dahlia – Sida 2 – Jordigatummen

Ljusets återkomst…

Publicerad den 24 mars 2024 av Lindis

… och därmed livet 💚

Med mars kommer livet tillbaka och det går äntligen att börja odla lite mer på allvar. Och dra på trissor! Den som är envis och inte ger upp små trista plantor kan få lön för mödan, här har en av tre plantor som jag satte frön av förra året börjat blomma 🙌 Halle-lulja!

I växthuset står kallsådder av perenner; lammöra, silverrisp, geum Mai Tai, och Mrs Bradshaw, blodtopp, solbrud, solhatt – min trädgård börjar svämma över av dessa, sätter lite fler frön varje år – martorn och strålrudbeckia.

Även kål (olika grönkål och spetskål), pak choi och spenat står där, förresten har den spenaten jag sådde för några veckor sen därinne tittat upp 🥳

Jag har iår modifierat kallsådden lite och kommer göra det med vissa sorter; de som jag tycker varit lite dålig/seg groning på och som är tåliga för lite kyla (half hardy/hardy annuals). Så har floxfrön legat på groning på fuktat hushållspapper i små plastlådor i stratifieringsskåpet ute på trappen några dagar för att få komma in och bo på elementet (mörkt eftersom de är mörkergroende) tills de börjar visa sina groddar. Planen för rudbeckian är densamma men jag kommer vara tuffare med att ställa ut dom i växthuset tidigare, de tål det. Lejongapen har jag satt i block, pricklat ut fröna typ en och en i varje block. De har börjat gro nu efter bara ett par dagar, endast tryckta på jorden och med full ljusstyrka på (ljusgroende) 😍

Apropå block, jag har varit sugen på att testa soilblocker och kikat runt men tycker inte att de verkar vara värda sina pengar. Jag har ju tidigare använt mig av en fyrkantig kruka för att tillverka block a la modellen baka sandkaka, fast med jord, och sedan ställt jordkakorna på en bricka för att sen sätta fröna i dom ett och ett. Nu gjorde jag istället så att en kaklåda fylldes med 3-4cm ordentligt blöt jord och med en spackelspade avdelades jorden i rutor. Frön/småplantor har pricklats ut i rutorna och än så länge ser allt ut att fungera finemang. Budgetodling är min melodi..

Planerna är många och varje dag poppar det upp idéer om vad som ska göras. Jag vet att allt inte blir av men det behöver man ju inte trycka ner sig själv med genom att sluta tänka ut roliga tankar när man känner sig så glad och kreativ 😁 För någon dag sen hittade jag rotknölarna av prydnads-sötpotatisen i källaren. De var spänstiga och fina och sattes pronto i lite jord, nära ytan så att man kan se när de får små groddar. Inget vatten på jorden men en genomskinlig plast över så att det inte torkar ur. Min positivism (och erfarenhet av sötpotatis) säger att det borde gå. Sen borde den energi jag lägger på att kolla till om det hänt något varannan timme kunna skaka fram liv ur vad som helst 😄

Det ligger sen exakt 21 dagar ägg i kläckarn, har köpt in ett gäng maran-ägg och de är sååå fina. Fyllde upp med lite av egna ägg – man kan ju inte köra på halvfullt när man ändå kör? Sen är jag ju som vilken hönsmamma (😆) som helst, pendlar mellan hopp och förtvivlan, tycker inte det ser ut att vara något i äggen vid lysningen men villvillvill att det ska bli en hel drös med gulliga pipisar. I hönshuset har också Gullan lagt sig på ruvning. Hon fick sex ägg, ett gick sönder men de andra fem håller hon hårt i. Dessutom får hon hjälp av sina systrar – de passar på att lägga dit ett nytt då och då så det gäller att vara med. När (om 🥹) det börjar kläckas kommer hon ju inte att ligga kvar på dom som inte kläcks.

Hasse-tupp fick sluta sina dagar för en liten tid sen. De blev för mycket för hönsen med två tuppar, de är ju bara sju stycken och nu med en ruvhöna blev det påtagligt. Han var lite taskig mot hönorna också, luggade dom och var lite allmänt brutal mot dom enligt min mening. Han har haft ett fint liv och nu har jag tagit vara både på kött och en del fjädrar; helt fantastiskt vackra! Och blir det nu något i kläckaren så är det säkerligen tuppar som kommer…

Äkta tuppfjädrar i ris av forsythia och brudspirea

Dahliorna är ett sorgligt kapitel. De klarar inte att vinterförvaras i jordkällaren – det gick typ halvdåligt ifjol, iår är det mååånga som strukit med och de som inte ruttnat helt är i dålig kondition. Det är för fuktigt därinne. Tänk att det vart tvunget att gå flera försök innan jag skulle fatta det? Måste bli bättre på att ändra strategi när det verkar gå dåligt, inte bara köra på. Nåväl, dyrköpt och jobbig läxa, verkligen bland det tråkigaste att stå så här i starten av säsongen med iskalla händer, vinterbakslagen avlöser varann och rensa halvruttna dahlior för att jordslå dom. Nu är det i vart fall gjort och de står i backar på golvet i plantrummet och ett par som är stora står i växthuset under dubbel bubbelplast. Nu är det bara att hålla tummarna.

En annan trög sak; chili och paprika. Det verkar som att; så tidigt och få för stora plantor som är oregerliga att ta hand om – så lite senare; få fjuttar som ALDRIG kommer igång! Jag är heltrött på dom. Igen.😒

Det har varit vårdagjämning (en dag för tidigt pga skottdagen!) men nu var det faktiskt dags för den stora tomatsådden – Wi-hoo!! Eftersom jag begränsade mig ordentligt förra året, både i antal sorter (32) och antal plantor (ca 90), känner jag iår att jag är redo för att inte stoppa så mycket. Det stannade på 53 sorter. Till mannens förtret har jag ställt sådderna på en värmedyna som eg är till att ligga på när man har ont i ryggen. Tänker att det är bra om den kommer till användning på lite fler sätt. Jag har fått lova att den inte ska få jord på sig.. 😉

Och till sist så blev rabatterna i trädgården täckta med hösilage. Det finns verkligen en vits i att göra det nu när det ändå ser så skräpigt ut med allt gammalt från förra året: jag tar inte bort mer än pinnar utan lägger bara på nytt täckmaterial uppepå hela rasket. Tids- och arbetsbesparande, materialet blir ju snart jord och har man tur kan nån liten självsådd raring dyka upp om man inte rensar bort allt. Rabatterna blir fina på det nybäddade viset, jag har ju sen länge lärt mig att inte tycka om bar jord.

Idag skulle det tydligen bli regn och sedan kommer ett par dagar med snö men det höll iaf upp och förmiddagen blev rätt behagligt, somligt av sommarblommorna kom i jord 🌼🌸🌺💐🥰

Fyller upp med jord, vattnar ogenom före sådd.

Odlingsrapport, Planera

Julledigt = utvärdering av året och framtidsplaner

Publicerad den 10 januari 2024 av Lindis

2023 ligger i backspegeln och på flera sätt var det ett väldigt knepigt år. I augusti var jag rejält orolig för hur det skulle bli med den svenska skörden, inte så värst skulle det visa sig, det mesta av böndernas säd blev djurfoder. Men rackarns, bönder är ett segt släkte, skördade av det som gick, plöjde och sådde nytt för nästa år - det är sånt som ger mig styrka och hopp, bara ”fortsätt simma, fortsätt simma” (citerat fisken Doris i Hitta Nemo) för vad ska man annars göra? Och nu med lite längre tidsperspektiv och tillbakablickar på alla foton som jag tagit och sammanräkningar av skörd osv så gick det ändå bra. Med tex tomaterna så hade jag nog tur; många andra fick potatisbladmögel vilket jag klarade mig ifrån. Det är lite bra att bo på en väldränerad (läs torr) plats. Majsen blev bra och många blommor i snittblomsodlingen blev fina ändå. Eftersom odlingsäsongen tog slut lite tidigare i år än vad det gjort andra år så finns redan slutresultat i kg och mängder av olika saker rapporterade här.

Potatisen är det som jag skördade sist och som gav skiftande resultat; vissa var stora och fina men det var jättemånga pytteknölar som jag tagit upp endast för att använda som utsäde till nästa år. Totalt blev det 63kg, nästa 40kg mindre än i fjol.

Potatis på tork innan de ska till jordkällaren.

Ett nytt experiment som jag startat i samband med upptagningen var att sätta några rader potatis på en gång. Vi får se hur det löper ut, det känns lite tveksamt just nu när det är -10˚ och vinden viner om knuten. Men det har ju fungerat hur bra som helst med vildpotatisar, de har bara ploppat upp var som helst och trots att jag både grävt och grejat runt dom så har de varit superfrodiga. De som jag satte var såna som var kvar sen förra året, lite skrumpna men med groddar så det räckte och blev över. Hönsen var med mig och hjälpte till efter bästa förmåga 😊

Hönsgänget hjälper till i landet 😀

Som vanligt blir jag kluven vad gäller kålen. Sådär i november var det ju fina plantor av de olika grönkålssorterna men bryssel- och spetskål blev det inget av alls. När jag skulle skörda till jul så hade allt som fanns blivit rådjursmat. Tankarna går åt att skita i kålen eller kanske bara ha pyttelite som jag sen kan flytta in i växthuset på höstkanten. Jag har gjort det förut och kan ju göra det igen. Eller så köper jag helt enkelt svenskodlad grönkål till jul. Vi får se. Det största problemet är att jag tycker att det är så roligt att dra upp småplantor och att det är så fint när det växer.

Nu såhär halvvägs i odlingsvilan (räknar nov-feb till odlingsvila) finns det några abstinens-tomatplantor i plantrummet. De såddes i början av oktober och har sen dess stått under en skrivbordslampa med timer på ca 12h/dag och sen omskolningen under lysrör ca 14h/dag. De blommar fint och en har tom fått några kart.

Ett lite mystiskt fenomen är dock att några av plantorna krullat ihop bladen och har sett förfärliga ut (det är inte pyralidskador). Konstigt nog verkar de repa sig, de växer vidare och nån har tom satt knopp. Förra sommarens rekordskörd på dvärgbusktomater har verkligen gett mig distans till att plantor måste vara fina för att att ge bra skörd – mer misshandlade, angripna och fula plantor har jag aldrig sett.

De här plantorna var ju vid utflytt från fönsterbrädan solskadade och hade diverse ohyra på sig. Under den kalla våren fick de stå framför växthuset med fiberduk över sig mot den evetna frosten, de stod kvar där när det blev så fantastiskt varmt i juni, fick flytta ut under takdroppet och blev bortglömda när vattenmätarna rann över i juli. Eftersom de vägrade ge upp fick de lite uppmärksamhet och flyttades till sist ut till stenröset framför växthuset = utsatta för vind och det aldrig sinande regnet. Många tomater sprack av vätan, men det blev ändå massor med skörd. Och goda var de också. Så nu har jag lärt mig att vackra frodiga plantor inte är en förutsättning för god skörd. Det kan tom vara precis tvärtom, en frodig grön planta kanske struntar i att sätta frukt för den har det för bra liksom, medans en plågad stackare tror att den ska dö och skyndar sig att föröka sig = sätter frukt.

Som vanligt när vi har passerat tolvslaget på nyårsafton börjar såkänslorna att spira. Pelargonerna som hade sin absolut sämsta säsong förra året – jag var astrött på dom när de flyttade in i höstas, kände mig sviken och snuvad eftersom den mesta blomningen kommit i maj, innan de ens fått flytta ut, sen blommade de knappt inget mer på hela sommaren. Tänkte att jag ska minska ner ordentligt på de där träliga blommorna. Nu har de minsann börjat växa lite och kanske ska jag ta lite sticklingar nu bara för att ha något att göra tills man får börja så igen.

Så okej, vad är planen då? Jo, jag ska utöka landet vid dahliorna, det ska få bli majs, pumpa, bönor och påletomater där också. I det gamla grönsakslandet ska det vara mer potatis, rödbetor, morötter, lök, ärtor, sallad och kanske kål. När man har höns är det roligt att ha egenodlat att ge dom, de älskar verkligen kokt potatis, pumpa och tomater. Det skulle vara roligt att odla något som ger ganska mycket att spara till vintern åt dom, något som är grönt och som ger färg åt äggulan även då. Just nu driver jag upp popcornmajs i plantrummet som ska bli lite extra grönt åt dom, dock tar den längre tid på sig att växa än det tar för Hönorna att äta upp dom… 😅

Ettåriga blommor ska jag såklart ha men inte lika mycket plantor, jag hoppas att det ska bli bättre för zinnian iår, den regnade bort förra året, det blev bara ett fåtal fina blommor. Maryland-sorterna går helt bort, medans tex Queeny Lime-sorterna återkommer tillsammans med Isabellina. Rudbeckia som ju behöver startas upp ganska tidigt ska jag inte ta i riktigt lika mycket med, det kanske räcker med åtta plantor av vardera sorterna, ev kan jag hoppa över Sahara iår – Cappuccino och Cherry Brandy står bättre som snitt. Dessutom chansar jag nog lite på att de kan ha överlevt vintern – flera gjorde ju det förra året. Nyhet bland rudbeckiorna är Cherokee Sunset, den ska bli spännande, brända gula toner som går mot orange, viss enkla, andra dubbla. Rustic Dwarf får hänga med, snabb, produktiv och bra till snitt.

Vad jag absolut inte ska så: eukalyptus! Jäkla skitplantor! Odlade på dom från typ januari, i september kunde jag knipsa av ett par stackars grenar och sätta i en bukett – snacka om kinkiga. Nope, nix och nej. Eukalyptus är nog inte ens fint när jag tänker efter 😒

Dahlior då; jag hoppas att de flesta klarar övervintringen och blir ännu bättre till kommande säsong. Det som vill kompletteras med är nån riktigt mörk svartröd sort. Jag har sett en på bild som påstås vara Sam Hopkins men frågan är om bilden är fixad för den ser inte riktigt så magnifik ut på säljsidan. En unicorn för många och även mig är Czarny Charakter, även den en mörk sort och enligt folk ska den vara en av de svartaste. Älskar att kombinera buketter med de där mörka, de passar med allt och blir så dramatiska.

2023 års version av paprika och chili är väl typ nästan lika nedslående som 2022 och 2021. Nästan inget mognade fram på plantorna utan fick plockas och eftermogna på fat. Långsamt och många frukter blir lite skrynkliga och torra innan de är klarar. Mitt trick för att ändå kunna använda dom var att frysa in dom när de mognat och nu strax innan jul tog jag upp hela rasket och kokade sweetchilisås och chilisirap. Jag är nöjd med det resultatet även om jag är sur på själva odlingen av dom. Kanske får det bli tillbaka på ruta ett till nästa säsong, att de får bo i krukor i växthuset och vid behov får jag kånka ut och in med dom. Planen är att ha fler tomatplantor ute så då borde det ju kunna bli lite plats över.

Vad gäller tomaterna så är det ju så att det ger större skörd att ha dom utomhus, pollineringen blir bättre av vinden och krypen ute, och tydligen är det också så att de svarta sorterna blir betydligt mer svarta ute i direkt sol. Egentligen vet jag det sen tidigare pga att det faktiskt har hänt mig, men innan man läst det så är det som att man inte riktigt fattar saker 🙃

Jag har också tydligen blivit helt förtjust i biffsorter, sex av de åtta nya jag beställt hem är just såna. Jag som brukar säga att jag inte är så bra på just biffar.. 😉 Och jag hade tur, hittade frön till både Fred’s Tie Dye och Taiga hos Meraki Seeds - jag ville ju precis som alla andra som lyssnar på Jordkommissionen ha just dessa båda.

Som vanligt så vill jag gärna prova många nya tomater men ska nog också ta fram en som jag inte haft på ett par år, Scotland Yellow. En redig och bra gul, normalstor busktomat. Smaken är inte den största men däremot produktiviteten! Perfekt att göra den gula tomatmarmeladen av 😋

Ja året ligger framför oss, och jag är säker på att det kommer bli en perfekt odlingssäsong; en tidig, inte för varm eller för kall vår, regelbundet med regn, mkt sol, en mild höst där frosten kommer i slutet av oktober – i januari finns inga hämningar, tiden och lusten är oändlig och det finns heller ingen tro på att något ska gå åt skogen 😁

och tills Persefone är tillbaka (när dagen är 10h) får vi hoppas att det får se ut såhär 💙🤍

Dahliabiblioteket

Dahliorna 2023

Publicerad den 5 november 2023 av Lindis

Här kommer en uppdatering av dahliabiblioteket, sorter som jag alltså haft under 2023. En inte optimal dahlia-sommar med mycket av blomningen som regnade bort men där själva plantorna blev enorma (iaf vissa av dom).

Vi börjar med de stora blommorna, de där som göra sig bäst lite ensamt i en vas eller bara genom att vara stiliga i odlingen:

Labyrinth är kvar sen förra året och har blivit större och högre (kanske 180cm) och blommade galet mycket. Utökade med Red Labyrinth och Labyrinth Two Tone iår, där är den röda magnifik i sin Monet-stil och otroligt snygg mot sitt mörkt gröna bladverk. Alla tre har hyfsad hållbarhet i vas. Penhill Watermelon (150cm) var betydligt bättre iår än förra året (fler blommor), Hercules (120cm) och Tyrell (100cm) är bra och kan stå nästan en vecka i vas. Pjotr V (100cm) och Islander (100cm) är superfina men fick veka stjälkar och gav sig fort, både i vas och i odling. Förra året fanns ju både Café au Lait den vita och Twist men ingen av dom kom igen iår.

Härnäst kommer vi till de som är bolldahlior:

Gemensamt för typ alla dessa är att de står sig bra eller väldigt bra i vas. Den som utmärker sig att stå allra längst är nog Sweet Suzanne.

På sista bilden syns kanske inte blommorna så väl men man kan se att busken är enorm och att det var extremt mycket blommor på den (Boom Boom White). För de flesta av dom som är kvar sen förra året gäller att de blivit högre än förväntat och jämfört med förut. De nya har nog varit lite lägre än angivelsen på skylten.

Här är de dekorativa små:

Skulle säga att den här gruppen är bra till snitt, stadiga och tillräckligt långa stjälkar förutom på Cremé de Cassis, Blueberry Classic, Molly Raven och Night Silence (den sista är jag förvånad över då den var toppen när jag hade den för ett par år sen). Espacio, Great Silence och Karma Naomi ligger bäst till i i längd och stadighet av stjälk. Strawberry Cream stod en evighet i vas 😃

Sen tar vi pompom-soreterna:

Inte lika många av dessa men wow! Superbra hållbarhet både i vas och rabatt. I den första bilden syns Small World framför Boom Boom White (hur kan det komma sig att jag som fotar ALLT inte har fått nån bild på dessa två godingar på nära håll?) blev överdådigt många blommor på både den och Buttercup.

Även iår har jag haft endel enkelblommande, dock inga nya och de har inte riktigt kommit till sin rätt som de gjorde förra året. Kanske beror det på regnandet. Alla tre är lite lägre (ca 80cm) och passar bäst i framkant av rabatten. Här är ett par av dom på bild:

Så till sist, några olika varianter:

Apricot Desire; Wow så fin! Det är såklart de andra också, men de trivs inte i vas så de har fått lysa upp odlingarna på heltid ❤️💛

Anläggning

Nya blomsterlandet del 2 = Land of The Dahlias

Publicerad den 29 oktober 20238 januari 2026 av Lindis

Det är på tiden att följa upp hur det gick att ha dahlior i hästarnas gamla vinterhage där jag slet kväll efter kväll med att rensa ut kvickrot och till sist få ner de 77 dahliorna. Och solrosorna, eftersom jag tyckte det såg så tomt ut… 🙄 (när ska en lära sig..) Måtten på området är ca 4x5m. Här kan man läsa om anläggningen av Dahlialandet.

Jo det gick riktigt bra. Placeringen av landet var magnifik, från köket kunde man se grannlåten med alla färger på avstånd. När man kom in eller ut från gården var det det första eller sista som man såg – härlig känsla. Placeringen var också lyckad utifrån att det är fukthållande jord och i den värsta eftermiddagshettan skuggas platsen av några träd som står en bit bort. Marken sluttar litegrann så att om det blir för regnigt rinner det undan.

Som jag trodde där i juni så har det varit en helt igenom konstig sommar. Extremvärmen i början gjorde att dahliorna lite stannade av i växten. När vi fick höst och rekordmycket regn i juli tog de paus och i septembers högsommarvärme gick de nuts! Det har varit en färgprakt med höga och mycket höga buskar, några sorter blev bortemot 180cm.

Vartefter sommaren gått har jag lagt på det som mockas ut från hönsen i små doser runt knölarna. Gångarna har täckts med sågspån. De har dead headats och plockats buketter.

Här kommer några av sorterna som hängt med i sommar:

Natten till den 9e oktober frös det. Som vackra förstelnade statyer stod de där en stund innan de tinade och gav upp. Alltid för tidigt, alltid innan jag är redo. Vet att jag borde vara tacksam, förra året kom första frost i början av september och jag täckte hela trädgården med fiberdukar. Iår kändes det som att det inte var så stor idé, oktober är ändå en tid när det inte kommer att gå så länge till. Men jag vill fortsätta plocka blommor och njuta av ljuset, jag var inte klar! 😩😔

Nu när kvällarna blir längre ska det nog också finnas tid för att uppdatera dahlibibioteket med 2023 års sorter… 33

Okej, min tanke om att platsen för landet skulle vara mindre frostlänt än de andra ställena jag odlar på i trädgården – pumpalandet frös redan natten till den 5e oktober. Skillnaden på termometern vid huset var 1° de båda nätterna. Inga hysteriska skillnader alltså men ändå, är vi en grad på ena eller andra sidan nollan så har det stor betydelse för de här växterna. Tänker att jag ska klura lite mer på detta med att bygga eller plantera något som skydda lite till, utan att för den skull skapa för mycket skugga eller ta över växtkraften. Tänk om en skulle göra en spaljeodling av olika äppelträd? Wow så coolt det vore.. Fast den får inte hindra utsikten över härligheten förstås ☺️

själhushållning, skörd

Skördetid

Publicerad den 23 oktober 2023 av Lindis

När ska man skörda? Vissa saker – tomater, gurka, parpika, chili tex – syns det ju på utsidan. Man kan också klämma och känna hur de känns. Med andra grejer är det svårare, tex majs. Och pumpa. Pumpan behövde få sitta så länge det bara gick, de växer ju hela tiden och jag vill gärna att de får växa ut så mycket som möjligt. Majsen är nog svårast. Eller så är det för att jag inte hållit på med dessa så många gånger, det här är tredje säsongen som det har blivit något av dem liksom. Första gången blev det ju några små krakar med ett fåtal korn på kanske en handfull kolvar. Förra året var jag överväldigad, 78 st fast bara halva eller drygt halva med korn. Iår har det sett lovande ut hela sommaren, mastodont-plantor som verkligen älskade värmen på försommaren och som nog tålde blötan sen också. De första vi skördade var fantastiska – stora välfyllda kolvar 😍

Det som gällt för alla skördarna är att smaken är GUDOMLIG! Jag kan inte jämföra med någon av de jag köpt någonsin. Funderar ganska mycket på vad det är som gör att smaken blir så olika på köpt och egenodlat. Man förstår såklart att transport och lång tid från skörd till bord utarmar smaken, men min tro är att också den näring och den sol man matar sina växter med har betydelse. I våras testade jag att odla fönstertomater i ”vatten” (och konstgödning). Visst blev det tomater men smaken var kanske hälften av de som jag odlat i jord med hönsgödsel. Försöket var högst ovetenskapligt men ändå tillräckligt ordentligt utfört för att jag ska tro att det har betydelse. Samma sorter, samma fönster men olika odlingssubstrat.

Som passus kan jag säga att jag inte tycker att alla grödor ändrar smak lika mycket. Kål tex, eller morötter och sallat. De funkar ändå köpa, men tomater och majs blir det nog inga mer från affären hemma hos mig.

Well, well. Åter till när skörden ska ske. Jag vill ju att exakt alla majskolvar ska var helfyllda och väl utväxta innan jag tar dem. Det verkar dock vara en svår sak. När jag plockade av dem allihop så visar det sig att fåglar också gillar majs ☹️ några hade de börjat hacka sönder i toppen så de börjat mögla lite. Typiskt!

Vid sluträkning och invägning hamnade vi på 105st och 10kg. Mer än sist, men… Pollineringen har gått bättre än förra året men många är bara halva. Dessutom är det många som inte hunnit mogna klart. Tanken snuddar lite deppigt vid att kanske är min plats på jorden inte rätt för majs, sen ruskar jag på mig och tänker att jag nästa år ska göra ett majsland i närheten av Dahlialandet, där är det bra skjuts i jorden och kanske en gnutta bättre klimat? Egentligen borde vi ha en liten stenmur eller en låg häck på östsidan av landet som skydd. Roliga funderingar – tänk om allt bara var lika lätt gjort som tänkt?

Skördandet av dahlior är slut och alla dahliaknölar har fått komma upp, fem timmar i ömsom sol, regn och hagel, sen blev det klart. Tanken på att göra det har varit en surdeg, men det gick ändå rätt fort och efteråt känns det enormt bra. Några knölar har blivit rätt stora medans andra är förvånansvärt små med tanke på hur stora plantorna var. Jag har gjort en lista över hur de har varit i höjd som utvärdering till nästa år, och som vanligt – de satt alldeles för tätt i år också.. Bredare gångar och mer yta mellan knölarna. Jag ska inte ha fler knölar nästa år. Möjligen byta ut några…

Den 5/10 tog vi in alla pelargoner från altanen till plantrummet – 80st sa farmor att det var, hon hade roat sig med att räkna och påpekade att det nog är lite för många iaf.. 😅 Och det var i grevens tid, samma natt kom första frosten. Fuchsiorna fick flytta in i växthuset, ett par stycken har grävts ner i rabatten för att se om de kan göra samma sak som Marianne-fuchsian; växa sig större än någonsin 😀

F. magellanica variegata gracilis ska få prova på rabattlivet.

Ett par dagar före det skördade jag av pumpor och bönor, sadelkammaren har blivit ett skafferi 😊 och halleluja va snygga de är pumporna!

Efter tips på fb i somras klippte jag av blasten på löken (det skulle ge större lökar sas det) som tur är hann jag inte klippa av alla – det visade sig bli betydligt större lök när de fick ha blasten kvar. Lärdom: om du gör ett test; ha då en grupp kvar som inte testas så du kan se skillnaden.. 😉

Den 8/10 plockade jag in de sista tomaterna från växthuset och totalskörden ute och inne hamnade på ca 70kg. Det är en ansenlig mängd som kommer räcka fint åt oss men när jag ser tillbaka på tidigare år så har säsongen varit kortare den här gången. Plantorna hade visserligen blommor på sig men jag undrar om det är julikylan som bromsade upp fruktsättningen. När jag jämför med förra året så finns bilder på frodiga plantor med mycket frukt som plockades in i slutet av oktober. Detta trots att vi förra året hade första frosten redan i september… Det är som att vädret vi får är aldrig likt något annat år och trots alla vedermödor blir det aldrig som man trott eller tänkt till 100%.

Det som fortfarande sitter kvar ute är kål, purjo, morötter, rödbetor och potatis. När dahliorna torkat klart och blivit flyttade till jordkällaren ska potatis få komma upp och ligga på tork där dahliorna legat. Det kan dröja nån vecka. Morötterna ska jag nog ta vartefter jag äter och äta på lite så att de tar slut för de är ganska små och usla. Rödbetorna ska upp snarast och purjon blir kvar tillsammans med kålen. Kanske ska de få hönsnät över sig till skydd mot rådjuren.

Jag brukar säga att det värsta med hösten är att det blir så mörkt, att dagarna inte räcker till alls. Fast det näst värsta är ändå att alltid vara iskall om fingrarna både när det ska planteras/dras upp saker ur jorden men även av de lite pillriga grejerna av odlingsintresset – att ta frön tex.

Av hönsen blir det dock inte så mycket skörd än, tre ägg har de lyckats åstadkomma… nåväl, de är söta och är ett trevligt sällskap när man pysslar i trädgården även om det inte riktigt räcker till för att mannen i hushållet ska vara nöjd, priset på äggen ligger tydligen i dagsläget på samma som fabergéägg.. 🤭

Det godaste ägg jag någonsin ätit – och dyraste 🤣

Anläggning, täckodling

Nya blomsterlandet

Publicerad den 13 juni 2023 av Lindis

Sen trängseln i förra årets nya rabatt i trädgården växte en idé fram om att skapa ytterligare en rabatt på en plats som är 1 lite mindre frostlänt och 2 en grad fuktigare än den snustorra marken i ur-askens skugga. Har en idé slagit rot så måste den förr eller senare testas på och så blev det. Eftersom det i princip bara växer kvickrot på den tänkta ytan fick traktorn hjälpa till att skala av grässvålen. Sen visade det sig att traktorn tar med ganska mycket jord, då blev det till att rensa igenom högarna.

Sen skulle jorden spridas tillbaka ut på ytan och täckas med hö. Dahliorna sorteras höjdmässigt och placeras ut – hur tänker en kring färger? Jag gillar kontraster och kombinationer snarare än ton-i-ton, även om det också kan vara snyggt. Jag har tänkt (faktiskt) att bryta av både rosa, aprikos och orange med de mörkaste vinröda. Vi får se om det lyckades. Förresten, det här kan vara det svåraste av alla moment för mig eftersom det innebär en hög grad av bestämning, och det är jag asdålig på. Den som har sett Gösta Ekman när han ska välja Aftonbladet eller Expressen har sett mig flytta runt på blommor. Skulle vart roligt att ha gjort en timelaps på det…

Nu sitter de där alla 79 st. Det ser lite glest ut nu, men antagligen kommer det att bli tätare än vad jag tror innan hösten är här.. 😅

Syns det att jag håller mitt löfte till Jordiga Tummen 2022 om att plantera i rader? 😁

PS om man är uppmärksam kan man se att det längst till vänster i bild är helt onödigt tomt. Där ska det ner ett gäng olika solrosor, men knotten blev för envisa när den planteringen påbörjades.

Planera, sommarblommor

Sköna maj – innerligt välkommen!!

Publicerad den 31 maj 2023 av Lindis

Tänkte hon och insåg plötsligt att maj alldeles strax är slut 😳 hur gick det ens till?! Ge mig 60 dagar i maj och 48h/dygn, tack!

Jag skriver varje år om hur stressigt det är i maj, ja kanske ett tag i juni också. Att jag tänker varje år att ’nästa år, då minsann ska jag ta semester i maj!’ Typiskt nog är det ganska roligt på jobbet i maj också. Man vill inte missa något. Jag försöker lyssna till mina gamla erfarenheter (ryggproblem, kristallsjuka tex) och äter elefanten i små bitar, delar upp och prioriterar. Det måste finnas tid för bad och eftermiddagskaffe i solen. Ändå kommer en in till thé och nyheter när sena nyheterna är slut, sover som en död och tror att det är lördag en tisdag 05:30.

I år ligger jag senare till än andra år och lägger skulden på kylan som höll i sig. Allt händer verkligen på en enda gång.

Till sist kom ändå exakt alla tomater ut på sina slutstationer, i växthus, utekrukor och längs med ladväggar. Tom fönstertomaterna har fått flytta ut, mitt under pågående skörd. Håll tummarna för att de drar på och fortsätter sätta frukt nu innan de stora plantorna kommer igång.

Gurkorna såddes sent och fick bara komma upp med två blad innan de planterades ut – precis enligt plan – och det ser riktigt lovande ut. De hann aldrig bli stora och bortskämda så de trodde att förflyttningen var en helt vanlig del av livet. Veknade inte ens i bladen när de fick ny jord runt fötterna.

Kål, majs och ärtor har såtts sent för att inte bli ståendes och stampa. En av de små elefantbitarna är ju då att sätta ut saker lite i taget. Dvs det som är akut. Just idag verkar det bli de impulsköpta kornellerna. Tre till antalet och efter kompromiss med han som tycker att man åtminstone ska kunna köra en lastbil med uppfällt flak överallt genom trädgården kom jag fram till framför ett stenröse i gamla vinterhagen. Man vill ju att de ska synas sen när de får sina höstfärger, men det är ju lite synd om de blir överkörda var och varannan dag 😁

Sommarblommorna har fått stå på vänt, under fiberduk så de har blivit ordentligt avhärdade iaf. Idag har de flyttats till den stora rabatten för att så fort det går få bli planterade där. Tanken är att de lite mer frosttåliga ska sitta där eftersom det är där frosten kommer tidigt (typiskt). Dahliorna ska få bo i den nya rena blomsterodlingen i gamla vinterhagen (tror jag). Det kommer nog att bli rejäl hjärngympa att tänka ut det där 🤔😜

En annan sak som känns extremt akut är sådden av de blommor som jag tänkt direktså: klint, vallmo, nigella och ringblomma. Med lite tur händer det lagom till nationaldagen 😊

Men vet ni vad? Sommaren är iaf här på allvar för nu har bryggorna kommit i sjön 🥰

förodling, inomhusodling, Odling

Det går trögt nu..

Publicerad den 21 mars 2023 av Lindis

Visst är väl mars en vårmånad? Det lärde man sig ju när man var riktigt liten, men nu är det allt bra trögt. Vet har varit såå himla kallt, och det känns som att jag inte har något att göra. Det snöar och är -15˚var och varannan natt. Jorden är stelfrusen så det går liksom inte att börja rota runt ute. Och inte blev det bättre när jag hittade ett minne från vårdagjämningen 2020 där persikan blommade..☹️

Men trots det tröga med kall vårvinter så är tiden mogen. I helgen var det dags för den stora tomatsådden. Sen några år tillbaka har jag försökt att vänta lite med sådden av tomater för att inte få förvuxna plantor till det är dags att komma ut på riktigt. I år försöker jag anpassa till hur de växer och kanske också för att kunna förlänga säsongen. Dvärgbusktomater sås i dec-jan, ampeltomater på sportlovet och sen den stora sådden till vårdagjämningen. I år har jag ytterligare förfinat (hoppas jag) och fått ner busksorterna första mars. Det är ju alltid lite trixigt där mot slutet med platsbristen osv. I mitt lilla huvud känns ändå detta rimligt..😁

View this post on Instagram

A post shared by Lindis (@jordigatummen)

Väntan på att frön ska gro känns alltid för lång..

Fönstertomaterna har fått flytta till söderfönstret i sovrummet och vips när de kommit dit så drar de på som attan, blomknoppar redan efter nån vecka. Jag kör lite test och har även lite hydropon-tomater där. Det visar sig att de går ännu lite snabbare – knopparna går ännu snabbare i blom än de som sitter i jord, fast plantorna är inte alls lika fina. Undrar om det blir skillnad på smak?

Detta med hydroponi är ju något som jag varit lite tveksam till pga att det är konstgödse som är grunden för odlingen. Visst, jag är helt med på att detta är renare, mindre kladd med jord osv och varför inte köra på det? Jag köper ofta konventionellt odlade grönsaker i affären så detta är ju såklart flera steg bättre (inga transporter, bekämpningsmedel osv), men det tar ändå emot. Min misstänksamhet startade när Harvy började säljas med promoten: ”odla med ENBART vatten”, kanske är jag onödigt misstänksam, men något jag med säkerhet vet är att inget växer av enbart vatten… Nu vet jag mer, det är inte enbart vatten man odlar i utan vatten och konstgödsel. Min issue är att det egentligen handlar om att när man använder konstgödsel i jorden så blir den utarmad, mikrolivet i jorden förstörs och min rädsla är att min jord ska förlora sin egen kraft att ge mig goda skördar? Jag har inte läst på tillräckligt mycket om vad som händer om man gör båda delarna, dvs matar både med konstgödsel och organiskt material, men eftersom det tar lång tid att klassa om marker som odlats med konventionellt utgår jag ifrån att det påverkar såpass dåligt att det inte är värt risken. Det jag med säkerhet vet är att gamla känsliga växtarter inte förekommer på konstgödslade marker.För att tillåta mig själv till detta har jag alltså tänkt ut att hydroponin är det som används blomstra till och om det blir vätska kvar får det alltså inte gödslas ut i jorden.

Min spaning är att sen pyralidskandalen drog igång så har konstgödsel fått ett trendigare namn i handel och bland odlare, det kallas mineralgödsel. Snyggare och låter inte alls lika konstgjort. Det känns som att hyfsat radikala eko-fantaster ute i media har svängt över och att det blev lättare att göra det när man också kallar det tidigare så tabubelagda konstgödslet för ett ord som låter mer naturligt? Sen dömer jag inte, vad ska man göra när ekologiskt i själva verket är bekämpningsmedel och istället dödar ens små plantor? Den gyllene medelvägen är nog som vanligt den bästa vägen. Jag har alltid tyckt att pekpinnar är ett ofog och lovat mig själv att aldrig tala om hur folk ska göra, jag kan bara prova mina egna sätt utifrån mina egna tankar.

Det goda i hela skandalen är nog att det har blivit en större hjälpsamhet och ödmjukhet i odlingskretsar. Man upptäcker och belyser problem, frågar varandra och försöker hjälpas åt att hitta lösningar. Trodde jag tills jag såg ett inlägg där någon lagt ut vilka växter som inhandlats på Lidl. Massor med pekpinniga kommentarer så att författaren till sist valde att stänga kommentarsfältet.. Suck. Tur att det finns båda delarna, folk som faktiskt är trevliga och hjälpsamma och som inte kommer med pekpinnar. Förutsättningar för odling är väldigt olika, vart i landet man bor, om man har egen trädgård eller kanske en balkong. Det roliga med odling är ju att man kan göra på så många olika sätt och att allt man odlar är ett steg på den egna vägen.

Jag har sticklat lite pellisar och de flesta verkar ha tagit sig, roligt med tanke på hur många som inte klarat vintern.Det är också roligt att hålla lite span på de olika FB-grupperna där folk lägger ut överblivna pellisar till försäljning och auktioner. Man behöver ju inte köpa några, man kan ju roa sig med att bara kolla 😉

Förra veckan upptäckte jag att vissa av dahliorna i jordkällaren börjat ruttna 🥺 Knepigt eftersom jag kollade bara ett par veckor tidigare och då var de spänstiga och fina. Antagligen handlar det om att det varit såpass stora väderomslag, det blir för fuktigt därinne när det blir -15 på natten och sen går upp till +5 på dagen. För att försöka stoppa förstörelsen har jag nu rensat bort det dåliga, jordslagit i påsar med ganska torr jord och tagit in dom i plantrummet som håller ca 18°. Det blir ganska fullt i plantrummet såsmåningom..

I fredags var det dags att ta det sista beslutet i valet till varukorgen hos Magnolia. Vet inte hur många gånger jag gått in med tanken: ”Här ska rensas bort sorter! Jag ska inte ha mer än 30. Vad är det ändå för fint med hur mycket dahlior som helst?” Så sitter jag där och velar. Flera gånger har det slutat med att det faktiskt åker ner någon mer knöl än de jag redan hade… Jag är oförbätterlig 🙈 Hur ska man kunna välja bort??!

Sorteringslista på beställning av dahlior, lättare att välja bort när de i samma eller liknande färger syns brevid varann? Kanske..

Till min största förvåning när jag öppnade de kallsådda lådorna med röllikor och malva! De hade grott. Och inte bara några stycken utan faktiskt en hel massa. Det börjar kanske trots allt att närma sig att sätta även fröna i lådorna i lite större skala? Vet att jag tyckte att jag satte onödigt tidigt förra året och det var tydligen 14 mars och det ser ut som att jag fick så om några sorter i mitten av april så än är det nog lugnt. Kanske är påsk rättan tid? Den ligger första veckan i april i år så det känns egentligen som en bra plan.

Egentligen är det dags att försöka dra igång en varmbädd som värmekälla i växthuset, men ytterligare ett problem när man inte har några hästar är att man också saknar bajs. Säkert finns det någon därute som kan tänka sig att bli av med lite, men då behöver jag även ta mig i kragen och åka och hämta. Det känns lite jobbigt.. mvh Bekväma Latmasken..🪱

Och så till sist en superrolig grej! Jag har lånat en kläckmaskin och lagt lite ägg i. Nu har det drygt gått en vecka och det ser faktiskt ut som att det är liv på gång i flera stycken 😍🐣🐥 Hurra!!

Dahliabiblioteket

Dahliorna 2022

Publicerad den 2 februari 2023 av Lindis

Här är de flesta av dahliorna jag hade under 2022. Alla är fantastiskt fina och några är otroligt fantastiskt fina 🥰

När jag planerade förra årets blommor var tanken att ha alla färger. Att kunna gå ut och plocka en bukett i vilken färg och komposition som helst. Och så blev det verkligen, ett cirkustivoli som jag gillar såå mycket! Sen är det såklart så att man gillar vissa blommor ännu mer än andra och det jag upptäckt är att jag nog inte är helt såld på de som är tvåfärgad typ Patches. Det ska jag inte ha fler av iaf. Däremot flerfärgat ton i ton som Labyrinth och Night Silence är så vackra 😍. Boll och pompomsorter har också blivit favoriter, kanske för att de står så länge som snitt. De enkla älskar jag för att de drar till sig en massa pollinatörer ❤️🐝🦋. Jag har upptäckt en förkärlek till småblommiga, att de riktigt stora är svåra att få att komma till sin rätt i buketter där de små liksom bara passar hur som helst.

Många skrev om problem med tex bärfisar och tvestjärtar förra året och jag hade en hel del av det men inte så att de förstörde något. Fö insåg jag sent på säsongen att det nog inte går att överdriva gödsling, i alla fall inte på mina marker. På sensommaren vattnade jag med bokashilak en gång i veckan och då orkade de med igen, de hade liksom börjat tappa fart där i slutet av augusti. Ett annat misstag var att plantera för tätt, ska försöka hålla åtminstone 50cm emellan nästa gång. Att ha de lågväxande i krukor var toppen, året innan blev det inte mycket av dom då jordlevande kryp gick hårt åt dom.

Här nedan finns ett bildgalleri med namn på de flesta av de jag hade. Några är onamnade pga att jag är osäker på vilken av dom det är (jag tror alltid att jag ska komma ihåg men icke..) Jag kommer efterhand att lägga till beskrivningar om höjd, storlek, snitt/inte, med reservation för hur de har växt hos mig (vilket inte betyder att den gör så överallt, jag har ganska magra och torra marker). Jag tänker inte ge mig in i förklaringar om vilken sorts det är med risk för att jag säger fel, tycker att det är lite svårt att veta skillnad på tex näckros och småblommiga, pompom och boll.

Jag har köpt alla knölar hos Magnolia de har stort utbud, bra pris och är bra att ha att göra med om det blivit fel. Dessutom har de en dahliautställning som är helt makalös.

The Queen of Sunset: Labyrinth. Hög tallriksdahlia i rosa och aprikosa toner, hyfsade stjälkar och bra till snitt.

Vi får se vad dahliasommaren 2023 bjuder på men det ligger många i önskelistan, besöket hos på Magnolia under sensommaren höjde habägeret igen 😁

Odling, tomat

Tiden rinner iväg

Publicerad den 22 september 2022 av Lindis

Det är svårt att hinna med att dokumentera allt i trädgården. Jag tror att jag gör det, fotar, skriver upp, postar allt känns det som men ändå när jag kollar tillbaka efter olika händelser så visar det sig att det fattas grejer. Sommarblommorna har fått väldigt mycket fokus och grönsakerna har fått jobba på lite på egen hand. Och de har ändå klarat det rätt bra. Tror inte att de skulle ha gjort bättre ifrån sig med mer uppmärksamhet. Just nu känns det som att potatisen är min favorit. Odla i jord, vem hade kunnat tro att det skulle funka liksom? 😜 Jo, när vi ska äta går jag ut och gräver lite med händerna under en planta och plockar åt mig en kastrull full med fina knölar. Morötterna då? Testet med att odla dom i ren sand täckt med gräsklipp och några nävar hönsgödsel var det bästa som hänt med mig och morötter sen nybörjarstadiet. Fina lagom stora och gooooda morötter har vi nu. Pumpan som jag försökte ha ihjäl med hjälp av blodmjöl repade sig och kan det nu bara få vara frostfritt ett tag till så ska vi få se på pumpor 🎃.

Pumpan som tog ärtornas nät att hänga sig i. Undrar om nätet/plantan kommer att hålla…?

Tomaterna är på sitt bästa humör och jag skördar för glatta livet. Mannen undrar lite vad jag ska göra med allt som ligger kvar i frysen. 😤 säger jag och lägger ner ett par påsar till. Man vet inte vilka tider som kommer. Om ryssen dundrar in så har vi åtminstone tomater att fjäska med.

Tomater och paprika i skön bildharmoni 🥰

Min idé om att ha busk- och ampeltomater ute var en bra idé. Ampeltomaterna börjar se lite medtagna ut men de har klarat sig längre än vanligt, och dessutom, vilken mängd det blir på dom! Häromdagen plockade jag av 5,3kg ute. Tre av nykomlingarna ute är riktiga toppensorter; Anmore Drewdrops (ampel), röda, runda, goda. Sibirjak (busk) röda, saftiga, snygga, supergod och produktiv – jag har fått en ny röd favoritsort! Och så Linda (busk) lite fastare, plommonformad och god. Gissar på rätt bra lagring. Tumbling Tom Yellow kan jag hoppa nästa år. Den ser hela tiden ledsen ut och får lätt spinn. Lite hårdskalig och inte jättestor smak. Garden Pearl och Whippersnapper har klarat sig ända tills nu typ, det är väldigt mycket bättre än inne i växthuset där grönsaksflyet gjorde processen kort med dom förra året. Dvärgarna däremot, de är nog bäst lämpade för fönster eller kruka. De vill sig inte alls när de är rakt i jorden. Små och ger en omgång med blommor som sen mognar och sen ger sig plantan. Man får ha dom till det de är bra på och sen får det räcka.

En sort som ska få bo ute nästa år är Tangella. Det är den som ser sämst ut inne just nu. Förstår inte riktigt varför jag inte satte den ute iår – jag hade ju bestämt att alla buskar skulle få vara just ute? Att jag dessutom bläddrat runt med skyltarna höll på att sluta i katastrof! Min abslouta ”kan inte vara utan tomat” Rosa har blivit felskyltad, flera av dom som jag trodde var Rosa är istället Tangella. Som H.I.M.L.A tur 🥹 är det en planta som är rätt och den har jag skyndat mig att ta frön av. Rosa heter egentligen något annat; tex Rosella eller chocolate cherry (den ser ut som någon av dom. och kanske är nästa sommars projekt att sätta de båda för att se om det är någon av dom som är samma som den här) men det är inget jag vet så den heter Rosa hos mig bara för att jag ska hålla ordning på den. Sen är jag besviken på Moonglow. Den och kanske lite på Orange Crimea också. De är ju så jättegoda men de producerar så lite/sent. Liksom Greken. Den får jag nog helt enkelt ge upp nu. Tre år har jag provat och varje gång blir det ett fåtal visserligen goda frukter men det är för lite. det verkar som att biffarna har haft det trögt i år. Black Beauty, 1884 och Ilses Orange Latvian kommer sig men de är redigt sena.

Gurkdivorna har fortsatt att vara halvkinkiga. Jag försöker tala dom tillrätta (utan att träta för mycket) men de är tröga. Det blir bara ett fåtal gurkor. Plantorna växer på, spinnet har inte fått greppet om dom men däremot har det blivit vita flygare på både den och persikan. Ja, lite på tomatplantorna som sitter intill också. Dock kan jag inte se vad de gör för skada mer än att det är lite jobbigt med ett moln av flygfän när man rör vid bladen. Konstigt att det finns så mycket ohyra när det är tunt med insekter i övrigt iår? Vi har inte haft vare sig knott eller mygg att tala om och inte mycket getingar heller. Förutom att getingarna byggt ett bo i väggen växthuset. Där vill de tydligen vara, men så länge man inte grejar för mycket precis runt dom så håller de sig på sin kant. Kanske kan de vara ett motmedel mot ohyran? Mannen dryftade något om ”radar”, då blev det utvisning i regnet. Sånt säger man bara inte. Nu har jag provat att lägga på lite färskt gräsklipp och hönsskit på gurkan så får vi se om den kan bilda lite frukter nån gång. Jag drömmer ju lite om att ha så att man kan både frossa och dela med sig, det borde gå på sex plantor. Vissa år har det blivit frossa på bara två plantor. Och vad ska hända? Plantorna kommer ju ändå att dö sen så den finns inget att förlora.

Och sent ska syndaren vakna, chilin och paprikan börjar se ut som fina plantor. Vi har ätit ett par små supergoda paprikor. Jag har sagt det förut, men räds inte att betala för paprika, klaga inte om den kostar. Att odla i 8 månader för att skörda en 50g paprika, det är dyrt. Inte undra på att just de är de mest besprutade vi äter. Håller tummarna för en varm höst så att det som ändå sitter på hinner mogna eftersom de inte blir helgoda vid eftermognad inne.

Sötpotatisen har växt på ordentligt, de var ju rätt tveksamma till en början men nu har de kommit sig och täcker sina tre kragar helt och hållet. De har fått sköta sig helt självt, bara fått vatten när det regnar (de ska ha ett hårt liv för att bli bra har jag förstått) och bara fört tilbaka grenar som tror att jorden är saftigare på andra sidan ”planket”.

Så till skötebarnet då; sommarblommorna 😍

I år gjorde jag ju ett halvmesigt försök att sortera upp och göra lite som rader fast snarare som gångar. Jag gillar ju inte rakt och stelt så mycket. Men det får gå bort nästa år. Det blir för krångligt att hålla ordning på höjder och sorter. Vissa tar för sig på andras bekostnad, lägger sig över och ja, kväver andra 😧Rosenskäran är en sån. Den bara tar för sig, helt fräckt strävar den högt och brett. Fram till ungefär 1a aug var den ok, sen minsann! Den blev liksom tung upptill och jag var tungen att staga upp med ytterligare stöd. Apricotta är en värsting. Den beiga rispen är helt undertryckt och kommer inte ge några blommor alls. Ett par dahlior intill kämpar för sina liv. Så; rosenskära för sig, långt bak i rabatten. Tobaken har också vuxit sig hög och lagt ut sig över gångarna. Ganska skräpig ser den ut. Där hade jag trott att jag inte skulle behöva klätternät men det behövdes alltså verkligen. Men den är verkligen tacksam också, bara fortsätter att blomma, doftar gott och är grön och fin. Luktärtorna är jag rätt trött på. Ska inte ha lika mycket nästa år. De är fina men kräver konstant plockning och är extremt utsatta för löss vid minsta torka. De har också fått rejält med mjöldagg nu. Den finaste och bästa sorten är den ljusrosa Mollie Rilestone och jag saknar att jag inte har så bra blå och lila sorter också. Nu har jag låtit blommorna gå över i frö och ska försöka samla in för utsäde till nästa år.

Eterneller och risp har varit jättefina, i köksfönstren hänger det nu buketter av dessa tillsammans med långa amarant-svansar och ulleternell (kom ihåg att plocka dessa lite tidigare nästa år – de är snyggast innan de slagit ut helt) istället för gardiner. Somliga söner tyckte att det kanske var att gå till överdrift, det är blommor typ överallt nu..

Gör om och gör rätt nästa gång:

Trädgårdsnejlika, harört, risp, sommarflox, isört, lejongap i framkant mot söder. Luktärt där det är djup fuktig jord. Rosenskära långt bak, de tål att inte ha så djup jord. Astern någonstans däremellan. Dahliorna ska få eget kvarter. Rader på allt, from nu! [I swear✋😌] Rudbeckia Sahara är otroligt fin, men den står inte lika bra i vas som Cherry Brandy, men de står fantastiskt fint och länge i rabatten, i soligt läge. Och här får jag nog bita i det sura äpplet och köpa frön, trots alla försök i vintras lyckades jag inte få upp en enda planta från mina egna frön. Direktsådd av klint och vallmo som också behöver få lite utrymme, inte inträngda brevid rosenskäran iaf. Zinnian ska få mer yta, den är superfin där den kunnat breda ut sig. Vem trodde det när de planterades som små stolkar..? Alla lovordar just zinnia och jag kan inte annat än hålla med, bättre blomma får man leta efter. Tror faktiskt att jag här ska satsa på några sorterade sorter och lite fler av de storvuxna, de är så himla häftiga. För framtiden kommer det också att komma till mer solhattar. De är helt magiska! Blommar som galningar och nu har de som jag drog upp förra året blommat hur länge som helst! De står utmärkt i bukett som blomma, efter ett par veckor i vas kan man dra av kronbladen och få en häftig knapp i buketten. Hur coolt?! Vill ha mer av bösblommor. Brudslöja och hirs. Blomstermorot och tandpetarsilja. De två sista förresten! Siljan står i evigheter och moroten är en riktig snygging även som fröställning i buketter och arrangemang.

Dahliorna då. De är likson i en egen liga. Fast ska man se till utfall i mängd blommor så är mina marker för klena. Jag borde undvika jättar egentligen. De har inte blivit jättestora och den som gett flest är nog Hercules, med kanske 7 blommor. Café au Lait har gett ett par, Labyrinth 4-5. Me de är ju otroligt fina iaf. Favoriterna är hur som helt de som har lite mindre blommor och som producerar lite fler. Wizard of Oz, Megan Dean, Wine Eyed Jill, Souvenir d’ete, Espacio. Boom boom white är toppen. Silence-dahliorna är jättefina, det grämer mig så OTROLIGT att inte Night Silence vaknade efter vintern, nu är den på allas favolista och instagram flödar över av den.

Kort och gott, till den mängd plantor och frön jag har iår hade jag behövt dubbla ytan det växer på, utan problem. Frågan är vad jag ska ha mindre av nästa år när det enda jag kommer på är vad jag vill ha mer av..?🫣 Antagligen kommer jag att behöva anlägga mer yta. Kanske är det så att det ska bli en odling i gamla vinterhagen också…?