När odlingsmanin gått igång så slår man inte av den så lätt. Idag sätter jag spenaten för att se om det blir möjligt att skörda blad att ha i sallader så småningom. Man är ju fett trött på affärens isbergssallad nu..
Månad: februari 2018
Zlata och Peter
Zlata är nog den snabbaste paprika jag haft. Efter ett par tröga veckor i köksfönstret blev det extraljus i källaren. Se här tre dagar senare 😊
Och så har vi Peter, den lilla fräckisen, han gillade också att komma under lysrör, den här byttan är bakpulverbehandlad.
Tum-kli
Eftersom det idag har kliat så himla mycket i den jordiga tummen blev jag tvungen att starta lite experiment. Om det kan odlas dill och annat i Sverige och säljas på mataffären så borde väl ändå jag också kunna lyckas? Rotandes i frölådan fanns väldigt mycket frön som borde kunna testas. Så nu får jag gå och glo på frön av sallad, rödbetor (som jag har tänkt använda blasten på), ärtor och dill 🙂 Även gamla frön av rödlök, purjo och basilika åkte ner. Till sist fick jag idén att testa även morot. I tanken finns att det ska bli såna där små fina söta morötter som iofs bara är en tugga men det är det som är spännande med att försöka – kan det gå? Och blir det nu inget blir så behöver jag ju inte ha de där gamla fröna i lådan.
Det nya odlingsåret
Med det återvändande ljuset i slutet av januari och början av februari startar också kliandet i odlingsfingrarna. Det här är nog egentligen den bästa tiden, när drömmarna, planerna och den okuvliga tron på en perfekt varm, lagom fuktig och solig sommar ligger lovandes framför en. Förra årets sista tomat åts upp med stor andakt dagen före julafton. Exakt en månad senare ramlade den första fröbeställningen in.
Två dagar senare såg det ut såhär:
Parika och chili såddes, försök med några av fröna i Farbror Gröns bakpulverblandning genomfördes, dock är jag osäker på om det gav någon nämnvärt snabbare grotid. Däremot upptäckte jag att de skulle ljusgro, och oj vad roligt! Då kan man ju följa hela processen med frö-rot-blad. Och egentligen – hur gör fröna när de inte får hjälp? I det fria går de ju inte direkt och gräver ner sig för att gro, de allra flesta blåser ju iväg/ramlar rakt ner på jorden och gör sitt bästa. Desto roligare för mig alltså 🙂
