Om den jordiga tummen…

Jag heter Lindha och älskar att odla. (ska man starta en grupp ‘anonyma odlare’ tro…?) tur att odling inte är klassat som missbruk 😄

Jag är särskilt förtjust i tomater, chili och fuchsia. Odlar i växthus, men har blivit såld på täckodlingens förtjusande fördelar – minimalt med arbete på alla fyra, mindre vattning och mer skörd, delar av min trädgård är matförråd. Efter flera års odling med täckmaterial i form av hösilage kryddat med hästskit kan jag inte tänka mig en odling med bar jord. Som Lena Israelsson så klokt sa vid en webbföreläsning, ”man vänjer sig vid det skräpiga utseendet tack vare alla fördelar”. Hos mig som har en trädgård med superväldränerad moränjord är odling utan täckning lönlöst. Och hur det än är, det är växternas tillväxt som är det man vill se, bar torr jord är inte särskilt inspirerande. Jag odlar tomater, gurka, potatis, morötter, rödbetor, bönor, lök, majs, sallat och ärtor. Kål har jag börjat med lite smått de sista åren. Det är dock lite knöligt med alla som vill vara med och dela på det som blir. Främst odlar jag kål (grönkål) för att ha under sen höst och tidig vår. Plantorna står och stampar i trädgårdslandet, brottas med kålmalar och nät. När hösten kommer och växthuset blir tomt flyttar jag in plantorna och har grönt att äta i princip hela vintern. När vårsolen tittar fram börjar plantorna växa igen och åter finns gröna nya skott att äta tills övrigt grönt är igång igen.

Jag är också lyckosam att ha ett persikoträd i växthuset som håller mig med färska fina frukter under ett par veckor varje sommar och dessutom årsbehovet av smoothie och grund för pajer och kakor etc.

Okänt odlande är väldigt intressant, att prova på nya saker och experiment är det jag går igång på ordentligt. Vinterodling tex, att ha tråg inomhus med spenat, sallad, ärtskott och dill. 2021 provade jag på odling av sötpotatis och skördade ca 7kg goda men långsmala knölar, tekniken förfinas och den här säsongen hoppas jag på bättre knölar. Här kan man läsa om Sötpotatis-projektet 2021.

Under vårvintern 2021 blev jag sugen på att odla lite sommarblommor. Vilket uppvaknande! Våren 2022 utökades sommarblomsodlingen ytterligare med några hundra procent till och nu finns en stor plantering med så många blommor jag kan komma på. Dahlior och rosenskäror tar kanske det största utrymmet men luktärtor, zinnia och malva finns det också. Jag kommer varje dag på nya sorter som jag vill ha med till kommande säsong.

Jag har på senare tid upptäckt hur förtjusande och fascinerande det är med odling av pelargoner och på fliken Pelargonbiblioteket kan man läsa mer om det.

Jag bor i zon 4 (Laxå, Örebro län) och har hållit på tillräckligt länge för att veta att det bara är tråkigt att odla sånt som är känsligt, sånt som måste krusas för. Bättre att ge upp de sorterna och gå på robusta växter som ger nåt. Dock har täckodlingen skapat nya möjligheter för tidigare kinkiga växter att faktiskt växa till och bli bra även hos mig.

All odling hos mig är helt giftfri och utan konstgödsel. Det är inte lätt, men jag är inte säker på att det är lättare med gifter. Den stora vändningen kom för många år sen när jag blev helt uppgiven av angreppen av spinn i växthuset. Jag hade provat med snälla metoder (såpa, rödsprit osv) utan att det hjälpte. Jag drog då på med nåt riktigt gift, fick plantor som växte bra och fick vara glad i ungefär två veckor. Sen exploderade spinnet. Jag fick riva ut alltihop. Med facit i hand visade det sig att jag med hjälp av giftet hade jag dödat rovinsekter som äter spinn och de fåtal spinn som överlevde giftet fick fritt spelrum. Så aldrig mer gift. Nu för tiden håller jag spinnet i schack (på en okej nivå) genom att duscha persikan och gurkan var och varannan dag. Spinn tycker inte om fuktig miljö. Valet att inte använda konstgödsel beror på att jag vet att jorden blir utarmad och ska jag ha den typen av grönsaker kan jag lättare och billigare köpa det i affären.

‘Less is more’ finns inte, less is för lite. Om det är något som är roligt så vill man ha mer och mer av det, aldrig sluta. Fast ibland borde man kanske. Som när altanen skulle vinterstädas. I huvudet så var det ‘ett par’ krukor som stod kvar, den stora städningen var klar. I själva verket var det 14st kvar. Rättså stora. En avfälling till son uttryckte: ‘Alltså, för mycket blommor är INTE fint. Det ser bara stökigt ut.’ Men det är ju så roligt när man sätter fröna – och hur ska de kunna ta sån plats, de är ju så små? En annan avfälling till son tycker det finaste som finns är en stor fyrkantig gräsmatta. Vad har jag gjort för fel?! 😫

Förutom att jag i perioder odlar på ett sätt som kan liknas vid ett missbruk så är jag också lärare. Jag är förskräckligt intresserad av lärande, ett motto är

‘once a teacher, always a learner’

och kanske är det därför jag fascineras av att experimentera med odling – man lär sig nåt hela tiden. Även när man läser om andras odlande lär man sig något – inget är fast och fixt utan förändras. Ju mer man håller på inser man hur mycket mer det finns att upptäcka och det utmanar sinnet. Andras kunskaper och erfarenheter läggs till mina egna, inspirerar och driver fram mer nyfikenhet för att prova vidare.

Min förebild från allra första början är min mormor. Hennes sätt att ta vara på saker och inte köpa nytt hela tiden. Hon hade en hängfuchsia över bordet på altanen – den vackraste blomman jag kunde tänka mig då och nu. På altanen doftade det också av blåa petunior vilket gör att jag alltid måste ha minst en varje sommar.

Mina främsta inspiratörer är min mamma och min syster. Odling och omhändertagande av resultatet kan man prata om hur länge som helst. Irl eller i en chatt.

När jag inte odlar är jag mycket ute i naturen, på cykeln eller på fötterna. Tillsammans med en liten terrier – Nos. Han är min allra trognaste följare, i allt. Han tycker att allt jag gör är bra, bättre eller bäst (förutom möjligtvis när han måste ha promenadselen ditsatt, det är vansinnigt pinsamt). Att vara i skogen står högst på hans lista, men att hålla sällskap i växthuset, tvsoffan eller köket under matlagning är också hur mysigt som helst. Även för mig.

Den jordiga tummen är mitt reflektionsrum. Här skriver jag ner resultat och tankar om odlande. Sånt som hänt och sånt som jag vill och tror ska hända.

Välkommen till Den jordiga tummen!

Annons