Idag regnar det. Tråkigt men välbehövligt. Det har ju varit en rejäl värmebölja med temperaturer mellan 25 och 30˚ i flera veckor nu och vår genomsläppliga moränjord är torr som en öken på många ställen.
Jag får ju alltid spinn på gurkan och persikan i växthuset, mer eller mindre, iår var det mindre till en början beroende på att det regnade och var kallt hela våren och försommaren. SEN kom värmen och Hej-hej Spinnkvalster! Botemedlet är fuktfukt och fukt. Tidigare har jag stått med mist-munstycket på vattenslangen en stund var och varannan dag och det går men tar mycket tid, tid som man hellre gör annat med än står i det otroligt varma växthuset. Iår har jag investerat i ett bevattningssystem som består av två delar; droppsystem för bäddarna och en hängande med spraymunstycken för gurka och persika. Helt fantastiskt effektivt! Jag har monterat så att det går att använda delarna separat (vi har inte heller obegränsat med vatten) och att slå av/på till gurka/persika. Det där är en balansgång, under tiden det finns frukt i trädet vill jag inte duscha den så mycket för att det gärna blir mögel i pälsen på dem, pluss att de blir lite urvattnad i smaken. Baksidan med det är att spinnet kan hinna få fart. Som tur är mognar persikorna fram fort och sen är det bara att duscha loss. Eftersom jag håller på att försöka få ner trädets storlek (det verkar vara ett evighetsgöra) har jag också passat på att klippa den för andra gången den här säsongen, den växer så otroligt mycket hela tiden och jag vill få starka korta grenar. Det innebär att jag klippte bort mycket av det som spinnet börjat bygga bo i, där längst uppe vid taket där det säkert varit 40° de här varma dagarna – älsklingstemp för spinn mao.
Persikor innan mogningNågra av de vi fick iår, totalt blev det kanske 30-35st.Tillväxt uppe vid taket med tydliga angrepp av spinn. Detta får sitta kvar och utstå duschar varje dag med förhoppning om att kvalstren mattas av och det nya som växer ut klarar sig bättre. Nyklippt träd
Gurkan har växt decimetrar varje dag av de härliga duscharna och där har spinnet inte fått något direkt fäste alls. Däremot har jag fått klippa bort en del blad för att det blir för tätt = risk för mögel och annat skit. Man får även vinkla tillbaka tillväxten mot dess växtplats för att de inte ska tränga undan tomaterna bakom.
GurkdjungelInte bara blad.... utan även lite gurokor ocksåMilda angrepp av spinn, bladet ser ut att tillföra nytta för plantan och får vara kvar. Blir angreppet större klipps bladet bort.Spraymunstycket som monterats ovanför gurkan sitter nu inne bland bladen.
Under de varmaste dagarna har jag låtit duscharna vara på 10 min två ggr/dag, tidig fm och sen em, då stannar fukten kvar en stund, annars håller jag mig till 1ggr/dag.
Att ha en timer är verkligen guld värt, jag använder den manuellt med att starta och sen stänger den av sig efter den tid jag programmerat, men tänker att det så småningom ska programmeras både för start och stopp för att bli helt automatiskt så att husvakten inte behöver hållas med så mycket vattning när man åker bort.
Vill du läsa mer om spinn finns ett tidigare inlägg om det här:
Om året 2024 var Snigelns år så måste detta året vara Lusens år. Förr har jag sett både gröna och svarta, men iår har jag även hittat bruna löss. Och visst är de störande, men jag har bestämt mig för att inte tappa tålamodet och börja funderingar på att sluta odla för att det går mig emot, den tiden är sen länge förbi, jag kan inte sluta…). Inte heller kommer jag börja spruta på saker som avdödar, ska jag äta mat som besprutats så kan jag likabra köpa den i affären.
Fick en idé när jag såg att spenaten som gått i blom var översållad av svarta löss kanske var det dags för ett litet experiment? Det första man tänker är att rycka upp dom eftersom de är ”besmittade”. Sen tänkte jag att eftersom inget annat i trädgårdslandet fått lössen än så kanske dessa kan tjäna som lockbete och skafferi åt rovinsekter som surrar förbi. Antagligen är jag inte den första som tänker så men det kändes ändå som ett experiment i nobelprisklassen. Tänk att helt enkelt odla mat till nyckelpigor och andra rovdjur. Efter bara några dagar känns vittringen av Nobelpris mer än någonsin; jag ser hur det kryper några små filurer på spenaten; nyckelpigelarver! Inte jättelika sina vuxna föräldrar men rejält duktiga på att smaska i sig löss. Så himla roligt när man bara behöver skapa förutsättningar för att något ska hända – jag har verkligen inte behövt göra något extra jobb eller köpt en endaste liten sak för att detta skulle ske – naturen är med mig och det känns som att jag vunnit högsta vinsten, oavsett Nobelpris eller ej 😌
En annan rolig sak på samma ämne; paprikan har under hela våren fått tåla rejäla kallduschar för att det funnits löss på dem men plötsligen såg jag nu en pytteliten ynklig larv där. Det visade sig vara en hungrig blomflugelarv, även de har löss som sin favoritföda. Det fina med kråksången är att när sen larven fått bli en blomfluga gör den mig nästa tjänst; den pollinerar det jag odlar – alltså hjälper till att göra tomater!!!
Hungrig larv av flyttblomfluga
Sara Bäckmo har skrivit en artikel om nyttan med bladlöss som är mycket klok; kontentan av det hon skriver är att bladlössen är mat till andra insekter, som hjälper till med pollinering och blir mat till tex fåglar osv. Egentligen är det helt självklart, de allra flesta vet att små djur är mat till större, men just i detta fall verkar vi ha glömt det. Sara skriver också om symbiosen mellan myror och bladlöss, att de hjälps åt. Några tänker att man då kan ta bort myrorna så försvinner också lössen. Och så har vi tagit bort ännu en stor födokälla till andra djur. Dessutom spelar myror en viktig roll genom att lufta och bryta ner jorden, de sprider frön och är rovdjur. Man kan faktiskt läsa att de även håller undan sniglar.
I ett vidare perspektiv kan man också se att en livskraftig planta sällan blir särskilt medtagen av lite löss, kanske är det så att de även har till uppgift att sålla ut svaga individer? Varje art är beroende av att vara stark, att de som har god förmåga att växa till och stå emot sjukdomar är de som ska överleva medans de svagare ska sorteras bort. Även om man blir ytterst besviken när ens drömmar om en särskilt blomma/växt krossas, så kanske det ändå inte är bra om jag måste klema bort den för att den ska finnas?
Lotta Lundgren skrev precis om att samplantera olika växter för att vissa växter repellerar löss, tex petunia. Hon har testat att sätta dessa tillsammans med andra grödor som ofta får löss, med gott resultat. Även om det inte är kliniskt bevisat så finns det garanterat sånt som fungerar, tänker att varje litet kryp/växt har sätt att klara sig mot olika typer av fiender. Det är tex ingen slump att just kålfjärilen är den som äter på kål, utan just för att den specialiserat sig på den och klarar av kålens kraftiga växtsaft vilket många andra insekter inte gör. Att hitta kunskap om de här många olika sakerna är det som gör det så spännande att odla tycker jag.
Helt nyligen publicerade SR ett inslag där deras trädgårdsexpert uttalar sig om att lusen är odlarens största hot iår. För att det är för lite nyckelpigor och för att småfåglarna har dött pga den kalla våren och för att det inte funnits mat åt dem. Knepen som han då sprider för att bli av med lössen är 1. kallduschar 2. kläm ihjäl 3 såpspritlösning 4 HELT ekologiska bekämpningsmedel. Jag blir perplex. Okej, vi har för lite nyckelpigor och småfåglar för att det inte funnits mat åt dem. Jag är helt med på att klämma ihjäl och att duscha för det påverkar bara exakt på den växt du vill skydda, men sprayar du såpsprit på en växt så dödar du alla insekter därpå, och dessa så kallade HELT ekologiska medel… de är inte giftiga för människor (som vi känner till) men de är definitivt giftiga för insekterna. Så för att vi har för lite nyckelpigor och småfåglar ska vi också förgifta bort den mat som finns till dem?? Det som är mest skrämmande är att det är en expert som uttalar sig.
John Taylor pratade om att det kan hjälpa en att lära sig namnet på olika ogräs för att ha en större fördragsamhet med dem. Jag instämmer och tänker likadant om olika kryp, jag tycker att det är lättare att gilla dem om man vet vilken funktion de har, visst vill jag inte ha vare sig löss eller myror överallt men det finns knep att ta till som hjälper mig och i ganska många fall gör inte sk skadedjur så stor skada. Vad gör det tex om det är myror i komposten? De är ju också med och fixar till jorden. Att ha sköldlöss på sitt persikoträd är ju inte det roligaste, men långt ifrån det värsta. Trädet klarar sig fint ändå, myror och andra djur får mat och jag får ändå persikor. Att odla är inte alltid rent, snyggt och städat. Att odla är att ta vara på det som naturen ger – och om jag engagerar mig och lär mig hur den fungerar kan jag styra den lite åt mitt håll.
Tvåprickig nyckelpiga på Incarvillea
Prenumerera på inlägg från https://denjordigatummen.com:
Det blev för mycket.. Just nu kämpar jag för att komma ihåg känslan av stress när alla tomater skulle avyttras och planteras. Jag ska inte gå in i förodlingens vedermödor då jag skrivit tillräckligt mycket om det tidigare (problem med jord, ohyra osv). Värt att nämna kan ändå vara att de plantor som jag fick frön av som jag tyckte alldeles för sent (21 mars) var de som var bäst när det var dags för utplantering. Att inte ha för trångt på odlingsbänken under lysrören är också något att komma ihåg. Årets första tomat (från de plantor som skulle sitta i växthuset) kom från just en av de plantorna, en Solguld, normalstor gul busk- och kulturarvssort.
Solguld
Den jätteroliga delen med att ha mycket plantor var att jag kunde dela med mig rätt mycket via fb och till vänner och kollegor – det är så kul att möta odlingsintresserade och byta erfarenheter och i andra fall kanske lyckas väcka odlingsintresset hos såna som ännu inte upptäckt den glädjen. Den jobbiga delen är när plantorna växer ifrån en och det inte finns plats för de man vill spara. I slutet av maj var det planteringsmaraton; jag satte ut allt som var kvar i växthuset. Jag lyckades under loppet av en dag samla på mig mer än 10.000 steg därinne och även dra på mig kristallsjuka på kuppen. Förmodligen blev det för mycket av att böja sig, huka, resa sig, bära, vrida runt och försöka tänka ut den smartaste placeringen av varje liten bebis. Yrseln höll i sig ett jäkla tag (ända fram augusti) och jag vill för allt smör i Småland inte få det nån mer gång i mitt liv 😬
Nåväl, tomatplantorna placerade vid pålar i landet; de gick bra men med tanke på den högre risken för potatisbladmögel pga närheten till potatislandet kommer jag inte att ha det igen. Busktomater Solguld, Scotland Yellow och 42 days samt dvärgar Red Robin, Yellow Canary, Venus mfl placerades framför stallet. Tio busktomater producerade ca 20kg tomater. Förbättring av det blir att hitta nån busksort som är högproduktiv och lagrar lite bättre än dessa, som kanske är röd också.
Överlag kan man se att det blir betydligt fler tomater ute. Säkert är det för att både den större mängden insekter och vinden hjälper till att öka befruktningen av blommorna. Dock är de ju förstås inte lika snabbt klara ute.
I växthuset fanns till sist 88 plantor. Tydligen ett magiskt antal då det är exakt samma som jag haft de senaste åren. För många visar det sig lite längre fram på säsongen..
Jag har tänkt bli mer sträng på vilka sorter som ska få fortsätta nästa år eftersom det är så roligt att testa nya. Jag har visserligen tänkt på det sättet nån gång tidigare (typ varje höst) men jag ska ändå fortsätta försöka. De sorter som jag haft i år och som ska få följa med till 2022 är;
Körsbärstomater:
Jordgubbs, röd
Sungold, orange
Ambrosia Orange, orange
Rosa (Rosella?), brunrosa
Green Envy, grön olivformad
White Sweet Cherry, vit-ljusgul
MeiWei, mörk röd (förmodligen ett frö av annan sort som hamnat fel)
MeiWei, röd
Söta Karin
Dvärgar och ampel, som i första hand ska få vara i fönster och ute:
De som inte ska få fortsätta är: Brandywine Yellow, Candy Sweet Icicle, Jochalos, Coyote, Delice de Neuilly, 100 & 1000 (det är bara för jobbigt att skörda..), Sweetie, Copia, Maja, Zimmertomate Blau. De två sistnämnda är dwarfar som betedde sig jättekonstigt, blev missväxta och fick inte någon skörd att räkna med, de andra är för låg avkastning på för att vara odlingsvärda. Visst är jag duktig som tar bort så många? ☺️
Sommaren bjöd på skiftande väder, väldigt varmt och rätt kallt emellanåt. Svenska sommar? 1884, Lucinda och nån av de svarta fick lite pistillröta. Jag kopplar det till vädret, tomater som får kaliumbrist kan drabbas och det är lätt hänt om det blir ojämn vattning som ju då också kan vara en följd av häftiga värmeböljor. Överlag verkar det vara bifftomater som drabbas i första hand. Jag lät dom sitta kvar och mogna och skar sen bort det som var fullt. Ingen fara med smaken men det är ju såklart synd.
Ett problem som dök upp i växthuset var larver av grönsaksfly. De tog sig an först de låga plantorna sedan klättrade de uppåt. Nästa år kommer dvärgarna att få bo utomhus där det finns fåglar och annat som tycker om larver. Och förhoppningsvis känner jag igen flyna lite bättre så jag kan vara med från början.
I sommar har jag också ordentligt testat på att köra med flera toppar på ett antal plantor. I vissa fall var det helt okej, tex Sungold funkade bra. Ambrosia Orange höll på att ta över växthuset, tre toppar fick trippelt med tjuvar osv (där får man passa sig alltså!)
Djungel! Efter sträng avbladning
Moonglow orkade inte med att bära fram frukt på flera toppar – hon är en riktig primadonna – hade hon varit ett uns mindre god hade jag inte fortsatt med henne, hon är inte särskilt produktiv.. Det verkar som att stora och biffar har svårt att orka med fler än nån eller ett par rejäla klasar med frukter vilket nog tyder på att de inte ska ha flera toppar dessutom. Småtomater går nog att välja lite som man vill och har plats till.
Årets första Moonglow 22/8
Total skörd för alla tomater blev till sist ca 80kg. Rekord för mig och väldigt lyxigt att jag kunnat äta tomatsallad till lunch typ varje dag i ett par månader. Nu börjar de att bli lite mindre goda de som ännu lagras och fungerar bäst som tillagade. Dock har jag åtminstone en back med Ponderosa som så smått börjar mogna fram. Är man inte den mest avundsvärda människan när man har hemodlade tomater på mackan i januari-februari?
När jag jämför med resultatet på hösten och med hur tomaterna klarade lagring så tycker jag att det verkade gå bättre 2020. Inte lika stor skörd, men de lagrade bättre. Kan det vara så att de inte var riktigt lika klara när jag plockade in dom och att de eftermognade långsamt? Det var ju också så att jag fick vansinnigt mycket av Scotland Yellow (som satt ute och behövde plockas av redan i mitten av september). När de kom in mognade de snabbt men blev lite mjuka och inte lika goda. Av dessa blev faktiskt en hel del förstörda.
En lärdom för året som jag kommer ta tillvara på till nästa år är att dvärgbusktomater är allra godast inne i ett fönster. De är också ganska bra utomhus men blir inte så smakrika när de sitter i växthuset. Alltså; dessa ska jag så tidigt (nu) och ha ett gäng inne. Sen kommer jag nog så några som ska få bo ute, men de ska inte sås förrän de kan få växa upp i växthuset, kanske i början av april.
Sorter som jag är sugen på att testa är:
Black Opal, brun körsbärs
Loxton Lass, orange dwarf
Grinch Cherry, grön dwarf
Alice’s Dream, gul-svart dwarf
Sibirjak, röd busk, tålig och produktiv
Anmore Treasure, röd dwarf
Så funderar jag lite på följande lagringstomater; Patanara, Bombeta eller Grappoli d’Inverno.
Ett sätt att begränsa antal plantor är att sätta endast exakt så många plantor som jag vill ha. Kanske är det så jag ska göra. Hur det nu ska gå till..?
Det är så himla mysigt att sitta den här tiden och tänka på de läckra tomaterna man haft och drömma om att hitta nya favoriter. 💚🍅❤️
Candy Sweet Icicle RosaScotland Yellow Bumble Bee Vesuvio Giallo Meiwei, förmodligen frön som kommit fel, men så goda att de får följa med till 2022 Black Russian Vacker även på insidan1884 i framkant och Ilses Orange Latvian längre bakGott&blandatAlla tomater skördade och sorterade.
Så har kampen mot sköldlössen börjat 😣 det känns ojämnt – de är så många, en bautaarmé liksom och jag är ju helt själv..
Nåväl, de fick sig en duvning igår och även om det är många kvar så fick jag bort flera tusen av dom. Gu’ va äckligt egentligen. Men jag har bestämt mig för att inte använda bekämpningsmedel, isf kan jag ju lika gärna köpa frukten i affären. Och blir det för jäkligt då får trädet flytta ut. Oftast brukar det vara såhär i början av säsongen de är som värst.
Den här gången använde jag hårt sprut med vatten. Det knepiga är att komma åt ALLA grenar på ALLA sidor. Det är ju inte så litet längre trädet. Ibland brukar jag roa mig med att först klämma ihjäl så många jag kan och sen spruta vatten. Vattnet är ett måste för att tvätta av kladdet som lössen gör och som är det som är farligast för trädet. Det ger grogrund för andra angrepp och äckliga kryp.
Igår togs krukorna från jordkällaren in i växthuset. Jag vet att det är i senaste laget, men jag hade lite glömt bort dom.
Note to myself är att till hösten inte spara plantor som är trögstartade om de inte är förskräckligt rara. Det är väldigt mycket jobbigare att hiva runt med krukor med jord i än tomma 😏
Nu är precis alla tomater utburna och det ser ut på chilisar och paprika som att de också vill ut. Grunnar på om jag ska börja våga plantera tomaterna där de ska vara.
Och så blev det påfyllning av jord i pallkragarna, jorden är tagen från det som grävts bort från skogen där det ska bli väg. Den är så svart och mullig, tror att det är lerjord. Hoppas jag. Så att det inte är nån jävel som dumpat olja i skogen och det är det jag odlar biodynamiskt i..
Och blåbärsbuskarna har överlevt plantering.
Det ska bli några till här i bara jag kommer iväg till nån välsorterad plantskola.
