Sparad i Majs, Odlingsrapport

Majsodling

Årets majsodling är både något av en besvikelse och en lycka eftersom de kolvar som faktiskt blev var superfina, goooda och fullmatade.

Förutsättningar

Trots lång sommar, bra med sol och värme (och vind) och plantor som varit i god vigör både vid sådd, utsättning och fortsatt tillväxt. Plantorna växte riktigt bra och blev enormt stora, MEN – de blommade sent och verkligen inte på alla plantor som man kunde hoppats på. Inte ens hälften fick kolvblommor, medans några fick två, vilket jag inte upplevt tidigare. Sista månaden har jag plockat en kolv i veckan för att checka mognaden och 9 oktober skördades de. De flesta var klara även om några nog hade kunnat vänta ett tag till.

Utfall

Av ca 150 frön blev det kanske 90 plantor och totalt ca 45 mogna kolvar. Jämför det med mitt nybörjar-majsår 2022 på 78 kolvar på ungefär samma antal plantor. Då såg jag en förbättringspotential i att få bättre pollinering då ganska många hade icke fullmatade kolvar. Här kan du läsa mer om det: Odlingsrapport 2022.

Sorten Dauman

Iår har jag bytt sort till den ekologiska Dauman som inte är en f1 och där min tanke var att ta eget frö eftersom majsfrö är en dyr historia. Jag har sparat ett par kolvar men det är högst oklart om de ger grobara frön då kolvarna inte velat mogna så bra. Jag tog iaf de mest färdiga och la på ett element så får jag testa grobarheten sen – envishet är min största, dyraste och jobbigaste last; att ge upp en sak som kan bli så god är inte min grej. Tänk på nykokt majskolv med lite smör och salt 🤤🫠

Framöver

Nästa år ska de sättas lite tidigare, i större pottor så att de är större när det är dags att flytta ut. Årets stödnät ska också få en uppgradering med någon typ av fiberdukstak för att höja värmen åt dem. När jag läser på ett varv till ser jag att rekommenderat plantavstånd på vissa sidor är 25cm och 70cm radavstånd. Jag har alltså snålat lite med plats, så det får också fixas till nästa säsong.

I vissa fall anpassar sig växter till den plats de växer på – adaption/aklimatisering (?) – och kanske det kan hända om man är envis och fortsätter odla den här sorten några år? Växter med kort livscykel har en snabbare adaption än de med lång, tänker på tex träd som tar många år på sig att bilda frö tex inte har samma chanser till anpassning som tex havre eller vete.

Hur som helst är majs ändå värt att kämpa med, den hemodlade är såå himla god! Ojämförbar med den man köper i affären. Kanske är det också bra för mig att det inte går att odla flera sorter samtidigt då de korspollinerar sig, så att jag kan fokusera på bara en enda som omväxling… 🙈 😅

Sparad i Recept, tomatsås

Godaste tomatsåsen/ketchupen ever!

Tidigare har jag mest tagit de tomater jag har som behöver tas omhand och slängt ihop till tomatsås, men iår odlar jag en för mig ny pastasort som jag verkligen ville testa om smaken blir annorlunda även på såsen när man använder speciella sorter. Sorten heter Canestrino di Lucca, det är en italiensk kulturarvssort och det är en biff som ger stora vackra, veckade lite pösiga tomater. Den har gott om frön men är torr och lite blockig inuti.

Trots sin torrhet är den god att äta färsk men absolut supergod att göra sås på visar det sig. Jag har med den här lyckats göra ”den godaste såsen i stada!” Och här kommer receptet:

Ingredienser:

2kg tomater

2-3 gula lökar

en skvätt vatten

ca 3msk pressad citron (jag använder de i flaska)

2tsk atamon

salt och peppar

En stor gryta och ev en pH-mätare

Gör såhär:

  • Dela tomat och lök i mindre bitar och lägg i en stor gryta.
  • Häll i en skvätt vatten.
  • Låt koka ordentligt tills allt är mjukt och en hel del vätska kokat bort. Rör under tiden så att det inte bränner fast i botten.
  • Mixa till slät konsistens.
  • Smaka av med salt och peppar.
  • Koka ihop ytterligare lite till och tillsätt citron.
  • Ta ut en sked av såsen, låt svalna och mät sedan pH, det ska vara under 4,5. Hamnar det över, tillsätt lite mer citron, mät igen.
  • Blanda ner atamon.
  • Häll upp den heta såsen i rena burkar och förslut direkt.

Förutom att smaken på den här såsen blev sååå god – djup och fyllig utan att ta över – så är tydligen Canestrinons skal väl lämpat för sås, det liksom löses upp och försvinner. Verkligen superbra! Jag brukar ju annars frysa tomater först, hålla dem lite under varmt vatten och dra av skalet vilket absolut är en enkel sak, men man tappar då lite av den fina röda färgen och om man inte gör så vill det gärna bli väldigt mycket små hoprullade strån av skal i såsen. Allt beror ju på hur petig man är med sånt förstås. Oavsett är det väldigt snyggt med hur slät den här ändå blev.

Jag använder den på pizza och till tacos och räknar med att den står sig åtminstone ett år i skafferiet.

Sparad i Växthusbygget

Nya växthuset

Under våren hände det: odlerskan lyckades äntligen tjata till sig att få bygga ett till växthus. Den egentliga tanken var att jag skulle lägga upp bilder och filmer från bygget typ under tiden vi byggde. Alltså, vårens elefant som skulle ätas i småbitar kunde snarare liknas vid en blåval… så ni får helt enkelt läsa om bygget nu istället. Kanske kan det vara en inspiration eller hjälp till den som är lite mer välplanerad och bygger sitt växthus nu för att det ska stå klart till våren, vilket såklart varit rätt smart.

Bygget är alltså gjort av oss glada amatörer: en som för det mesta ser det färdiga resultatet innan man har börjat och tänker ’Wi-hoo, det här kommer snabbt gå galant!’ Och en som säger ’Näe, vilket skit, det här går aldrig!’ I de här situationerna är odlerskan en obotlig optimist som är extremt bra på att projektleda (om hon får säga det själv). Den andra parten, den motvilliga pessimisten, är rätt duktig på att tänka ut praktiska lösningar och hur saker som ska funka ska sättas ihop. Till undsättning har en av sönerna varit med och tålmodigt bollat idéer och tillvägagångssätt, hållit i och skruvat. Sagt till när det är dags att ta en bit mat när tålamod och humör håller på att brissera.

Platsen det står på är vald med tanke på mängden solljus, att marken just här är den fuktigaste platsen på ägorna, centrerat med odlingarna och förstås att det blir snyggt.

Grunden

Vi fick börja med att ta ner några stora björkar som tar mycket ljus och som också skulle vara en fara för huset om de går omkull.

Det är alltid klurigast att få till grunden och i detta fall så hade vi en höjdskillnad att ta hänsyn till, trots att man tycker att det inte är så mycket med blotta ögat så blir det endel när sträckan blir 12m. Växthuset är konstruerat så att stagen som är väggstommen slutar i ett kors (ankare) som ska grävas ner ca 30cm ner i marken. Eftersom det blev en höjdskillnad på ca 30cm hamnar ramen i luften i den nedre ändan och vi löste det genom att svetsa på förlängningar på ankarna med så att de skulle hamna ordentligt ner i backen.

Sen måste man se till att själva grundrektangeln blir just en rektangel och inte en romb eller nån annan konstig figur för då blir det INTE ALLS bra när plasten ska på sen. Vi slog alltså ner pinnar och spände snören i (sådär som proffsen gör) och sen gjorde vi en kryssmätning. Om båda diagonalerna i krysset är lika långa så ska det stämma. Man kan få hålla på några gånger. Speciellt om man snubblar över snörena då och då.

Fyrtio hål för grunden grävdes och när vi satt i alla ankare så visar det sig att fylla med jord var en dålig idé, den rör för mycket på sig. Bara att gräva om alltihop och fylla på med singel istället. Fast är det nåt jag kan så är det att gräva så.. 💪😏

Till sist hade vi fått ner alla väggskenor, fått dem hyggligt stabila i sina gropar och fäst upp dem i ramen.

Skelettet

Efter det kändes det som att det började ta form, de tvärgående skenorna stabiliserade stommen och när takbågarna kom på så hade vi plötsligt ett växthusskelett på plats!

Huset tar form

Såsmåningom var det dags för kanalplasten att komma på plats, man sätter gavlarna först (de ska komma under ett utskjut av plasten som ligger över huset) och sedan obs-obs! takluckor måste monteras innan man sätter dit de stora skivorna! Trots att vi tänkte igenom noga hur de skulle sitta så blev det ett bekymmer senare – man vill inte ha luckorna i en skarv av kanalplasten och det hade varit så lätt att sätta dem på rätt ställe om man bara vetat det i förväg. Jag har fyra luckor, men det hade nog varit ännu lite bättre med sex stycken. Varje lucka är försedd med automatisk öppnare.

När sen de stora skivorna (2x6m) behöver man vara minst tre pers, två som håller och en som skruvar. Bra också att välja en dag när det INTE blåser. Den här våren (och sommaren) har det ju blåst konstant så det fick bli en dag när det blåste något lite mindre, men rackarns vad det känns när det tar tag i en stor plastskiva… och risken är att den också viker sig om man inte är försiktig. Vi lyckades ändå hyfsat bra och HERREGUD vad jag var lycklig när vi på kvällen fått dit alla skivor – nu börjar det att se ut som ett växthus på riktigt!

Dörrar, luckor och grund

Så var det dags att sätta plast på dörrarna. Jag har valt att ha dörrar i båda ändarna av huset för att kunna dels få ordentligt luftflöde under varma dagar men också för att kunna transportera in och ut saker på ett smidigt sätt.

För att bygga igen mot marken använde vi återvunnet altanvirke som vi täckte på både in- och utsida med platonmatta för att det ska stå pall ännu bättre.

Nu skulle också takluckorna skäras ut och fås att fungera och det var här vi kom underfund med att det varit bra att räkna ut så att varje lucka hamnade i mitten av en skiva, eftersom skivorna ligger omlott så blir det en liten glipa på ena sidan av luckan och dessutom hamnar den rätt nära en kant – vilket gör konstruktionen svagare än nödvändigt. Nåväl, framtidens oväder får utvisa om det påverkar eller ej, växthusets säljare nämner inget om det i sina instruktion så då ska det väl gå bra.

Anläggning

När väl allt var ihopbyggt kunde vi anlägga lite odlingsbäddar. Iår blev det helt enkelt bara bäddar längs sidorna för att känna efter hur man vill ha det sen. Där ramen är hög trimmades gräset ner och kartong las direkt på marken, täcktes med jord från hönsgården och efter plantering täcktes jorden med hösilage. I den delen där ramen ligger mot marken fick vi gräva ur innan vi kunde fylla på med jord. Mittgången har inte preppats alls utan jag har bara klippt gräset och det har fungerat förvånansvärt bra.

När väl den värsta vårstressen med alla plantor som ska planteras, skolavslutningar som ska genomföras och midsomrar som ska firas är gjort var det dags att fixa till lite runt huset. Vi la en markduk runt och fyllde på med singel. Såklart är allt inte helt färdigt än, vid bakdörren ska det byggas någon typ av trapp/ramp så att det inte blir så stor höjdskillnad när man ska gå igenom och avslutet mellan singel och gräsmattan runt ska också fixas till på något sätt men på det stora hela fungerar huset som det ska nu.

Hela bygget som det ser ut nu påbörjades i april och stod klart i slutet av juni. Hunden, katterna och hönsen har hållit oss sällskap under stillsam undran över vad det är för grejer på gång. Fingrarna har tappat sina fingeravtryck pga allt skruvande av muttrar och skruvar (det är några tusen som ska sättas ihop i ett sånt här bygge).

Vi har jobbat på när vi har orkat och vädret har tillåtit, det här projekt skulle inte skapa stress och press utan vara ändå hyfsat roligt när man håller på. Och så blev det. Ända gången något var tvunget att bli klart i ett svep var när de stora kanalplastskivorna skulle dit och det lyckades vi bra med. Veckorna efter var vi extra lyckliga eftersom blåsten aldrig ville ge sig.

När man står där i början och har lagt ut en sladdrig ram av plåt och inget sitter still är det svårt att tänka sig hur det ska kunna bli bra – man vet ju att väder och vind är stora krafter – men efter varje del som kom dit ökade stabiliteten markant och när vi till sist fått dit singlet på utsidan av ramverket med virke och allt känns växthuset väldigt stadigt och vi tror verkligen att det inte ska kunna röra på sig av vädrets makter. Sen vet man ju såklart inte, om det blir en skada på plasten så att den ger med sig får ju förstås vädret mer tag i det. Vi kommer att sätta temporära stöttor inuti för att inte riskera att snön trycker ner bågarna när den tiden kommer.

Vad var svårt/jobbigt då?

Att instruktionerna som följde med var väldigt knapphändiga och i vissa lägen inte helt stämde med det material som hörde till. I monteringsanvisningen satt inte stabilitetsstagen på det sätt som de skulle sättas irl, det saknades några stag och skruvarna att fästa dem med var dessutom för korta. De här prylarna fick efterbeställas och det var ju trist eftersom man inte upptäcker sånt förrän det är dags att sätta dit dem.

Som sagt tidigare, instruktionen för vart man skulle placera takluckorna skulle kunnat vara tydligare och överlag, tydligare instruktioner hade varit bra. Hade vi inte haft google till hands hade detta inte varit ett lätt bygge…

Nu står det där, det har växt kanonbra därinne i sommar och nästa vår kommer jag att kunna starta odlandet på ett betydligt bättre sätt än jag gjort tidigare. Kanske kan det också bli så att huset får härbärgera lite sommarblommor några veckor nu när det går mot höst. Innan det blir vinter kommer hönsen att få komma in och sköta om lite jordbearbetning och utanför ska det planteras lite buskar och annat för att skapa en mysig och också praktisk trädgård runt om. Med andra ord.. projekt avslutas adlig på det här stället, de bara växer och drar vidare 😌

Sparad i Trädgårdsmässa

Elmia Garden

Alltså wow! Varit på mässa och fått så mycket inspiration och idéer så att det alldeles svämmar över!

Trenderna går mot naturliga miljöer, närproduktion, prepping och återbruk, vilket också föreläsarna pratade om. I den här branschen liksom många andra, bygger själva levebrödet på en konsumtion – att människor köper en vara – så att hitta och ställa om till en produktion som inte tar så mycket av vår natur är verkligen viktigt, liksom att hitta återbruksbara material för att få konsumtionen mer cirkulär.

Många intressanta och spännande samtal med branschfolk och såklart Flower Grand Prix! Allt detta tillsammans med käraste syster och mamma ❤️

De under förra året ganska iögonfallande krukor och skålar med frukter i skarpa färger har tonats ner något och landat i mer balanserade men ändå färgrika motiv och mönster. Jag älskar färg och särskilt skogsgrönt, blad och gräs som samsas med glatt färgade blommor precis som en naturlig bukett. Det känns som att vi kommer få se mycket stora urnor och krukor nästa år.

Visst har planer för nästa säsong börjat gro, men nu börjar de allt växa på allvar. 🌱🪴🌷🌼🌸💐

Sparad i Gårdsbutik, Öppen Trädgård

Skördetid, Öppen Trädgård och Gårdsbutik

Skördetid

Det nya växthuset har nästan tagit mig på sängen vad gäller tomatplantors produktivitet – helt fantastiska mängder tomater som kan produceras här!

Eftersom jag inte trodde att det skulle hinnas med någon särskild odling här under detta år är jag mer än överväldigad – det har hunnit otroligt bra, trots att planteringen blev sen. Jag har inte bestämt mig än hur gången eller bäddarna ska struktureras men iår har det fått vara gräs som klipps med klippare och bäddar längs kanterna. Det har funkat riktigt bra även om det innebär endel underhåll.

Öppen Trädgård

Mot slutet av augusti började en liten tanke gro i odlerskans huvud. Inte helt ovanligt men när en tanke väl fått fäste brukar den inte släppa förrän hon åtminstone har provat. Kanske skulle hon våga sig på att ha Öppen Trädgård? Och så blev det. Helgen 5-6 september stod trädgården och odlingarna öppna för besökare. Eftersom vädret såg lite svajigt ut fick logen stå som café och så även alla lådor med tomater, blommor och annat grönt som man kunde få med sig hem. Det fanns också möjlighet att få provsmaka sjutton olika sorters körsbärstomater. Så roligt att fixa till och göra iordning allt, som när man var liten och lekte affär liksom! Som tur var hade jag mamma med som både fikaansvarig och hjälp med organisationen av försäljningsborden. Och det blev så fint 🥹❤️! Folk kom och fikade, pratade odling och trädgård och sa så många fina ord om trädgården att en rent av blev lite mallig 🤩

Gårdsbutik

Blodad tand på detta så det blir säkerligen en fortsättning, och iom den ökade produktiviteten finns nu även Jordiga Tummens tomater, gurka, chili och blombuketter att införskaffas hos Östra Sågens Gårdsbutik 📍. Här finns även en hel massa andra goa grejer; potatis, ägg, mjöl, oljor, marmelad, sylt, saft och glass 🍦😋

Det är verkligen fantastiskt när det som är det roligaste man vet – att odla och skapa – utvecklas till något mer som man kan dela med sig av! Och just nu är trädgården full av blommor och mat, det känns lite som bonustid eftersom frosten inte ser ut att dyka upp än på ett tag 🤞🏽🥰

Så passa på – ta en sväng förbi butiken och njut av mat och fägring från det som finns nära dig!

Sparad i gurka, ohyra, spinn

Spinn 2026

Under en blåsig och torr sommar som vi nu har översköljs flödet i odlingsgrupperna på fb med frågor om spinn på gurka.

Och hos mig har spinnet hållet sig på en riktigt accepterbar nivå, med hjälp av – hör och häpna – endast vatten. Förslag från många som haft spinn handlar oftast om i bästa fall nyttodjur och såpa, i värsta fall om totalsanering med diverse rökning med tex svavel osv. däremellan finns medikamenter som kiselgur och neemolja. För mig handlar odlingen om att få fram mat som är bättre producerad än den som jag kan köpa mycket billigare i affären. Och jag vill inte ägna hela dagar åt att städa (sanera) växthusen utan det måste helt fungera ändå.

Det som många glömmer när de avdödar en ohyra är att de som äter ohyran tillhör samma grupp och dödas samtidigt. Vilket gör att det blir fritt fram för ohyran att återvandra.

Vad är då nyckeln till att gurka går bra hos mig iår? Spinn gillar torka men inte fukt och förra året satte jag in automatbevattning med tillhörande duschmunstycken upphängda över gurka och persika. Den sitter på timer att köra en timme varannan dag, under försommaren på kvällen (för att fukten ska stanna kvar längre) och nu på sensommaren körs den var 3e eller 4e dag i 20min på förmiddagen (för att det inte ska vara fuktigt för länge och börja mögla).

Det har funkat riktigt bra, ett fåtal blad har fått angrepp och de har klippts bort tillsammans med blad som sitter för tätt. Den här senare delen av säsongen är balansen för att hålla lagom fukt mot spinn, och lagom torrt mot mögel en liten utmaning, man får verkligen vara vaken och uppmärksam på sina plantor 👀👩🏽‍🌾

Så här ser min gurkplantor i gamla växthuset ut i år:

Förutsättningarna i det nya växthuset verkar vara lite annat än i det gamla. Det håller fukten mycket bättre, både i marken och även i luften därinne. Vilket också innebär att man måste vara noga med att öppna upp dörrarna, speciellt nu när det blir fuktigare luft över lag. Fukten gillar ju gurkan supermycket. Satte in två plantor sent, den ena var en stackars misshandlad fönstergurka och den andra hade fått stå kvar alltför länge i sin lilla plantpotta, men när de började växa tog de tag ordentligt så även där har det blivit lite gurkor. Den sista idag hade gömt sig och förväxt sig. Dock har jag ännu inte satt in några duschar här, utan att det blivit särskilt dåligt för det.

Spinn brukar dras till först och främst gurka, men även physalis och persika är tydligen på deras meny. De går även till slut även på tomater om de får för stort fäste, men det är inte de som drabbas i första stadiet.

Vill du läsa mer om spinn och andra hyror som dyker upp objudna kan du klicka här.

Sparad i ohyra, pelargon

Pelargonerna

I förra inlägget skrev jag att grönsakslandet var det som fått stå mest tillbaka iår, men det är inte sant. Pelargonerna har verkligen hamnat sist i kön. Men de får faktiskt skylla sig själva lite. Drar på sig ohyra uppifrån och ner, några dricker upp allt vatten de ser och andra blir sura som svampar. Många har dött under vintern och man orkar liksom inte hålla på och fjäska exakt hela tiden. Jag har faktiskt (hör och häpna) rensat bort några som jag är helt less på, de där som bara ropar på lössen och sen står där och kvider för att de blir utsugna. Dessutom verkar rotlöss vara en farsot värre än allt annat. Hur blir man ens av med dem? Eller kan man trycka tillbaka dem så att plantorna ändå frodas? Just nu pågår Det Stora Slaget mot Rotlöss. Många pelargoner har fått startas om helt och hållet, med sticklingar. Tur att juli är bästa tiden för rotning för det mesta tar sig väldigt lätt.

Enligt vad man kan läsa om rotlöss så sprider de sig via jord och vatten, de tar sig till nästa växt om de står på samma fat/bricka eller om man återanvänder jorden (det sista är kanske ingen skräll). Symtomen är förutom att man kan se det som typ ljusa/vita mögelprickar i jorden när man lyfter ur den ur krukan, att plantan står och stampar eller förtvinar utan uppenbar anledning. Och så var fallet hos mig. Under vintern har det varit depression bland pelargonerna. I vanliga fall brukar det alltid vara nån liten blomma som kämpar sig fram trots vintermörker i lysrör, men nej, de har verkligen förtvinat. När jag upptäckte det vattnade jag med såpvatten under några veckor och då tog de upp sig såpass att det gick att börja ta lite sticklingar, men den stora rekonstruktionen har inte tagit fart förrän nu.

Här är en film på hur lössen ser ut, det går att missta sig på mögel i jorden och rotlöss tycker jag, men när man zoomar in finns ingen tvekan…

Åtgärderna för att bli kvitt dessa monster hos mig då: ta stickling, sätt i säckjord/jord som legat ute sen minst förra säsongen (rotlöss tål inte minusgrader) och sen får de stå i skuggan av persikoträdet i växthuset (varmt men ändå inte stekande). Alternativ om man är rädd om sorten och inte vågar klippa stickling än; ta bort all jord, ”diska” rötterna i såpvatten och låt plantan stå i såpvattnet en stund. Läst att man även kan ställa plantans rötter i 49º-vatten i 10 min, därefter kyla i ljummet vatten. Plantera sen på nytt i noggrant diskad kruka. Med över hundra plantor är värmebehandlingen inte ett förstahandsalternativ i dagsläget.

Det blev ett himla diskande av krukor och plantor men mest har jag klippt och stuckit i jord för att det går snabbast. Egna fat till varje kruka och den besmittade jorden i kompost som inte ska användas förrän nästa år. Det här handlar såklart jättemycket om att hitta hur man ska göra och vilka sorter som är värda ansträngningen. Slit- och slängsorter kanske man lika gärna kan kasta även om hjärtat blöder av att slänga något som lever? Det har tagit många timmar att komma igenom alla och till hösten får vi se om jag har lyckats få bort den här farsoten – eller om jag får börja om från början igen.. Jag hyser ändå ett visst hopp om att det ska funka för att de sticklingar jag tog i våras har överlevt och har inga löss bland rötterna.

Så när alla andra lägger upp sina bilder på frodiga pelargoner översållade med blommande färgprakt så ser det ut såhär hos mig:

De större pelargonerna som fått övervintra i jordkällaren verkar inte ha fått några löss och Anita är just nu min finaste 😍 Några av de tidigare tagna sticklingarna har vuxit till sig lite (trots omsorgsbrist och vanvård) och orkar med en plats i solen på altanen.

I sista stadiet av den här omfattande rekonstruktionen av pelargonsamlingen blev det inneblommornas tur. Exakt alla var drabbade, mer eller mindre. Alla togs sticklingar av och plantorna åkte i komposten. Som vanligt när det gäller ohyra kan man fundera på vart det kommer ifrån från början, det känns som att det ofta uppstår ur tomma intet, och så är det kanske. Antagligen ligger de latent och poppar upp när plantan är försvagad, eller det är då jag upptäcker det vill säga.

Har du erfarenhet av rotlöss? Hur har du hanterat det? Tar gärna emot tips och råd 😀

Sparad i Hur går det då?

Maj blir till juni och juli

Att leka byggherre och trädgårdsmästare mitt i den hektiska avslutningen av ett läsår gör att saker måste prioriteras om, inlägget du just nu läser har skrivits över tid 😁

Historien upprepar sig.. och inte bara ute i den förunderliga världen där saker (krig och elände) sker över en natt pga maktgalna gubbars infall. Undrar hur det skulle se ut om gubbarna byttes ut mot trädgårdsintresserade kvinnor? Gissar iaf att det skulle vara rätt lugnt därute i maj-juni, då finns ingen tid att tänka ut dumheter, bara till att ha fingrar i jord, att hålla grejerna undan frost och vid liv. Vädret verkar också upprepa sig. Minns att förra våren (och kanske de senaste fem åren?) har varit kall och blåsig. Man bara väntar på att det ska bli dags att få gå i kortbyxor, att lugnt kunna lämna sina växter utan dukar och filtar, att inte hela tiden ha koll på tempen, att stirra sönder växterna för att de helt står stilla.. De nygrodda gurkorna åkte in igen eftersom de vek sig en efter en. Paprika och chili som var så stor och fin när de fick komma ut stannade av och kom inte igång igen förrän i mitten av juni.

Trots blåsten och lite restnoterade delar till det nya växthuset har det ändå rullat på. Min motvilligt fantastiska gubbe och jag (mindre fantastisk, mer entusiastisk) har funderat, grävt hål, lagt igen hål, skruvat skruvar, muttrat muttrar och fäst upp plast (med hjälp av en fantastiskt tålmodig son) och nu har det planterats en hel del. Lite plantor i taget fick komma in, som försökskaniner eftersom automatöppningen till takfönstren måste justeras så att det inte blir ångkokta på dirren. Det blir galet hett om det är stängt när solen är framme.

Täckodlingsbäddar har lagts efter väggarna, kartong på gräset, jord från hönsgården toppat med hösilage. Tomaterna som satts dit ser friska och glada ut. Nästan lite för glada med tanke på att jag inte hunnit med att tjuva och hålla dem i styr, men det ser ut att bli mycket skörd även om det inte är något klart än. Droppbevattningen ligger där och kanske var placeringen av huset helt genialt, marken där det står är vissa tider på året nästan blöt. Nu håller det sig bra med fukten även när det är väldigt varmt. Underbart om det kan hålla i sig så eftersom vi har begränsat med vatten.

Nu är det inte bara tomater därinne, gladiolusarna får stå där i skydd för vind och regn. Några små dahlior, physalisen och ett par gurkor har fått flytta in också. Jag ser det här året som ett testår och allt som kommer är bonus – huset stod klart för sent för att man ska hinna använda det ordentligt.

Efter den där kalla perioden kom det till sist värme i mitten av maj, tempen låg lite mer stadigt runt iaf 10° på nätterna och det behövs för att det ska bli fart på grejerna. Hur som helst får jag tydligen inte sluta släpa dukar, trastarna är SÅ sugna på att sprätta exakt där det är nyplanterat. Så då får det bli; på och av med dukar, morgon och kväll ända fram till midsommar. Envishet är odlares bästa vapen.

Ettåringarna sattes ut sista veckan i maj, zinnian sparade jag till sist, 2 juni och det hade kunnat gå illa, 11-12 juni hade vi bara +4º Dahliorna var fantastiskt gröna och frodiga och väntade som galningar på att få komma ut. Dock är det alltid turordning, innan de kan få komma ner måste jag få alla krukplantor i sina slutkrukor, dahlialandet är ju också min jordfabrik och när den väl är planterad blir det svårt att få fram jorden… Nåväl, nu är vi framme i början av blomningen och de flesta ser väldigt fina ut. För framtiden kanske jag helt enkelt måste se till att ha en hög som inte är en planteringsyta så att jag har jord att hämta hela tiden.

Grönsakslandet är nog det som fått stå mest tillbaka iår. Potatisen sattes 16 maj och iår provade jag att inte täcka med hö utan istället kupa. Det såg så himla fint och ordentligt ut där med fårorna och när det sen regnade och höll sig fuktigt var jorden svart och fin. Dumt verkar det som nu när de vuxit på sig och jag kupat ett par gånger, när man kupar för hand (med en handdragen kup) kommer man antagligen inte tillräckligt djupt/för tätt mellan raderna och potatisarna hamnar i dagen när den växer. Sen är det ju det där med fukten, det regnade ordentligt i början av juni, men nu har det varit en längre torrperiod och otäckt jord blir till öken här.. Så när det nu kom lite regn igen passade jag på att täcka med hö iaf.

Majsen som var superfin när jag satte ut den har stått ganska still och under Skånesemestern fick jag världens mindervärdeskomplex. Min var nog bara hälften så stor som den, vi får se vad den lyckas hinna med innan hösten är här, den ser åtminstone växtkraftig ut även om den är ganska liten fortfarande.

Löken kom rekordsent i jorden (precis innan midsommar) och har bara jämt visat att den finns. kanske slipper det att bli blommor i dem om man nu ska se det från den ljusa sidan 🙃

Allt ordnar sig till slut och nu ser odlingarna lovande ut – nyper mig i armen varenda dag, trädgården och livet där är verkligen helt fantastisk nu 🥰❤️

Sparad i fruktodling, Utflykter

Morsdagstripp till Gränna Växter

För andra året gjorde vi en morsdagstripp med mamma, den här gången bar det av till Gränna och Gränna Växter. Mamma har på senare år utvecklat ett intresse för att odla fruktträd. Dels från frö men också att ympa på sorter på gamla träd som finns i trädgården. Jag har deltagit i aktiviteten när höftleden byttes ut och klättra i träd inte var en rådlig aktivitet. Kul men kallt är min erfarenhet. Och framförallt var det roligt eftersom flera av ymparna faktiskt tog sig.

Nu tyckte vi (jag och min syster) att det skulle vara roligt att vi alla får se hur det går till när man gör sånt här på riktigt och tog kontakt med Ulla-Britt och Lennart på Gränna Växter. Oj vilket intressant besök! De visade oss olika tekniker för att ympa och vi mycket om tillväxt, odlingssubstrat, bevattning osv. I Gränna och på den plats de finns är det zon 1 (jag dreglar av avundsjuka 🤤) och saker växer som hejsan på väldigt kort tid. Läget bredvid berget ger lä och växthuset de jobbar i är behagligt varmt även den här dagen som var lite sval.

Lennart visade oss hur det går till med okulering. I juli-augusti skär man ett litet skott av den sorts träd man vill ha, skär barken som ett T i ett öga på grundstammen. Det är viktigt att kambium på riset och stammen sitter i tät kontakt med varandra för det är där de växer ihop. När man känner att de sitter tätt ihop lägger man en tejp hårt runt okuleringen så att de håller fast och även tätar till runt den skurna barken så det inte torkar. Efter bara några veckor syns det om okuleringen lyckats och det nya skottet börjar växa.

Lennart visade hur man klipper, skär och sätter ihop ympris med grundstam.

Tidigt på våren nästkommande år klipps toppen av på grundstammen så att den sort man okulerat dit får växa vidare utan konkurrens. De okuleringar som inte tagit sig gör man läggympar på. Då skär man av grundstammen på snedden och lika snett på ympen, passar ihop de båda snittytorna noga och tejpar ihop dem. Vill du läsa mer om hur ett fruktträd blir till finns en länk här.

Ulla-Britt visar okulerade persikor.

Lennart och Ulla-Britt har även en massa andra buskar och träd till försäljning. Jag lyckades begränsa mig till en Rönnaronia men himmel vad jag är sugen på både en blodhassel och ett kvittenträd också. Såhär när jag ännu inte lyckats plantera allt som ska ner i backen var det kanske tur, men framöver kommer det allt att bli mer träd och buskar i mina odlingar.

Rönnaronia är en rysk korsning mellan rönn, aronia och oxel. Den ger blålila bär som går bra att äta direkt men även till att göra sylt och marmelad av. Busk-trädet är väldigt härdigt, upp till zon 6, och trivs på alla jordar. Låter som perfekt hos mig 😁

Som sagt vi pratade länge och det visar sig att det som vi privat kan hålla på med, tex fröodling av fruktträd, inte är möjligt för en handelsträdgård. Där är man begränsad efter en standard och regler för vilka sorter som är godkända enligt EU’s gemensamma sortlista. Som företag med handel av växter måste du även ha godkända växtpass. Och jovisst, det måste finnas en reglering/kontroll för att vi inte ska få in invasiva arter osv. men i slutändan känns det som att det begränsar mer än det gör nytta. Tex blir det väldigt kostsamt för det lilla företaget vilket leder till högre priser till kund. Priser som i andra ändan pressas av importerade som inte alls är uppodlade efter den standard som vi måste hålla oss till här. Mycket av det som importeras idag kommer från Kenya – vilka regler har de där? Vilka saker växterna har sprayats med och vilka insektsarter som kanske följer med växterna? Och vilka förutsättningar arbetar deras personal i?

Vi har de hårdaste kraven i världen för produktion av mat (växter är mat) och sen importerar vi glatt ifrån världens alla hörn och där är allt tillåtet. HYCKLERI säger jag! Och vem tjänar på det? Ja, tex de stora firmorna som kan styra över vilka sorter vi har, producera stora volymer av enstaka arter och hålla nere priserna. Dåliga arbetsförhållanden och löner. Småskalighet finns inte på kartan då konsumenter ser till priset och kanske är omedvetna om de långsiktiga effekterna.

Vilka är då effekterna? Tja, tex att vi får allt färre sorters växter att välja på, men det är inte den stora haken. Det är just att en hållbar produktion av mat kommer av mångfald, att växter och djur inte är helt lika. I stora kommersiella odlingar används förädlade sorter som har vissa egenskaper som gör att skörden blir större och säkrare. Men vad händer när det dyker upp ett skadedjur/sjukdom/virus/väder som just den arten inte klarar? Jo, arten slås ut och helt plötsligt står vi utan mat. Vissa arter är snabba på att anpassa sig till en viss plats och ett visst klimat, oftast de som har en kortare livscykel. De som har en längre livscykel hinner inte med i svängarna klimatet eller yttre påverkan förändras, tex träd.

Att alla arter som finns idag lever och har utvecklats handlar om våra olika DNA-uppsättningar, att jag lever hänger på att mina anfäder har överlevt diverse sjukdomar, samma gäller för alla växter och djur. Att ha en rik DNA-variation inom en art är förutsättning för god överlevnad, en population av enbart kloner kan vara framgångsrik på kort sikt men riskerar total utrotning på lite längre.

Som det ser ut idag måste man som konsument vara otroligt påläst för att kunna göra kloka val samtidigt som man också måste ha en plånbok som tillåter det. Jag tänker att här borde vårt regelverk styra bättre – det som inte är odlat enligt de krav som vi ställer på svensk odling borde heller inte få importeras. Sen kanske våra krav isf borde sänkas, en fråga vi diskuterade var, kan man ens odla rosor utan bekämpningsmedel? Det är lätt att vara duktig om man har ögonbindel på sig och tycker att saker ska vara på ett visst sätt samtidigt som man lämnar över till andra att se till att det är så. Precis som jag lärt mig att bara äta tomater under den säsong vi har egna tomater, kanske vi får lära oss att välja bort sånt som inte ligger i linje med de krav vi ställer. Tulpaner är också oerhört vackra och om jag vet att det finns människor som måste gå med skyddsdräkt och gasmask i växthusen där buketten jag har på bordet har odlats är valet enkelt; antingen ingen bukett eller också en annan bukett.

Nåväl, det var så trevligt att få komma in och se närmare på hur det som vi har som hobby kan fungera i större skala, så mycket kunskap hos människor som hållit på med förädling av växter under hela sitt liv. Jag hoppas verkligen att få möjlighet att komma igen och få lära mig ännu mer om detta, och kanske få med mig mer växter hem. Stort tack till Lennart och Ulla-Britt för att vi fick komma! För att komma till Gränna Växters webbbutik, klicka här.

Efter besöket stannade vi till på Kaffestugen strax intill och fick oss en god lunch med fantastik utsikt från Grännaberget. Och i Gränna måste man såklart besöka en polkagrisfabrik.

Sparad i Inspiration, Trädgårdsmässa

Nordiska Trädgårdar 2026

I torsdags bar det av till Älvsjö och Nordiska Trädgårdar, och där kan man verkligen säga att inspirationen överfaller, rycker tag och lyfter upp en till skyarna! Här finns ingen limit för hur mycket man kan göra, skapa och njuta av allt som har med trädgård att göra. Massa roliga sällskap och föreningar, utställningar av både balkong- och trädgårdsidéer, stora och små butiker. Och alla kändisar från flödena var där i egen hög person – så roligt!

Det handlades somligt. En säljare skrattade gott åt att jag som värsta överklassdamen ringde efter en bärare (sambon) när händerna blev överfulla av kassar och jag blev själv glatt överraskad över hur bra jag lyckats med att fylla bilen när vi kom ut framåt kvällen.

Eftersom det nu ska komma upp ett växthus blir det lite mer design-arbete än en vanlig vår. Tanken är att det ska sitta en rad med blåbärstry framför växthuset, 5st buskar av Aurora och Honeybee valde jag till sist. I en båge som ska var ingång till området runt huset ska det sitta minikiwis så Tina och Tage fick följa med. Samma säljare hade även sparris, två purpurfärgade Erasmus och två gröna Ginjlim blev det.

Jag har länge tänkt skaffa några hasselnötsträd, och ser man på, det fanns hasselnötsträdsförsäljare på mässan 😄 En Lange Zellernuss och en Jättenöt från Halle följde med hem och har nu tagit plats brevid de jag införskaffade på Lidl för ett par år sen. Det kanske inte är så snyggt med plogstörar, men som en slags försäkring för deras överlevnad när det är dags för betesputsningen.

Sen fanns det rätt mycket pelargoner att välja på, såklart kom Hilma, årets pelargon med, Tant Fridas Äppelblom som jag länge sökt, en ny Bornholm (den gamla fick för mycket solljus förra året och har mist sin mosaik) samt ett par vildarter; Prince of Orange och Denticulatum Filicifolium (bräkenpelargon). Fyra fuchsior, bla Bella Rosella som inte kom igen förra året. Några till pallkrageväxthus till paprika och chilis, en ljusrosa julros, lite påskliljor, kungsängsliljor och en helt underbar minipensé i ljusblå-vit-rosa som ska få bo på trappen ett tag 😌

Det som inte följde med hem var årets och fjolårets penséer (tyckte inte att de såg så välmående ut och var rätt dyra) och jag köpte inte en enda fröpåse (klapp på axeln för det).

And sow it all begins!! 🌱🪴🌻🐛🪲🐝😃

Missa inget från Jordiga Tummen; fyll i din e-post för att prenumerera:

← Tillbaka

Tack för din respons. ✨