Förra året vid den här tiden satt jag och berömde vintern som varit. Det kan man verkligen inte iår. För varmt och regnigt, nästan ingen sol och nu när det till sist verkar bli lite kallare en period så finns det ingen snö, åtminstone inte där jag bor. Gnäll-gnäll. Tur att en har odlingsrummet att vistas i.
Jag som inte skulle ha mer än ett par fem paprika- och chiliplantor tappade såklart behärskningen för en stund när fröna lades till groning. Varför snåla på fröna när just dessa ändå inte kommer att gro nästa år? Av paprika är det nu ett helt litet gäng som står där och jobbar på, de grodde riktigt fort medans chilin inte alls ville sig. Har de hört att jag är sur på dem? Är detta straffet? Nåväl, det är här det finns en risk att man tappar besinningen; frön vill inte gro, man försöker på nytt, tänker ”bäst att gardera sig med många frön” så händer inget. Man sår om igen och då! En skog! Det är därför det är så bra med tomater, de gror snabbt och villigt, satte 20 frön av fönstertomat, fem sorter á fyra frön. Exakt alla grodde! På mindre än en vecka. Den här veckan (v8) är det omskolning av fönstertomater och paprika. Chili ska jag göra ytterligare ett försök med och i helgen passerade odlerskan Blomsterlandet och deras ”50% på alla fröer”, kan hända att de hade nån spännande chilisort; Hot Lemon och Da Cayenne.

Årets nyhet och som kan bli en uppföljare till eukalypusen (som jag inte ska odla från frö igen). Inte ett ont anande beställde jag tre sorters prärieklocka utan att egentligen titta på hur man drar upp dem. Det visade sig att de ska sås i januari och pysslas om som microsmå plantor fram till mitten av april. Då ska de ut och kunna tåla lite frost tom. Det tog knappt 14 dagar för fröna att gro och när det nu gått ca 10 dagar till har det inte hänt särskilt mycket mer. Plantorna är så små att endast ett mycket optimistiskt och tränat öga kan se dem och kommer förmodligen att fortsätta vara rätt små hela vägen fram till utplantering.

Att våga sätta ut de som klassas som härdiga annueller är en sak som jag ska bli lite modigare med, de ska få bli utplanterade i början/mitten av april hos mig (beräknad sista frost är 12/5). Vad jag har läst mig till så är gruppen av dessa ganska stor och de som jag ska ha iår är:
- prärieklocka
- lövkoja
- riddarsporre
- slöjsilja
- lejongap
- klint
- klätt
- rudbeckia
- vädd
- prydnasgräs
- luktärt
- ringblomma
- blomstermorot
- sommarrudbeckia
- sommarflox
- risp
- clarkia
- malva
- jätteverbena
Ytterligare en som ska ut tidigt, eller som måste ut tidigt, är ranunkeln. Jag har tre små stackare som jag kom ihåg att ta in förra året (de blommade aldrig) och som nu precis har startats upp inne. Min tanke är att de ska få flytta ut helt tidigt i växthuset, svalt och ljust är deras melodi och blir det för varmt blir det inga blommor vad jag förstått. Eg hade jag tänkt stilla mig och hålla mig till dessa tre men så fanns det (som ett omen liksom) just ranunkler vid besöket på Blomsterlandet. Såklart att de fick åka med hem.
Och vilka är det då som inte ska ut tidigt då undrar du förstås? (jag tar alltid för givet att alla undrar såna här grejer om odling).Jo:
- rosenskära
- zinnia
- amarant
- tagetes
- doroteablomma
- krasse
- solros
- blåparasoll
- nigella
- petunia? kanske ska jag prova att få ut några plantor för att testa deras tålighet. De tvärdör iaf inte på hösten när det kommer frost så…
Nu när vintern känns som längst har ändå ljuset på allvar börjat återvända och det syns direkt på pelargonerna i fönstren. De måste verkligen vara makalöst bra på att ta upp solljus för de blir piggare och sätter knopp bara efter någon dag när solen varit framme. Noterar att det inte tidigare inte varit en enda av dem som blommat och kopplar det till att januari varit otroligt fattigt på sol.
25/1 sattes en skrälldus med pelargon- och blyblommesticklingar, i sand och vitmossa. Av de som sitter i sand är det flera som rotat sig och de flesta av de i mossan lever iaf så det bådar ju gott. Passade också på att sätta lite sticklingar av korneller och den stackars pilen som såklart blivit måltavla för något vilt djur. Den sista satte rötter snabbare än kvickt, de andra har börjat grönska så nu får man hålla tummarna för lite rötter snart så att de inte torkar ut för att den fått blad.



Och nu äntligen fick jag hem några balar hösilage – i solsken och med sällskap av hönan Korp blev dahlialandet täckt med nytt material.

Hur underbart är det inte att få jobba med kroppen igen? 🙏🙏🙏






























