Sparad i Odlingsrapport, Planera

Julledigt = utvärdering av året och framtidsplaner

2023 ligger i backspegeln och på flera sätt var det ett väldigt knepigt år. I augusti var jag rejält orolig för hur det skulle bli med den svenska skörden, inte så värst skulle det visa sig, det mesta av böndernas säd blev djurfoder. Men rackarns, bönder är ett segt släkte, skördade av det som gick, plöjde och sådde nytt för nästa år - det är sånt som ger mig styrka och hopp, bara ”fortsätt simma, fortsätt simma” (citerat fisken Doris i Hitta Nemo) för vad ska man annars göra? Och nu med lite längre tidsperspektiv och tillbakablickar på alla foton som jag tagit och sammanräkningar av skörd osv så gick det ändå bra. Med tex tomaterna så hade jag nog tur; många andra fick potatisbladmögel vilket jag klarade mig ifrån. Det är lite bra att bo på en väldränerad (läs torr) plats. Majsen blev bra och många blommor i snittblomsodlingen blev fina ändå. Eftersom odlingsäsongen tog slut lite tidigare i år än vad det gjort andra år så finns redan slutresultat i kg och mängder av olika saker rapporterade här.

Potatisen är det som jag skördade sist och som gav skiftande resultat; vissa var stora och fina men det var jättemånga pytteknölar som jag tagit upp endast för att använda som utsäde till nästa år. Totalt blev det 63kg, nästa 40kg mindre än i fjol.

Potatis på tork innan de ska till jordkällaren.

Ett nytt experiment som jag startat i samband med upptagningen var att sätta några rader potatis på en gång. Vi får se hur det löper ut, det känns lite tveksamt just nu när det är -10˚ och vinden viner om knuten. Men det har ju fungerat hur bra som helst med vildpotatisar, de har bara ploppat upp var som helst och trots att jag både grävt och grejat runt dom så har de varit superfrodiga. De som jag satte var såna som var kvar sen förra året, lite skrumpna men med groddar så det räckte och blev över. Hönsen var med mig och hjälpte till efter bästa förmåga 😊

Hönsgänget hjälper till i landet 😀

Som vanligt blir jag kluven vad gäller kålen. Sådär i november var det ju fina plantor av de olika grönkålssorterna men bryssel- och spetskål blev det inget av alls. När jag skulle skörda till jul så hade allt som fanns blivit rådjursmat. Tankarna går åt att skita i kålen eller kanske bara ha pyttelite som jag sen kan flytta in i växthuset på höstkanten. Jag har gjort det förut och kan ju göra det igen. Eller så köper jag helt enkelt svenskodlad grönkål till jul. Vi får se. Det största problemet är att jag tycker att det är så roligt att dra upp småplantor och att det är så fint när det växer.

Nu såhär halvvägs i odlingsvilan (räknar nov-feb till odlingsvila) finns det några abstinens-tomatplantor i plantrummet. De såddes i början av oktober och har sen dess stått under en skrivbordslampa med timer på ca 12h/dag och sen omskolningen under lysrör ca 14h/dag. De blommar fint och en har tom fått några kart.

Ett lite mystiskt fenomen är dock att några av plantorna krullat ihop bladen och har sett förfärliga ut (det är inte pyralidskador). Konstigt nog verkar de repa sig, de växer vidare och nån har tom satt knopp. Förra sommarens rekordskörd på dvärgbusktomater har verkligen gett mig distans till att plantor måste vara fina för att att ge bra skörd – mer misshandlade, angripna och fula plantor har jag aldrig sett.

De här plantorna var ju vid utflytt från fönsterbrädan solskadade och hade diverse ohyra på sig. Under den kalla våren fick de stå framför växthuset med fiberduk över sig mot den evetna frosten, de stod kvar där när det blev så fantastiskt varmt i juni, fick flytta ut under takdroppet och blev bortglömda när vattenmätarna rann över i juli. Eftersom de vägrade ge upp fick de lite uppmärksamhet och flyttades till sist ut till stenröset framför växthuset = utsatta för vind och det aldrig sinande regnet. Många tomater sprack av vätan, men det blev ändå massor med skörd. Och goda var de också. Så nu har jag lärt mig att vackra frodiga plantor inte är en förutsättning för god skörd. Det kan tom vara precis tvärtom, en frodig grön planta kanske struntar i att sätta frukt för den har det för bra liksom, medans en plågad stackare tror att den ska dö och skyndar sig att föröka sig = sätter frukt.

Som vanligt när vi har passerat tolvslaget på nyårsafton börjar såkänslorna att spira. Pelargonerna som hade sin absolut sämsta säsong förra året – jag var astrött på dom när de flyttade in i höstas, kände mig sviken och snuvad eftersom den mesta blomningen kommit i maj, innan de ens fått flytta ut, sen blommade de knappt inget mer på hela sommaren. Tänkte att jag ska minska ner ordentligt på de där träliga blommorna. Nu har de minsann börjat växa lite och kanske ska jag ta lite sticklingar nu bara för att ha något att göra tills man får börja så igen.

Så okej, vad är planen då? Jo, jag ska utöka landet vid dahliorna, det ska få bli majs, pumpa, bönor och påletomater där också. I det gamla grönsakslandet ska det vara mer potatis, rödbetor, morötter, lök, ärtor, sallad och kanske kål. När man har höns är det roligt att ha egenodlat att ge dom, de älskar verkligen kokt potatis, pumpa och tomater. Det skulle vara roligt att odla något som ger ganska mycket att spara till vintern åt dom, något som är grönt och som ger färg åt äggulan även då. Just nu driver jag upp popcornmajs i plantrummet som ska bli lite extra grönt åt dom, dock tar den längre tid på sig att växa än det tar för Hönorna att äta upp dom… 😅

Ettåriga blommor ska jag såklart ha men inte lika mycket plantor, jag hoppas att det ska bli bättre för zinnian iår, den regnade bort förra året, det blev bara ett fåtal fina blommor. Maryland-sorterna går helt bort, medans tex Queeny Lime-sorterna återkommer tillsammans med Isabellina. Rudbeckia som ju behöver startas upp ganska tidigt ska jag inte ta i riktigt lika mycket med, det kanske räcker med åtta plantor av vardera sorterna, ev kan jag hoppa över Sahara iår – Cappuccino och Cherry Brandy står bättre som snitt. Dessutom chansar jag nog lite på att de kan ha överlevt vintern – flera gjorde ju det förra året. Nyhet bland rudbeckiorna är Cherokee Sunset, den ska bli spännande, brända gula toner som går mot orange, viss enkla, andra dubbla. Rustic Dwarf får hänga med, snabb, produktiv och bra till snitt.

Vad jag absolut inte ska så: eukalyptus! Jäkla skitplantor! Odlade på dom från typ januari, i september kunde jag knipsa av ett par stackars grenar och sätta i en bukett – snacka om kinkiga. Nope, nix och nej. Eukalyptus är nog inte ens fint när jag tänker efter 😒

Dahlior då; jag hoppas att de flesta klarar övervintringen och blir ännu bättre till kommande säsong. Det som vill kompletteras med är nån riktigt mörk svartröd sort. Jag har sett en på bild som påstås vara Sam Hopkins men frågan är om bilden är fixad för den ser inte riktigt så magnifik ut på säljsidan. En unicorn för många och även mig är Czarny Charakter, även den en mörk sort och enligt folk ska den vara en av de svartaste. Älskar att kombinera buketter med de där mörka, de passar med allt och blir så dramatiska.

2023 års version av paprika och chili är väl typ nästan lika nedslående som 2022 och 2021. Nästan inget mognade fram på plantorna utan fick plockas och eftermogna på fat. Långsamt och många frukter blir lite skrynkliga och torra innan de är klarar. Mitt trick för att ändå kunna använda dom var att frysa in dom när de mognat och nu strax innan jul tog jag upp hela rasket och kokade sweetchilisås och chilisirap. Jag är nöjd med det resultatet även om jag är sur på själva odlingen av dom. Kanske får det bli tillbaka på ruta ett till nästa säsong, att de får bo i krukor i växthuset och vid behov får jag kånka ut och in med dom. Planen är att ha fler tomatplantor ute så då borde det ju kunna bli lite plats över.

Vad gäller tomaterna så är det ju så att det ger större skörd att ha dom utomhus, pollineringen blir bättre av vinden och krypen ute, och tydligen är det också så att de svarta sorterna blir betydligt mer svarta ute i direkt sol. Egentligen vet jag det sen tidigare pga att det faktiskt har hänt mig, men innan man läst det så är det som att man inte riktigt fattar saker 🙃

Jag har också tydligen blivit helt förtjust i biffsorter, sex av de åtta nya jag beställt hem är just såna. Jag som brukar säga att jag inte är så bra på just biffar.. 😉 Och jag hade tur, hittade frön till både Fred’s Tie Dye och Taiga hos Meraki Seeds - jag ville ju precis som alla andra som lyssnar på Jordkommissionen ha just dessa båda.

Som vanligt så vill jag gärna prova många nya tomater men ska nog också ta fram en som jag inte haft på ett par år, Scotland Yellow. En redig och bra gul, normalstor busktomat. Smaken är inte den största men däremot produktiviteten! Perfekt att göra den gula tomatmarmeladen av 😋

Ja året ligger framför oss, och jag är säker på att det kommer bli en perfekt odlingssäsong; en tidig, inte för varm eller för kall vår, regelbundet med regn, mkt sol, en mild höst där frosten kommer i slutet av oktober – i januari finns inga hämningar, tiden och lusten är oändlig och det finns heller ingen tro på att något ska gå åt skogen 😁

och tills Persefone är tillbaka (när dagen är 10h) får vi hoppas att det får se ut såhär 💙🤍

Sparad i höstsådd, Odling, tomat

Odlingsåret 2021 har börjat!

Jullov betyder planera för odling 😃 och nu gör jag allt för att bromsa. Försöka nöja mig med att sätta lite i taget. Det är väldit svårt.

Lysröret har burits in (efter mycket tjat) och fönstertomaterna och de most precious av pelargonsticklingarna har fått flytta dit.

Tomater, pelargonsticklingar och det stackars olivträdet (längst bort i bild)

Tomaterna (sådd 6/11) har skolats om och efter bara 36h syns tillväxten (de är lite ljusare i toppen pga ett dygn utan lampa i källaren).

När skörden togs in i höstas (13/10) följde även en liten tomatplanta av okänd härstamning med in. Nu är det knoppar i den..

Tomater på Alla hjärtans dag?

En del av min begränsning av sådd är att endast så paprikan nu (7/1). Chilin ska få vänta åtminstone till det magiska datumet 19 januari som var den dag jag sådde på förra året och som då tydligen var ett i hästväg bra datum för chilisådd. Jag hade egentligen tänkt låta fullmånen styra sådden men kunde inte hålla mig. Det är tre veckor kvar till fullmåne nämligen.

Av fjolårets tomatskörd återstår endast fyra backar med glest lagda Ponderosa, Vesuvio Giallo och Söta Karin. Och jag försöker äta upp så mycket det går för de håller på att tappa smak och faktiskt bli sämre. Förutom Ponderosa då förstås, den håller ff på att mogna 😄 Och om man undrar vad det är för mörka små torra grejer som ligger där tillsammans med tomaterna så är det precis vad det är; tomatrussin, tomater som spontant torkat ihop till russin, goda att snaska på om man frågar mig 😋

Återstoden av tomaterna

Utanför fönstret snöar det för fullt 🤍🤍🤍 och om en timme kommer solen! ❄️💕

Sparad i Böna, Odling, tomat

Underbara sommar!

Förra veckan blev ju en riktig höjdare, så varmt och skönt, flera dagar med över 30°! Men man blir lite matt, det är jobbigt att bara vara, så det gäller att så snabbt som möjligt komma till sjön för där är det ljuvligt! Sen måste man ju ta hand om odlingarna ändå, vattna lite och så, men tack och lov för täckningen! Det torkar sällan ut helt trots att jag inte vattnar så mycket. Och efter sol kommer regn, den här veckan har vi typ tio grader svalare och regnskurar.

Potatisen växer så det knakar och särskilt vild potatisen som hotar att tränga undan allt annat, och de har börjat blomma, men är det under? Icke..

Potatis, stor blast men inget under..

Nu skördar jag endel och har förstås alldeles för mycket av vissa saker, spenaten har vi ätit av men nu blommar den. Little Gem är ff fin men alla huvuden är ju ätfärdiga nu.. Dill har sått sig självt lite överallt och börjar gå i blom.

Och visst har jag fått några tomater från plantorna som sattes allra först, men hur i… ska man få igång tomatskörden lite tidigare?! Det är ju nu man vill ha överflöd av dom! Inte ens Whippersnapper liksom.. 🥺

Jag har provat bondbönorna och de var såå goda! Dock kanske de växer på sig lite till om jag väntar.

Vilken favo!! Tror att jag ska ha hela landet med dessa nästa år 😍

Påltomaterna växer så in i hunnan!

Plantorna är mycket kraftigare än de som står i växthuset..

Det har tom kommit tomater på dom:

Bifftomat på g.

Inne har jag glesat ur tomatplantorna en del, jag plockat av blad för att få in ljus till blommor och kart, för det märks tydligt, blommorna blir inte frukt om de är för tätt inklämda och det är mycket växtkraft i plantorna nu.

Eftersom det är rätt skönt att vistas i växthuset har jag även passat på att plantera om lite pelargoner. Och sätta pelargonfrön och några sticklingar. Fröna är från Lillpelargonen som jag kallar den, jag fick ju aldrig veta vad den hette när jag köpte den förra året. Det är den som är röd med vitt mitt i. Även narrhuvorna fick ny jord, de har sett väldigt tärda ut sista tiden även om de enträget blommar och blommar.

Det är nåt speciellt med att hållas med små plantor, det blir så fint när man får ner dom i den mörka jorden.

För övrigt är det mycket insekter nu 😄 jag träffar på för mig nya bekantskaper varenda dag. Så försöker jag logga dom på biologg (en app som liknar pokemon go fast att man samlar atteistället) och då är det ju bra om man vet vad man har för filur. Det är verkligen så intressant och lärorikt 😻 Dagens fynd är en videspinnare som jag fick rädda ur ett spindelnät och en liten ursnygg bagge som jag efter många olika sökningssätt kom på namnet på. Det är en falsknyckelpiga. Svårt att sova annars liksom..

Videsvärmare
Falsknyckelpiga

Om man är intresserad av småkryp och växter finns det hur mycket som helst att lära. Nu sprang jag också på artdatabanken (drivs av SLU) där kan man söka efter info och artnamn, men jag upptäckte också att man kan lägga in observationer. Roligt!

Nu blir det ut och plocka smultron – det finns galet mycket nu!

Sparad i gurka, Odling, Odlingsrapport, tomat, växthus

Tomat- och gurkrapport 2019 🍅

I år blev det ca 45kg tomater allt som allt. Det är en ansenlig mängd, speciellt om man betänker att 4/5 delar av familjen konsumerar 1/10. Betyder 9/10 (ca 40kg) i mig och min mun. Ganska mycket blåsor i munnen men förskräckligt gott och vääldigt nyttigt. För ett par år sen på hösten fick jag under en längre period en konstig järnsmak i munnen, började frukta för alla möjliga konstiga sjukdomar, vad kan man inte allt ha om söker på nätet liksom? Efter att ha gjort omfattande provtagningar visade det sig att jag var kärnfrisk och sådär framåt jul avtog järnsmaken. Ungefär samtidigt som tomatförrådet ebbade ut. Utan att ha några forskningbaserade evidens tänker jag att det förmodligen är så, överkonsumtion av tomater ger järnsmak men verkar inte vara farligt. Och käkar glatt vidare. 😃

För att reflektera om årets tomatodling i siffror så; säsongen blev ca 1 månad kortare än förra, tomatavplock slutet av sep 2019 jfrt slutet av okt 2018. Betydligt varmare hela säsongen 2018. Totalt sett skiljer det inte mer än ca 5kg på säsongerna men skillnaden är en betydligt större mängd inplockat omoget i år.

Sex backar varav två får stå svalt ett tag till (i försök att mogna långsamt) iår istället för tre brickor på eftermognad förra året.

Blandade färdiga tomater

Som alltid är det lite svårt att summera, bestämma sig för vad som varit odlingsvärt osv, särskilt med tanke på att det är mycket kvar som ska mogna fram.

Helt klart är att de frön som togs av Karintorps Söta Karin och Jordgubbstomat har kommit för att stanna – trots att de nog är hybrider har de varit superbra och ändå hyfsat lika i smak, form från planta till planta. En fådd planta som jag var lite skeptisk till (biff, som sällan går särskilt bra hos mig) Semente Selzionat visade sig ge jättegoda, stora och lagringsvärda tomater. Det är tydligen en sort som är i köpt på Madeira. Brandywine Yellow blir också kvar.

Father Frost har jag testat klart, inte så god, gav enstaka tomater och krallig planta. Golden Queen var helt ok, lite bättre hållbarhet än Solguld, vi får se om den blir utbytt av Golden Queen nästa år, man kan inte ha hur många gula som helst liksom.

Några är så självklara för fortsatt odling att jag knappt behöver nämna dom men gör det iaf: Garden Pearl, Whippersnapper, Venus, Yellow Canary. Sungold, Green Envy, Bumblebee. Ponderosa, Principe Borghese för att de är hållbara. Har en annan fådd som heter Sugar Drops, kanske inte så söt som namnet får en att tro men bra hållbarhet och fin färg (orange). Indigo Rose förstås. Vi får se hur det blir med Irish Candy.

Nästa år ska jag testa Wilma och sen hittade jag nån på fb som sålde 200 (!) sorter tomater med bra beskrivningar, spännande! Och då måste några sorteras bort, så är det bara.

Ska även se om jag kan få tag i en sort som heter något med Ambrosia, den ska tydligen vara ännu sötare än Sungold – uppmätt med siffror och allt – nördigt värre alltså!

Till nästa säsong ska en del jord bytas ut, det ska läggas in koskit, hönsskit och täckmaterial, för baske mej om det inte ska bli stora biffar!

Vad gäller gurkan så har sorten Hopeline, som går under benämningen ampelgurka, varit förträffligt bra. Jag satte och odlade som vanlig gurka, klättrande från jordbädd, de har växt som attan och använt persikan som stöd. Goda redan som pyttesmå, rikgivande och tålig. Gick även bra att lägga in, hela och skivade. Mera sånt! Lousia, en slanggurka har även den varit bra men man får vänta längre på att de ska växa till ätliga och de är också mer känsliga under tillväxten.

Hopeline
Blandade omogna tomater
Ponderosa

Och så säger jag som jag brukar på hösten:

Nästa år, då ska jag inte ha så många sorter. Och inte så många plantor.
Sparad i morot, Odling, potatis, vitlök,

Slutskörd ute 🥔🥕

I helgen som gick var det dags att ta upp potatisen. Läste om förra årets skörd (jag har ju gjort på exakt samma sätt iår – odlat på gräsmattan, täckt med hösilage) och hoppades på lika mycket i år trots att jag varit lite skeptisk, blasten har inte växt på som den gjorde då tex. Det visar sig att det har varit på tok för blött under höet, förra årets skörd som såg ut såhär Potatisskörd 2018 är ett fagert minne. Årets potatisar som kommer av fler sviiindyra kilo sättpotatis gav fina men få potatisar. Det blev nog knappt utsädet tillbaka, men man styr inte över vädret. Kan vara så att jag inte ska vara för snabb att lägga på mer hö så fort blasten kikar upp.

Sommar- och vintermorot

Två påsar morotsfrön gav en låda morötter. Jag är nöjd, de blev jättegoda och har fått agera morotssoppa med ingefära, chili och vitlök.

Vitlök

Vitlöksskörd från en vitlök som börjat mjukna i kylskåpet i våras. Förodlade i krukor i växthuset innan utplantering. Väldigt nöjd med mängd och smak på dem men lite förundrad över varför vissa blir klyftiga och andra som hela lökar..

Rödbetsrumpa och morotshjärta

Rödbetor däremot! 😡 De har verkligen gäckat mig flera år nu, i våras växte det på med så fin blast och jag trodde att det skulle bli bra skörd. Haren/rådjuren var dock också sugna på dom men det såg ändå ut som att de repade sig. Men icke, små ynkliga betor! Två fröpåsar blev mindre än 1 kg skörd. Typiskt – jag som älskar rödbetor! Jag måste läsa på mer och göra om – och göra rätt!

Bönor är nog det som gått allra bäst ändå, borlotti och en purpurfärgad störböna satte jag, det blev åtskilliga kg att mumsa på i vinter. Läste ju också om att avokado ska gå att byta ut mot bondböna i tex guacamole, vilket excellent trick med tanke på närodlingsprincipen och dessutom är det så sällan avokadon faktiskt är bra, antingen är den omogen/sönderklämd. 😀

Att skörda är verkligen både roligt och tråkigt – men envisare än en åsna försöker ju igen, på nytt sätt och med andra grödor.