potatis – Den jordiga tummen

Odlingsrapport 2022

Publicerad den 14 januari, 202315 januari, 2023 av Fröken Doris

2022. Året då jag släppte alla restriktioner och bara körde på, bromsade inget och hängav mig åt blommor och det jag gillar att äta. Blev bra på att genomföra idéer, inte tröttna mitt i och få en massa plantor som stod kvar i för små krukor och förtvinade. Nåväl. Kanske inte till 100% men jag var ändå hyfsat duktig.

En son spanade runt och kommenterade den prunkande [läs förvuxna] blomsterrabatten i september -”okej… det här är alltså två hästar…?” Och så var det väl. Jag sålde hästarna på vårvintern och all min fritid hamnade i odlingarna. Skönt att få fokusera på en sak. Tomt utan djur i hagarna och kanske är odlandet också ett sätt att kompensera saknaden. Jag mår bra av att arbeta med kroppen, ösa skit och dra på skottkärror, en är liksom van vid det och i odlingen finns rika chanser att utlopp för det behovet också. Men det är fortfarande tomt utan djur. Inget snusande i nacken och inga vilda galopper på vindlande stigar. Men heller inget dåligt samvete för att jag inte hinner rida så mycket som de skulle ha velat (behövt). Allt har sin tid. Mer om blomsterodlingarna blir det i ett annat inlägg.

Även om årets odlande har tonat lite bort från grönsaker mot blomstrande fägring så har det ändå funnits mat att äta. Dock kan jag se när jag läser igenom förra årets odlingsrapport att det inte är samma saker som gått bra och dåligt. Bra det. Om det betyder att jag har lärt mig något. Eller så handlar det enbart om väder, klimat och ren och skär tur i vanlig ordning.

Majs, morötter, pumpa och potatis är årets vinnare. Tomaterna tävlar i sin egen liga och räknas inte mot de andra. De kan liksom bara tävla med sig själva och sina tidigare prestationer. Nåväl, tillbaka till vinnarna förutom Tomater då; 100kg potatis, 46kg pumpa, 29kg morötter och 78 majskolvar. Det blev en 20 liters hink med rödbetor (glömde väga). En sorglig sak med det är att jag tog upp dom och skulle låta dom ligga på tork några dagar i stallet innan de fick komma in i jordkällaren. Och plötsligt hade det gått flera veckor och varit kallt så in i bängen. De frös och blev förstörda. Suck. Ibland blir man trött på sig själv.

Det blev mycket lök (som jag heller inte vägt), men den skörden är jag inte imponerad av, lökarna är inte stora utan att det blev mycket handlar mest om att jag satte så förjordade mycket… Vitlökarna blev deprimerande små och tillsammans med den allra största besvikelsen; sötpotatisen (1,5kg) så hänger de riktigt löst nu när jag funderar över nästa säsong. Tidigare i höstas var jag på gång och skulle sätta, ”men det är ingen brådska med den, det gör inget om det hinner bli lite kallt innan den kommer i jorden…” Kan hända att tjäle i jorden och ett totalt ickeintresse av att stoppa ner fingrarna i det blöta kladdiga eländet leder till att Ica får stå för nästa års konsumtion utan att jag känner mig superledsen för det.

De olika kålsorterna (palm-, grön-, lila- och savoy) som skyddats av ringblommor och nät har räckt till för oss, kanske har det blivit 2-3kg. Intentionen att sätta upp skydd mot rådjuren har inte blivit av, jag är inte tillräckligt hungrig och jag plockar av den så länge det finns något kvar ändå. Gurkan är en annan av årets om inte misslyckanden så i alla fall besvikelser. Jag fattar inte varför de ska vara så kinkiga. Växer på som attan för att sen som i ett trollslag inte vilja vara med alls. Efter att de kastat sig för mina fötter och grinat när de skulle få flytta ut i växthuset repade de tills sist mod till sig och sa väl lite ”okej, tack då” för att jag preppat en bädd med rejält med bokashi (typ allt jag hade). Men det blev aldrig nån gurkfrossa även om vi väl inte behövde köpa några.

Paprika och chili då. Jag ger inte upp, men jag har slutat bry mig, de är sega och långtråkiga. Ger frukt fram på hösten efter att man odlat på dom i tio månader. Vad är det med dom liksom?! Jag har sagt det förut och säger det igen; paprika är värd sin vikt i guld! Om nån dristar sig till att påpeka hur dyra de är frågar jag: Har du försökt att odla det? De flesta svarar nej. Jag är inte förvånad över att paprika är en av det mest besprutade grönsakerna; alla vill äta paprika; sorgmygg, trips, vita flygare, löss, möss. Dessutom är de känsliga för värme, torka, kyla, blöta, mörker och stark sol. Och att någon inte skyddar dom för tidigare nämnda tillstånd dygnet runt i 10 månader. Enda gången som jag upplevt bra skörd var det året jag bar plantorna ut och in i växthuset för att de inte skulle utsättas för värmeböljor inne och kalla nätter ute. Ca tjugo 10-20 liters krukor med stora buskar i. Krasp-krisp så var de paprikorna inmundigade. I år planterade jag dom framför stallet (östläge) Oj oj vilken stark sol på fm! Inte bra tydligen. Och torrt. Men när det blev molnigare dagar ville de inte växa ändå. För kallt antar jag. Men jag ska ändå så ett par frön av dom snart. Bara för att jag är en envis liten jävel.. 😈

Lite mer om potatisen då; det skulle varit roligt om jag hade hållit ordning på sorterna av mitt eget utsäde men det är lite jobb med det, så det är lite blandad kompott när man lagar av dom. Vissa är väldigt mjöliga andra är fasta. Alla är ju goda men det hade varit bra att ha koll på dom när man vill göra specifika grejer, som julpotatisen eller rosta i ugnen. I år köpte jag en ny sort som heter Linda. Den var väldigt bra (förstås!) och nu har jag ändå försökt att ha den lite för sig i lagringen i jordkällaren – som fö verkar fungera väldigt bra. Jag var lite rädd för att det var för fuktigt därinne men det är riktigt fint. Luktar gott av potatis och jord och känns varmt om man råkar gå in när det är kallgrader ute.

Av löken så var sorten Troy bäst. Men som sagt, ganska smått blev det igen. Men skam den som ger sig. Jag ska testa att sätta från frö igen. Jag har fått utsäde av en snäll odlingsvän och kollega till både jättelök, luftlök och potatislök som ska sättas igång så fort jag får tummen ur.

Pumporna som höll på att stryka med när jag körde på med blodmjöl repade sig och tog igen sin svaghet med råge. Det var två sorter (tre plantor), lite oklart vilka bara. Satte flera sorter men bara två blev det plantor av förmodligen två olika mammutpumpor. Nästa år blir det fler sorter och då kanske inte huvudsakligen de stora varianterna utan flera av mindre modell.

Persikoträdet gav nästan 15kg frukt. Och det har det inte varit några problem att smälla i sig. Mycket av det blir till smoothie, det är fantastiskt gott att ta upp ett paket som nästan får tina i solen innan man suger i sig den. Åh wow – längt på den såhär en grådisig januaridag. Sommar i ett glas 🍑💛

Jordgubbarna som jag satte om i nytt land i våras gav lite grann. De nya plantorna som kom igång och döm om min förvåning när de så sent som i november hade klara gubbar!! Helt otroligt!

Egna jordgubbar i november, vem kunde tro att det skulle ske?

Tillbaka till Tomaterna – det blev totalt 90kg! Och jag som tänkte att det nog inte blir lika mycket som förra året – jag hade färre plantor i år och det var otroligt trögt innan de kom igång. Med lite uppskattning av mängderna tror jag att årets ätbara skörd totalt landat på ca 320kg (alla ätbara grönsaker). Är det möjligt att vi två pers stoppar i oss allt det? Vet inte. Vi får se när sommaren är här. Kanske måste jag inte odla så mycket nästa säsong. Sa hon och bläddrade girigt bland fröpåsar och surfade på fröfirmornas lovande utbud 😜

Av årets nyheter; Anmore Dewdrops, Grinch dwarf cherry, Black Opal, Sibirjak, Linda, Loxton Lass Dwarf, Alice’s Dream, Orange Crimea och Bombeta. Av dessa så har busktomaterna Sibirjak och Linda gått upp på favoritlistan. Båda är röda busktomater, Linda lite mindre och lite plommonformad. Båda odlades ute med bra resultat. Mycket god smak och bra hållbarhet. Keepers. Alice’s Dream, Orange Crimea och Bombeta blir kvar, Alice är jag inte lika överförtjust i som alla andra verkar vara men den är väldigt snygg håller jag med om. Grinchen var helt okej och kanske var den lite mer produktiv än Green Envy som jag alltid måste ha, den är såå god. Finns ingen som når upp till samma nivå tror jag. Orange Crimea gav fantastiska klasar med stora tomater, 1kg på en gren liksom! Trots att tomatplantorna var fina och växte bra så blev det sen skörd. Utetomaterna var snabbare, men så var det ju också en uppdelning med att ampel- och buskisar fick sitta ute och det är ju de som alltid är snabbast. Whippersnapper var först ut 28/6. Inne kom Sungold först över mållinjen/läpparna, 23/7. Biffarna var särskilt sena och Black Beauty som varit en sån mastodont i produktion fick se sig slagen av Ilses Orange Latvian. Sista slutskörden ute gjordes 4/10 fast då hade jag plockat bort tomater och plantor lite pö om pö för att vissa plantor stod mer utsatt för kyla än andra. Det kom några kyliga nätter i mitten av september där vi precis klarade oss från frost och sen höll det sig på plussidan fram till 9/10. Tomaterna i växthuset togs in 21/10.

Just nu vet jag inte 100% vilka som kommer att få följa med in i odlingssommaren 2023 av de som jag är lite tveksam runt, men tomatbiblioteket blir uppdaterat med lite info om varje sort för den som vill läsa. Av de 90kg tomater som skördats finns fortfarande lite kvar, Ponderosan har jag inte börjat äta än och Vesuvio Giallo sparar jag lite till. Annars har det blivit en tomatsoppa med blandat av många sorter idag, Sungold, Black Opal, Grinchen, Scotland Yellow, MeiWei och flera andra som jag inte kan hålla isär.

Tomatsoppa: Tomat, gul lök, vitlök, lite grekisk salladskrydda och en skvätt olivolja. Skjuts in i ugnen 30 min. Mixa och koka upp med grädde, creme fraiche och ett par skivade kryddiga korvar (idag blev det Snickarkorv). Serveras med grillade osttortillas. Billigt – om man har egenodlat – och lyxigt sautan 😋

Det är verkligen en fantastisk känsla att fortfarande kunna äta egna tomater såhär i januari 🥰. Jag är så tacksam för kunskapen jag fått om hur man kan spara dom och blir ibland lite förfärad över hur mycket jag tidigare fick slänga för att jag inte visste tillräckligt. Tomater är verkligen så mycket mer hållbara än vad jag nånsin kunnat tro, även de sorter som man normalt inte kallar för lagringssorter. Imponerande tycker jag 🤩

Såhär såg det ut vid Lucia. Nu är det endast två backar kvar efter dagens tomatsoppa.

Sammantaget är jag väldigt nöjd med odlingarna 2022. Allt kan inte gå bra och mina intentioner och ansträngningar har gett resultat – och nu är det snart dags att börja om 🌱🥳

höst i trädgården

November-pepp

Publicerad den 6 november, 20226 november, 2022 av Fröken Doris

Oj vad det är svårt att gilla november! Man får verkligen anstränga sig för att hitta det roliga med livet och inte bara önska att tiden ska gå förbi. Att bocka av dagar och veckor som avklarade. Det jobbiga är nog att jag trivs bäst utomhus och just nu är utomhus ofta lite halvt otrevligt; regn och blåst – vilket också är bra för det är för torrt fortfarande i marken och blåsten är ju bra för att vi får billig el – så då kan man inte ens svära över det heller. Sen är det nog den varmaste höst jag upplevt, hittills har vi bara haft två tillfällen med -1º, men annars är det rätt ljummet. Då kan man inte klaga så mycket på det. Men jag tror att det är mörkret som är värst. Det är mysigt att tända ljus, men man kan ju inte sitta och stirra på ett ljus hela dagarna. En god vän jag har känner tvärtemot mig att det är jätteroligt med höst och november – jag försöker gå i hennes fotspår. Pyssla och göra fina höstdekorationer, tänka på jul osv. Särskilt när regnet strilar och potatisen ska upp ur lannet.

Snart en krans av diverse torkat material. Lite stelt om fingrarna.

Okej, nu ska jag rycka upp mig! Oktober har varit superfin, man har kunnat fixa och greja jättemycket! Tomatskörden har nått en ny rekordnivå; nästan 90kg (jag tror att det får bli ett eget inlägg om årets tomater lite sen), den puttelilla sötpotatisskörden är bärgad (1,5kg), dahliorna är uppe, sorterade, torkade, förpackade och inställda i jordkällaren. Alla perenner och buskar jag fyndade på sensommaren har kommit på plats i rabatten, 370 tulpan-, narciss-, krokus- och våririslökar har kommit i jorden. Växhuset är urstädat, fuchsior, fikon och faktiskt även olivern har kommit till sina vinterstationer. Morötterna är skördade (29kg, rekord här med) och står i jordkällaren tillsammans med ett gäng pelargoner och dahliorna. De mindre pelargonerna står nerklippta i plantrummet.

De sista 20 kg tomaterna som plockades in

Äppelträden är klippta även om det blev i senaste laget för det stora närmast huset. Jag MÅSTE se till att klippa det i juli nästa år, det håller på att bli alldeles för stort. Med facit i hand så skulle det verkligen ha behövt stå längre ifrån huset, men vem trodde att facit skulle komma efter 20 år?

Förresten – jag fick ju en bok i födelsedagspresent; Konsten att beskära buskar och träd och bums kände jag att en beskärningsexpert ju också måste ha bra verktyg; en japansk såg klickades hem och SATAN vilken bra såg! Stora hårda grenar som brukar ta en evighet att komma igenom – som smör! Man får ju hålla i sig för att inte bara gå loss och kapa allt man ser. Har du något träd som du vill ha sågat i? Säg bara till. Jag lovar inte att det vare sig kommer bli snyggt eller bra, men det kommer garanterat att bli glesare och mindre 😁

”klipp inte bort mer än 20-25% av trädets krona..”

Nu ska jag också se till att skaffa mig en bra sekatör också. Kanske ett sånt där snajdigt bälte att ha alla sin verktyg i också, lätt att bara dra fram när man står uppflugen i ett träd.

Till detta med pyssel då. Hittills har jag kunnat stå i växthuset eller stallet och pysslat, det är väldigt mysigt ända till det blir för kallt. Allt man tar i är ju lite fuktigt och det blir väldigt stelt om fingrarna att hållas och att ha handskar är inte riktigt min melodi, man blir så klumpig och mycket är ganska pilligt att hållas med. Kanske ska jag önska mig ett par såna där torgvantar med avklippta fingrar i varmt ullgarn? Då kan man nog hålla på lite till ute. Annars tror jag att nästa steg blir att göra iordning någonstans att kunna pyssla med skräpiga grejer inomhus. Kanske är det så att pellisarna får maka ihop sig så att jag kan vara i plantrummet? Man vill ju gärna ha bra med ljust när man hålls. Källaren är ju visserligen mer skräpvänlig men ljuset är inte särklit bra där. Jag behöver nog en pysselatelje. Undrar hur jag ska få med min motsträviga handbroms till sambo på den idén? Han är ju också den som är försteskötare på dammsugaren liksom. Kan säga att det inte var helt roligt att komma hem efter sista dagen innan höstlovet som också är utklädningsdag i skolan, och jag hade klätt mig till fågelskrämma på morgonen, rusat runt i hela huset med torkat gräs inte helt fastspänt här och där i kläderna..

Kvar att göra ute är att ta upp potatis och rödbetor. Grönkålen funderar jag på om den ska få stå kvar ute, men då måste det sättas dit någon sorts skydd mot rådjuren. Vitlök ska planteras men med den här varma hösten är det ingen större brådska med den saken. Komposterna ska tömmas (bla där vitlöken ska bo). Lanne och rabatter ska täckas med hösilage och sen funderar jag på att skapa en ny odlingsyta på ett mindre frostlänt område närmare växthuset. Den delen av trädgården som grönsakerna växer i är ju tyvärr också det ställe där frosten slår på först. Obra idé att ha tex pumpa och majs där egentligen alltså. Dock kommer nog rotfrukter, lök, bönor och kål få fortsätta växa där. Men då var funderingen på att där jag skulle anlägga ny yta är fd hästhage och med massor med kvickrot så torde det vara en god idé att skrapa av grässvålen med hjälp av traktorn och sedan täcka med hösilage där också. Och gärna redan nu i höst för att vara lite på gång innan våren. Jag tänker att maskarna hunnit göra endel av jobbet redan nu i under vintern och det kommer bli bättre odling där direkt. Helst skulle jag egentligen också ha dahlior där för att det nog håller mer fukt där, i den stora trädgårdsrabatten blir det otroligt torrt under sommaren och trots att jag varit så nöjd med dahliorna så ser jag att det är flera som nog mått bättre om de fått mer vatten under sensommaren. Baksidan av den tanken är dock att man ju vill kunna njuta av blomsterprakten i trädgården. Hmm, många tankar och funderingar blir det… Jag är lite känd för att ha svårt för att bestämma mig, den som har sett Gösta Ekmans Aftonbladet eller Expressen har också sett mig när det kommer till olika beslut. Tex vart något ska få växa. Eller vad man ska äta när man är på restaurang. Ibland undrar jag över varför det är så men har kommit fram till att jag helt enkelt inte vet om det är min sista måltid och då vill man ju verkligen få det bästa ut av den, eller hur?

Apropå att anlägga odlingsyta – det är så intressant att se hur jorden förändras när man tillför organiskt material. Den delen av rabatten som jag byggde upp under våren och sommaren 2021 består nu av fuktig mörk och djup jord, lätt att gräva i och full av kryp. Den delen som jag anlade under förra vårvintern är inte alls lika fin. Täckmaterialet är det som är fuktigt, jorden under är smulig och torr, ganska hård och gräsmattans rötter är kvar. Det ska bli intressant att se hur det ser ut till våren, om det beror på att tillförseln av täckmaterial eller om det bara är så att det är bättre förutsättningar på området som jag anlade tidigare. Förutom att täcka med hö så ska jag även kompostkvarna ner det som vuxit där under sommaren så att det hinner brytas ner till nästa säsong. Tur att man har en trädgård som man även i tanken kan leka och hålla sig sysselsatt med – även när vinden viner och regnet piskar 😄

Just nu är plantrummet också en plats för torkning av diverse frön. Muggar, fat och kuvert är utspridda med frön av allt som jag kunnat plocka av ur rabatten med blommor. När vintern är som mörkast ska jag sortera och katalogisera, drömma om ännu en sommar med ett överflöd av blommor och växtlighet. Men nu har det faktiskt slutat regna och det är dags att ta tag i sitt liv – lyft röva från stolen och ut och plocka upp resten av potatisen, är du odlerska eller latmask?

själhushållning, självförsörjning

Självhushållning

Publicerad den 7 oktober, 2022 av Fröken Doris

Mitt odlingsliv har under årens lopp gått i lite olika spår. Det känns som att jag alltid har odlat, 28 år har vi bott på gården och det är klart att det är ju en ganska lång tid, innan det bestod mitt odlande av att tex fylla en balkong med petunior – egentagna frön som när de låg där in handen på våren såg så små och obetydliga ut och sen resulterade i mååånga plantor, det hade blivit 1800st om jag satt isär alla.. 😅

Jo jag gillar ff petunior, här är det en Million Bells

Nåväl. Det som alltid har bestått är tomaterna, det andra har varierat. En period ville jag fylla min trädgård med perenner. Sagt och gjort. Hittade en annan entusiast (läs galning) som sålde frön, varpå jag daltade med ett hundratal olika sorters frön och småplantor av blommor, buskar och träd. Vissa sorter tog nog nåt år på sig innan det grodde, de flesta kom nog inte så långt. Vet inte om det blev så jättemycket av allt det där, men jag lärde mig otroligt mycket om sådd, stratifiering och olika växters specialiteter. Ett annat år tänkte jag under vårvintern att jag nog skulle stänga ner växthuset en säsong, inte odla alls. Ta semester. Var helt trött på det. Shit vad mycket plantor jag hade! Växthuset bågnade och jag fick vad jag minns mängder av tomater det året.

För ett antal år sen dök täckodlingen upp som en gåva från högre makter. Att en aldrig tänk på det? Jo, nu kunde jag som haft problem med ryggen plötsligt odla upp större områden, växterna trivdes på mina karga marker och jag började lite mer med grönsaker. Till en början vill man prova allt. Och på höstkanten inser man att man faktiskt inte gillar allt. Visst, brytbönor är hyfsat gott, men det går inte åt 5kg. Purjolök kraschar min mage – typiskt för det går verkligen bra här. Sallad går i blom fort som rackarn och den är inte lagringsbar. Alltså, det gäller att välja ut saker som man vet att man gillar och som funkar att odla på de marker man har till förfogande samt vara lite restriktiv i sådden så att man inte står där med ett ton mat som som man inte kan ta hand om – för det är sorgligt. Min önskan är ju att vara självförsörjande på så många grödor som jag kan, men allt är inte möjligt hur gärna man än vill och hur mycket man än försöker. Och så får man ibland lära sig att äta sånt som går bra att odla.

I dagsläget odlar jag eget så att vi klarar oss året om av potatis, lök, pumpa, bönor och grönkål. Och sötpotatis. Tomater också förstås. Men självhushållning handlar också om att äta i säsong, att välja att äta sånt som man har och att faktiskt inte köpa det när man inte har eget. Potatis och lök behöver vi aldrig vara utan – det står sig och räcker till, samma med bönor (förvälld och sen infryst) och pumpa. De andra sakerna väljer jag helt enkelt att vara utan när det är slut och faktiskt är jag hyfsat trött på tomater och blåsor i munnen fram på vårvintern. Och så är de första fönstertomaterna så mycket godare när man har varit utan ett tag. Pumpa har jag väl aldrig köpt några mängder av men upptäckt av de egenodlade att det är supergott och väldigt bra mat. De är ju också spännande att odla när de är både snygga och vissa blir ju sjukt stora. Pumpan lagrar dessutom superbra – förra årets sista åt vi upp i februari, den klarade sig hur bra som helst i sadelkammaren i runt 10˚och det går också utmärkt att frysa när den är kokt.

Morötter blir det så det kanske räcker till och ev också rödbetor. Sen gäller det ju bara att lyckas förvara dom också. Tycker inte att de är lika lätta som tex potatis.

I år har jag även fått en fin skörd av majs. 26/4 såddes 120 majsfrön i pluggbrätten i växthuset. 12/6 fanns det ca 80 plantor och vädret var såpass varmt att de fick flytta ut i landet. 24/9 skördade jag 78 kolvar, de flesta var godkänt pollinerade och utvuxna. My gadd va gott det är med egenodlad majs! Det här var sorten Sweet Nugget, en som jag nog kommer att hålla fast vid och jag kommer inte att ta egna frön här än så länge, rädd för risken att det ska bli knepiga kolvar som en trist överraskning när man öppnar paketet på julafto.. hmm.. menar kolven på skördedagen 😁

Frågan är om man får kalla sig för självförsöjande på det som man inte har eget utsäde av? Lök har jag ännu inte lyckats med från frö utan fått lov att köpa sättlökar av. Det är ju lite grämelse över men bättre än att inte få något alls. Dessutom, om man ska ha eget utsäde så behöver man odla två år för att få frö på lök – det känns som ett ultramaraton.. Pumpa har jag fått för mig är knepig för att den korsar sig och därmed bli lite lustiga, men såhär i skrivande stund undrar jag varför jag inte testar? Kanske ett projekt för nästa år..

Det mesta av årets lökskörd till torkning.

Det jag har egenodlat utsäde av är tomater (förstås, fast ändå köper/byter jag alltid till mig några nya sorter varje år), potatis och sötpotatis samt bönor.

I dessa tider där stor del av alla samtal består av rusande inflation, horribla energi- och smörpriser, om krig och skrammel med kärnvapen kommer begreppen omställning och prepping som en följd. Att ha saker hemma så att man klarar sig ett tag om det skulle hända något allvarligt. Att se om sitt hus. Bra med den delen av utvecklingen tycker jag, folk behöver bli bättre på att klara sig själva att inte stå lamslagna för att det blir strömavbrott några timmar, men fy vad det är jobbigt med alla kriser 🥺

Ilses Orange Latvian , delskörd från två plantor.

Min lösning på grubblandet om allt skit som händer i världen är; att gå ut och stoppa fingrarna i jorden, klämma en lus och klappa en noshornsbagge. Och äta en tomat eller femton ☺️

dahlia, Odling, snittblommor, tomat

Tiden rinner iväg

Publicerad den 22 september, 202223 september, 2022 av Fröken Doris

Det är svårt att hinna med att dokumentera allt i trädgården. Jag tror att jag gör det, fotar, skriver upp, postar allt känns det som men ändå när jag kollar tillbaka efter olika händelser så visar det sig att det fattas grejer. Sommarblommorna har fått väldigt mycket fokus och grönsakerna har fått jobba på lite på egen hand. Och de har ändå klarat det rätt bra. Tror inte att de skulle ha gjort bättre ifrån sig med mer uppmärksamhet. Just nu känns det som att potatisen är min favorit. Odla i jord, vem hade kunnat tro att det skulle funka liksom? 😜 Jo, när vi ska äta går jag ut och gräver lite med händerna under en planta och plockar åt mig en kastrull full med fina knölar. Morötterna då? Testet med att odla dom i ren sand täckt med gräsklipp och några nävar hönsgödsel var det bästa som hänt med mig och morötter sen nybörjarstadiet. Fina lagom stora och gooooda morötter har vi nu. Pumpan som jag försökte ha ihjäl med hjälp av blodmjöl repade sig och kan det nu bara få vara frostfritt ett tag till så ska vi få se på pumpor 🎃.

Pumpan som tog ärtornas nät att hänga sig i. Undrar om nätet/plantan kommer att hålla…?

Tomaterna är på sitt bästa humör och jag skördar för glatta livet. Mannen undrar lite vad jag ska göra med allt som ligger kvar i frysen. 😤 säger jag och lägger ner ett par påsar till. Man vet inte vilka tider som kommer. Om ryssen dundrar in så har vi åtminstone tomater att fjäska med.

Tomater och paprika i skön bildharmoni 🥰

Min idé om att ha busk- och ampeltomater ute var en bra idé. Ampeltomaterna börjar se lite medtagna ut men de har klarat sig längre än vanligt, och dessutom, vilken mängd det blir på dom! Häromdagen plockade jag av 5,3kg ute. Tre av nykomlingarna ute är riktiga toppensorter; Anmore Drewdrops (ampel), röda, runda, goda. Sibirjak (busk) röda, saftiga, snygga, supergod och produktiv – jag har fått en ny röd favoritsort! Och så Linda (busk) lite fastare, plommonformad och god. Gissar på rätt bra lagring. Tumbling Tom Yellow kan jag hoppa nästa år. Den ser hela tiden ledsen ut och får lätt spinn. Lite hårdskalig och inte jättestor smak. Garden Pearl och Whippersnapper har klarat sig ända tills nu typ, det är väldigt mycket bättre än inne i växthuset där grönsaksflyet gjorde processen kort med dom förra året. Dvärgarna däremot, de är nog bäst lämpade för fönster eller kruka. De vill sig inte alls när de är rakt i jorden. Små och ger en omgång med blommor som sen mognar och sen ger sig plantan. Man får ha dom till det de är bra på och sen får det räcka.

En sort som ska få bo ute nästa år är Tangella. Det är den som ser sämst ut inne just nu. Förstår inte riktigt varför jag inte satte den ute iår – jag hade ju bestämt att alla buskar skulle få vara just ute? Att jag dessutom bläddrat runt med skyltarna höll på att sluta i katastrof! Min abslouta ”kan inte vara utan tomat” Rosa har blivit felskyltad, flera av dom som jag trodde var Rosa är istället Tangella. Som H.I.M.L.A tur 🥹 är det en planta som är rätt och den har jag skyndat mig att ta frön av. Rosa heter egentligen något annat; tex Rosella eller chocolate cherry (den ser ut som någon av dom. och kanske är nästa sommars projekt att sätta de båda för att se om det är någon av dom som är samma som den här) men det är inget jag vet så den heter Rosa hos mig bara för att jag ska hålla ordning på den. Sen är jag besviken på Moonglow. Den och kanske lite på Orange Crimea också. De är ju så jättegoda men de producerar så lite/sent. Liksom Greken. Den får jag nog helt enkelt ge upp nu. Tre år har jag provat och varje gång blir det ett fåtal visserligen goda frukter men det är för lite. det verkar som att biffarna har haft det trögt i år. Black Beauty, 1884 och Ilses Orange Latvian kommer sig men de är redigt sena.

Gurkdivorna har fortsatt att vara halvkinkiga. Jag försöker tala dom tillrätta (utan att träta för mycket) men de är tröga. Det blir bara ett fåtal gurkor. Plantorna växer på, spinnet har inte fått greppet om dom men däremot har det blivit vita flygare på både den och persikan. Ja, lite på tomatplantorna som sitter intill också. Dock kan jag inte se vad de gör för skada mer än att det är lite jobbigt med ett moln av flygfän när man rör vid bladen. Konstigt att det finns så mycket ohyra när det är tunt med insekter i övrigt iår? Vi har inte haft vare sig knott eller mygg att tala om och inte mycket getingar heller. Förutom att getingarna byggt ett bo i väggen växthuset. Där vill de tydligen vara, men så länge man inte grejar för mycket precis runt dom så håller de sig på sin kant. Kanske kan de vara ett motmedel mot ohyran? Mannen dryftade något om ”radar”, då blev det utvisning i regnet. Sånt säger man bara inte. Nu har jag provat att lägga på lite färskt gräsklipp och hönsskit på gurkan så får vi se om den kan bilda lite frukter nån gång. Jag drömmer ju lite om att ha så att man kan både frossa och dela med sig, det borde gå på sex plantor. Vissa år har det blivit frossa på bara två plantor. Och vad ska hända? Plantorna kommer ju ändå att dö sen så den finns inget att förlora.

Och sent ska syndaren vakna, chilin och paprikan börjar se ut som fina plantor. Vi har ätit ett par små supergoda paprikor. Jag har sagt det förut, men räds inte att betala för paprika, klaga inte om den kostar. Att odla i 8 månader för att skörda en 50g paprika, det är dyrt. Inte undra på att just de är de mest besprutade vi äter. Håller tummarna för en varm höst så att det som ändå sitter på hinner mogna eftersom de inte blir helgoda vid eftermognad inne.

Sötpotatisen har växt på ordentligt, de var ju rätt tveksamma till en början men nu har de kommit sig och täcker sina tre kragar helt och hållet. De har fått sköta sig helt självt, bara fått vatten när det regnar (de ska ha ett hårt liv för att bli bra har jag förstått) och bara fört tilbaka grenar som tror att jorden är saftigare på andra sidan ”planket”.

Så till skötebarnet då; sommarblommorna 😍

I år gjorde jag ju ett halvmesigt försök att sortera upp och göra lite som rader fast snarare som gångar. Jag gillar ju inte rakt och stelt så mycket. Men det får gå bort nästa år. Det blir för krångligt att hålla ordning på höjder och sorter. Vissa tar för sig på andras bekostnad, lägger sig över och ja, kväver andra 😧Rosenskäran är en sån. Den bara tar för sig, helt fräckt strävar den högt och brett. Fram till ungefär 1a aug var den ok, sen minsann! Den blev liksom tung upptill och jag var tungen att staga upp med ytterligare stöd. Apricotta är en värsting. Den beiga rispen är helt undertryckt och kommer inte ge några blommor alls. Ett par dahlior intill kämpar för sina liv. Så; rosenskära för sig, långt bak i rabatten. Tobaken har också vuxit sig hög och lagt ut sig över gångarna. Ganska skräpig ser den ut. Där hade jag trott att jag inte skulle behöva klätternät men det behövdes alltså verkligen. Men den är verkligen tacksam också, bara fortsätter att blomma, doftar gott och är grön och fin. Luktärtorna är jag rätt trött på. Ska inte ha lika mycket nästa år. De är fina men kräver konstant plockning och är extremt utsatta för löss vid minsta torka. De har också fått rejält med mjöldagg nu. Den finaste och bästa sorten är den ljusrosa Mollie Rilestone och jag saknar att jag inte har så bra blå och lila sorter också. Nu har jag låtit blommorna gå över i frö och ska försöka samla in för utsäde till nästa år.

Eterneller och risp har varit jättefina, i köksfönstren hänger det nu buketter av dessa tillsammans med långa amarant-svansar och ulleternell (kom ihåg att plocka dessa lite tidigare nästa år – de är snyggast innan de slagit ut helt) istället för gardiner. Somliga söner tyckte att det kanske var att gå till överdrift, det är blommor typ överallt nu..

Gör om och gör rätt nästa gång:

Trädgårdsnejlika, harört, risp, sommarflox, isört, lejongap i framkant mot söder. Luktärt där det är djup fuktig jord. Rosenskära långt bak, de tål att inte ha så djup jord. Astern någonstans däremellan. Dahliorna ska få eget kvarter. Rader på allt, from nu! [I swear✋😌] Rudbeckia Sahara är otroligt fin, men den står inte lika bra i vas som Cherry Brandy, men de står fantastiskt fint och länge i rabatten, i soligt läge. Och här får jag nog bita i det sura äpplet och köpa frön, trots alla försök i vintras lyckades jag inte få upp en enda planta från mina egna frön. Direktsådd av klint och vallmo som också behöver få lite utrymme, inte inträngda brevid rosenskäran iaf. Zinnian ska få mer yta, den är superfin där den kunnat breda ut sig. Vem trodde det när de planterades som små stolkar..? Alla lovordar just zinnia och jag kan inte annat än hålla med, bättre blomma får man leta efter. Tror faktiskt att jag här ska satsa på några sorterade sorter och lite fler av de storvuxna, de är så himla häftiga. För framtiden kommer det också att komma till mer solhattar. De är helt magiska! Blommar som galningar och nu har de som jag drog upp förra året blommat hur länge som helst! De står utmärkt i bukett som blomma, efter ett par veckor i vas kan man dra av kronbladen och få en häftig knapp i buketten. Hur coolt?! Vill ha mer av bösblommor. Brudslöja och hirs. Blomstermorot och tandpetarsilja. De två sista förresten! Siljan står i evigheter och moroten är en riktig snygging även som fröställning i buketter och arrangemang.

Dahliorna då. De är likson i en egen liga. Fast ska man se till utfall i mängd blommor så är mina marker för klena. Jag borde undvika jättar egentligen. De har inte blivit jättestora och den som gett flest är nog Hercules, med kanske 7 blommor. Café au Lait har gett ett par, Labyrinth 4-5. Me de är ju otroligt fina iaf. Favoriterna är hur som helt de som har lite mindre blommor och som producerar lite fler. Wizard of Oz, Megan Dean, Wine Eyed Jill, Souvenir d’ete, Espacio. Boom boom white är toppen. Silence-dahliorna är jättefina, det grämer mig så OTROLIGT att inte Night Silence vaknade efter vintern, nu är den på allas favolista och instagram flödar över av den.

Kort och gott, till den mängd plantor och frön jag har iår hade jag behövt dubbla ytan det växer på, utan problem. Frågan är vad jag ska ha mindre av nästa år när det enda jag kommer på är vad jag vill ha mer av..?🫣 Antagligen kommer jag att behöva anlägga mer yta. Kanske är det så att det ska bli en odling i gamla vinterhagen också…?

Odling

Att jämföra eller inspireras…

Publicerad den 7 juli, 20227 juli, 2022 av Fröken Doris

Så här i början av sommaren (somliga säger att vi är i mitten, men nix, det är ff början) är det lätt att känna sig missbelåten med sina odlingar. ”Alla andra” har ju så stora, fina, välväxta och tom börjar stolt smaska tomater (högljutt på instagramskärmen), drar upp gallringsmorötter som ser färdiga ut jämfört med mina sytrådar. Instagram som inspiration blir då bara en källa till känsla av misslyckande eller ännu värre, avundsjuka. För mig finns två vägar att gå (jag hatar avundsjuka och vägrar hänge mig åt det) och det ena är att sluta titta på insta (går det ens?) eller att titta så mycket så att man blir avtrubbad; dvs inser att det är många som inte bor i zon 1 i Skåne, att man får använda de förutsättningar man har och vila i tanken att det kommer så småningom. Mina förutsättningar är en skogslycka mitt i bästa barrskogsbältet med moränjord som grund. Och jag vill ändå njuta av odlingarna och av att det faktiskt är sommar ❤️🌞 Läste ett inlägg på Dahliaentusiasterna: ”Om en enda människa till frågar varför deras dahlior inte börjat blomma än skriker jag! DAHLIOR ÄR SENSOMMARBLOMMOR! De SKA blomma i augusti…” Inte för att det hjälpte mot de som ställer frågan, de fortsätter iaf, men det hjälper mig att inte bli besviken på mina odlingar.

En sak att göra när det är sommar är att göra utflykter till trevliga trädgårdar och trädgårdsrelaterade butiker. I söndags var det öppen trädgård och vi besökte Bråtas Grönskan som finns mellan Hova och Gullspång. En supermysig trädgård som jag fann mycket inpiration i, vacker odling där ätbart och fägring samsades med det vilda – ängar med klippta gångar så att det är nära till att se blåklockor och krolliljor som fanns där överallt. Honungsros som klättrar i äppelträd och kål som samsas med rosenskära och dahlior. Trädgården omgärdas av de egna fårens hagar, höns fanns det också och täckodling och gödning från gårdens djur skapar ett kretslopp. Växthus och bodar som är byggda av återvunnet material och med gamla metoder – helt lovely!

View this post on Instagram

A post shared by Lindis (@jordigatummen)

Igår for vi sen iväg till Paradiset på berget som man hittar väster om Götene. Riktigt god våffla med hemgjord mandelmassa med amaretto och grädde intogs och sedan kunde vi kika på floriststudenter som jobbade med olika arrangemang, betongarbeten och såklart de trivsamma hönsen som minglade och gärna ville göra rent faten efter fikat.

View this post on Instagram

A post shared by Lindis (@jordigatummen)

På vägen hem passerades också ett loppis som hade några fynd till mig.

Väl hemma trodde jag inte min näsa när jag klev in i växthuset; jag kände lukten av en mogen persika, jag har kikat på dom och verkligen inte trott att det finns någon klar, de är både gröna och hårda. Men efter en stunds sökande hittade jag den! MUMS!!! (Nu är det jag som smaskar högljutt på instagram 🥳)

Idag har fm bjudit på rejält ihållande regn men nu spricker det upp allt mer. Jag får alltså skynda mig att skriva…

Rapport från odlingarna så här långt är att: JAG BLIR GALEN PÅ FÅGLARNA! De har ju sen jag började stoppa ner bönor, ärtor och solrosfrön löpt amok. Sprätter runt så det blir helt upponer, jag tror också att de äter upp det jag sår. Jag har försökt med kvistar oh grenar och det funkar bara delvis. Då jag lagt över det som finns hemma visade det sig att majsen drog vinstlotten; spetsgardinerna från Ikea. De är lätta och släpper igenom sol, vind och vatten men stoppar ändå fåglarna från att komma in. Den vanliga braiga fiberduken blir för tung och trycker ner plantorna. Utom vildpotatisen dock. Den tål vad som helst. Och kanske lika bra det för några solrosor, bönor eller ärtor kan jag se mig i stjärnorna efter. Igår fick mannen som passerade Ikea köpa med ett gäng spetsgardiner som pronto lade på solrosrna – idag hade fåglarna från en kant lyckats lyfta undan den och gått loss ordentligt! Och jag vet inte riktigt vad det är för fåglar heller, har inte tagit dom på bar gärning så att säga. Visserligen kanske jag bara borde ge upp, det kommer nog inte hinna bli något av det jag sår om. Men samtidigt kan jag inte bara låta dom hållas. Idag ställde vi dit en plastuv som hittats gömmorna av tidigare nämnda man och sakletare. Krigets nästa fas alltså. När det inte går att hindra får vi ta fram hot. Undrar vad jag ska ta till härnäst; lära hunden att patrullera och låta honom vara ute om nätterna? Tyvärr är han lika väderkänslig som sin husse och vill helst inte var ute om det finns moln på himlen…

Fåglarnas djupdykningar efter mina frön och majsen som det finns hopp om.

Men hallå! Jag kan ge er ett hejdundrande tips! Om man tycker att ens plantor ser lite ynkliga ut kan man passa på att gödsla dom med blodmjöl. Då kan man nog vara helt säker på att inte få någon skörd alls. Alltså shit vad de tog illa vid sig! Det är tydligen starka grejer det där… Både pumpor och de fåstaka solrosstackare som finns ser ut att aldrig mer bli sig själva… Ja, jag vill ju experimentera och om man inte provar får man ju inget veta..

Nåväl. Potatisen ser fin ut, sorten Linda som är ny var först ut med att blomma och sedan har några av mitt eget utsäde som är antingen Amandine, Swift eller Bordeaux hängt på. Blasten är rejält stor men jag tror utan att ha checkat att knölarna inte är ätklara än. Vitlöken är också helt ok, löken växer även om den inte är bautastor.

Paprika och chili börjar så smått att se ut att vilja växa men det har tagit tid. Tänker att de vill ha väldigt jämn temperatur och inte för stark sol och där de står hos mig är det ganska stekigt på fm men skönare på em. De får dock bli kvar där och gilla läget, jag orkar inte fjäska mer för dom.

Mest chili men också ett par paprikor. Österläge.

Tomaterna som växer ute ligger före de inne i växthuset vilket inte är så konstigt eg, alla som sitter ute är små eller stora busktomater och de är som regel lite snabbare än de högväxande.

De plantor som sitter inne är om man jämför med en lite lagom lång man, faktiskt manshöga. Jag har börjat blada av nerifrån och gallra lite där det blir för tätt. Jag är också svinnoga med att plocka bort tjyvar med minnet om djungeln som uppstod förra året. Det som är lite märkligt är att sorter som jag haft några år iår verkar ha blivit buskvarianter utan att ha varit det tidigare, och några är fantastiskt bra på att få delad topp – där det direkt kommer blomknoppar. Svårt att välja vilken som ska kapas mao. Det är främst Tangella, Rosa och Regina som gäckar mig. Jag har också fått börja vaka efter larver av grönsaksfly. Tur det är semester.

Gurkprimadonnorna återhämtade sig efter den ”förfärliga” flytten ut i växthuset. Nu är de väldigt höga och det sitter många gurkanlag även om det nog dröjer lite innan vi kan äta av dom.

Gurkor av sorterna Hopeline, Baby och Louisa. Och en hundsvans i kanten..

Men det som går allra allra bäst och som också är roligast just nu är ändå blommorna! Det ska bli ett alldeles eget inlägg om det men bara för att luktärtorna är så många och underbara; en bukett fick följa med ut i växthuset och förhöja atmosfären medan man är där och bloggar/planterar. Vilket jag också är rättså mycket; det finns väldigt många pelargoner nu… 😜

Luften är söt av doften från luktärtorna 🥰

Odlingsrapport

2021 Årsrapport

Publicerad den 27 december, 202115 januari, 2023 av Fröken Doris

Det har varit en bra höst. Snabbt har det gått och det har hänt många roliga saker. Att fylla femti var långt över mina förväntningar, vi har haft flera superroliga fester och åkt på aktiviteter; kryssning, stand up och spa. Typiska firningar men så himla kul. Jag håller på att bli proffs på att roa mig tror jag 😃 Dessutom har jag världens bästa jobb – att få arbeta med barn i skolan tillsammans med fantastiska kollegor är en ynnest! Ibland är man totalt urlakad av intensiteten i arbetet men att varje morgon få möta dessa små och stora personer, deras ‘Godmorgon!’ .. glädje, tacksamhet, stolthet; ord som känns små men som är de som bäst beskriver känslan. Att jobba med att få andra personer att växa och tillägna sig kunskap – inse lärandets kraft och skönhet – är mitt sätt att förändra världen.

Trädgården har dock blivit försummad pga av lättjan och arbetsfokuset men jag försöker vägra att ha dåligt samvete. Trädgård är rekreation och avkoppling, den ska inte tynga eller belasta mig. Den ska inte stressa eller kväva för då tjänar det inte sitt syfte ☝️☝️’rekreation och avkoppling’. Det är svårt att trädgårdsgreja när det är mörkt och under nov-dec så är helgerna som vattenhål av ljus. I efterhand ser man det när man kollar i kalendern över odlingen, noll händelser under veckorna och någon form av odling/skördande på helger.

Alltså, komposten är inte tömd och jordgubbarna har inte fått sitt nya land. Fuchsiorna täcktes först efter att det varit superkallt några nätter i november. Rödbetorna fick sitta kvar och frös delvis bort. Trist men vad gör det om hundra år? Jordgubbarna får flytta sen och om det absolut värsta har hänt; om fuchsiorna dött så går det att skaffa nya. Sorgligt men inte oöverkomligt. Jag har kommit igenom en höst och är snart framme vid det nya året, ser fram mot skidåkning och ridning varvat med odlingsplanering och frösådder nu i januari och februari inför ytterligare en ny perfekt sommar. Men först måste förra året analyseras och summeras.

Under senvintern startade jag ju upp en varmbänk ute. När den fungerade så bra tändes en ny idé om att skapa ett element samtidigt som jag fixade ny näringsrik jord till bäddarna i växthuset. Det visade sig fungera över förväntan och trots kyla och frostnätter långt in i maj lyckades jag överleva tomatplantor i växthuset. Om du vill läsa mer om det finns en utförlig beskrivning av anläggandet av varmbänk här och värmeelement i växthus här. Dessa två projekt var verkligen lyckade.

Grönsaksodlingarna

Vi börjar med en av de dåliga grejerna, potatisen. Av mitt egna utsäde fick jag inte ens tillbaka samma mängd som jag satte. Förmodligen är det lite svajigt att odla i enbart hösilage, om man har tur som jag hade första året, så går det utmärkt bra, men är det perioder av torka/blöta osv så blir det inte lika bra. De vildpotatisar som kommit på eget bevåg i gamla odlingar gick hur bra som helst. Sarpo Mira och Pocahontas som var nya för i år gick ändå hyfsat. Vad nu det berodde på vet jag inte, de växte också i hösilaget. Kanske var jag lite mer noga med dessa dyra knölar än de som jag själv lagrat och som jag hade lite för mycket av..

Löken gick bra. Jag satte 1,5kg gul lök (Centurion, Stuttgarten Reisen, Troy), 1kg röd (Red Ray) och 0,5kg silver. Bra men inte enastående resultat. Inga jättestora lökar men de flesta har iaf vuxit till normalstorlek. Det var otroligt torrt under senare delen av sommaren, trots täckning och en del regn var det smultorrt i jorden. Tänker att mer täckning och möjlighet att kunna vattna är en lösning. Inte så lätt med grävd brunn dock.

Vitlöken gick bra, jag planterade kallt i februari (tror jag, naturligtvis har jag missat att skriva upp) ingen bautaskörd men helt ok. Hos mig har de gått bättre när jag sätter dom tidigt på våren (senvinter) snarare än om de satts på hösten.

Jag startade med att förgro rödbetor i hushållspapper likadant som förra året men det är inte värt mödan. De förgrodda var hur pilliga som helst och dog när de sattes ut. Ingen upprepning av den metoden alltså (komihåg – knack-knack-på-huvet). De som direktsåddes kom igång såsmåningom och blev riktigt fina om än inte lika bra och stora som förra året.

Morötter är svåra. Fick så om och fick till sist lite skörd men de var inte bra. Förmodligen gjorde torkan sitt till.

Mangolden blev fantastisk vacker!! Som konstverk och ganska goda att steka. Sallad Little Gem är en pärla som går att använda länge, även när de börja gå i blom är bladen goda. Vintersallat är en trogen och gullig liten en, frösår sig själv och är bäst vår och höst, den verkar inte gilla högsommarljus/värme.

Ärtorna gick utmärkt! Direktsådd vid staketliknande anordning. Fick större skörd än jag behövde och har kunnat frysa in endel. Mot slutet av säsongen fick plantorna gråmögel.

Gurka har jag ätit egen egen från juli till mitten av oktober, och med ett par enstaka under våren från fönsterodlingen – ev inte värt jobbet men väldigt gott med egen gurka i april. I botten av bädden till gurkan grävde jag ner vinterns sparade bokashi, väldigt bra resultat. Dock kan jag säga att Västeråsgurkan blev dock inte alls bra, bitter och inte alls god som inlagd. Nästa år blir det bara slanggurka. Total gurkskörd 2021; 18,5kg.

Nyetablerade gurkplantor i början av juni.

Bondböna är bra skit! Förgrodde på enklast möjliga sätt genom att göra såhär; mycket blöt jord, formas till kuber mha plantkruka enligt sandlådeleks-modell, sätt kuberna på en bricka med en liten kant tätt ihop, tryck i en böna i varje kub, håll fuktigt (vattna på brickan) och vänta på småplantor. Jag sådde i växthuset 2a maj och planterade ut 29e maj. Starten av månaden var mycket kall med nattfrost i mer än en vecka. I samma veva som plantorna kom ut satte jag lite bönor direkt också för att sprida på skörden och det fungerade bra. Frysta bondbönor finns så det räcker för hela vintern.

Dillen är verkligen en svår nöt att knäcka rutinen för. Förra året blev den ju enorm och jag skördade MÄNGDER! Både dill och kronor. I år blev den som den har brukat bli andra år, fin till en början men sen… gulnar, torkar, går i blom men blir aldrig några riktigt maffiga kronor på. Skillnaden mot förra året är att det kom en massa dill där jag trodde att jag sått morötter. Kan det vara så att den är bäst på att så sig själv?

2021 verkar ha varit pumpan och squashens år hos många. Hos mig gäckar det till viss del. Jag planterade ut både squash och pumpaplantor, lite olika sorter. Jag hade planerat för en harmonisk och skön samplantering av pumpa, squash och potatis. Squashen försvann. Pumpan höll på att ta över gården totalt. De växte ut över hela potatislandet – hur mäktigt! Och det blev ett par riktigt maffiga pumpor till Halloween, några turbanpumpor och mindre päronformade orange som jag fortfarande lagrar i sadelkammaren. Jättepumporna vägde 4,2 resp 8,6 kg, pumpasoppa så det räcker till ett mindre samhälle.

Aubergine Jag gjorde för sent ett lamt försök att så aubergine. Det gick inte alls, de grodde inte ens. Så på impuls – som vanligt alltså – köpte jag en planta på Bona Trädgård. Och vilken lyckträff! Det visade sig att familjen hade ett extremt lågt intresse av att äta den, vissa tyckte tom illa om när jag åt den.. Men en enda planta gav mig tillräckligt stor skörd för att jag skulle bli mer än nöjd. Min odlingsmetod är; stor kruka, näringsrik jord och inte torka ut. Utomhus för att att den såklart fick löss när den stod i växthuset.

View this post on Instagram

A post shared by Lindis (@jordigatummen)

Majs är en nykomling som ska få återkomma. Det blev några halvt fyllda kolvar som vi åt under stor andakt – de var galet goda!! Förfining av odlingsmetoden ska utforskas, fler plantor och mer pollineringshjälp, ska även läsa på lite mer om hur plantorna bäst placeras för att befrukta sig då det känns som ett lite knepigt problem. Men skam den som ger sig, dessa kan man lägga lite möda på att få fram.

Odlingen av solrosor gick utmärkt! Så häftigt med de verkligen jättehöga och stora blommorna. Jag hade satt dom i ett kvarter som ryggstöd och skydd mot vinden för påletomaterna, smart drag så här i efterhand, de stöttade varandra delvis och jag kunde genom att sätta pålar i hörnen rama in med snören i ytterkanterna varefter de växte upp. Rätt snyggt och det blev flera ascoola buketter. Småfåglarna hade fest framåt hösten när fröna mognade.

Då det varit ett insektsrikt år så var persikan den som jag först fick lida av det problemet. Spinnet hann att utvecklas ordentligt innan jag vaknade upp och insåg vad som var på gång, det är svårt att få bukt med när de redan etablerats. Jag fick aldrig helt ordning på det men fick ändå frukt så jag blev nöjd, ca 14kg, första skörd 15/7, sista 29/7. Det mesta klart redan 24/7.

Förutom de här odlingarna har dessutom ett par mindre försöksverksamheter pågått; ingefära och gurkmeja, passionsfrukt, granatäpple och fikon. Den sistnämnda fick vi faktiskt två hela frukter av. Önskar att jag kunde säga att de smakade ”Fabulöst!” efter ca fyra års odling av trädet. Men nej, ganska smaksvag faktiskt. Fast det är ändå lite coolt. Gurkmejan har vi använt i pumpasoppa, men den är mest snygg som krukväxt. Ingefäran har vissnat ner men knölarna verkar ff spänstiga, de står inne i ett fönster nu.

Det som fortfarande sitter i jorden av förra årets odling och som jag nog kommer att ha mer av nästa säsong är kål – trots att den är lite omständig under sommaren så är den fantastisk den här tiden. Grönkålen har flyttats in i växthuset för att inte bli uppäten av rådjur och harar. Savoykålen hade kunnat stå kvar och plockats in efterhand även sen det varit massor med minusgrader – och så gott med ädelostgratinerad att tom man och söner utryckte beröm. (Alltså WOW! bästa betyget). Röd bryssel och kanske tom en blomkål ska testas. Tänker att när vi pratar om ”äta i säsong” och ”självförsörjning” i mina trakter så är kålen en riktig hit.

Och här slutar grönsaksrapporten – fortsättning följer med rapport om sötpotatis-projektet, paprika- och chilifejlen samt tomatälsklingarna.

Odling

Juliafton

Publicerad den 11 juli, 202115 juli, 2021 av Fröken Doris

Odlartobbe på insta kom med ett uttryck som fastnade hos mig: juliafton. Gillar det ännu mer än julafton, dels för att det finns 31st av dom (när något är bra så vill man ju ha massor av det eller hur?) och för att det är då finns chans till att i bara nattsärk öppna dörren och bara gå ut, utan att behöva ta på sig vare sig skor eller jacka, lyssna på nattsuddande fåglar och kan hända en och annan mygga. Det kallar jag juligt 💕

Iår började det knakväxa i odlingarna tisdagen den 29/6. Inte många gånger man kan se ett exakt datum men det var liksom då allt körde igång på riktigt. Det hade varit varmt ett tag och det har med jämna mellanrum kommit lite regnskurar, så bra förutsättningar, men jag kan inte säga varför det var just då startskottet gick.

Här kommer en radda av knakväxare i mina matodlingar:

Sötpotatisen! De har helt och hållet fyllt sina kragar 😀 hoppas att det är mycket tillväxt under jord också. Har funderat lite på om jag ska försöka täcka lite av stammarna under bladen, det är ju där det bildas nya rötter/knölar?

Majs: nu äntligen har de blivit gröna och man ser att de är på tillväxt efter att ha sett gula och miserabla ut hela tiden sen utplanteringen.

Pumpa & squash: lite olika fart, men de som börjat växa drar på ordentligt med stora kraftiga blad 😍 fyra dagar mellan bild 1 till 2 och 3.. Man kan även se att majsen kommit sig ännu mer.

Ärtor: Systerns gråärtor är verkligen maffiga! Ska bli kul att se och smaka. Varför är det så häftiga att odla stora maffiga grejer?

Kål: Heja grönkålen! Vet inte hur jag tänkte när jag snabbt körde ner och skruvade en liten ställning för nät till kålen. Alltså den håller på att spränga det lilla en-mans tältet! Två olika sorter är det, en grön och en lila; Scarlet – vrålsnygg! Synd att de måste ha nät för de är verkligen en prydnad. Satte även några savoyer, de som sitter under nät är fina, de andra som inte fick plats där är kalätna.. 🙄

Potatis: har växt upp och fått ytterligare en täckning med hösilage. Det är dock lite ojämnt hur de kommer upp. Funderar lite på om det är skillnad på att växa på olika ställen i lannet eller om det hänger på utsädet. Och vildpotatisar har börjat blomma.

Bondbönor: växer bra och har blommat/blommar. Inte lika bra fruktsättningen som förra året och de lägger sig platt. Måste till nästa år tänka ut något annat sätt att stötta för de klänger ju inte öht utan nätet jag satt upp är helt utan betydelse. Har inte riktigt orkat att binda upp alla heller.. Det syns också att de delar av plantorna som ligger mot marken blir angripna av något, förmodligen nattpigga sniglar.

Rödbetor: igång och växer men sååå långt efter förra året. Note to myself: så tidigare!

Solrosor: de växer så att man kan se det men inga blommor än. Jag är mycket nyfiken på dom eftersom det är flera olika sorter och färger. Jag satte dom i en grupp och tänkte att de skulle få lite stöttning av varandra. Fyra dagar mellan bilderna…

Lök: de växer och börjar luta lite. Inte så stora lökar än men jag nallar lite, struntar i om de inte blir superstora, huvudsaken är att de är goda 😋 Kanske är det så att vissa grönsaker inte blir vansinnigt stora på mina marker? Moränjord som iår visserligen är ordentligt fuktig men som genom åren blir ganska urvattnad pga bra avrinning. Det är tom så fuktigt att jag ser spår av sniglar i odlingarna. Vitlöken har fått knoppar, lärde mig häromdagen att man ska skära av dom nu, steka och smaska, men spara en som visar när det är dags för skörd. Eller var det för att få frön till nya lökar..? Får kolla upp det igen tror jag.

Aubergine: Eftersom jag kom på lite sent att jag även skulle testa att odla aubergine och inte ett enda frö tog sig så fuskade jag och köpte en planta på Bona Trädgård. Och den är jättefin! Det är flera frukter på gång och den blommar vidare. Har planterat om den i flera steg ochden bor ute efer att blivit angripen av gröna löss i växthuset. Den verkar trivas utmärkt med det.

Gurka: nu känns det som att den stora gurkdrunkningen ev har startat. Det är många gurkor på gång och vi har ätit ett gäng nu – så himla goda! Det enda smolket är att spinnet inte vill mattas av. Trots duschning i stort sett varje dag 🙄

Sist men absolut inte minst: Tomaterna! De i växthuset är otroligt höga, några har passerat pinnen som bindsnöret sitter i och är nästan uppe vid taket, tror inte att de brukar vara det såhär tidigt annars. Och nu börjar man faktiskt kunna äta lite, idag fick vi en liten hög tomater var till middagen, mums!

Påletomater och de framför stallet: de ligger ff efter jfrt med förra året, men kan inte sluta förundras över hur kraftfullt de växer ute och hur god fruktsättningen är. Det är betydligt fler och nog lite större frukter ute än inne.

Om vi då går över till det som inte växer så bra eller knappt alls..

Paprika & chilepeppar: sorgebarnet No1. Visst kommer det några frukter men plantorna ser tråkiga ut. Härjade av trips och solbränna. Chilihuset som jag trodde var superbra har visat sig bli på tok för varmt. Att plantera i däck gör det inte direkt svalare mitt i solgasset på en södergavel. Så gör om och gör det bästa som går just nu: har tagit bort taket och nätet som skulle skugga men där det i själva verket fastnade en massa insekter, tex humlor och steklar 😩 kanske även gavlarna på kjorren ryker snart de med, fast de nog kommer behövas när det blir svalare väder. Och på bara ett par dagar blev det skillnad, tripsen tyckte inte om att vara i det fria och har minskat markant. Plantorna tykcte om att få regn på sig och ser också piggare ut.

Morötter: jo, de har kommit upp på sina ställen men det finns inget att äta på än. Sådde om för någon vecka sen så får vi se om det skulle kunna tänkas bli något.

Palsternacka: Ovärt arbete! De som försåddes inne har inte överlevt. Några enstaka små blad har kommit upp bara. Tror att jag kan överlåta det odlandet till andra som är bättre på det och köpa de jag vill ha.

Jo, den här sommaren kan komma att gå till historien (min historia iaf) som en fantastisk odlingssommar – den som jag planerade för i januari där när allt var så mörkt och hopplöst långt bort 🥰

Mitt nästa inlägg kommer att handla om sommarblomsodlingen, den är inte fy skam den heller men det får bli en annan dag😍 Nu bär det av mot sjön!

Böna, försådd, morot, Odling, potatis, rödbeta, tomat

Tomatplantering och kristallsjuka

Publicerad den 2 juni, 20213 juni, 2021 av Fröken Doris

Helgen för en och en halv vecka sen ägnades åt att plantera tomater. Och jag har FÖR många sorter! Alltså i januari-februari finns inte ordet återhållsamhet. Då har man ju all tid i världen. Vadå många sorter? Det är ju bara kul. Och odlingskontot på instagram har jag organiserat så att jag bara följer likasinnade (andra odlingsjunkies) som peppar på vansinnet. Så nu har det gått åt en faslig massa tid åt att inventera och sortera ut så jag faktiskt får ner alla nya spännande sorter. Innan jag ens kunde börja gräva ner dom. Nåväl, ner kom de och har börjat växa igen så jag är inte ledsen.

Fortfarande trångt i växthuset, men betydligt bättre än förut.

I växthuset finns nu 87st tomatplantor, framför stallet sitter lite olika busksorter, däribland fönstertomater sammanlagt 10st och vid pålarna finns 16st. Jag tycker att jag iår har tänkt ut det bättre, de sitter nu på rad i öst-västlig kurs för att alla ska få så mycket sol som möjligt. Ganska långt bak i lannet, och bakom dom ska solrosorna snart sättas ut.

Tråkigt nog råkade jag också få kristallsjuka i samma veva som jag höll på med det sista av plantera det. Ny upplevelse. Inte särskilt angenäm och särskilt dålig tajming – det är ff asmycket att göra i trädgården och jobbet är inne i sin absolut intensivaste period. Åka karusell är ju trevligt en liten stund men att få den med sig när man går och lägger sig är INTE roligt. Läkaren talade med lugn röst om att det brukar försvinna på ett par veckor. Ett par veckor! Nu när allt skulle bli klart och det inom rimlig tid är dags att börja njuta av sommar och ledighet. Övningarna som jag fick går ut på att dra igång värre yrselattacker och på nåt vis ‘lära’ kroppen vart balansen finns alternativt kasta rätt kristallvätskan i örona. Märkligt. Så mellan övningarna får man käka åksjuketuggummi och tänka på hur man går för att inte drutta ikull. Så här ca en vecka senare går det bättre. Jag har ‘lärt mig’ att vänta lite efter att jag har rört huvudet så att yrseln avtar, och så är jag ju såklart bättre även om det rackarns inte är roligt. Man törs vare sig köra bil eller rida. Cykla är inte att tänka på. Trist. Man får pula på så sakteliga med plantering och sådder. Och familjen får hjälpa till. Klätterstöd för ärtor, tomater och bönor var mannen bra på. ‘Vill ju inte ha dig vinglandes på en stege med en stolpnedslagare över huvet’. 😄 Eftersom det var väldigt fint väder (varmt, strålande sol och klarblå himmel) fick både bönor och tomater en fiberduk för att skugga så att de inte skulle få solsting.

Potatisen som fanns kvar av förra årets skörd blev utsäde, de har stått i sadelkammaren och förgrott sig själv. Ganska skrynkliga och med långa groddar fick de komma till årets nyetablering av lanne. Hästskit i botten, ut med knölarna och täcka med hösilage. Det fanns lite mer utsäde än vad som fanns plats för så utbyggnad av lanne kommer bli aktuellt. I år ska jag också testa ett par nya sorter; Sarpo Mira och Pocahontas. Båda är sena sorter tvärtemot mina gamla som nog mestadels är tidiga; Amandine, Swift, Bourdaux och röd med vitt kött som jag inte minns namnet på. Jag förväntar mig inte att få nån tidig skörd, det är jag alltför sen med sättningen för att ens kunna fantisera om, men jag har en hink potatis som ser lovande ut.

För några veckor sen gjorde jag förgroning av rödbeta och palsternacka likadant som jag gjorde förra året (som du kan läsa om här) men utfallet var inte alls samma grokraft. Få hade grott och det var galet pilligt att få it remsan med de grodda fröna. Tror faktiskt inte att jag kommer göra det igen, det är för omständigt jfrt med att så direkt. Kanske ska jag försöka förodla i pluggar nästa gång. Direktsådde endel också för att se vilket som går fortast att få plantor på.

Vilken lycka förresten! Sålde lite plantor och fick betalt i ägg 💜

Har även haft plantförsäljning på reko-ring, riktigt roligt! Tomat- och chiliplantor och pelargonsticklingar var det. Jättekul! Skulle vara roligt att ha en liten plantmarknad nån gång.

Idag hade vi välkomna gäster vid guldscheraminen: såg två 7-prickiga nyckelpigor. Blev så glad för jag såg inte till en enda förra året.

Middagsbordet är dukat för nyckelpigor med familj och vänner: det finns gott om svarta löss.

Odling, potatis, sötpotatis, täckodling

In i mörkret

Publicerad den 26 oktober, 202026 oktober, 2020 av Fröken Doris

Nu är vintertiden här och det betyder att ljuset inte räcker till att vara i odlingarna annat än på helgerna. Trist. Mörkret är förfärligt svårt att gilla tycker jag, visst mysigt att tända ljus, men det är ju inte roligt 16 timmar om dygnet. Kan faktiskt inte komma på nånting mer som är roligt med mörker än att kanske njuta av att ljuset kommer tillbaka om fyra månader.

Nåja, sluta gnäll och gläds åt de lyckade odlingarna nu människa!

Jag har tagit upp det mesta av potatisen. Den som jag satt med flit i nytt land av hösilage har gått bra förutom att jag snålat med övertäckningen vartefter, det är mycket som blivit grönt. Det blir bakläxa på det till nästa år.

Potatis’källare’ i sadelkammaren, tvättkorg, lila hink och tre ikealådor är odlad skörd.

Vildpotatisen är så totalt superfin! Stora, fina oskadade, röda – bara wow! Detta är den ytan som jag först började med för tre år sen, jorden är så himla go’! Mullig och fin, jag förstår verkligen att potatisen ville bo här.

En hel ikealåda från den inringade ytan.

Förresten! Lyssnade på en pod (Hälsa kommer inifrån, avsnittet Magstark) och fick veta varför man mår så bra av att odla och greja med jord. Jag har tidigare hört att jorden innehåller gaser som gör en lugn och glad, nu berättas att det är bakterier i jorden som jag andas in, de hamnar i magen och bakteriekulturen blir bra och motståndskraftig mot sjukdomar. Samma sak av att vara ute i skogen, bakterier i luften kommer ner i magen och tar hand om en massa skit (😂). Så himla intressant, särskilt när ens egen ‘religion’ blir bekräftad 😃

Efter en påminnelse kom jag ihåg sötpotatisen och rusade ut för att kolla om det blivit något. Först såg det ut som det bara blivit en pytteliten knöl.

Sen grävde jag ner längs med rottrådarna och voíla! Djupt ner, kanske 30-40cm ner fanns de.

Hur de smakade? Fantastiskt gott!! 😋

Kanske ska man tänka att de ska ha mer näring, mer vatten (de hade det väldigt torrt ett tag på sensommarn) och kanske ett litet glas/plasttak över sig för att bli större. Tål att tänkas på inför nästa säsong.

Odling

Oj vad det växer!

Publicerad den 28 juli, 202029 juli, 2020 av Fröken Doris

När jag tittar tillbaka på förra inlägget blir helt förvånad. Det händer massor nu och för en gångs skull är jag överlag supernöjd med allt som går bra, det enda jag har att gnälla över är trögheten i mognaden hos tomaterna. I övrigt kan man gå ut och plocka ihop sig en riktigt fin, färgrik och god måltid.

Rödbetorna har blivit stoora!

Stora rödbetor, och inte det minsta träiga som de ju kan bli ❤️

Ärtorna har vuxit på sig och tar upp kampen med potatisen som inte är sen på att försöka hålla täten.

Ärtor och potatis som är lika höga, typ manshöga snart faktiskt!

Persikorna är nu slut och jag är completly jättenöjd, jag har tagit rätt på nästan alla utan att behöva äta tills det inte är gott längre. Jag har gjort smoothie (eller rårört dom som mormor skulle ha kallat det) och fryst in allt som vi inte hunnit äta färskt. Totalt blev det…kg skörd i år.

Gurkan börjar komma på allvar, vi har ätit några stycken nu och om inget otroligt inträffar behöver vi inte köpa gurka på en god tid framöver.

Tomatpålar! Förutom att det tar lite mer tid innan det mognar, alltså wow! Vilka plantor, vilken växtkraft! När jag slog ner pålarna i våras kunde jag inte i min vildaste ana att plantorna skulle komma i närheten av toppen..

30 maj 2020, onödigt höga stöd, tänkte odlerskan

Pålen som står mot söder har flest och störst tomater varför jag ska sätt pålarna på rad öst-västlig riktning nästa år

Biff- och cherrytomat får dela på stödet

Tomaterna i växthuset ägnar sig mycket åt att växa på längden. Förra året la jag ju ner stor kraft på upphängning som skulle göra så att man kunde sänka plantan vartefter man plockade av nerifrån. Problemet är att det mognar inte så mycket.. Ny idé för i år är att när plantan når upp till bindpinnen läggs den därpå för at växa horisontellt. I mitt huvud ser det fint ut när de ligger där och klasar med tomater hänger ner likt vindruvsklasar. Undrar om tomaterna tänker lika som mig?

Potatisen! Jag har varit rätt irriterad på de vilda som kommit från små kvarglömda från förra året, de har ju tagit för sig av alla andras yta. Men, nu är jag verkligen inte grinig längre! Ingen omvårdnad öht, tom lite hårdhänt hantering för att de lagt sig över löken.

Skörd från ett stånd potatis i löklandet.

Bondbönor! Skördade en hel balja, skalade ur och förvällde bönorna för att frysa in dom stod där med nästan en hel balja skal och några små påsar med bönor. Vilken waste! Så eftersom @potatoandpeas hade ett recept på bönomole av bondböneskal så blev det ett försök. Det blev väldigt gott men tog förskräckligt lång tid, skalen har en massa trådar som måste rensas bort och det gjordes genom att sila flera gånger. Dessutom hade jag nog i lite för mycket vatten så den blev för lös till att börja med. Nästa gång ska jag göra det mer rationellt, använda hela bönor, inte så mkt vatten och göra böngrunden och frysa in så att det bara är att ta upp och blanda med creme fraiche när det är dags att äta.

Mitt i allt att glädjas åt blev det en sorgens dag för lite sen. Mangon som kommit upp och såg så fin ut orkade inte längre. Den gav upp. Så tråkigt 😥