December är för mig den stora pysselmånaden. Det är nu som mossor och lavar är som vackrast, de älskar den fuktiga luften och de är verkligen alldeles bedårande. Kanske är det för att allt annat är brunt och grått som mossan känns så tydligt grön, men jag tror faktiskt att den är grönare nu än andra tider på året.
Under en promenad hade jag turen att springa på ett nedfallet döträd fullt av tagel- och skägglav, de är verkligen fascinerande och bra på att skapa stämning till arrangemang, tillsammans med grenar av ormhassel blir de riktiga trollteman. Fö är ju utbudet av blommor som blommar lite begränsat iaf om man inte är så förtjust i julstjärnor och inte vill ha ihjäl julrosor på löpande band (de är ju inte bäst på att bo inomhus) så amaryllis och hyacinter är det jag använder som blommar. För att fylla ut och pryda kommer torkat från sommarens odlingar till pass; eterneller, gräs och fröställningar av tex vallmo och blomstermorot. Egentligen trodde jag nog att det skulle bli någon krans också men det får nog bli något som är lite mer vinter/vårkänsla på.
Här är några grupper som pysslats ihop under december:
Förra året tänkte jag ut att jag skulle göra en gräskrona. Såklart blinkade jag till lite för länge och och gräset hade blivit alltför stelt (övermoget) för att kunna böja stråna utan att de gick av. Dessutom ramlade det frön från dom så att det fanns risk för störande av husfrid. Då får man vänta nästan ett år innan man gör slag i saken.
Tydligen kan Husfrid störas även utan ramlande frön visade det sig efter otaliga timmars arbete. Det fanns höga förväntningar om en färgsprakande gräskrona i allt från gult till lila och cerise från livspartnern vars logik jag nu börjar tvivla på (vem har sett gult, lila och cerist gräs liksom?) Opartiska och trendsäkra parter (två av sönerna) fick tas in för att övertyga om att kronan faktiskt kunde placeras i vardagsrummet utan att vi skulle behöva skämmas.
I en psykologipodd jag lyssnat på berättas om att ju mer arbete/tid/engagemang man lägger i en sak, desto mer viktig blir den för en. Varpå jag kan meddela att den här kronan nu är en av mina käraste ägodelar.
Eftersom jag från början tänkte att jag inte skulle kolla på nätet hur man gör utan jobba med min egen fantasi och tanke så insåg jag sen när någon undrade vad det ens skulle bli att folk som gör kronor fuskar. De tar hela tuvor med gräs, virar runt och ’knyter’. Ska det göras på riktigt så tar man stråna ett och ett.🤓😉
Hunden hann vila ut ordentligt i stolen under dagarna och mannen kom in med kaffe och glass bortemellan. Det var under en av de stunderna som de höga förväntningarna uppdagades, ca 6 timmar/2 tredjedelar av krona färdig.
Vad tycks? Blir det bra? Mig snurrandes på de skimrande skira stråna nogsamt flätade runt stålbågen.
Tja.. det blir nog bra när du är klar och har fått i allt. Det brukar det ju bli, sa han lojt och vände åter till Blocket.
Nej, det ska inte vara något annat, det blir såhär fast hela vägen runt…
Diskussionerna och förhandlingarna som följde finns ingen som orkar höra men det krävdes både list, envishet och opartiska bedömare för att övertyga om Kronans rätt till placering inomhus.
Resultatet:
Kruståtel som insamlats på närmaste hyggeDet tog en stund att hitta rätt flätteknikHunden som sover sig igenom både trädgårdsarbete och pysselNu har vi kommit igång..En bit till.. Skulle kunna funka som gardin också… ska bara samla lite kraft till nya förhandlingar..Ett strå eller möjligen två i taget, runt tråden och framför sitt skaft, efter fyra-sex strån, fäst med ett varv najtråd.Slutförhandlat; vas med knallgrönt samt cerise och rosa borstnejlika gjorde ändå installationen accepterad.✔️Kan inte fota mig nöjd på denna installation till livspartnerns förtret.. 😁
Jag har använt en ganska grov ståltråd (galvaniserad stängseltråd) för att den ska vara stadig och inte vika sig när man håller på med den. Den har böjts till och satts ihop till en cirkel. Gräset jag valde är Kruståtel. Jag gillar det för att stråna är så tunna så att det nästan ser ut som att axen svävar i luften och för att de är lite blankt vinröda i skaften.
Själva flätningen var lite trög i början innan flytet kommit igång, men jag la stråt över och runt tråden, framför sig själv och håller fast längs med tråden med nästa strå. Efter fyra-sex strån låste jag med ett varv najtråd. Det går åt betydligt mer gräs än man kan tro, hela kvasten i vasen gick åt. Under resans gång märkte jag att det var bra om stråna varit utan vatten en stund men inte så länge att de hann att torka helt, då blev följsamheten som bäst. Kronan är upphängd i jutetråd som fästs på fyra punkter och med en knut som går att skjuta upp och ner för att kunna justera höjden på den.
Och som sagt, man kan ju fuska och ta en tuss med grässtrån direkt och fläta istället för att ta ett och ett. Det kanske sparar åtminstone fyra timmar..😆
Oj vad det är svårt att gilla november! Man får verkligen anstränga sig för att hitta det roliga med livet och inte bara önska att tiden ska gå förbi. Att bocka av dagar och veckor som avklarade. Det jobbiga är nog att jag trivs bäst utomhus och just nu är utomhus ofta lite halvt otrevligt; regn och blåst – vilket också är bra för det är för torrt fortfarande i marken och blåsten är ju bra för att vi får billig el – så då kan man inte ens svära över det heller. Sen är det nog den varmaste höst jag upplevt, hittills har vi bara haft två tillfällen med -1º, men annars är det rätt ljummet. Då kan man inte klaga så mycket på det. Men jag tror att det är mörkret som är värst. Det är mysigt att tända ljus, men man kan ju inte sitta och stirra på ett ljus hela dagarna. En god vän jag har känner tvärtemot mig att det är jätteroligt med höst och november – jag försöker gå i hennes fotspår. Pyssla och göra fina höstdekorationer, tänka på jul osv. Särskilt när regnet strilar och potatisen ska upp ur lannet.
Snart en krans av diverse torkat material. Lite stelt om fingrarna.
Okej, nu ska jag rycka upp mig! Oktober har varit superfin, man har kunnat fixa och greja jättemycket! Tomatskörden har nått en ny rekordnivå; nästan 90kg (jag tror att det får bli ett eget inlägg om årets tomater lite sen), den puttelilla sötpotatisskörden är bärgad (1,5kg), dahliorna är uppe, sorterade, torkade, förpackade och inställda i jordkällaren. Alla perenner och buskar jag fyndade på sensommaren har kommit på plats i rabatten, 370 tulpan-, narciss-, krokus- och våririslökar har kommit i jorden. Växhuset är urstädat, fuchsior, fikon och faktiskt även olivern har kommit till sina vinterstationer. Morötterna är skördade (29kg, rekord här med) och står i jordkällaren tillsammans med ett gäng pelargoner och dahliorna. De mindre pelargonerna står nerklippta i plantrummet.
De sista 20 kg tomaterna som plockades inDen erbarmliga sötpotatisskördenDahlior i varsin påse i jordkällarenEndel av de perenner som planterats i rabattenFör att minnas vart lökarna sitter – kort i mobilenÖvervintrare i växthusetPelargoner på vinterförvaring
Äppelträden är klippta även om det blev i senaste laget för det stora närmast huset. Jag MÅSTE se till att klippa det i juli nästa år, det håller på att bli alldeles för stort. Med facit i hand så skulle det verkligen ha behövt stå längre ifrån huset, men vem trodde att facit skulle komma efter 20 år?
Förresten – jag fick ju en bok i födelsedagspresent; Konsten att beskära buskar och träd och bums kände jag att en beskärningsexpert ju också måste ha bra verktyg; en japansk såg klickades hem och SATAN vilken bra såg! Stora hårda grenar som brukar ta en evighet att komma igenom – som smör! Man får ju hålla i sig för att inte bara gå loss och kapa allt man ser. Har du något träd som du vill ha sågat i? Säg bara till. Jag lovar inte att det vare sig kommer bli snyggt eller bra, men det kommer garanterat att bli glesare och mindre 😁
”klipp inte bort mer än 20-25% av trädets krona..”Lite luftigare, men nu sparar jag på det roliga till nästa år.Den förträffliga sågen
Nu ska jag också se till att skaffa mig en bra sekatör också. Kanske ett sånt där snajdigt bälte att ha alla sin verktyg i också, lätt att bara dra fram när man står uppflugen i ett träd.
Till detta med pyssel då. Hittills har jag kunnat stå i växthuset eller stallet och pysslat, det är väldigt mysigt ända till det blir för kallt. Allt man tar i är ju lite fuktigt och det blir väldigt stelt om fingrarna att hållas och att ha handskar är inte riktigt min melodi, man blir så klumpig och mycket är ganska pilligt att hållas med. Kanske ska jag önska mig ett par såna där torgvantar med avklippta fingrar i varmt ullgarn? Då kan man nog hålla på lite till ute. Annars tror jag att nästa steg blir att göra iordning någonstans att kunna pyssla med skräpiga grejer inomhus. Kanske är det så att pellisarna får maka ihop sig så att jag kan vara i plantrummet? Man vill ju gärna ha bra med ljust när man hålls. Källaren är ju visserligen mer skräpvänlig men ljuset är inte särklit bra där. Jag behöver nog en pysselatelje. Undrar hur jag ska få med min motsträviga handbroms till sambo på den idén? Han är ju också den som är försteskötare på dammsugaren liksom. Kan säga att det inte var helt roligt att komma hem efter sista dagen innan höstlovet som också är utklädningsdag i skolan, och jag hade klätt mig till fågelskrämma på morgonen, rusat runt i hela huset med torkat gräs inte helt fastspänt här och där i kläderna..
Kvar att göra ute är att ta upp potatis och rödbetor. Grönkålen funderar jag på om den ska få stå kvar ute, men då måste det sättas dit någon sorts skydd mot rådjuren. Vitlök ska planteras men med den här varma hösten är det ingen större brådska med den saken. Komposterna ska tömmas (bla där vitlöken ska bo). Lanne och rabatter ska täckas med hösilage och sen funderar jag på att skapa en ny odlingsyta på ett mindre frostlänt område närmare växthuset. Den delen av trädgården som grönsakerna växer i är ju tyvärr också det ställe där frosten slår på först. Obra idé att ha tex pumpa och majs där egentligen alltså. Dock kommer nog rotfrukter, lök, bönor och kål få fortsätta växa där. Men då var funderingen på att där jag skulle anlägga ny yta är fd hästhage och med massor med kvickrot så torde det vara en god idé att skrapa av grässvålen med hjälp av traktorn och sedan täcka med hösilage där också. Och gärna redan nu i höst för att vara lite på gång innan våren. Jag tänker att maskarna hunnit göra endel av jobbet redan nu i under vintern och det kommer bli bättre odling där direkt. Helst skulle jag egentligen också ha dahlior där för att det nog håller mer fukt där, i den stora trädgårdsrabatten blir det otroligt torrt under sommaren och trots att jag varit så nöjd med dahliorna så ser jag att det är flera som nog mått bättre om de fått mer vatten under sensommaren. Baksidan av den tanken är dock att man ju vill kunna njuta av blomsterprakten i trädgården. Hmm, många tankar och funderingar blir det… Jag är lite känd för att ha svårt för att bestämma mig, den som har sett Gösta Ekmans Aftonbladet eller Expressen har också sett mig när det kommer till olika beslut. Tex vart något ska få växa. Eller vad man ska äta när man är på restaurang. Ibland undrar jag över varför det är så men har kommit fram till att jag helt enkelt inte vet om det är min sista måltid och då vill man ju verkligen få det bästa ut av den, eller hur?
Apropå att anlägga odlingsyta – det är så intressant att se hur jorden förändras när man tillför organiskt material. Den delen av rabatten som jag byggde upp under våren och sommaren 2021 består nu av fuktig mörk och djup jord, lätt att gräva i och full av kryp. Den delen som jag anlade under förra vårvintern är inte alls lika fin. Täckmaterialet är det som är fuktigt, jorden under är smulig och torr, ganska hård och gräsmattans rötter är kvar. Det ska bli intressant att se hur det ser ut till våren, om det beror på att tillförseln av täckmaterial eller om det bara är så att det är bättre förutsättningar på området som jag anlade tidigare. Förutom att täcka med hö så ska jag även kompostkvarna ner det som vuxit där under sommaren så att det hinner brytas ner till nästa säsong. Tur att man har en trädgård som man även i tanken kan leka och hålla sig sysselsatt med – även när vinden viner och regnet piskar 😄
Just nu är plantrummet också en plats för torkning av diverse frön. Muggar, fat och kuvert är utspridda med frön av allt som jag kunnat plocka av ur rabatten med blommor. När vintern är som mörkast ska jag sortera och katalogisera, drömma om ännu en sommar med ett överflöd av blommor och växtlighet. Men nu har det faktiskt slutat regna och det är dags att ta tag i sitt liv – lyft röva från stolen och ut och plocka upp resten av potatisen, är du odlerska eller latmask?