Att odla är verkligen ett föräldraskap i fastforward-version; Det börjar med sådden (graviditeten) som vaktas noga och omhuldas, sen kommer de små urgulliga bebisplantorna som måste daltas med och ses till varje dag. Beroende på sort och livskraft växer de på sig på ett ganska trevligt sätt under en tid varpå de plötsligt blir oregerliga tonåringar, de vill ut och stå på egna ben och jag vill inget hellre än att så ska ske – men är inte riktigt redo än. Om man låter dem ta sina egna beslut och släpper dem för långt, ja, då finns stora risker för deras liv. Det gäller att med varm men bestämd hand lotsa dem till en fin framtid.
Och det är där vi är nu. Trots en så här långt ganska trevlig april med humana temperaturer och mycket sol så kan man inte släppa på vaksamheten. Plötsligt kan det bli rejäl frost och allt går åt pipan.
I avhärdningsstation med pallkragar och fiberduk där de härdiga annuellerna fått flytta och har det fungerat helt ok, ett gräs (Tef) visade sig inte vara så härdig trots allt, annars har de andra gräsen, lejongap, siljor mfl klarat sig bra. De stora pelargonerna som flyttat till växthuset för nån vecka sen ser ut att ha fått lite mer färg på bladen, dahliorna ser också mer välmående ut och nu senast var det resterande tomatplantornas tur.
Växthuset är ett hemmabygge med glipor där och naturligt självdrag som klarar sig frostfritt ned till ca -4°. Då vi tydligen valt ett köldhål till boplats får vi oftast ett par grader kallare än prognoserna säger får man rusta med fiberduk och bubbelplast ända in i maj, så det är ett himla dragande med dessa dukar fram och tillbaka. För den kan heller inte ligga kvar på plantorna när solen skiner – då blir de kokta..
Allt har nu fått sin plats, de som är mest känsliga (zinnia och rosenskära) står där det är säkrast (mitt i huset och mot väggen). Fuchsiorna som övervintrat och som ser ut att aldrig vakna står i kallhörnet, blomstersådder och dahlior på hyllorna i väst och öst. Tomaterna inifrån lite nedbäddade i hö och de som bott ute ett tag på en bockbänk mot söder – de ska ha den soligaste platsen såklart ❤️🍅☺️
Nedburna och klara för lastning, alla tomater och de sista dahliorna.Here we go! Bäddat i bäddenNoggrant sorterade och utplaceradeSolskyddet uppe
Mot väggen står de dödssega dahliorna, de som var för stora att lägga i påsar utan som istället fick krukor eller tom backar att vakna i. Dock har nog inte värmen varit tillräcklig för de är verkligen sega, en undrar om de öht har tänkt vakna… Som tur är så är det rea på dahlior lite här och där och då kan man ju kompensera för de som inte vill leva ännu en sommar 🙃
Eftersom det är ganska mycket att rodda med alla redan uppvuxna plantor är det nu det är bra att ha skrivit upp i sin planering så man kommer ihåg de där sena sådderna. Nu har tagetes och krasse precis såtts, det blev omsådd av vädd, harsvans och frosted explosion som inte gott så bra, samt Tef, den som frös till döds. I helgen blir det dags för majs, pumpa och gurka att få komma i jord.
Ja, att odla är arbete med hela kroppen, även hjärnan får sin beskärda del när allt ska kommas ihåg och att placeras på rätt ställe. Adda till det en vattenpump som går sönder mitt i alltihop och att man tackar sin lyckliga stjärna för att badkaren vid stuprören var fyllda av de 20mm regn som vi haft turen att få förra veckan. När den beställda pumpen kommit på plats och allt fungerar som det ska igen kommer jag att vara lite mer ödmjuk och tacksam för att det kommer rinnande vatten när man drar på kranen. Har du fått prova på att leva utan rinnande vatten? På ett sätt är det nyttigt, men absolut INTE roligt…
Hipp hipp och HURRA!! Nu är det äntligen vårdagjämning 😍 solen är tillbaka på riktigt och vi är ute på ANDRA sidan!! Det betyder att jag nu på allvar ska sätta igång med tomaterna. Prisa de Högre Makterna, vad jag har längtat!
Planeringen av grönsaksodlingen är i full gång. Jag undrar lite hur jag ska få plats med det jag vill ha, iår ska majs och pumpa få flytta tillbaka till grönsakssidan (det gick inte 100% bra förra året brevid dahliorna) å andra sidan ska utetomaterna ner till dahliorna för att inte riskera potatismöglet i samma utsträckning.
Planeringen för grönsakerna är att jag flyttar runt på dem varje år i någon slags växelbruk. Dock tenderar jag att odla mer av sånt som kräver ganska mycket näring (majs, pumpa, kål) och mindre av sånt som laddar jorden (ärtor, bönor etc). Det betyder att jag får vara frikostig med jordförbättringen och lassa på med mycket kompost, hönsskit och täckmaterial. Förresten läste jag nyss att Sara Bäckmo gjort analys av sin jord och fått så enastående bra värden på den, och det hon i princip använder är täckmaterial. Nog för att man kan se att jorden blir bättre på flera sätt vid täckodling; jordstrukturen blir mulligare och mer fukthållande och växterna frodas, men det är ändå kul att få det svart på vitt.
20252024
Okej, åter till mitt lilla växelbruk. Det går ut på att de flyttar efter varann och det tar fyra år innan de är tillbaka på samma ställe som sist. Där jag har ärtor och bönor ena året, följs av kål, majs och pumpa, därefter kommer lök och sist potatis. Efter det börjar det om från början igen. Typ. Och så har jag de grejerna som har lite special; morot. Den odlar jag i sand och till för ett år sen kämpade jag på med att flytta runt denna låda för att som jag trodde lura morotsflugan. Vid lite djupare studier visar det sig att morotsflugan inte kan komma ner till moroten om man täcker med gräsklipp vilket också förklarar hur mina morötter har klarat sig utan minsta angrepp. Och jag kommer nu ALDRIG mer att kånka iväg lådan till andra sidan landet, utan glatt bara göra en fåra i sanden, sätta frön, vänta på deras uppkomst och sen täcka med gräsklipp mellan raderna 😃
Rödbetor får komma där det finns en glipa, likaså med sallat och dill. Vilket jag inser nu att jag glömt att rita in. Den kommer säkert där den vill iaf med tanke på hur den bara kom överallt förra året. Sen måste det ju finnas lite blommande grejer också; vallmo, klint, buskkrasse och tagetes. Honungsfacelia och kanske lite snokört också.
Förra säsongen sådde jag ju bladgrönt samtidigt som vitlöken skördades och det var helt makalöst bra, det behövs inte alltför stora ytor till just salladsodling för två pers heller.. I år ska jag komma ihåg att även sätta lite salladskål som jag helt glömde förra året, den ska ner då i juli när ljuset börjar avta igen. MEN TILLS DESS ÄR DET SKITALÄNGE KVAR!!! Vi har ju precis bara kommit till ANDRA och BÄSTA sidan!
PakchoiHela gröna lådan med plocksallat, rädisor och spenat förutom de tidigare nämnda.Little Gem
Något som jag ska försöka bli bättre på är att samodla, eller att maxa ytan. Sätta i omgångar och att försöka få in sånt som snabbt blir skördeklart mellan det som tar mer tid på sig. Rädisor är ju en typisk grej som man verkligen kan trycka in en liten rad mellan annat men även dill är ju en sån sak men då gäller det ju att vara med och skörda av när det behövs INNAN den blir en megastor krondill och jag har för svårt att ta bort den – de är ju så snygga!
Till sist en film från grönsaksodlingen 2024 för att inspireras till odlande 2025:
2023 ligger i backspegeln och på flera sätt var det ett väldigt knepigt år. I augusti var jag rejält orolig för hur det skulle bli med den svenska skörden, inte så värst skulle det visa sig, det mesta av böndernas säd blev djurfoder. Men rackarns, bönder är ett segt släkte, skördade av det som gick, plöjde och sådde nytt för nästa år - det är sånt som ger mig styrka och hopp, bara ”fortsätt simma, fortsätt simma” (citerat fisken Doris i Hitta Nemo) för vad ska man annars göra? Och nu med lite längre tidsperspektiv och tillbakablickar på alla foton som jag tagit och sammanräkningar av skörd osv så gick det ändå bra. Med tex tomaterna så hade jag nog tur; många andra fick potatisbladmögel vilket jag klarade mig ifrån. Det är lite bra att bo på en väldränerad (läs torr) plats. Majsen blev bra och många blommor i snittblomsodlingen blev fina ändå. Eftersom odlingsäsongen tog slut lite tidigare i år än vad det gjort andra år så finns redan slutresultat i kg och mängder av olika saker rapporterade här.
Potatisen är det som jag skördade sist och som gav skiftande resultat; vissa var stora och fina men det var jättemånga pytteknölar som jag tagit upp endast för att använda som utsäde till nästa år. Totalt blev det 63kg, nästa 40kg mindre än i fjol.
Potatis på tork innan de ska till jordkällaren.
Ett nytt experiment som jag startat i samband med upptagningen var att sätta några rader potatis på en gång. Vi får se hur det löper ut, det känns lite tveksamt just nu när det är -10˚ och vinden viner om knuten. Men det har ju fungerat hur bra som helst med vildpotatisar, de har bara ploppat upp var som helst och trots att jag både grävt och grejat runt dom så har de varit superfrodiga. De som jag satte var såna som var kvar sen förra året, lite skrumpna men med groddar så det räckte och blev över. Hönsen var med mig och hjälpte till efter bästa förmåga 😊
Hönsgänget hjälper till i landet 😀
Som vanligt blir jag kluven vad gäller kålen. Sådär i november var det ju fina plantor av de olika grönkålssorterna men bryssel- och spetskål blev det inget av alls. När jag skulle skörda till jul så hade allt som fanns blivit rådjursmat. Tankarna går åt att skita i kålen eller kanske bara ha pyttelite som jag sen kan flytta in i växthuset på höstkanten. Jag har gjort det förut och kan ju göra det igen. Eller så köper jag helt enkelt svenskodlad grönkål till jul. Vi får se. Det största problemet är att jag tycker att det är så roligt att dra upp småplantor och att det är så fint när det växer.
Nu såhär halvvägs i odlingsvilan (räknar nov-feb till odlingsvila) finns det några abstinens-tomatplantor i plantrummet. De såddes i början av oktober och har sen dess stått under en skrivbordslampa med timer på ca 12h/dag och sen omskolningen under lysrör ca 14h/dag. De blommar fint och en har tom fått några kart.
Liten Venus med småtomater på gång.Pilarna pekar på skadade plantor.Många blommor 😍
Ett lite mystiskt fenomen är dock att några av plantorna krullat ihop bladen och har sett förfärliga ut (det är inte pyralidskador). Konstigt nog verkar de repa sig, de växer vidare och nån har tom satt knopp. Förra sommarens rekordskörd på dvärgbusktomater har verkligen gett mig distans till att plantor måste vara fina för att att ge bra skörd – mer misshandlade, angripna och fula plantor har jag aldrig sett.
Plågad Venus 2023Plågad Red Robin 2023
De här plantorna var ju vid utflytt från fönsterbrädan solskadade och hade diverse ohyra på sig. Under den kalla våren fick de stå framför växthuset med fiberduk över sig mot den evetna frosten, de stod kvar där när det blev så fantastiskt varmt i juni, fick flytta ut under takdroppet och blev bortglömda när vattenmätarna rann över i juli. Eftersom de vägrade ge upp fick de lite uppmärksamhet och flyttades till sist ut till stenröset framför växthuset = utsatta för vind och det aldrig sinande regnet. Många tomater sprack av vätan, men det blev ändå massor med skörd. Och goda var de också. Så nu har jag lärt mig att vackra frodiga plantor inte är en förutsättning för god skörd. Det kan tom vara precis tvärtom, en frodig grön planta kanske struntar i att sätta frukt för den har det för bra liksom, medans en plågad stackare tror att den ska dö och skyndar sig att föröka sig = sätter frukt.
Som vanligt när vi har passerat tolvslaget på nyårsafton börjar såkänslorna att spira. Pelargonerna som hade sin absolut sämsta säsong förra året – jag var astrött på dom när de flyttade in i höstas, kände mig sviken och snuvad eftersom den mesta blomningen kommit i maj, innan de ens fått flytta ut, sen blommade de knappt inget mer på hela sommaren. Tänkte att jag ska minska ner ordentligt på de där träliga blommorna. Nu har de minsann börjat växa lite och kanske ska jag ta lite sticklingar nu bara för att ha något att göra tills man får börja så igen.
Så okej, vad är planen då? Jo, jag ska utöka landet vid dahliorna, det ska få bli majs, pumpa, bönor och påletomater där också. I det gamla grönsakslandet ska det vara mer potatis, rödbetor, morötter, lök, ärtor, sallad och kanske kål. När man har höns är det roligt att ha egenodlat att ge dom, de älskar verkligen kokt potatis, pumpa och tomater. Det skulle vara roligt att odla något som ger ganska mycket att spara till vintern åt dom, något som är grönt och som ger färg åt äggulan även då. Just nu driver jag upp popcornmajs i plantrummet som ska bli lite extra grönt åt dom, dock tar den längre tid på sig att växa än det tar för Hönorna att äta upp dom… 😅
Ettåriga blommor ska jag såklart ha men inte lika mycket plantor, jag hoppas att det ska bli bättre för zinnian iår, den regnade bort förra året, det blev bara ett fåtal fina blommor. Maryland-sorterna går helt bort, medans tex Queeny Lime-sorterna återkommer tillsammans med Isabellina. Rudbeckia som ju behöver startas upp ganska tidigt ska jag inte ta i riktigt lika mycket med, det kanske räcker med åtta plantor av vardera sorterna, ev kan jag hoppa över Sahara iår – Cappuccino och Cherry Brandy står bättre som snitt. Dessutom chansar jag nog lite på att de kan ha överlevt vintern – flera gjorde ju det förra året. Nyhet bland rudbeckiorna är Cherokee Sunset, den ska bli spännande, brända gula toner som går mot orange, viss enkla, andra dubbla. Rustic Dwarf får hänga med, snabb, produktiv och bra till snitt.
Vad jag absolut inte ska så: eukalyptus! Jäkla skitplantor! Odlade på dom från typ januari, i september kunde jag knipsa av ett par stackars grenar och sätta i en bukett – snacka om kinkiga. Nope, nix och nej. Eukalyptus är nog inte ens fint när jag tänker efter 😒
Dahlior då; jag hoppas att de flesta klarar övervintringen och blir ännu bättre till kommande säsong. Det som vill kompletteras med är nån riktigt mörk svartröd sort. Jag har sett en på bild som påstås vara Sam Hopkins men frågan är om bilden är fixad för den ser inte riktigt så magnifik ut på säljsidan. En unicorn för många och även mig är Czarny Charakter, även den en mörk sort och enligt folk ska den vara en av de svartaste. Älskar att kombinera buketter med de där mörka, de passar med allt och blir så dramatiska.
2023 års version av paprika och chili är väl typ nästan lika nedslående som 2022 och 2021. Nästan inget mognade fram på plantorna utan fick plockas och eftermogna på fat. Långsamt och många frukter blir lite skrynkliga och torra innan de är klarar. Mitt trick för att ändå kunna använda dom var att frysa in dom när de mognat och nu strax innan jul tog jag upp hela rasket och kokade sweetchilisås och chilisirap. Jag är nöjd med det resultatet även om jag är sur på själva odlingen av dom. Kanske får det bli tillbaka på ruta ett till nästa säsong, att de får bo i krukor i växthuset och vid behov får jag kånka ut och in med dom. Planen är att ha fler tomatplantor ute så då borde det ju kunna bli lite plats över.
Resultatet av sweet Chili- sirapskoket.
Vad gäller tomaterna så är det ju så att det ger större skörd att ha dom utomhus, pollineringen blir bättre av vinden och krypen ute, och tydligen är det också så att de svarta sorterna blir betydligt mer svarta ute i direkt sol. Egentligen vet jag det sen tidigare pga att det faktiskt har hänt mig, men innan man läst det så är det som att man inte riktigt fattar saker 🙃
Jag har också tydligen blivit helt förtjust i biffsorter, sex av de åtta nya jag beställt hem är just såna. Jag som brukar säga att jag inte är så bra på just biffar.. 😉 Och jag hade tur, hittade frön till både Fred’s Tie Dye och Taiga hos Meraki Seeds - jag ville ju precis som alla andra som lyssnar på Jordkommissionen ha just dessa båda.
Som vanligt så vill jag gärna prova många nya tomater men ska nog också ta fram en som jag inte haft på ett par år, Scotland Yellow. En redig och bra gul, normalstor busktomat. Smaken är inte den största men däremot produktiviteten! Perfekt att göra den gula tomatmarmeladen av 😋
Ja året ligger framför oss, och jag är säker på att det kommer bli en perfekt odlingssäsong; en tidig, inte för varm eller för kall vår, regelbundet med regn, mkt sol, en mild höst där frosten kommer i slutet av oktober – i januari finns inga hämningar, tiden och lusten är oändlig och det finns heller ingen tro på att något ska gå åt skogen 😁
och tills Persefone är tillbaka (när dagen är 10h) får vi hoppas att det får se ut såhär 💙🤍
Tänkte hon och insåg plötsligt att maj alldeles strax är slut 😳 hur gick det ens till?! Ge mig 60 dagar i maj och 48h/dygn, tack!
Jag skriver varje år om hur stressigt det är i maj, ja kanske ett tag i juni också. Att jag tänker varje år att ’nästa år, då minsann ska jag ta semester i maj!’ Typiskt nog är det ganska roligt på jobbet i maj också. Man vill inte missa något. Jag försöker lyssna till mina gamla erfarenheter (ryggproblem, kristallsjuka tex) och äter elefanten i små bitar, delar upp och prioriterar. Det måste finnas tid för bad och eftermiddagskaffe i solen. Ändå kommer en in till thé och nyheter när sena nyheterna är slut, sover som en död och tror att det är lördag en tisdag 05:30.
I år ligger jag senare till än andra år och lägger skulden på kylan som höll i sig. Allt händer verkligen på en enda gång.
Till sist kom ändå exakt alla tomater ut på sina slutstationer, i växthus, utekrukor och längs med ladväggar. Tom fönstertomaterna har fått flytta ut, mitt under pågående skörd. Håll tummarna för att de drar på och fortsätter sätta frukt nu innan de stora plantorna kommer igång.
Gurkorna såddes sent och fick bara komma upp med två blad innan de planterades ut – precis enligt plan – och det ser riktigt lovande ut. De hann aldrig bli stora och bortskämda så de trodde att förflyttningen var en helt vanlig del av livet. Veknade inte ens i bladen när de fick ny jord runt fötterna.
Kål, majs och ärtor har såtts sent för att inte bli ståendes och stampa. En av de små elefantbitarna är ju då att sätta ut saker lite i taget. Dvs det som är akut. Just idag verkar det bli de impulsköpta kornellerna. Tre till antalet och efter kompromiss med han som tycker att man åtminstone ska kunna köra en lastbil med uppfällt flak överallt genom trädgården kom jag fram till framför ett stenröse i gamla vinterhagen. Man vill ju att de ska synas sen när de får sina höstfärger, men det är ju lite synd om de blir överkörda var och varannan dag 😁
Sommarblommorna har fått stå på vänt, under fiberduk så de har blivit ordentligt avhärdade iaf. Idag har de flyttats till den stora rabatten för att så fort det går få bli planterade där. Tanken är att de lite mer frosttåliga ska sitta där eftersom det är där frosten kommer tidigt (typiskt). Dahliorna ska få bo i den nya rena blomsterodlingen i gamla vinterhagen (tror jag). Det kommer nog att bli rejäl hjärngympa att tänka ut det där 🤔😜
Blomstersådder
En annan sak som känns extremt akut är sådden av de blommor som jag tänkt direktså: klint, vallmo, nigella och ringblomma. Med lite tur händer det lagom till nationaldagen 😊
Men vet ni vad? Sommaren är iaf här på allvar för nu har bryggorna kommit i sjön 🥰
Just som man kan märka att ljuset börjar återvända – kl fyra på eftermiddagen är det faktiskt fortfarande ljust trots att dagen är grå och dimmig – börjar det också pirra. Pirra av såiver. Ena dagen tänker jag ”jag har inte alls nån lust att ha sådär mycket plantor. Och fy för eukalyptus! De var ju assega och jättetrista förra året.” Lite slö-surfande och klicketi-klicks så är det plötsligt påväg hem både det ena och det andra. Som tex eukalyptus. Och absolut fler tomatsorter än vad jag hade tänkt. Jag var ju helt nöjd med de jag hade. Tja, vad ska man säga? Oförbätterlig?
Förra årets sommarblommor var fantastiska och mycket kommer jag att köra repris på, fast jag kanske inte behöver ha elva olika rosenskäror. Men det är lätt slinta på klicken när man ser något vackert och känner att ”Det är jag väl ändå värd?”
Längt på att gå barfota med blomsterkorgen ❤️
Helt klart är att jag kommer ha blommorna i konventionella rader, sorterade för att inte lägre sorter ska komma i kläm mellan större. I september var ju rabatten väldigt.. tja.. tät, skulle man kunna beskriva den om man vill vara diplomatisk. Vill man säga som det är kan man kalla den igenvuxen 😆
Jag funderar fortfarande på hur jag ska få till det med ytterligare en rabatt. Sneglade förut idag på området i gamla vinterhagen som är en kandidat. Det skulle nog bli fint där, men det är en heldel jobb med att sprida ut odlingarna ännu mer. Dessutom vill man ha de vackraste nära till där man befinner sig, se blommorna från huset liksom. Har börjat göra en liten lista på blommor som jag kanske inte måste ha närmast utan som kan få bo en bit ifrån, utfyllnadsblommor och sånt. Me sen är det ju också så att tex dahliorna förmodligen skulle gå bättre där eftersom det är lite mer fukt i marken naturligt. Dock skulle även endel grönsaker må bra av att få byta område eftersom jag lyckats anlägga köksträdgården på det mest frostlänta stället på hela gården 🙄 Tur det finns tid att tänka lite till innan man behöver köra igång.
Hur som helst, frön har inventerats och endel har klickats hem. Jag gjorde ju en rejäl beställning på black fröday hos Impecta, Lindbloms tex eukalyptus, Wexthuset hade några intressanta floxar and so on… Jag har gjort ett kalkylark med de frön jag har, sorterat sorter i kolumner, köpta resp egenhändigt samlade frön. Allt kommer inte att sättas men man känner sig som Joakim von Anka när man kan dyka in i sitt dokument och glo på alla frön. Jag tror jag njuter mer av detta än jag skulle göra av att simma i ett kassavalv med pengar 😅
Ett kalkylark med frön – den största av rikedomar?
Som det ser ut nu kommer jag att dra åt svångremmen ordentligt vad gäller rosenskära, endast sex sorter. Samma gäller för luktärtor; fyra så här långt. Det blir dock betydligt mer av det som känns som bös i buketter, utfyllnaden som är det som gör att huvudblommor kommer till sin rätt. Jungfrun i det gröna, reseda, solboll, flera amaranter, rött och grönt tofsgräs, harsvans, judas penningar och olika sorters röllika har tillkommit till siljor, morot och hirs som jag hade förra året.
Så småningom kommer alla som ska sås få ett nytt blad där tidpunkten för sådd kommer in. Jag gjorde ju ett sånt förra året och det har varit till stor hjälp för att hålla ordning och få allt i jorden vid någorlunda rätt tid. Zinnior och sommarrudbeckia blir det fler av. Det som jag bestämt mig för att inte så alls är aster, de var väl fina, men inte så att det inte finns annat som är roligare.
Som jag tidigare nämnde finns nu tid för surfande på nätet för inspiration och här kommer en influens som heter duga: På Jeppas trädgård har de byggt ett underjordiskt växthus! Vilken grej va?! på dirren börjar det grunnas över vart ett sånt skulle kunna stå hemma hos mig, jag menar, man måste ju inte ha ett som är 500kvm, jag skulle nog kanske klara mig på ett som är 50-100kvm 🤓 Principen här med att man har golvet 2,5m under marknivå och väggar av sten/betong håller temperaturen varmare på vintern och mildrar hettan sommartid. De har ingen annan uppvärmning i huset. Det finns fönster i väggarna men det som släpper in det mesta ljuset verkar vara ett isolerplasttak. Jeppas trädgård har inte bara fikon utan även banan och mango – helt otroligt!
Och i tid av väntan på ljus och värme får man börja med lite småsådd och grobahetstester; jag har återigen tagit frö av sommarrudbeckia (Sahara) och har dom just nu i frysen för att de ska få en köldperiod och sen gro utav bara fasiken 😀 (skam den som ger sig, sa envisare än en åsna efter åratal av försök med just rudbeckia)✊. Frön av chili Vampire och Jamaican Bell har grott och planterats i små muggar, citronchili och Padron var ligger på förgroning liksom lite gamla paprikafrön av Korosko och Cornetto. De olika såmetoderna och testerna som jag praktiserar kan man läsa om här. Jag har beställt paprikafrön som nog kommer under nästa vecka.
När man tänker efter är det inte så länge tills det drar igång på allvar, nån vecka till så kommer vi in i februari liksom, det finns ett slut även på den här vintern tror jag…
Jag trodde att jag var klar med årsavsluten men jag kan knappast sluta rapportskrivandet utan att prata om bukettodlandet. Vilken lycka! Jag som tragglat i decennier med små tröga perenner som visserligen är vackra men som i många fall trivs sådär hemma hos mig. Jag har lärt mig att kalla min trädgård för ’den långsamma döden för rara växter’. Jag har köpt otaliga fina, både små och stora plantor, växter, buskar och träd som liksom för vart år blivit mindre och mindre för att till sist falla offer för Döden. Bara de allra härdigaste och tuffaste växterna klarar ett liv här i torr, näringsfattig moränjord i zon 4.
Vintern 2021 när jag ungefär vid den här tiden satt och funderade inför den kommande säsongen tänkte:
”jag ska nog prova att så lite ettåriga blommor i år. Kanske testa att göra det med täckodling som jag gjort med grönsakerna med så bra resultat.”
Så himla roligt! Och nu när jag ser tillbaka – vilken mängd av blommor och buketter det blev! Att kunna gå ut med saxen och skörda blommor liksom – nyp mig i armen! Eller så hade jag som noob bara helt vanlig nybörjartur.
En vanlig skördedag i augusti liksom..
I julklapp fick jag en bok, En annan slags trädgård av Emily Bratt. En vackert komponerad blomsterbok med idéer som tilltalar mig otroligt; använda snittblommor i säsong, sätta ihop arrangemang – både växande i trädgården och som buketter – av sådant som finns runt omkring i naturen och som man kan odla själv. Det blir både miljövänligt hållbart och utmanande att hitta det som kan bli otroligt vackert i närheten av där man är. Så mycket inspiration med idéer och tips både om hur och vilka växter som är fina att ha i trädgården och hur hon gör för att sätta ihop buketter. Så julledighetens mornar har ägnats åt bokläsning, antecknande av olika blommor, buskar och träd som skulle kunna bo hemma hos mig.
Frukostläsning i En annan slags Trädgård
På önskelistan över träd, buskar och perenner är syrenhortensia/vipphortensia (som verkar vara typ samma), rödbladig lönn, vingad benved, vinröd julros, jättevädd och solbrud. För de som är träd och buskar gäller då att hitta några som är tåliga till minst zon 4 och som tål att stå lite torrt. Moränjord är inte särskilt fukthållande.
Trots att jag under förra säsongen samlade på mig ganska mycket frön från de blommor jag hade så är beställningslistorna som ligger färdiga för att sändas iväg i de lovande fröfirmornas varukorgar långa. Det finns ju så otroligt mycket att välja på! Jag kommer prova lite nya varianter av de sorter som jag hade ifjol men som nytest ska det blir aster, romersk riddarsporre, blomstermorot, tandpetarsilja, ett par prydnadsgräs, eterneller och dahlia från frö. Jag ska satsa på sånt som blir lite utfyllnad även om det finns fullt av det i naturen runt knuten så är det ändå fint med lite annorlunda gräsax och sky-iga blommor. Jag ska också testa att odla eucalyptus från frö, det är intressant eftersom jag inte har odlat dom förut och för att de också är lite annorlunda. I sitt eget habitat är det ju mer som en buske och dessutom är ju klimatet ett helt annat. Jag ska göra ett nytt försök med lövkoja, de blev ju förra året först ätna av en liten bagge som tydligen var väldigt förtjusta i korgblommiga växter, och sedan kom spiken i kistan när jag på impuls sprejade med chilisprej. Dumt. Ännu en svidande påminnelse om att inte spreja.
Och dahlior, listan över vilka jag vill ha utöver de jag haft är ännu fler. Några är det kö på hos leverantören men jag hoppas på lite tur, förra året fick de hem fler så att jag kunde komma över de jag önskat mig.
Planeringen för den kommande säsongen är alltså igång. Det är nu det finns tid att sortera, rita, tänka, tänka om och försöka bringa någon slags ordning i impulsernas kaos vilket det ofta blir hos mig. Men så skönt att trädgården är min och att jag är chef där. Och när det handlar om ettåringar kan man ju helt enkelt testa och se hur det blir – det var ju så jag tänkte sist, det som kunde ha gått bättre med annan placering/behandling har vissnat ner och jag har en tom yta att sätta plantor på på ett helt nytt sätt. Annat än när man har perenner som ska grävas upp och planteras om osv.
I ett tidigare inlägg har jag förklarat hur jag anlagt rabatten och vilka blommor som satt där. Rabatten ligger ju bara rakt uppepå gräsmattan och är ganska stor med stigar igenom för att man ska kunna gå mitt bland blommorna och gulla och plocka av dom. Det kommer att utökas på en större yta och jag ska tänka på att sätta de lite lägre blommorna mer i kanter och mot stigarna så att de inte kvävs eller skyms bakom de högre. Att ha tex lejongap och tobak ut mot gräsmattan fungerade bra, de blev lite som en häck, högre än gräset som ville växa högre just i närheten av den fina välgödslade rabatten. Klinten, vallmon och gullskäran är lite skir och behöver ha mer luft om sig. De ska placeras utanför låg zinnia, rudbeckia, malva och gladiolus. I bakkant ska den högre zinnian, rosenskäran och jätteverbenan få vara. De höga dahliorna ska få en egen limpa med stigar om båda sidorna så att man kan komma åt att både se och plocka ordentligt. De låga dahliorna hamnar i krukor – täckodling håller fukt och gynnar sniglar, som egentligen inte är ett problem hos mig, men de lägre dahliorna hade lite svårt att orka med. Luktärtorna ska få ett staket någonstans, kanske längs med kanten mot gången till huset? Det som kan vara lite klurigt att tänka ut är hur soligt det blir på olika ställen, de som växer bra kommer ju att skugga det som finns i närheten och vissa växter mår bra av det, andra inte…
Gladiolerna ska få ett eget kvarter (med stöd) eller hallå! En rundell eller klick får det bli – inget blir fyrkantigt i naturen och så ska det heller inte vara hos mig.
Gladiolus
DaydreamEarlysummerDaydreamFuzzy Pink Dark CenterEarly SummerRosenskära
Tidigare har jag noterat att nästan alla behöver stöttning för att inte lägga sig. Här har jag tänkt någon slags nät som ska placeras liggande några dm upp i luften så att plantorna växer igenom nätet och stöttas var för sig utan att behöva egna pinnar och strypsnaror. Det blir ett fasligt knytande och ofta hinner de växa iväg och lägga sig innan jag upptäcker problemet.
Solrosorna ska få fortsätta bo i grönsakslandet (påletomaterna går ju bort och lämnar plats) och en övergripande tanke är att jättestora blommor klarar att synas på ganska långt håll – motsatt effekt skulle kunna vara att de ser groteskt stora ut om de står för nära.
Solros Wilde Mixture
I den här deltidsrapporten finns lite mer om hur det gick med de olika sorterna i slutet av sommaren. Skönt att ha lite nedtecknat att gå tillbaka till – minnena av odlingarna är inte alltid desamma som det man upplevde när det begav sig.
Maj vs augusti
Maj vs juli
Hur fantastiskt är det inte att kunna sitta i januari när vinden viner utanför husknuten och läsa trädgårdsbok, titta på gamla odlingsbilder och lägga upp planer för kommande odlingar?
Gårdagens planering var ändå hyfsat bra för att vara mig. Och med bra menar jag rimlig utifrån vad man kan hinna med på en dag, jag hann med fyra av sju punkter. Omplanteringen blev bortprioriterad pga det skulle bli regn idag, uppsättningen av hyllor måste vänta för att väggen inte är helt färdigmålad. Och cykla är ju inte ett måste, kanske inte särskilt efter att man släpat runt på gräsklipparen i 4oenhalv timme. Idag har jag träningsvärk överallt. Och gräsmattan! Känslan när man tittar ut över den och den skimrar som sammetsgrön smaragd 💚 Jag är dock lite ledsen över alla maskrosor och violer som blev halshuggna.
Årets första gräsklippning
Eftersom några saker gick bort blev några rabatter rensade istället och nu är de också täckta med gräsklipp.
Jag håller på att klura lite på detta med rabatterna. Rensa är inte min grej nu för tiden, kroppen håller inte för den typen av påfrestning. I flera år har jag haft skygglappar mot ogräset (och gräset) som tar över. Tänker att jag skulle vilja minska rabatter men det är också svårt, jag har investerat mycket tid och växter på att göra dom. På vissa delar har de också förvildats och blivit naturligt fina, tex allium har spridit sig väldigt fint osv. Jag gillar egentligen mest när en rabatt inte ser ut som en rabatt utan mer som om man är i naturen, det svåra är bara att hålla gräset i schack. En blomsteräng är ju bland det svåraste man kan komma på att göra tex. Mer funderingar på området kommer att gå åt.
De sista Ponderosorna åkte på grillen. Ska väl erkänna att de inte var de godaste jag ätit men jag är ändå imponerad, det är mitten på maj, de har legat i rumstemperatur sen i oktober. Då kan man inte gnälla på tappad smak.
Grilltomater
Ny planering för söndagen är:
Göra rabarberkaka/paj
Packa plantor som kan adopteras till kollegor.
Omplantering chilis.
Sätta salladsfrön ute.
Rida en sväng.
Cykla.
Kort lista det blev, undrar om jag kommer kunna hålla fast vid den.. 🤪
