Jag trodde att jag blivit ganska bra på att hantera olika typer av motgångar i form av ohyra. Och ja, det har jag insåg jag idag när jag höll på att städa i växthuset. ”Gammal” ohyra har jag egentligen inte så mycket problem med, spinn motar jag genom att hålla luftfukten hög, grönsaksfly jagar jag för hand, skakar plantor så att de ramlar av, mosar de som inte har vett att hålla sig fast ordentligt och odlar inte låga plantor i växthuset tex. Gröna löss har jag iofs varit lite förbannad på under hösten nu när pelargonerna kommit in – men plötsligt känns det som att sköldlusen är min vän och den gröna lusen sitter ju åtminstone still och väntar på att bli avhyst. Årets nyhet; vita flygare – riktigt svåra att bli sams med känns det som. Och vart kommer de ens ifrån? Det kan man iofs undra med alla löss, vart kommer de ifrån? Plötsligt sitter de bara där och gonar sig. Från ingenstans. Teleporterat sig dit liksom.
Jag vet heller inte vad de vill egentligen för jag kan inte se att de skadar plantorna, men de kissbajsar så in i..! Och de flyger upp så fort man tar i plantan, de landar direkt på en ny och jag vet inte alls vad de inte gillar så att jag kan skapa en miljö som är mindre gynnsam. Dessutom verkar de vara allätare och trivs på gurka, persika, tomat, paprika, pelargon, granatäpple och ja, det verkar inte finnas något som inte passar dom. Suck!
Jag har ju bestämt mig för att inte spreja saker på mina växter, det har aldrig fungerat särskilt bra och nu hoppas jag att vintern ska hjälpa mig. Jag städar ur, tar bort gamla blad så att de flesta levande försvinner ut i naturen – där har de inte samma genomslagskraft. Jag tar även bort gräset som jag täckt bäddarna med och sopar rent så gott det går. Till våren blir det skurning av glasrutor med såpa förstås. Sen får det räcka.
I filmen Avatar, när huvudpersonerna är i trädkronan och det flyger upp en massa självlysande flygfän runt dom på ett förstummande vackert sätt och till ljuv musik uppstår kärlek både till naturen och mellan karaktärerna. Jag hörde ingen ljuv musik och kände mest kärlek till mina andra löss när jag stod där uppflugen på en stege, rivandes gamla blad i persikan med spretiga grenar i håret och flygfän virvlande runt huvudet. Det är knepigt att känna sig tacksam mot såna som virvlar in i ens näsa och skapar nysattacker och dessutom undrar jag, självlysfäna i Avatar, kissbajsar de också i sitt träd?
Om jag tänker på vita flygare som dessa kanske jag kommer att tycka lite bättre om dom?
Det blev för mycket.. Just nu kämpar jag för att komma ihåg känslan av stress när alla tomater skulle avyttras och planteras. Jag ska inte gå in i förodlingens vedermödor då jag skrivit tillräckligt mycket om det tidigare (problem med jord, ohyra osv). Värt att nämna kan ändå vara att de plantor som jag fick frön av som jag tyckte alldeles för sent (21 mars) var de som var bäst när det var dags för utplantering. Att inte ha för trångt på odlingsbänken under lysrören är också något att komma ihåg. Årets första tomat (från de plantor som skulle sitta i växthuset) kom från just en av de plantorna, en Solguld, normalstor gul busk- och kulturarvssort.
Solguld
Den jätteroliga delen med att ha mycket plantor var att jag kunde dela med mig rätt mycket via fb och till vänner och kollegor – det är så kul att möta odlingsintresserade och byta erfarenheter och i andra fall kanske lyckas väcka odlingsintresset hos såna som ännu inte upptäckt den glädjen. Den jobbiga delen är när plantorna växer ifrån en och det inte finns plats för de man vill spara. I slutet av maj var det planteringsmaraton; jag satte ut allt som var kvar i växthuset. Jag lyckades under loppet av en dag samla på mig mer än 10.000 steg därinne och även dra på mig kristallsjuka på kuppen. Förmodligen blev det för mycket av att böja sig, huka, resa sig, bära, vrida runt och försöka tänka ut den smartaste placeringen av varje liten bebis. Yrseln höll i sig ett jäkla tag (ända fram augusti) och jag vill för allt smör i Småland inte få det nån mer gång i mitt liv 😬
Nåväl, tomatplantorna placerade vid pålar i landet; de gick bra men med tanke på den högre risken för potatisbladmögel pga närheten till potatislandet kommer jag inte att ha det igen. Busktomater Solguld, Scotland Yellow och 42 days samt dvärgar Red Robin, Yellow Canary, Venus mfl placerades framför stallet. Tio busktomater producerade ca 20kg tomater. Förbättring av det blir att hitta nån busksort som är högproduktiv och lagrar lite bättre än dessa, som kanske är röd också.
Överlag kan man se att det blir betydligt fler tomater ute. Säkert är det för att både den större mängden insekter och vinden hjälper till att öka befruktningen av blommorna. Dock är de ju förstås inte lika snabbt klara ute.
I växthuset fanns till sist 88 plantor. Tydligen ett magiskt antal då det är exakt samma som jag haft de senaste åren. För många visar det sig lite längre fram på säsongen..
Jag har tänkt bli mer sträng på vilka sorter som ska få fortsätta nästa år eftersom det är så roligt att testa nya. Jag har visserligen tänkt på det sättet nån gång tidigare (typ varje höst) men jag ska ändå fortsätta försöka. De sorter som jag haft i år och som ska få följa med till 2022 är;
Körsbärstomater:
Jordgubbs, röd
Sungold, orange
Ambrosia Orange, orange
Rosa (Rosella?), brunrosa
Green Envy, grön olivformad
White Sweet Cherry, vit-ljusgul
MeiWei, mörk röd (förmodligen ett frö av annan sort som hamnat fel)
MeiWei, röd
Söta Karin
Dvärgar och ampel, som i första hand ska få vara i fönster och ute:
De som inte ska få fortsätta är: Brandywine Yellow, Candy Sweet Icicle, Jochalos, Coyote, Delice de Neuilly, 100 & 1000 (det är bara för jobbigt att skörda..), Sweetie, Copia, Maja, Zimmertomate Blau. De två sistnämnda är dwarfar som betedde sig jättekonstigt, blev missväxta och fick inte någon skörd att räkna med, de andra är för låg avkastning på för att vara odlingsvärda. Visst är jag duktig som tar bort så många? ☺️
Sommaren bjöd på skiftande väder, väldigt varmt och rätt kallt emellanåt. Svenska sommar? 1884, Lucinda och nån av de svarta fick lite pistillröta. Jag kopplar det till vädret, tomater som får kaliumbrist kan drabbas och det är lätt hänt om det blir ojämn vattning som ju då också kan vara en följd av häftiga värmeböljor. Överlag verkar det vara bifftomater som drabbas i första hand. Jag lät dom sitta kvar och mogna och skar sen bort det som var fullt. Ingen fara med smaken men det är ju såklart synd.
Ett problem som dök upp i växthuset var larver av grönsaksfly. De tog sig an först de låga plantorna sedan klättrade de uppåt. Nästa år kommer dvärgarna att få bo utomhus där det finns fåglar och annat som tycker om larver. Och förhoppningsvis känner jag igen flyna lite bättre så jag kan vara med från början.
I sommar har jag också ordentligt testat på att köra med flera toppar på ett antal plantor. I vissa fall var det helt okej, tex Sungold funkade bra. Ambrosia Orange höll på att ta över växthuset, tre toppar fick trippelt med tjuvar osv (där får man passa sig alltså!)
Djungel! Efter sträng avbladning
Moonglow orkade inte med att bära fram frukt på flera toppar – hon är en riktig primadonna – hade hon varit ett uns mindre god hade jag inte fortsatt med henne, hon är inte särskilt produktiv.. Det verkar som att stora och biffar har svårt att orka med fler än nån eller ett par rejäla klasar med frukter vilket nog tyder på att de inte ska ha flera toppar dessutom. Småtomater går nog att välja lite som man vill och har plats till.
Årets första Moonglow 22/8
Total skörd för alla tomater blev till sist ca 80kg. Rekord för mig och väldigt lyxigt att jag kunnat äta tomatsallad till lunch typ varje dag i ett par månader. Nu börjar de att bli lite mindre goda de som ännu lagras och fungerar bäst som tillagade. Dock har jag åtminstone en back med Ponderosa som så smått börjar mogna fram. Är man inte den mest avundsvärda människan när man har hemodlade tomater på mackan i januari-februari?
När jag jämför med resultatet på hösten och med hur tomaterna klarade lagring så tycker jag att det verkade gå bättre 2020. Inte lika stor skörd, men de lagrade bättre. Kan det vara så att de inte var riktigt lika klara när jag plockade in dom och att de eftermognade långsamt? Det var ju också så att jag fick vansinnigt mycket av Scotland Yellow (som satt ute och behövde plockas av redan i mitten av september). När de kom in mognade de snabbt men blev lite mjuka och inte lika goda. Av dessa blev faktiskt en hel del förstörda.
En lärdom för året som jag kommer ta tillvara på till nästa år är att dvärgbusktomater är allra godast inne i ett fönster. De är också ganska bra utomhus men blir inte så smakrika när de sitter i växthuset. Alltså; dessa ska jag så tidigt (nu) och ha ett gäng inne. Sen kommer jag nog så några som ska få bo ute, men de ska inte sås förrän de kan få växa upp i växthuset, kanske i början av april.
Sorter som jag är sugen på att testa är:
Black Opal, brun körsbärs
Loxton Lass, orange dwarf
Grinch Cherry, grön dwarf
Alice’s Dream, gul-svart dwarf
Sibirjak, röd busk, tålig och produktiv
Anmore Treasure, röd dwarf
Så funderar jag lite på följande lagringstomater; Patanara, Bombeta eller Grappoli d’Inverno.
Ett sätt att begränsa antal plantor är att sätta endast exakt så många plantor som jag vill ha. Kanske är det så jag ska göra. Hur det nu ska gå till..?
Det är så himla mysigt att sitta den här tiden och tänka på de läckra tomaterna man haft och drömma om att hitta nya favoriter. 💚🍅❤️
Candy Sweet Icicle RosaScotland Yellow Bumble Bee Vesuvio Giallo Meiwei, förmodligen frön som kommit fel, men så goda att de får följa med till 2022 Black Russian Vacker även på insidan1884 i framkant och Ilses Orange Latvian längre bakGott&blandatAlla tomater skördade och sorterade.
… är inte bara genomtidernas bästa julkalender, det är också ett allmäntillstånd i mitt växthus just nu.
I kombination med att jag i början av säsongen tänker: ”Ah plantor med flera toppar = fler tomater – toppen!” När jag sen även laddat på med ordentligt med gödning så blir det ju också en fantastisk tillväxt ”plantor med flera toppar behöver ju såklart mer näring”. Tänk 88 plantor varav typ hälften har dubbla toppar (några har faktiskt tre) = 134 plantor. Sen hinner man inte riktigt med där att ta tjuvarna – ”det är ju så mycket att göra och herregud, plantorna är ju så små, en topp till gör väl ingenting?” Man vattnar och står i, solen skiner och man väntar ivrigt på att få sätta tänderna i den första tomaten – det går såå sakta. ”Växer de ens någonting?”
Så plötsligt i slutet av juli – plantorna är uppe i taket, de viker/lägger sig och där uppe, utom bekvämt räckhåll för mina ansande fingrar, där växer de som aldrig förr! Såklart har det sin naturliga förklaring, det är ju varmast där, ljusast också för den delen och dessutom har ju då de som kommit upp dit rejäla rotsystem och ordentliga förutsättningar för att förse sig med både ljus, fukt och näring. Och som alltid störst kör först; den som är stor har bäst möjligheter att växa ännu lite mer. Däruppe under taket, där formligen sprutar det fram tjuvar! Nu har jag i flera dagar hållit på att försöka rensa ut lite, (s)toppa så att de inte spränger taket.
Längst upp under taket – där vill det växa jädrar! Här är det Ambrosia Orange som har tagit över totalt.
Dessutom influeras man av olika odlares tankar kring avbladning eller inte. Några menar att plantan behöver ha mycket blad för att kunna producera frukter – kolhydraterna bildas i bladen för att sedan gå till frukterna. Andra menar att det finns en överhängande risk för bladmögel senare på säsongen – i augusti blir det alltid lite fuktigare i luften, risken ökar med mer bladmassa.
För en vecka sen var jag lite tveksam till huruvida jag skulle blada av eller inte och var ganska försiktig i klippandet. Sen ombestämde jag mig. Jag har förutom rejält med spinn även fått in grönsaksfly, en rackarns larv som äter lite här och där på blad, stammar och tomater. Den förstör faktiskt mer än vad spinnet har gjort. De får det väldigt mysigt om det är alldeles tätt med blad och jag får stora svårigheter att hitta dom för deportation. Min nya strategi är att helt enkelt att leta efter dom och sedan plocka bort dom. Vissa skriver att man kan skaka plantorna och då ska larverna rasa ner. Funkar inte hos mig, de håller sig stadigt fast och ramlar minsann inte ner. Med tanke om hur mycket blad som är uppätna tycker jag dock att jag hittat förvånansvärt lite larver. Får se om det avtar nu, de kanske har blivit flyn och flygit iväg helt sonika.
Nu har de små stackare som fortfarande finns lite liv i (Maja, Tumbling Tom, Chibikko, Delice de Neuilly, Venus, Red Robin) fått flytta ut i en pallkrage som blev preppad med en massa bokashi.
Låga tomater som fått emigrera.
Sen tillkommer faktiskt ytterligare ett skäl till att få in ljus i plantorna: blommorna befruktas inte om de är täckta av bladmassa. Det här problemet verkar inte vara lika stort utomhus – jag antar att vinden och den större mängden insekter löser problemet där. Men i växthuset behöver blommorna ha lite mer fritt för att bilda frukt – DETTA MÅSTE JAG KOMMA IHÅG! Så att jag inte står där nästa år med samma problem.
Hur ska jag komma ihåg hur jäktigt det är i maj när allt ska planteras/avyttras och i juli när allt växer ifrån mig att jag inte i jan-mars ska sätta så förgjordade mycket frön??? Jag skulle behöva ha något mer att göra i januari-mars så att jag inte har så mycket tid då.
Saker som skulle hjälpa mig att inte få för trångt/att hinna med:
Så paprika i slutet av februari. Bara några stycken. Sorter som är snabba och tillräckligt bra är: Ferenc, Zlata, Cornetto, Korosoko. King of the North och Chocolate ger ju stora fina paprikor men är långsamma.
Så chili i början av mars. Lite fler än paprikan men inte så många sorter.
Göra den stora tomatsådden i slutet av mars. Inte så många.
Inte skapa plantor med flera toppar – vissa tar över (Ambrosia Orange) andra orkar inte med att få tomater på flera toppar (Moonglow, biffar). De som funkar bra med flera toppar är tex Vesuvio Giallo, Green Envy och Principe Borghese.
Ampel- och dvärgtomater ute – de är tillräckligt snabba så de hinner lätt med även om säsongen är kortare – i växthuset blir de alltid klara långt innan säsongen är slut även om de inte blir angripna av diverse ohyra.
Nu har jag iaf börjat glesa ur och det tar sig:
För ett otränat öga så kanske det iser lite vildvuxet ut ff men det är mycket blad bortklippt.
Det är faktiskt något alldeles otroligt mycket ohyra iår. Spinn, grönsaksfly och något mer som jag ännu inte har sett vad det är, i ena hörnet av växthuset blir blad antingen någonstans mitt på bladet och ut eller hela bladet visset och torkar ihop. Jag har inte hittat förövaren eller för den delen hur själva skadan ser ut som skapar detta.
Utomhus är det inte några problem med ohyra, iaf inte på tomaterna. Och som jag skrev tidigare; enormt bra fruktsättning. Tänk om man på något vis skulle kunna ha ett växthus som bara gick att fälla ut när det blir kyligt. Då minsann skulle man kunna få ut det bästa av allt för problemet med utomhusodling är att säsongen blir väldigt kort. Förra året fick jag plocka av tomaterna i början av september för att det blev frost så tidigt. Först försökte jag täcka med fiberdukar ett tag men det hjälpte inte, plantorna blev fula och vissa tomater fick frostskador ändå. Och inatt gick tempen ner till ynka 6˚! Det är för dåligt 👎
Brandywine ute vid påle
Tumbling Tom Yellow vid stallväggen
Och trots att jag gnäller så mycket över många problem och lyfter olika missöden i tomatodlingen så kommer det bli mycket tomater – många plantor dignar av tyngden i all frukt.
Här gick jag och var så nöjd över att sköldlössen lyste med sin frånvaro. Så skönt! Stilla tankar om varför det blivit så har funnits. Kanske har ekologi kommit i jämvikt i växthuset – det ska ju ta sju år och sen ska ju liksom systemet börja rulla av sig själv. Trodde jag..
Medans jag gått här och klappat mig på axeln och haft fullt upp med för mycket tomatplantor, chilis, pelargoner, kristallsjuka osv så har jag helt glömt bort persikan. Visst har jag sett och insett att den vuxit för mycket och behövt sig den första ansningen men prioriterat annat före det. Idag fick jag se, den har blivit ordentligt ansatt av spinn! Jag som håller spinn schack med hjälp av att duscha med vattendimma på bladen på persika och gurka iaf varannan dag, har duschat gurkan ett par gånger och persikan knappt alls. Hur kunde jag vara så dum?!
Nåväl, rädda vad som räddas kan och som ett experiment så får vi se hur det här går. Jag är ju jättesen med att beskära trädet, det vet jag, det har vuxit ut genom taket på sina ställen och det om något skule ju kunnat vara ett tecken på att det var dags.. 🙈
Persikan håller på att växa ur växthuset, mellan bjälkar och tak, mellan väggen och taket finns tydligenen glipa också att tränga sig emellan så ut ovanför fanns också grenar.
Jag har klippt bort ordentligt med grenar. Fokus på att ta bort det som är hårdast angripet av spinn, samt få ner höjden på trädet. Lyckligtvis sammanfaller detta ganska bra då det som är närmast taket är det som har mest spinn. Det är väl där det blir som mest varmt och även ganska torrt. Jag vill även få in så mycket luft och ljus som möjligt både för alla andra växter därinne, men även för att få luftigt i trädet till frukten. Jag är inte nåt orolig för att trädet ska dö av vare sig spinnet eller klippningen mer nervös för att spinnet fått såpass mycket fotfäste att allt som finns där inne ska bli förstört.
Årets tillväxt är mellan 1-1,5 m, det blir mycket växtmaterial att köra ut. Den här gången hamnar det i skogen, en bra bit från odlingarna.
För den som inte har koll på hur spinn ser ut eller yttrar sig, här är lite bilder på angrepp i olika stadier:
Tydligt angrepp av spinn syns på de ljusa prickarna på bladet.Det är här på baksidan av bladet som de små spinnkvalstren sitter.När angreppen gått långt gulnar bladet.När spinnkvalstren kommit så här långt har de lagt ägg vid bladfästen och förgreningar. Det tunna nätet är för att skydda äggen.
Persika och gurka är de som är mest känsliga och benägna att få spinn, men även tomaterna kan drabbas längre fram på säsongen. Det som jag ser skiljer sig nu är att spinn på gurka och tomat brukar komma nerifrån, vilket jag kopplar till att det kommer från jorden. Som jag skrev tidigare så kommer det på persikan uppifrån (varmast och torrast under taket i år) alltså kanske det är olika kolonier vi har att göra med här.
Vill man läsa mer om spinn så finns en bra länk här.
Jag har en fundering på om ”bristen” på sköldlöss har lämnat öppet mål för spinnet? Kände en stund att jag nog hellre har lössen än spinn eftersom spinn sprider sig mer än lössen.
Eftersom jag har sprejat för sista gången med olika medikamenter – senast med chiliavkok på lövkoja för att det fanns nån typ av bärfis som knaprade; R.I.P. lövkoja – så är det strikt program med dusch av vattendimma varje dag (så kanske det iaf blir varannan dag) på persika och gurka och då och då på resten av plantorna därinne. Såpa sägs vara en metod att använda, hos mig har det inte hjälpt, däremot blir växten uttorkad och därmed försvagad mot angrepp.
Det finns även biologisk bekämning med rovspinnkvalster som äter ägg och spinn, det jag är lite orolig över vad gäller det är att man skulle kunna importera en art som inte hör hemma i vårt ekosystem och därmed skaffar man sig andra problem, tex att våra egna rovinsekter slås ut. Den risken lever våra sjuprickiga nyckelpiga under då man importerat Harlekinnyckelpigor från Asien för biologisk bekämpning. Mer info om nyckelpigor finns här. Vi människor vet inte allt och bör vara mycket försiktiga med hur vi styr om i naturen. Små förändringar kan ge oanade konsekvenser.
De enda tillsatta rovdjur jag tillåter hos mig är den här typen 🥰
Det verkar som att detta med ödem på paprika och chili är något som alltid ska komma hos mig, men det är mer på vissa sorter ser det ut som. Tex ser det ut som att Ferenc och Korosoko drabbas hårdast medans Chocolate och King of the North klarar sig betydligt lindrigare.
Ödemen lär ska bero på att luftfuktigheten är för hög, att de har för blött eller att det är obalans i näringsupptaget. Det skulle kunna vara brist på kalium och kalcium har jag läst mig till. Hmm.. Många möjliga felaktigheter. Jag har försökt att låta dom torka upp lite mer emellan men då blir plantan vissen, kanske ska jag prova att lägga på en lten dos aska för att höja kaliumnivån? Jag vattnar och sprejar med EM men det känns ju som att det snarare skulle höja luftfuktigheten. Dessutom trivs ju då tripsen när det blir torr luft, vilka nu verkar ha gått hårdare åt sorten Hungarian Boldog. Märkligt det där.
Nåväl plantorna överlever nog ödemen, det har de ju gjort förr men det vore ju intressant att hitta en lösning. Alltså, det är inte undra på att paprika är ett av de hårdast besprutade grönsakerna i handeln, man fattar ju att det är svårt att få någon ekonomi när de är så känsliga för allt möjligt.
Hungarian Boldog böjer bladen pga trips. Mekanisk bekämpning med kläm-ihjäl-metoden.
Försöket med egen jord vs köpejord visar på någon form av brist. Nu har jag lagt i lite hönsgödsel då jag anar brist på kväve.
Man skulle kunna tycka att det är skit att allt detta händer, men fasiken att det också är intressant. Det är ju ändå några plator som är riktigt fina. Man kan ju fundera på vad som är skillnaden..?
King of the North
Läste också att det kan vara idé att toppa chili för att få buskigare plantor. Sagt och gjort, topparna har åkt i jord så får vi se om de behagar sätta rötter, jag är verkligen sugen på detta med sticklingsförökning överlag. Synd att jag inte kom på det tidigare. Skulle ha sått några stora tomatsorter i januari för att ha att ta sticklingar på. Som det är nu har jag ingen brist på plantor direkt.. Eller kanske skulle jag ha tagit sticklingar i höstas för att snabba på och inte behöva så (som att jag inte skulle vilja det, men iaf..)
Sticklingar av ERotica, Vampire och Volcano
Grobarhetstesterna med frön och knölar i fuktigt papper i påse på element gav resultat. Jag kan slänga typ alla frön som jag testade, skönt. Ingefäran möglade men gurkmejan har fått små skott och har fått komma i jord. Den får dela låda med sötpotatisarna.
De kinklisorna förresten, det har ju kommit lite skott i ena lådan. Jag har klippt dom och satt i vatten för att få rötter. Ingen tillstymmelse till rötter trots att det gått nästan två veckor. I den andra lådan har potatis efter potatis ruttnat. Nu är det två kvar och den ena ser ut vara färdig till maskmat, den andra har jag inte riktigt gett upp än. Undrar varför de inte vill? För stora knölar? Jorden? Tror inte att jag haft vare sig för blött eller för torrt. Fortsätter de såhär kommer jag nog snart att tröttna på dom. Jag skulle vilja ha tag i nya knölar som inte är så stora och på men butikerna på orten har inte ekologisk variant i lager och då kan jag ju inte välja storlek när de kommer..
Dessutom verkar de också ha fått ödem på bladen och här kan jag inte tro att det beror på för blöt jord iaf, den håller jag bara precis fuktig. Fast även om de inte växer så fort eller att alla har tagit sig; de är väldigt fina de blad som kommit 🥰
Förra året fick jag ju en riktig käftsmäll när mössen åt upp större delen av paprika- och chiliskörden. Jag blev hyfsat besviken men vad lär jag mig? För det första att njuta av varje liten skörd jag får av växter som är kinkigare. Att inte gnälla över dyra paprikor i affären – de är värda sin vikt i guld. Och att inte deppa ihop utan se det som en utmaning när det kommer svårigheter. Och till sist, om man odlar många olika saker så har man spridit sina insatser och har större chans att iaf någonting går bra.
Vad gäller mössen vet jag inte riktigt hur jag skulle ha gjort för att hindra dom. Kanske satt ut fällor och lämnat lite öppet så att katterna kunnat hjälpa till mer, de åt möss så det stod härliga till, men i kiosken kom de ju inte in när det var stängt.
Lagom när paprikorna börjat sätta fart nu upptäcker jag både det som jag hittade var ofarliga ödem på bladen så finns även andra skador. Blanka områden på bladen, små svarta korn, några svarta små streck och några ljusa små streck. Det verkar vara trips.
Vuxen trips(?) (zooma för att se) Larv av trips (?)
I akutläge kan första tanken vara att ta fram alla vapen man har i kemisk stridsföring. Men det har jag faktiskt lagt ner. Inget gift eller dödande (annat än mekaniskt) ska förekomma i mina odlingar. Jag har ju lyckats leva i symbios med sköldlöss på persika så varför inte med trips? Istället för att bekämpa ohyran ska jag försöka hjälpa mina plantor att växa ändå. Trips gillar tydligen inte fukt så det är första åtgärden, duscha plantorna med vatten i sprayflaska ett par ggr/dag. Precis nyss läste jag ett inlägg om att stärka plantor med terrafert jord, terrafert blad och em så det blir nästa steg. De finns att köpa på mikrojord. Klisterremsor för att fånga de vuxna som flyger blir det också.
De skador som plantorna har känner jag dessutom igen sen tidigare år och de har ju ändå inte dött av det så vi får väl tro att de ska klara det i år med även om jag vet vad de lider av. De måste ju för sjutton stå lite på egna ben!
Just detta med bekämpning är något som jag blir frustrerad över. Läser i odlings- och trädgårdsgrupper om hur arga folk är över allt från bajsande katter, mossa i gräsmattan och ohyra. Man glömmer att grannens bajsande katt också tar möss. Att mossan finns där för att gräset inte trivs just där. Ohyran är mat för rovinsekter och fåglar – allt i naturen finns där av en anledning och att avdöda en art kan få betydande konsekvenser för både djur och växter. Det är tom en fara med att sätta in rovinsekter som inte är hemmahörande i just det området. Läste tex att harlekinnyckelpigan är en farlig konkurrent till vår sjuprickiga, att den är mer aggressiv, motståndskraftig och mer flexibel i sitt levnadssätt. Inte bra. Jorden är beroende av sin mångfald, många arter medför större överlevnad vid svåra tider. Gäller för alla arter. Vi människor tror att vi vet så mycket och att vi kan styra hur det ska vara. Man kan inte plantera in arter som utrotar de inhemska, då blir det knepigt.
Så. Inte för att jag gillar trips, men jag är förvissad om att de har en uppgift och om inte annat så gör de att min klena plantor gallras bort, en art blir bara ännu klenare utan motståndskraft. Lejon äter upp de svagaste individerna av den flock de jagar, på så vis blir de starkare individerna kvar och för sina gener vidare. Det lärde jag mig när jag var liten och såg Ett med naturen, lika sant då som nu. Men vi lever många gånger långt bort från naturen nu för tiden.
Vill man se en modern och underbar historia som berättar om detta kan man fortfarande se Våran lilla bondgård på SVT play. Det är den bästa naturfilm jag någonsin sett, sorg och glädje och så mycket finns att lära från den filmen. Har du inte sett den, se den! Har du sett den, kolla igen! Totalt helt lovely!!
Det är inte bara virusar som löpt amok, vädret är inte klokt! Vem har bett om snö nu?! När chili och paprika fick flytta ut i växthuset och allt! Visserligen fick de fibertäcke på sig så det ska inte vara nån fara, men ändå 🙄
Paprika och chili har utvandrat
De ser inte för kul ut. Några hänger pga vattningsmiss men det väldigt svårt att tajma vattnandet för dom nu, vissa torkar på en dag, vissa är sura hela tiden.. Andra har fått gula blad och jag kunde först inte begripa varför, men det skulle visa sig att det har blivit spinn på några. Nåväl, de repar sig väl får man hoppas. Nu fick iaf de små spinnen sig en rejäl dusch – det gillar de inte och så fort det blir lite varmare kommer de här plantorna få ett eget place som är öppningsbart så att rovdjuren kommer år alla smarriga skadedjur 🐝🐞🦗🕷️😏
I helgen som gick fick tomaterna komma ner i bäddarna. Det blev galet tätt. Jag måste verkligen följa upp hur det fungerar. I min tanke så har de ju gott om utrymme för rötterna men frågan är om de kommer konkurrera för mycket med varann ovanför jorden? Det blev nog bara 20cm emellan vissa. Experiment igen. Jag fick som vanligt många plantor över så jag ska testa att ha några ute på påle på det här sättet Tomater på höjden. Farmor behövde några också och sen får nog resten åka med till kollegorna. Det brukar gå att hitta nya familjer till de som blir över.
Tätt tätt vi stå.. Undrar om det blev en omedveten protest mot den social distanseringen vi lever nu? 😉
Jag har också satt ut en av vindruvspinnarna som jag fick av min fantastiska granne. Vilken växtkraft. En kal ‘död’ pinne sätts i vatten, får rötter och börjar växa. ❤️🌱❤️
Grön kärnfri druva
I trädgårdslandet har jag fått ner sättlöken och rödbetorna. Rödbetor har jag ju också gjort ett litet test på. Fick ju så roligt filmtips med förgroning av rödbetor. Det går till såhär: man har en remsa tunn frigolit (förpackningsmaterial) och placerar toapapper på frigolitremsan. Med jämna mellanrum lägger man ett frö och vartefter rullar man ihop den så att fröna kläms fast. Fröna ska ligga nån cm under det som blir överkanten på rullen. När rullen är klar sätter man ett gummiband om den ch ställer den i en mugg med lite vatten i botten. Pappret suger upp vattnet och håller fröna fuktiga så at de gror. Det får aldrig torka helt i muggen.
Smart skulle ha varit att lägga fröna med det avstånd mellan sig som man vill ha dom i landet sen, då kommer den här rullen att fungera som ett såband och man planterar helt enkelt hela toapappret. Jag fick pilla endel för att glesa isär mina små plantor.
Förgroning av rödbeta
Till sist: man kan inte bara hålla på med odling, man måste cykla lite också..
När det nu börjar pirra av vår och persikan börjar bli luddig på knopparna vaknar också sköldlusen till liv. Mitt sätt att hantera det här återkommande skadedjursangreppet och liknande angrepp bottnar egentligen i en period när jag hade mycket spinn i växthuset. Gurkan, såsmåningom persika och till sist även tomaterna fick spinn. Kan säga att jag nästan gick i spinn själv.
Det startade egentligen med ett litet problem. Det var en varm sommar, torrt. Spinnet hittade mina gurkor och hade det lite småmysigt som de ju har när det är varmt och torrt. Jag upptäckte dom ganska snabbt – jag är väldigt uppmärksam och tar god hand om mina växter jag. Läste på och blandade såpa och rödsprit, sprayade, duttade och plockade bort blad som blivit alltför angripna. Precis som det stod. Upprepade flera gånger i veckan under säkert en månad. Ingen större skillnad. Tror faktiskt att de blev fler, de spred ut sig och koloniserade nya plantor likt historiskt giriga handelsmän. Till slut fick jag nog och köpte mig en sprayburk med bara en liten döskalle på. Skulle sluta vara giftigt ett par veckor efter besprutningen.
Fantastiskt! Funkade toppen! Gurkorna blev gröna igen, så roligt med fina odlingar! I ungefär två veckor. Sen kom en EXPLOSION! Spinn fullkomligen invaderade allt jag hade. Plantor dog och fick tas bort, så lessamt! Ingen gurka alls det året och skörden av övrig odling blev rätt liten. Mitt sämsta odlingsår tror jag.
Jag kände mig otroligt lurad men är ju envisare än en åsna så jag läste på en gång till. Det visade sig att jag gått i den första giftfällan och trott att jag (lilla människa) kunde styra över naturen, ack så lurad! Samma stund jag förgiftade bort spinnkvalstret dödade jag också alla andra små filurer, såna som är mina hjälpredor och som ser till att hålla balansen, alla rovinsekter som har spinnkvalster som föda. Och säkert även pollinatörer som hittat in.
Gör om och gör rätt! Jag läste mig till att spinn trivs med torr värme och ogillar skarpt när det är fuktigt. Efter det duschas luften och bladen på gurka och persika med dimma från vattenslang varannan dag under den varmaste perioden. Vid vattning blöts stenplattorna på golvet ner ordentligt för att skapa längre tid av fuktig miljö för växterna. Och det funkar. Visst finns det lite spinn på de nedersta bladen på gurkplantorna ibland, men inte värre än att de producerar gurkor så det räcker.
Så ttillbaka till de jädra sköldlössen. Efter spinnkatastrofen bestämde jag mig för att aldrig mer använda gift så därför har det blivit biologisk bekämpning, dvs mekanisk. Klänga på stege, sträcka sig, fastna med håret i grenar, plocka, klämma, trycka ihjäl odjuren. I många timmar 🙄. Vartefter har jag blivit slöare och slöare. Men också smartare. Nu förtiden börjar jag plocka så fort våren pirrar. Samtidigt som persikans blomknoppar börjar bli luddiga kan man knipa lushonorna (som mest känns som tomma skal med lite mjöl i) de är inte så många då, men tar man en så har man tagit 3000st,fför det är så många en liten hona kan lägga om hon får hållas. Bra grej! Sen kan man inte få bort dom helt, men man kan göra det lättare för växten att klara sig. För lusen gör egentligen inte någon mekanisk skada på växten utan det är dens bajs och kiss som skapar en obra miljö för växten – den kan bli sjuk av att bladen täcks och det är även en grogrund för svamp och bakterier – alltså får man mocka efter lössen. Jag duschar med hård stråle, gnuggar blad om det är mycket på och så håller man dom i någorlunda schack. Och får persikor så det räcker 😃
De luriga sköldlushonorna som man lätt kan tro är döda och inte alls källan till tusentals nya småulvar. Mer övervintrade sköldlushonor. Nu finns de inte mer 😸
Så har kampen mot sköldlössen börjat 😣 det känns ojämnt – de är så många, en bautaarmé liksom och jag är ju helt själv..
Nåväl, de fick sig en duvning igår och även om det är många kvar så fick jag bort flera tusen av dom. Gu’ va äckligt egentligen. Men jag har bestämt mig för att inte använda bekämpningsmedel, isf kan jag ju lika gärna köpa frukten i affären. Och blir det för jäkligt då får trädet flytta ut. Oftast brukar det vara såhär i början av säsongen de är som värst.
Den här gången använde jag hårt sprut med vatten. Det knepiga är att komma åt ALLA grenar på ALLA sidor. Det är ju inte så litet längre trädet. Ibland brukar jag roa mig med att först klämma ihjäl så många jag kan och sen spruta vatten. Vattnet är ett måste för att tvätta av kladdet som lössen gör och som är det som är farligast för trädet. Det ger grogrund för andra angrepp och äckliga kryp.
Igår togs krukorna från jordkällaren in i växthuset. Jag vet att det är i senaste laget, men jag hade lite glömt bort dom.
Note to myself är att till hösten inte spara plantor som är trögstartade om de inte är förskräckligt rara. Det är väldigt mycket jobbigare att hiva runt med krukor med jord i än tomma 😏
Nu är precis alla tomater utburna och det ser ut på chilisar och paprika som att de också vill ut. Grunnar på om jag ska börja våga plantera tomaterna där de ska vara.
Och så blev det påfyllning av jord i pallkragarna, jorden är tagen från det som grävts bort från skogen där det ska bli väg. Den är så svart och mullig, tror att det är lerjord. Hoppas jag. Så att det inte är nån jävel som dumpat olja i skogen och det är det jag odlar biodynamiskt i..
Och blåbärsbuskarna har överlevt plantering.
Det ska bli några till här i bara jag kommer iväg till nån välsorterad plantskola.
Den jordiga tummen 