Att leka byggherre och trädgårdsmästare mitt i den hektiska avslutningen av ett läsår gör att saker måste prioriteras om, inlägget du just nu läser har skrivits över tid 😁
Historien upprepar sig.. och inte bara ute i den förunderliga världen där saker (krig och elände) sker över en natt pga maktgalna gubbars infall. Undrar hur det skulle se ut om gubbarna byttes ut mot trädgårdsintresserade kvinnor? Gissar iaf att det skulle vara rätt lugnt därute i maj-juni, då finns ingen tid att tänka ut dumheter, bara till att ha fingrar i jord, att hålla grejerna undan frost och vid liv. Vädret verkar också upprepa sig. Minns att förra våren (och kanske de senaste fem åren?) har varit kall och blåsig. Man bara väntar på att det ska bli dags att få gå i kortbyxor, att lugnt kunna lämna sina växter utan dukar och filtar, att inte hela tiden ha koll på tempen, att stirra sönder växterna för att de helt står stilla.. De nygrodda gurkorna åkte in igen eftersom de vek sig en efter en. Paprika och chili som var så stor och fin när de fick komma ut stannade av och kom inte igång igen förrän i mitten av juni.
Trots blåsten och lite restnoterade delar till det nya växthuset har det ändå rullat på. Min motvilligt fantastiska gubbe och jag (mindre fantastisk, mer entusiastisk) har funderat, grävt hål, lagt igen hål, skruvat skruvar, muttrat muttrar och fäst upp plast (med hjälp av en fantastiskt tålmodig son) och nu har det planterats en hel del. Lite plantor i taget fick komma in, som försökskaniner eftersom automatöppningen till takfönstren måste justeras så att det inte blir ångkokta på dirren. Det blir galet hett om det är stängt när solen är framme.
Täckodlingsbäddar har lagts efter väggarna, kartong på gräset, jord från hönsgården toppat med hösilage. Tomaterna som satts dit ser friska och glada ut. Nästan lite för glada med tanke på att jag inte hunnit med att tjuva och hålla dem i styr, men det ser ut att bli mycket skörd även om det inte är något klart än. Droppbevattningen ligger där och kanske var placeringen av huset helt genialt, marken där det står är vissa tider på året nästan blöt. Nu håller det sig bra med fukten även när det är väldigt varmt. Underbart om det kan hålla i sig så eftersom vi har begränsat med vatten.
Nu är det inte bara tomater därinne, gladiolusarna får stå där i skydd för vind och regn. Några små dahlior, physalisen och ett par gurkor har fått flytta in också. Jag ser det här året som ett testår och allt som kommer är bonus – huset stod klart för sent för att man ska hinna använda det ordentligt.
Efter den där kalla perioden kom det till sist värme i mitten av maj, tempen låg lite mer stadigt runt iaf 10° på nätterna och det behövs för att det ska bli fart på grejerna. Hur som helst får jag tydligen inte sluta släpa dukar, trastarna är SÅ sugna på att sprätta exakt där det är nyplanterat. Så då får det bli; på och av med dukar, morgon och kväll ända fram till midsommar. Envishet är odlares bästa vapen.
Ettåringarna sattes ut sista veckan i maj, zinnian sparade jag till sist, 2 juni och det hade kunnat gå illa, 11-12 juni hade vi bara +4º Dahliorna var fantastiskt gröna och frodiga och väntade som galningar på att få komma ut. Dock är det alltid turordning, innan de kan få komma ner måste jag få alla krukplantor i sina slutkrukor, dahlialandet är ju också min jordfabrik och när den väl är planterad blir det svårt att få fram jorden… Nåväl, nu är vi framme i början av blomningen och de flesta ser väldigt fina ut. För framtiden kanske jag helt enkelt måste se till att ha en hög som inte är en planteringsyta så att jag har jord att hämta hela tiden.
Grönsakslandet är nog det som fått stå mest tillbaka iår. Potatisen sattes 16 maj och iår provade jag att inte täcka med hö utan istället kupa. Det såg så himla fint och ordentligt ut där med fårorna och när det sen regnade och höll sig fuktigt var jorden svart och fin. Dumt verkar det som nu när de vuxit på sig och jag kupat ett par gånger, när man kupar för hand (med en handdragen kup) kommer man antagligen inte tillräckligt djupt/för tätt mellan raderna och potatisarna hamnar i dagen när den växer. Sen är det ju det där med fukten, det regnade ordentligt i början av juni, men nu har det varit en längre torrperiod och otäckt jord blir till öken här.. Så när det nu kom lite regn igen passade jag på att täcka med hö iaf.
Majsen som var superfin när jag satte ut den har stått ganska still och under Skånesemestern fick jag världens mindervärdeskomplex. Min var nog bara hälften så stor som den, vi får se vad den lyckas hinna med innan hösten är här, den ser åtminstone växtkraftig ut även om den är ganska liten fortfarande.
Löken kom rekordsent i jorden (precis innan midsommar) och har bara jämt visat att den finns. kanske slipper det att bli blommor i dem om man nu ska se det från den ljusa sidan 🙃
Allt ordnar sig till slut och nu ser odlingarna lovande ut – nyper mig i armen varenda dag, trädgården och livet där är verkligen helt fantastisk nu 🥰❤️
