Historien upprepar sig. Maj kommer och kallt blir varmt i ett enda slag. Från att knappt ha sett solen och till sist i ilska ställt på ett element för att inte jorden ska frysa fast på fingrarna när man planterar slog det om på ett par timmar en söndagseftermiddag. H.E.R.R.E.G.U.D. Ofattbart när det händer och så underbart!
Den här maj har jag tänkt till för att inte ska bli överstressad. Tagit ut lite semesterdagar för att hinna med att njuta, promenera, cykla. Andas. Och tur är att man har varit med förut, när frostrisken typ är över så ska ju allt planteras ut, helst på en gång, samtidigt som det måste vattnas två gånger om dagen eftersom de nästan vuxit ur sina krukor. De sena grejerna ska kommas ihåg att sås (gurka, majs, pumpa, solrosor). Allt i rabatter och växthus skulle från ovan jord till ner i jord och Världens Veligaste Människa ska ta beslut om vart alla saker ska sitta, tillsammans med vilken. Funderingar på färg, höjd och blomningstid, i kombination med närings- och fuktönskemål från de små raringarna. Estetiken är också viktig; skarpa röda/orangea långt bak (färgerna rycker närmare när de är skarpa) och ljusa bleka färger långt fram. Vissa ska också kunna bli fotade i solnedgångens spotlight. Du hör, hjärnan kan börja koka för mindre. De bästa är nästan när det inte finns så mycket tid, så det bara måste komma ner. Oftast blir det rätt bra till sist. Nu åkte klinten ner i framkant av rabatten, dels för att den bara var tvungen att bli planterad för att inte döden dö i sin burk och för att man ju måste börja nån gång. Jag älskar ju kombon lila-orange så nu blev det jätteverbena och rudbeckia Cherokee Sunset. Den vinröda Cherry Brandy hamnar framför röd blodtopp och den orangea solbruden. Vid utgångarna och längst bort i rabatten står toppar av björk som luktärtorna ska få klättra i.
Jag har satsat på blått iår: kinesisk och romersk riddarsporre, blå sommarflox, blåparasoll och anisisop är några. Dessa ska sitta lite uppblandade mest med rosa malva och rosa nejlikor, men också zinnia; queenie-sorter, isabellina och även blandade färger. Hoppas att zinnian går bättre iår – förra årets regnande i juli var inte roligt.
Nyhet för iår är att jag införskaffade mig frö till rondellpetunia Tidal Wave som nu vissa av ska få sitta i rabatten. De behöver ha mycket gödning så nu får pullorna lägga manken till..
Planen var att sätta GLEST. Och jo, när jag kommit en god bit över halvvägs var det redit glest och jag klappade mig på axeln över lyckat följande av tydlig plan. Samtidigt som jag börjar gruva mig för att det ALDRIG kommer att se något annat ut än gammal hö i hela trädgården. Sen var det lite fler plantor som skulle ner. Dahliorna har ju minskat i antal (63st) så det fick bli några olika gräs, fyllnadsblommor och lejongap bredvid dessa.
Till (näst) sist har jag fått ut dorotea-blommorna. Fattar inte hur jag tänkte när jag haft så fina plantor vid sådd i godislådor tidigare år. Nej, nu fick jag för mig att de skulle sättas i pluggar. Suck. 128st av blandad färg och 128 röda. Fatta hur tradigt att hållas med alla dessa små krakar som inte alls gjort särskilt bra rotklumpar och som blev extremt ledsna över den burdusa behandlingen när de skulle ur sitt brätte. Nu sitter de ändå utmed gångarna i stora trädgårdsrabatten. Hoppet om att få nån vidare blomning är liten. Nästa år blir det godislådor igen. Och det där med gles plantering är inte 100% sant längre.
Kvar av blommorna är ett brätte med tagetes. Och en påse med honungsfacelia.
Lite emellan blomsterplanteringen har tomaterna och gurkan kommit ner i växthuset. Lagom när jag förtvivlat får ner lite fler tomater med skohorn upptäcker jag att bädden närmast väggen ff är fylld av div plantor som står där i väntan på utsättning. Alltså har jag – som tur är! – en hel bädd till att fylla med tomater. Kanske ska jag prova att plantera några av paprikorna där.
Den årliga oron över bristen på humlor medans persikan blommade var även iår onödig. Det är MASSOR med frukter i trädet 🧡🍑
Imorgon har maj övergått i juni. Andas. In. Andas.