omskolning – Jordigatummen

Vänt och längt

Publicerad den 20 februari 2025 av Lindis

Förra året vid den här tiden satt jag och berömde vintern som varit. Det kan man verkligen inte iår. För varmt och regnigt, nästan ingen sol och nu när det till sist verkar bli lite kallare en period så finns det ingen snö, åtminstone inte där jag bor. Gnäll-gnäll. Tur att en har odlingsrummet att vistas i.

Jag som inte skulle ha mer än ett par fem paprika- och chiliplantor tappade såklart behärskningen för en stund när fröna lades till groning. Varför snåla på fröna när just dessa ändå inte kommer att gro nästa år? Av paprika är det nu ett helt litet gäng som står där och jobbar på, de grodde riktigt fort medans chilin inte alls ville sig. Har de hört att jag är sur på dem? Är detta straffet? Nåväl, det är här det finns en risk att man tappar besinningen; frön vill inte gro, man försöker på nytt, tänker ”bäst att gardera sig med många frön” så händer inget. Man sår om igen och då! En skog! Det är därför det är så bra med tomater, de gror snabbt och villigt, satte 20 frön av fönstertomat, fem sorter á fyra frön. Exakt alla grodde! På mindre än en vecka. Den här veckan (v8) är det omskolning av fönstertomater och paprika. Chili ska jag göra ytterligare ett försök med och i helgen passerade odlerskan Blomsterlandet och deras ”50% på alla fröer”, kan hända att de hade nån spännande chilisort; Hot Lemon och Da Cayenne.

Årets nyhet och som kan bli en uppföljare till eukalypusen (som jag inte ska odla från frö igen). Inte ett ont anande beställde jag tre sorters prärieklocka utan att egentligen titta på hur man drar upp dem. Det visade sig att de ska sås i januari och pysslas om som microsmå plantor fram till mitten av april. Då ska de ut och kunna tåla lite frost tom. Det tog knappt 14 dagar för fröna att gro och när det nu gått ca 10 dagar till har det inte hänt särskilt mycket mer. Plantorna är så små att endast ett mycket optimistiskt och tränat öga kan se dem och kommer förmodligen att fortsätta vara rätt små hela vägen fram till utplantering.

Knappt synliga prärieklockor exakt en månad efter sådd.

Att våga sätta ut de som klassas som härdiga annueller är en sak som jag ska bli lite modigare med, de ska få bli utplanterade i början/mitten av april hos mig (beräknad sista frost är 12/5). Vad jag har läst mig till så är gruppen av dessa ganska stor och de som jag ska ha iår är:

prärieklocka
lövkoja
riddarsporre
slöjsilja
lejongap
klint
klätt
rudbeckia
vädd
prydnasgräs
luktärt
ringblomma
blomstermorot
sommarrudbeckia
sommarflox
risp
clarkia
malva
jätteverbena

Ytterligare en som ska ut tidigt, eller som måste ut tidigt, är ranunkeln. Jag har tre små stackare som jag kom ihåg att ta in förra året (de blommade aldrig) och som nu precis har startats upp inne. Min tanke är att de ska få flytta ut helt tidigt i växthuset, svalt och ljust är deras melodi och blir det för varmt blir det inga blommor vad jag förstått. Eg hade jag tänkt stilla mig och hålla mig till dessa tre men så fanns det (som ett omen liksom) just ranunkler vid besöket på Blomsterlandet. Såklart att de fick åka med hem.

Och vilka är det då som inte ska ut tidigt då undrar du förstås? (jag tar alltid för givet att alla undrar såna här grejer om odling).Jo:

rosenskära
zinnia
amarant
tagetes
doroteablomma
krasse
solros
blåparasoll
nigella
petunia? kanske ska jag prova att få ut några plantor för att testa deras tålighet. De tvärdör iaf inte på hösten när det kommer frost så…

Nu när vintern känns som längst har ändå ljuset på allvar börjat återvända och det syns direkt på pelargonerna i fönstren. De måste verkligen vara makalöst bra på att ta upp solljus för de blir piggare och sätter knopp bara efter någon dag när solen varit framme. Noterar att det inte tidigare inte varit en enda av dem som blommat och kopplar det till att januari varit otroligt fattigt på sol.

25/1 sattes en skrälldus med pelargon- och blyblommesticklingar, i sand och vitmossa. Av de som sitter i sand är det flera som rotat sig och de flesta av de i mossan lever iaf så det bådar ju gott. Passade också på att sätta lite sticklingar av korneller och den stackars pilen som såklart blivit måltavla för något vilt djur. Den sista satte rötter snabbare än kvickt, de andra har börjat grönska så nu får man hålla tummarna för lite rötter snart så att de inte torkar ut för att den fått blad.

Och nu äntligen fick jag hem några balar hösilage – i solsken och med sällskap av hönan Korp blev dahlialandet täckt med nytt material.

Korp är verkligen en trevlig sällskapshöna, vill gärna vara nära och småpratar hela tiden.

Hur underbart är det inte att få jobba med kroppen igen? 🙏🙏🙏

förodling, inomhusodling, jordförbättring, pelargon, varmbädd

Vårbruket är igång!

Publicerad den 21 mars 2022 av Lindis

V i l k e n h e l g !

Solen har lyst och värmt upp, snön smälter så sakteliga undan, fåglarna kvittrar och nässelfjärilarna fladdrar runt med slitna vingar. Jag har alltid den här tiden på året lite svårt att göra bara en sak och få det klart utan hoppar runt och påbörjar lite överallt. Och sen blivit lite besviken för att jag inte blir klar med något. Det har blivit bättre, men bara för att jag inte låter mig bli besviken utan försöker dela upp projekten i mindre delar. Ett sätt att bejaka mig själv och konstruera min verklighet så att jag känner mig nöjd. Tex ska det bli varmbädd i växthuset. Så då grävde jag ur ungefär hälften av bäddarna och fyllde på med lasagne (hösilage-hästskit) i en del av den. Och så får det bli en till del lite längre fram. Det blir en uppdelning av arbetet och dessutom kommer det bli varmt under längre period förhoppningsvis. Än så länge har jag ju inte så många sådder som behöver den där värmen så det blir win-win. Det är ju också bra för kroppen eller kanske helt nödvändigt, att inte göra allt tungt arbete i ett svep. Varmbädden är till för att skapa undervärme åt plantbackar och för att skapa ny näringsrik jord till det som ska växa där längre fram. Inte så mycket för att jag ska odla smågrönt direkt utan det får bli i godisaskar tills det går att odla ute.

Den gamla jorden ifrån växthuset körde jag ut till det som ska bli utökningen av snittblomsrabatt. Det grundade jag också med skrufset som kunde krattas ihop under Yggdrasilen, grankottar efter hackspetten, döda grenar och en hel del gamla löv. Och såg man på; myrorna har vaknat!

Nyvakna myror som värmer sig i solskenet 🥰

En gammal hösilagebal har körts fram och ska lite pö om pö att läggas ut uppepå rabatten, det ska ju också dit och om man nu har en traktor kan man ju använda den. Men det ska ju också finnas lite hästskit i botten av täcket och än har det inte tjälen helt tinat ur så här får man ha lite tålamod.

Nytest för iår är ranunkler och bukettanemoner. Läste att ranunkler inte vill gro i värme utan snarare mellan 4-8 grader. De blötlades i 3h och sen i jorden utan att vattna och så får de stå i sadelkammaren där det håller ca 8-10°. Anemonerna fick flytta in i växthuset tillsammans med kallsådderna. Ibland känns det som att man kan och har testat allt vad gäller odling och så dyker man på något nytt och då vet man plötsligt ingenting igen. Både lite frustrerande och spännande och förmodligen varför jag är så fascinerad av det 💘

Och nu såhär mittimars börjar det plötsligt hända grejer på riktigt i odlingarna, de få tomatplantor jag sått har slutat stampa och nu är de igång på allvar. Kommande helg ser lovande ut för omskolningsaktiviteter 😃

Dvärg- och ampeltomater redo för omskolning.

Endel av pelargonerna har fått flytta in och så får vi se om de in tänkas vakna upp lite snabbare. Än ser de rätt döda ut.

Flera av dom planterade jag i lite mindre krukor. De hade släppt ur jorden och jag tänker att de dels löper mindre risk att stå för stort (ofta kan det ju bli lite blött om de har för mycket jord) och dels tar det mindre av min värdefulla plats inne.

Ser alltid rätt tveksamt ut när de kommer ut.

Dahliorna har fått lite jord i sina påsar och har fått komma in i källaren. Inget vatten utan bara jord (den är ju lite fuktig) tills dess att de har börjat sätta lite skott.

Planer för kommande helg är förutom omskolningen att få tomat- och luktärtsfrö i jorden. Även om inte prognosen säger lika mycket sol då så ser det ut som att de frostiga nätterna kanske börjar mattas av och det ska bli skönt 💚

experiment, förodling, försådd, grobarhet, inomhusodling, Odling, sötpotatis, tomat

To sow or not to sow..

Publicerad den 28 februari 2021 av Lindis

Bromsen är i. Hela foten har trampat ner, ända till golvet. Och handbromsen är också idragen. Jag ska inte ta den stora tomatsådden nu. Det ska ske nästa helg. Första helgen i mars.

Vad göra istället? Jo, diverse faktiskt. Ett par Majatomater har halshuggits och skotten satts i vatten. Blir en nytt experiment, jag har aldrig tidigare sticklingsförökat tomat med flit, det har mer råkat hända när en för stor tjyv har stuckits ner nånstans.

Nu hoppas jag på att de här ska ta sig och kanske har jag då sparat några veckors förodlingstid? Om det kommer några fler grenar på de andra tomatplantorna kanske det är såhär man ska jobba vidare? Nu är ju också tiden när det börjar bli såpass ljust att mankan ha vissa plantor i fönstret.

Några andra fösök som är på gång startade egentligen med att jag gick förbi fröborstarna på Miscsanthusen. Frön lades på fuktat hushållspapper i en plastpåse på ett element. Sen hittade jag fröställning av en röd solhatt som fick gå samma väg. Tanken är alltså att se om det går att få igång fröna utan att behöva jordbyttor som det aldrig händer något i. Jag har även tänkt odla både ingefära och gurkmeja och vid lite sökning verkar samma metod vara en god idé.

Bland studielitteratur och odlinganvisningar; grobarhetstest

Tomatplanta No1 och några av de andra fönstertomaterna har fått lite större kruka, nu har de 2 liters jospaket att bo i och har också fått flytta till fönster. Och ja, No1 är också först med att börja bli klar, nu går tomaterna åt det gula hållet och jag misstänker att spontanfröplantan är en Yellow Canary. Jag är också lite vågad och har gett dom jord från egna jordfabriken. Tomaterna som bodde i det förra sommaren ute gillade det ju jättemycket så nu hoppas jag att det blir samma för dessa. Jag lägger alldeles för mycket pengar på jord och dessutom tycker jag att plantor som står inne så snabbt förbrukar det som finns i köpejorden? Inget jag har några belägg för men det känns så.

Inom odlandet sker alltid prioriteringar och omprioriteringar. Kanske är det uttänkt så att när det är dags för tomaterna att flytta till bästa fönstret så ska pelargonerna som haft den gräddfilen hela mörka tiden klippas ner? Ja så fick det bli iaf. Och ja, jag var ju tvungen att spara några skott men tänk om en hade bara liite mer plats. Ett uppvärmt växthus på 100kvm skulle ju räcka långt liksom. Då skulle ja kunna dra igång med försäljning av pelargoner och kanske också fuchsior ❣️😅

Tre nedklippta pellisar, t hö Bigitta, en av förra årets egna hybrid. I mitten tror jag det är den som jag kallat Lill-pelargonen.

Undrar hur många plantor man behöver sälja för att det ska gå ihop sig?

Jag har fått upp ett par nya lysrör, nöjd so far, får se vad plantorna säger 😬 Alltså, varför håller en alltid på såhär? Oroar sig för sina frön, plantor osv? Varför är jag aldrig nöjd och litar på att de ska klara sig? Nej, springa och glo och oroa mig för att de ska dö. Eller nej, egentligen inte dö, jag är mer oroad över att de ska växa dåligt, stå och stampa – det är såå himla tråkigt. De kan väl bara 1 – växa på eller 2 – dö pang bom så man slipper dalta så förgjordat.

En riktigt rolig sak!! Några av sötpotatisarna har får små små skott! Jag har då och då känt och rört runt lite i jorden för att ha koll på fukthalt och ev tillväxt, igår kunde små ögon iakttas på knölarna. Dock har en potatis ruttnat helt och den som satt i vatten såg ut att vara i betydligt sämre skick än de i jord så den fick också möta den svarta myllan nu.

Till veckan blir det omskolning av ett par chilisorter, Vampire och Erotica. 🙌

De ska också utsättas för test, hälften i köpejord, hälften hem(g)jord 😅.

jord, Odling, tomat

Att hamna i god jord

Publicerad den 1 april 2020 av Lindis

Då var den stora omskolning en av tomater gjord. Konstig känsla infinner sig, nästan lite tomt – är jag redan klar med det stora projektet? Räknar efter och upptäcker att det finns 213 tomatplantor på gården, 118 av dom står inne under lysrör och i fönster, resten lever det just nu kylslagna och hårda livet i växthuset under fiberduk. Hur gick det till egentligen? Känns ju som att jag precis börjat.. Och vad ska jag nu hitta på tills de ska planteras ut? Nåväl, det finns alltid att göra, jord ska bytas ut i växthuset och rabatter skulle inte må jättedåligt av att rensas även om det inte är prio ett. Intressantare är dock att följa hur det går för mina plantor (jag kan alltså ägna mig åt att gå och glo på dom). Jag känner mig lite misslynt över den jord som jag satte de första plantorna i nämligen. Nån slags yrkesodlarjord som skulle vara bra. Jag hade slut på såjord och använde den direkt till sådden vilket nog var ett misstag. I vanliga fall brukar jag ha plantjord i botten och såjord över för att få lugn och ro för fröna men lite mer krut när de tagit sig. I det här fallet grodde de ju helt ok men jag tycker att rotsystemen på plantorna varit i tanigaste laget.

Nu hade butiken i byn inte fått hem jord än (undrar om de prioriterar toapapper när de beställer hem grejer..? ) så jag har faktiskt använt egen kompost till omskolningen och än så länge ser det helt ok ut. De är iaf inte brända. MEN! Obra för mig är att det gror en massa små saker runt plantorna. En helt normal människa skulle ju bara utan att tveka dra bort de där små sakerna, men jag, jag har såååå svårt för det. Jag blir nyfiken och undrar vad kan det vara för något? Värdefullt? Svårodlat? Som kommer upp alldeles av sig själv hos mig? Rent logiskt borde de inte vara rara eller sällsynta men – man vet aldrig! När de sen blivit såpass stora så att man kan lista ut vad det är, finns en viss risk att jag har svårt att dra bort dom för att ’nu är de ju så fina!’ Kanske kan man plantera om dom? Och. Så. Vidare.

Undrar om det beror på att jag kanske i första hand är odlare och inte matomhändertagare? Jag tycker såklart om att få stor skörd, men det är ganska jobbigt (på ett helt annat sätt än att ta hand om plantor) att ta hand om skörd. Jag är envis i att tro att om det finns liv (om än aldrig så litet) så finns det hopp, och om något kämpar kan jag inte utsläcka det, jag måste se om det går att rädda.

Förra året fick jag lida av det, kompostjord fick hamna i odlinglådorna. Vilket ledde till att det grodde en hel massa tomater och Physalis bland sallad och rödbetor. Vad fick jag tro? Jo, tomater och physalis. Inte sallad och rödbetor iaf. Nu måste jag verkligen skärpa till mig, så fort jag får se vad de där små grodda bladen är så ska de bort.

Det ska hur som helst bli intressant att se hur väl tomaterna växer i min egen jord vs köpejorden 😀

Sådde ju lök för ett litet tag sen. Hoppas att silverlök är gott.. 😛

Och ang att det gick för snabbt att plantera om tomaterna… Undrar om jag kommer tycka likadant när jag ska plantera ut dom? Annars är det då den där jobbigaste känslan av att faktiskt litegrann tröttna på odling brukar komma. När jag börjar fundera över om jag är riktigt klok egentligen, till vilken glädje och nytta det är att ha jorduttorkade händer och värkande rygg efter timtal av bära, kånka, flytta, byta jord och krukor…? Men nu; njuta av och glo sönder persikoblom, vårlökar och förstås växande tomatplantor ❤️😊

ödem, Odling, Paprika, persika, tomat

Vår på gång!

Publicerad den 22 mars 2020 av Lindis

Mittihelavärldenuppochner blir det vår igen. Corona finns hela tiden i var och ens medvetande men det bryr sig inte naturen om. Persikans knoppar har färgats rosa.

Och hör och häpna! Paprikan har också knoppar! Zlata och King of The North levererar och ser väldigt fina ut, växer på bra med stora blad. Riktigt kul! Några av de lite mindre paprikorna och chilisarna har knottriga blad, men som jag lärde mig för ett par år sen är det ingen fara med det, helt naturligt och beror på en snabb övergång till högre näringstillgång tex. men det gör ingen större skada för växten.

Även de förstsådda tomaterna har fått knoppar.

Har så smått börjat skola om tomatplantor. Och herreje vad det kommer blir fööör trångt. Undrar vart jag ska göra av alla när de ska stå en och en.. 😬

Sen kan man ju under om det ska bli nåt med dom alls så här direkt efter omplantering..

Och det är vår i luften även fast det är fler minusgrader på nätterna än det har varit på hela vintern. 😊

Odling, Paprika, tomat

Mellantid

Publicerad den 18 april 2018 av Lindis

Den period när man gjort klart alla omplanteringar och väntar på att det ska bli tillräckligt varmt i växthuset för att ställa ut allt där är ganska jobbig. Man tittar på sina plantor under lysröret och tycker att det inte händer så mycket – jämfört med alla andra trädgårdsnördsbilder ser de inge värst ut. Men sen när man kikar tillbaka på ens egna bilder om hur växterna såg ut för ett par veckor sen så inser man att det inte står still.

Så kommer oron – ska de förväxa sig innan de kan flytta hemifrån? 😱

Jag har nu börjat flytta ut mindre känsliga växter. Romansalladen (Helen Thayer) har ju överlevt expeditionen, en natt var utetemperaturen nere på – 5, men i växthuset hade det bara precis varit under nollan. De överblivna små tomatplantorna har planterats i egna krukor och står under bubbelplast. Därinne håller det minst en grad varmare än utanför, dessutom jämnar den ut tempen lite, 31° utanför stannar på 26° under.

Chili och paprika växer på, flera sorter har börjat blomma – det nya långa lysröret är verkligen toppen! Zlata har tom satt frukt 😃

Dock är det lite fundersamt med dessa ödem. De värst drabbade bladen blir gula och ramlar av.

Igår hade jag den stora lyckan att hitta en liten bortglömd bytta med överblivna tomater, som fick komma isär. Det blir en intressant prövning, de var vääääldigt små. 😏

Provar också att dela tåget med dill, de hade gulnat så jag gissar på näringsbrist.

Har också fått en liten potatistanke att börja gro i hjärnan. Jag ska nog göra en/två rader i gräsmattan och då endast odla ovanför gräset. Tänker lägga tidningar, på med jord i med potatis och täcka med allt möjligt efter hand. Hörde nån som odlat i pallkragar med grus och fått bra resultat så detta borde ju också kunna funka. Jag såg en bild på en blå avlång potatis som verkar spännande. We’ll see.. 😃

Odling

To go industral

Publicerad den 1 april 2018 av Lindis

När man odlar vill man att det ska växa. Såklart. Men när man står det med kliande fingrar och fröpåsen i handen i januari och tänker att ”det är väl lika bra att så i hela krukan/boxen/ska jag spara på det där lilla som är kvar i påsen? De gror säkert inte allihop.” Nä, så funkar det inte – fast man tror det varje vinter. För antingen så gror de inte alls, eller så sprutar det upp plantor. Det senare är ju ett visserligen roligare bekymmer, men det är problem med var man ska göra av allt. Och sen, vem som ska äta allt… Det är lätt hänt att det plötsligt blir en mindre industri att odla sallad. Den här gången var det dock bara ca 40 fina pluggplantor av romansallad som skulle placeras isär, men minnet från min första balkongodling lever än. Jag hade tagit egna frön av petunia året innan – det är VÄLDIGT små frön, så små att man får andas försiktigt så att de inte blåser bort. Jag hade en liten liten plastask och sådde i och tänkte ”egenhändigt tagna frön gror nog inte så bra..” Jodå. Jag planterade balkongen full och det blev jättevackert, men med lite matematik räknade jag ut att om jag tagit hand om alla plantor hade det blivit 1800 (!) plantor. Balkongen var väl sådär 3kvm… Det hade räckt till hela hyreshuset. Och mitt hjärta blöder när något som växer måste kastas 😢

Det blir ett test av tålighet kyla. En får bo ute from nu, om några dagar får vi se hur den ser ut – inatt gick bra, -6° var tydligen ingen fara (alltså ute.. Och där insåg jag att jag måste sätta ut en termometer med minne så att jag kan ha kontroll, annars blir ju försökssvaren luddiga.)

Helen Thayer – den modigaste salladsplantan

Namngivningen av den här modiga plantan gav endel huvudbry. Först tänkte jag André, som försökte flyga luftballong till nordpolen, men det är ju synd om den får namn efter en som dött under äventyret, dömt att misslyckas liksom. Sen tänkte jag att det ju är märkligt att det bara är gubbar som äventyrar som ska få cred. Såå, nu heter hon Helen Thayer som kvinnan som 1988 ensam tog sig på skidor till nordpolen.

Att odla är verkligen att meditera, djupfundera och att utbilda sig på alla plan.

Odling, tomat

Omplantering

Publicerad den 28 mars 2018 av Lindis

Ny har omplanteringen av tomaterna börjat.

Scotland Yellow busktomat och Brandywine Yellow bifftomat

Jag bestämde mig för att använda mjölkpaket som krukor och gjorde hål i botten så att de kan dränera OCH suga upp vatten. Blev mycket nöjd med valet, paketen är höga och smala vilket betyder att plantorna får gott om jord och de tar inte så stor plats – något som är ovanligt viktigt i år, jag prioriterar och kånkar runt på plantor och krukor hela tiden.. Och vintern behåller greppet om oss fortfarande, imorse – 14°..