stor gryta som det kan koka häftigt i utan att skvätta över
något gott att dricka för att man blir väldigt törstig av att vänta på hopa-kokandet.
glad musik i en högtalare i köket
Dela löken i mindre bitar, krossa vitlöken. Bryn i olja och koka efter i lite vatten för att få den helt mjuk. Dela tomaterna och låt koka, när skalet släpper; fiska upp dessa med tex stekpincett.
Klipp ner chilin och när allt kokat sig mjukt, mixa slätt. Koka häftigt till det reducerats till lagom lägga-på-pizza-konsistens. Klipp ner basilikan mot slutet. Smaka av med salt och peppar.
Tillsätt atamon enl förpackningen och häll upp i varma glasburkar.
Jag använder ganska små burkar för att inte behöva ha dem öppnade för länge sen.
Förra året lovade jag mig själv att klippa äppelträdet tidigt (i juli) eftersom jag påbörjade projekt ’sänka och lufta äppelträd’ och det gick sådär, förmodligen för att det gjordes lite sent i jas-perioden. Eller så tar det flera år att få ett träd att lugna ner tillväxten efter för hård beskärning.
Den eminenta Sågen och den nya starka Sekatören skulle äntligen få tas i bruk. Men först rådfråga Boken. Konsten att beskära träd och buskar. Mycket pedagogiskt förklaras att av tre grenar tas en bort helt, en kortas med en tredjedel och en sparas. Den mest svagväxande ska sparas och den som vuxit mest är den som tas bort helt.
Trots den hyfsat enkla förklaringen känns uppdraget snårig när man tittar upp i ett träd som gjort allt för att kompensera en riktigt hård beskärning för ett par år sen. En djungel. Det blev till att börja lite på ena sidan, vila nån dag och sen kika hur den delen av trädet tog sig ut. Sen fortsattes det, på ett par ställen tog jag bort några lite större grenar och då sparade jag lite fler mindre grenar där.
Tanken är alltså att få ner trädet på höjden men också att få in mer luft och ljus i kronan. För hård klippning gör att trädet vill sätta större bladmassa. Balans alltså. Hold your horses så att säga när man väl får fart med verktygen. Jag har sagt det förut och säger det igen: det är något speciellt med att klippa, har man väl kommit igång vill man gärna fortsätta. Ni vet, ’hoppsan, nu blev det lite kortare, jag får ta lite mer på andra sidan också..’ och skulle känslan få styra så skulle det inte bli mycket mer än en stubbe kvar när man är klar, för det är förhimla roligt, klipp-klipp 😜
Typiskt nog tog jag inga bilder innan jag satte igång – varför är det så himla svårt att komma ihåg? Men här är iaf resultatet:
Det är helt klart att frukterna blir fler och håller sig friskare om det inte är för tätt med grenar och blad. Iår har det varit mycket ohyra – på försommaren var det både svarta och gröna löss på träden. Många äpplen har prickar och det är otaliga som typ ruttnat redan på sin gren, ibland utan att man kan se att de var skadade från början.
Nu såhär ca två månader efter klippningen så visar det sig att jag nog kanske gjort något rätt, förra veckan plockade jag av en hel hög med frukter, långt fler än jag trodde att det var (de gömmer sig bakom bladen ☺️). Egentligen är de inte helt mogna än men det är också många som blir dåliga om de får hänga kvar.
Tänk vilken lyx det är med egna äpplen till paj 😍🍏🍎
