Sparad i Planera

Planering av trädgårdslandet

Hipp hipp och HURRA!! Nu är det äntligen vårdagjämning 😍 solen är tillbaka på riktigt och vi är ute på ANDRA sidan!! Det betyder att jag nu på allvar ska sätta igång med tomaterna. Prisa de Högre Makterna, vad jag har längtat!

Planeringen av grönsaksodlingen är i full gång. Jag undrar lite hur jag ska få plats med det jag vill ha, iår ska majs och pumpa få flytta tillbaka till grönsakssidan (det gick inte 100% bra förra året brevid dahliorna) å andra sidan ska utetomaterna ner till dahliorna för att inte riskera potatismöglet i samma utsträckning.

Planeringen för grönsakerna är att jag flyttar runt på dem varje år i någon slags växelbruk. Dock tenderar jag att odla mer av sånt som kräver ganska mycket näring (majs, pumpa, kål) och mindre av sånt som laddar jorden (ärtor, bönor etc). Det betyder att jag får vara frikostig med jordförbättringen och lassa på med mycket kompost, hönsskit och täckmaterial. Förresten läste jag nyss att Sara Bäckmo gjort analys av sin jord och fått så enastående bra värden på den, och det hon i princip använder är täckmaterial. Nog för att man kan se att jorden blir bättre på flera sätt vid täckodling; jordstrukturen blir mulligare och mer fukthållande och växterna frodas, men det är ändå kul att få det svart på vitt.

Okej, åter till mitt lilla växelbruk. Det går ut på att de flyttar efter varann och det tar fyra år innan de är tillbaka på samma ställe som sist. Där jag har ärtor och bönor ena året, följs av kål, majs och pumpa, därefter kommer lök och sist potatis. Efter det börjar det om från början igen. Typ. Och så har jag de grejerna som har lite special; morot. Den odlar jag i sand och till för ett år sen kämpade jag på med att flytta runt denna låda för att som jag trodde lura morotsflugan. Vid lite djupare studier visar det sig att morotsflugan inte kan komma ner till moroten om man täcker med gräsklipp vilket också förklarar hur mina morötter har klarat sig utan minsta angrepp. Och jag kommer nu ALDRIG mer att kånka iväg lådan till andra sidan landet, utan glatt bara göra en fåra i sanden, sätta frön, vänta på deras uppkomst och sen täcka med gräsklipp mellan raderna 😃

Rödbetor får komma där det finns en glipa, likaså med sallat och dill. Vilket jag inser nu att jag glömt att rita in. Den kommer säkert där den vill iaf med tanke på hur den bara kom överallt förra året. Sen måste det ju finnas lite blommande grejer också; vallmo, klint, buskkrasse och tagetes. Honungsfacelia och kanske lite snokört också.

Förra säsongen sådde jag ju bladgrönt samtidigt som vitlöken skördades och det var helt makalöst bra, det behövs inte alltför stora ytor till just salladsodling för två pers heller.. I år ska jag komma ihåg att även sätta lite salladskål som jag helt glömde förra året, den ska ner då i juli när ljuset börjar avta igen. MEN TILLS DESS ÄR DET SKITALÄNGE KVAR!!! Vi har ju precis bara kommit till ANDRA och BÄSTA sidan!

Något som jag ska försöka bli bättre på är att samodla, eller att maxa ytan. Sätta i omgångar och att försöka få in sånt som snabbt blir skördeklart mellan det som tar mer tid på sig. Rädisor är ju en typisk grej som man verkligen kan trycka in en liten rad mellan annat men även dill är ju en sån sak men då gäller det ju att vara med och skörda av när det behövs INNAN den blir en megastor krondill och jag har för svårt att ta bort den – de är ju så snygga!

Till sist en film från grönsaksodlingen 2024 för att inspireras till odlande 2025:

Sparad i Odlingsrapport, skörd

Är det höst nu? Del 1

Ja. Jo. Det är väl det. Fast det varit många fina dagar med fika på altanen och trädgårdsarbete i långärmat. Me like.

Och wow vad det har varit mycket att göra ett tag nu! Roligt, men det liknar nästan aktivitetsnivån i maj. Det är skörd som ska skördas och tas omhand, krukblommor som ska räddas undan frost och när frosten gjort den vackraste av grand finales ska knölar upp ur jorden. Innan dess vill man ju helst hinna fota allt fint ur alla vinklar och i alla typer av solstrålar så att man har något att titta på och fundera över när mörkret är här. Som sagt listan är nästintill lika späckad och lång som den när allt ska planteras ut på våren, visst är det lite körigt, men jag gillar verkligen att ha något att göra, planera och tänka om på hur jag kan göra på nya sätt.

Just nu handlar det om att ta hand om skörd; koka tomatsås, tomatmarmelad, göra äppelmos, testa äppelkaksrecept men också att ta upp och undan allt som inte tål kyla; dahlior, pelargoner, fuchsior. Beskära fruktträd, flytta perenner och tulpaner som satt extremt tätt i våras samt få ner lite nya lökar som följt med hem från affären.

Kapitel 1; Den ätbara odlingen

Tomater

Vad gäller tomatskörden så har det varit ett lite jobbigt år. Det var så otroligt länge innan det blev några färdiga tomater, 18 juli först av de som satt inne i växthuset och därefter fortsatte det att vara trögt med ströfärdigt nån då och då fram till sista veckan i augusti, då först fanns det fri tillgång. Plantorna som började mogna ungefär samtidigt som de inne men producerade bra hela tiden sen. Jag har funderat rätt mycket på vad det beror på att det varit så trögt i växthuset och kommer fram till att det förmodligen blivit för mörkt därinne så att temperaturen inte blir särskilt hög. Persikan skuggar då den täckt upp typ en fjärdedel av taket. Dessutom ser det ut som att plasten i taket och på väggarna har blivit lortigt/åldrats och blivit mörkare. Det måste jag åtgärda på ett eller annat sätt.

Problemet med persikan kan vara löst, ev helt och hållet och för alltid 🙃. Jag har beskurit det superhårt. Kapat ner flera stora toppstammar. De grenar som är kvar är också inkapade en hel del, men jag tror ändå att det ska kunna gå. Jag har sparat några mindre grenar som ser ut att kunna bli grunden till nytillväxt och hoppas att kunna forma om trädet så att det inte alldeles tar över växthuset. Gissar att nästa sommars skörd går förlorad men det får isåfall bli så. Visst är det fantastiskt att odla och få rejäl skörd av persikor, men det måste växa fler saker därinne. Och mitt nästa persikoträd kommer att få bo utomhus.

Åter till tomaterna, totalskörden får man ändå vara mer än nöjd med; 93kg, och då kommer 44kg från utomhusodlingen. Trots att väldigt mycket av det som såg så lovande ut i lannet gick bort pga bladmögel. Ytan för de 44kg är ca 11×0,5m vid husvägg (öster och söderläge), dubbla rader med plantor vanliga busk längst in vid väggen och ampelsorter längst ut samt 2×0,7m i lanne med ampelsorter. Detta är väl ändå fantastiskt bra?!

Det jobbiga med att få en sen skörd är att det förutom blir evighets lång väntan och längtan efter de där fina biff- och körsbärssorterna, att man får allt på en gång typ. Och att det blir mycket som måste ligga på eftermogning inne. Det är väl på ett sätt bra men herregud – man vill ju äta solvarma tomater i överflöd på sommaren! När de eftermognar blir det inte samma smak, de blir inte lika söta. Dessutom tenderar biffar att bli övermogna snabbare – det blir så mycket blåsor i munnen om man ska hinna med att äta dem… 😆 och det känns lite slösigt att ta dessa vackra och bara köra ner dem i en tomatsås. Tomatbiblioteket kommer att uppdateras efterhand som jag hinner, en av de största conclusions som jag drar är att jag kan dra ner lite på antalet mörka biffar. De är snarlika både i utseende och smak vilken bara förvirrar mig och gör mig frustrerad när man ska ha koll på frötaget osv.

Egna sorter på gång?

Något som är fantastiskt roligt är att att två sorter som jag tagit för från f1 har gett så helt makalöst goda tomater! Den ena är en liten oval orange, söt, fyllig och inte så mycket syra, blev färdig hyfsat snabbt.. Den andra är en svart plommonformad något större än en körsbärstomat. Den är svart upptill och går över till rött på undersidan. Sent färdig men ordentligt hållbar. Söt och med mycket fyllig mild smak som mogen och om den får börja torka lite så att den blir rynkig; WOW! så mycket sötma men utan att bli för stark. Åh som jag hoppas att jag ska få dessa att bli stabila! För sent kom jag på att jag ju skulle ha tagit sticklingar på plantorna som jag kunnat spara till nästa år (tips på fb). Typiskt nog hade jag ju redan toppat, strippat och slängt ut plantorna när det kom så långt. Jag har tagit ordentligt med frön från dessa och funderar på hur jag ska kunna öka mina chanser till att få de här båda varianterna igen. Jag kommer såklart spara flera plantor för att öka chanserna, men är det så att jag även ska lämna ut frön till andra som får vara del i projektet? Som kan återkoppla till mig om det lyckas att bli de här godingarna och att det kan stanna i den formen? Det vore ett roligt projekt.

Gurka

Gurkan har skött sig men bara nätt och jämt. Hade nog åtta plantor och visst har det funnits gurka som räckt till hushållet sen mitten av sommarn, men det är väl eg lite dåligt för så pass många plantor? Jag vet ju år när tre plantor har gett så mycket att jag kunnat dela med mig till hela släkten. Max heter den sort som gick bäst, en lång slang som står sig bra även i kylskåpet. Iznik, en snacksort gav lite grann. Goda och bra hållbarhet men alldeles för få gurkor.

Bladgrönt

Ett lyckat drag av odlingen som inte alls var jobbigt vara att kasta ner lite frön av bladgrönt där vitlöken togs upp. Jag satte spenat, pak choi, rädisor, Little Gem-sallad och en grön plocksallat. Nu i oktober har jag lagt fiberduk över lådan och kan skörda finfina blad till sallader. Rädisorna har eg förvuxit sig men igår när jag testade dem var de väldigt mjälla och fina. Kanske beror det på att hösten är mycket mer fuktig och det är det som gör smaken mjukare. Dessutom blev det en kupp till middagen av dem (eftersom ingen mer än jag tycker att de är goda). Skivade en stor rädisa fint med mandolin och hällde över en sockerlag, tänkte att: går det med ingefära måste det väl gå med rädisa? Och jodå, den fick med beröm godkänt. Märkligt hur bra det smakar bara det är lite sött… 🤭 För sallat har det verkligen varit en bra sommar, jag har haft eget grönt i princip hela sommaren, plockat av, sköljt upp och lagt i plastpåse i kylskåpet så har det stått sig fantastiskt bra.

Eftersom det nu har fungerat så bra med dessa blad så slängde jag ner ytterligare lite mer frön för ett par veckor sen. De har tittat upp och den obotligt optimistiska odlerskan tror att det nog inte blir något vintermörker, men antagligen kommer de att få ge sig när november är här. Fick ett tips om att så rapsfrö och skörda som bladgrönt. De ska vara tacksamma att även ha inne som microgreens och man ser ju att det är grönt ute på åkrarna även sen det har varit kallt så det borde ju gå att odla även hos mig. Kanske i en låda i växthuset.

Paprika och chili

Sen återkommer jag till min sämsta gröda. Paprika. Och. Chili. Hur kan det bara gå så dåligt? Sämre för vartenda år. Ju mer jag försöker desto sämre blir det. Iår tror jag att jag kan räkna till tio st chilis på lika många plantor och kanske åtta små paprikor på tio plantor. Varför ger jag inte bara upp? Men jag vill verkligen ha egen chili (paprika kan man ändå köpa i affären, så just nu lutar det åt det hållet) men chili är ju verkligen – hos normala odlare – lättodlade och rikgivande. Dessutom finns det ju så många roliga sorter att odla men som inte finns att köpa. Kanske ska jag sätta frön redan nu och piska fram plantor med lysrör? Eller så ska jag bara visa mig besegrad och skita i alltihop. Börja samla frimärken?

Rotsaker

Så här precis i övergången till vintertid (suck, stön och pust – det är sååå jobbigt när det så snabbt blir mörkt på kvällen) har jag börjat ta upp potatisen. Det ser inte bra ut. Några fina här och där men mest nästan ingenting. Endel ser ut att ha ruttnat. Jag har ju inte odlat potatis så länge, 6 år när jag tänker efter och från början så var det superlätt. Odlade uppepå gräsmattan i hösilage. Fick massor. Året därpå, inte alls lika bra. Då övergick jag till att sätta den så som man brukar odla potatis, i jord. Det blev toppen! Massor med stora fina potatisar. Året därpå; jordodling och inte ens utsädet tillbaka. Förra året var resultatet så skiftande, vissa var stora som attan men sen var det MÄNGDER av ärtstora potatisar. Inte mycket att äta av det. Och så nu då; gles skörd om det inte ändrar sig när jag kommer längre in i landet.

Rödbetorna har blivit fina, tänka att det som är så litet att det får plats i en fröpåse kan bli en hel hink med mat! Morötterna är också jättefina! De sistnämnda har ju vuxit helt i sand, vilket jag tycker är förundersamt, att de som fått endast gräsklipp vid ett par tillfällen i sommar kunnat växa till och faktiskt blivit riktigt fina morötter. Läste dessutom lite mer om morotsflugan i somras; den kan tydligen inte komma ner till moroten om det ligger gräsklipp i vägen 😏. Och jag som har flyttat runt min låda och bytt ut sanden för att jag trott att flugan kommer om jag har den kvar på samma plats och med samma sand. Man kan alltid lära sig nya saker när man odlar! Nästa år behöver jag alltså inte flytta på lådan 🥰

Lök

Jo, det blev en hel del ganska fin lök. Sen undrade jag ju vad jag gjort när jag satte dem i våras. Jag hade köpt alldeles för mycket utsäde; 900g av vardera gul och röd lök samt 300g silver. Note to myself; som man sår får man skörda.. Det var inte bara att det tog stor plats och tog lång tid att få ner all sättlök, det tog också en god stund att skörda och rensa den efteråt..

Lökskörd 2024 – har jag glömt att vi bara är två i hushållet…?

Vitlök

Årets vilöksskörd blev bra. Konceptet är nog att inte sätta för tidigt (den ska inte hinna börja växa innan det blir kallt). Jorden behöver vara rejält gödslad (komposten tömdes typ rätt i odlingslådorna där löken skulle ner strax), sen ska det fyllas på med gödning exakt hela tiden. Här har det lagt på både hönsskit och dessutom vattnat med nässelvatten så ofta jag kommit ihåg. Jorden har varit täckt av hösilage hela tiden. Sen kan man inte påstå att det är några enorma lökar men ändå schyssta för ekologiskt och hemodlat tycker jag. Sorterna jag hade var Therador och Sabagold.

Therador vitlök

Majs

Oj vad det är gott med majs!!! Årets skörd blev inte så stor men det anades ju redan när fröna sattes. Det var ju så små portioner i påsarna jag köpt så det blev pinsamt. Jag hade gjort mig redo för att så ordentligt med frön och köpt på mig nog tre-fyra påsar. Tror att jag räknade till 16 frön/påse. Snålt! När jag väl sått dessa kom jag aldrig till skott med att handla fler och det landade på ca 45 plantor, som i sin tur blev till drygt 30 majskolvar. Inte helt fyllda men h.e.r.r.e.g.u.d. va goda de är! Det gäller tydligen också att koka/förvälla dem typ på dirren efter skördandet för att sockret i dem inte ska bli stärkelse (tror att det var så jag läste). Några hamnade i magen och några i frysen. PÅ listan till nästa år står det; STORPORTION AV UTSÄDE TILL MAJS!

När jag ser tillbaka på odlingssäsongen känns den ändå som en ganska bra säsong även om jag gnäller över lite olika saker och inte är helt nöjd (är man någonsin det?). Helt klart är iaf att den höst vi haft kan vara den varmaste och soligaste jag upplevt, skönt men samtidigt oroande.

Sparad i Odlingsrapport

Odlingsrapport 2022

2022. Året då jag släppte alla restriktioner och bara körde på, bromsade inget och hängav mig åt blommor och det jag gillar att äta. Blev bra på att genomföra idéer, inte tröttna mitt i och få en massa plantor som stod kvar i för små krukor och förtvinade. Nåväl. Kanske inte till 100% men jag var ändå hyfsat duktig.

En son spanade runt och kommenterade den prunkande [läs förvuxna] blomsterrabatten i september -”okej… det här är alltså två hästar…?” Och så var det väl. Jag sålde hästarna på vårvintern och all min fritid hamnade i odlingarna. Skönt att få fokusera på en sak. Tomt utan djur i hagarna och kanske är odlandet också ett sätt att kompensera saknaden. Jag mår bra av att arbeta med kroppen, ösa skit och dra på skottkärror, en är liksom van vid det och i odlingen finns rika chanser att utlopp för det behovet också. Men det är fortfarande tomt utan djur. Inget snusande i nacken och inga vilda galopper på vindlande stigar. Men heller inget dåligt samvete för att jag inte hinner rida så mycket som de skulle ha velat (behövt). Allt har sin tid. Mer om blomsterodlingarna blir det i ett annat inlägg.

Även om årets odlande har tonat lite bort från grönsaker mot blomstrande fägring så har det ändå funnits mat att äta. Dock kan jag se när jag läser igenom förra årets odlingsrapport att det inte är samma saker som gått bra och dåligt. Bra det. Om det betyder att jag har lärt mig något. Eller så handlar det enbart om väder, klimat och ren och skär tur i vanlig ordning.

Majs, morötter, pumpa och potatis är årets vinnare. Tomaterna tävlar i sin egen liga och räknas inte mot de andra. De kan liksom bara tävla med sig själva och sina tidigare prestationer. Nåväl, tillbaka till vinnarna förutom Tomater då; 100kg potatis, 46kg pumpa, 29kg morötter och 78 majskolvar. Det blev en 20 liters hink med rödbetor (glömde väga). En sorglig sak med det är att jag tog upp dom och skulle låta dom ligga på tork några dagar i stallet innan de fick komma in i jordkällaren. Och plötsligt hade det gått flera veckor och varit kallt så in i bängen. De frös och blev förstörda. Suck. Ibland blir man trött på sig själv.

Det blev mycket lök (som jag heller inte vägt), men den skörden är jag inte imponerad av, lökarna är inte stora utan att det blev mycket handlar mest om att jag satte så förjordade mycket… Vitlökarna blev deprimerande små och tillsammans med den allra största besvikelsen; sötpotatisen (1,5kg) så hänger de riktigt löst nu när jag funderar över nästa säsong. Tidigare i höstas var jag på gång och skulle sätta, ”men det är ingen brådska med den, det gör inget om det hinner bli lite kallt innan den kommer i jorden…” Kan hända att tjäle i jorden och ett totalt ickeintresse av att stoppa ner fingrarna i det blöta kladdiga eländet leder till att Ica får stå för nästa års konsumtion utan att jag känner mig superledsen för det.

De olika kålsorterna (palm-, grön-, lila- och savoy) som skyddats av ringblommor och nät har räckt till för oss, kanske har det blivit 2-3kg. Intentionen att sätta upp skydd mot rådjuren har inte blivit av, jag är inte tillräckligt hungrig och jag plockar av den så länge det finns något kvar ändå. Gurkan är en annan av årets om inte misslyckanden så i alla fall besvikelser. Jag fattar inte varför de ska vara så kinkiga. Växer på som attan för att sen som i ett trollslag inte vilja vara med alls. Efter att de kastat sig för mina fötter och grinat när de skulle få flytta ut i växthuset repade de tills sist mod till sig och sa väl lite ”okej, tack då” för att jag preppat en bädd med rejält med bokashi (typ allt jag hade). Men det blev aldrig nån gurkfrossa även om vi väl inte behövde köpa några.

Paprika och chili då. Jag ger inte upp, men jag har slutat bry mig, de är sega och långtråkiga. Ger frukt fram på hösten efter att man odlat på dom i tio månader. Vad är det med dom liksom?! Jag har sagt det förut och säger det igen; paprika är värd sin vikt i guld! Om nån dristar sig till att påpeka hur dyra de är frågar jag: Har du försökt att odla det? De flesta svarar nej. Jag är inte förvånad över att paprika är en av det mest besprutade grönsakerna; alla vill äta paprika; sorgmygg, trips, vita flygare, löss, möss. Dessutom är de känsliga för värme, torka, kyla, blöta, mörker och stark sol. Och att någon inte skyddar dom för tidigare nämnda tillstånd dygnet runt i 10 månader. Enda gången som jag upplevt bra skörd var det året jag bar plantorna ut och in i växthuset för att de inte skulle utsättas för värmeböljor inne och kalla nätter ute. Ca tjugo 10-20 liters krukor med stora buskar i. Krasp-krisp så var de paprikorna inmundigade. I år planterade jag dom framför stallet (östläge) Oj oj vilken stark sol på fm! Inte bra tydligen. Och torrt. Men när det blev molnigare dagar ville de inte växa ändå. För kallt antar jag. Men jag ska ändå så ett par frön av dom snart. Bara för att jag är en envis liten jävel.. 😈

Lite mer om potatisen då; det skulle varit roligt om jag hade hållit ordning på sorterna av mitt eget utsäde men det är lite jobb med det, så det är lite blandad kompott när man lagar av dom. Vissa är väldigt mjöliga andra är fasta. Alla är ju goda men det hade varit bra att ha koll på dom när man vill göra specifika grejer, som julpotatisen eller rosta i ugnen. I år köpte jag en ny sort som heter Linda. Den var väldigt bra (förstås!) och nu har jag ändå försökt att ha den lite för sig i lagringen i jordkällaren – som fö verkar fungera väldigt bra. Jag var lite rädd för att det var för fuktigt därinne men det är riktigt fint. Luktar gott av potatis och jord och känns varmt om man råkar gå in när det är kallgrader ute.

Av löken så var sorten Troy bäst. Men som sagt, ganska smått blev det igen. Men skam den som ger sig. Jag ska testa att sätta från frö igen. Jag har fått utsäde av en snäll odlingsvän och kollega till både jättelök, luftlök och potatislök som ska sättas igång så fort jag får tummen ur.

Pumporna som höll på att stryka med när jag körde på med blodmjöl repade sig och tog igen sin svaghet med råge. Det var två sorter (tre plantor), lite oklart vilka bara. Satte flera sorter men bara två blev det plantor av förmodligen två olika mammutpumpor. Nästa år blir det fler sorter och då kanske inte huvudsakligen de stora varianterna utan flera av mindre modell.

Persikoträdet gav nästan 15kg frukt. Och det har det inte varit några problem att smälla i sig. Mycket av det blir till smoothie, det är fantastiskt gott att ta upp ett paket som nästan får tina i solen innan man suger i sig den. Åh wow – längt på den såhär en grådisig januaridag. Sommar i ett glas 🍑💛

Jordgubbarna som jag satte om i nytt land i våras gav lite grann. De nya plantorna som kom igång och döm om min förvåning när de så sent som i november hade klara gubbar!! Helt otroligt!

Tillbaka till Tomaterna – det blev totalt 90kg! Och jag som tänkte att det nog inte blir lika mycket som förra året – jag hade färre plantor i år och det var otroligt trögt innan de kom igång. Med lite uppskattning av mängderna tror jag att årets ätbara skörd totalt landat på ca 320kg (alla ätbara grönsaker). Är det möjligt att vi två pers stoppar i oss allt det? Vet inte. Vi får se när sommaren är här. Kanske måste jag inte odla så mycket nästa säsong. Sa hon och bläddrade girigt bland fröpåsar och surfade på fröfirmornas lovande utbud 😜

Av årets nyheter; Anmore Dewdrops, Grinch dwarf cherry, Black Opal, Sibirjak, Linda, Loxton Lass Dwarf, Alice’s Dream, Orange Crimea och Bombeta. Av dessa så har busktomaterna Sibirjak och Linda gått upp på favoritlistan. Båda är röda busktomater, Linda lite mindre och lite plommonformad. Båda odlades ute med bra resultat. Mycket god smak och bra hållbarhet. Keepers. Alice’s Dream, Orange Crimea och Bombeta blir kvar, Alice är jag inte lika överförtjust i som alla andra verkar vara men den är väldigt snygg håller jag med om. Grinchen var helt okej och kanske var den lite mer produktiv än Green Envy som jag alltid måste ha, den är såå god. Finns ingen som når upp till samma nivå tror jag. Orange Crimea gav fantastiska klasar med stora tomater, 1kg på en gren liksom! Trots att tomatplantorna var fina och växte bra så blev det sen skörd. Utetomaterna var snabbare, men så var det ju också en uppdelning med att ampel- och buskisar fick sitta ute och det är ju de som alltid är snabbast. Whippersnapper var först ut 28/6. Inne kom Sungold först över mållinjen/läpparna, 23/7. Biffarna var särskilt sena och Black Beauty som varit en sån mastodont i produktion fick se sig slagen av Ilses Orange Latvian. Sista slutskörden ute gjordes 4/10 fast då hade jag plockat bort tomater och plantor lite pö om pö för att vissa plantor stod mer utsatt för kyla än andra. Det kom några kyliga nätter i mitten av september där vi precis klarade oss från frost och sen höll det sig på plussidan fram till 9/10. Tomaterna i växthuset togs in 21/10.

Just nu vet jag inte 100% vilka som kommer att få följa med in i odlingssommaren 2023 av de som jag är lite tveksam runt, men tomatbiblioteket blir uppdaterat med lite info om varje sort för den som vill läsa. Av de 90kg tomater som skördats finns fortfarande lite kvar, Ponderosan har jag inte börjat äta än och Vesuvio Giallo sparar jag lite till. Annars har det blivit en tomatsoppa med blandat av många sorter idag, Sungold, Black Opal, Grinchen, Scotland Yellow, MeiWei och flera andra som jag inte kan hålla isär.

Det är verkligen en fantastisk känsla att fortfarande kunna äta egna tomater såhär i januari 🥰. Jag är så tacksam för kunskapen jag fått om hur man kan spara dom och blir ibland lite förfärad över hur mycket jag tidigare fick slänga för att jag inte visste tillräckligt. Tomater är verkligen så mycket mer hållbara än vad jag nånsin kunnat tro, även de sorter som man normalt inte kallar för lagringssorter. Imponerande tycker jag 🤩

Sammantaget är jag väldigt nöjd med odlingarna 2022. Allt kan inte gå bra och mina intentioner och ansträngningar har gett resultat – och nu är det snart dags att börja om 🌱🥳

Sparad i Böna, försådd, morot, Odling, potatis, rödbeta, tomat

Tomatplantering och kristallsjuka

Helgen för en och en halv vecka sen ägnades åt att plantera tomater. Och jag har FÖR många sorter! Alltså i januari-februari finns inte ordet återhållsamhet. Då har man ju all tid i världen. Vadå många sorter? Det är ju bara kul. Och odlingskontot på instagram har jag organiserat så att jag bara följer likasinnade (andra odlingsjunkies) som peppar på vansinnet. Så nu har det gått åt en faslig massa tid åt att inventera och sortera ut så jag faktiskt får ner alla nya spännande sorter. Innan jag ens kunde börja gräva ner dom. Nåväl, ner kom de och har börjat växa igen så jag är inte ledsen.

Fortfarande trångt i växthuset, men betydligt bättre än förut.

I växthuset finns nu 87st tomatplantor, framför stallet sitter lite olika busksorter, däribland fönstertomater sammanlagt 10st och vid pålarna finns 16st. Jag tycker att jag iår har tänkt ut det bättre, de sitter nu på rad i öst-västlig kurs för att alla ska få så mycket sol som möjligt. Ganska långt bak i lannet, och bakom dom ska solrosorna snart sättas ut.

Påletomater

Tråkigt nog råkade jag också få kristallsjuka i samma veva som jag höll på med det sista av plantera det. Ny upplevelse. Inte särskilt angenäm och särskilt dålig tajming – det är ff asmycket att göra i trädgården och jobbet är inne i sin absolut intensivaste period. Åka karusell är ju trevligt en liten stund men att få den med sig när man går och lägger sig är INTE roligt. Läkaren talade med lugn röst om att det brukar försvinna på ett par veckor. Ett par veckor! Nu när allt skulle bli klart och det inom rimlig tid är dags att börja njuta av sommar och ledighet. Övningarna som jag fick går ut på att dra igång värre yrselattacker och på nåt vis ’lära’ kroppen vart balansen finns alternativt kasta rätt kristallvätskan i örona. Märkligt. Så mellan övningarna får man käka åksjuketuggummi och tänka på hur man går för att inte drutta ikull. Så här ca en vecka senare går det bättre. Jag har ’lärt mig’ att vänta lite efter att jag har rört huvudet så att yrseln avtar, och så är jag ju såklart bättre även om det rackarns inte är roligt. Man törs vare sig köra bil eller rida. Cykla är inte att tänka på. Trist. Man får pula på så sakteliga med plantering och sådder. Och familjen får hjälpa till. Klätterstöd för ärtor, tomater och bönor var mannen bra på. ’Vill ju inte ha dig vinglandes på en stege med en stolpnedslagare över huvet’. 😄 Eftersom det var väldigt fint väder (varmt, strålande sol och klarblå himmel) fick både bönor och tomater en fiberduk för att skugga så att de inte skulle få solsting.

Potatisen som fanns kvar av förra årets skörd blev utsäde, de har stått i sadelkammaren och förgrott sig själv. Ganska skrynkliga och med långa groddar fick de komma till årets nyetablering av lanne. Hästskit i botten, ut med knölarna och täcka med hösilage. Det fanns lite mer utsäde än vad som fanns plats för så utbyggnad av lanne kommer bli aktuellt. I år ska jag också testa ett par nya sorter; Sarpo Mira och Pocahontas. Båda är sena sorter tvärtemot mina gamla som nog mestadels är tidiga; Amandine, Swift, Bourdaux och röd med vitt kött som jag inte minns namnet på. Jag förväntar mig inte att få nån tidig skörd, det är jag alltför sen med sättningen för att ens kunna fantisera om, men jag har en hink potatis som ser lovande ut.

Finns det hopp om midsommarpotatis tro?

För några veckor sen gjorde jag förgroning av rödbeta och palsternacka likadant som jag gjorde förra året (som du kan läsa om här) men utfallet var inte alls samma grokraft. Få hade grott och det var galet pilligt att få it remsan med de grodda fröna. Tror faktiskt inte att jag kommer göra det igen, det är för omständigt jfrt med att så direkt. Kanske ska jag försöka förodla i pluggar nästa gång. Direktsådde endel också för att se vilket som går fortast att få plantor på.

Vilken lycka förresten! Sålde lite plantor och fick betalt i ägg 💜

Både vackra och goda 😻

Har även haft plantförsäljning på reko-ring, riktigt roligt! Tomat- och chiliplantor och pelargonsticklingar var det. Jättekul! Skulle vara roligt att ha en liten plantmarknad nån gång.

Idag hade vi välkomna gäster vid guldscheraminen: såg två 7-prickiga nyckelpigor. Blev så glad för jag såg inte till en enda förra året.

Middagsbordet är dukat för nyckelpigor med familj och vänner: det finns gott om svarta löss.