Sparad i Uncategorized

Vintervila

Planerna för sommarens odlingar är igång och har faktiskt varit det ett tag. Helt och hållet beroende av att fröfirmorna har lyckats med sin oändliga reklam. Black Fröday, Sista chansen och allt vad nu kampanjerna heter gör att man klickar hem sånt man tänkt och inte tänkt. Frölådor inventeras och sorteras. Pelargoner plockas och städas av. De som står i fönster blir långa och gängliga – oj vad vi längtar efter mer ljus nu både de och jag 🥹 och sakta men säkert händer det. Visst är det segt men hoppet lever åtminstone.

Eftersom det gått så dåligt med paprika och chili hur många år som helst nu fanns en idé om att endast dra upp ett par plantor (=2 eller 3) och att sen köpa ett par färdiga på på bästa Bona Trädgård lagom när det är dags att få ut dem. Alltså en sorts paprika och en chili var planen. Det blev tre av vardera och fyra frön/st. Det ser lovande ut eftersom fröna har ett par år på nacken och inte verkar gro så särdeles bra, tre av vardera paprikan och än så länge en av chilisarna. Kanske kan jag hålla min plan. Men så plötsligt när jag häromdagen passerade ett fröställ på affär’n liksom som av en utomjordisk kraft drog sig mina ögon och händer till en påse. En Röd Spetspaprika. Den låg som en liten skatt i min hand och lovade så säkert att: ”Den här gången ska jag inte svika dig, du vet att du kommer att knapra paprika hela sommaren bara du köper mig och vårdar mig.” Jag svarade: ”My Precious.” och gick med stel blick till kassan betalade, körde i ilfart hem och lade genast de små fröna (allihop) till groning – efter att jag hade klappat och tittat med fuktiga blinkande ögon på dem en liten stund.

Dagen därpå hittade jag en gammal påse med Habanero Orange i en låda, ännu en Vampire och en citronchili från De Torkade Frukternas Förråd tömdes på frön medans jag intalade mig att ”jag måste ju inte plantera alla frön som gror, om de nu gror”. Tror någon att det kommer att ske? Nåväl, det eventuella problemet ligger på framtids-odlerskan att bita i, just nu är det bara roligt att få börja ODLA!

I dagarna har också fönstertomaterna kommit i jord och älskliga som de är grodde snällt 19 av 20 frön inom tre dygn. Det blev mina vanliga sorter: Venus, Red Robin, Yellow Canary, Rosy Finch och nykomlingen från förra året Orange Hat. Här har jag tänkt till lite, de ska vara lagom för söderfönstret i mars när Persefone är återvänder 🥹. Förra året hade jag plantor tidigare och visst var det trevligt, men de blev inte särskilt bra av att enbart stå i lysrörsljus så länge. Det är dessutom svårt att få dem att stå emot ohyran när de är stressade som de blir av att inte få äkta ljus. Det blev inte jättemånga tomater på de plantorna och jag har ff kvar av tomatgardinen så det kommer inte gå någon nöd på mig.

De fem runda på rad är tomaterna, sallat och kål i de fyrkantiga

Förgroning av gerbera har också startat nu, tidigt för att de inte är så snabba av sig. De förra – som tråkigt nog verkar ha gått hädan trots fjäskig förvaring i extraljus i svalt rum – blommade inte förrän andra året. Nu har jag läst på lite och om man är snabb med sådd ska de kunna hinna med att blomma samma år. Sen är de ju mest en krukväxt, första vintern fick de stå i fönster och det kanske passade dem bättre.

Jag är något vansinnigt sugen på att så lite penséer. Fast jag vet att de i butikerna kommer vara tidigare. Får se om jag springer på frön eller om det klarar sig. Tidigare än vad som funkar att ha dessa ute på min trappa finns de i butikerna och sen kommer de överallt på egen hand i trädgården – för ni tror väl inte att jag någonsin rensar bort en pensé?

Och vet ni vad?! Tog med en påse frö av bomull, satte i jord den 20e och den 24e har det tittat upp två av tre satta – är det inte helt fantastiskt?!! Jag hade förväntat mig betydligt längre grotid. Undrar om det har med planeterna som är på gång? Jag har ju läst att man ska passa på att sätta frö strax innan fullmåne för att den hjälper till att ”dra upp” plantorna. Kanske stämmer det… Man vet inte allt även om man pluggar på nog så mycket.

Bomull

Planerna för säsongen då? Jo, flera av de tomatsorter som var nya förra året ska få följa med i 2025. Taiga struntar jag nog i, det finns så många bra sorter och jag orkar inte fjäska. Jag ska ge plats för flera av de som man skulle kunna kalla f2 eller säger man f3? dvs de som är sprungna ur f1 sorter och inte helt säkert stabila; den svarta droppformade som är godast när den är lagrad och börjar bli rynkig, den lilla orangea droppformade som jag kallat Regnbågen med den otroligt fylliga mjuka smaken, samt en liten orange rund som också är fantastiskt god. Jag ska försöka hitta en röd ”normal” sort som passar i växthus och jag ska försöka låta bli att bli förförd av alla svarta biffsorter som ser så lovande ut – jag har redan flera fantastiska som jag inte kan ta bort. Dock såg jag en som liten svart som jag nog måste försöka med; Black Strawberry. Kanske blir man sugen för att den har så fint namn, men den var också fin på bild. Dessutom har Tomatälvan odlat och talar väl om den, då måste man väl prova? Dock ska jag ta paus på att försöka hitta vilken sort Rosa är. Kanske är det så att den inte ens finns utan är en korsning som uppstått hos mig? Jag som tidigare inte alls trodde på korspollinering av tomater har nu fått lära mig. Förra året var Kaleidoscopic Jewel allt annat än den svartaktiga och goda tomaten helt röd, kanske någon liten skiftning mot mörkt men inte mycket till smak alls. Det verkar som att de plantor som står ute är mer benägna att korsas – vilket iofs inte är så konstigt med alla lösaktiga flygfän som far ikring 😏. Så till iår får jag backa och ta frö från arkivet med de frön som är äldre än -23. Tur man inte hålls och slänger en massa frön 😌 då skulle jag inte ha några kvar av den.

Jag spar lite på att fastställa tomatplanen för året, vill gärna ha något att göra i de långa jobbiga oxveckorna också.

Sparad i Anläggning, Odling, utplantering

Att andas in våren

Historien upprepar sig. Maj kommer och kallt blir varmt i ett enda slag. Från att knappt ha sett solen och till sist i ilska ställt på ett element för att inte jorden ska frysa fast på fingrarna när man planterar slog det om på ett par timmar en söndagseftermiddag. H.E.R.R.E.G.U.D. Ofattbart när det händer och så underbart!

Den här maj har jag tänkt till för att inte ska bli överstressad. Tagit ut lite semesterdagar för att hinna med att njuta, promenera, cykla. Andas. Och tur är att man har varit med förut, när frostrisken typ är över så ska ju allt planteras ut, helst på en gång, samtidigt som det måste vattnas två gånger om dagen eftersom de nästan vuxit ur sina krukor. De sena grejerna ska kommas ihåg att sås (gurka, majs, pumpa, solrosor). Allt i rabatter och växthus skulle från ovan jord till ner i jord och Världens Veligaste Människa ska ta beslut om vart alla saker ska sitta, tillsammans med vilken. Funderingar på färg, höjd och blomningstid, i kombination med närings- och fuktönskemål från de små raringarna. Estetiken är också viktig; skarpa röda/orangea långt bak (färgerna rycker närmare när de är skarpa) och ljusa bleka färger långt fram. Vissa ska också kunna bli fotade i solnedgångens spotlight. Du hör, hjärnan kan börja koka för mindre. De bästa är nästan när det inte finns så mycket tid, så det bara måste komma ner. Oftast blir det rätt bra till sist. Nu åkte klinten ner i framkant av rabatten, dels för att den bara var tvungen att bli planterad för att inte döden dö i sin burk och för att man ju måste börja nån gång. Jag älskar ju kombon lila-orange så nu blev det jätteverbena och rudbeckia Cherokee Sunset. Den vinröda Cherry Brandy hamnar framför röd blodtopp och den orangea solbruden. Vid utgångarna och längst bort i rabatten står toppar av björk som luktärtorna ska få klättra i.

Blomsterplantering pågår

Jag har satsat på blått iår: kinesisk och romersk riddarsporre, blå sommarflox, blåparasoll och anisisop är några. Dessa ska sitta lite uppblandade mest med rosa malva och rosa nejlikor, men också zinnia; queenie-sorter, isabellina och även blandade färger. Hoppas att zinnian går bättre iår – förra årets regnande i juli var inte roligt.

Nyhet för iår är att jag införskaffade mig frö till rondellpetunia Tidal Wave som nu vissa av ska få sitta i rabatten. De behöver ha mycket gödning så nu får pullorna lägga manken till..

Planen var att sätta GLEST. Och jo, när jag kommit en god bit över halvvägs var det redit glest och jag klappade mig på axeln över lyckat följande av tydlig plan. Samtidigt som jag börjar gruva mig för att det ALDRIG kommer att se något annat ut än gammal hö i hela trädgården. Sen var det lite fler plantor som skulle ner. Dahliorna har ju minskat i antal (63st) så det fick bli några olika gräs, fyllnadsblommor och lejongap bredvid dessa.

Dahlialandet – ingen kan tro att detta ska kunna bli vackert..

Till (näst) sist har jag fått ut dorotea-blommorna. Fattar inte hur jag tänkte när jag haft så fina plantor vid sådd i godislådor tidigare år. Nej, nu fick jag för mig att de skulle sättas i pluggar. Suck. 128st av blandad färg och 128 röda. Fatta hur tradigt att hållas med alla dessa små krakar som inte alls gjort särskilt bra rotklumpar och som blev extremt ledsna över den burdusa behandlingen när de skulle ur sitt brätte. Nu sitter de ändå utmed gångarna i stora trädgårdsrabatten. Hoppet om att få nån vidare blomning är liten. Nästa år blir det godislådor igen. Och det där med gles plantering är inte 100% sant längre.

Stackars pluggplantor.

Kvar av blommorna är ett brätte med tagetes. Och en påse med honungsfacelia.

Lite emellan blomsterplanteringen har tomaterna och gurkan kommit ner i växthuset. Lagom när jag förtvivlat får ner lite fler tomater med skohorn upptäcker jag att bädden närmast väggen ff är fylld av div plantor som står där i väntan på utsättning. Alltså har jag – som tur är! – en hel bädd till att fylla med tomater. Kanske ska jag prova att plantera några av paprikorna där.

Nyplanterade gurkor, Iznik, Max och Superina, alla tre är nyhet hos mig.

Den årliga oron över bristen på humlor medans persikan blommade var även iår onödig. Det är MASSOR med frukter i trädet 🧡🍑

Imorgon har maj övergått i juni. Andas. In. Andas.

Sparad i skadedjur, sticklingar

Oxveckor – och man längtar ihjäl sig!

Det är inte klokt vilken bra vinter vi har haft! Jag har aldrig tidigare kunnat åka så mycket skidor som den här vintern så det har ju varit alldeles perfekt egentligen. Och ändå, JAG VILL HA VÅR! Och då gäller det att inte dra igång för mycket – det har hänt förr 🙄 och kanske händer det oavsett hur mycket man sitter på händerna.

Att skriva och rita planer för kommande odlingar är ett sätt att förströ sig och som kommer att bli till glädje sen. Ett annat är att hitta på allehanda experimentodling. Den här gången (som så många andra gånger) ramlade det på mig ur ett problem. Hade ingenting att göra och tyckte att det kunde vara dags att ta lite sticklingar på pellisarna. Jag brukar sätta dom i sand eller sandblandad plantjord men överraskande nog befanns sandhögen ute stelfrusen (typ -15˚stelfrusen) och möjligheten att hacka loss ens en liten mängd blev helt omöjligt. Nedslagen över tanken på att behöva vänta med denna syssla möts jag i källardörren av de torra julgrupperna som är påväg ut till komposten. ”Hur skulle det vara att prova med oss?” säger den gamla Mossan och Laven lite torrt. Jo, så en stund senare är de uppblötta i små sticklingskrukor – hur fantastiska grejer de är alltså, kan ligga helt uttorkade en evighet, får en droppe vatten och simsalabim! livet kommer åter.

Försöket ser ut som så att två sticklingar av samma sort får prova att rota sig i vitlav resp väggmossa. Min idé är att det håller fukten runt sticklingen men att den också är tillräckligt luftig för att det inte ska ruttna. Spännande för jag tror verkligen att det här ska kunna funka pga detta, dock funderar jag på hur pH och annat i mossa och lav ligger och att det skulle kunna påverka negativt för rotbildningen. Pelargonen är ju som regel väldigt tacksamma med att få rötter så de borde vara bra försöksobjekt. För lite sen testade jag sphagnum till några sticklingar och det ser sådär ut. Fem av femton har inte dött helt än. Det kan också vara så att jag är lite tidigt ute, på något vis vet växterna när det är tid att börja växa och det är alltid lättare att få det att ta sig i mars än i januari.

Nya sticklingar i mossa och lav.

Jag lockas väldigt mycket av tanken att det ska fungera med mossa/lav eftersom det känns mycket bättre att använda något som finns så nära jämfört med att köpa hem root roit (som känns som någon slags skumgummi) eller kokosfibrer vilket ska vara väldigt effektivt.

Fö har chili och paprikaodlingen startats, de allra flesta fröna behövde bara en vecka på fuktigt papper i plastpåse för att gro. Typiskt nog är favoriten Bulgarian Carrot den som inte grott alls 🙄

Grodda frön av chili

För någon vecka sen planterade jag om tomatplantorna. Även om tempen var ovanför nollan så påminns man om varför man inte odlar speciellt mycket den här tiden – det blir in i h-vete kallt om händerna. Jag har ett par fodrade gummihandskar som är vattentäta, skulle säga att det är en förutsättning för att hållas öht.

Tomatplantorna

Skuggan över plantrummet just nu är dock att det väldigt mycket småflugor/sorgmygg. Jag brukar ha lite men nu känns det som att de vill ta över rummet. Jag använder gula klisterremsor och småkoppar med vinäger/diskmedel/vatten som fångar mycket. Men antalet flygfän ökar ändå. Jag tror inte på att sterilisera jorden, dels blir det för mycket jord för att det ska bli rimligt att genomföra och sen tänker jag att alla andra microorganismer också stryker med. Funderar lite på att testa potatistricket, en skiva potatis på jorden som ska locka dit larverna som man sen kan hiva ut. Frågan är bara hur bra det är att ha potatis ihop med tomaterna med tanke på bladmögelrisk?

En annan fundering är hur det skulle funka att helt sonika täcka krukorna med något (plast/folie?) för att kväva fäna när de ska ut och flyga..? Ska tänka lite till på det tror jag.

Sparad i förodling, försådd, inomhusodling, ödem, tomat

Att vara i ’nu’

När man var liten och längtade hjärtat ur sig till lördagens ridlektion, alla vakna timmar i veckan väntade jag på den stunden, önskade att tiden skulle stanna de där futtiga 60 minutrarna när man kände händerna mot mjuk päls, ett hästandetag mot kinden. Den mjuka känsla ut i hela mig när jag satte mig i sadeln och hästens rytm fortplantade sig till mig. Och blink så satt man där i bilen på väg hem igen. Jag vet att jag ofta tänkte att: varför känner jag aldrig att jag är där? Det kändes som att man bara fick små minnen av ridstunderna. Aldrig att man fastnade i dom som i alla de andra stunderna under veckan med tråkiga saker.

Jag har blivit bättre på det, att stanna i stunden och njuta, att känna efter hur fint och bra det är just nu, inte längta till något annat. Och jag är inte säker på att jag kunnat göra på något annat sätt när jag var liten, tiden går ju för fort när man har roligt och långsamt när man längtar. Jag har blivit mycket bättre på det, att stanna upp och se den blå himlen och njuta av solen även om den är så stark att man inte ens kan öppna ögona.

Det som ska stannas upp och njutas av just nu är för det första att vi för första gången på flera år fått vinter med is och snö. Jag har bestämt mig för att använda vintern (snön och isen) till något som är trevligt varje dag; ridturer (om det inte är för kallt – jag blir väldigt snabbt frusen och då är det är inte njutbart), skid- och skridskoåkning. Och när man tröttat ut sig med uteaktiviteter så kan man sitta inne med tofflor och en kopp kaffe och planera, småså (nytt verb för att så några enstaka sorter i färre antal) och titta på sådder varannan timme.

Nu är också tiden att njuta av planering av sommarens odlingar, njuta av att det framöver kommer en ljus sommar. Just nu vet jag också att det här året kommer vi få den perfekta sommaren, lagom varm och solig men också tillräckligt fuktig. Den kommer att börja med en mild vår och pågå utan nattfrost fram till mitten av oktober.

Vilken tur att jag då också bestämt mig för att njuta av mycket grönsaker OCH blommor. Jag har köpt hem en väldig massa frön till ettåriga blommor som ska passa till snitt. Tanken är att under hela sommaren (inte bara i juni som det är med perennerna hos mig) ha bukettmaterial att plocka in. Och om rabatterna och lannet blir för litet; då lägger jag bara ut lite mer täckmaterial på gräsmattan – voilá! Här där va lätt ’bara att lägga ut’.

Och efter allt det där babblet kommer vi till det viktiga, uppdatering på odlingsfronten; plantor som gått igång ordentligt och som inom en hyfsat snar framtid kommer att ge skörd är fönstertomaterna.

Plantan som grävdes upp och flyttade in i höstas. Okänd sort.

Dock har det blivit något konstigt med några. Det började med att de rakade iväg och blev glest mellan bladen trots att sorten är dwarf och ev microdwarf (?) Maja och Zimmertomate blau. Sen krullade sig bladen åt fel håll (uppåt) och sen krullade de sig neråt (som de kan göra när det är lite för näringsrik jord). Och sen torkar bladen in och ramlar av. Som sagt, det hände med de två sorterna och inte på Venus eller den jag kallar Fönstertomat (har tappat namnet på vägen). De plantorna har satts i karantän i väntan på utfall. Tänker att det skulle kunna vara ödem likt det som chili och paprika får ibland men har lite svårt att se att det är helt lika.

Det som snart ska planteras om är paprikorna.

Paprikor

Och det som ska tittas till är chilisådderna. Ett par sorter har visat sig men än kan man inte ropa hej.

Idag ska alla frön sorteras upp så fint så att det sen blir lätt att hålla ordning på och komma ihåg att så i rättan tid. Flera fina tips på insta visar datum-för-sådd-sortering. Får se om jag får ihop något sånt.

Fått ner lite frön i jord. Lök (en röd och två gula), lite sallad för inomhusodling, basilika, tre lejongap (ett par av dom är väldigt gamla frön så det är mest för att inte slänga, förhoppningarna är mycket små) och två sorters tobak. Inser nu i skrivande stund att Törnrosa försvann på vägen.. Det får bli morgondagens fix.

Tanken var att jag idag också skulle ha sått några av de långsamma blommorna som ska få stå ute i kylan ett tag; Jätteverbena, rosenskära, malva mm. Alltså, jag är bara såå långsam. Men skönt, nu har jag lite såjobb kvar att njuta av ☺️

Sparad i höstsådd, Odling, tomat

Odlingsåret 2021 har börjat!

Jullov betyder planera för odling 😃 och nu gör jag allt för att bromsa. Försöka nöja mig med att sätta lite i taget. Det är väldit svårt.

Lysröret har burits in (efter mycket tjat) och fönstertomaterna och de most precious av pelargonsticklingarna har fått flytta dit.

Tomater, pelargonsticklingar och det stackars olivträdet (längst bort i bild)

Tomaterna (sådd 6/11) har skolats om och efter bara 36h syns tillväxten (de är lite ljusare i toppen pga ett dygn utan lampa i källaren).

När skörden togs in i höstas (13/10) följde även en liten tomatplanta av okänd härstamning med in. Nu är det knoppar i den..

Tomater på Alla hjärtans dag?

En del av min begränsning av sådd är att endast så paprikan nu (7/1). Chilin ska få vänta åtminstone till det magiska datumet 19 januari som var den dag jag sådde på förra året och som då tydligen var ett i hästväg bra datum för chilisådd. Jag hade egentligen tänkt låta fullmånen styra sådden men kunde inte hålla mig. Det är tre veckor kvar till fullmåne nämligen.

Av fjolårets tomatskörd återstår endast fyra backar med glest lagda Ponderosa, Vesuvio Giallo och Söta Karin. Och jag försöker äta upp så mycket det går för de håller på att tappa smak och faktiskt bli sämre. Förutom Ponderosa då förstås, den håller ff på att mogna 😄 Och om man undrar vad det är för mörka små torra grejer som ligger där tillsammans med tomaterna så är det precis vad det är; tomatrussin, tomater som spontant torkat ihop till russin, goda att snaska på om man frågar mig 😋

Återstoden av tomaterna

Utanför fönstret snöar det för fullt 🤍🤍🤍 och om en timme kommer solen! ❄️💕