Publicerad i höst i trädgården

November-pepp

Oj vad det är svårt att gilla november! Man får verkligen anstränga sig för att hitta det roliga med livet och inte bara önska att tiden ska gå förbi. Att bocka av dagar och veckor som avklarade. Det jobbiga är nog att jag trivs bäst utomhus och just nu är utomhus ofta lite halvt otrevligt; regn och blåst – vilket också är bra för det är för torrt fortfarande i marken och blåsten är ju bra för att vi får billig el – så då kan man inte ens svära över det heller. Sen är det nog den varmaste höst jag upplevt, hittills har vi bara haft två tillfällen med -1º, men annars är det rätt ljummet. Då kan man inte klaga så mycket på det. Men jag tror att det är mörkret som är värst. Det är mysigt att tända ljus, men man kan ju inte sitta och stirra på ett ljus hela dagarna. En god vän jag har känner tvärtemot mig att det är jätteroligt med höst och november – jag försöker gå i hennes fotspår. Pyssla och göra fina höstdekorationer, tänka på jul osv. Särskilt när regnet strilar och potatisen ska upp ur lannet.

Snart en krans av diverse torkat material. Lite stelt om fingrarna.

Okej, nu ska jag rycka upp mig! Oktober har varit superfin, man har kunnat fixa och greja jättemycket! Tomatskörden har nått en ny rekordnivå; nästan 90kg (jag tror att det får bli ett eget inlägg om årets tomater lite sen), den puttelilla sötpotatisskörden är bärgad (1,5kg), dahliorna är uppe, sorterade, torkade, förpackade och inställda i jordkällaren. Alla perenner och buskar jag fyndade på sensommaren har kommit på plats i rabatten, 370 tulpan-, narciss-, krokus- och våririslökar har kommit i jorden. Växhuset är urstädat, fuchsior, fikon och faktiskt även olivern har kommit till sina vinterstationer. Morötterna är skördade (29kg, rekord här med) och står i jordkällaren tillsammans med ett gäng pelargoner och dahliorna. De mindre pelargonerna står nerklippta i plantrummet.

Äppelträden är klippta även om det blev i senaste laget för det stora närmast huset. Jag MÅSTE se till att klippa det i juli nästa år, det håller på att bli alldeles för stort. Med facit i hand så skulle det verkligen ha behövt stå längre ifrån huset, men vem trodde att facit skulle komma efter 20 år?

Förresten – jag fick ju en bok i födelsedagspresent; Konsten att beskära buskar och träd och bums kände jag att en beskärningsexpert ju också måste ha bra verktyg; en japansk såg klickades hem och SATAN vilken bra såg! Stora hårda grenar som brukar ta en evighet att komma igenom – som smör! Man får ju hålla i sig för att inte bara gå loss och kapa allt man ser. Har du något träd som du vill ha sågat i? Säg bara till. Jag lovar inte att det vare sig kommer bli snyggt eller bra, men det kommer garanterat att bli glesare och mindre 😁

Nu ska jag också se till att skaffa mig en bra sekatör också. Kanske ett sånt där snajdigt bälte att ha alla sin verktyg i också, lätt att bara dra fram när man står uppflugen i ett träd.

Till detta med pyssel då. Hittills har jag kunnat stå i växthuset eller stallet och pysslat, det är väldigt mysigt ända till det blir för kallt. Allt man tar i är ju lite fuktigt och det blir väldigt stelt om fingrarna att hållas och att ha handskar är inte riktigt min melodi, man blir så klumpig och mycket är ganska pilligt att hållas med. Kanske ska jag önska mig ett par såna där torgvantar med avklippta fingrar i varmt ullgarn? Då kan man nog hålla på lite till ute. Annars tror jag att nästa steg blir att göra iordning någonstans att kunna pyssla med skräpiga grejer inomhus. Kanske är det så att pellisarna får maka ihop sig så att jag kan vara i plantrummet? Man vill ju gärna ha bra med ljust när man hålls. Källaren är ju visserligen mer skräpvänlig men ljuset är inte särklit bra där. Jag behöver nog en pysselatelje. Undrar hur jag ska få med min motsträviga handbroms till sambo på den idén? Han är ju också den som är försteskötare på dammsugaren liksom. Kan säga att det inte var helt roligt att komma hem efter sista dagen innan höstlovet som också är utklädningsdag i skolan, och jag hade klätt mig till fågelskrämma på morgonen, rusat runt i hela huset med torkat gräs inte helt fastspänt här och där i kläderna..

Kvar att göra ute är att ta upp potatis och rödbetor. Grönkålen funderar jag på om den ska få stå kvar ute, men då måste det sättas dit någon sorts skydd mot rådjuren. Vitlök ska planteras men med den här varma hösten är det ingen större brådska med den saken. Komposterna ska tömmas (bla där vitlöken ska bo). Lanne och rabatter ska täckas med hösilage och sen funderar jag på att skapa en ny odlingsyta på ett mindre frostlänt område närmare växthuset. Den delen av trädgården som grönsakerna växer i är ju tyvärr också det ställe där frosten slår på först. Obra idé att ha tex pumpa och majs där egentligen alltså. Dock kommer nog rotfrukter, lök, bönor och kål få fortsätta växa där. Men då var funderingen på att där jag skulle anlägga ny yta är fd hästhage och med massor med kvickrot så torde det vara en god idé att skrapa av grässvålen med hjälp av traktorn och sedan täcka med hösilage där också. Och gärna redan nu i höst för att vara lite på gång innan våren. Jag tänker att maskarna hunnit göra endel av jobbet redan nu i under vintern och det kommer bli bättre odling där direkt. Helst skulle jag egentligen också ha dahlior där för att det nog håller mer fukt där, i den stora trädgårdsrabatten blir det otroligt torrt under sommaren och trots att jag varit så nöjd med dahliorna så ser jag att det är flera som nog mått bättre om de fått mer vatten under sensommaren. Baksidan av den tanken är dock att man ju vill kunna njuta av blomsterprakten i trädgården. Hmm, många tankar och funderingar blir det… Jag är lite känd för att ha svårt för att bestämma mig, den som har sett Gösta Ekmans Aftonbladet eller Expressen har också sett mig när det kommer till olika beslut. Tex vart något ska få växa. Eller vad man ska äta när man är på restaurang. Ibland undrar jag över varför det är så men har kommit fram till att jag helt enkelt inte vet om det är min sista måltid och då vill man ju verkligen få det bästa ut av den, eller hur?

Apropå att anlägga odlingsyta – det är så intressant att se hur jorden förändras när man tillför organiskt material. Den delen av rabatten som jag byggde upp under våren och sommaren 2021 består nu av fuktig mörk och djup jord, lätt att gräva i och full av kryp. Den delen som jag anlade under förra vårvintern är inte alls lika fin. Täckmaterialet är det som är fuktigt, jorden under är smulig och torr, ganska hård och gräsmattans rötter är kvar. Det ska bli intressant att se hur det ser ut till våren, om det beror på att tillförseln av täckmaterial eller om det bara är så att det är bättre förutsättningar på området som jag anlade tidigare. Förutom att täcka med hö så ska jag även kompostkvarna ner det som vuxit där under sommaren så att det hinner brytas ner till nästa säsong. Tur att man har en trädgård som man även i tanken kan leka och hålla sig sysselsatt med – även när vinden viner och regnet piskar 😄

Just nu är plantrummet också en plats för torkning av diverse frön. Muggar, fat och kuvert är utspridda med frön av allt som jag kunnat plocka av ur rabatten med blommor. När vintern är som mörkast ska jag sortera och katalogisera, drömma om ännu en sommar med ett överflöd av blommor och växtlighet. Men nu har det faktiskt slutat regna och det är dags att ta tag i sitt liv – lyft röva från stolen och ut och plocka upp resten av potatisen, är du odlerska eller latmask?

Syns den blivande blomsterprakten? 😃
Annons
Publicerad i förodling, inomhusodling, jordförbättring, pelargon, varmbädd

Vårbruket är igång!

V i l k e n h e l g !

Solen har lyst och värmt upp, snön smälter så sakteliga undan, fåglarna kvittrar och nässelfjärilarna fladdrar runt med slitna vingar. Jag har alltid den här tiden på året lite svårt att göra bara en sak och få det klart utan hoppar runt och påbörjar lite överallt. Och sen blivit lite besviken för att jag inte blir klar med något. Det har blivit bättre, men bara för att jag inte låter mig bli besviken utan försöker dela upp projekten i mindre delar. Ett sätt att bejaka mig själv och konstruera min verklighet så att jag känner mig nöjd. Tex ska det bli varmbädd i växthuset. Så då grävde jag ur ungefär hälften av bäddarna och fyllde på med lasagne (hösilage-hästskit) i en del av den. Och så får det bli en till del lite längre fram. Det blir en uppdelning av arbetet och dessutom kommer det bli varmt under längre period förhoppningsvis. Än så länge har jag ju inte så många sådder som behöver den där värmen så det blir win-win. Det är ju också bra för kroppen eller kanske helt nödvändigt, att inte göra allt tungt arbete i ett svep. Varmbädden är till för att skapa undervärme åt plantbackar och för att skapa ny näringsrik jord till det som ska växa där längre fram. Inte så mycket för att jag ska odla smågrönt direkt utan det får bli i godisaskar tills det går att odla ute.

Den gamla jorden ifrån växthuset körde jag ut till det som ska bli utökningen av snittblomsrabatt. Det grundade jag också med skrufset som kunde krattas ihop under Yggdrasilen, grankottar efter hackspetten, döda grenar och en hel del gamla löv. Och såg man på; myrorna har vaknat!

Nyvakna myror som värmer sig i solskenet 🥰

En gammal hösilagebal har körts fram och ska lite pö om pö att läggas ut uppepå rabatten, det ska ju också dit och om man nu har en traktor kan man ju använda den. Men det ska ju också finnas lite hästskit i botten av täcket och än har det inte tjälen helt tinat ur så här får man ha lite tålamod.

Nytest för iår är ranunkler och bukettanemoner. Läste att ranunkler inte vill gro i värme utan snarare mellan 4-8 grader. De blötlades i 3h och sen i jorden utan att vattna och så får de stå i sadelkammaren där det håller ca 8-10°. Anemonerna fick flytta in i växthuset tillsammans med kallsådderna. Ibland känns det som att man kan och har testat allt vad gäller odling och så dyker man på något nytt och då vet man plötsligt ingenting igen. Både lite frustrerande och spännande och förmodligen varför jag är så fascinerad av det 💘

Och nu såhär mittimars börjar det plötsligt hända grejer på riktigt i odlingarna, de få tomatplantor jag sått har slutat stampa och nu är de igång på allvar. Kommande helg ser lovande ut för omskolningsaktiviteter 😃

Dvärg- och ampeltomater redo för omskolning.

Endel av pelargonerna har fått flytta in och så får vi se om de in tänkas vakna upp lite snabbare. Än ser de rätt döda ut.

Flera av dom planterade jag i lite mindre krukor. De hade släppt ur jorden och jag tänker att de dels löper mindre risk att stå för stort (ofta kan det ju bli lite blött om de har för mycket jord) och dels tar det mindre av min värdefulla plats inne.

Ser alltid rätt tveksamt ut när de kommer ut.
Lite grönt finns det i dom.

Dahliorna har fått lite jord i sina påsar och har fått komma in i källaren. Inget vatten utan bara jord (den är ju lite fuktig) tills dess att de har börjat sätta lite skott.

Planer för kommande helg är förutom omskolningen att få tomat- och luktärtsfrö i jorden. Även om inte prognosen säger lika mycket sol då så ser det ut som att de frostiga nätterna kanske börjar mattas av och det ska bli skönt 💚

Publicerad i Giftig jord, jord, tomat

Jordexperiment

Den stora snackisen bland odlare i år har ju varit den förgiftade ekonäringen och problem med småplantor av tomat och chili. I princip alla odlingsvänner jag har bekräftar problemen med detta. För ett tag sen skrev jag om några tester jag som jag gjort med nysådder och plantor i olika jord (som man kan läsa om här) Det är mycket intressant men ger inte hela svaret på problemen.

Av de som såddes inne och stod under lysrör var det bara Garden Pearl som kom igång lite hyfsat, Whippersnapper och Tumbling Tom grodde, växte lite och började dö av.

De som grodde i växthuset grodde efter en bra stund (det var ju så förbenade kallt där i april-maj) men växte sen på och beter sig som plantor ska. Eftersom platsen egentligen är slut blev det en habrovink: ner med hela klustret av vardera sorten under persikan. Stackars dom!

Ampeltomater planterade i kluster under persikan

Slutsats? Tja.. Ljuset och värmen spelar roll. Kan det vara så att plantorna inte växer lika bra eller blir hämmade av ledljus? Inomhus-test-plantorna blev ju aldrig någon riktig fart på ens de som ändå kom igång litegrann. När jag har forskat lite mer på de tidigare plantor som såg skruttiga ut så ser det ut som rothalssjuka som enl Google kommer av parasitsvampar som finns i jorden, från gammalt växtmaterial. Det kan ju förklara varför det funkar för plantor som hamnar i direkt solljus – svampar växer inte där det är ljust, varmt och torrt.

Nästa försök med ett mer renodlat jordexperiment, tre lika stora plantor av Söta Karin i varsin kruka med jord från Plantagen, mitt trädgårdsland inkl lite hönsskit, samt från Ica. Ett småskaligt test som ändå ger en hel del information.

Fr vä: Icas, Plantagens och egen

Såhär drygt en och en halv månad senare dokumenterades projektet på nytt.

Fr vä; Plantagen, egen, Icas

Man ser på de gulnade bladen längst ner på plantorna att de har kvävebrist (inte så konstigt med så små krukor och ingen ytterligare näring som tillförts – plågsamma växtförsök). Icaplantan har dock klarat sig lite bättre. Vad gäller storlek på planta så ligger Plantagen efter och ser man till knoppar och blommor leder trädgårdsjorden. Ingen av dom har orkat sätta frukt utan blommorna ramlar av. Nu har de kommit i slutkrukor och fått mer jord från respektive tillverkare.

Plantagen
Egen
Ica

Anledningen till de icke fyllda krukorna är att jag bara hade en liten slatt kvar av Plantagen-jorden och med tanke på hur det gått för den plantan såhär långt har jag ingen större lust att köpa mer jord därifrån. Experimentet hålls vid liv ett tag till genom att alla tre plantor fått ungefär lika mycket jord iaf. Antagligen får jag på det sättet även ett lite snabbare utfall av testet än om det funnits mer jord. Jag vill ju lite grann testa av hur länge näringen i resp jord räcker.

Och så som alla spännande historier slutar..

.. To be continued..

Publicerad i gurka, jord, jordförbättring, ohyra, sköldlöss, tomat

Det våras för sköldlössen.. Not..?

Förra våren skrev jag ett inlägg om hur jag försöker att minska skadorna av sköldlössen och att vi (sköldlössen och jag) ska kunna leva i någon slags harmoni. Här kan du läsa hela inlägget om det.

Döm av min förvåning när min goda granne för ett par veckor sen inspekterade mitt träd och säger ‘ja, du har ju inte lika mycket löss som vi har iaf’. ‘jodå’ svarade jag ‘de har bara krupit in på baksidan av grenarna så du inte ser dom.’ så började jag kika lite själv och insåg att hon hade rätt. Det var verkligen inte många löss där. Jag har liksom inte hunnit kolla så mycket efter dom just i år, tänkt att det tar jag när det är dags för klippning (vilket det iofs har varit ett tag, men tiden – den berömda, räcker inte riktigt till). Nu har jag kikat lite då och då, visst finns det några löss, men inte alls som det brukar vara. Hur i hela friden gick det till?

Grenar utan sköldlöss och rena blad utan luskiss

Jag försöker tänka mig in i om det kan bero på något som jag har gjort, eller vad som kan ha påverkat. De ordentliga köldknäpparna i vintras? Eller kan det ha med att jag la in en massa gräs+hästskit samt täckte med plast för att hålla fukten? (här kan du läsa om vad jag gjorde) Det är typ de enda sakerna som jag kan komma på har varit annorlunda. Det ska bli extra intressant att se hur det fortskrider med trädet i sommar. Än så länge växer det som jag vet inte vad (som vanligt alltså) och bra fruktsättning trots att det var så ruskigt kallt att de humlor som vågade sig ut frös ihjäl.

Det här med jordbehandlingen måste jag ändå skriva lite om utfallet av. Det var nämligen en lyckad strategi så här långt. Under våren har jag utöver införsel i höstas anlagt små varmbäddar på ett par ställen så där finns det mycket mask och är blött och lite kletigt. Täckningen med plast tjänade sitt syfte, fukten hölls kvar och det fanns aktivitet så fort det blev tillräckligt varmt i jorden.

Och tomaterna gillar uppenbarligen att bo i nästan ren hästskit – det växer som attan – och blommar! Annars finns ju en risk att det bara blir en massa blad om det är för mycket gödning. Det jag gjorde var att gräva runt det gamla och nya, jag strödde på lite av en blandning av vedaska, benmjöl och magnesium innan planteringen. Nästa steg är att lägga på lite hönsskit och sen täcka med hösilage för att hålla fukt och tillföra lite långsam näring.

Black Beauty & 1884
Solguld, sådd 21/3 och den som kommit längst so far. Ska det bli en normalstor tomat som vinner racet iår? Spänningen är olidlig 😁

Gurkan har blivit utsatt för en dryg vecka sen. Där var jorden inte alls peppad innan eftersom fuchsiorna var nedgrävda där över vintern. Nu la jag ner lite färsk hästskit och en rejäl dos bokashi. Ingen har dött än iaf och det får man ju vara glad för.

Fönstergurkorna ser lite skamfilade ut men blomningen har tagit fart igen.

Nu måste jag nog försöka binda upp lite tomater innan det är dags att fira student 🌸

Publicerad i försådd, Giftig jord, jord, lök, Odling

Sådder och jordinspiration

Tur att man har sin blogg! Tittade tillbaka och såg att jag för ett par år sen haft lyckat resultat av förgroning av lök. Det kan ju komma på sin plats när man har skaffat sig flera kilo sättlök. Jag förgror i en kartong (jag har heeelt slut på byttor) lägger i lite jord, ställer lökarna åt rätt håll och fyller på med jord så det täcker. Ingen vattning än för jorden är lite fuktig så de ska få komma igång med den först. Årets sorter är gul lök; Stuttgarten Reisen, Troy och Centurion, rödlök; Red Ray och silverlök; Snowball.

Annars så har jag i princip gett upp med den frösådda löken. Det kom upp några strån först som sen försvann i tomma intet. Såhär i elfte timmen har det dykt upp ett par strån igen så de får stå som de är men jag har inga förväntningar alls på dom.

I år är året då vi får se om bondböna var en passande grönsak att odla här. Jag hade den ju förra året med i mitt tycke väldigt bra resultat men det räknas nästan inte eftersom jag ofta verkar ha nybörjartur i odling. Det går bra utan att jag vet hur man gör, men sen när jag tror att jag lärt mig och gör med lite mer eftertanke så kraschar det. Nåväl, med massor av eget utsäde sen i fjol + några nya varianter så lär jag iaf få ett utfall. Tanken är att jag ska så dom i omgångar, och de första förodlas i växthuset. Eftersom jag även har slut på småkrukor (de som jag haft mängder av och som jag tyckt varit för små för att odla i – de torkar ju ut så fort) så blir det repetition på förra årets egentillverkade rotningskuber. Man tar en liten fyrkantig plastkruka (typ hyacintkruka) fyller med rejält blöt jord (läs geggamoja) trycker/knackar ut dom tätt ihop på en bricka eller plåt med kant på som man gör när man bygger sandslott. Sätt en böna i varje kub. Det ska inte vara för mycket luft mellan varje för då kommer de torka ut för fort sen. Plåtens kant gör att man kan hälla på vatten brevid kuberna och de kan hållas fuktiga.

Bönorna ska tryckas ner i jorden.

Det går sådär för rädisorna i varmbänken efter frostnatten, Gör-om-gör-rätt satte nya rädisfrön och väntar..

En sak som ändå är lite intressant och som jag får chansen att lära mig något av den här jordskandalsvåren är om hur sent tomater kan sås och om det isf hinner bli någon skörd. I så många omgångar som jag sått i år har jag aldrig gjort med tomaterna förut. Och visst är det några av de som sattes där i början av mars som är lite större, men de flesta har inte börjat blomma än.

Solguld sådd 25/3, fått knoppar

De som fortfarande står kvar inne under lysrören har nu betydligt mer plats och tar verkligen chansen, de har blivit riktigt fina!

Och apropå jord.. Jag var med på Lena Israelssons föreläsning om att odla jord – mycket bra och intressant att ta med sig där. Tex när man släpar hem dyra säckar med 40l kogödsel är det bara 1liter som faktiskt är just gödsel. Så lite som 2,5% räcker tydligen för att få kalla det för gödsel – vilket jädra lurendrejeri! Resten är torv och annan utfyllnad. Jag tyckte väl att det inte blev nån skillnad när jag la på två säckar i växthuset för första gången förra året… 2 liter gödning till hela alltet liksom..

Och problemen som många upplever med småplantor som vissnar och som skulle kunna vara vinass är enligt några forskare strukturfel i jorden, den blir för kompakt, då uppstår dessa symtom. Lite konstigt ändå, tomater är verkligen inte petiga utan kan ju växa nästan var som.

Jag skrev till Plantagen och klagade/frågade men de slog direkt ifrån sig, ingen vinass i jorden och ”eftersom de använder naturgödslade produkter som innehåller hönsgödsel som är restprodukt från lantbruket så kan de aldrig garantera att jorden är fri från bekämpningsmedel.”

Det är inte klokt! Lena berättade att bekämpningsmedel passerar komagar utan att alls förändras eller brytas ner och kan finnas i tex halm och foder. Det innebär ju att jordarna blir mer och mer förgiftade av det allteftersom man lägger tillbaka gödsel på jorden och sen antagligen besprutar igen. Alltså är allt vi har nu kontaminerat och snart kan vi inte odla mat utan att använda konstgödsel. Snacka om att mänskligheten tar död på sig själv. Sågar grenen man sitter på. Och min plätt på jorden kommer inte heller undan även om jag inte tillför giftet direkt utan via matresterna som jag komposterar. Eller via fodret som jag matar hästarna med.  Känner mig både röd och svart i sinnet när jag ältar detta 😡😩😓

Föreläsningen var väldigt bra iaf, jag är faktiskt redigt sugen på att labba med att göra egen jord nu, jag blir så himla trött på att bli lurad. Lena gav oss både sitt eget recept och även Nils Åkerstedts gräsklippsvariant på att bygga en egen jord. LEna använder 1/3 kompost, 1/3 gammal jord och en 1/3 plantjord.

Recept på gräsklippsjord

Hon tipsade även om att använda barkmull. Om man tillför lite extra kväve första året så är det toppen tydligen. Och den jord som ingen haft problem med är coops jord som är samma som Rölunda. De har också ett pelleterat kogödsel som är bra. Hasselfors sågade hon helt och menade att den inte varit bra på många år. Hon förklarade fördelar med att ha växelbruk och vi fick en bild av exempel på växtföljd.

  1. Mycket näringskrävande, tex kål och purjo
  2. Måttligt näringskrävande, tex sallat, morot, persilja
  3. Kräver små mängder tex potatis
  4. Berikar jorden med kväve; bönor och ärtor

Jag har ju tyckt att det här verkar lite krångligt och bara flyttat runt lite på måfå, inte samma gröda två år i rad men inte särskilt strukturerat, men det här blev tydligt och inte så svårt tycker jag. Grejen är ju att jag har en lite egen ordning, när jag gör ett nytt land så startar jag det med potatis i hösilage, frågan är då om jag ska satsa på bönor och ärtor där år två, för jorden känns som att den är riktigt bra då? Sen är ju mina ytor förhållandevis små och man måst e tänka in höjder också så att stora grejer inte skuggar och skymmer de lägre. Spännande detta!

Och så till slut upptäckte jag hur jag ska komma ihåg när och hur det går med allt jag odlar – jag ska ha en kalender! Vilket fantastisk uppfinning! Ordning och reda, struktur och finess! Va? är det något som funnits i tusentals år? Och som många använder? Och som jag själv använder varje dag fast inte till odling? Ibland är man allt rätt trög… Nu har jag iaf gjort en kalender ifrån en eminent mall i excel, den kommer hjälpa mig att inte behöva leta så iniförjordat när jag ska komma ihåg när var hur osv.

Odlingskalender

Publicerad i #nodig, jord, kompost, täckodling

No dig och skapa mer jordfabriker

Sist var jag ju lite fundersam över klimatet i bäddarna i växthuset. Nu har jag tänkt ut ett experiment för att se om det går att få igång jorden och nedbrytningen även därinne. Hämtade in ett par skottkärror med gräs+hästskit, slängde på ansenlig mängd hönsskit, vattnade och täckte med plast. Eftersom hästdyngan är blandad med spån kan det vara bra med tillförsel av kväve (hönsskit) och nu är det ju inga plantor där som kan bli brända eller få för mycket bladmassa så..

I det märkliga året 2020, utomhus 14° i november

I komposten har jag tänkt ut en plan med att blanda jord och köksavfall för snabbare jordtillverkning. Eller för att trimma maskarna/anställa fler på rätt ställe.

[Kommer maskarnas fackförbund bli glada/protestera? Mina försök syftar ju till bättre miljö för maskarna men de kanske inte gillar att få ‘ligga ute’ på jobb, eller inne blir det ju när de får bo i kompostbehållaren. Ojoj! Nya bilder i mitt huvud: maskar med hattar på huvudet kommer på rad, arga ansikten. Plakat o grejer. Hur ska det gå?]

Well.. Jag tror nog att de kommer bli glada om det ger dom möjlighet att bli fler och som dessutom håller sig mätta.

Jag har läst lite från Charles Dowdings sida och blir väldigt intresserad. Han skriver om rätt andelar brunt (jord antar jag) och grönt (icke nedbruten material antar jag igen). Jag ha inte riktigt greppat vad som är ‘rätt andel’ ännu men det kanske visar sig? Väldigt intressant hur som helst och lockande att experimentera.

I landet har alla gamla krukplantor fått bli början till nytt material, jag samlar ihop löv för att täcka alltihop med. Det tar sin tid, krafterna räcker inte med elakt virus i kroppen, men det som är gjort är gjort och lite är mer än inget. Jag är lyckligt lottad som inte blivit dålig på riktigt.

Förresten har det ju kommit en film som heter Kiss the ground som ska handla om jorden och microorganismerna som vi är så beroende av. Det ska bli spännande att se den, och tänk, bara tänk om det är något jag kan använda mig av med eleverna i skolan? *hoppashoppas 🙏