsådd och utsatt i rabatt. Sprider den godaste av dofter när man passerar men avger ingen doft i bukett. Fungerar som fyllnad men är såpass oansenlig att den mest får sitta kvar och dofta i rabatten.
  • Sommarslöja: så söt och faktiskt riktigt hållbar. Stått fin sen i juni tills nyss och även bra i vas.
  • Slöjsilja: Sirligare och tidigare än blomstermoroten, blir för låg för att kunna vara granne med rosenskära i rabatten.
  • Tandpetarsilja: grodde inte alls..

Hur har det gått för dig med odlingarna? Kommentera gärna vad som gått bra och dåligt hos dig den här sommaren. – Som inte är slut än på länge! skrek den här odlerskan desperat och klamrade sig fast i augusti med morgondopp och glass på altanen 😬

Sparad i Odlingsrapport, Planera

Julledigt = utvärdering av året och framtidsplaner

2023 ligger i backspegeln och på flera sätt var det ett väldigt knepigt år. I augusti var jag rejält orolig för hur det skulle bli med den svenska skörden, inte så värst skulle det visa sig, det mesta av böndernas säd blev djurfoder. Men rackarns, bönder är ett segt släkte, skördade av det som gick, plöjde och sådde nytt för nästa år - det är sånt som ger mig styrka och hopp, bara ”fortsätt simma, fortsätt simma” (citerat fisken Doris i Hitta Nemo) för vad ska man annars göra? Och nu med lite längre tidsperspektiv och tillbakablickar på alla foton som jag tagit och sammanräkningar av skörd osv så gick det ändå bra. Med tex tomaterna så hade jag nog tur; många andra fick potatisbladmögel vilket jag klarade mig ifrån. Det är lite bra att bo på en väldränerad (läs torr) plats. Majsen blev bra och många blommor i snittblomsodlingen blev fina ändå. Eftersom odlingsäsongen tog slut lite tidigare i år än vad det gjort andra år så finns redan slutresultat i kg och mängder av olika saker rapporterade här.

Potatisen är det som jag skördade sist och som gav skiftande resultat; vissa var stora och fina men det var jättemånga pytteknölar som jag tagit upp endast för att använda som utsäde till nästa år. Totalt blev det 63kg, nästa 40kg mindre än i fjol.

Potatis på tork innan de ska till jordkällaren.

Ett nytt experiment som jag startat i samband med upptagningen var att sätta några rader potatis på en gång. Vi får se hur det löper ut, det känns lite tveksamt just nu när det är -10˚ och vinden viner om knuten. Men det har ju fungerat hur bra som helst med vildpotatisar, de har bara ploppat upp var som helst och trots att jag både grävt och grejat runt dom så har de varit superfrodiga. De som jag satte var såna som var kvar sen förra året, lite skrumpna men med groddar så det räckte och blev över. Hönsen var med mig och hjälpte till efter bästa förmåga 😊

Hönsgänget hjälper till i landet 😀

Som vanligt blir jag kluven vad gäller kålen. Sådär i november var det ju fina plantor av de olika grönkålssorterna men bryssel- och spetskål blev det inget av alls. När jag skulle skörda till jul så hade allt som fanns blivit rådjursmat. Tankarna går åt att skita i kålen eller kanske bara ha pyttelite som jag sen kan flytta in i växthuset på höstkanten. Jag har gjort det förut och kan ju göra det igen. Eller så köper jag helt enkelt svenskodlad grönkål till jul. Vi får se. Det största problemet är att jag tycker att det är så roligt att dra upp småplantor och att det är så fint när det växer.

Nu såhär halvvägs i odlingsvilan (räknar nov-feb till odlingsvila) finns det några abstinens-tomatplantor i plantrummet. De såddes i början av oktober och har sen dess stått under en skrivbordslampa med timer på ca 12h/dag och sen omskolningen under lysrör ca 14h/dag. De blommar fint och en har tom fått några kart.

Ett lite mystiskt fenomen är dock att några av plantorna krullat ihop bladen och har sett förfärliga ut (det är inte pyralidskador). Konstigt nog verkar de repa sig, de växer vidare och nån har tom satt knopp. Förra sommarens rekordskörd på dvärgbusktomater har verkligen gett mig distans till att plantor måste vara fina för att att ge bra skörd – mer misshandlade, angripna och fula plantor har jag aldrig sett.

De här plantorna var ju vid utflytt från fönsterbrädan solskadade och hade diverse ohyra på sig. Under den kalla våren fick de stå framför växthuset med fiberduk över sig mot den evetna frosten, de stod kvar där när det blev så fantastiskt varmt i juni, fick flytta ut under takdroppet och blev bortglömda när vattenmätarna rann över i juli. Eftersom de vägrade ge upp fick de lite uppmärksamhet och flyttades till sist ut till stenröset framför växthuset = utsatta för vind och det aldrig sinande regnet. Många tomater sprack av vätan, men det blev ändå massor med skörd. Och goda var de också. Så nu har jag lärt mig att vackra frodiga plantor inte är en förutsättning för god skörd. Det kan tom vara precis tvärtom, en frodig grön planta kanske struntar i att sätta frukt för den har det för bra liksom, medans en plågad stackare tror att den ska dö och skyndar sig att föröka sig = sätter frukt.

Som vanligt när vi har passerat tolvslaget på nyårsafton börjar såkänslorna att spira. Pelargonerna som hade sin absolut sämsta säsong förra året – jag var astrött på dom när de flyttade in i höstas, kände mig sviken och snuvad eftersom den mesta blomningen kommit i maj, innan de ens fått flytta ut, sen blommade de knappt inget mer på hela sommaren. Tänkte att jag ska minska ner ordentligt på de där träliga blommorna. Nu har de minsann börjat växa lite och kanske ska jag ta lite sticklingar nu bara för att ha något att göra tills man får börja så igen.

Så okej, vad är planen då? Jo, jag ska utöka landet vid dahliorna, det ska få bli majs, pumpa, bönor och påletomater där också. I det gamla grönsakslandet ska det vara mer potatis, rödbetor, morötter, lök, ärtor, sallad och kanske kål. När man har höns är det roligt att ha egenodlat att ge dom, de älskar verkligen kokt potatis, pumpa och tomater. Det skulle vara roligt att odla något som ger ganska mycket att spara till vintern åt dom, något som är grönt och som ger färg åt äggulan även då. Just nu driver jag upp popcornmajs i plantrummet som ska bli lite extra grönt åt dom, dock tar den längre tid på sig att växa än det tar för Hönorna att äta upp dom… 😅

Ettåriga blommor ska jag såklart ha men inte lika mycket plantor, jag hoppas att det ska bli bättre för zinnian iår, den regnade bort förra året, det blev bara ett fåtal fina blommor. Maryland-sorterna går helt bort, medans tex Queeny Lime-sorterna återkommer tillsammans med Isabellina. Rudbeckia som ju behöver startas upp ganska tidigt ska jag inte ta i riktigt lika mycket med, det kanske räcker med åtta plantor av vardera sorterna, ev kan jag hoppa över Sahara iår – Cappuccino och Cherry Brandy står bättre som snitt. Dessutom chansar jag nog lite på att de kan ha överlevt vintern – flera gjorde ju det förra året. Nyhet bland rudbeckiorna är Cherokee Sunset, den ska bli spännande, brända gula toner som går mot orange, viss enkla, andra dubbla. Rustic Dwarf får hänga med, snabb, produktiv och bra till snitt.

Vad jag absolut inte ska så: eukalyptus! Jäkla skitplantor! Odlade på dom från typ januari, i september kunde jag knipsa av ett par stackars grenar och sätta i en bukett – snacka om kinkiga. Nope, nix och nej. Eukalyptus är nog inte ens fint när jag tänker efter 😒

Dahlior då; jag hoppas att de flesta klarar övervintringen och blir ännu bättre till kommande säsong. Det som vill kompletteras med är nån riktigt mörk svartröd sort. Jag har sett en på bild som påstås vara Sam Hopkins men frågan är om bilden är fixad för den ser inte riktigt så magnifik ut på säljsidan. En unicorn för många och även mig är Czarny Charakter, även den en mörk sort och enligt folk ska den vara en av de svartaste. Älskar att kombinera buketter med de där mörka, de passar med allt och blir så dramatiska.

2023 års version av paprika och chili är väl typ nästan lika nedslående som 2022 och 2021. Nästan inget mognade fram på plantorna utan fick plockas och eftermogna på fat. Långsamt och många frukter blir lite skrynkliga och torra innan de är klarar. Mitt trick för att ändå kunna använda dom var att frysa in dom när de mognat och nu strax innan jul tog jag upp hela rasket och kokade sweetchilisås och chilisirap. Jag är nöjd med det resultatet även om jag är sur på själva odlingen av dom. Kanske får det bli tillbaka på ruta ett till nästa säsong, att de får bo i krukor i växthuset och vid behov får jag kånka ut och in med dom. Planen är att ha fler tomatplantor ute så då borde det ju kunna bli lite plats över.

Vad gäller tomaterna så är det ju så att det ger större skörd att ha dom utomhus, pollineringen blir bättre av vinden och krypen ute, och tydligen är det också så att de svarta sorterna blir betydligt mer svarta ute i direkt sol. Egentligen vet jag det sen tidigare pga att det faktiskt har hänt mig, men innan man läst det så är det som att man inte riktigt fattar saker 🙃

Jag har också tydligen blivit helt förtjust i biffsorter, sex av de åtta nya jag beställt hem är just såna. Jag som brukar säga att jag inte är så bra på just biffar.. 😉 Och jag hade tur, hittade frön till både Fred’s Tie Dye och Taiga hos Meraki Seeds - jag ville ju precis som alla andra som lyssnar på Jordkommissionen ha just dessa båda.

Som vanligt så vill jag gärna prova många nya tomater men ska nog också ta fram en som jag inte haft på ett par år, Scotland Yellow. En redig och bra gul, normalstor busktomat. Smaken är inte den största men däremot produktiviteten! Perfekt att göra den gula tomatmarmeladen av 😋

Ja året ligger framför oss, och jag är säker på att det kommer bli en perfekt odlingssäsong; en tidig, inte för varm eller för kall vår, regelbundet med regn, mkt sol, en mild höst där frosten kommer i slutet av oktober – i januari finns inga hämningar, tiden och lusten är oändlig och det finns heller ingen tro på att något ska gå åt skogen 😁

och tills Persefone är tillbaka (när dagen är 10h) får vi hoppas att det får se ut såhär 💙🤍

Sparad i jordgubbar, Odlingsrapport, persika, täckodling, tomat

Odlingsrapport i halvlek

Kan hända att det går förbi nån hemma hos oss och sneglar mot trädgården. Jag förstår ju direkt att personen är superintresserad (är inte alla det?) och hör frågan utan att den behöver den uttalas; Hur går det med odlingarna då? Jo, tackar som frågar! (nu öppnas Niagarafallet: 🤓) Somligt växer så det står härliga till, annat har precis kommit upp så att man kan ana att det finns någon slags växtkraft.

Många på IG vittnar om dålig odling. Jag håller inte helt med, mer än vad gäller vissa grejer. Tror att den här sommaren kommer att ligga kvar i minnet som en av de extremare. Kallt april och hela maj. Sista frostnatten 10 juni. Hela den perioden var det även soligt och torrt – inget regn eller bara lite. Just soligheten gjorde ju att temperaturen på dagarna drevs upp vilket gör det till extremt svårt för växterna att hänga med. Efter den där sista frosten tog värmen fart på allvar, det var mellan 27˚ och 30˚ i ett par veckor. Hos oss kom sen regnet 27/6, 26mm på några timmar. Några dagar var det ganska lagom men sen har det varit rätt kyligt. Och det har regnat, sista veckan har vi fått 60mm så nu räcker det sannerligen. Vad blev det av den gamla hederliga svenska sommaren med ca 20˚ och en skvätt regn om natten? Nej, iår har man fått hålla till godo med 13 eller 30…

Hur som helst; hos mig har täckodlingen varit räddningen. Om jag inte haft täckt hade jag inte haft någonting som växt. De ställen där jorden är tunn/stora träd i närheten har det varit 0 växtlighet, gamla perenner slokade, nysådder torkade bort osv. Men; i den delen där jag la ull förra året planterade jag löken i år och där var det hur fuktigt och fint som helst där i början av juni. Jag kan inte skryta med några jättelökar (än) men de är ändå gröna och fina. Majsen har ÄLSKAT värmen vi fick där i början och förutom att jag vattnade lite när de var nyplanterade så har de klarat sig utmärkt (tack täckodlingen igen) Nu börjar hanblommorna dyka upp så då hoppas vi att honorna snart kommer också. Och att det inte blir så blåsigt under själva blomningen. Planteringen iår är VÄLDIGT tät. Jag satte dubbla frön i ett gäng pluggar och de fick sitt kvar tillsammans när jag satte ut dom. De blir liksom stadigare av att sitta tätt. Jag satte också bondbönor mellan majsen av flera anledningar. Dels stöttar majsen bönorna så att de inte lägger sig. Gardinen jag la över skyddade också mot fåglarna (trastarna är väldigt hungriga på bönfrö..) Min teori var också att bönorna skulle dra ner lite kväve till majsen. Vet inte om det skedde men hittills ser det ut som en strålande idé. Och för nån anledning grodde också bönorna som sitter ihop med majsen tidigare än de som sitter för sig själva. Får se sen hur skörden blir.

Det är väldigt roligt att göra på olika sätt med odlingarna och att prova olika sätt samtidigt ger mer underlag för att utvärdera utfall. Eftersom det finns så många variabler som påverkar (väder, jordmån osv) så är det ju såklart enklare att jämföra resultat om iaf vädret är detsamma, dvs att man provat olika sätt under samma väderförhållanden.

Potatisen växer ordentligt och den som växer bäst är såklart vildpotatisen. De fullkomligen tar över överallt. Trodde att jag skulle kunna dra upp en som växte så att den konkurrerade med kålen och ha till midsommar, men det var som ärtor under bara. Jag förstår inte hur det går till att få egen potatis tidigt och tänker att det är tur att Ica finns. Det får nog räcka med att jag får potatis så det räcker åt oss och hönsen över året 😀

Kål och pumpa har överlevt pga översådden. Jag satte ut både kål och pumpa som ganska små men livskraftiga plantor, bäddade fint med kompost och täckte med nytt och fräscht hö. La en splitter ny fiberduk ordentligt säkrad med gamla klinkersplattor. Har aldrig varit så noga (eller så nöjd) över hur snyggt och bra det blev. Tills nästa förmiddag. Då var plantorna både kokta och stekta under duken. Det var nära att jag gav upp, men sen visade det sig att plantorna som blivit över (och som jag såklart inte kunnat slänga utan istället planterade i lite större byttor) växte på bra och såsmåningom hade jag hämtat mig och kunde plantera på nytt. Den här gången var plantorna större och mer livskraftiga, jag la istället en ikeagardin över (den är mer som ett nät än som en filt) och det gick bra! Jag har inte kål som knyter sig eller färdiga pumpor än men de lever och frodas iaf. Odling är att lära sig den hårda vägen – ett litet misstag och du får chansen att testa hur envis du verkligen är.

Ärtorna växer och frodas, hade två plantor som självsått sig och som gett mig skidor ett taag nu. Och så fick jag en påse Lokförare Bergfeldts i present, de plantorna är giganter nu och blommar för fullt. Jag försådde fyra och fyra i godislådor, planterade ut utan att ta isär jordklumparna och nu blommar de för fullt 💚

Överlag verkar direktsådder av småfrön inte ha fungerat alls iom torkan. Jag som sparade lite tid och plats på att inte förså klint, vallmo och nigella kan nu konstatera att det var en ytterst dålig idé. Nigellan är exakt 2cm hög och måste ff skyddas med väv (=fult), klint finns det extremt enstaka av och vallmon finns inte alls (och jag som köpt så spännande fina sorter 😞) Dock kan jag vara glad åt rudbeckia, risp, eternell, luktärt, zinnia, harsvans, fontängräs, rosenskära, klockranka mfl. Solhattar från förra året kommer tillbaka, likaså ett par av Sahara, perennerna som jag satte i höstas; solbruden!😀 och brudslöjan. Praktklätten som klämtade där i värmen i början av sommaren har tagit sig igen 😍 Och så har vi dahliorna som börjar komma nu ❤️ Det ser lite ut som att Magnolias knölar är bättre än Svedbergas, dock är det några som inte kommit alls av båda leverantörerna.

Chili och paprika = mina sorgebarn. Jag kan uppenbarligen inte sluta försöka med dessa. Iår sitter de i pallkragarna där sötpotatisen ståtade förra året. Ni vet de där som frodades på gårdens bästa läge, växte med MASSOR med blad och som gav 1,5kg skörd…😒 Där sitter alltså paprika och chili iår. De har fått en sån där vildavästern-vagns-look med fiberduk som jag öppnar och stänger när andan faller på. Ibland behöver de få lite mer luft och hjälp av insekter, väder och vind för att hålla sig friska, ibland behöver de skyddas mot allt ovanstående. Man kan luras att tro att de vill ha värme och sol, men inte en grad för varmt eller fullt soligt. En grad för kallt och två droppar vatten för mycket är heller inte deras melodi. Och blåser det, ja då är det gonatt och hejdå… De har fått finaste komposten, gödslats med hönsskit, ben- och blodmjöl samt epsomsalt. Nu börjar de se ut som de vill växa och att jag kanske får några frukter att gnaga på i oktober. Om inte mössen hinner först vill säga 😜

Persikan är strax färdigskördad. Inte så stor skörd iår; det landar nog på knappt 10kg (det räcker till att bli mätt på iaf). Inte så konstigt med tanke på hur kallt det var under blomningen, humlorna orkade inte ut i kylan och jag funderar på om mitt träd börjar tycka att jag är för taskig som klipper bort så mycket grenar hela tiden – jag måste ju, annars får vi inte plats båda två i växthuset… 😌

Persika Riga

Så har vi förstås tomaterna, de mest tacksamma och älskansvärda 😍 Trodde att jag provat allt och hittat bra odlingssätt men det fanns fler försök att göra. En god vän och kollega satte idén i mitt huvud i vintras när hon sa att hon skulle sätta ett dvärgbusk-frö varje månad (hon hade odlat hydroponiskt sen december). Jag har ju ett par år haft fönstertomater som haft gett sin största skörd i mars-april och sen har de plantorna gett upp, de får alltid ohyra i det soliga sovrumsfönstret. Iår har jag fortsatt att sätta dvärgar i omgångar vilket gör att jag nu har de första fönstertomaterna på återhämtning i stora krukor ute på ett stenröse (de stod precis utanför växthuset under tak första tiden för att skyddas från frost osv). Nästa såddomgång fick sitta kvar lite för länge i mjölkpaketen men när de kom ut blev det full fart. Majgadd! Trodde inte att det kunde bli så mycket frukt på så liten planta 😍😍 I förhållande till platskrav, jordmängd, vatten, näring osv måste det här vara den absolut mest rikgivande typen av tomatodling. Gissar att det finns nästan ett kilo tomater på vissa plantor. Och då är de inte högre än 30cm.

Övriga tomater sköter sig också bra. Busksorten Tangella och ampelsorterna Garden Pearl, Anmore Dewdrops och Whippersnapper som sitter ute har börjat mogna. Inne har det blivit lite på Sungold och Meiwei. Anmärkningsvärt för tomaterna är att jag som hållts med detta i snart 30 år; verkar för första gången ha fått fröna att korsa sig. Plantor av samma sort ser helt olika ut. Intressant är också att biffsorter som definitivt är högväxande har blivit buskar. Vi får se längre fram om jag fortfarande tycker att det är intressant eller om det blev en flopp..

Och nu höll jg ju alldeles på att glömma bort det goaste! Vi har plockat och ätit massa jordgubbar 😋🥰 det är fyra rader som har producerat hittills, i våras satte jag två till som börjar blomma nu. 20l med start vid midsommar har vi lyckats smälla i oss. Inte en gubbe i frysen men himmel va gott det är att ha egna ❤️🍓.

Var ju tvungen att lyssna på Jordkommissionens avsnitt om jordgubbar och vips känns det som att jag nog måste utöka här också. Så många sorter det finns, vita tex, vem trodde att man skulle vilja ha det, men de ser jättefina ut! I dagsläget har jag Korona och Ostara. Den sista är remonterande och kan ge en ny omgång om ett tag, men tänk att förlänga säsongen med några veckor till, det vore väl nåt?

Nähä, nu ska jag gå ut och klippa lökblasten. Såg ett hett tips om att få större lökar på det viset och det gör ju inget 😜

Sparad i Odlingsrapport

Odlingsrapport 2022

2022. Året då jag släppte alla restriktioner och bara körde på, bromsade inget och hängav mig åt blommor och det jag gillar att äta. Blev bra på att genomföra idéer, inte tröttna mitt i och få en massa plantor som stod kvar i för små krukor och förtvinade. Nåväl. Kanske inte till 100% men jag var ändå hyfsat duktig.

En son spanade runt och kommenterade den prunkande [läs förvuxna] blomsterrabatten i september -”okej… det här är alltså två hästar…?” Och så var det väl. Jag sålde hästarna på vårvintern och all min fritid hamnade i odlingarna. Skönt att få fokusera på en sak. Tomt utan djur i hagarna och kanske är odlandet också ett sätt att kompensera saknaden. Jag mår bra av att arbeta med kroppen, ösa skit och dra på skottkärror, en är liksom van vid det och i odlingen finns rika chanser att utlopp för det behovet också. Men det är fortfarande tomt utan djur. Inget snusande i nacken och inga vilda galopper på vindlande stigar. Men heller inget dåligt samvete för att jag inte hinner rida så mycket som de skulle ha velat (behövt). Allt har sin tid. Mer om blomsterodlingarna blir det i ett annat inlägg.

Även om årets odlande har tonat lite bort från grönsaker mot blomstrande fägring så har det ändå funnits mat att äta. Dock kan jag se när jag läser igenom förra årets odlingsrapport att det inte är samma saker som gått bra och dåligt. Bra det. Om det betyder att jag har lärt mig något. Eller så handlar det enbart om väder, klimat och ren och skär tur i vanlig ordning.

Majs, morötter, pumpa och potatis är årets vinnare. Tomaterna tävlar i sin egen liga och räknas inte mot de andra. De kan liksom bara tävla med sig själva och sina tidigare prestationer. Nåväl, tillbaka till vinnarna förutom Tomater då; 100kg potatis, 46kg pumpa, 29kg morötter och 78 majskolvar. Det blev en 20 liters hink med rödbetor (glömde väga). En sorglig sak med det är att jag tog upp dom och skulle låta dom ligga på tork några dagar i stallet innan de fick komma in i jordkällaren. Och plötsligt hade det gått flera veckor och varit kallt så in i bängen. De frös och blev förstörda. Suck. Ibland blir man trött på sig själv.

Det blev mycket lök (som jag heller inte vägt), men den skörden är jag inte imponerad av, lökarna är inte stora utan att det blev mycket handlar mest om att jag satte så förjordade mycket… Vitlökarna blev deprimerande små och tillsammans med den allra största besvikelsen; sötpotatisen (1,5kg) så hänger de riktigt löst nu när jag funderar över nästa säsong. Tidigare i höstas var jag på gång och skulle sätta, ”men det är ingen brådska med den, det gör inget om det hinner bli lite kallt innan den kommer i jorden…” Kan hända att tjäle i jorden och ett totalt ickeintresse av att stoppa ner fingrarna i det blöta kladdiga eländet leder till att Ica får stå för nästa års konsumtion utan att jag känner mig superledsen för det.

De olika kålsorterna (palm-, grön-, lila- och savoy) som skyddats av ringblommor och nät har räckt till för oss, kanske har det blivit 2-3kg. Intentionen att sätta upp skydd mot rådjuren har inte blivit av, jag är inte tillräckligt hungrig och jag plockar av den så länge det finns något kvar ändå. Gurkan är en annan av årets om inte misslyckanden så i alla fall besvikelser. Jag fattar inte varför de ska vara så kinkiga. Växer på som attan för att sen som i ett trollslag inte vilja vara med alls. Efter att de kastat sig för mina fötter och grinat när de skulle få flytta ut i växthuset repade de tills sist mod till sig och sa väl lite ”okej, tack då” för att jag preppat en bädd med rejält med bokashi (typ allt jag hade). Men det blev aldrig nån gurkfrossa även om vi väl inte behövde köpa några.

Paprika och chili då. Jag ger inte upp, men jag har slutat bry mig, de är sega och långtråkiga. Ger frukt fram på hösten efter att man odlat på dom i tio månader. Vad är det med dom liksom?! Jag har sagt det förut och säger det igen; paprika är värd sin vikt i guld! Om nån dristar sig till att påpeka hur dyra de är frågar jag: Har du försökt att odla det? De flesta svarar nej. Jag är inte förvånad över att paprika är en av det mest besprutade grönsakerna; alla vill äta paprika; sorgmygg, trips, vita flygare, löss, möss. Dessutom är de känsliga för värme, torka, kyla, blöta, mörker och stark sol. Och att någon inte skyddar dom för tidigare nämnda tillstånd dygnet runt i 10 månader. Enda gången som jag upplevt bra skörd var det året jag bar plantorna ut och in i växthuset för att de inte skulle utsättas för värmeböljor inne och kalla nätter ute. Ca tjugo 10-20 liters krukor med stora buskar i. Krasp-krisp så var de paprikorna inmundigade. I år planterade jag dom framför stallet (östläge) Oj oj vilken stark sol på fm! Inte bra tydligen. Och torrt. Men när det blev molnigare dagar ville de inte växa ändå. För kallt antar jag. Men jag ska ändå så ett par frön av dom snart. Bara för att jag är en envis liten jävel.. 😈

Lite mer om potatisen då; det skulle varit roligt om jag hade hållit ordning på sorterna av mitt eget utsäde men det är lite jobb med det, så det är lite blandad kompott när man lagar av dom. Vissa är väldigt mjöliga andra är fasta. Alla är ju goda men det hade varit bra att ha koll på dom när man vill göra specifika grejer, som julpotatisen eller rosta i ugnen. I år köpte jag en ny sort som heter Linda. Den var väldigt bra (förstås!) och nu har jag ändå försökt att ha den lite för sig i lagringen i jordkällaren – som fö verkar fungera väldigt bra. Jag var lite rädd för att det var för fuktigt därinne men det är riktigt fint. Luktar gott av potatis och jord och känns varmt om man råkar gå in när det är kallgrader ute.

Av löken så var sorten Troy bäst. Men som sagt, ganska smått blev det igen. Men skam den som ger sig. Jag ska testa att sätta från frö igen. Jag har fått utsäde av en snäll odlingsvän och kollega till både jättelök, luftlök och potatislök som ska sättas igång så fort jag får tummen ur.

Pumporna som höll på att stryka med när jag körde på med blodmjöl repade sig och tog igen sin svaghet med råge. Det var två sorter (tre plantor), lite oklart vilka bara. Satte flera sorter men bara två blev det plantor av förmodligen två olika mammutpumpor. Nästa år blir det fler sorter och då kanske inte huvudsakligen de stora varianterna utan flera av mindre modell.

Persikoträdet gav nästan 15kg frukt. Och det har det inte varit några problem att smälla i sig. Mycket av det blir till smoothie, det är fantastiskt gott att ta upp ett paket som nästan får tina i solen innan man suger i sig den. Åh wow – längt på den såhär en grådisig januaridag. Sommar i ett glas 🍑💛

Jordgubbarna som jag satte om i nytt land i våras gav lite grann. De nya plantorna som kom igång och döm om min förvåning när de så sent som i november hade klara gubbar!! Helt otroligt!

Tillbaka till Tomaterna – det blev totalt 90kg! Och jag som tänkte att det nog inte blir lika mycket som förra året – jag hade färre plantor i år och det var otroligt trögt innan de kom igång. Med lite uppskattning av mängderna tror jag att årets ätbara skörd totalt landat på ca 320kg (alla ätbara grönsaker). Är det möjligt att vi två pers stoppar i oss allt det? Vet inte. Vi får se när sommaren är här. Kanske måste jag inte odla så mycket nästa säsong. Sa hon och bläddrade girigt bland fröpåsar och surfade på fröfirmornas lovande utbud 😜

Av årets nyheter; Anmore Dewdrops, Grinch dwarf cherry, Black Opal, Sibirjak, Linda, Loxton Lass Dwarf, Alice’s Dream, Orange Crimea och Bombeta. Av dessa så har busktomaterna Sibirjak och Linda gått upp på favoritlistan. Båda är röda busktomater, Linda lite mindre och lite plommonformad. Båda odlades ute med bra resultat. Mycket god smak och bra hållbarhet. Keepers. Alice’s Dream, Orange Crimea och Bombeta blir kvar, Alice är jag inte lika överförtjust i som alla andra verkar vara men den är väldigt snygg håller jag med om. Grinchen var helt okej och kanske var den lite mer produktiv än Green Envy som jag alltid måste ha, den är såå god. Finns ingen som når upp till samma nivå tror jag. Orange Crimea gav fantastiska klasar med stora tomater, 1kg på en gren liksom! Trots att tomatplantorna var fina och växte bra så blev det sen skörd. Utetomaterna var snabbare, men så var det ju också en uppdelning med att ampel- och buskisar fick sitta ute och det är ju de som alltid är snabbast. Whippersnapper var först ut 28/6. Inne kom Sungold först över mållinjen/läpparna, 23/7. Biffarna var särskilt sena och Black Beauty som varit en sån mastodont i produktion fick se sig slagen av Ilses Orange Latvian. Sista slutskörden ute gjordes 4/10 fast då hade jag plockat bort tomater och plantor lite pö om pö för att vissa plantor stod mer utsatt för kyla än andra. Det kom några kyliga nätter i mitten av september där vi precis klarade oss från frost och sen höll det sig på plussidan fram till 9/10. Tomaterna i växthuset togs in 21/10.

Just nu vet jag inte 100% vilka som kommer att få följa med in i odlingssommaren 2023 av de som jag är lite tveksam runt, men tomatbiblioteket blir uppdaterat med lite info om varje sort för den som vill läsa. Av de 90kg tomater som skördats finns fortfarande lite kvar, Ponderosan har jag inte börjat äta än och Vesuvio Giallo sparar jag lite till. Annars har det blivit en tomatsoppa med blandat av många sorter idag, Sungold, Black Opal, Grinchen, Scotland Yellow, MeiWei och flera andra som jag inte kan hålla isär.

Det är verkligen en fantastisk känsla att fortfarande kunna äta egna tomater såhär i januari 🥰. Jag är så tacksam för kunskapen jag fått om hur man kan spara dom och blir ibland lite förfärad över hur mycket jag tidigare fick slänga för att jag inte visste tillräckligt. Tomater är verkligen så mycket mer hållbara än vad jag nånsin kunnat tro, även de sorter som man normalt inte kallar för lagringssorter. Imponerande tycker jag 🤩

Sammantaget är jag väldigt nöjd med odlingarna 2022. Allt kan inte gå bra och mina intentioner och ansträngningar har gett resultat – och nu är det snart dags att börja om 🌱🥳

Sparad i buketter, Odlingsrapport, sommarblommor

Sommarblommorna 2022

Om jag är lite less på odlingarna vad gäller tomaterna så här långt så är sommarblomsrabatten en ren och skär lycka! Ett rejält plåster på såren och en förnöjelse som heter duga! Jag kan inte säga en specifik blomma som jag är mest nöjd med utan här gäller nöjdhet över att jag sköt brett, dvs satte nästan allt jag kunde komma på, det finns tex elva olika sorters cosmos, tror det var sju zinnior, runt fyrtio dahlior, ca tio luktärtor, ett par flox, ett par astrar, risp, eterneller, jätteverbena, malva, ett par solhattar och rudbeckior, tre nejlikor, anemoner, ranunkler, klockranka, liljor, lövkoja, sommarklätt, brudslöja, sommarslöja, klint, vallmo, röllika, gurkört, honungsfacelia, ringblomma, blomstermorot, tandpetarsilja, eukalyptus, isört, amarant, harört, hirs.

Alla blommar inte än, men de flesta visar på god växtvilja och det kommer nya blommor varje dag.

Resultatet så här långt då: en maffig cirkusrabatt (inte något pastelltivoli här inte), på ett par ställen har det lyckats bli ett par blommor som går i samma färgskala tex Cosmos Apricotta och Zinnia Peaches ’n Cream, på något annat hände det av ren tur; Rudbeckia Sahara och Lejongapet Rainbow (som finns i alla underbara färger) här hamnade av slumpen en planta som gick i ton med Sahara.

I övrigt sprakar rabatten av rött, lila, blått, rosa, vitt och gult.

När det gäller rosenskärorna så är de ju helt fantastiska. Sorten Kiiro är betydligt enklare än Xantos av de gula sorterna som jag har. Lövkojan är jag lite förvånad över, trodde att det skulle bli som typ en riddarsporre-kolv fast att de kommer i olika färger, här blir det en gles, ganska kortskaftad blomma, men fin ändå såklart. Floxen är kanske inte min vän för den ser verkligen inte ut som på Instagram och på fröpåsarna. Veka stjälkar som lägger sig platt och med i vissa fall bara en blomma i toppen. Vi får se när sommaren fortskrider. Grekvädden är ju en helt underbar blomma! Satte den i höstas efter shoppingresan till Rolands och glömde sen bort den. Den slingrade sig kämpandes mellan löjtnantshjärta och hässleklockor upp och blev en glad överraskning. Jag hade lätt tagit den för en ängsvädd om jag för omväxlingsskull varit sugen på att rensa där, frön har samlats och nästa år då! Luktärtorna är otroliga! Jag plockar och plockar. Royal Scarlet Red blev ju allra flest plantor av och de är också de som dominerar, Royal White kommer inte långt efter. Old Spice Miss Willmott passar bra ihop med apricotta och peaches. Mollie Rilestone är som en dröm och är väldigt växtvillig. Kan hända att den står lite soligare än de andra. Klagar absolut inte på de blå och lila sorterna men de har inte riktigt samma växtkraft som de röda, rosa och vita. Mollie och royalsorterna har också långa bra skaft. Rudbeckiorna kommer sig nu. Tänka sig att Sahara som nu är en så rejäl sort ska behöva ta så lång tid på sig. Till skillnad mot Rustic Dwarf (som inte alls är nån låg sort som man kan luras att tro) som jag sådde i slutet av april, breddsådd i godislåda och sen utplantering av hela lådan som en klump i slutet av maj.

Ibland känner jag mig lite skeptisk och motvals till modetrenderna vad gäller blommor och blomfärger. Någon hipp person har hittat på att brända, bleka ganska färgfattiga blommor är de vackraste (Café au Lait, Sahara tex) och ligger som ett blekt filter över alla bilder på insta. Sahara har blivit fantastiskt hyllad för att du kan få flera olika typer av blommor från en fröpåse. Vad är skillnaden när du då köper frön som inte är färgspecificerad eller har fått ett trendigt namn som också lanserats hårt? Jag älskar när det kommer blommor i olika färger, det är liksom det som är lite spänningen med att vänta på blommorna, de överraskar och tillsammans kan det liksom explodera. Visst kan det ibland också bli ”fel”(fast jag har svårt att tycka att blommor någonsin gör fel liksom) men då har ju jag som odlare chansen att göra om nästa gång. Och när jag plockar buketter väljer jag ju själv ut kombinationerna. Det som kan bli lite galet är ju om höjderna och storleksangivelserna inte stämmer. När en liten planta blir inklämd bakom en storvuxen tex. Sen har jag iår flera av de trendiga blommorna bara för att jag också vill prova dom men ingen av de överdådiga tallriksdahliorna har ännu visat på blommor alltså är de såhär långt inte några favvosar hos mig.

Så för att gå emot trenderna kommer jag till nästa år att ha fler rudbeckior, Prairie Sun är en gammal knallgul favorit som verkligen lyser upp. Och så kommer ju alla solhattar snart igång på allvar ❤️

Av dahliorna har några påbörjat sin blomning, de enkla är lite snabbare än de storvuxna tex. Än så länge inte några stora problem med kryp eller andra angrepp. Lite löss förstås men man får syna och klämma. Spruta med vatten. Läste idag om att det finns en misstanke om att ferramol (mot sniglar) kan vara skadligt för igelkottar, det är ännu inte färdigforskat men för varje sån misstanke blir jag mer och mer säker; mina odlingar är inte viktigare än att djuren i naturen mår bra.

Jag tycker att jag iår har planterat en hel del sorter som ska vara som fyllnadsmaterial/lugnande tillägg i rabatt och buketter men det räcker inte. Jag ska se till att få in lite daggkåpa, lammöron och tex musselsyska till nästa år.

Tränar på att göra buketter och arrangemang på lite olika vis. Spiralbindning verkar vara den vanligaste och jag tänker varje gång jag börjar med en bukett att det är så det ska bli, men sen när blommorna börjar vara med och bestämma blir det mer som att handen är vasen och blommorna ska i på ett visst ställe, de måsta sättas i uppifrån. Bara för att träna på spiralen ska jag nog prova med att göra med bara ett fåtal blomsorter och fyllnadsgrönsaker och se om det går lättare.

En grej som jag sett och velat prova är att sätta blommor i fakir. Nu visade det sig att en ”riktig” blomsterfakir är sjukt dyr (sett till vad man får för pengarna), så det fick bli ett hemmapul i vanlig ordning. Har köpt några glaspottor på loppis och i botten la jag en boll av hönsnät. Det visade sig att man kan ta ganska mycket nät för ju mer man kan trycka ihop nätrutorna desto lättare är det att få fast blomstjälkarna. Om man inte som på dessa pottor har en smalare öppning behöver man fästa nätet på något sätt. Jag tror att proffsen använder typ el- eller silvertejp men tror att kludd skulle kunna funka. Det var lite trixigt att få blommorna att stå men gick lättare ju fler blommor som satt i. Värt att tänka på i detta fall var att tung blomma, vek eller tunn stjälk är svårare att få fast. Till sist blev det en blandning av rosenskära, klint (den har ju varit helt enastående i år, blommar för fullt och började redan vid midsommar, jag trodde den skulle ha gett upp nu), lövkoja, vädd Fata Morgana, vallmokapslar, jätteeterneller, tobak (på gränsen svar att få till såhär), zinnia (förstås), risp, blomstermorot, ekorrkorn, gröna kvistar av smultronschersmin och jätteverbena.

Jag gjorde också en liten potta med samma teknik, men satte där ihop knippen av blommor och stack ner i nätet, det var lättare att få dom att stå still så. Här är det ringblommor, hällveronika och luktärtor som samsas.

Intressant när buketterna står är att se hur länge de olika växterna håller i vas. Jag tror att zinnian (igen får jag lovorda den) är den som står allra längst. När det är dags att ta bort och göra nya buketter plockar jag ur de blommor som ff är fräscha och tar med dom i de nya buketterna. Det finns zinnior som gått vidare både tre och fyra veckor. Nåväl, det finns fler bra, vallmokapslarna och eternellerna är för evigt om man vill det och de flesta som jag tidigare nämnt är bra och står ca en vecka. De som jag testar igen som inte gick bra i vas förra året är jätteverbenan (den börjar skräpa nästan på eng gång) och blad av alunrot. Knepigt nog så har jag ett par blad som jag plockat för mer än en månad sen och som ff är fina medans ett par av en annan variant som jag plockade igår ser väldigt ledsna ut. Detta måste utvärderas vidare. Kanske är det så att det blir bättre om man plockar och snabbt sätter dom i vatten och låter dom stå över natten innan man arrangerar? De är ju fantastiskt vackra i färgerna så verkligen något som passar i buketter. Riddarsporrarna är superfina men skräpar snabbt. Luktärtor är ju helt makalösa i ungefär tre dagar (underbart är kort) sen är det dags att ta börja plocka bort och fylla på med nytt, men det är ändå ett kärt besvär, de är ju så fina! Och det kommer ju som sagt nya hela tiden.

Herregud vad det är roligt med blommor! 😍😍

Sparad i Odlingsrapport, Planera, sommarblommor

Blomsterodlingarna

Jag trodde att jag var klar med årsavsluten men jag kan knappast sluta rapportskrivandet utan att prata om bukettodlandet. Vilken lycka! Jag som tragglat i decennier med små tröga perenner som visserligen är vackra men som i många fall trivs sådär hemma hos mig. Jag har lärt mig att kalla min trädgård för ’den långsamma döden för rara växter’. Jag har köpt otaliga fina, både små och stora plantor, växter, buskar och träd som liksom för vart år blivit mindre och mindre för att till sist falla offer för Döden. Bara de allra härdigaste och tuffaste växterna klarar ett liv här i torr, näringsfattig moränjord i zon 4.

Vintern 2021 när jag ungefär vid den här tiden satt och funderade inför den kommande säsongen tänkte:

”jag ska nog prova att så lite ettåriga blommor i år. Kanske testa att göra det med täckodling som jag gjort med grönsakerna med så bra resultat.”

Så himla roligt! Och nu när jag ser tillbaka – vilken mängd av blommor och buketter det blev! Att kunna gå ut med saxen och skörda blommor liksom – nyp mig i armen! Eller så hade jag som noob bara helt vanlig nybörjartur.

En vanlig skördedag i augusti liksom..

I julklapp fick jag en bok, En annan slags trädgård av Emily Bratt. En vackert komponerad blomsterbok med idéer som tilltalar mig otroligt; använda snittblommor i säsong, sätta ihop arrangemang – både växande i trädgården och som buketter – av sådant som finns runt omkring i naturen och som man kan odla själv. Det blir både miljövänligt hållbart och utmanande att hitta det som kan bli otroligt vackert i närheten av där man är. Så mycket inspiration med idéer och tips både om hur och vilka växter som är fina att ha i trädgården och hur hon gör för att sätta ihop buketter. Så julledighetens mornar har ägnats åt bokläsning, antecknande av olika blommor, buskar och träd som skulle kunna bo hemma hos mig.

På önskelistan över träd, buskar och perenner är syrenhortensia/vipphortensia (som verkar vara typ samma), rödbladig lönn, vingad benved, vinröd julros, jättevädd och solbrud. För de som är träd och buskar gäller då att hitta några som är tåliga till minst zon 4 och som tål att stå lite torrt. Moränjord är inte särskilt fukthållande.

Trots att jag under förra säsongen samlade på mig ganska mycket frön från de blommor jag hade så är beställningslistorna som ligger färdiga för att sändas iväg i de lovande fröfirmornas varukorgar långa. Det finns ju så otroligt mycket att välja på! Jag kommer prova lite nya varianter av de sorter som jag hade ifjol men som nytest ska det blir aster, romersk riddarsporre, blomstermorot, tandpetarsilja, ett par prydnadsgräs, eterneller och dahlia från frö. Jag ska satsa på sånt som blir lite utfyllnad även om det finns fullt av det i naturen runt knuten så är det ändå fint med lite annorlunda gräsax och sky-iga blommor. Jag ska också testa att odla eucalyptus från frö, det är intressant eftersom jag inte har odlat dom förut och för att de också är lite annorlunda. I sitt eget habitat är det ju mer som en buske och dessutom är ju klimatet ett helt annat. Jag ska göra ett nytt försök med lövkoja, de blev ju förra året först ätna av en liten bagge som tydligen var väldigt förtjusta i korgblommiga växter, och sedan kom spiken i kistan när jag på impuls sprejade med chilisprej. Dumt. Ännu en svidande påminnelse om att inte spreja.

Och dahlior, listan över vilka jag vill ha utöver de jag haft är ännu fler. Några är det kö på hos leverantören men jag hoppas på lite tur, förra året fick de hem fler så att jag kunde komma över de jag önskat mig.

Planeringen för den kommande säsongen är alltså igång. Det är nu det finns tid att sortera, rita, tänka, tänka om och försöka bringa någon slags ordning i impulsernas kaos vilket det ofta blir hos mig. Men så skönt att trädgården är min och att jag är chef där. Och när det handlar om ettåringar kan man ju helt enkelt testa och se hur det blir – det var ju så jag tänkte sist, det som kunde ha gått bättre med annan placering/behandling har vissnat ner och jag har en tom yta att sätta plantor på på ett helt nytt sätt. Annat än när man har perenner som ska grävas upp och planteras om osv.

I ett tidigare inlägg har jag förklarat hur jag anlagt rabatten och vilka blommor som satt där. Rabatten ligger ju bara rakt uppepå gräsmattan och är ganska stor med stigar igenom för att man ska kunna gå mitt bland blommorna och gulla och plocka av dom. Det kommer att utökas på en större yta och jag ska tänka på att sätta de lite lägre blommorna mer i kanter och mot stigarna så att de inte kvävs eller skyms bakom de högre. Att ha tex lejongap och tobak ut mot gräsmattan fungerade bra, de blev lite som en häck, högre än gräset som ville växa högre just i närheten av den fina välgödslade rabatten. Klinten, vallmon och gullskäran är lite skir och behöver ha mer luft om sig. De ska placeras utanför låg zinnia, rudbeckia, malva och gladiolus. I bakkant ska den högre zinnian, rosenskäran och jätteverbenan få vara. De höga dahliorna ska få en egen limpa med stigar om båda sidorna så att man kan komma åt att både se och plocka ordentligt. De låga dahliorna hamnar i krukor – täckodling håller fukt och gynnar sniglar, som egentligen inte är ett problem hos mig, men de lägre dahliorna hade lite svårt att orka med. Luktärtorna ska få ett staket någonstans, kanske längs med kanten mot gången till huset? Det som kan vara lite klurigt att tänka ut är hur soligt det blir på olika ställen, de som växer bra kommer ju att skugga det som finns i närheten och vissa växter mår bra av det, andra inte…

Gladiolerna ska få ett eget kvarter (med stöd) eller hallå! En rundell eller klick får det bli – inget blir fyrkantigt i naturen och så ska det heller inte vara hos mig.

Gladiolus

Tidigare har jag noterat att nästan alla behöver stöttning för att inte lägga sig. Här har jag tänkt någon slags nät som ska placeras liggande några dm upp i luften så att plantorna växer igenom nätet och stöttas var för sig utan att behöva egna pinnar och strypsnaror. Det blir ett fasligt knytande och ofta hinner de växa iväg och lägga sig innan jag upptäcker problemet.

Solrosorna ska få fortsätta bo i grönsakslandet (påletomaterna går ju bort och lämnar plats) och en övergripande tanke är att jättestora blommor klarar att synas på ganska långt håll – motsatt effekt skulle kunna vara att de ser groteskt stora ut om de står för nära.

Solros Wilde Mixture

I den här deltidsrapporten finns lite mer om hur det gick med de olika sorterna i slutet av sommaren. Skönt att ha lite nedtecknat att gå tillbaka till – minnena av odlingarna är inte alltid desamma som det man upplevde när det begav sig.

Maj vs augusti
Maj vs juli

Hur fantastiskt är det inte att kunna sitta i januari när vinden viner utanför husknuten och läsa trädgårdsbok, titta på gamla odlingsbilder och lägga upp planer för kommande odlingar?

Sparad i Odlingsrapport, tomat

Tomatkrönika 2021

Skördade körsbärstomater

Tomaterna

Det blev för mycket.. Just nu kämpar jag för att komma ihåg känslan av stress när alla tomater skulle avyttras och planteras. Jag ska inte gå in i förodlingens vedermödor då jag skrivit tillräckligt mycket om det tidigare (problem med jord, ohyra osv). Värt att nämna kan ändå vara att de plantor som jag fick frön av som jag tyckte alldeles för sent (21 mars) var de som var bäst när det var dags för utplantering. Att inte ha för trångt på odlingsbänken under lysrören är också något att komma ihåg. Årets första tomat (från de plantor som skulle sitta i växthuset) kom från just en av de plantorna, en Solguld, normalstor gul busk- och kulturarvssort.

Solguld

Den jätteroliga delen med att ha mycket plantor var att jag kunde dela med mig rätt mycket via fb och till vänner och kollegor – det är så kul att möta odlingsintresserade och byta erfarenheter och i andra fall kanske lyckas väcka odlingsintresset hos såna som ännu inte upptäckt den glädjen. Den jobbiga delen är när plantorna växer ifrån en och det inte finns plats för de man vill spara. I slutet av maj var det planteringsmaraton;  jag satte ut allt som var kvar i växthuset. Jag lyckades under loppet av en dag samla på mig mer än 10.000 steg därinne och även dra på mig kristallsjuka på kuppen. Förmodligen blev det för mycket av att böja sig, huka, resa sig, bära, vrida runt och försöka tänka ut den smartaste placeringen av varje liten bebis. Yrseln höll i sig ett jäkla tag (ända fram augusti) och jag vill för allt smör i Småland inte få det nån mer gång i mitt liv 😬

Nåväl, tomatplantorna placerade vid pålar i landet; de gick bra men med tanke på den högre risken för potatisbladmögel pga närheten till potatislandet kommer jag inte att ha det igen. Busktomater Solguld, Scotland Yellow och 42 days samt dvärgar Red Robin, Yellow Canary, Venus mfl placerades framför stallet. Tio busktomater producerade ca 20kg tomater. Förbättring av det blir att hitta nån busksort som är högproduktiv och lagrar lite bättre än dessa, som kanske är röd också.

Överlag kan man se att det blir betydligt fler tomater ute. Säkert är det för att både den större mängden insekter och vinden hjälper till att öka befruktningen av blommorna. Dock är de ju förstås inte lika snabbt klara ute.

I växthuset fanns till sist 88 plantor. Tydligen ett magiskt antal då det är exakt samma som jag haft de senaste åren. För många visar det sig lite längre fram på säsongen..

Jag har tänkt bli mer sträng på vilka sorter som ska få fortsätta nästa år eftersom det är så roligt att testa nya. Jag har visserligen tänkt på det sättet nån gång tidigare (typ varje höst) men jag ska ändå fortsätta försöka. De sorter som jag haft i år och som ska få följa med till 2022 är;

Körsbärstomater:

  • Jordgubbs, röd
  • Sungold, orange
  • Ambrosia Orange, orange
  • Rosa (Rosella?), brunrosa
  • Green Envy, grön olivformad
  • White Sweet Cherry, vit-ljusgul
  • MeiWei, mörk röd (förmodligen ett frö av annan sort som hamnat fel)
  • MeiWei, röd
  • Söta Karin

Dvärgar och ampel, som i första hand ska få vara i fönster och ute:

  • Venus, orange
  • Red Robin, röd
  • Whippersnapper, rosa
  • Garden Pearl, rosa
  • Tumbling Tom Yellow, gul

Busksorter, i första hand ute:

  • Scotland Yellow, gul busk
  • Solguld
  • 42 days

Normalstora:

  • Moonglow, orange, tetracis lykopensort
  • Greken, röd
  • Tangella, orange, tetracis lykopensort

Biffar:

  • Ilses Orange Latvian, orange, tetracis lykopensort
  • 1884, rosa
  • Black Beauty, svart
  • Caleidoscopic Jewel, svart-rödmönstrad
  • Lucinda, grönstrimmig sirligt bladverk

Lagrings:

  • Principe Borghese, röd toppig
  • Regina, röd, toppig
  • Vesuvio Giallo, gul toppig
  • Ponderosa, aprikos
Nästa års frön säkrade

De som inte ska få fortsätta är: Brandywine Yellow, Candy Sweet Icicle, Jochalos, Coyote, Delice de Neuilly, 100 & 1000 (det är bara för jobbigt att skörda..), Sweetie, Copia, Maja, Zimmertomate Blau. De två sistnämnda är dwarfar som betedde sig jättekonstigt, blev missväxta och fick inte någon skörd att räkna med, de andra är för låg avkastning på för att vara odlingsvärda. Visst är jag duktig som tar bort så många? ☺️

Sommaren bjöd på skiftande väder, väldigt varmt och rätt kallt emellanåt. Svenska sommar? 1884, Lucinda och nån av de svarta fick lite pistillröta. Jag kopplar det till vädret, tomater som får kaliumbrist kan drabbas och det är lätt hänt om det blir ojämn vattning som ju då också kan vara en följd av häftiga värmeböljor. Överlag verkar det vara bifftomater som drabbas i första hand. Jag lät dom sitta kvar och mogna och skar sen bort det som var fullt. Ingen fara med smaken men det är ju såklart synd.

Ett problem som dök upp i växthuset var larver av grönsaksfly. De tog sig an först de låga plantorna sedan klättrade de uppåt. Nästa år kommer dvärgarna att få bo utomhus där det finns fåglar och annat som tycker om larver. Och förhoppningsvis känner jag igen flyna lite bättre så jag kan vara med från början.

I sommar har jag också ordentligt testat på att köra med flera toppar på ett antal plantor. I vissa fall var det helt okej, tex Sungold funkade bra. Ambrosia Orange höll på att ta över växthuset, tre toppar fick trippelt med tjuvar osv (där får man passa sig alltså!)

Djungel!
Efter sträng avbladning

Moonglow orkade inte med att bära fram frukt på flera toppar – hon är en riktig primadonna – hade hon varit ett uns mindre god hade jag inte fortsatt med henne, hon är inte särskilt produktiv.. Det verkar som att stora och biffar har svårt att orka med fler än nån eller ett par rejäla klasar med frukter vilket nog tyder på att de inte ska ha flera toppar dessutom. Småtomater går nog att välja lite som man vill och har plats till.

Årets första Moonglow 22/8

Total skörd för alla tomater blev till sist ca 80kg. Rekord för mig och väldigt lyxigt att jag kunnat äta tomatsallad till lunch typ varje dag i ett par månader. Nu börjar de att bli lite mindre goda de som ännu lagras och fungerar bäst som tillagade. Dock har jag åtminstone en back med Ponderosa som så smått börjar mogna fram. Är man inte den mest avundsvärda människan när man har hemodlade tomater på mackan i januari-februari?

När jag jämför med resultatet på hösten och med hur tomaterna klarade lagring så tycker jag att det verkade gå bättre 2020. Inte lika stor skörd, men de lagrade bättre. Kan det vara så att de inte var riktigt lika klara när jag plockade in dom och att de eftermognade långsamt? Det var ju också så att jag fick vansinnigt mycket av Scotland Yellow (som satt ute och behövde plockas av redan i mitten av september). När de kom in mognade de snabbt men blev lite mjuka och inte lika goda. Av dessa blev faktiskt en hel del förstörda.

En lärdom för året som jag kommer ta tillvara på till nästa år är att dvärgbusktomater är allra godast inne i ett fönster. De är också ganska bra utomhus men blir inte så smakrika när de sitter i växthuset. Alltså; dessa ska jag så tidigt (nu) och ha ett gäng inne. Sen kommer jag nog så några som ska få bo ute, men de ska inte sås förrän de kan få växa upp i växthuset, kanske i början av april.

Sorter som jag är sugen på att testa är:

  • Black Opal, brun körsbärs
  • Loxton Lass, orange dwarf
  • Grinch Cherry, grön dwarf
  • Alice’s Dream, gul-svart dwarf
  • Sibirjak, röd busk, tålig och produktiv
  • Anmore Treasure, röd dwarf

Så funderar jag lite på följande lagringstomater; Patanara, Bombeta eller Grappoli d’Inverno.

Ett sätt att begränsa antal plantor är att sätta endast exakt så många plantor som jag vill ha. Kanske är det så jag ska göra. Hur det nu ska gå till..?

Det är så himla mysigt att sitta den här tiden och tänka på de läckra tomaterna man haft och drömma om att hitta nya favoriter. 💚🍅❤️

Sparad i Odlingsrapport

2021 Årsrapport

Det har varit en bra höst. Snabbt har det gått och det har hänt många roliga saker. Att fylla femti var långt över mina förväntningar, vi har haft flera superroliga fester och åkt på aktiviteter; kryssning, stand up och spa. Typiska firningar men så himla kul. Jag håller på att bli proffs på att roa mig tror jag 😃 Dessutom har jag världens bästa jobb – att få arbeta med barn i skolan tillsammans med fantastiska kollegor är en ynnest! Ibland är man totalt urlakad av intensiteten i arbetet men att varje morgon få möta dessa små och stora personer, deras ’Godmorgon!’ .. glädje, tacksamhet, stolthet; ord som känns små men som är de som bäst beskriver känslan. Att jobba med att få andra personer att växa och tillägna sig kunskap – inse lärandets kraft och skönhet – är mitt sätt att förändra världen.

Trädgården har dock blivit försummad pga av lättjan och arbetsfokuset men jag försöker vägra att ha dåligt samvete. Trädgård är rekreation och avkoppling, den ska inte tynga eller belasta mig. Den ska inte stressa eller kväva för då tjänar det inte sitt syfte ☝️☝️’rekreation och avkoppling’. Det är svårt att trädgårdsgreja när det är mörkt och under nov-dec så är helgerna som vattenhål av ljus. I efterhand ser man det när man kollar i kalendern över odlingen, noll händelser under veckorna och någon form av odling/skördande på helger.

Alltså, komposten är inte tömd och jordgubbarna har inte fått sitt nya land. Fuchsiorna täcktes först efter att det varit superkallt några nätter i november. Rödbetorna fick sitta kvar och frös delvis bort. Trist men vad gör det om hundra år? Jordgubbarna får flytta sen och om det absolut värsta har hänt; om fuchsiorna dött så går det att skaffa nya. Sorgligt men inte oöverkomligt. Jag har kommit igenom en höst och är snart framme vid det nya året, ser fram mot skidåkning och ridning varvat med odlingsplanering och frösådder nu i januari och februari inför ytterligare en ny perfekt sommar. Men först måste förra året analyseras och summeras.

Under senvintern startade jag ju upp en varmbänk ute. När den fungerade så bra tändes en ny idé om att skapa ett element samtidigt som jag fixade ny näringsrik jord till bäddarna i växthuset. Det visade sig fungera över förväntan och trots kyla och frostnätter långt in i maj lyckades jag överleva tomatplantor i växthuset. Om du vill läsa mer om det finns en utförlig beskrivning av anläggandet av varmbänk här och värmeelement i växthus här. Dessa två projekt var verkligen lyckade.

Grönsaksodlingarna

Vi börjar med en av de dåliga grejerna, potatisen. Av mitt egna utsäde fick jag inte ens tillbaka samma mängd som jag satte. Förmodligen är det lite svajigt att odla i enbart hösilage, om man har tur som jag hade första året, så går det utmärkt bra, men är det perioder av torka/blöta osv så blir det inte lika bra. De vildpotatisar som kommit på eget bevåg i gamla odlingar gick hur bra som helst. Sarpo Mira och Pocahontas som var nya för i år gick ändå hyfsat. Vad nu det berodde på vet jag inte, de växte också i hösilaget. Kanske var jag lite mer noga med dessa dyra knölar än de som jag själv lagrat och som jag hade lite för mycket av..

Löken gick bra. Jag satte 1,5kg gul lök (Centurion, Stuttgarten Reisen, Troy), 1kg röd (Red Ray) och 0,5kg silver. Bra men inte enastående resultat. Inga jättestora lökar men de flesta har iaf vuxit till normalstorlek. Det var otroligt torrt under senare delen av sommaren, trots täckning och en del regn var det smultorrt i jorden. Tänker att mer täckning och möjlighet att kunna vattna är en lösning. Inte så lätt med grävd brunn dock.

Lökskörd

Vitlöken gick bra, jag planterade kallt i februari (tror jag, naturligtvis har jag missat att skriva upp) ingen bautaskörd men helt ok. Hos mig har de gått bättre när jag sätter dom tidigt på våren (senvinter) snarare än om de satts på hösten.

Vitlöksskörd

Jag startade med att förgro rödbetor i hushållspapper likadant som förra året men det är inte värt mödan. De förgrodda var hur pilliga som helst och dog när de sattes ut. Ingen upprepning av den metoden alltså (komihåg – knack-knack-på-huvet). De som direktsåddes kom igång såsmåningom och blev riktigt fina om än inte lika bra och stora som förra året.

Morötter är svåra. Fick så om och fick till sist lite skörd men de var inte bra. Förmodligen gjorde torkan sitt till.

Mangolden blev fantastisk vacker!! Som konstverk och ganska goda att steka. Sallad Little Gem är en pärla som går att använda länge, även när de börja gå i blom är bladen goda. Vintersallat är en trogen och gullig liten en, frösår sig själv och är bäst vår och höst, den verkar inte gilla högsommarljus/värme.

Ärtorna gick utmärkt! Direktsådd vid staketliknande anordning. Fick större skörd än jag behövde och har kunnat frysa in endel. Mot slutet av säsongen fick plantorna gråmögel.

Gurka har jag ätit egen egen från juli till mitten av oktober, och med ett par enstaka under våren från fönsterodlingen – ev inte värt jobbet men väldigt gott med egen gurka i april. I botten av bädden till gurkan grävde jag ner vinterns sparade bokashi, väldigt bra resultat. Dock kan jag säga att Västeråsgurkan blev dock inte alls bra, bitter och inte alls god som inlagd. Nästa år blir det bara slanggurka. Total gurkskörd 2021; 18,5kg.

Bondböna är bra skit! Förgrodde på enklast möjliga sätt genom att göra såhär; mycket blöt jord, formas till kuber mha plantkruka enligt sandlådeleks-modell, sätt kuberna på en bricka med en liten kant tätt ihop, tryck i en böna i varje kub, håll fuktigt (vattna på brickan) och vänta på småplantor. Jag sådde i växthuset 2a maj och planterade ut 29e maj. Starten av månaden var mycket kall med nattfrost i mer än en vecka. I samma veva som plantorna kom ut satte jag lite bönor direkt också för att sprida på skörden och det fungerade bra. Frysta bondbönor finns så det räcker för hela vintern.

Dillen är verkligen en svår nöt att knäcka rutinen för. Förra året blev den ju enorm och jag skördade MÄNGDER! Både dill och kronor. I år blev den som den har brukat bli andra år, fin till en början men sen… gulnar, torkar, går i blom men blir aldrig några riktigt maffiga kronor på. Skillnaden mot förra året är att det kom en massa dill där jag trodde att jag sått morötter. Kan det vara så att den är bäst på att så sig själv?

2021 verkar ha varit pumpan och squashens år hos många. Hos mig gäckar det till viss del. Jag planterade ut både squash och pumpaplantor, lite olika sorter. Jag hade planerat för en harmonisk och skön samplantering av pumpa, squash och potatis. Squashen försvann. Pumpan höll på att ta över gården totalt. De växte ut över hela potatislandet – hur mäktigt! Och det blev ett par riktigt maffiga pumpor till Halloween, några turbanpumpor och mindre päronformade orange som jag fortfarande lagrar i sadelkammaren. Jättepumporna vägde 4,2 resp 8,6 kg, pumpasoppa så det räcker till ett mindre samhälle.

Aubergine Jag gjorde för sent ett lamt försök att så aubergine. Det gick inte alls, de grodde inte ens. Så på impuls – som vanligt alltså – köpte jag en planta på Bona Trädgård. Och vilken lyckträff! Det visade sig att familjen hade ett extremt lågt intresse av att äta den, vissa tyckte tom illa om när jag åt den.. Men en enda planta gav mig tillräckligt stor skörd för att jag skulle bli mer än nöjd. Min odlingsmetod är; stor kruka, näringsrik jord och inte torka ut. Utomhus för att att den såklart fick löss när den stod i växthuset.

Majs är en nykomling som ska få återkomma. Det blev några halvt fyllda kolvar som vi åt under stor andakt – de var galet goda!! Förfining av odlingsmetoden ska utforskas, fler plantor och mer pollineringshjälp, ska även läsa på lite mer om hur plantorna bäst placeras för att befrukta sig då det känns som ett lite knepigt problem. Men skam den som ger sig, dessa kan man lägga lite möda på att få fram.

Odlingen av solrosor gick utmärkt! Så häftigt med de verkligen jättehöga och stora blommorna. Jag hade satt dom i ett kvarter som ryggstöd och skydd mot vinden för påletomaterna, smart drag så här i efterhand, de stöttade varandra delvis och jag kunde genom att sätta pålar i hörnen rama in med snören i ytterkanterna varefter de växte upp. Rätt snyggt och det blev flera ascoola buketter. Småfåglarna hade fest framåt hösten när fröna mognade.

Då det varit ett insektsrikt år så var persikan den som jag först fick lida av det problemet. Spinnet hann att utvecklas ordentligt innan jag vaknade upp och insåg vad som var på gång, det är svårt att få bukt med när de redan etablerats. Jag fick aldrig helt ordning på det men fick ändå frukt så jag blev nöjd, ca 14kg, första skörd 15/7, sista 29/7. Det mesta klart redan 24/7.

Förutom de här odlingarna har dessutom ett par mindre försöksverksamheter pågått; ingefära och gurkmeja, passionsfrukt, granatäpple och fikon. Den sistnämnda fick vi faktiskt två hela frukter av. Önskar att jag kunde säga att de smakade ”Fabulöst!” efter ca fyra års odling av trädet. Men nej, ganska smaksvag faktiskt. Fast det är ändå lite coolt. Gurkmejan har vi använt i pumpasoppa, men den är mest snygg som krukväxt. Ingefäran har vissnat ner men knölarna verkar ff spänstiga, de står inne i ett fönster nu.

Det som fortfarande sitter i jorden av förra årets odling och som jag nog kommer att ha mer av nästa säsong är kål – trots att den är lite omständig under sommaren så är den fantastisk den här tiden. Grönkålen har flyttats in i växthuset för att inte bli uppäten av rådjur och harar. Savoykålen hade kunnat stå kvar och plockats in efterhand även sen det varit massor med minusgrader – och så gott med ädelostgratinerad att tom man och söner utryckte beröm. (Alltså WOW! bästa betyget). Röd bryssel och kanske tom en blomkål ska testas. Tänker att när vi pratar om ”äta i säsong” och ”självförsörjning” i mina trakter så är kålen en riktig hit.

Och här slutar grönsaksrapporten – fortsättning följer med rapport om sötpotatis-projektet, paprika- och chilifejlen samt tomatälsklingarna.

Sparad i Odlingsrapport, tomat

From ma head to-ma-toes 🍅🍅🍅-rapport 2020

Min absolut alla dagar i veckan största favorit av odling är ändå tomaten. Jag kan äta tomatsallad varje dag, vecka efter vecka utan att tröttna. Ta en tomat som snacks när jag går förbi skålen på bänken.  När jag är ute med cykeln/springer och vet att det ligger en fin saftig Moonglow och väntar 💛 Om man är hungrig och går in i växthuset, stoppa munnen full och n j u t a! När man mitt i mörkaste vintern kan göra en sallad där tomaterna har huvudrollen. Lägga i en gryta, soppa, brevid köttet i ugnen.

Jag älskar tomater! Att de sen är världens mest tacksamma grönsak att odla gör ju inte saken sämre.

Årets första planta är en liten som togs med in vid urstädningen av gamla plantor. En liten krake som satt i bädden och såg stark ut trots sen höst. Med hjälp av en skrivbordslampa i fönstret fick den sin första färdiga tomat på alla hjärtans dag. Samma dag sattes ett par sorter till som skulle bli fönstertomater; Zimmertomate Blau och Garden Pearl. Även om det inte blir sallad av de här inomhusodlade plantorna så är det ändå väldigt gott och lyxigt att kunna ta sig en egenodlad grönsak tidigt på året.

29e februari såddes så resten av plantorna. Väldigt många sorter. 33 st faktiskt. Men det ska inte bli lika många i år. Sade hon och menade det. Igen.

Under senare delen av mars planterades småplantorna om och eftersom det i inte fanns plats för ett par hundra plantor så fick en del av dom stå kvar i växthuset. Inte optimalt men de överlevde ändock. En mild vår i mars, kallt i april och maj. Bondepraktikans ”Om februari är mild, kan man vänta många frostnätter, när våren kommer.” och ja, så blev det.

Även om jag är till sist fick en rekordstor skörd av tomater (som jag såklart är svin-glad för) så var det en seg start. Vid omplanteringen hade inte den lokala matbutiken fått hem jord – och jag tror att det blev en av de otippade varor som folk var sugen på – tillsammans med toapapper. Jag improviserade och tog av kompostjorden jag hade. Olyckligtvis var den inte helt bra, dålig rotbildning och inte såvärst tillväxt.

Nåväl, 12e april flyttade de ut i bubbelplasttält i växthuset och 10e maj planterades de i bäddarna. 30e maj planterades nyprojektet med tomater vid pålar i landet ut.

Här är en lista med de sorter jag odlat 2020 tillsammans med en liten utvärdering över hur de har fungerat hos mig den här lite krångliga säsongen.

småtomaterIgen eller ej?
Söta Karin röd, multiflora, stor mängd, lagring ff bra i januarija
Vilmaröd, dvärg, cocktail, spinnkänslig, låg avkastningnej
Majaröd, dwarf, medium frukter, goda, bra planta, lagring ca 2 månja
Venusorange dvärg, söt och god, lämplig för fönsterodlingja
Garden Pearlampel, rosa, mkt snabb, söt och god, lämplig till sen fönsterodling för fortsättning ute, plantan ger stor avkastning men ger upp senja
Whippersnapperampel, rosa, mkt snabb, söt och god, lämplig till sen fönsterodling för fortsättning ute, plantan ger stor avkastning men ger upp senja
Yellow Canarygul, dvärg, ngt känslig för spinn och ohyra nerifrån. Bra avkastning med tanke på storlek.ja
Red Robinröd, dvärg, ngt känslig för spinn och ohyra nerifrån. Bra avkastning med tanke på storlek.
Zimmertomate Blausvart-orange, dwarf, mediumstora frukter, bra fönsterodlingja
körsbärs-tomater
Sweetieröd, körsbär, hög, mkt söt, långa klasar, vill spricka i sept-okt, hög avkastningja
Jorgubbstomatröd, hög, god och hållbar ca 3 mån, långa klasar, hög avkastningja
Rosa (eget namn)brun-rosa, hög, körsbärs, mkt god, hållbar ca 3 mån, hög avkastningja
Green Envygrön olivfärgad, droppformad, körsbärs, SÖTASTE!, mognar sent, sprickkänslig, hyfsad avkastning, hållbar ca 1 månja
White Sweet Cherrygul-vit, hög, körsbärs, söt och god, hållbar ca 2-3 månkanske
Ghost Cherryblekgul, mjuk, lite hårig frukt, mysko, inte god, hållbar ca 1 månaldrig
42 daysröd, busk, medelstora frukter, hållbar men plantan gav uppkanske
Bumble Beegulrödstrimmig, körsbärs, hög, mkt vacker och god, hållbar 3-4 månja
Ambrosia Goldorange, körsbärs, hög, god men inte så söt som förväntat ( den ska vara den världens sötaste enl mätningar) hållbar ca 3 mån, hög avkastningkanske
normalstora
Grekenröd, normalstor-stor, frö från tomat som vi åt när vi var på Zakinthos – sååå god! ja
Kalejdoscopic JewelSvart-grönstrimmig, normalstora frukter, vacker frukt, god men inte så mkt avkastning, senkanske, eller ja så blir det nog
Clementine BlueHar inte lyckats dokumentera denna tydligen 🙁kanske
Indigo RoseSvart-orange, hög, normalstora frukter, galet vackra frukter, god, men SEN! behöver mkt värme.vill men varit så besviken på den flera år nu!
SolguldGul, busk, normalstora frukter, god, bra avkastning, hållbar ca 2 månja – trotjänare
Scotland YellowGul, busk, normalstora frukter, god, tidig och mkt hög avkastning, sprickkänsligja
Moongloworange, normal till stora frukter, busk/hög planta, OTROLIGT god! Hållbar men ovisst hur länge då de snabbt gick åt..ABSOLUT!
bifftomater
Lucindagrön-orangestrimmig biff med ovanligt flikigt bladverk, vacker planta och ovanliga frukter, god, bra avkastning, hållbar ca 1 månja – för att den är så vacker!
Copiagul-rödstrimmig biff, god, ej så hög avkastningkanske
1884ljus rosa-röd mkt stor biff, god, bra avkastning, funkar både ute och inne, bästa biffen. Hållbarhet okänd då de gick åt snabbt.ja
Brandywine YellowGul, biff, mkt god, hållbar ca 1-2 mån, minus för sen fruktsättning och sen mognad, låg avkastning.vill, men är besviken på att den har så låg och sen avkastning
Xanandu Green GoddessGrön strimmig biff, vackra frukter, god, låg avkastningnej
Black BeautySvart-orange biff, god, hög avkastning, bra avkastning även ute men hann inte mogna där.ja
lagringstomater
Principe Borgheseröd toppig, god, lagring ca 2 mån, hög avkastningja
Reginaröd toppig, god, lagring ca 3 mån, hög avkastningja
Ponderosagul-aprikos, hög, lite blek i smaken, mognar efter jul, god avkastning, hållbar minst 6 månja – pga hållbarheten
Vesuvio GialloGul, toppig, MKT GOD! mognar förhållandevis tidigt, funkar bra både ute och inne, hållbar ca 3 mån, ff god i januari 🙂ABSOLUT!
Tomattabell 2020

Saknar jag någon sen tidigare år? Ja! Sungold fick stå tillbaka för Ambrosian och det händer inte igen. Sungold är en av de godaste tomaterna på denna jord.

Och med det så har jag nog reflekterat klart över årets tomatsäsong. För den här gången. Mitt odlande har utvecklats från att ha pågått mellan typ mars och sept-okt förr, till att iaf delvis hålla på med odling hela året. Visst är det lite skönt med vilan i nov, men att alltid ha några små odlingsprojekt på gång är vilsamt för själen, det är ett hopp om en ljusare framtid. För den finns ju där bakom hörnet och just nu när det äntligen kom lite snö som lyser upp tillvaron känns det som att vi står precis på hörnet och kikar framåt mot den ljusa tiden. Samtidigt som vi sätter de första fröna i den underbara jorden 🍅🪴🤎💚❤️