Jag har tidigare berättat om min kamp med olika ohyror. Iår har det tydligen blivit min tur att få ta hand om en överdriven mängd sorgmygg. Och vita flygare också för den delen. Även löss vill bo i mitt tydligen väldigt trivsamma plantrum. Trips har jag klarat mig ifrån ett par år men vi får väl se vad som händer när chili och paprika börjar växa på sig. Sköldlöss har jag på persikan i växthuset, spinn kommer alltid på gurka och persika, grönsaksfly finns både i växthus och trädgård.
Sen länge har jag slutat spraya med gift eller ens hyfsat naturliga preparat. Allt som förgiftar det som jag vill döda, försvagar även det jag vill ska leva och växa. Roligt nog har jag i mitt rum fullt av diverse oönskade kryp nu också hittat några önskade – flera tvåprickiga nyckelpigor har överlevt ett bra tag (hurra! 🙌)
Om man har i åtanke att en planta är fri från kryp och lever helt isolerad – ändå dyker det plötsligt upp något; löss, trips osv. Upp med en hand alla som känner igen detta 🙋♀️. Så om man tror att det ska fungera att ha en skadedjursfri odling – lycka till säger jag bara, enligt mig är det omöjligt.
När man läser hur många vill odla giftfritt/ekologiskt så blir man ändå häpen över hur snabbt man samtidigt tar och delar med sig av tips på behandlingar som är tillåtna enligt gränsvärden osv. Ett exempel är såpbehandling mot löss; såpa, rödsprit och vatten. Inte så farligt giftigt men fortfarande inte så att man själv vill hälla det i sig. Och kanske hjälper det, men de växter jag har testat på har inte blivit fina på ett bra tag, såpan och spriten torkar ut bladen. För några år sen ville några skinnbaggar/bärfisar äta upp mina små lövkojeplantor. Snabbt som katten sprayade jag på ett avkok på chili på dom, tänkte att det är ju iaf inte giftigt. Det blev begravning – för alla småplantor.
Mitt mål är att ha såpass friska, starka och motståndskraftiga växter att de tål ett mindre angrepp av ohyra. I studier har det till och med visat sig att det i slutändan har gynnat växterna att ha skadedjur omkring sig – de lockar till sig andra organismer som är positiva för växten. Naturen överlistar oss alltid på ett eller annat sätt; ”Nature find its way” som de säger i Jurassic Park.
Tills dess att det sker i mina odlingar handlar det om att hitta vilka betingelser de oönskade krypen har och skapa förhållanden där de inte kan ta över – inte helt lätt i de ganska extrema skapade miljöer man har inomhus och i växthus. Solljus som ersätts med LED, begränsad jordmängd och kanske enfaldig jord som är långt ifrån växternas naturliga, luft som är torrare än torr, temperatur som passar bäst för människor osv.
Här är en lista med hur jag tänker kring de olika krypen som man vill ha så lite som möjligt av:
Sorgmygg:
Liknar fruktflugor, flyger/virrar runt strax ovanför jorden. De gillar fuktig och blöt jord. Vattna underifrån och låta jorden torka upp så mycket som möjligt. Hitta källan – det verkade finnas en bytta med jord som blivit för fuktig och som var bästa barnkammaren för dom. Egentligen är det inte de som flyger som skadar växterna, utan deras larver som äter upp rötterna.
Mekanisk bekämpning med gula klister-lappar nära jorden, försöker få dom att luta över jorden (vika spetsen som trycks ner i jorden), dammsuga i luften runt plantorna. Vissa använder sig av potatisskivor som läggs på jorden, larverna ska då krypa upp till potatisen och du kan fånga in och avliva dessa. Små koppar med vinäger, en droppe diskmedel och merparten vatten lockar till sig myggorna, de drunknar i vätskan som saknar ytspänning. Dessa brukar jag använda även till fruktflugor som samlas runt tomatskörden på hösten.
Jag steriliserar inte jorden. Många gör det och tycker att det är bra, men det verkar som att det ändå kommer in sorgmygg. Min tro är att de bra organismerna i jorden också blir förstörda av sterilisering.
Gröna löss:
Glasgröna små sitter på blad och stjälkar, de gillar de nyaste lite mjuka skotten/bladen på en planta. Här är det största problemet på pelargonerna och vissa andra inomhusväxter. Jag tror att de inte tycker om skarpt ljus för ofta sitter de lite längre in i växten på små färska skott/blad. När det blir stora mängder kommer några av dom att utveckla vingar – de behöver flytta till en ny koloni när det blir för fullt i den gamla.
Jag kör med mekanisk bekämpning; syna plantorna trycka ihjäl alla som syns, gärna varannan dag. På hösten tar jag bort de flesta bladen och tömmer bort det översta jordlagret i krukan. Det har fungerat för att hålla dom i schack och vissa sorter är mer benägna att få löss än andra. Just nu är det bara några få av plantorna som har löss och jag kan inte riktigt hitta den gemensamma nämnaren mellan dessa men det är alltid de sorterna som får och har löss typ hela tiden.
Vita flygare:
Små vita trekantiga flygande kryp. Sitter på undersidan av de översta bladen och de gillar mest tomat och gurka + varmt och torrt är deras melodi.
Att få till fukten fungerar i växthuset där man kan duscha med dimma men inne blir det blomspruta – inte jätteeffektivt. Mekanisk bekämpning med gula klisterlappar ovanför plantorna. Varje dag ruskar jag plantorna, vänder upp bladen och klämmer de jag kan. Många flyger upp och fastnar i klisterremsorna. De här är det kryp som jag känner är svårast än så länge – de är väldigt knepiga att få kontroll över.
Fönstertomaterna verkar alltid få dessa oavsett om det inte funnits vare sig i fönstret eller på plantorna innan de kom dit. Söderfönster inomhus är väl en extremt bra boplats för dem. Plantorna sätts ju sen i stora krukor utomhus och min tro var att ’där tar naturen hand om problemet’ och kanske gör det så men efter två månader mute i ur och skur finns ohyran fortfarande kvar. Plantorna har inga problem med flygfän utan växer, blommar och sätter frukt. Kanske är det så att det tom är bra för plantan? Kanske drar ohyran till sig rovinsekter som även hjälper till med pollineringen? Jag vet inte men hur som helst har jag flyttat mitt fokus från ohyresfria plantor till bra skörd, det är det som är det viktiga.
Trips:
Ser ut som ett svart litet streck, ett par mm långt. Mestadels på undersidan av bladen. Där de varit och sugit ut bladsaft bildas som genomskinliga små fönster i bladen. De gillar torr luft och paprika/chili.
Att duscha plantorna ofta är bra, hålla luftfuktigheten så gott det går. Sen jag började odla paprika och chili utomhus så har jag klarat mig ifrån detta men det blir intressant att se hur det lyckas i sommar när planen att ha dessa i växthuset igen. Här finns ett lite längre inlägg om trips.
Sköldlöss:
Ser ut som en liten uppbuktning, en sköld på barken/stammen till växten, färgen är nästan identisk med stammens färg. Finns uteslutande på persika hos mig, men de ska även gilla citrus. De skadar egentligen inte växten på något vis mer än att de kissbajsar så att bladen blir klibbiga, vilket i sin tur kan leda till mögel- och svampangrepp. De överlever vintern i kallväxthus zon 4.
Mekanisk bekämpning; under vintern när det inte finns så mycket att göra fö i trädgården är det en utmärkt tid att ta bort så mycket som möjligt av de små sköldarna, de är då torra och det blir lite grått mjöl där de har suttit. På våren kläcks de nya små lusarna och syns som grå små streck på stammen. Nu är blir de ganska mjuka och kladdiga att klämma. Om det inte är för kallt kan man duscha med hård stråle så att de sköljs bort. Under sommaren duschas trädet ofta (så att kissbajset sköljs bort) och om det sitter mycket sköldar försöker jag duscha bort dessa med hård stråle. Jag tror att getingar gillar sköldlöss/eller kissbajset för det har funnits en hel del av dom i trädet, vilket gör att pollineringen blir bättre.
Spinn:
Yttepyttesmå spindeldjur (kvalster) som suger på bladen. Det bildas ljusa/gula partier på bladen. Vid större angrepp bildas ett fint nät (spinn) runt bladfästena på plantan. De gillar torrt och varmt, gurka och persika är det som drabbas först, men om det är mycket kan de också gå över till typ allt som växer i närheten. Försvagade växter angrips hårdare.
Jag plockar bort angripna blad (främst gurka) eller grenar (främst persika) vartefter. Duschar ofta och har duschdimma står på en stund i växthuset, gärna varje dag. Drömmer om att ha en sån där liten dimfontän därinne som kan stå på och även vara snygg att se på. Fönstergurka blir lätt drabbat och där är det ju svårt att hålla fuktigt. Det finns tips om att ha i kiselgur i vattnet och duscha med men när jag läste om restriktionerna med att man behöver ha munskydd för att det är skadligt att få ner i lungorna gick det bort för mig. Kiselgur är ett mineral som bildar små vassa kristaller och som spinnet skär ihjäl sig på – problemet för mig är ju då att alla andra insekter också skär ihjäl sig 😳 Här finns ett lite längre inlägg om när jag fick ett större angrepp av spinn.
Grönsaksfly:
En liten oansenlig fjäril/fly som lägger ägg på bladen till växterna. Äggen utvecklas först till små illgröna larver som sen blir större bruna larver. De äter både blad och frukt. De gillar och äter typ allt som finns; tomat, paprika, chili, sallat, basilika, tagetes, sötpotatis, pelargon, krasse. Jag har inte sett dom på kål tror jag. Märker att de i första skedet hålls närmast jorden, små tomatsorter klarar sig sämre alltså. Längre fram på säsongen tar de sig uppåt i högre plantor. Gör större skada i växthuset än utomhus.
Jag bekämpar även här mekaniskt; skakar plantorna och plockar de som ramlar ner på jorden, ger till hönsen eller mosar. De lite större larverna är bättre på att hålla sig fast så här får man syna plantorna nerifrån och upp, och de är ofta svåra att upptäcka eftersom deras färg ändrar sig beroende på vad de äter – bra kamouflage alltså.
Svarta löss:
Ser ut som de gröna men är svarta 🤓 Har aldrig haft (än) inomhus, men däremot på buskar och träd ute. Fruktträd, bärbuskar, schersmin, rosor mfl får det här hos mig. De blir många många som nästan täcker blad och de yttersta grenarna. Här kan man se att det blir ordentliga skador på växtens toppar och är det ett nyetablerat eller en klen växt kan den nog stryka med.
Dock är det inte så svårt att minska deras framfart; att spruta med hård stråle kallt vatten så att de ramlar ner och upprepa med några dagars mellanrum brukar fungera bra. Försommaren är deras tid och sedan avtar det.
Rådjur:
En helt omöjlig ohyra, men ganska gullig 😏. Tyvärr tycker de väldigt mycket om tulpanlökar, jordgubbsplantor och andra perenner som har kvar bladen på vintern.
Jag sprider regelbundet ut blodmjöl på de första lökarna och annat som jag vill skydda. Det fungerar bra bara man kommer ihåg att göra det..
Som jag tidigare skrev så är det snarare regel än undantag att folk i sociala media/forum gärna vill odla eller köpa naturligt odlad mat/växter, men när baksidan av den naturliga odlingen visar sig är man supersnabb med att försöka utplåna ohyran, nästan ta till vad som helst för att ’rena’ sina växter. Vet inte hur många gånger jag läst om hur folk försöker bli av med sköldlöss, inte lyckas helt och bara för det kastar bort sin växt 😰 Så länge den växer och mår bra är det väl okej? Såklart att det finns växter som dukar under för ohyra, men de tål ändå förvånansvärt mycket. Och trots alla som bor bland mina plantor så är det som helhet ganska grönt allaredan. Den riktiga odlingen har ju inte riktigt börjat än 🤓 Och just det, jag har ställt dit en fläkt som ska försöka blåsa lite bättre fruktsättning på tomaterna ☺️
Boken Insekternas Planet av Anne Sverdrups-Thygeson är en fantastisk källa till kunskap om insekternas olika förmågor och mystiska samarbeten. Den har inte odling som fokus men väckte mitt intresse för insekter (och andra kryp) och ökade min förståelse för att de som vill invadera mina odlingar måste få finnas där de med. Som liten människa finns ingen chans att jag ska kunna styra alla de olika variabler som gör en odling till framgångsrik, jag måste helt enkelt låta naturen vara med och göra jobbet.
Har du någon ohyra som du lyckas leva i fred (typ) med? Listan kan säkert kompletteras med mycket. Tex skulle jag vilja lära mig hur jag kan odla kål utan nät, de är ju så snygga att se på när de inte måste döljas för fjärilarna 😍 Kommentera gärna!
