Är det så att odlerskan till sist skulle bli en som lyckas odla chili och paprika? Kan det vara så att den tanke om att dessa chinkiga plantor skulle vara det sätt som funkar att odla på var den bästa metoden? Det verkar så..
6 olika sorters chili
Hur såg tanken ut? Jo, den såg ut som att önskemålet var att plantorna står ute i det fria för att få pollineras av vind och kryp, skyddas från angrepp från diverse ohyra av vilda rovinsekter, skyddas från hårda vindar, men heller inte bli kokta av solen. Hur får man det utan att kånka plantor in och ut? Jo, som av en händelse impulsköptes ett par pallkrageväxthus på vårens trädgårdsmässa och simsala-nästan-bim så hade hon det. Plantorna i stora krukor med en blandning av jord från jordfabriken i dahlialandet och kompost kryddat med hönsskit, lite epsomsalt. Placering i växthuset fram till värmen åtminstone visade på någorlunda moderat temperatur ute, krukorna ut i pallkragar med växthus, öppna på morgon, stäng på kvällen den första tiden och sen öppet dygnet runt. Efter att det ena av husen tagit en flygtur över ägorna och sånär kapat ett gäng dahlior på vägen förankrades de med spännband i kragarna och då tålde de 27m/s. Bra skit!
Vattning med fermenterad hönsskit varje vecka och endast vatten varannan/var tredje dag under den varma perioden.
Några mindre angrepp av gröna och bruna löss en period men annars väldigt fina plantor.
Vi har ätit egen paprika sen början av augusti (inga stora mängder men fullt tillräckligt) och chili har funnits sen början av juli. Rekord!! Och detta trots att det varit en av de svårare somrarna då det varit så kallt och blåsigt hela försommaren.
Den första lilla paprikan 2025
Nu har plantorna fått flytta tillbaka in i det riktiga växthuset , det sitter mängder med gröna frukter på som jag hoppas ska hinna mogna innan det blir för kallt, annars får de komma in på fat för eftermogning. Jag orkar bara inte ta dessa stora plantor som jag VET kommer översållas av all upptänklig ohyra om de får komma in i huset. Sa odlerskan och LOVADE att det var sant. Karaktärstestet kommer när kölden slår till på allvar… Det ÄR ett av det svåraste, att lämna stora fina plantor åt sitt öde i kylan, det kan ju gå den här gången…
Plantorna ute i småväxthusen innan intagetPlantorna ute i småväxthusen innan intagetCorno di Toro Rosso, mängder med frukt som ännu nite är klar.Paprika ZlataChili VampireBlandad skörd av chili
Av det som mognat ska det bli sweet chili-sås, chilisirap och jag ska även testa att göra chilimarmelad, utvärdering på det kommer sen.
Av paprika så är det Corno di Toro Rosso; en röd spets, god och produktiv, Pantos; en selektion av di Toro, Zlata; en mild och söt sort som går från ljusgrön till orangerött när den är mogen och California Wonder, en ”vanlig” röd, visserligen väldigt god men den tar förskräckligt lång tid på sig.
Årets chilis är Padron, Hot Lemon, Vampire, Sole d’Oro, en lång röd och en kort röd som jag just nu glömt namnen på… 🙈 Alla sorter är relativt milda då jag inte hittat något bra användningsområde för de där superstarka varianterna och då är det ju inte lika roligt att odla.
Trots att jag är över måttan nöjd med årets resultat så kommer jag justera några grejer nästa år; färre chiliplantor och det räcker med en av varje sort, fler paprikor, dock ej California Wonder igen, den är alldeles för långsam, spetssorten jag har iår är betydligt mer produktiv och snabbare.
Vad är det som gör att man som odlare INTE lär sig av erfarenhet? Det måste vara att detta med att på riktigt förstå (=veta) vilken plats en planta tar när den växer ut och börjar ge skörd verkar vara exakt lika svårt att fatta som när nån säger ”Ja, den planeten ligger hundrasjuttioelva ljusår bort.” Det betyder bara jättelångt bort för mig. Jag vet faktiskt inte hur stor skillnaden är på en miljon ljusår och tusen ljusår. Tre nollor liksom, det fattar man bara inte. Tydligen är det samma sak med när man planterar tex pumpa. ”Okej lilla planta med Två Blad, här får du hundra gånger så stor yta som du behöver idag. Varsågod!” säger hon och tycker att hon är enormt generös och har tänkt igenom detta noga. Sen står lilla planta med Två Blad där och ser glad ut i mååånga veckor. När sen som över en natt, har den täckt in gångar, den plats där Spenaten tidigare bodde, Lökens land och håller på att invadera även Dillen och Majsen.
Från små pumpaplantor till megastor organism som invaderar halva trädgårdslandet…
Här fick löken komma upp bara för att inte pumpan ska äta upp den och kan nu få växa på ännu lite mer även om jag tycker att ett hav av blad borde producera lite mer pumpor än det verkar, de är ganska få och trots att jag satte flera sorter ser det bara ut som att det är en som fått pumpor. Sen var frosten här och nöp till pumpan i kanterna så att den ska förstå att hålla sig på sin plats. Pumpa kan litegrann liknas vid en snigel med sina tentakler som vecklar ut sig, man föser in den i sin ruta men på ett segt men ändå snabbt sätt (🤔) lyckas den smeta ut sig över yta där den egentligen inte ska vara.
Nästa ställe där Odlerska med 30 års erfarenhet av odling tydligen inte kan förstå vilken plats hennes plantor behöver är bland tomaterna i växthuset. Är det så att man får fler tomater på varje planta om de har mer yta? Mer yta än 30-50cm mellan varje alltså? Vet inte för jag har aldrig vågat prova. Jag tyckte att jag drog ner på antalet iår, från 88 till 81 men ev kan det ha landat ett par fikon och några fler gurkor därinne så i ärlighetens namn så är det nog inte glesare än tidigare. Det är så svårt att INTE stoppa ner de där plantorna när man har så många fina. Och man vill ju ha minst två av varje sort – av nya sorter för att man inte vet att båda kommer att ta sig lika bra, av gamla favoriter för att man vet att man vill ha mycket av just den. Plantorna får mycket tomater i de första våningarna men sen blir det sämre, min teori är att det blir för tätt sen längre upp när plantorna tagit rejäl fart och befruktningen av blommorna blir dålig. Eller så är det så att plantorna helt enkelt inte orkar sätta mer frukt för i första hand gäller det de större sorterna. Får se om jag vågar testa nästa år att ge dem lite mer utrymme – man är ju rädd att det ska bli mindre skörd liksom…
Plantorna avbladade och avskördade nertill
Apropå tomater så är hur som helst skörden i full gång nu, tomatfat i hela huset och tomater till och i alla måltider, ständiga avsmakningar och funderingar över smaktyper och vad som är godast. Pluss tillfällen när man är hungrig och kan glufsa så att det skvätter av tomater direkt från kvisten ute vid plantan. Lite då och då kan jag ana järnsmaken i munnen som jag kopplar till överkonsumtion av just tomater. Men helt underbart! Just nu känns det inte som att jag kan plocka bort en enda av alla årets sorter, alla är goda på sitt eget vis. De som sitter ute rabatt är väldigt sena men det börjar ändå bli mycket på dem så de kommer sig allt – inte lätt att vara tomat ute när hela försommaren bestod av kyla och blåst. De blev aldrig ens uppbundna utan har fått nöja sig med att ligga efter marken och det verkar också fungera. Lustigt hur tomater tycks klara typ alla förhållanden som finns va? De är verkligen en supergröda! Och de som slängdes i komposten för att de var för fula.. jo, enorma! och det blir massor med små orangea tomater. Just de kommer jag såklart inte ihåg vilken sorter det var men heeeelt fantastiskt goda! Man brukar ju säga godistomater och de här är verkligen det. Tycker att de nästan smakar lite hallon. Eller kanske plommon, eller vad det nu kan vara, tycker det är svårt att sortera smakupplevelser. Inser nu att jag har rätt många sorter som kanske inte har den tydliga tomatsmaken, alltså den som man tänker att ketchup eller krossade tomater på burk smakar. Tur det, då skulle man aldrig orka äta så mkt tomater.
Luktärtorna som sitter på utsidan av komposten blev lite undanträngda av de trifidiska tomatplantorna.
Vad gäller dahliornas utrymme har jag nog ändå lärt mig rätt bra hur mycket plats som går åt. På ett par ställen är det lite trångt att gå i gångarna men det beror nog mest på att någon del av plantan kommit utanför sitt stödnät eller tom lagt sig lite. Det som är lite typiskt är att de sorter som för någon anledning inte blivit något av har hamnat bredvid varann. Tror inte att det beror på att de influerats till dåligt mående av varann utan det har helt enkelt varit skruttiga plantor. Resultatet blir dock att det blir stora hål i odlingen, tomma ytor som skulle varit bättre att ha lite här och där istället. Roligt med dahliaodlingen iår är iaf att det blommar något alldeles kolossalt, man kan plocka hur mycket som helst och ändå ser det jättefint ut i odlingen 🩷 Ett lyckat drag var att sätta den övervintrade jätteverbenan i bakkant av odlingen, det var inte sista gången. I övrigt har det lyckats hyfsat med placeringen höjdmässigt, bara några få som måste justeras till nästa år för att de inte når förväntad höjd.
Rostorangea kanten: Cornel Bronze, Rancho, New Baby mflBla Waltzing Mathilda, Copperboy och LabyrinthI bakkant syns jätteverbenan vaja.
Fröodlingen av dahlior är ett eget kapitel och något jag kommer att utöka nästa år, de är också fantastiska och inte i närheten av lika mycket jobb med. Jag tog frö av Hootananny, en superfin röd halskrås, det blev ca 10-12 plantor och de kom snabbt upp i samma storlek som de knöldrivna plantorna. Höga fina plantor med lite olika bladfärg från grön till mörkt lite rödaktiga. Alla har fått enkla blommor – inget konstigt med det, frömamman är typ enkel och dahlior strävar mot sitt ursprung; enkla, höga, gult/rött – nån har fått lite grejs i mitten, alla är röda eller aprikos-orangea toner. Vissa har få spretiga kronblad, andra är täta och runda i formen. Alla älskas av humlor och fjärilar så det har varit världens liv i den delen av odlingen 😍 just nu tror jag kanske inte att jag kommer att spara på dessa även om det bildats knölar. Det är så mycket jobb för att klara dem över vintern utan istället bättre att ta frön och hoppas att det blir lika fint och med liknande variation nästa gång. Kanske ska jag testa att bara låta dem sitta kvar och täcka över tjockt med hö och kanske nån presenning för att se om det går att övervintra ute? Bra experiment även om mitt hopp om det är väldigt litet. Jag är hyfsat säker på att om de inte fryser så kommer de att ruttna. Och iår ska jag ta frön på betydligt fler sorter 🤓
Fina i vas även om de inte står så länge De ger ett litet sirligt intryck tillsammans. Långa stjälkar överlag.
Nu är tiden som man väntar på hela året, tiden då man kan slösa med goda tomater i alla dess färger! Här kommer en som vi fick glufsa i oss härom kvällen. Och du, den ska passa på en stor tallrik, inte nån liten mjäkig förrätt, det här ska man få så man blir mätt av!
Vad behövs?
många små eller ett par stora tomater som delas i mindre bitar
tärnad paprika
hackad rödlök
basilika klippt till tunt skrufs
några gurkskivor
ett par små salladsblad, gärna gemsallad
en mild chili klippt i små bitar
smör till stekning
valfritt bröd som du gillar, här blev det jollekaka
grillad kycklinglårfilé (marinerad i soya och sweet chilisås)
rosa sås (en creme fraiche som blandats med lite sweet chili)
salladsost-röra (mosa salladsost och blanda med creme fraiche)
Hur gör man?
Klipp ner chili i smöret i stekpannan och fräs, stek sen brödet på båda sidorna. Det ska vara skorpigt på ytan. Lägg upp på tallrik, på med tomater, paprika, rödlök och basilika. Lägg salladsblad och gurka brevid, på med kyckling och några skedar av den rosa såsen och oströran. Stoppa i munnen och du är i full speed på regnbågen mot himmelriket!
Om jag bara fick välja en maträtt att äta varje dag fram till tidens ände, skulle det vara denna 🍅🍅🍅
Inte helt sällan får man den frågan och svaren är flera. Det mest självklara är väl att jag gillar att ha maten nära och att veta vad jag stoppar i mig, men det är inte den största anledningen. Det roligaste är nog när man ser att saker gror och växer, att blommor utvecklas och ger frukt. Att ha fingrarna i jorden och andas in de där bakterierna (?) som gör att man mår bra. Jo, Pernilla och John pratade om det, att man faktiskt rent fysiskt får i sig bakterier från jorden och att de får oss att må bättre. Antagligen tvärtom-bakterier mot de som strykbrädan utsöndrar när den träffas av ett varmt strykjärn.. 😅 Jag får iofs inte så ofta frågan, men man kan se den i folks blickar; ”Är du allergisk mot strykjärn eller?”
Iår verkar det som att det varit motigt för många med odlandet. Och jag kan instämma, vädret har varit knepigt och utan att upprepa allt som sagts och kan sägas så har vi just nu ytterligare en sommarstorm som håller på att blåsa av allt jäms med backen. Kanske beror de många problem som uppstår också på just vädret, men jag tror att inställningen till hur man ska tackla problemen också är avgörande för hur resultatet ska bli. Att göra en lång lista på allt som gått emot alla den här sommaren gör ingen glad och om man gör det så förstår jag att man kan ge upp. Men en riktig odlare gör inte det, den biter ihop och tittar framåt, söker kunskap om hur man kan möta problemen nästa gång om det inte går att rädda den här säsongen.
Näe, ett problem i taget och att försöka hitta ett sätt att hantera det är min melodi. Att stå ut med att dela med sig till diverse andra organismer som finns i odlingarna är något jag lärt mig och iår mer än nånsin har det blivit tydligt att det är en framgångsfaktor. Att låta sk skadedjur/ogräs få en plats för att deras fiender ska få mat är en strategi som jag absolut kommer fortsätta med. Det senaste i raden av positiv odling är att kålfjärilarna fladdrar runt blommorna i kålen men kanske hittar de inte rätt ställe att lägga sina ägg för att det är en salig blandning av självsådda ringblommor, blommande rädisor, vattsarv, mållor, klint, olika sorters lök mm där? Hur som helst så gör det inte så mycket om det blir lite larver, jag har skördat såpass så att jag klarar mig och kålen kommer att komma tillbaka när det blir för kallt för fjärilar. Jag ska hålla lite extra koll på kålrabbi och spetskålen bara som jag inte har så mycket av. Och när handen far ut för att dra i ett ogräs drar jag snabbt in den igen; tänk om jag rensar bort det där och plötsligen har jag gjort fri väg fram för ohyran? Nä, slarvigt och stökigt ska det nog vara, naturen är inte så uppstyrd och välsorterad och då ska inte mina odlingar heller vara det.
Så här långt har årets odling varit 1. trögstartad; kallt och blåsigt hela maj-juni 2. superväxtlig; Just nu växer det som innihunnan! Tomaterna och vinrankorna vill spränga taket på växthuset, majsen hade växt till mer än dubbel storlek när vi kom hem från semestern i Norge, dahlior och ettåriga blommor har både växt och börjat blomma ordentligt (bilder med mer beskrivningar i ett annat inlägg). Det är fantastiskt roligt! Sen kommer det alltid något bakslag; majsen välte omkull av en liten och helt oväntad sommarstorm, trist som fasen (svordomar ven i luften) men nu är det uppstöttat så nu hoppas jag att de kommer att klara sig genom den som pågår för fullt. Däremot är de inte igång blommar än så jag undrar om det ska hinna bli några kolvar alls? Nästa år ska jag se till att sätta stödnät även på majsen.
Majsen nedblåst och sedan uppstöttad, håll tummarna att de inte dyker på nytt nu ✊
Okej. Jag inser att det inte ser så välvårdat ut på bild två, men det har ändå åkt ut ett par skottkärror med blad och tjuvar…Pumpaplantorna växer väldigt mycket, men självaste pumporna är vare sig många eller stora…
Löken ser oväntat stor ut – jag får alltid pygmelök, men kanske är det mitt idoga gödslande med uppblött hönsbajs som gör susen? Potatisen har blommat ett tag nu och än syns inte några tecken på bladmögel på den så blasten får sitta lite till. Har lärt mig att det går ruskigt fort när det börjar, tror att det var förra året jag såg det på tisdagen och tänkte att; till helgen tar jag bort den. När helgen kom var typ all blast gul och eländig.
Vitlöken är upplockad och flätad. Riktigt bra skörd! Jag har tagit upp dem i tre omgångar; den första omgången 10/7, andra 16/7 och sista 24/7. Den andra upplocket är det som blev bäst lök på de hade alltså hunnit växa ut lite till jämfört med den första omgången. Den sista var också stora lökar men betydligt större andel stresslökar på halsen, gissar att de hade backat om de fått sitta ytterligare längre. Notering till nästa år är att fortsätta vattna även om det regnar, jorden i kragarna är alldeles för genomsläpplig och blir assnabbt torr. Lådorna har nu rensats igenom på ogräs, täckts med lite nytt hösilage och besåtts med diverse blad; gemsallat, plocksallat, rädisor, tatsoi, spenat och kinakål. Och herregud: efter bara åtta dagar har alla sorter grott!
Rekordskörd: 5.2 kg vitlökJag borde kanske gjort flera kortare flätor istället för den där längsta, men extremt nöjd med att jag fick dem att sitta ihop 🥰Sådd och 8 dagar senare..
Förutom att tomaterna håller på att som sagt spränga taket; det börjar äntligen mogna fram och synas lite rejäla tomater i djungeln. Antagligen borde jag har varit strängare med att ta bort blad och hålla efter tjuvar bättre men det har helt enkelt varit så hett i växthuset att man inte orkat vara där mer än det allra nödvändigaste. Och livet består ju av någon liten mer detalj än att vara bland sina plantor. Har jag hört. Till sist blev det ändå gjort och nu är de flesta toppade och avbladade för att sätta redig fart på mognaden. Faktum är att nu börjar det finnas tomater så det räcker till att göra goda sallader igen 😌
Midnight Sun och ZaltavaBlack Strawberry och Meiwei mörk som håller på att mogna.Plan 9 from Outer Space och Amthyst JewelPlantorna har firats neråt eftersom de höll på att växa ut genom taket. Räknar med att snart kunna plocka av de nedersta klasarna.
Så har vi ändå årets största lycka: paprika! Vi har ätit flera paprikor och det är så himla lyxigt!!! Trots att blåsvädren i juni tog med sig det ena lilla huset på en rejäl flygtur över gården så klarade sig plantorna och de både levererar och ser superfina ut! Skam den som ger sig – förra året blev det inte en endaste lite frukt och flera år har det fungerat extremt dåligt med både chili och paprika så nu känns det som en rejäl revansch. Sa Odlerskan, korsade sina fingrar, spottade tre gånger över axeln och tog i trä, säsongen är inte över än.
Paprika utanför korgen, chili inuti. Ena pepparhusetAndra pepparhuset
Idag regnar det. Tråkigt men välbehövligt. Det har ju varit en rejäl värmebölja med temperaturer mellan 25 och 30˚ i flera veckor nu och vår genomsläppliga moränjord är torr som en öken på många ställen.
Jag får ju alltid spinn på gurkan och persikan i växthuset, mer eller mindre, iår var det mindre till en början beroende på att det regnade och var kallt hela våren och försommaren. SEN kom värmen och Hej-hej Spinnkvalster! Botemedlet är fuktfukt och fukt. Tidigare har jag stått med mist-munstycket på vattenslangen en stund var och varannan dag och det går men tar mycket tid, tid som man hellre gör annat med än står i det otroligt varma växthuset. Iår har jag investerat i ett bevattningssystem som består av två delar; droppsystem för bäddarna och en hängande med spraymunstycken för gurka och persika. Helt fantastiskt effektivt! Jag har monterat så att det går att använda delarna separat (vi har inte heller obegränsat med vatten) och att slå av/på till gurka/persika. Det där är en balansgång, under tiden det finns frukt i trädet vill jag inte duscha den så mycket för att det gärna blir mögel i pälsen på dem, pluss att de blir lite urvattnad i smaken. Baksidan med det är att spinnet kan hinna få fart. Som tur är mognar persikorna fram fort och sen är det bara att duscha loss. Eftersom jag håller på att försöka få ner trädets storlek (det verkar vara ett evighetsgöra) har jag också passat på att klippa den för andra gången den här säsongen, den växer så otroligt mycket hela tiden och jag vill få starka korta grenar. Det innebär att jag klippte bort mycket av det som spinnet börjat bygga bo i, där längst uppe vid taket där det säkert varit 40° de här varma dagarna – älsklingstemp för spinn mao.
Persikor innan mogningNågra av de vi fick iår, totalt blev det kanske 30-35st.Tillväxt uppe vid taket med tydliga angrepp av spinn. Detta får sitta kvar och utstå duschar varje dag med förhoppning om att kvalstren mattas av och det nya som växer ut klarar sig bättre. Nyklippt träd
Gurkan har växt decimetrar varje dag av de härliga duscharna och där har spinnet inte fått något direkt fäste alls. Däremot har jag fått klippa bort en del blad för att det blir för tätt = risk för mögel och annat skit. Man får även vinkla tillbaka tillväxten mot dess växtplats för att de inte ska tränga undan tomaterna bakom.
GurkdjungelInte bara blad.... utan även lite gurokor ocksåMilda angrepp av spinn, bladet ser ut att tillföra nytta för plantan och får vara kvar. Blir angreppet större klipps bladet bort.Spraymunstycket som monterats ovanför gurkan sitter nu inne bland bladen.
Under de varmaste dagarna har jag låtit duscharna vara på 10 min två ggr/dag, tidig fm och sen em, då stannar fukten kvar en stund, annars håller jag mig till 1ggr/dag.
Att ha en timer är verkligen guld värt, jag använder den manuellt med att starta och sen stänger den av sig efter den tid jag programmerat, men tänker att det så småningom ska programmeras både för start och stopp för att bli helt automatiskt så att husvakten inte behöver hållas med så mycket vattning när man åker bort.
Vill du läsa mer om spinn finns ett tidigare inlägg om det här:
Iår har det blivit högst tydligt att det är bra med olika växtplatser för tomater. Förra året lärde jag mig att det inte är nån större idé att ha dem granne med potatisen pga bladmöglet, det ska vara extremt torrt om tomaterna inte ska drabbas eftersom mognaden är typ samtidigt som den kritiska tiden för när möglet kommer, för det gör det alltid.
Jag har mina högväxande tomater i växthuset och som vädret varit iår är det gynnsamt. Den kalla och blåsiga vår/försommaren gör att det är bra inomhus för dem, andra år när det varit väldigt varmt blir det sämre därinne, de vill ju helst inte ha över 30°. Trots innemiljö och i mina ögon fina och välväxta plantor med mycket blommor och en del kart – ännu inget att äta. Det är sent iår, men nu ska det bli en period med varmare väder och då får vi väl hoppas att det ska mogna fram lite. Min vana trogen har jag planterat ganska tätt, MEN jag har faktiskt minskat antal plantor; från 88 till 81 st. Jag tänkte ju ut att jag nog inte måste få 90kg tomater iår, det finns rätt mkt kvar i frysen fortfarande och alltså kunde minska antal plantor ordentligt 😜
De växer ordentligt på höjden i växthusetDe sista: ett par tjuvar som rotats i vatten och några som var senfärdiga, nu har de kommit igång bra.RosaSungoldPlan 9 from Outer Space tror jag
Väggen framför stallet är i östläge vilket skyddat mot de värsta vindbyarna som nästan alltid kommer från väster. Plantorna där är hyfsat kraftiga nu och visar på gott gry. De växer bra och har både blommor och kart.
Söderväggen på ladan brukar vara bra men iår har de stackars plantorna fått ett.. hmm.. liggande uttryck. MEN: klena tomatplantor behöver inte betyda inga tomater. Tvärtom i vissa fall, när de utsätts för lite svårigheter som torka, näringsbrist osv skyndar de sig att gå i blom (de vill fortplanta sig innan de dör) och det är ju bra. Jag är ju främst ute efter frukten, bladmassan går ju inte att äta 😄
De har ändå börjat växa lite till sistDvärgbuskSibirjakSå extremt pluttig planta, men tomater ska det ändå bli..Sibirjak
Den som är lite uppmärksam kan också se att några fikon fått kampera ihop med tomaterna. Det är de som klarat övervintring i växthuset, nu får de sitta här och se om de kan tänkas överleva på den här platsen också.
Årets dvärgar (de som odlats inne i fönster) planterades i krukor och har fått stå kvar i växthuset ända tills nu. Dem har vi kunnat plocka och äta av sen början av maj, nu har de tagit lite paus så jag tänker att södersidan av växthuset under takutsprånget kan vara ett bra ställe ett tag iaf.
Lite solbrända men ovanligt fina fönstertomaterTomater på G
En väntar ju såklart som attan på att få frossa men den tiden kommer och jag kan vänta, detta året är allt sent och vad ska man göra? Det blir som det blir och det får bli bra.
Om året 2024 var Snigelns år så måste detta året vara Lusens år. Förr har jag sett både gröna och svarta, men iår har jag även hittat bruna löss. Och visst är de störande, men jag har bestämt mig för att inte tappa tålamodet och börja funderingar på att sluta odla för att det går mig emot, den tiden är sen länge förbi, jag kan inte sluta…). Inte heller kommer jag börja spruta på saker som avdödar, ska jag äta mat som besprutats så kan jag likabra köpa den i affären.
Fick en idé när jag såg att spenaten som gått i blom var översållad av svarta löss kanske var det dags för ett litet experiment? Det första man tänker är att rycka upp dom eftersom de är ”besmittade”. Sen tänkte jag att eftersom inget annat i trädgårdslandet fått lössen än så kanske dessa kan tjäna som lockbete och skafferi åt rovinsekter som surrar förbi. Antagligen är jag inte den första som tänker så men det kändes ändå som ett experiment i nobelprisklassen. Tänk att helt enkelt odla mat till nyckelpigor och andra rovdjur. Efter bara några dagar känns vittringen av Nobelpris mer än någonsin; jag ser hur det kryper några små filurer på spenaten; nyckelpigelarver! Inte jättelika sina vuxna föräldrar men rejält duktiga på att smaska i sig löss. Så himla roligt när man bara behöver skapa förutsättningar för att något ska hända – jag har verkligen inte behövt göra något extra jobb eller köpt en endaste liten sak för att detta skulle ske – naturen är med mig och det känns som att jag vunnit högsta vinsten, oavsett Nobelpris eller ej 😌
En annan rolig sak på samma ämne; paprikan har under hela våren fått tåla rejäla kallduschar för att det funnits löss på dem men plötsligen såg jag nu en pytteliten ynklig larv där. Det visade sig vara en hungrig blomflugelarv, även de har löss som sin favoritföda. Det fina med kråksången är att när sen larven fått bli en blomfluga gör den mig nästa tjänst; den pollinerar det jag odlar – alltså hjälper till att göra tomater!!!
Hungrig larv av flyttblomfluga
Sara Bäckmo har skrivit en artikel om nyttan med bladlöss som är mycket klok; kontentan av det hon skriver är att bladlössen är mat till andra insekter, som hjälper till med pollinering och blir mat till tex fåglar osv. Egentligen är det helt självklart, de allra flesta vet att små djur är mat till större, men just i detta fall verkar vi ha glömt det. Sara skriver också om symbiosen mellan myror och bladlöss, att de hjälps åt. Några tänker att man då kan ta bort myrorna så försvinner också lössen. Och så har vi tagit bort ännu en stor födokälla till andra djur. Dessutom spelar myror en viktig roll genom att lufta och bryta ner jorden, de sprider frön och är rovdjur. Man kan faktiskt läsa att de även håller undan sniglar.
I ett vidare perspektiv kan man också se att en livskraftig planta sällan blir särskilt medtagen av lite löss, kanske är det så att de även har till uppgift att sålla ut svaga individer? Varje art är beroende av att vara stark, att de som har god förmåga att växa till och stå emot sjukdomar är de som ska överleva medans de svagare ska sorteras bort. Även om man blir ytterst besviken när ens drömmar om en särskilt blomma/växt krossas, så kanske det ändå inte är bra om jag måste klema bort den för att den ska finnas?
Lotta Lundgren skrev precis om att samplantera olika växter för att vissa växter repellerar löss, tex petunia. Hon har testat att sätta dessa tillsammans med andra grödor som ofta får löss, med gott resultat. Även om det inte är kliniskt bevisat så finns det garanterat sånt som fungerar, tänker att varje litet kryp/växt har sätt att klara sig mot olika typer av fiender. Det är tex ingen slump att just kålfjärilen är den som äter på kål, utan just för att den specialiserat sig på den och klarar av kålens kraftiga växtsaft vilket många andra insekter inte gör. Att hitta kunskap om de här många olika sakerna är det som gör det så spännande att odla tycker jag.
Helt nyligen publicerade SR ett inslag där deras trädgårdsexpert uttalar sig om att lusen är odlarens största hot iår. För att det är för lite nyckelpigor och för att småfåglarna har dött pga den kalla våren och för att det inte funnits mat åt dem. Knepen som han då sprider för att bli av med lössen är 1. kallduschar 2. kläm ihjäl 3 såpspritlösning 4 HELT ekologiska bekämpningsmedel. Jag blir perplex. Okej, vi har för lite nyckelpigor och småfåglar för att det inte funnits mat åt dem. Jag är helt med på att klämma ihjäl och att duscha för det påverkar bara exakt på den växt du vill skydda, men sprayar du såpsprit på en växt så dödar du alla insekter därpå, och dessa så kallade HELT ekologiska medel… de är inte giftiga för människor (som vi känner till) men de är definitivt giftiga för insekterna. Så för att vi har för lite nyckelpigor och småfåglar ska vi också förgifta bort den mat som finns till dem?? Det som är mest skrämmande är att det är en expert som uttalar sig.
John Taylor pratade om att det kan hjälpa en att lära sig namnet på olika ogräs för att ha en större fördragsamhet med dem. Jag instämmer och tänker likadant om olika kryp, jag tycker att det är lättare att gilla dem om man vet vilken funktion de har, visst vill jag inte ha vare sig löss eller myror överallt men det finns knep att ta till som hjälper mig och i ganska många fall gör inte sk skadedjur så stor skada. Vad gör det tex om det är myror i komposten? De är ju också med och fixar till jorden. Att ha sköldlöss på sitt persikoträd är ju inte det roligaste, men långt ifrån det värsta. Trädet klarar sig fint ändå, myror och andra djur får mat och jag får ändå persikor. Att odla är inte alltid rent, snyggt och städat. Att odla är att ta vara på det som naturen ger – och om jag engagerar mig och lär mig hur den fungerar kan jag styra den lite åt mitt håll.
Tvåprickig nyckelpiga på Incarvillea
Prenumerera på inlägg från https://denjordigatummen.com:
Det har varit lite tyst ifrån det här hållet ett tag nu och det beror på att jag har bytt webbhotell, det var lite trixigt och sidan har i perioder legat nere men nu verkar det som att allt är på plats och då ska det kunna rulla på igen. Tacksamt med en mycket hjälpsam support som svarat på tusen frågor och återställt mina misstag hundra gånger (känns det som ). Så tips till den som vill känna sig som ett olärt barn på nytt – då kan man göra en sån här grej.. 😁
Odlingarna och vår/försommarstressen då? Jag tycker att jag har lyckats iaf bättre än andra år, såklart har jag en del kvar att få ut, krukor som ska placeras, omplanteringar och att börja stötta, men på det stora hela mår plantorna väl och växer på riktigt bra. Och jag har ännu inte känt att det är övermäktigt vilket kan vara en vanlig känsla i månadsskiftet maj-juni.
Den här våren som vi trodde skulle bli så tidig har istället visat sig vara ovanligt lång och seg. Det har varit rätt låga temperaturer med rejäl nattfrost en bit in i maj och zinniorna frös så sent som den 19/5. Och nu inatt hade vi endast 2 ynkliga små grader. Tufft för växterna, eftersom det varit varmt iaf dagtid i perioder och de har lurats att dra på; blommorna på syrenen frös bort, löjtnantshjärtat la sig platt och fick liksom börja om på nytt. Jag tror att det här kan bli det haken för våra växter i klimatförändringarnas tid. Inte att vintrar blir kortare och varmare utan att våren blir alltför växlande och de växter vi har, kanske framförallt träd och buskar med en längre livscykel, inte kan anpassa sig till växlingarna mellan värme och kyla.
Tomaterna har sen mitten av maj varit planterade i växthusets bäddar och nån vecka senare var även de som sitter vid lagårdsväggarna ute. I växthuset har det kommit igång på allvar, det växer, blommar och har blivit småtomater på endel. Fönstertomaterna som fått stå kvar i växthuset (det är ju meningen att de ska planteras ute) har gått att snacksa på av alla sorter. Och nu när även pelargonerna börjar flytta ut visar det sig att jag nog har plats för att ha kvar dem därinne i sina krukor iaf tills de blir oregerliga/får ohyra. Den Orange Hat som jag tog frö av och som sen blev en högväxande är orimligt söt och god. Orange förstås (det är ju alla de godaste). Fick veta av en odlarvän på insta att det inte är helt ovanligt att nya sorter går tillbaka/förändras utan att det skulle ha varit en korspollinering inblandad och isåfall så är den en ny sort som jag också kan sätta ett eget namn på.
Rosy Finch Ngt tät plantering, men det växer bra.SungoldFred’s Tie Dye Väkartade gurkorVenusFönstertomater och pelargoner i vild harmoni
Tomatplantorna ute vid väggarna har precis nu dagarna bestämt sig för att de vill växa. Otroligt klena plantor, men… det är inte detsamma som ett nederlag när det gäller tomater. Att svälta ut och vara tuff mot tomater är att gynna blomning och fruktsättning, en sak som jag aldrig slutar förvånas över. Som det ser ut nu är det betydligt mer frukt på gång på plantorna ute än de inne…
Små klena plantor men… 👉V. orangeGlacierSibirjak Anmore Dewdrop SibirjakAnmore Dewdrop
Paprikan och chilin är ju som vanligt ”for the last time” och här hade jag tidigt bestämt mig för att less is more(!!!); inte så många plantor men de som finns ska få det allra bästa. Alltså; flera omplanteringar, finjord, vatten och gödning om de så mycket som darrar på en bladkant. Och så här långt verkar det vara modellen, de ser oerhört fina ut och flera har fått fruktämnen 🥹🥹 Nu sitter de i stora kärl/jordsäckar för att kunna var mobila och flytta på om de inte är nöjda med sin placering. De bor sen ett par dagar i egna små öppningsbara växthus i pallkragar i kanten av dahlialandet. Där är det mestadels sol men lite vandrande skugga på em och lätt att se till dem flera gånger/dag. Fjäsk är bara förnamnet…
För ett par veckor sen blev alla dahlior planterade och de förodlade blommorna likaså. Planteringen går till så att den hötäckta ytan där en planta ska placeras grepas lite lätt för att jorden ska bli lättgrävd med händerna, ev ogräs tas bort och så ner med plantan/knölen i en grop, tillbaka med jord och täck runt plantan med höet. Tack vare de hittills kalla nätterna (2˚ vid ett flertal tillfällen) har de inte kommit igång ordentligt att växa, de ser lite ut som nyväckta ungar, rufsiga och lite bleka, men nu ser det ut som att sommaren iaf är här och då blir det nog lite andra tag i växandet.
Dahlialandet Bishop of Oxford Hootananny Dark Destiny
Maj månad brukar var en månad där det är svårt att hinna andas, jag har vid upprepade tillfällen skrivit om hur man när risken för nattfrost är över (eller nästan över) känner en enorm stress för att att allt ska planteras ut och hur man springer där med sina fiberdukar. Jag gillar ju att ha saker att göra och att få arbeta med kroppen, men när man håller på tills man stupar och måste säga nej till en glass i solen för att man inte har tid då är det inte avkoppling. Iår har det gått bättre och jag tror att nyckeln varit att variera sig och att tänka att detta ska kännas roligt. Att jag har gått ner i arbetstid och haft en ledig dag i veckan har garanterat också hjälpt till. Dessutom har jag tagit saker och ting bitvis; Okej potatis, idag är det din tur att komma i jord. Fem rader och sen får det vara bra. Oj, det blev en bit lanne och sättpotatis kvar – sätta mer eller ge sig? Jo, ge sig. Det blev en yta för direktsådd av solrosor i kanten av potatisarna. Finemang! Sen ska bara de eländiga fröna börja växa också 😁
Potatis som visat sigMorötter Joxlåda=allmöjligt som jag inte vet vart det ska varaLökkvarteret PumpaMajs
Lannen och rabatter har också fått vara ifred till det har varit dags för plantering eller sådd, vilket gör att det blir lite av den jobbiga ogräsrensningen i taget, också bra för det är ganska slitsamt att rensa pluss att det retligt nog kanske hinner komma upp mer ogräs innan det är dags för sådd/plantering om man är för snabb.
Ev håller jag på att bli gammal och klok också för jag har förstått att vissa sorter klarar av en kall vår, tex kålen. Kallsådd i budget-block i växthuset i slutet av februari, utplanterade på friland med fiberduk 18 april och nu är de superfina att titta på och att skörda av. Det är en fröjd att bara gå förbi sina odlingar och se hur de växer. Och de som inte gör det kan man bara kisa lite med ögera kollar man bara åt ett annat håll, förslagsvis åt ett håll där det växer bättre – fördelen med att odla många olika saker.
Grön- och palmkål
Något som ser ut att bli det bästa resultatet någonsin är vitlöken. Att lägga i rejält med kompost från början, täcka med hö och sen lägga på hönsskit lite då och då verkar vara bra. Men att vattna med fermenterad hönsskit är raketbränsle! Hönsskit i en vattenkanna ett par dagar och ett par klunkar av brygden i 10 liter vatten och vattna en gång i veckan.
Sören inspekterar
Såhär långt är jag väldigt glad över den här säsongen, saker och ting sköter sig, växer på någorlunda, vår och försommarlivet på den lilla gården är som den ska, katten har fått ungar och Märta har ruvat fram en kyckling. Idag är första semesterdagen, den första av många 🥰
Att odla är verkligen ett föräldraskap i fastforward-version; Det börjar med sådden (graviditeten) som vaktas noga och omhuldas, sen kommer de små urgulliga bebisplantorna som måste daltas med och ses till varje dag. Beroende på sort och livskraft växer de på sig på ett ganska trevligt sätt under en tid varpå de plötsligt blir oregerliga tonåringar, de vill ut och stå på egna ben och jag vill inget hellre än att så ska ske – men är inte riktigt redo än. Om man låter dem ta sina egna beslut och släpper dem för långt, ja, då finns stora risker för deras liv. Det gäller att med varm men bestämd hand lotsa dem till en fin framtid.
Och det är där vi är nu. Trots en så här långt ganska trevlig april med humana temperaturer och mycket sol så kan man inte släppa på vaksamheten. Plötsligt kan det bli rejäl frost och allt går åt pipan.
I avhärdningsstation med pallkragar och fiberduk där de härdiga annuellerna fått flytta och har det fungerat helt ok, ett gräs (Tef) visade sig inte vara så härdig trots allt, annars har de andra gräsen, lejongap, siljor mfl klarat sig bra. De stora pelargonerna som flyttat till växthuset för nån vecka sen ser ut att ha fått lite mer färg på bladen, dahliorna ser också mer välmående ut och nu senast var det resterande tomatplantornas tur.
Växthuset är ett hemmabygge med glipor där och naturligt självdrag som klarar sig frostfritt ned till ca -4°. Då vi tydligen valt ett köldhål till boplats får vi oftast ett par grader kallare än prognoserna säger får man rusta med fiberduk och bubbelplast ända in i maj, så det är ett himla dragande med dessa dukar fram och tillbaka. För den kan heller inte ligga kvar på plantorna när solen skiner – då blir de kokta..
Allt har nu fått sin plats, de som är mest känsliga (zinnia och rosenskära) står där det är säkrast (mitt i huset och mot väggen). Fuchsiorna som övervintrat och som ser ut att aldrig vakna står i kallhörnet, blomstersådder och dahlior på hyllorna i väst och öst. Tomaterna inifrån lite nedbäddade i hö och de som bott ute ett tag på en bockbänk mot söder – de ska ha den soligaste platsen såklart ❤️🍅☺️
Nedburna och klara för lastning, alla tomater och de sista dahliorna.Here we go! Bäddat i bäddenNoggrant sorterade och utplaceradeSolskyddet uppe
Mot väggen står de dödssega dahliorna, de som var för stora att lägga i påsar utan som istället fick krukor eller tom backar att vakna i. Dock har nog inte värmen varit tillräcklig för de är verkligen sega, en undrar om de öht har tänkt vakna… Som tur är så är det rea på dahlior lite här och där och då kan man ju kompensera för de som inte vill leva ännu en sommar 🙃
Eftersom det är ganska mycket att rodda med alla redan uppvuxna plantor är det nu det är bra att ha skrivit upp i sin planering så man kommer ihåg de där sena sådderna. Nu har tagetes och krasse precis såtts, det blev omsådd av vädd, harsvans och frosted explosion som inte gott så bra, samt Tef, den som frös till döds. I helgen blir det dags för majs, pumpa och gurka att få komma i jord.
Ja, att odla är arbete med hela kroppen, även hjärnan får sin beskärda del när allt ska kommas ihåg och att placeras på rätt ställe. Adda till det en vattenpump som går sönder mitt i alltihop och att man tackar sin lyckliga stjärna för att badkaren vid stuprören var fyllda av de 20mm regn som vi haft turen att få förra veckan. När den beställda pumpen kommit på plats och allt fungerar som det ska igen kommer jag att vara lite mer ödmjuk och tacksam för att det kommer rinnande vatten när man drar på kranen. Har du fått prova på att leva utan rinnande vatten? På ett sätt är det nyttigt, men absolut INTE roligt…
Åh vad det är härligt nu! Ljusare och ljusare blir det och det ser ut att bli tidigt med det mesta.
Pionjärtomater har fått stå kvar i växthuset efter första omskolningen. Jag brukar ju göra så men oj vilken skillnad när jag jämför med förra året. Även om det inte var köldgrader åt plantorna så blev det inget värme, de torkade inte upp efter omskolning och var ynkligt taniga. Det är inte jättestor skillnad på de som står ute och inne faktiskt. Superroligt!
De härdiga annuellerna har fått flytta ut i landet på avhärdning, pallkragar inbäddade i hö och med fiberduk över. De har klarat de första dagarna utan problem, trots rejält blåsigt. Kanske kommer jag att kunna sprida på utplanteringen och få det lite lugnare i maj-juni. Gäller bara att få till planerna av placeringen bara, att bestämma sig – det är då Den Veliga Odlerskans sanna jag kommer fram… 😅
Iår har jag också test med att ha pelargonerna i växthuset en tid innan de kan komma till altanen. Tanken är att hinna plantera om ett tag innan de ska flytta ut och de kommer igång lite snabbare – flera år har de ju kommit ut, fått ny jord och snabb avhärdning i juni och sen stått på altanen och sett tilltufsade ut ett bra tag innan blomningen kommit igång. De dahlior som vaknat upp har också fått flytta ut.
Pelargonerna är lite överraskade och bleka efter flytten ut i växthuset.Dahlior och jordkällar-pelargoner.
Och mina älsklingar penséerna är ju här på allvar nu. Det började på mässan med årets (vem visste ens att det fanns en årets av penséer?) Pech shades. Bedårande med skiftningar från mjukt gul till rost vidare till vinrött. Sen kommer alla minifavoriter, vit och lila, blågul, skarp orange, blå och vita och nyanser däremellan, och nu sist så fanns en lila-beigevit med aprikost öga. Jag bara smäller av va fint! Ihop med lite tuppfjädrar blir det riktiga vårbomber 🥰
Som sagt när det är varmt går det fint att odla, saker växer som man önskar och varje dag har sin dos av jord under naglarna. På skärtorsdagen var det nästan 20˚ och det blev lite paus från jorden en stund med utflykt till Rönne Kapell, vandring på ny vandringsled (Snårsjöleden) och mat och bubbel på uteservering i strålande sol – hur underbart!!
Fika på Rönne kapell Paus vid sjökanten Rolig kuperad stig längs sjön.Körsbärsblom i Askersunds hamn.
