Gräskrona

Förra året tänkte jag ut att jag skulle göra en gräskrona. Såklart blinkade jag till lite för länge och och gräset hade blivit alltför stelt (övermoget) för att kunna böja stråna utan att de gick av. Dessutom ramlade det frön från dom så att det fanns risk för störande av husfrid. Då får man vänta nästan ett år innan man gör slag i saken.

Tydligen kan Husfrid störas även utan ramlande frön visade det sig efter otaliga timmars arbete. Det fanns höga förväntningar om en färgsprakande gräskrona i allt från gult till lila och cerise från livspartnern vars logik jag nu börjar tvivla på (vem har sett gult, lila och cerist gräs liksom?) Opartiska och trendsäkra parter (två av sönerna) fick tas in för att övertyga om att kronan faktiskt kunde placeras i vardagsrummet utan att vi skulle behöva skämmas.

I en psykologipodd jag lyssnat på berättas om att ju mer arbete/tid/engagemang man lägger i en sak, desto mer viktig blir den för en. Varpå jag kan meddela att den här kronan nu är en av mina käraste ägodelar.

Eftersom jag från början tänkte att jag inte skulle kolla på nätet hur man gör utan jobba med min egen fantasi och tanke så insåg jag sen när någon undrade vad det ens skulle bli att folk som gör kronor fuskar. De tar hela tuvor med gräs, virar runt och ’knyter’. Ska det göras på riktigt så tar man stråna ett och ett.🤓😉

Hunden hann vila ut ordentligt i stolen under dagarna och mannen kom in med kaffe och glass bortemellan. Det var under en av de stunderna som de höga förväntningarna uppdagades, ca 6 timmar/2 tredjedelar av krona färdig.

• Vad tycks? Blir det bra? Mig snurrandes på de skimrande skira stråna nogsamt flätade runt stålbågen.
• Tja.. det blir nog bra när du är klar och har fått i allt. Det brukar det ju bli, sa han lojt och vände åter till Blocket.
• Nej, det ska inte vara något annat, det blir såhär fast hela vägen runt…

Diskussionerna och förhandlingarna som följde finns ingen som orkar höra men det krävdes både list, envishet och opartiska bedömare för att övertyga om Kronans rätt till placering inomhus.

Resultatet:

Jag har använt en ganska grov ståltråd (galvaniserad stängseltråd) för att den ska vara stadig och inte vika sig när man håller på med den. Den har böjts till och satts ihop till en cirkel. Gräset jag valde är Kruståtel. Jag gillar det för att stråna är så tunna så att det nästan ser ut som att axen svävar i luften och för att de är lite blankt vinröda i skaften.

Själva flätningen var lite trög i början innan flytet kommit igång, men jag la stråt över och runt tråden, framför sig själv och håller fast längs med tråden med nästa strå. Efter fyra-sex strån låste jag med ett varv najtråd. Det går åt betydligt mer gräs än man kan tro, hela kvasten i vasen gick åt. Under resans gång märkte jag att det var bra om stråna varit utan vatten en stund men inte så länge att de hann att torka helt, då blev följsamheten som bäst. Kronan är upphängd i jutetråd som fästs på fyra punkter och med en knut som går att skjuta upp och ner för att kunna justera höjden på den.

Och som sagt, man kan ju fuska och ta en tuss med grässtrån direkt och fläta istället för att ta ett och ett. Det kanske sparar åtminstone fyra timmar..😆