Sparad i pelargon, persika, sticklingar

Äntligen humlevärme!

Så till sist lördagen den 17e april kom så en humla in till persikan! Från att det varit helt tyst kom en sån där jättestor svart-vit-gul fin lurvig humla in.

Jag stod och grejade med småplantorna, hörde surret, nej förresten, brummet, när den närmade sig växthuset i solnedgången. Jag stannade upp, vågade knappt andas, rädd för att skrämma bort den. Den brummade en stund utanför innan den smet in uppe vid taket och så pysslade hon runt där bland de rosa kronbladen, burrade och krafsade med sin ben så att ett rosa regn föll. Efter en stund skulle hon hem igen med byxorna fulla. Tur att jag som är försteskötare av humlor på gården fanns i närheten eftersom att ta sig ut samma väg som hon kommit inte var planen, plötsligt trodde hon att hon kunde gå genom glas..

Idag har jag sett att det varit ytterligare en inne och jag andas ut, det blir nog frukt i år med 🍑💕

Humlesurr

Tror att det också finns lite småflugor som grejar med blommorna. Och myror finns det, de har ju sköldlössen att ta hand om.. 🦠🐜 Hoppas de hjälps åt lite nu så att det blir lite frukt.

För övrigt har jag idag varit ganska effektiv – märkligt nog, brukar ju alltid känna mig som världens mest långsamma människa och som aldrig gör färdigt saker när jag har tänkt.

Nåväl, pelargonerna och potatisblomman har körts in i växthuset från jordkällaren. Det verkar inte som att lysröret där har gjort någon nämnvärd skillnad, de har absolut inte kommit igång än. Kanske behöver temperaturen också upp för att de ska gå igång.

En mycket tråkig sak! När jag grävde fram fuchsiorna ur bäddarna visar det sig att de har fått vara mushus under vintern. Nästan alla har antingen ett stort hålrum i rotsystemet eller så är rotsystemet avgnagt helt och hållet. Ett par av dom har ändock visat liv iaf, och till min stora lycka så var Marianne en av dem. Huvudsaken att hon klarar sig för hon är ju min egen uppfödning 💕

Om man jämför med hur fuchsiornas övervintring gick så kan man säga att det nog varit i tuffaste laget för dom iår, ner mot – 20° och det var även ihållande kallt under flera veckor. Klarar de detta så är de minsann inte dåliga!

Musbo i rotsystemet på fuchsia

En rolig sak! Dahliorna som stått inne i källaren i jordpåsar för att bara börja få lite liv har flyttat ut i växthuset. Och efter att ha sprungit på en liten film om hur man tar sticklingar på dessa (av @gillmyrablomster, instagram) så var jag såklart tvungen att testa. Vill de sig blir det 20 dahlior till 😃

De tomater som vuxit ur källaren fick flytta ut och stå på varmbädden. Vanskligt att isolera för mycket bara, när jag tog bort bubbelplasten över dom hade det blivit 35° därunder. Kokta tomater. Men de repar sig allt. Och nu ska det inte bli frost på ett tag så nu får de nöja sig med fiberduk.

Mina älskade småpelargoner! Nu har även ett par knoppar från den andra kullen öppnat sig, den ena är pastelligt rosa med lite ljusare i mitten. En annan har samma varmmörkrosa med vitt öga, men.. på ett av kronbladen finns en vit fläck. Väldigt spännande att se om det är det på alla kronblad sen.

Notera den vita fläcken, tänk om det är färgen på alla blommor!
Från kull 2

Och nu är de små frösådda ☝️ omplanterade i lite större krukor.

Frösådda pelargoner

Nu är det sådär varmt och skönt ute så att man aldrig vill gå in på kvällen. Undrar när det kan tänkas vara lagomt att börja sätta lök? Och potatis? Måste nog göra en liten tillbakablick och se hur jag gjorde förra året 😀

Sparad i Hybrider, pelargon, sticklingar

Pelargonerna

Apropå pelargoner.. jag har inhandlat några nya små sticklingar som ska bli spännande att se vad de är för enar. Knapaträdet, Swanland Pink, Jägershus Hidingebro, Minnie, Barbara Hines, Anita och Rushmoor Richard Selby. Knapaträdet är en gammal sort med en intressant historia som man kan läsa om här, den är också bevarad i Grönt Kulturarv.

Jag har även tagit sticklingar på pelargonerna från vinterns gräddhylla och de börjar växa på nu, Love-li och Love-lo; Kärlekspelargonens bebisar är lätta att föröka, liksom Bigitta (egen hybrid, zonal) och Herrgårdspelargonen (direktrotad i vanlig plantjord).

Mina egna hybrider växer på och jag har tagit sticklingar på dom. Dessa är något segare på att rota sig än de ovanstående. Jag har kunnat ta skott på alla utom den vita som är för liten än och som då såklart är den som jag helst skulle velat föröka.. Knapphetspricipen alltså, mänskligt (knasigt) betende som gör att vi människor instinktivt vill ha det som det finns lite av. Sitter i ryggmärgen. Nåväl, får hoppas den växer till sig snart så att det går att klippa av något från den.

Lilla Vita

Och ja, jag borde inte låta dom gå i blom än om jag vill ha fina kraftiga plantor men det är ju 1) så himla spännande att se vad de ska få för färg och 2) är det inte rätt coolt att de faktiskt blommar innan de ens har kommit från så byttan där fröet sattes? 🤓 De är ju inte bara dvärgpelargoner utan nästan mikrodvärgar.

Bebisar av lill-pellisen, 2a kullen

En annan av hybriderna från lill-pellisen har inte fått rötter än men visar tecken på att få en spännande färg (och igen, jag borde tagit bort knoppen, jag vet..)

Jag väntar väldigt mycket på att pelargonerna i jordkällaren ska börja växa nu när det är ljus där och allt. Sist jag tittade hade det inte hänt ett skit. Men det är ju också precis samma temp där nu som det var mitti vintern så det kanske inte är så konstigt.

Funderar lite över vad som går bäst att rota pelargoner i. Jag brukar alltid klippa av dom och bara ställa i vatten. De allra flesta får rötter hyfsat fort. I somras satte jag i jord direkt och det gick finemang då, men när jag nu har tagit ett skott på en zonartic så ville den inte alls i jord och vatten verkar inte heller vara dens favo. Dock har den inte dött än så någonting måste väl ända ha varit rätt.

Det har grott ett frö av Älvdalen, det är verkligen intressant att ett av typ 101 frön gror. När jag gjorde grotest i fuktat papper i påse på element grodde inte ett enda och jag har sått i omgångar hela hösten och vintern. Nåväl, den här är såklart otroligt söt och gullig och jag har höga förväntningar på den.

Bebis av Älvdalen, zonalpelargon

Har man en psykisk störning när man ser någons superfina blommande pelargon med en näbb på instagram och verkligen får binda sina fingrar för att inte kommentera; ”Vilken fin frökapsel, du glömmer väl inte att så den?” 🙈