2023 ligger i backspegeln och på flera sätt var det ett väldigt knepigt år. I augusti var jag rejält orolig för hur det skulle bli med den svenska skörden, inte så värst skulle det visa sig, det mesta av böndernas säd blev djurfoder. Men rackarns, bönder är ett segt släkte, skördade av det som gick, plöjde och sådde nytt för nästa år - det är sånt som ger mig styrka och hopp, bara ”fortsätt simma, fortsätt simma” (citerat fisken Doris i Hitta Nemo) för vad ska man annars göra? Och nu med lite längre tidsperspektiv och tillbakablickar på alla foton som jag tagit och sammanräkningar av skörd osv så gick det ändå bra. Med tex tomaterna så hade jag nog tur; många andra fick potatisbladmögel vilket jag klarade mig ifrån. Det är lite bra att bo på en väldränerad (läs torr) plats. Majsen blev bra och många blommor i snittblomsodlingen blev fina ändå. Eftersom odlingsäsongen tog slut lite tidigare i år än vad det gjort andra år så finns redan slutresultat i kg och mängder av olika saker rapporterade här.
Potatisen är det som jag skördade sist och som gav skiftande resultat; vissa var stora och fina men det var jättemånga pytteknölar som jag tagit upp endast för att använda som utsäde till nästa år. Totalt blev det 63kg, nästa 40kg mindre än i fjol.
Ett nytt experiment som jag startat i samband med upptagningen var att sätta några rader potatis på en gång. Vi får se hur det löper ut, det känns lite tveksamt just nu när det är -10˚ och vinden viner om knuten. Men det har ju fungerat hur bra som helst med vildpotatisar, de har bara ploppat upp var som helst och trots att jag både grävt och grejat runt dom så har de varit superfrodiga. De som jag satte var såna som var kvar sen förra året, lite skrumpna men med groddar så det räckte och blev över. Hönsen var med mig och hjälpte till efter bästa förmåga 😊
Som vanligt blir jag kluven vad gäller kålen. Sådär i november var det ju fina plantor av de olika grönkålssorterna men bryssel- och spetskål blev det inget av alls. När jag skulle skörda till jul så hade allt som fanns blivit rådjursmat. Tankarna går åt att skita i kålen eller kanske bara ha pyttelite som jag sen kan flytta in i växthuset på höstkanten. Jag har gjort det förut och kan ju göra det igen. Eller så köper jag helt enkelt svenskodlad grönkål till jul. Vi får se. Det största problemet är att jag tycker att det är så roligt att dra upp småplantor och att det är så fint när det växer.
Nu såhär halvvägs i odlingsvilan (räknar nov-feb till odlingsvila) finns det några abstinens-tomatplantor i plantrummet. De såddes i början av oktober och har sen dess stått under en skrivbordslampa med timer på ca 12h/dag och sen omskolningen under lysrör ca 14h/dag. De blommar fint och en har tom fått några kart.
Ett lite mystiskt fenomen är dock att några av plantorna krullat ihop bladen och har sett förfärliga ut (det är inte pyralidskador). Konstigt nog verkar de repa sig, de växer vidare och nån har tom satt knopp. Förra sommarens rekordskörd på dvärgbusktomater har verkligen gett mig distans till att plantor måste vara fina för att att ge bra skörd – mer misshandlade, angripna och fula plantor har jag aldrig sett.
De här plantorna var ju vid utflytt från fönsterbrädan solskadade och hade diverse ohyra på sig. Under den kalla våren fick de stå framför växthuset med fiberduk över sig mot den evetna frosten, de stod kvar där när det blev så fantastiskt varmt i juni, fick flytta ut under takdroppet och blev bortglömda när vattenmätarna rann över i juli. Eftersom de vägrade ge upp fick de lite uppmärksamhet och flyttades till sist ut till stenröset framför växthuset = utsatta för vind och det aldrig sinande regnet. Många tomater sprack av vätan, men det blev ändå massor med skörd. Och goda var de också. Så nu har jag lärt mig att vackra frodiga plantor inte är en förutsättning för god skörd. Det kan tom vara precis tvärtom, en frodig grön planta kanske struntar i att sätta frukt för den har det för bra liksom, medans en plågad stackare tror att den ska dö och skyndar sig att föröka sig = sätter frukt.
Som vanligt när vi har passerat tolvslaget på nyårsafton börjar såkänslorna att spira. Pelargonerna som hade sin absolut sämsta säsong förra året – jag var astrött på dom när de flyttade in i höstas, kände mig sviken och snuvad eftersom den mesta blomningen kommit i maj, innan de ens fått flytta ut, sen blommade de knappt inget mer på hela sommaren. Tänkte att jag ska minska ner ordentligt på de där träliga blommorna. Nu har de minsann börjat växa lite och kanske ska jag ta lite sticklingar nu bara för att ha något att göra tills man får börja så igen.
Så okej, vad är planen då? Jo, jag ska utöka landet vid dahliorna, det ska få bli majs, pumpa, bönor och påletomater där också. I det gamla grönsakslandet ska det vara mer potatis, rödbetor, morötter, lök, ärtor, sallad och kanske kål. När man har höns är det roligt att ha egenodlat att ge dom, de älskar verkligen kokt potatis, pumpa och tomater. Det skulle vara roligt att odla något som ger ganska mycket att spara till vintern åt dom, något som är grönt och som ger färg åt äggulan även då. Just nu driver jag upp popcornmajs i plantrummet som ska bli lite extra grönt åt dom, dock tar den längre tid på sig att växa än det tar för Hönorna att äta upp dom… 😅
Ettåriga blommor ska jag såklart ha men inte lika mycket plantor, jag hoppas att det ska bli bättre för zinnian iår, den regnade bort förra året, det blev bara ett fåtal fina blommor. Maryland-sorterna går helt bort, medans tex Queeny Lime-sorterna återkommer tillsammans med Isabellina. Rudbeckia som ju behöver startas upp ganska tidigt ska jag inte ta i riktigt lika mycket med, det kanske räcker med åtta plantor av vardera sorterna, ev kan jag hoppa över Sahara iår – Cappuccino och Cherry Brandy står bättre som snitt. Dessutom chansar jag nog lite på att de kan ha överlevt vintern – flera gjorde ju det förra året. Nyhet bland rudbeckiorna är Cherokee Sunset, den ska bli spännande, brända gula toner som går mot orange, viss enkla, andra dubbla. Rustic Dwarf får hänga med, snabb, produktiv och bra till snitt.
Vad jag absolut inte ska så: eukalyptus! Jäkla skitplantor! Odlade på dom från typ januari, i september kunde jag knipsa av ett par stackars grenar och sätta i en bukett – snacka om kinkiga. Nope, nix och nej. Eukalyptus är nog inte ens fint när jag tänker efter 😒
Dahlior då; jag hoppas att de flesta klarar övervintringen och blir ännu bättre till kommande säsong. Det som vill kompletteras med är nån riktigt mörk svartröd sort. Jag har sett en på bild som påstås vara Sam Hopkins men frågan är om bilden är fixad för den ser inte riktigt så magnifik ut på säljsidan. En unicorn för många och även mig är Czarny Charakter, även den en mörk sort och enligt folk ska den vara en av de svartaste. Älskar att kombinera buketter med de där mörka, de passar med allt och blir så dramatiska.
2023 års version av paprika och chili är väl typ nästan lika nedslående som 2022 och 2021. Nästan inget mognade fram på plantorna utan fick plockas och eftermogna på fat. Långsamt och många frukter blir lite skrynkliga och torra innan de är klarar. Mitt trick för att ändå kunna använda dom var att frysa in dom när de mognat och nu strax innan jul tog jag upp hela rasket och kokade sweetchilisås och chilisirap. Jag är nöjd med det resultatet även om jag är sur på själva odlingen av dom. Kanske får det bli tillbaka på ruta ett till nästa säsong, att de får bo i krukor i växthuset och vid behov får jag kånka ut och in med dom. Planen är att ha fler tomatplantor ute så då borde det ju kunna bli lite plats över.
Vad gäller tomaterna så är det ju så att det ger större skörd att ha dom utomhus, pollineringen blir bättre av vinden och krypen ute, och tydligen är det också så att de svarta sorterna blir betydligt mer svarta ute i direkt sol. Egentligen vet jag det sen tidigare pga att det faktiskt har hänt mig, men innan man läst det så är det som att man inte riktigt fattar saker 🙃
Jag har också tydligen blivit helt förtjust i biffsorter, sex av de åtta nya jag beställt hem är just såna. Jag som brukar säga att jag inte är så bra på just biffar.. 😉 Och jag hade tur, hittade frön till både Fred’s Tie Dye och Taiga hos Meraki Seeds - jag ville ju precis som alla andra som lyssnar på Jordkommissionen ha just dessa båda.
Som vanligt så vill jag gärna prova många nya tomater men ska nog också ta fram en som jag inte haft på ett par år, Scotland Yellow. En redig och bra gul, normalstor busktomat. Smaken är inte den största men däremot produktiviteten! Perfekt att göra den gula tomatmarmeladen av 😋
Ja året ligger framför oss, och jag är säker på att det kommer bli en perfekt odlingssäsong; en tidig, inte för varm eller för kall vår, regelbundet med regn, mkt sol, en mild höst där frosten kommer i slutet av oktober – i januari finns inga hämningar, tiden och lusten är oändlig och det finns heller ingen tro på att något ska gå åt skogen 😁
