beskärning – Den jordiga tummen

November-pepp

Publicerad den 6 november, 20226 november, 2022 av Fröken Doris

Oj vad det är svårt att gilla november! Man får verkligen anstränga sig för att hitta det roliga med livet och inte bara önska att tiden ska gå förbi. Att bocka av dagar och veckor som avklarade. Det jobbiga är nog att jag trivs bäst utomhus och just nu är utomhus ofta lite halvt otrevligt; regn och blåst – vilket också är bra för det är för torrt fortfarande i marken och blåsten är ju bra för att vi får billig el – så då kan man inte ens svära över det heller. Sen är det nog den varmaste höst jag upplevt, hittills har vi bara haft två tillfällen med -1º, men annars är det rätt ljummet. Då kan man inte klaga så mycket på det. Men jag tror att det är mörkret som är värst. Det är mysigt att tända ljus, men man kan ju inte sitta och stirra på ett ljus hela dagarna. En god vän jag har känner tvärtemot mig att det är jätteroligt med höst och november – jag försöker gå i hennes fotspår. Pyssla och göra fina höstdekorationer, tänka på jul osv. Särskilt när regnet strilar och potatisen ska upp ur lannet.

Snart en krans av diverse torkat material. Lite stelt om fingrarna.

Okej, nu ska jag rycka upp mig! Oktober har varit superfin, man har kunnat fixa och greja jättemycket! Tomatskörden har nått en ny rekordnivå; nästan 90kg (jag tror att det får bli ett eget inlägg om årets tomater lite sen), den puttelilla sötpotatisskörden är bärgad (1,5kg), dahliorna är uppe, sorterade, torkade, förpackade och inställda i jordkällaren. Alla perenner och buskar jag fyndade på sensommaren har kommit på plats i rabatten, 370 tulpan-, narciss-, krokus- och våririslökar har kommit i jorden. Växhuset är urstädat, fuchsior, fikon och faktiskt även olivern har kommit till sina vinterstationer. Morötterna är skördade (29kg, rekord här med) och står i jordkällaren tillsammans med ett gäng pelargoner och dahliorna. De mindre pelargonerna står nerklippta i plantrummet.

De sista 20 kg tomaterna som plockades in

Äppelträden är klippta även om det blev i senaste laget för det stora närmast huset. Jag MÅSTE se till att klippa det i juli nästa år, det håller på att bli alldeles för stort. Med facit i hand så skulle det verkligen ha behövt stå längre ifrån huset, men vem trodde att facit skulle komma efter 20 år?

Förresten – jag fick ju en bok i födelsedagspresent; Konsten att beskära buskar och träd och bums kände jag att en beskärningsexpert ju också måste ha bra verktyg; en japansk såg klickades hem och SATAN vilken bra såg! Stora hårda grenar som brukar ta en evighet att komma igenom – som smör! Man får ju hålla i sig för att inte bara gå loss och kapa allt man ser. Har du något träd som du vill ha sågat i? Säg bara till. Jag lovar inte att det vare sig kommer bli snyggt eller bra, men det kommer garanterat att bli glesare och mindre 😁

”klipp inte bort mer än 20-25% av trädets krona..”

Nu ska jag också se till att skaffa mig en bra sekatör också. Kanske ett sånt där snajdigt bälte att ha alla sin verktyg i också, lätt att bara dra fram när man står uppflugen i ett träd.

Till detta med pyssel då. Hittills har jag kunnat stå i växthuset eller stallet och pysslat, det är väldigt mysigt ända till det blir för kallt. Allt man tar i är ju lite fuktigt och det blir väldigt stelt om fingrarna att hållas och att ha handskar är inte riktigt min melodi, man blir så klumpig och mycket är ganska pilligt att hållas med. Kanske ska jag önska mig ett par såna där torgvantar med avklippta fingrar i varmt ullgarn? Då kan man nog hålla på lite till ute. Annars tror jag att nästa steg blir att göra iordning någonstans att kunna pyssla med skräpiga grejer inomhus. Kanske är det så att pellisarna får maka ihop sig så att jag kan vara i plantrummet? Man vill ju gärna ha bra med ljust när man hålls. Källaren är ju visserligen mer skräpvänlig men ljuset är inte särklit bra där. Jag behöver nog en pysselatelje. Undrar hur jag ska få med min motsträviga handbroms till sambo på den idén? Han är ju också den som är försteskötare på dammsugaren liksom. Kan säga att det inte var helt roligt att komma hem efter sista dagen innan höstlovet som också är utklädningsdag i skolan, och jag hade klätt mig till fågelskrämma på morgonen, rusat runt i hela huset med torkat gräs inte helt fastspänt här och där i kläderna..

Kvar att göra ute är att ta upp potatis och rödbetor. Grönkålen funderar jag på om den ska få stå kvar ute, men då måste det sättas dit någon sorts skydd mot rådjuren. Vitlök ska planteras men med den här varma hösten är det ingen större brådska med den saken. Komposterna ska tömmas (bla där vitlöken ska bo). Lanne och rabatter ska täckas med hösilage och sen funderar jag på att skapa en ny odlingsyta på ett mindre frostlänt område närmare växthuset. Den delen av trädgården som grönsakerna växer i är ju tyvärr också det ställe där frosten slår på först. Obra idé att ha tex pumpa och majs där egentligen alltså. Dock kommer nog rotfrukter, lök, bönor och kål få fortsätta växa där. Men då var funderingen på att där jag skulle anlägga ny yta är fd hästhage och med massor med kvickrot så torde det vara en god idé att skrapa av grässvålen med hjälp av traktorn och sedan täcka med hösilage där också. Och gärna redan nu i höst för att vara lite på gång innan våren. Jag tänker att maskarna hunnit göra endel av jobbet redan nu i under vintern och det kommer bli bättre odling där direkt. Helst skulle jag egentligen också ha dahlior där för att det nog håller mer fukt där, i den stora trädgårdsrabatten blir det otroligt torrt under sommaren och trots att jag varit så nöjd med dahliorna så ser jag att det är flera som nog mått bättre om de fått mer vatten under sensommaren. Baksidan av den tanken är dock att man ju vill kunna njuta av blomsterprakten i trädgården. Hmm, många tankar och funderingar blir det… Jag är lite känd för att ha svårt för att bestämma mig, den som har sett Gösta Ekmans Aftonbladet eller Expressen har också sett mig när det kommer till olika beslut. Tex vart något ska få växa. Eller vad man ska äta när man är på restaurang. Ibland undrar jag över varför det är så men har kommit fram till att jag helt enkelt inte vet om det är min sista måltid och då vill man ju verkligen få det bästa ut av den, eller hur?

Apropå att anlägga odlingsyta – det är så intressant att se hur jorden förändras när man tillför organiskt material. Den delen av rabatten som jag byggde upp under våren och sommaren 2021 består nu av fuktig mörk och djup jord, lätt att gräva i och full av kryp. Den delen som jag anlade under förra vårvintern är inte alls lika fin. Täckmaterialet är det som är fuktigt, jorden under är smulig och torr, ganska hård och gräsmattans rötter är kvar. Det ska bli intressant att se hur det ser ut till våren, om det beror på att tillförseln av täckmaterial eller om det bara är så att det är bättre förutsättningar på området som jag anlade tidigare. Förutom att täcka med hö så ska jag även kompostkvarna ner det som vuxit där under sommaren så att det hinner brytas ner till nästa säsong. Tur att man har en trädgård som man även i tanken kan leka och hålla sig sysselsatt med – även när vinden viner och regnet piskar 😄

Just nu är plantrummet också en plats för torkning av diverse frön. Muggar, fat och kuvert är utspridda med frön av allt som jag kunnat plocka av ur rabatten med blommor. När vintern är som mörkast ska jag sortera och katalogisera, drömma om ännu en sommar med ett överflöd av blommor och växtlighet. Men nu har det faktiskt slutat regna och det är dags att ta tag i sitt liv – lyft röva från stolen och ut och plocka upp resten av potatisen, är du odlerska eller latmask?

Flisning

Flisa ris

Publicerad den 30 april, 2022 av Fröken Doris

Oj vad man har mycket skojigt nu! Men som vanligt är ju dagarna både för få och för korta – jag hinner inte med! En sak i taget och prioritera det som är mest nödvändigt. Och såklart som jag har lust med. Det kan hända att det blir halvfärdiga projekt liggandes. Som syrenbuskens ris. 3dm snö gjorde vår stora urgamla syrenberså till en ganska flack och tillplattad uppenbarelse. Alltså fick mannen gå loss med motorsågen och jag skulle riva riset till flis med hjälp av Flisgrisen, min alldeles för lilla kompostkvarn. Den för ett herrans oväsen och mumsar i sig raka, hyfsat tjocka pinnar och sly så länge de inte grenar sig. Den som har sett en gammal syren vet att det är en lång stam med en stor yvig borste högst upp. Vilket betyder att Flisgrisen under glatt brölande tar sig an uppgiften och mumsar i sig stammen i ett nafs, sen tar det lite stopp. Den liksom idisslar medan man får trycka, vrida, hota ner grenverket i det lilla hålet. Efter ca tre timmar var odlerskan slut som människa, kroppen värkte, öronen var bedövande trots hörselkåpor, den sågutrustade mannen var för längesen klar med sin del av jobbet, flishögen som är tänkt att bli så vackra gångar i snittblomsrabatten är försvinnande liten, medans Rishögen ligger där, stor och mäktig. Mannen menar att riset kan få bli skogsförbättring, men jag har inte gett upp än. Jag ska bara göra lite annat emellan. Som att starta med ombyggnaden av jordgubbslandet, skola om lite plantor, samla ihop hästskit från hagarna. Kanske så lite grejer. Osåv.

Vilo- och fotopaus. Notera rishögen bakom maskinen. Fliset framför..

beskärning, fönstertomater, förodling, Odling, odlingsrum, pelargon

Väntans tider

Publicerad den 14 mars, 202216 mars, 2022 av Fröken Doris

Mitt liv har under de senaste tiden hamnat i en ny fas. Att mellansonen skulle flytta till eget boende var väl inte oväntat, det är väl liksom dags när man passerat 22. Den störste köpte hus och flyttade för ett par år sen. Men när den yngste sonen (18år) ringer en torsdagskväll och med uppspelt röst deklarerar att ”flickvännen har hittat en lägenhet och vi flyttar in till helgen” blir man lite överraskad. Nu är vi här, en ny fas i livet. Tillbaka till två i huset. Det är 25 år sen sist. Konstig känsla. Stor saknad förstås men också lite spännande – vad kan vi göra med vårt förut lite för lilla hus med två rum ”över”? Det tog inte många minuter för odlerskan att vakna upp och planera för ett eget rum bara för odling istället för bord med lampor och lysrör utspridda lite här och där i hela huset 😃 Jag kan bli en äkta pelargontant!

Rummet blev ommålat i en ljus gröngrå färg (blandad från en olivgrön som vi hade kvar sen tidigare) jag blev väldigt nöjd när jag insåg att färgen kan kallas för eukalyptusgrön och om sambon en gång till dristar sig till att kalla det för mintgrön eller att den känns som pastell kommer han att få något hårt i huvudet. Dessa väggar har väldigt mycket mer gemensamt med den torkade kvisten som finns kvar sen i höstas än nån gammal bil från femtitalet eller kjolen jag hade på gymnasiet.

Jag möblerar med så många bord som golvet rymmer, en knippe lysrör, hundens fåtölj och en stol för ev besökare som vill prata med den som plantpysslar. Det skulle vara trevligt att ha en liten tv där också som kan stå och rulla med trädgårdsprogram eller podd. Kanske skulle det kunna bli så att fönstren i resten av huset ser ut som i normala hem med två-fyra blommor på brädan istället för tio. Kanske..

Ordningställandet av rummet kan inte ha kommit mer lägligt då det visserligen har varit soligt och fint hela veckan men det är ff såpass kallt på nätterna (-10°) så att snön ligger kvar med hård skare och marken där den är framme är stenhård. Det går mao inte att gräva eller börja på för mycket ute. Och jag har lovat mig själv att inte sätta igång för mycket sådder. Det man har lovat håller man, även om det är till sig själv. Sade hon och höll fingrarna i kors, samt hittade på små bra eller dåliga ursäkter till varför det ena eller andra fröet behövde sättas på groning 🤓😇

Inget är som väntans tider och är inte mars är som väntan på en vårbaby?
Emily Bratt

Frögrodd röd solhatt efter 8 dagar dags för plantering av en del av dom.

Jag har kollat till dahliorna i jordkällaren och de ser rätt bra ut, en hade blivit lite rutten så den fick komma ut ur sin påse och de mjuka sörjiga delarna togs bort. Pelargonerna ser förfärliga ut. De brukar visserligen inte se ut att må toppen men det känns som att det är flera som inte har en gnutta liv i sig. Däremot verkar jätteverbenan må bra, det finns gröna små skott nere vid basen på plantorna. En riktigt tråkig sak som hänt upptäckte jag när jag skulle kolla till tulpanerna. Min idé i höstas var ju att sätta dom i olika krukor som jag kunde driva på i växthuset och sen ställa på trappan i år. Sen skulle de planteras ut i rabatten för att leva vidare där. Men den gubben gick tydligen inte, det har vid något tillfälle blivit för blött i krukorna och jag tror att de har ruttnat allihop. Så himla tråkigt. Jag bytte ändå ut jorden till jättetorrt och låter dom stå där. Alla förutom en kruka som fick följa med in, det såg ut att finnas liv i ett par av lökarna även om de var både mögliga och mjuka. Får se om det lyckas, annars blir det väl på’t igen till hösten, och då sätter jag dom nog direkt i rabatten…

Den kallsådda Malva Silver Cup har grott med ett par små söta plantor. En vitlök har visat liv. Det är det lilla som hänt i växthuset. Jätteverbenan och stjärnflocka gror nog inte förrän det blir varmgrader. Och förresten, verbenan jag lite hastigt grävde upp i höstas och skuffade in i jordkällaren har liv längst nere vid basen så medlet tur kan det nog hända att det blir rätt mycket verbena 😃

I höstas klippte jag ju in det ena av mina två rätt miserabla äppelträd. Nu gav jag mig på det andra. Oj vad jag är bra på att klippa och kapa! Jag riktigt överraskade mig själv 😁 Vi får se om det överlever. Annars så har det faktiskt fått chansen att visa vad det går för på egen hand i 28 år, och det var inget vidare.

När jag kom igång med klippandet fick även den ena ormhasseln sig en omgång, vi får se om inte den ska klippas lite till, jag skulle vilja ha den lite uppstammad så att man kan se de häftiga knotiga stammarna under buskaget även på sommaren. Och dessutom så sitter det nunneört under som skulle vara roligt att få skymta lite av.

Inne får nu fönstertomaterna komma till fönster och jag har småsått lite dvärg- och ampeltomat. Paprika och chili går trögt. Jag har slängt de plantor som jag drog upp av köpefrön med tanke på risken för det fördömda viruset ToBRFV som finns i omlopp ute i världen. Nya frön har satts men de är ju som vanligt väldigt långsamma av sig, de har inte ens fått karaktärsblad än. Två fönstergurkor har såtts (där spack det med ”fönster som i normala hem”).

Ang viruset då. De allra flesta som odlar har hört de alarmerande nyheterna men vill du läsa mer så finns det här. Jag har bestämt mig för att inte fundera så mycket på det, strategin blir; inga frön eller plantor av frukter som kommer från affären. Slänga skräpet efter köpt paprika och tomat (lätt eftersom jag inte köper tomater i affären) i vanliga soporna för att det inte ska komma ut i jorden. Tvätta händerna när jag varit i affären för att inte ta med ev smitta till mina plantor. Så tror jag det får räcka så. Jag kommer inte kunna skydda mig till hundra procent och det är förjäklit, men det hjälper inte att gå och gruva sig, det finns nog med saker därute att ha ont i magen över.

Annars är det pelargonsticklingarnas tid nu. Många av de som jag klippte för ett par veckor sen har fått rötter och kommit i jord. De är verkligen tacksamma! Jag har använt mig av två metoder; skott i vatten och skott i vermikulit. Den senare känns bättre på de som är lite mer långsamma. Som att det blir lättare när den lilla stammen har fuktigt men inte helt blött runt sig. Men många hann få rötter i vatten innan jag hade hunnit fixa ordning vermikuliten. Det känns att växterna vet om att de ska dra på nu, att deras tid snart är här ☺️

Och förutom att vi har Ponderosatomater och alla sorters lök kvar så kan man också äta sig rejält mätt på pumpa. Trots att Turkish Turban går som prydnadssort så tycker jag att den är jättegod, både att knapra på när man är lite sugen men också att ugnsrosta med salt, peppar och vitlök.

Pumpa att småäta eller laga till middag.

Mars när allt har vänt, covid börjar kännas som historia och plötsligt ställdes världen upp och ner. Mitt hjärta gråter och jag knyter min hand, ondskan verkar inte känna någon gräns. Miljoner människor på flykt, kärnkraftverk bombas och världsekonomin är i gungning. Listan över allt elände som händer just nu när vi trodde att allt skulle bli så bra – friheten var nära. Nu vet man plötsligt inget längre. Vad kan man göra? Försöka hålla sig uppdaterad och vara en god människa. Gräva ner sig i odlandet, växter och det som ska styras med runt dom är nog mitt sätt att hantera/inte hantera kriser. Det verkar också som att jag inte är ensam i tanken, folk odlar mer än någonsin och det är så himla BRA! Jag klamrar mig lite fast vid den tanken och vid ett citat som jag hörde häromdagen:

It’s always good in the end. And if it’s not good, it’s not the end.

beskärning, Odling, ohyra, skadedjur, tomat

Tjuvarnas jul..

Publicerad den 31 juli, 20213 augusti, 2021 av Fröken Doris

… är inte bara genomtidernas bästa julkalender, det är också ett allmäntillstånd i mitt växthus just nu.

I kombination med att jag i början av säsongen tänker: ”Ah plantor med flera toppar = fler tomater – toppen!” När jag sen även laddat på med ordentligt med gödning så blir det ju också en fantastisk tillväxt ”plantor med flera toppar behöver ju såklart mer näring”. Tänk 88 plantor varav typ hälften har dubbla toppar (några har faktiskt tre) = 134 plantor. Sen hinner man inte riktigt med där att ta tjuvarna – ”det är ju så mycket att göra och herregud, plantorna är ju så små, en topp till gör väl ingenting?” Man vattnar och står i, solen skiner och man väntar ivrigt på att få sätta tänderna i den första tomaten – det går såå sakta. ”Växer de ens någonting?”

Så plötsligt i slutet av juli – plantorna är uppe i taket, de viker/lägger sig och där uppe, utom bekvämt räckhåll för mina ansande fingrar, där växer de som aldrig förr! Såklart har det sin naturliga förklaring, det är ju varmast där, ljusast också för den delen och dessutom har ju då de som kommit upp dit rejäla rotsystem och ordentliga förutsättningar för att förse sig med både ljus, fukt och näring. Och som alltid störst kör först; den som är stor har bäst möjligheter att växa ännu lite mer. Däruppe under taket, där formligen sprutar det fram tjuvar! Nu har jag i flera dagar hållit på att försöka rensa ut lite, (s)toppa så att de inte spränger taket.

Längst upp under taket – där vill det växa jädrar! Här är det Ambrosia Orange som har tagit över totalt.

Dessutom influeras man av olika odlares tankar kring avbladning eller inte. Några menar att plantan behöver ha mycket blad för att kunna producera frukter – kolhydraterna bildas i bladen för att sedan gå till frukterna. Andra menar att det finns en överhängande risk för bladmögel senare på säsongen – i augusti blir det alltid lite fuktigare i luften, risken ökar med mer bladmassa.

För en vecka sen var jag lite tveksam till huruvida jag skulle blada av eller inte och var ganska försiktig i klippandet. Sen ombestämde jag mig. Jag har förutom rejält med spinn även fått in grönsaksfly, en rackarns larv som äter lite här och där på blad, stammar och tomater. Den förstör faktiskt mer än vad spinnet har gjort. De får det väldigt mysigt om det är alldeles tätt med blad och jag får stora svårigheter att hitta dom för deportation. Min nya strategi är att helt enkelt att leta efter dom och sedan plocka bort dom. Vissa skriver att man kan skaka plantorna och då ska larverna rasa ner. Funkar inte hos mig, de håller sig stadigt fast och ramlar minsann inte ner. Med tanke om hur mycket blad som är uppätna tycker jag dock att jag hittat förvånansvärt lite larver. Får se om det avtar nu, de kanske har blivit flyn och flygit iväg helt sonika.

Nu har de små stackare som fortfarande finns lite liv i (Maja, Tumbling Tom, Chibikko, Delice de Neuilly, Venus, Red Robin) fått flytta ut i en pallkrage som blev preppad med en massa bokashi.

Sen tillkommer faktiskt ytterligare ett skäl till att få in ljus i plantorna: blommorna befruktas inte om de är täckta av bladmassa. Det här problemet verkar inte vara lika stort utomhus – jag antar att vinden och den större mängden insekter löser problemet där. Men i växthuset behöver blommorna ha lite mer fritt för att bilda frukt – DETTA MÅSTE JAG KOMMA IHÅG! Så att jag inte står där nästa år med samma problem.

Hur ska jag komma ihåg hur jäktigt det är i maj när allt ska planteras/avyttras och i juli när allt växer ifrån mig att jag inte i jan-mars ska sätta så förgjordade mycket frön??? Jag skulle behöva ha något mer att göra i januari-mars så att jag inte har så mycket tid då.

Saker som skulle hjälpa mig att inte få för trångt/att hinna med:

Så paprika i slutet av februari. Bara några stycken. Sorter som är snabba och tillräckligt bra är: Ferenc, Zlata, Cornetto, Korosoko. King of the North och Chocolate ger ju stora fina paprikor men är långsamma.
Så chili i början av mars. Lite fler än paprikan men inte så många sorter.
Göra den stora tomatsådden i slutet av mars. Inte så många.
Inte skapa plantor med flera toppar – vissa tar över (Ambrosia Orange) andra orkar inte med att få tomater på flera toppar (Moonglow, biffar). De som funkar bra med flera toppar är tex Vesuvio Giallo, Green Envy och Principe Borghese.
Ampel- och dvärgtomater ute – de är tillräckligt snabba så de hinner lätt med även om säsongen är kortare – i växthuset blir de alltid klara långt innan säsongen är slut även om de inte blir angripna av diverse ohyra.

Nu har jag iaf börjat glesa ur och det tar sig:

För ett otränat öga så kanske det iser lite vildvuxet ut ff men det är mycket blad bortklippt.

Det är faktiskt något alldeles otroligt mycket ohyra iår. Spinn, grönsaksfly och något mer som jag ännu inte har sett vad det är, i ena hörnet av växthuset blir blad antingen någonstans mitt på bladet och ut eller hela bladet visset och torkar ihop. Jag har inte hittat förövaren eller för den delen hur själva skadan ser ut som skapar detta.

Utomhus är det inte några problem med ohyra, iaf inte på tomaterna. Och som jag skrev tidigare; enormt bra fruktsättning. Tänk om man på något vis skulle kunna ha ett växthus som bara gick att fälla ut när det blir kyligt. Då minsann skulle man kunna få ut det bästa av allt för problemet med utomhusodling är att säsongen blir väldigt kort. Förra året fick jag plocka av tomaterna i början av september för att det blev frost så tidigt. Först försökte jag täcka med fiberdukar ett tag men det hjälpte inte, plantorna blev fula och vissa tomater fick frostskador ändå. Och inatt gick tempen ner till ynka 6˚! Det är för dåligt 👎

Och trots att jag gnäller så mycket över många problem och lyfter olika missöden i tomatodlingen så kommer det bli mycket tomater – många plantor dignar av tyngden i all frukt.

höst, Odling, tomat, växthus

Mot slutet..

Publicerad den 8 oktober, 20208 oktober, 2020 av Fröken Doris

Det är fortfarande mycket att göra med skörden och plantor. På FB dyker minnen upp från tidigare år där tomaterna är inne på slutspurten. Det är de visserligen nu med men det känns som att det är mer kvar i år.

Jag håller på att i etapper avblada och klippa in tomaterna så att det sista kan mogna fram, ingen frost i sikte så planen är att de sitter kvar några veckor till. Jag har ju alltid haft lite svårt att vara sträng med att klippa bort blommor och nu är ‘regeln’ att blomklasen måste ha nåt litet kart för att få hänga kvar. När det gäller småtomater alltså. De stora har ingen chans att hinna med så det klipps bort obönhörligen.

Inklippt för ett par veckor sen, men det växer mycket fortfarande.

Tomatklasar och några blad längst ut är allt som får sitta kvar nu.

Som alltid den här tiden när allt är fuktigt kommer svartmöglet. Det börjar längst ner i ena hörnet på persikan och sprider sig sakta in i växthuset. Motåtgärder är att försöka få in luft och ljus, avblada plantor så att de överlever till frukten har mognat. Ser de för illa ut plockar jag av frukten och lägger upp för att eftermogna inne. Spinnet lugnar sig den här tiden, de gillar ju inte fukt så det har väl sin naturliga förklaring.

Dock verkar inte persikan som är mest drabbad av möglet må dåligt av det. Det fäller sina blad vartefter och jag hjälper till att dra bort endel (luft och ljus igen).

Det finns mycket att städa och plocka med men det får vänta. Det är inte lång stund kvar av ljus när man kommer hem på kvällarna 😐 och då måste roliga saker hända. Jag är nog ganska bra på att ha det rörigt utan att bli störd 😄

Äpple, beskärning

Beskärning av äppelträd

Publicerad den 16 september, 2020 av Fröken Doris

Innan jag kunde plantera alla perenner gallrade jag äppelträdet som står mitt i rabatten. I vår trädgård vill det sig inte alls med fruktträd, jag vet inte hur många jag har planterat genom åren (säkert 15st) men det är bara två som överlevt. De två har växt mycket sakta och knappt alls (har jag tyckt) men nu såg det ändå rätt tätt ut i det ena så det var dags.

Jag är verkligen inte kunnig på det här utan klipper så att det 1) ska gå att passera utan att fastna i grenarna 2) ska se luftigt och harmoniskt ut. En vision är ju att det ska ha lite paraplyform, stora grenar som går snett uppåt/utåt och att de delar sig i mindre paraplyer som går lite neråt. Det tog flera dagar pga att det det blir mörkt på kvällen och för att det är ganska jobbigt att titta uppåt hela tiden och dessutom tungt att klippa/såga.

Innan klippning trodde vi att ‘det blir inga äpplen iår’. Det visade sig att det fanns endel bland alla blad. Mycket har såklart rönnbörsmalen kalasat på men vi fick faktiskt några vi med. Man kan också äta runt prickarna, det går. 😋

Kom på att jag ju skulle ta en före-bild (här har bara en gren tagits av)

Det känns väldigt mycket mer våghalsigt att klättra än det ser ut, trädet är inte så högt 😄

Ser ut som en nysnaggad unge med kort lugg 😄

Och vem är bästa sällskapet som definitivt inte förstår hur farligt man ligger rakt under ett träd som klipps ner? Och som gottar sig så man inte kan se vad som är upp och ner på honom 😄

beskärning, fruktodling, persika, sköldlöss, växthus

Beskärning av persika

Publicerad den 24 juni, 202024 juni, 2020 av Fröken Doris

I förrgår var det ändå dags. Den första stora ansningen av persikoträdet. Det utlovades välkommet regn och heldag i växthuset blev en mycket passande aktivitet.

I år tog det lite längre tid än vanligt innan jag kunde komma åt att klippa det och det har verkligen tagit chansen att växa sig redit stort. Man blir förundrad hur mycket ett enda litet träd kan skugga bara det vill och får växa.

Här hade jag bara hunnit ta ett par klipptag – kom som tur var ihåg att ta ett kort.

Från början (alltså när jag klippte trädet under de första åren) var jag väldigt noga med att följa det jag läst att man skulle göra, klippa grenar fram till första frukten sen spara resten och att ha en plan för nästa säsong. Det blev ohållbart i mitt förhållandevis lilla växthus. Nu för tiden tänker jag på att; 1) det ska finnas plats och ljus till annat som bor därinne. 2) det behöver komma in ljus i trädet och till frukterna. 3) det ska gå att hantera från min trappstege INUTI huset, inte liggandes PÅ taket.. På en gren där det sitter frukt tar jag bort de flesta skotten fram till frukten, därefter sparar jag nån eller några skott som ‘drar’ fram vätska i trädet så att frukten ska kunna få sig. Helst vill jag inte klippa av grenen i toppen men har den blivit alldeles för lång så måste de ske. De grenar som inte bär frukt är jag väldigt hård mot, växer de åt minsta fel håll så ryker de helt. Tex hade flera tagit sig upp i taket och trasslat sig in mellan reglarna och plasten. Förmodligen skulle det förstöra taket om jag inte höll efter det.

Det är helt otroligt hur mycket det här trädet växer, skott av årets tillväxt har redan hunnit bli 1-1 1/2 m långa och det kommer hinna växa lika mycket till innan säsongen är över.

Medans jag håller på med klippningen passar jag på att skrapa bort så mycket sköldlöss det bara går. Känner att jag får lätt autistiska drag när detta sker. På ett sätt är det något meditativt i att kolla varje gren, skrapa, syna igen. Jag börjar dessutom tänka att de små jäklarna tänker saker, tex att de försöker gömma sig – konstigt nog är det alltid flest löss på baksidan av en gren (hur vet de?) de gillar också grenvecken, där det är lite knixigt att pilla med sina stora fingrar. Dessutom, gömma sig? De förflyttar sig inte i hastighet som är uppfattningsbar av det mänskliga ögat. Men när det gått 24h så satt det en hel drös igen på en gren. Kan jag ha missat dom igår? Inte särskilt troligt, det känns nästan som att de teleporterar sig dit de vill sitta.

Fastän min dödsjakt är ganska nitisk och utan nåd så är jag ändå typ glad för det här angreppet. Mitt träd har inte visat några tecken på att ha tagit skada. Det är rätt mycket kart på och det finns flera betydligt värre ‘pests’ att råka ut för som jag helst inte nämner vid namn om det nånstans skulle väcka den sovande björnen. De här kan jag hantera och de är rätt harmlösa när de sitter där och häckar.

Såhär ser det ut när lössen fått flytta på sig. Det mjöliga duschar jag bort sen.

Förresten, tråkigt liv de har lössen. Sitter där och väntar. Väntar på vad? Att lägga ägg och sen dö. Jämför med en humla eller en fjäril. Jodu, där snackar vi extravagant liv, flyga omkring och se världen, smaka på livets.. hrm, menar förstås blommornas nektar och sen lite kuttrasju för och fixa framtiden.

Nåväl, efter några timmar (totalt 3,5) ser trädet ut som den vildvuxna och skitiga ungen som blivit nyklippt och tvättad. Städad helt enkelt. När sen allt skräp på golvet är utkört* och golvet sopat och avspolat då ni! Nöjdkänslan i bröstet alltså!

💚💚💚

Färdigklippt och städat för den här gången.

* skräpet som kördes ut är en blandning av löv, småkvistar och större grenar. Detta la jag på ärtlandet, där är koltrasten särskilt ivrig att söka mask tydligen och nu hoppas jag att grenarna ska kunna stoppa den en del.