Jenny Strömstedt sa en så klok sak som hon själv fått till sig för länge sen: Ät elefanten i små bitar. Vilket gott råd! Man kan inte göra allt samtidigt – det är omöjligt att äta en elefant i en tugga 😁
Mitt sätt att dela upp elefanten är listor. De hjälper ten att få överblick och att prioritera. Vissa saker blir aldrig gjorda men det måste betyda att de inte behövde göras. Livet har gått vidare liksom.
Nåväl, tog en ledig dag och vilade med fingrarna i jorden, tuggade på elefanten och fick många saker gjorda. Fy vad trist det låter, som att påtandet är ett jobb – det lustiga är ju känslan av att vara helt trött på plantering, ledbruten i kroppen, uttorkade händer och att inte vilja se åt vare sig plantor eller frön när man går in på kvällen, till att vakna upp på morgonen och direkt glatt börja tänka på vilka plantor som kan tänkas behöva kånkas hit eller dit, vilka som behöver krukas om och placeras på fin plats. Det måste vara myran i mig som ser till att jag fortsätter, slit och släp, men det är min uppgift här på klotet (min stack liksom) till vilken nytta kan man ibland undra men jag finner stort nöje i det.. 🐜😅
Men varför håller jag på med odlande, vad är det som är så roligt? Ja, det känns ju lite som när man lekte som barn, då var det affär med varor som tillverkades av det som fanns runt omkring (kaffe – frön av skräppa/ängssyra, geggamoja – köttfärs osv) nu leker jag handelsträdgård/utställningsträdgård. Sår, planterar, inreder, skördar mat och gör buketter – på lek 🌸❤️
Och nu börjar det växa på allvar. Tomaterna har tagit fart, efter en vecka i jord kan man riktigt se hur de växer. Sommarblommorna ute har också börjat växa, några har tom satt knopp. Och försommarperennerna kan bli buketter 🌷🌼🌸
Morgonkaffe, lista och sommarbuketter 🌸❤️
För kommande år ska jag göra en lista på sådder som jag kan spara och så direkt på friland istället, för att spara plats och tid. Då kommer det bli lite lättare då täckningen har blivit jord och blivit bättre på att hålla fukt åt småfrön. Vallmo, klint och grekisk lövkoja ska hamna på den listan tex.
Dock har det inte varit någon direkt pelargonvärme. Några har fått gula blad och jag kan inte härleda till något annat än att trots sol och torka så är det si och så med värmen. Sen behövs det ju (som vanligt) lite mer regn – odlaroro och gnäll.. 🤓 man bekymrar sig för sina små gullisar ❤️
Men alltså koltrastarna! De brukar ju vara så gulliga och sjunga fina sånger i solnedgången. I år: skränar de enformigt sitt varningsrop i så fort man är ute och dessutom: de har gått loss i lannet, sprätt runt både lök, majs och små solrosbebisar! OCH ätit upp ärt- och bönsådd! Näe, fick ägna en god stund åt att säkra med fiberduk och spetsgardin tillsammans med knotten som kom med åskmolnet som passerade utan att släppa ifrån sig mer än ett par droppar i tisdagskväll.
Skyddsbarriär mot koltrast.
Och alldeles strax har jag tuggat klart en elefant – idag är sista arbetsdagen sen är det SEMESTER 🥰🥰🥰
… är inte bara genomtidernas bästa julkalender, det är också ett allmäntillstånd i mitt växthus just nu.
I kombination med att jag i början av säsongen tänker: ”Ah plantor med flera toppar = fler tomater – toppen!” När jag sen även laddat på med ordentligt med gödning så blir det ju också en fantastisk tillväxt ”plantor med flera toppar behöver ju såklart mer näring”. Tänk 88 plantor varav typ hälften har dubbla toppar (några har faktiskt tre) = 134 plantor. Sen hinner man inte riktigt med där att ta tjuvarna – ”det är ju så mycket att göra och herregud, plantorna är ju så små, en topp till gör väl ingenting?” Man vattnar och står i, solen skiner och man väntar ivrigt på att få sätta tänderna i den första tomaten – det går såå sakta. ”Växer de ens någonting?”
Så plötsligt i slutet av juli – plantorna är uppe i taket, de viker/lägger sig och där uppe, utom bekvämt räckhåll för mina ansande fingrar, där växer de som aldrig förr! Såklart har det sin naturliga förklaring, det är ju varmast där, ljusast också för den delen och dessutom har ju då de som kommit upp dit rejäla rotsystem och ordentliga förutsättningar för att förse sig med både ljus, fukt och näring. Och som alltid störst kör först; den som är stor har bäst möjligheter att växa ännu lite mer. Däruppe under taket, där formligen sprutar det fram tjuvar! Nu har jag i flera dagar hållit på att försöka rensa ut lite, (s)toppa så att de inte spränger taket.
Längst upp under taket – där vill det växa jädrar! Här är det Ambrosia Orange som har tagit över totalt.
Dessutom influeras man av olika odlares tankar kring avbladning eller inte. Några menar att plantan behöver ha mycket blad för att kunna producera frukter – kolhydraterna bildas i bladen för att sedan gå till frukterna. Andra menar att det finns en överhängande risk för bladmögel senare på säsongen – i augusti blir det alltid lite fuktigare i luften, risken ökar med mer bladmassa.
För en vecka sen var jag lite tveksam till huruvida jag skulle blada av eller inte och var ganska försiktig i klippandet. Sen ombestämde jag mig. Jag har förutom rejält med spinn även fått in grönsaksfly, en rackarns larv som äter lite här och där på blad, stammar och tomater. Den förstör faktiskt mer än vad spinnet har gjort. De får det väldigt mysigt om det är alldeles tätt med blad och jag får stora svårigheter att hitta dom för deportation. Min nya strategi är att helt enkelt att leta efter dom och sedan plocka bort dom. Vissa skriver att man kan skaka plantorna och då ska larverna rasa ner. Funkar inte hos mig, de håller sig stadigt fast och ramlar minsann inte ner. Med tanke om hur mycket blad som är uppätna tycker jag dock att jag hittat förvånansvärt lite larver. Får se om det avtar nu, de kanske har blivit flyn och flygit iväg helt sonika.
Nu har de små stackare som fortfarande finns lite liv i (Maja, Tumbling Tom, Chibikko, Delice de Neuilly, Venus, Red Robin) fått flytta ut i en pallkrage som blev preppad med en massa bokashi.
Låga tomater som fått emigrera.
Sen tillkommer faktiskt ytterligare ett skäl till att få in ljus i plantorna: blommorna befruktas inte om de är täckta av bladmassa. Det här problemet verkar inte vara lika stort utomhus – jag antar att vinden och den större mängden insekter löser problemet där. Men i växthuset behöver blommorna ha lite mer fritt för att bilda frukt – DETTA MÅSTE JAG KOMMA IHÅG! Så att jag inte står där nästa år med samma problem.
Hur ska jag komma ihåg hur jäktigt det är i maj när allt ska planteras/avyttras och i juli när allt växer ifrån mig att jag inte i jan-mars ska sätta så förgjordade mycket frön??? Jag skulle behöva ha något mer att göra i januari-mars så att jag inte har så mycket tid då.
Saker som skulle hjälpa mig att inte få för trångt/att hinna med:
Så paprika i slutet av februari. Bara några stycken. Sorter som är snabba och tillräckligt bra är: Ferenc, Zlata, Cornetto, Korosoko. King of the North och Chocolate ger ju stora fina paprikor men är långsamma.
Så chili i början av mars. Lite fler än paprikan men inte så många sorter.
Göra den stora tomatsådden i slutet av mars. Inte så många.
Inte skapa plantor med flera toppar – vissa tar över (Ambrosia Orange) andra orkar inte med att få tomater på flera toppar (Moonglow, biffar). De som funkar bra med flera toppar är tex Vesuvio Giallo, Green Envy och Principe Borghese.
Ampel- och dvärgtomater ute – de är tillräckligt snabba så de hinner lätt med även om säsongen är kortare – i växthuset blir de alltid klara långt innan säsongen är slut även om de inte blir angripna av diverse ohyra.
Nu har jag iaf börjat glesa ur och det tar sig:
För ett otränat öga så kanske det iser lite vildvuxet ut ff men det är mycket blad bortklippt.
Det är faktiskt något alldeles otroligt mycket ohyra iår. Spinn, grönsaksfly och något mer som jag ännu inte har sett vad det är, i ena hörnet av växthuset blir blad antingen någonstans mitt på bladet och ut eller hela bladet visset och torkar ihop. Jag har inte hittat förövaren eller för den delen hur själva skadan ser ut som skapar detta.
Utomhus är det inte några problem med ohyra, iaf inte på tomaterna. Och som jag skrev tidigare; enormt bra fruktsättning. Tänk om man på något vis skulle kunna ha ett växthus som bara gick att fälla ut när det blir kyligt. Då minsann skulle man kunna få ut det bästa av allt för problemet med utomhusodling är att säsongen blir väldigt kort. Förra året fick jag plocka av tomaterna i början av september för att det blev frost så tidigt. Först försökte jag täcka med fiberdukar ett tag men det hjälpte inte, plantorna blev fula och vissa tomater fick frostskador ändå. Och inatt gick tempen ner till ynka 6˚! Det är för dåligt 👎
Brandywine ute vid påle
Tumbling Tom Yellow vid stallväggen
Och trots att jag gnäller så mycket över många problem och lyfter olika missöden i tomatodlingen så kommer det bli mycket tomater – många plantor dignar av tyngden i all frukt.
Här gick jag och var så nöjd över att sköldlössen lyste med sin frånvaro. Så skönt! Stilla tankar om varför det blivit så har funnits. Kanske har ekologi kommit i jämvikt i växthuset – det ska ju ta sju år och sen ska ju liksom systemet börja rulla av sig själv. Trodde jag..
Medans jag gått här och klappat mig på axeln och haft fullt upp med för mycket tomatplantor, chilis, pelargoner, kristallsjuka osv så har jag helt glömt bort persikan. Visst har jag sett och insett att den vuxit för mycket och behövt sig den första ansningen men prioriterat annat före det. Idag fick jag se, den har blivit ordentligt ansatt av spinn! Jag som håller spinn schack med hjälp av att duscha med vattendimma på bladen på persika och gurka iaf varannan dag, har duschat gurkan ett par gånger och persikan knappt alls. Hur kunde jag vara så dum?!
Nåväl, rädda vad som räddas kan och som ett experiment så får vi se hur det här går. Jag är ju jättesen med att beskära trädet, det vet jag, det har vuxit ut genom taket på sina ställen och det om något skule ju kunnat vara ett tecken på att det var dags.. 🙈
Persikan håller på att växa ur växthuset, mellan bjälkar och tak, mellan väggen och taket finns tydligenen glipa också att tränga sig emellan så ut ovanför fanns också grenar.
Jag har klippt bort ordentligt med grenar. Fokus på att ta bort det som är hårdast angripet av spinn, samt få ner höjden på trädet. Lyckligtvis sammanfaller detta ganska bra då det som är närmast taket är det som har mest spinn. Det är väl där det blir som mest varmt och även ganska torrt. Jag vill även få in så mycket luft och ljus som möjligt både för alla andra växter därinne, men även för att få luftigt i trädet till frukten. Jag är inte nåt orolig för att trädet ska dö av vare sig spinnet eller klippningen mer nervös för att spinnet fått såpass mycket fotfäste att allt som finns där inne ska bli förstört.
Årets tillväxt är mellan 1-1,5 m, det blir mycket växtmaterial att köra ut. Den här gången hamnar det i skogen, en bra bit från odlingarna.
För den som inte har koll på hur spinn ser ut eller yttrar sig, här är lite bilder på angrepp i olika stadier:
Tydligt angrepp av spinn syns på de ljusa prickarna på bladet.Det är här på baksidan av bladet som de små spinnkvalstren sitter.När angreppen gått långt gulnar bladet.När spinnkvalstren kommit så här långt har de lagt ägg vid bladfästen och förgreningar. Det tunna nätet är för att skydda äggen.
Persika och gurka är de som är mest känsliga och benägna att få spinn, men även tomaterna kan drabbas längre fram på säsongen. Det som jag ser skiljer sig nu är att spinn på gurka och tomat brukar komma nerifrån, vilket jag kopplar till att det kommer från jorden. Som jag skrev tidigare så kommer det på persikan uppifrån (varmast och torrast under taket i år) alltså kanske det är olika kolonier vi har att göra med här.
Vill man läsa mer om spinn så finns en bra länk här.
Jag har en fundering på om ”bristen” på sköldlöss har lämnat öppet mål för spinnet? Kände en stund att jag nog hellre har lössen än spinn eftersom spinn sprider sig mer än lössen.
Eftersom jag har sprejat för sista gången med olika medikamenter – senast med chiliavkok på lövkoja för att det fanns nån typ av bärfis som knaprade; R.I.P. lövkoja – så är det strikt program med dusch av vattendimma varje dag (så kanske det iaf blir varannan dag) på persika och gurka och då och då på resten av plantorna därinne. Såpa sägs vara en metod att använda, hos mig har det inte hjälpt, däremot blir växten uttorkad och därmed försvagad mot angrepp.
Det finns även biologisk bekämning med rovspinnkvalster som äter ägg och spinn, det jag är lite orolig över vad gäller det är att man skulle kunna importera en art som inte hör hemma i vårt ekosystem och därmed skaffar man sig andra problem, tex att våra egna rovinsekter slås ut. Den risken lever våra sjuprickiga nyckelpiga under då man importerat Harlekinnyckelpigor från Asien för biologisk bekämpning. Mer info om nyckelpigor finns här. Vi människor vet inte allt och bör vara mycket försiktiga med hur vi styr om i naturen. Små förändringar kan ge oanade konsekvenser.
De enda tillsatta rovdjur jag tillåter hos mig är den här typen 🥰
Förra året fick jag ju en riktig käftsmäll när mössen åt upp större delen av paprika- och chiliskörden. Jag blev hyfsat besviken men vad lär jag mig? För det första att njuta av varje liten skörd jag får av växter som är kinkigare. Att inte gnälla över dyra paprikor i affären – de är värda sin vikt i guld. Och att inte deppa ihop utan se det som en utmaning när det kommer svårigheter. Och till sist, om man odlar många olika saker så har man spridit sina insatser och har större chans att iaf någonting går bra.
Vad gäller mössen vet jag inte riktigt hur jag skulle ha gjort för att hindra dom. Kanske satt ut fällor och lämnat lite öppet så att katterna kunnat hjälpa till mer, de åt möss så det stod härliga till, men i kiosken kom de ju inte in när det var stängt.
Lagom när paprikorna börjat sätta fart nu upptäcker jag både det som jag hittade var ofarliga ödem på bladen så finns även andra skador. Blanka områden på bladen, små svarta korn, några svarta små streck och några ljusa små streck. Det verkar vara trips.
Vuxen trips(?) (zooma för att se) Larv av trips (?)
I akutläge kan första tanken vara att ta fram alla vapen man har i kemisk stridsföring. Men det har jag faktiskt lagt ner. Inget gift eller dödande (annat än mekaniskt) ska förekomma i mina odlingar. Jag har ju lyckats leva i symbios med sköldlöss på persika så varför inte med trips? Istället för att bekämpa ohyran ska jag försöka hjälpa mina plantor att växa ändå. Trips gillar tydligen inte fukt så det är första åtgärden, duscha plantorna med vatten i sprayflaska ett par ggr/dag. Precis nyss läste jag ett inlägg om att stärka plantor med terrafert jord, terrafert blad och em så det blir nästa steg. De finns att köpa på mikrojord. Klisterremsor för att fånga de vuxna som flyger blir det också.
De skador som plantorna har känner jag dessutom igen sen tidigare år och de har ju ändå inte dött av det så vi får väl tro att de ska klara det i år med även om jag vet vad de lider av. De måste ju för sjutton stå lite på egna ben!
Just detta med bekämpning är något som jag blir frustrerad över. Läser i odlings- och trädgårdsgrupper om hur arga folk är över allt från bajsande katter, mossa i gräsmattan och ohyra. Man glömmer att grannens bajsande katt också tar möss. Att mossan finns där för att gräset inte trivs just där. Ohyran är mat för rovinsekter och fåglar – allt i naturen finns där av en anledning och att avdöda en art kan få betydande konsekvenser för både djur och växter. Det är tom en fara med att sätta in rovinsekter som inte är hemmahörande i just det området. Läste tex att harlekinnyckelpigan är en farlig konkurrent till vår sjuprickiga, att den är mer aggressiv, motståndskraftig och mer flexibel i sitt levnadssätt. Inte bra. Jorden är beroende av sin mångfald, många arter medför större överlevnad vid svåra tider. Gäller för alla arter. Vi människor tror att vi vet så mycket och att vi kan styra hur det ska vara. Man kan inte plantera in arter som utrotar de inhemska, då blir det knepigt.
Så. Inte för att jag gillar trips, men jag är förvissad om att de har en uppgift och om inte annat så gör de att min klena plantor gallras bort, en art blir bara ännu klenare utan motståndskraft. Lejon äter upp de svagaste individerna av den flock de jagar, på så vis blir de starkare individerna kvar och för sina gener vidare. Det lärde jag mig när jag var liten och såg Ett med naturen, lika sant då som nu. Men vi lever många gånger långt bort från naturen nu för tiden.
Vill man se en modern och underbar historia som berättar om detta kan man fortfarande se Våran lilla bondgård på SVT play. Det är den bästa naturfilm jag någonsin sett, sorg och glädje och så mycket finns att lära från den filmen. Har du inte sett den, se den! Har du sett den, kolla igen! Totalt helt lovely!!
För ett par veckor sen hittade jag en gömma med physalis under skåpet i växthuset. Det var en mus som samlat ett tag och jag tyckte tom att det var lite gulligt. Såg framför mig hur det satt-låg en tjock liten en mitt i alla physalisar och rapade.
Nåväl, fälla ställdes ut och det blev Gonatt Mus.
För en vecka sen insåg jag att chili och paprika råkat ut för massivt lusangrepp och duschade dom men såg glatt att det är mängder med frukt på plantorna och att de nog snart skulle gå att skörda. Men eftersom det ändå är hyfsade temperaturer fick de sitta kvar för att mogna fram lite mer.
Till saken hör att jag fått ransonera antalet öppningar av kiosken eftersom vi fått skjuta fast plasten pga vinden, det höll på att blåsa sönder helt. Så då får man se till att öppna lite mer sällan och sen skjuta fast plasten igen, man kan alltså inte gå där och glutta varenda dag.
Kampanaki
Igår när jag skulle kolla till plantorna igen möttes jag av total katastrof!
Volcano
Först nu inser jag hur mycket det skulle ha blivit av paprika och chili, jag har plockat av det som går att rädda men det är nog bara 1/5 av det som fanns. Jäkla jäkla skit!! Såå himla tråkigt, allt jobb, alla fina plantor, alla fina frukter. Flera sorter som jag inte ens får smaka på. 😢😢
Stora fina King of The North
Råttor/möss har tydligen haft kalas, dock har de nog inte gillat det så mycket för de har ätit lite på typ allt. Även chili fast kanske inte de starkaste.
Odling är banne mig en prövning! Får se om jag nånsin mer ska odla paprika igen.
Och vi som byggt ett hus till dom och allt 😫
Två fat blev det till mig av nio månaders arbete. Om nån klagar på att paprika är dyrt, då kan den försöka odla det själv.
Den jordiga tummen 