Idag regnar det. Tråkigt men välbehövligt. Det har ju varit en rejäl värmebölja med temperaturer mellan 25 och 30˚ i flera veckor nu och vår genomsläppliga moränjord är torr som en öken på många ställen.
Jag får ju alltid spinn på gurkan och persikan i växthuset, mer eller mindre, iår var det mindre till en början beroende på att det regnade och var kallt hela våren och försommaren. SEN kom värmen och Hej-hej Spinnkvalster! Botemedlet är fuktfukt och fukt. Tidigare har jag stått med mist-munstycket på vattenslangen en stund var och varannan dag och det går men tar mycket tid, tid som man hellre gör annat med än står i det otroligt varma växthuset. Iår har jag investerat i ett bevattningssystem som består av två delar; droppsystem för bäddarna och en hängande med spraymunstycken för gurka och persika. Helt fantastiskt effektivt! Jag har monterat så att det går att använda delarna separat (vi har inte heller obegränsat med vatten) och att slå av/på till gurka/persika. Det där är en balansgång, under tiden det finns frukt i trädet vill jag inte duscha den så mycket för att det gärna blir mögel i pälsen på dem, pluss att de blir lite urvattnad i smaken. Baksidan med det är att spinnet kan hinna få fart. Som tur är mognar persikorna fram fort och sen är det bara att duscha loss. Eftersom jag håller på att försöka få ner trädets storlek (det verkar vara ett evighetsgöra) har jag också passat på att klippa den för andra gången den här säsongen, den växer så otroligt mycket hela tiden och jag vill få starka korta grenar. Det innebär att jag klippte bort mycket av det som spinnet börjat bygga bo i, där längst uppe vid taket där det säkert varit 40° de här varma dagarna – älsklingstemp för spinn mao.
Tillväxten uppe vid taket med tydliga angrepp av spinn. Detta får sitta kvar och utstå duschar varje dag med förhoppning om att kvalstren mattas av och det nya som växer ut klarar sig bättre.
Mest spinn uppe vid taketPersikor innan mogningNågra av de vi fick iår, totalt blev det kanske 30-35st.Nyklippt träd
Gurkan har växt decimetrar varje dag av de härliga duscharna och där har spinnet inte fått något direkt fäste alls. Däremot har jag fått klippa bort en del blad för att det blir för tätt = risk för mögel och annat skit. Man får även vinkla tillbaka tillväxten mot dess växtplats för att de inte ska tränga undan tomaterna bakom.
GurkdjungelInte bara blad.... utan även lite gurokor ocksåSpraymunstycket som monterats ovanför gurkan sitter nu inne bland bladen.Milt angrepp.
På sista bilden syns milda angrepp av spinn, bladet ser ut att tillföra nytta för plantan och får vara kvar. Blir angreppet större klipps bladet bort.
Under de varmaste dagarna har jag låtit duscharna vara på 10 min två ggr/dag, tidig fm och sen em, då stannar fukten kvar en stund, annars håller jag mig till 1ggr/dag.
Att ha en timer är verkligen guld värt, jag använder den manuellt med att starta och sen stänger den av sig efter den tid jag programmerat, men tänker att det så småningom ska programmeras både för start och stopp för att bli helt automatiskt så att husvakten inte behöver hållas med så mycket vattning när man åker bort.
Vill du läsa mer om spinn finns ett tidigare inlägg om det här:
Om året 2024 var Snigelns år så måste detta året vara Lusens år. Förr har jag sett både gröna och svarta, men iår har jag även hittat bruna löss. Och visst är de störande, men jag har bestämt mig för att inte tappa tålamodet och börja funderingar på att sluta odla för att det går mig emot, den tiden är sen länge förbi, jag kan inte sluta…). Inte heller kommer jag börja spruta på saker som avdödar, ska jag äta mat som besprutats så kan jag likabra köpa den i affären.
Fick en idé när jag såg att spenaten som gått i blom var översållad av svarta löss kanske var det dags för ett litet experiment? Det första man tänker är att rycka upp dom eftersom de är ”besmittade”. Sen tänkte jag att eftersom inget annat i trädgårdslandet fått lössen än så kanske dessa kan tjäna som lockbete och skafferi åt rovinsekter som surrar förbi. Antagligen är jag inte den första som tänker så men det kändes ändå som ett experiment i nobelprisklassen. Tänk att helt enkelt odla mat till nyckelpigor och andra rovdjur. Efter bara några dagar känns vittringen av Nobelpris mer än någonsin; jag ser hur det kryper några små filurer på spenaten; nyckelpigelarver! Inte jättelika sina vuxna föräldrar men rejält duktiga på att smaska i sig löss. Så himla roligt när man bara behöver skapa förutsättningar för att något ska hända – jag har verkligen inte behövt göra något extra jobb eller köpt en endaste liten sak för att detta skulle ske – naturen är med mig och det känns som att jag vunnit högsta vinsten, oavsett Nobelpris eller ej 😌
En annan rolig sak på samma ämne; paprikan har under hela våren fått tåla rejäla kallduschar för att det funnits löss på dem men plötsligen såg jag nu en pytteliten ynklig larv där. Det visade sig vara en hungrig blomflugelarv, även de har löss som sin favoritföda. Det fina med kråksången är att när sen larven fått bli en blomfluga gör den mig nästa tjänst; den pollinerar det jag odlar – alltså hjälper till att göra tomater!!!
Hungrig larv av flyttblomfluga
Sara Bäckmo har skrivit en artikel om nyttan med bladlöss som är mycket klok; kontentan av det hon skriver är att bladlössen är mat till andra insekter, som hjälper till med pollinering och blir mat till tex fåglar osv. Egentligen är det helt självklart, de allra flesta vet att små djur är mat till större, men just i detta fall verkar vi ha glömt det. Sara skriver också om symbiosen mellan myror och bladlöss, att de hjälps åt. Några tänker att man då kan ta bort myrorna så försvinner också lössen. Och så har vi tagit bort ännu en stor födokälla till andra djur. Dessutom spelar myror en viktig roll genom att lufta och bryta ner jorden, de sprider frön och är rovdjur. Man kan faktiskt läsa att de även håller undan sniglar.
I ett vidare perspektiv kan man också se att en livskraftig planta sällan blir särskilt medtagen av lite löss, kanske är det så att de även har till uppgift att sålla ut svaga individer? Varje art är beroende av att vara stark, att de som har god förmåga att växa till och stå emot sjukdomar är de som ska överleva medans de svagare ska sorteras bort. Även om man blir ytterst besviken när ens drömmar om en särskilt blomma/växt krossas, så kanske det ändå inte är bra om jag måste klema bort den för att den ska finnas?
Lotta Lundgren skrev precis om att samplantera olika växter för att vissa växter repellerar löss, tex petunia. Hon har testat att sätta dessa tillsammans med andra grödor som ofta får löss, med gott resultat. Även om det inte är kliniskt bevisat så finns det garanterat sånt som fungerar, tänker att varje litet kryp/växt har sätt att klara sig mot olika typer av fiender. Det är tex ingen slump att just kålfjärilen är den som äter på kål, utan just för att den specialiserat sig på den och klarar av kålens kraftiga växtsaft vilket många andra insekter inte gör. Att hitta kunskap om de här många olika sakerna är det som gör det så spännande att odla tycker jag.
Helt nyligen publicerade SR ett inslag där deras trädgårdsexpert uttalar sig om att lusen är odlarens största hot iår. För att det är för lite nyckelpigor och för att småfåglarna har dött pga den kalla våren och för att det inte funnits mat åt dem. Knepen som han då sprider för att bli av med lössen är 1. kallduschar 2. kläm ihjäl 3 såpspritlösning 4 HELT ekologiska bekämpningsmedel. Jag blir perplex. Okej, vi har för lite nyckelpigor och småfåglar för att det inte funnits mat åt dem. Jag är helt med på att klämma ihjäl och att duscha för det påverkar bara exakt på den växt du vill skydda, men sprayar du såpsprit på en växt så dödar du alla insekter därpå, och dessa så kallade HELT ekologiska medel… de är inte giftiga för människor (som vi känner till) men de är definitivt giftiga för insekterna. Så för att vi har för lite nyckelpigor och småfåglar ska vi också förgifta bort den mat som finns till dem?? Det som är mest skrämmande är att det är en expert som uttalar sig.
John Taylor pratade om att det kan hjälpa en att lära sig namnet på olika ogräs för att ha en större fördragsamhet med dem. Jag instämmer och tänker likadant om olika kryp, jag tycker att det är lättare att gilla dem om man vet vilken funktion de har, visst vill jag inte ha vare sig löss eller myror överallt men det finns knep att ta till som hjälper mig och i ganska många fall gör inte sk skadedjur så stor skada. Vad gör det tex om det är myror i komposten? De är ju också med och fixar till jorden. Att ha sköldlöss på sitt persikoträd är ju inte det roligaste, men långt ifrån det värsta. Trädet klarar sig fint ändå, myror och andra djur får mat och jag får ändå persikor. Att odla är inte alltid rent, snyggt och städat. Att odla är att ta vara på det som naturen ger – och om jag engagerar mig och lär mig hur den fungerar kan jag styra den lite åt mitt håll.
Tvåprickig nyckelpiga på Incarvillea
Prenumerera på inlägg från https://denjordigatummen.com:
Jag har tidigare berättat om min kamp med olika ohyror. Iår har det tydligen blivit min tur att få ta hand om en överdriven mängd sorgmygg. Och vita flygare också för den delen. Även löss vill bo i mitt tydligen väldigt trivsamma plantrum. Trips har jag klarat mig ifrån ett par år men vi får väl se vad som händer när chili och paprika börjar växa på sig. Sköldlöss har jag på persikan i växthuset, spinn kommer alltid på gurka och persika, grönsaksfly finns både i växthus och trädgård.
Sen länge har jag slutat spraya med gift eller ens hyfsat naturliga preparat. Allt som förgiftar det som jag vill döda, försvagar även det jag vill ska leva och växa. Roligt nog har jag i mitt rum fullt av diverse oönskade kryp nu också hittat några önskade – flera tvåprickiga nyckelpigor har överlevt ett bra tag (hurra! 🙌)
Om man har i åtanke att en planta är fri från kryp och lever helt isolerad – ändå dyker det plötsligt upp något; löss, trips osv. Upp med en hand alla som känner igen detta 🙋♀️. Så om man tror att det ska fungera att ha en skadedjursfri odling – lycka till säger jag bara, enligt mig är det omöjligt.
När man läser hur många vill odla giftfritt/ekologiskt så blir man ändå häpen över hur snabbt man samtidigt tar och delar med sig av tips på behandlingar som är tillåtna enligt gränsvärden osv. Ett exempel är såpbehandling mot löss; såpa, rödsprit och vatten. Inte så farligt giftigt men fortfarande inte så att man själv vill hälla det i sig. Och kanske hjälper det, men de växter jag har testat på har inte blivit fina på ett bra tag, såpan och spriten torkar ut bladen. För några år sen ville några skinnbaggar/bärfisar äta upp mina små lövkojeplantor. Snabbt som katten sprayade jag på ett avkok på chili på dom, tänkte att det är ju iaf inte giftigt. Det blev begravning – för alla småplantor.
Mitt mål är att ha såpass friska, starka och motståndskraftiga växter att de tål ett mindre angrepp av ohyra. I studier har det till och med visat sig att det i slutändan har gynnat växterna att ha skadedjur omkring sig – de lockar till sig andra organismer som är positiva för växten. Naturen överlistar oss alltid på ett eller annat sätt; ”Nature find its way” som de säger i Jurassic Park.
Tills dess att det sker i mina odlingar handlar det om att hitta vilka betingelser de oönskade krypen har och skapa förhållanden där de inte kan ta över – inte helt lätt i de ganska extrema skapade miljöer man har inomhus och i växthus. Solljus som ersätts med LED, begränsad jordmängd och kanske enfaldig jord som är långt ifrån växternas naturliga, luft som är torrare än torr, temperatur som passar bäst för människor osv.
Här är en lista med hur jag tänker kring de olika krypen som man vill ha så lite som möjligt av:
Sorgmygg:
Liknar fruktflugor, flyger/virrar runt strax ovanför jorden. De gillar fuktig och blöt jord. Vattna underifrån och låta jorden torka upp så mycket som möjligt. Hitta källan – det verkade finnas en bytta med jord som blivit för fuktig och som var bästa barnkammaren för dom. Egentligen är det inte de som flyger som skadar växterna, utan deras larver som äter upp rötterna.
Mekanisk bekämpning med gula klister-lappar nära jorden, försöker få dom att luta över jorden (vika spetsen som trycks ner i jorden), dammsuga i luften runt plantorna. Vissa använder sig av potatisskivor som läggs på jorden, larverna ska då krypa upp till potatisen och du kan fånga in och avliva dessa. Små koppar med vinäger, en droppe diskmedel och merparten vatten lockar till sig myggorna, de drunknar i vätskan som saknar ytspänning. Dessa brukar jag använda även till fruktflugor som samlas runt tomatskörden på hösten.
Jag steriliserar inte jorden. Många gör det och tycker att det är bra, men det verkar som att det ändå kommer in sorgmygg. Min tro är att de bra organismerna i jorden också blir förstörda av sterilisering.
Gröna löss:
Glasgröna små sitter på blad och stjälkar, de gillar de nyaste lite mjuka skotten/bladen på en planta. Här är det största problemet på pelargonerna och vissa andra inomhusväxter. Jag tror att de inte tycker om skarpt ljus för ofta sitter de lite längre in i växten på små färska skott/blad. När det blir stora mängder kommer några av dom att utveckla vingar – de behöver flytta till en ny koloni när det blir för fullt i den gamla.
Jag kör med mekanisk bekämpning; syna plantorna trycka ihjäl alla som syns, gärna varannan dag. På hösten tar jag bort de flesta bladen och tömmer bort det översta jordlagret i krukan. Det har fungerat för att hålla dom i schack och vissa sorter är mer benägna att få löss än andra. Just nu är det bara några få av plantorna som har löss och jag kan inte riktigt hitta den gemensamma nämnaren mellan dessa men det är alltid de sorterna som får och har löss typ hela tiden.
Gröna löss på pelargon, bladet har blivit skadat av deras framfart.
Vita flygare:
Små vita trekantiga flygande kryp. Sitter på undersidan av de översta bladen och de gillar mest tomat och gurka + varmt och torrt är deras melodi.
Att få till fukten fungerar i växthuset där man kan duscha med dimma men inne blir det blomspruta – inte jätteeffektivt. Mekanisk bekämpning med gula klisterlappar ovanför plantorna. Varje dag ruskar jag plantorna, vänder upp bladen och klämmer de jag kan. Många flyger upp och fastnar i klisterremsorna. De här är det kryp som jag känner är svårast än så länge – de är väldigt knepiga att få kontroll över.
Fönstertomaterna verkar alltid få dessa oavsett om det inte funnits vare sig i fönstret eller på plantorna innan de kom dit. Söderfönster inomhus är väl en extremt bra boplats för dem. Plantorna sätts ju sen i stora krukor utomhus och min tro var att ’där tar naturen hand om problemet’ och kanske gör det så men efter två månader mute i ur och skur finns ohyran fortfarande kvar. Plantorna har inga problem med flygfän utan växer, blommar och sätter frukt. Kanske är det så att det tom är bra för plantan? Kanske drar ohyran till sig rovinsekter som även hjälper till med pollineringen? Jag vet inte men hur som helst har jag flyttat mitt fokus från ohyresfria plantor till bra skörd, det är det som är det viktiga.
Vit flygare på tomatbladVitflygare tillsammans med ägg på undersidan av pelargonblad (p. caffrum)
Trips:
Ser ut som ett svart litet streck, ett par mm långt. Mestadels på undersidan av bladen. Där de varit och sugit ut bladsaft bildas som genomskinliga små fönster i bladen. De gillar torr luft och paprika/chili.
Att duscha plantorna ofta är bra, hålla luftfuktigheten så gott det går. Sen jag började odla paprika och chili utomhus så har jag klarat mig ifrån detta men det blir intressant att se hur det lyckas i sommar när planen att ha dessa i växthuset igen. Här finns ett lite längre inlägg om trips.
Trips på paprikaLarv av trips, här syns även skada på bladet.
Sköldlöss:
Ser ut som en liten uppbuktning, en sköld på barken/stammen till växten, färgen är nästan identisk med stammens färg. Finns uteslutande på persika hos mig, men de ska även gilla citrus. De skadar egentligen inte växten på något vis mer än att de kissbajsar så att bladen blir klibbiga, vilket i sin tur kan leda till mögel- och svampangrepp. De överlever vintern i kallväxthus zon 4.
Mekanisk bekämpning; under vintern när det inte finns så mycket att göra fö i trädgården är det en utmärkt tid att ta bort så mycket som möjligt av de små sköldarna, de är då torra och det blir lite grått mjöl där de har suttit. På våren kläcks de nya små lusarna och syns som grå små streck på stammen. Nu är blir de ganska mjuka och kladdiga att klämma. Om det inte är för kallt kan man duscha med hård stråle så att de sköljs bort. Under sommaren duschas trädet ofta (så att kissbajset sköljs bort) och om det sitter mycket sköldar försöker jag duscha bort dessa med hård stråle. Jag tror att getingar gillar sköldlöss/eller kissbajset för det har funnits en hel del av dom i trädet, vilket gör att pollineringen blir bättre.
Sköldlus redo att lägga äggFler sköldlushonor
Spinn:
Yttepyttesmå spindeldjur (kvalster) som suger på bladen. Det bildas ljusa/gula partier på bladen. Vid större angrepp bildas ett fint nät (spinn) runt bladfästena på plantan. De gillar torrt och varmt, gurka och persika är det som drabbas först, men om det är mycket kan de också gå över till typ allt som växer i närheten. Försvagade växter angrips hårdare.
Jag plockar bort angripna blad (främst gurka) eller grenar (främst persika) vartefter. Duschar ofta och har duschdimma står på en stund i växthuset, gärna varje dag. Drömmer om att ha en sån där liten dimfontän därinne som kan stå på och även vara snygg att se på. Fönstergurka blir lätt drabbat och där är det ju svårt att hålla fuktigt. Det finns tips om att ha i kiselgur i vattnet och duscha med men när jag läste om restriktionerna med att man behöver ha munskydd för att det är skadligt att få ner i lungorna gick det bort för mig. Kiselgur är ett mineral som bildar små vassa kristaller och som spinnet skär ihjäl sig på – problemet för mig är ju då att alla andra insekter också skär ihjäl sig 😳 Här finns ett lite längre inlägg om när jag fick ett större angrepp av spinn.
Hårt angrepp av spinn på persikaDe ljusa prickarna är spinnkvalsterNät i bladveck där äggen skyddas
Grönsaksfly:
En liten oansenlig fjäril/fly som lägger ägg på bladen till växterna. Äggen utvecklas först till små illgröna larver som sen blir större bruna larver. De äter både blad och frukt. De gillar och äter typ allt som finns; tomat, paprika, chili, sallat, basilika, tagetes, sötpotatis, pelargon, krasse. Jag har inte sett dom på kål tror jag. Märker att de i första skedet hålls närmast jorden, små tomatsorter klarar sig sämre alltså. Längre fram på säsongen tar de sig uppåt i högre plantor. Gör större skada i växthuset än utomhus.
Jag bekämpar även här mekaniskt; skakar plantorna och plockar de som ramlar ner på jorden, ger till hönsen eller mosar. De lite större larverna är bättre på att hålla sig fast så här får man syna plantorna nerifrån och upp, och de är ofta svåra att upptäcka eftersom deras färg ändrar sig beroende på vad de äter – bra kamouflage alltså.
Svarta löss:
Ser ut som de gröna men är svarta 🤓 Har aldrig haft (än) inomhus, men däremot på buskar och träd ute. Fruktträd, bärbuskar, schersmin, rosor mfl får det här hos mig. De blir många många som nästan täcker blad och de yttersta grenarna. Här kan man se att det blir ordentliga skador på växtens toppar och är det ett nyetablerat eller en klen växt kan den nog stryka med.
Dock är det inte så svårt att minska deras framfart; att spruta med hård stråle kallt vatten så att de ramlar ner och upprepa med några dagars mellanrum brukar fungera bra. Försommaren är deras tid och sedan avtar det.
Rådjur:
En helt omöjlig ohyra, men ganska gullig 😏. Tyvärr tycker de väldigt mycket om tulpanlökar, jordgubbsplantor och andra perenner som har kvar bladen på vintern.
Jag sprider regelbundet ut blodmjöl på de första lökarna och annat som jag vill skydda. Det fungerar bra bara man kommer ihåg att göra det..
Som jag tidigare skrev så är det snarare regel än undantag att folk i sociala media/forum gärna vill odla eller köpa naturligt odlad mat/växter, men när baksidan av den naturliga odlingen visar sig är man supersnabb med att försöka utplåna ohyran, nästan ta till vad som helst för att ’rena’ sina växter. Vet inte hur många gånger jag läst om hur folk försöker bli av med sköldlöss, inte lyckas helt och bara för det kastar bort sin växt 😰 Så länge den växer och mår bra är det väl okej? Såklart att det finns växter som dukar under för ohyra, men de tål ändå förvånansvärt mycket. Och trots alla som bor bland mina plantor så är det som helhet ganska grönt allaredan. Den riktiga odlingen har ju inte riktigt börjat än 🤓 Och just det, jag har ställt dit en fläkt som ska försöka blåsa lite bättre fruktsättning på tomaterna ☺️
Mestadels pelargoner och tomater, men också blyblomma och nån passionsblomma gömmer sig där.
Boken Insekternas Planet av Anne Sverdrups-Thygeson är en fantastisk källa till kunskap om insekternas olika förmågor och mystiska samarbeten. Den har inte odling som fokus men väckte mitt intresse för insekter (och andra kryp) och ökade min förståelse för att de som vill invadera mina odlingar måste få finnas där de med. Som liten människa finns ingen chans att jag ska kunna styra alla de olika variabler som gör en odling till framgångsrik, jag måste helt enkelt låta naturen vara med och göra jobbet.
Har du någon ohyra som du lyckas leva i fred (typ) med? Listan kan säkert kompletteras med mycket. Tex skulle jag vilja lära mig hur jag kan odla kål utan nät, de är ju så snygga att se på när de inte måste döljas för fjärilarna 😍 Kommentera gärna!
Det är inte klokt vilken bra vinter vi har haft! Jag har aldrig tidigare kunnat åka så mycket skidor som den här vintern så det har ju varit alldeles perfekt egentligen. Och ändå, JAG VILL HA VÅR! Och då gäller det att inte dra igång för mycket – det har hänt förr 🙄 och kanske händer det oavsett hur mycket man sitter på händerna.
Att skriva och rita planer för kommande odlingar är ett sätt att förströ sig och som kommer att bli till glädje sen. Ett annat är att hitta på allehanda experimentodling. Den här gången (som så många andra gånger) ramlade det på mig ur ett problem. Hade ingenting att göra och tyckte att det kunde vara dags att ta lite sticklingar på pellisarna. Jag brukar sätta dom i sand eller sandblandad plantjord men överraskande nog befanns sandhögen ute stelfrusen (typ -15˚stelfrusen) och möjligheten att hacka loss ens en liten mängd blev helt omöjligt. Nedslagen över tanken på att behöva vänta med denna syssla möts jag i källardörren av de torra julgrupperna som är påväg ut till komposten. ”Hur skulle det vara att prova med oss?” säger den gamla Mossan och Laven lite torrt. Jo, så en stund senare är de uppblötta i små sticklingskrukor – hur fantastiska grejer de är alltså, kan ligga helt uttorkade en evighet, får en droppe vatten och simsalabim! livet kommer åter.
Försöket ser ut som så att två sticklingar av samma sort får prova att rota sig i vitlav resp väggmossa. Min idé är att det håller fukten runt sticklingen men att den också är tillräckligt luftig för att det inte ska ruttna. Spännande för jag tror verkligen att det här ska kunna funka pga detta, dock funderar jag på hur pH och annat i mossa och lav ligger och att det skulle kunna påverka negativt för rotbildningen. Pelargonen är ju som regel väldigt tacksamma med att få rötter så de borde vara bra försöksobjekt. För lite sen testade jag sphagnum till några sticklingar och det ser sådär ut. Fem av femton har inte dött helt än. Det kan också vara så att jag är lite tidigt ute, på något vis vet växterna när det är tid att börja växa och det är alltid lättare att få det att ta sig i mars än i januari.
Nya sticklingar i mossa och lav.
Jag lockas väldigt mycket av tanken att det ska fungera med mossa/lav eftersom det känns mycket bättre att använda något som finns så nära jämfört med att köpa hem root roit (som känns som någon slags skumgummi) eller kokosfibrer vilket ska vara väldigt effektivt.
Fö har chili och paprikaodlingen startats, de allra flesta fröna behövde bara en vecka på fuktigt papper i plastpåse för att gro. Typiskt nog är favoriten Bulgarian Carrot den som inte grott alls 🙄
Grodda frön av chili
För någon vecka sen planterade jag om tomatplantorna. Även om tempen var ovanför nollan så påminns man om varför man inte odlar speciellt mycket den här tiden – det blir in i h-vete kallt om händerna. Jag har ett par fodrade gummihandskar som är vattentäta, skulle säga att det är en förutsättning för att hållas öht.
Tomatplantorna
Skuggan över plantrummet just nu är dock att det väldigt mycket småflugor/sorgmygg. Jag brukar ha lite men nu känns det som att de vill ta över rummet. Jag använder gula klisterremsor och småkoppar med vinäger/diskmedel/vatten som fångar mycket. Men antalet flygfän ökar ändå. Jag tror inte på att sterilisera jorden, dels blir det för mycket jord för att det ska bli rimligt att genomföra och sen tänker jag att alla andra microorganismer också stryker med. Funderar lite på att testa potatistricket, en skiva potatis på jorden som ska locka dit larverna som man sen kan hiva ut. Frågan är bara hur bra det är att ha potatis ihop med tomaterna med tanke på bladmögelrisk?
En annan fundering är hur det skulle funka att helt sonika täcka krukorna med något (plast/folie?) för att kväva fäna när de ska ut och flyga..? Ska tänka lite till på det tror jag.
Jenny Strömstedt sa en så klok sak som hon själv fått till sig för länge sen: Ät elefanten i små bitar. Vilket gott råd! Man kan inte göra allt samtidigt – det är omöjligt att äta en elefant i en tugga 😁
Mitt sätt att dela upp elefanten är listor. De hjälper ten att få överblick och att prioritera. Vissa saker blir aldrig gjorda men det måste betyda att de inte behövde göras. Livet har gått vidare liksom.
Nåväl, tog en ledig dag och vilade med fingrarna i jorden, tuggade på elefanten och fick många saker gjorda. Fy vad trist det låter, som att påtandet är ett jobb – det lustiga är ju känslan av att vara helt trött på plantering, ledbruten i kroppen, uttorkade händer och att inte vilja se åt vare sig plantor eller frön när man går in på kvällen, till att vakna upp på morgonen och direkt glatt börja tänka på vilka plantor som kan tänkas behöva kånkas hit eller dit, vilka som behöver krukas om och placeras på fin plats. Det måste vara myran i mig som ser till att jag fortsätter, slit och släp, men det är min uppgift här på klotet (min stack liksom) till vilken nytta kan man ibland undra men jag finner stort nöje i det.. 🐜😅
Men varför håller jag på med odlande, vad är det som är så roligt? Ja, det känns ju lite som när man lekte som barn, då var det affär med varor som tillverkades av det som fanns runt omkring (kaffe – frön av skräppa/ängssyra, geggamoja – köttfärs osv) nu leker jag handelsträdgård/utställningsträdgård. Sår, planterar, inreder, skördar mat och gör buketter – på lek 🌸❤️
Och nu börjar det växa på allvar. Tomaterna har tagit fart, efter en vecka i jord kan man riktigt se hur de växer. Sommarblommorna ute har också börjat växa, några har tom satt knopp. Och försommarperennerna kan bli buketter 🌷🌼🌸
Morgonkaffe, lista och sommarbuketter 🌸❤️
För kommande år ska jag göra en lista på sådder som jag kan spara och så direkt på friland istället, för att spara plats och tid. Då kommer det bli lite lättare då täckningen har blivit jord och blivit bättre på att hålla fukt åt småfrön. Vallmo, klint och grekisk lövkoja ska hamna på den listan tex.
Dock har det inte varit någon direkt pelargonvärme. Några har fått gula blad och jag kan inte härleda till något annat än att trots sol och torka så är det si och så med värmen. Sen behövs det ju (som vanligt) lite mer regn – odlaroro och gnäll.. 🤓 man bekymrar sig för sina små gullisar ❤️
Men alltså koltrastarna! De brukar ju vara så gulliga och sjunga fina sånger i solnedgången. I år: skränar de enformigt sitt varningsrop i så fort man är ute och dessutom: de har gått loss i lannet, sprätt runt både lök, majs och små solrosbebisar! OCH ätit upp ärt- och bönsådd! Näe, fick ägna en god stund åt att säkra med fiberduk och spetsgardin tillsammans med knotten som kom med åskmolnet som passerade utan att släppa ifrån sig mer än ett par droppar i tisdagskväll.
Skyddsbarriär mot koltrast.
Och alldeles strax har jag tuggat klart en elefant – idag är sista arbetsdagen sen är det SEMESTER 🥰🥰🥰
… är inte bara genomtidernas bästa julkalender, det är också ett allmäntillstånd i mitt växthus just nu.
I kombination med att jag i början av säsongen tänker: ”Ah plantor med flera toppar = fler tomater – toppen!” När jag sen även laddat på med ordentligt med gödning så blir det ju också en fantastisk tillväxt ”plantor med flera toppar behöver ju såklart mer näring”. Tänk 88 plantor varav typ hälften har dubbla toppar (några har faktiskt tre) = 134 plantor. Sen hinner man inte riktigt med där att ta tjuvarna – ”det är ju så mycket att göra och herregud, plantorna är ju så små, en topp till gör väl ingenting?” Man vattnar och står i, solen skiner och man väntar ivrigt på att få sätta tänderna i den första tomaten – det går såå sakta. ”Växer de ens någonting?”
Så plötsligt i slutet av juli – plantorna är uppe i taket, de viker/lägger sig och där uppe, utom bekvämt räckhåll för mina ansande fingrar, där växer de som aldrig förr! Såklart har det sin naturliga förklaring, det är ju varmast där, ljusast också för den delen och dessutom har ju då de som kommit upp dit rejäla rotsystem och ordentliga förutsättningar för att förse sig med både ljus, fukt och näring. Och som alltid störst kör först; den som är stor har bäst möjligheter att växa ännu lite mer. Däruppe under taket, där formligen sprutar det fram tjuvar! Nu har jag i flera dagar hållit på att försöka rensa ut lite, (s)toppa så att de inte spränger taket.
Längst upp under taket – där vill det växa jädrar! Här är det Ambrosia Orange som har tagit över totalt.
Dessutom influeras man av olika odlares tankar kring avbladning eller inte. Några menar att plantan behöver ha mycket blad för att kunna producera frukter – kolhydraterna bildas i bladen för att sedan gå till frukterna. Andra menar att det finns en överhängande risk för bladmögel senare på säsongen – i augusti blir det alltid lite fuktigare i luften, risken ökar med mer bladmassa.
För en vecka sen var jag lite tveksam till huruvida jag skulle blada av eller inte och var ganska försiktig i klippandet. Sen ombestämde jag mig. Jag har förutom rejält med spinn även fått in grönsaksfly, en rackarns larv som äter lite här och där på blad, stammar och tomater. Den förstör faktiskt mer än vad spinnet har gjort. De får det väldigt mysigt om det är alldeles tätt med blad och jag får stora svårigheter att hitta dom för deportation. Min nya strategi är att helt enkelt att leta efter dom och sedan plocka bort dom. Vissa skriver att man kan skaka plantorna och då ska larverna rasa ner. Funkar inte hos mig, de håller sig stadigt fast och ramlar minsann inte ner. Med tanke om hur mycket blad som är uppätna tycker jag dock att jag hittat förvånansvärt lite larver. Får se om det avtar nu, de kanske har blivit flyn och flygit iväg helt sonika.
Nu har de små stackare som fortfarande finns lite liv i (Maja, Tumbling Tom, Chibikko, Delice de Neuilly, Venus, Red Robin) fått flytta ut i en pallkrage som blev preppad med en massa bokashi.
Låga tomater som fått emigrera.
Sen tillkommer faktiskt ytterligare ett skäl till att få in ljus i plantorna: blommorna befruktas inte om de är täckta av bladmassa. Det här problemet verkar inte vara lika stort utomhus – jag antar att vinden och den större mängden insekter löser problemet där. Men i växthuset behöver blommorna ha lite mer fritt för att bilda frukt – DETTA MÅSTE JAG KOMMA IHÅG! Så att jag inte står där nästa år med samma problem.
Hur ska jag komma ihåg hur jäktigt det är i maj när allt ska planteras/avyttras och i juli när allt växer ifrån mig att jag inte i jan-mars ska sätta så förgjordade mycket frön??? Jag skulle behöva ha något mer att göra i januari-mars så att jag inte har så mycket tid då.
Saker som skulle hjälpa mig att inte få för trångt/att hinna med:
Så paprika i slutet av februari. Bara några stycken. Sorter som är snabba och tillräckligt bra är: Ferenc, Zlata, Cornetto, Korosoko. King of the North och Chocolate ger ju stora fina paprikor men är långsamma.
Så chili i början av mars. Lite fler än paprikan men inte så många sorter.
Göra den stora tomatsådden i slutet av mars. Inte så många.
Inte skapa plantor med flera toppar – vissa tar över (Ambrosia Orange) andra orkar inte med att få tomater på flera toppar (Moonglow, biffar). De som funkar bra med flera toppar är tex Vesuvio Giallo, Green Envy och Principe Borghese.
Ampel- och dvärgtomater ute – de är tillräckligt snabba så de hinner lätt med även om säsongen är kortare – i växthuset blir de alltid klara långt innan säsongen är slut även om de inte blir angripna av diverse ohyra.
Nu har jag iaf börjat glesa ur och det tar sig:
För ett otränat öga så kanske det iser lite vildvuxet ut ff men det är mycket blad bortklippt.
Det är faktiskt något alldeles otroligt mycket ohyra iår. Spinn, grönsaksfly och något mer som jag ännu inte har sett vad det är, i ena hörnet av växthuset blir blad antingen någonstans mitt på bladet och ut eller hela bladet visset och torkar ihop. Jag har inte hittat förövaren eller för den delen hur själva skadan ser ut som skapar detta.
Utomhus är det inte några problem med ohyra, iaf inte på tomaterna. Och som jag skrev tidigare; enormt bra fruktsättning. Tänk om man på något vis skulle kunna ha ett växthus som bara gick att fälla ut när det blir kyligt. Då minsann skulle man kunna få ut det bästa av allt för problemet med utomhusodling är att säsongen blir väldigt kort. Förra året fick jag plocka av tomaterna i början av september för att det blev frost så tidigt. Först försökte jag täcka med fiberdukar ett tag men det hjälpte inte, plantorna blev fula och vissa tomater fick frostskador ändå. Och inatt gick tempen ner till ynka 6˚! Det är för dåligt 👎
Brandywine ute vid påleTumbling Tom Yellow vid stallväggen
Och trots att jag gnäller så mycket över många problem och lyfter olika missöden i tomatodlingen så kommer det bli mycket tomater – många plantor dignar av tyngden i all frukt.
Här gick jag och var så nöjd över att sköldlössen lyste med sin frånvaro. Så skönt! Stilla tankar om varför det blivit så har funnits. Kanske har ekologi kommit i jämvikt i växthuset – det ska ju ta sju år och sen ska ju liksom systemet börja rulla av sig själv. Trodde jag..
Medans jag gått här och klappat mig på axeln och haft fullt upp med för mycket tomatplantor, chilis, pelargoner, kristallsjuka osv så har jag helt glömt bort persikan. Visst har jag sett och insett att den vuxit för mycket och behövt sig den första ansningen men prioriterat annat före det. Idag fick jag se, den har blivit ordentligt ansatt av spinn! Jag som håller spinn schack med hjälp av att duscha med vattendimma på bladen på persika och gurka iaf varannan dag, har duschat gurkan ett par gånger och persikan knappt alls. Hur kunde jag vara så dum?!
Nåväl, rädda vad som räddas kan och som ett experiment så får vi se hur det här går. Jag är ju jättesen med att beskära trädet, det vet jag, det har vuxit ut genom taket på sina ställen och det om något skule ju kunnat vara ett tecken på att det var dags.. 🙈
Persikan håller på att växa ur växthuset, mellan bjälkar och tak, mellan väggen och taket finns tydligenen glipa också att tränga sig emellan så ut ovanför fanns också grenar.
Jag har klippt bort ordentligt med grenar. Fokus på att ta bort det som är hårdast angripet av spinn, samt få ner höjden på trädet. Lyckligtvis sammanfaller detta ganska bra då det som är närmast taket är det som har mest spinn. Det är väl där det blir som mest varmt och även ganska torrt. Jag vill även få in så mycket luft och ljus som möjligt både för alla andra växter därinne, men även för att få luftigt i trädet till frukten. Jag är inte nåt orolig för att trädet ska dö av vare sig spinnet eller klippningen mer nervös för att spinnet fått såpass mycket fotfäste att allt som finns där inne ska bli förstört.
Årets tillväxt är mellan 1-1,5 m, det blir mycket växtmaterial att köra ut. Den här gången hamnar det i skogen, en bra bit från odlingarna.
För den som inte har koll på hur spinn ser ut eller yttrar sig, här är lite bilder på angrepp i olika stadier:
Tydligt angrepp av spinn syns på de ljusa prickarna på bladet.Det är här på baksidan av bladet som de små spinnkvalstren sitter.När angreppen gått långt gulnar bladet.När spinnkvalstren kommit så här långt har de lagt ägg vid bladfästen och förgreningar. Det tunna nätet är för att skydda äggen.
Persika och gurka är de som är mest känsliga och benägna att få spinn, men även tomaterna kan drabbas längre fram på säsongen. Det som jag ser skiljer sig nu är att spinn på gurka och tomat brukar komma nerifrån, vilket jag kopplar till att det kommer från jorden. Som jag skrev tidigare så kommer det på persikan uppifrån (varmast och torrast under taket i år) alltså kanske det är olika kolonier vi har att göra med här.
Vill man läsa mer om spinn så finns en bra länk här.
Jag har en fundering på om ”bristen” på sköldlöss har lämnat öppet mål för spinnet? Kände en stund att jag nog hellre har lössen än spinn eftersom spinn sprider sig mer än lössen.
Eftersom jag har sprejat för sista gången med olika medikamenter – senast med chiliavkok på lövkoja för att det fanns nån typ av bärfis som knaprade; R.I.P. lövkoja – så är det strikt program med dusch av vattendimma varje dag (så kanske det iaf blir varannan dag) på persika och gurka och då och då på resten av plantorna därinne. Såpa sägs vara en metod att använda, hos mig har det inte hjälpt, däremot blir växten uttorkad och därmed försvagad mot angrepp.
Det finns även biologisk bekämning med rovspinnkvalster som äter ägg och spinn, det jag är lite orolig över vad gäller det är att man skulle kunna importera en art som inte hör hemma i vårt ekosystem och därmed skaffar man sig andra problem, tex att våra egna rovinsekter slås ut. Den risken lever våra sjuprickiga nyckelpiga under då man importerat Harlekinnyckelpigor från Asien för biologisk bekämpning. Mer info om nyckelpigor finns här. Vi människor vet inte allt och bör vara mycket försiktiga med hur vi styr om i naturen. Små förändringar kan ge oanade konsekvenser.
De enda tillsatta rovdjur jag tillåter hos mig är den här typen 🥰
Förra året fick jag ju en riktig käftsmäll när mössen åt upp större delen av paprika- och chiliskörden. Jag blev hyfsat besviken men vad lär jag mig? För det första att njuta av varje liten skörd jag får av växter som är kinkigare. Att inte gnälla över dyra paprikor i affären – de är värda sin vikt i guld. Och att inte deppa ihop utan se det som en utmaning när det kommer svårigheter. Och till sist, om man odlar många olika saker så har man spridit sina insatser och har större chans att iaf någonting går bra.
Vad gäller mössen vet jag inte riktigt hur jag skulle ha gjort för att hindra dom. Kanske satt ut fällor och lämnat lite öppet så att katterna kunnat hjälpa till mer, de åt möss så det stod härliga till, men i kiosken kom de ju inte in när det var stängt.
Lagom när paprikorna börjat sätta fart nu upptäcker jag både det som jag hittade var ofarliga ödem på bladen så finns även andra skador. Blanka områden på bladen, små svarta korn, några svarta små streck och några ljusa små streck. Det verkar vara trips.
Vuxen trips(?) (zooma för att se) Larv av trips (?)
I akutläge kan första tanken vara att ta fram alla vapen man har i kemisk stridsföring. Men det har jag faktiskt lagt ner. Inget gift eller dödande (annat än mekaniskt) ska förekomma i mina odlingar. Jag har ju lyckats leva i symbios med sköldlöss på persika så varför inte med trips? Istället för att bekämpa ohyran ska jag försöka hjälpa mina plantor att växa ändå. Trips gillar tydligen inte fukt så det är första åtgärden, duscha plantorna med vatten i sprayflaska ett par ggr/dag. Precis nyss läste jag ett inlägg om att stärka plantor med terrafert jord, terrafert blad och em så det blir nästa steg. De finns att köpa på mikrojord. Klisterremsor för att fånga de vuxna som flyger blir det också.
De skador som plantorna har känner jag dessutom igen sen tidigare år och de har ju ändå inte dött av det så vi får väl tro att de ska klara det i år med även om jag vet vad de lider av. De måste ju för sjutton stå lite på egna ben!
Just detta med bekämpning är något som jag blir frustrerad över. Läser i odlings- och trädgårdsgrupper om hur arga folk är över allt från bajsande katter, mossa i gräsmattan och ohyra. Man glömmer att grannens bajsande katt också tar möss. Att mossan finns där för att gräset inte trivs just där. Ohyran är mat för rovinsekter och fåglar – allt i naturen finns där av en anledning och att avdöda en art kan få betydande konsekvenser för både djur och växter. Det är tom en fara med att sätta in rovinsekter som inte är hemmahörande i just det området. Läste tex att harlekinnyckelpigan är en farlig konkurrent till vår sjuprickiga, att den är mer aggressiv, motståndskraftig och mer flexibel i sitt levnadssätt. Inte bra. Jorden är beroende av sin mångfald, många arter medför större överlevnad vid svåra tider. Gäller för alla arter. Vi människor tror att vi vet så mycket och att vi kan styra hur det ska vara. Man kan inte plantera in arter som utrotar de inhemska, då blir det knepigt.
Så. Inte för att jag gillar trips, men jag är förvissad om att de har en uppgift och om inte annat så gör de att min klena plantor gallras bort, en art blir bara ännu klenare utan motståndskraft. Lejon äter upp de svagaste individerna av den flock de jagar, på så vis blir de starkare individerna kvar och för sina gener vidare. Det lärde jag mig när jag var liten och såg Ett med naturen, lika sant då som nu. Men vi lever många gånger långt bort från naturen nu för tiden.
Vill man se en modern och underbar historia som berättar om detta kan man fortfarande se Våran lilla bondgård på SVT play. Det är den bästa naturfilm jag någonsin sett, sorg och glädje och så mycket finns att lära från den filmen. Har du inte sett den, se den! Har du sett den, kolla igen! Totalt helt lovely!!
För ett par veckor sen hittade jag en gömma med physalis under skåpet i växthuset. Det var en mus som samlat ett tag och jag tyckte tom att det var lite gulligt. Såg framför mig hur det satt-låg en tjock liten en mitt i alla physalisar och rapade.
Nåväl, fälla ställdes ut och det blev Gonatt Mus.
För en vecka sen insåg jag att chili och paprika råkat ut för massivt lusangrepp och duschade dom men såg glatt att det är mängder med frukt på plantorna och att de nog snart skulle gå att skörda. Men eftersom det ändå är hyfsade temperaturer fick de sitta kvar för att mogna fram lite mer.
Till saken hör att jag fått ransonera antalet öppningar av kiosken eftersom vi fått skjuta fast plasten pga vinden, det höll på att blåsa sönder helt. Så då får man se till att öppna lite mer sällan och sen skjuta fast plasten igen, man kan alltså inte gå där och glutta varenda dag.
Kampanaki
Igår när jag skulle kolla till plantorna igen möttes jag av total katastrof!
Volcano
Först nu inser jag hur mycket det skulle ha blivit av paprika och chili, jag har plockat av det som går att rädda men det är nog bara 1/5 av det som fanns. Jäkla jäkla skit!! Såå himla tråkigt, allt jobb, alla fina plantor, alla fina frukter. Flera sorter som jag inte ens får smaka på. 😢😢
Stora fina King of The North
Råttor/möss har tydligen haft kalas, dock har de nog inte gillat det så mycket för de har ätit lite på typ allt. Även chili fast kanske inte de starkaste.
Odling är banne mig en prövning! Får se om jag nånsin mer ska odla paprika igen.
Och vi som byggt ett hus till dom och allt 😫
Två fat blev det till mig av nio månaders arbete. Om nån klagar på att paprika är dyrt, då kan den försöka odla det själv.
