Sparad i tomat

Vart odlas tomater bäst?

Iår har det blivit högst tydligt att det är bra med olika växtplatser för tomater. Förra året lärde jag mig att det inte är nån större idé att ha dem granne med potatisen pga bladmöglet, det ska vara extremt torrt om tomaterna inte ska drabbas eftersom mognaden är typ samtidigt som den kritiska tiden för när möglet kommer, för det gör det alltid.

Växthuset

Jag har mina högväxande tomater i växthuset och som vädret varit iår är det gynnsamt. Den kalla och blåsiga vår/försommaren gör att det är bra inomhus för dem, andra år när det varit väldigt varmt blir det sämre därinne, de vill ju helst inte ha över 30°. Trots innemiljö och i mina ögon fina och välväxta plantor med mycket blommor och en del kart – ännu inget att äta. Det är sent iår, men nu ska det bli en period med varmare väder och då får vi väl hoppas att det ska mogna fram lite. Min vana trogen har jag planterat ganska tätt, MEN jag har faktiskt minskat antal plantor; från 88 till 81 st. Jag tänkte ju ut att jag nog inte måste få 90kg tomater iår, det finns rätt mkt kvar i frysen fortfarande och alltså kunde minska antal plantor ordentligt 😜

Stallväggen

Väggen framför stallet är i östläge vilket skyddat mot de värsta vindbyarna som nästan alltid kommer från väster. Plantorna där är hyfsat kraftiga nu och visar på gott gry. De växer bra och har både blommor och kart.

Södergaveln

Söderväggen på ladan brukar vara bra men iår har de stackars plantorna fått ett.. hmm.. liggande uttryck. MEN: klena tomatplantor behöver inte betyda inga tomater. Tvärtom i vissa fall, när de utsätts för lite svårigheter som torka, näringsbrist osv skyndar de sig att gå i blom (de vill fortplanta sig innan de dör) och det är ju bra. Jag är ju främst ute efter frukten, bladmassan går ju inte att äta 😄

Den som är lite uppmärksam kan också se att några fikon fått kampera ihop med tomaterna. Det är de som klarat övervintring i växthuset, nu får de sitta här och se om de kan tänkas överleva på den här platsen också.

Årets dvärgar (de som odlats inne i fönster) planterades i krukor och har fått stå kvar i växthuset ända tills nu. Dem har vi kunnat plocka och äta av sen början av maj, nu har de tagit lite paus så jag tänker att södersidan av växthuset under takutsprånget kan vara ett bra ställe ett tag iaf.

En väntar ju såklart som attan på att få frossa men den tiden kommer och jag kan vänta, detta året är allt sent och vad ska man göra? Det blir som det blir och det får bli bra.

Prenumerera på inlägg från Jordigatummen:

← Tillbaka

Tack för din respons. ✨

Sparad i Biodiveristet, Biologisk mångfald, insekter, mångfald, ohyra, skadedjur

2025 Lusens år – och varför finns det ens löss?

Om året 2024 var Snigelns år så måste detta året vara Lusens år. Förr har jag sett både gröna och svarta, men iår har jag även hittat bruna löss. Och visst är de störande, men jag har bestämt mig för att inte tappa tålamodet och börja funderingar på att sluta odla för att det går mig emot, den tiden är sen länge förbi, jag kan inte sluta…). Inte heller kommer jag börja spruta på saker som avdödar, ska jag äta mat som besprutats så kan jag likabra köpa den i affären.

Fick en idé när jag såg att spenaten som gått i blom var översållad av svarta löss kanske var det dags för ett litet experiment? Det första man tänker är att rycka upp dom eftersom de är ”besmittade”. Sen tänkte jag att eftersom inget annat i trädgårdslandet fått lössen än så kanske dessa kan tjäna som lockbete och skafferi åt rovinsekter som surrar förbi. Antagligen är jag inte den första som tänker så men det kändes ändå som ett experiment i nobelprisklassen. Tänk att helt enkelt odla mat till nyckelpigor och andra rovdjur. Efter bara några dagar känns vittringen av Nobelpris mer än någonsin; jag ser hur det kryper några små filurer på spenaten; nyckelpigelarver! Inte jättelika sina vuxna föräldrar men rejält duktiga på att smaska i sig löss. Så himla roligt när man bara behöver skapa förutsättningar för att något ska hända – jag har verkligen inte behövt göra något extra jobb eller köpt en endaste liten sak för att detta skulle ske – naturen är med mig och det känns som att jag vunnit högsta vinsten, oavsett Nobelpris eller ej 😌

En annan rolig sak på samma ämne; paprikan har under hela våren fått tåla rejäla kallduschar för att det funnits löss på dem men plötsligen såg jag nu en pytteliten ynklig larv där. Det visade sig vara en hungrig blomflugelarv, även de har löss som sin favoritföda. Det fina med kråksången är att när sen larven fått bli en blomfluga gör den mig nästa tjänst; den pollinerar det jag odlar – alltså hjälper till att göra tomater!!!

Sara Bäckmo har skrivit en artikel om nyttan med bladlöss som är mycket klok; kontentan av det hon skriver är att bladlössen är mat till andra insekter, som hjälper till med pollinering och blir mat till tex fåglar osv. Egentligen är det helt självklart, de allra flesta vet att små djur är mat till större, men just i detta fall verkar vi ha glömt det. Sara skriver också om symbiosen mellan myror och bladlöss, att de hjälps åt. Några tänker att man då kan ta bort myrorna så försvinner också lössen. Och så har vi tagit bort ännu en stor födokälla till andra djur. Dessutom spelar myror en viktig roll genom att lufta och bryta ner jorden, de sprider frön och är rovdjur. Man kan faktiskt läsa att de även håller undan sniglar.

I ett vidare perspektiv kan man också se att en livskraftig planta sällan blir särskilt medtagen av lite löss, kanske är det så att de även har till uppgift att sålla ut svaga individer? Varje art är beroende av att vara stark, att de som har god förmåga att växa till och stå emot sjukdomar är de som ska överleva medans de svagare ska sorteras bort. Även om man blir ytterst besviken när ens drömmar om en särskilt blomma/växt krossas, så kanske det ändå inte är bra om jag måste klema bort den för att den ska finnas?

Lotta Lundgren skrev precis om att samplantera olika växter för att vissa växter repellerar löss, tex petunia. Hon har testat att sätta dessa tillsammans med andra grödor som ofta får löss, med gott resultat. Även om det inte är kliniskt bevisat så finns det garanterat sånt som fungerar, tänker att varje litet kryp/växt har sätt att klara sig mot olika typer av fiender. Det är tex ingen slump att just kålfjärilen är den som äter på kål, utan just för att den specialiserat sig på den och klarar av kålens kraftiga växtsaft vilket många andra insekter inte gör. Att hitta kunskap om de här många olika sakerna är det som gör det så spännande att odla tycker jag.

Helt nyligen publicerade SR ett inslag där deras trädgårdsexpert uttalar sig om att lusen är odlarens största hot iår. För att det är för lite nyckelpigor och för att småfåglarna har dött pga den kalla våren och för att det inte funnits mat åt dem. Knepen som han då sprider för att bli av med lössen är 1. kallduschar 2. kläm ihjäl 3 såpspritlösning 4 HELT ekologiska bekämpningsmedel. Jag blir perplex. Okej, vi har för lite nyckelpigor och småfåglar för att det inte funnits mat åt dem. Jag är helt med på att klämma ihjäl och att duscha för det påverkar bara exakt på den växt du vill skydda, men sprayar du såpsprit på en växt så dödar du alla insekter därpå, och dessa så kallade HELT ekologiska medel… de är inte giftiga för människor (som vi känner till) men de är definitivt giftiga för insekterna. Så för att vi har för lite nyckelpigor och småfåglar ska vi också förgifta bort den mat som finns till dem?? Det som är mest skrämmande är att det är en expert som uttalar sig.

John Taylor pratade om att det kan hjälpa en att lära sig namnet på olika ogräs för att ha en större fördragsamhet med dem. Jag instämmer och tänker likadant om olika kryp, jag tycker att det är lättare att gilla dem om man vet vilken funktion de har, visst vill jag inte ha vare sig löss eller myror överallt men det finns knep att ta till som hjälper mig och i ganska många fall gör inte sk skadedjur så stor skada. Vad gör det tex om det är myror i komposten? De är ju också med och fixar till jorden. Att ha sköldlöss på sitt persikoträd är ju inte det roligaste, men långt ifrån det värsta. Trädet klarar sig fint ändå, myror och andra djur får mat och jag får ändå persikor. Att odla är inte alltid rent, snyggt och städat. Att odla är att ta vara på det som naturen ger – och om jag engagerar mig och lär mig hur den fungerar kan jag styra den lite åt mitt håll.

Tvåprickig nyckelpiga på Incarvillea

Prenumerera på inlägg från https://denjordigatummen.com:

← Tillbaka

Tack för din respons. ✨