pumpa – Jordigatummen

Är man trög eller…? 🤦🏽‍♀️

Publicerad den 13 september 20255 januari 2026 av Lindis

Vad är det som gör att man som odlare INTE lär sig av erfarenhet? Det måste vara att detta med att på riktigt förstå (=veta) vilken plats en planta tar när den växer ut och börjar ge skörd verkar vara exakt lika svårt att fatta som när nån säger ”Ja, den planeten ligger hundrasjuttioelva ljusår bort.” Det betyder bara jättelångt bort för mig. Jag vet faktiskt inte hur stor skillnaden är på en miljon ljusår och tusen ljusår. Tre nollor liksom, det fattar man bara inte. Tydligen är det samma sak med när man planterar tex pumpa. ”Okej lilla planta med Två Blad, här får du hundra gånger så stor yta som du behöver idag. Varsågod!” säger hon och tycker att hon är enormt generös och har tänkt igenom detta noga. Sen står lilla planta med Två Blad där och ser glad ut i mååånga veckor. När sen som över en natt, har den täckt in gångar, den plats där Spenaten tidigare bodde, Lökens land och håller på att invadera även Dillen och Majsen.

Från små pumpaplantor till megastor organism som invaderar halva trädgårdslandet…

Här fick löken komma upp bara för att inte pumpan ska äta upp den och kan nu få växa på ännu lite mer även om jag tycker att ett hav av blad borde producera lite mer pumpor än det verkar, de är ganska få och trots att jag satte flera sorter ser det bara ut som att det är en som fått pumpor. Sen var frosten här och nöp till pumpan i kanterna så att den ska förstå att hålla sig på sin plats. Pumpa kan litegrann liknas vid en snigel med sina tentakler som vecklar ut sig, man föser in den i sin ruta men på ett segt men ändå snabbt sätt (🤔) lyckas den smeta ut sig över yta där den egentligen inte ska vara.

Nästa ställe där Odlerska med 30 års erfarenhet av odling tydligen inte kan förstå vilken plats hennes plantor behöver är bland tomaterna i växthuset. Är det så att man får fler tomater på varje planta om de har mer yta? Mer yta än 30-50cm mellan varje alltså? Vet inte för jag har aldrig vågat prova. Jag tyckte att jag drog ner på antalet iår, från 88 till 81 men ev kan det ha landat ett par fikon och några fler gurkor därinne så i ärlighetens namn så är det nog inte glesare än tidigare. Det är så svårt att INTE stoppa ner de där plantorna när man har så många fina. Och man vill ju ha minst två av varje sort – av nya sorter för att man inte vet att båda kommer att ta sig lika bra, av gamla favoriter för att man vet att man vill ha mycket av just den. Plantorna får mycket tomater i de första våningarna men sen blir det sämre, min teori är att det blir för tätt sen längre upp när plantorna tagit rejäl fart och befruktningen av blommorna blir dålig. Eller så är det så att plantorna helt enkelt inte orkar sätta mer frukt för i första hand gäller det de större sorterna. Får se om jag vågar testa nästa år att ge dem lite mer utrymme – man är ju rädd att det ska bli mindre skörd liksom…

Plantorna avbladade och avskördade nertill

Apropå tomater så är hur som helst skörden i full gång nu, tomatfat i hela huset och tomater till och i alla måltider, ständiga avsmakningar och funderingar över smaktyper och vad som är godast. Pluss tillfällen när man är hungrig och kan glufsa så att det skvätter av tomater direkt från kvisten ute vid plantan. Lite då och då kan jag ana järnsmaken i munnen som jag kopplar till överkonsumtion av just tomater. Men helt underbart! Just nu känns det inte som att jag kan plocka bort en enda av alla årets sorter, alla är goda på sitt eget vis. De som sitter ute rabatt är väldigt sena men det börjar ändå bli mycket på dem så de kommer sig allt – inte lätt att vara tomat ute när hela försommaren bestod av kyla och blåst. De blev aldrig ens uppbundna utan har fått nöja sig med att ligga efter marken och det verkar också fungera. Lustigt hur tomater tycks klara typ alla förhållanden som finns va? De är verkligen en supergröda! Och de som slängdes i komposten för att de var för fula.. jo, enorma! och det blir massor med små orangea tomater. Just de kommer jag såklart inte ihåg vilken sorter det var men heeeelt fantastiskt goda! Man brukar ju säga godistomater och de här är verkligen det. Tycker att de nästan smakar lite hallon. Eller kanske plommon, eller vad det nu kan vara, tycker det är svårt att sortera smakupplevelser. Inser nu att jag har rätt många sorter som kanske inte har den tydliga tomatsmaken, alltså den som man tänker att ketchup eller krossade tomater på burk smakar. Tur det, då skulle man aldrig orka äta så mkt tomater.

Luktärtorna som sitter på utsidan av komposten blev lite undanträngda av de trifidiska tomatplantorna.

Vad gäller dahliornas utrymme har jag nog ändå lärt mig rätt bra hur mycket plats som går åt. På ett par ställen är det lite trångt att gå i gångarna men det beror nog mest på att någon del av plantan kommit utanför sitt stödnät eller tom lagt sig lite. Det som är lite typiskt är att de sorter som för någon anledning inte blivit något av har hamnat bredvid varann. Tror inte att det beror på att de influerats till dåligt mående av varann utan det har helt enkelt varit skruttiga plantor. Resultatet blir dock att det blir stora hål i odlingen, tomma ytor som skulle varit bättre att ha lite här och där istället. Roligt med dahliaodlingen iår är iaf att det blommar något alldeles kolossalt, man kan plocka hur mycket som helst och ändå ser det jättefint ut i odlingen 🩷 Ett lyckat drag var att sätta den övervintrade jätteverbenan i bakkant av odlingen, det var inte sista gången. I övrigt har det lyckats hyfsat med placeringen höjdmässigt, bara några få som måste justeras till nästa år för att de inte når förväntad höjd.

Rostorangea kanten: Cornel Bronze, Rancho, New Baby mfl

Fröodlingen av dahlior är ett eget kapitel och något jag kommer att utöka nästa år, de är också fantastiska och inte i närheten av lika mycket jobb med. Jag tog frö av Hootananny, en superfin röd halskrås, det blev ca 10-12 plantor och de kom snabbt upp i samma storlek som de knöldrivna plantorna. Höga fina plantor med lite olika bladfärg från grön till mörkt lite rödaktiga. Alla har fått enkla blommor – inget konstigt med det, frömamman är typ enkel och dahlior strävar mot sitt ursprung; enkla, höga, gult/rött – nån har fått lite grejs i mitten, alla är röda eller aprikos-orangea toner. Vissa har få spretiga kronblad, andra är täta och runda i formen. Alla älskas av humlor och fjärilar så det har varit världens liv i den delen av odlingen 😍 just nu tror jag kanske inte att jag kommer att spara på dessa även om det bildats knölar. Det är så mycket jobb för att klara dem över vintern utan istället bättre att ta frön och hoppas att det blir lika fint och med liknande variation nästa gång. Kanske ska jag testa att bara låta dem sitta kvar och täcka över tjockt med hö och kanske nån presenning för att se om det går att övervintra ute? Bra experiment även om mitt hopp om det är väldigt litet. Jag är hyfsat säker på att om de inte fryser så kommer de att ruttna. Och iår ska jag ta frön på betydligt fler sorter 🤓

Fina i vas även om de inte står så länge

Missa inget från Jordiga Tummen, skriv in din epost för att prenumerera:

← Tillbaka

Tack för din respons. ✨

Stay positive

Publicerad den 6 augusti 20256 augusti 2025 av Lindis

Varför odlar du?

Inte helt sällan får man den frågan och svaren är flera. Det mest självklara är väl att jag gillar att ha maten nära och att veta vad jag stoppar i mig, men det är inte den största anledningen. Det roligaste är nog när man ser att saker gror och växer, att blommor utvecklas och ger frukt. Att ha fingrarna i jorden och andas in de där bakterierna (?) som gör att man mår bra. Jo, Pernilla och John pratade om det, att man faktiskt rent fysiskt får i sig bakterier från jorden och att de får oss att må bättre. Antagligen tvärtom-bakterier mot de som strykbrädan utsöndrar när den träffas av ett varmt strykjärn.. 😅 Jag får iofs inte så ofta frågan, men man kan se den i folks blickar; ”Är du allergisk mot strykjärn eller?”

Iår verkar det som att det varit motigt för många med odlandet. Och jag kan instämma, vädret har varit knepigt och utan att upprepa allt som sagts och kan sägas så har vi just nu ytterligare en sommarstorm som håller på att blåsa av allt jäms med backen. Kanske beror de många problem som uppstår också på just vädret, men jag tror att inställningen till hur man ska tackla problemen också är avgörande för hur resultatet ska bli. Att göra en lång lista på allt som gått emot alla den här sommaren gör ingen glad och om man gör det så förstår jag att man kan ge upp. Men en riktig odlare gör inte det, den biter ihop och tittar framåt, söker kunskap om hur man kan möta problemen nästa gång om det inte går att rädda den här säsongen.

Näe, ett problem i taget och att försöka hitta ett sätt att hantera det är min melodi. Att stå ut med att dela med sig till diverse andra organismer som finns i odlingarna är något jag lärt mig och iår mer än nånsin har det blivit tydligt att det är en framgångsfaktor. Att låta sk skadedjur/ogräs få en plats för att deras fiender ska få mat är en strategi som jag absolut kommer fortsätta med. Det senaste i raden av positiv odling är att kålfjärilarna fladdrar runt blommorna i kålen men kanske hittar de inte rätt ställe att lägga sina ägg för att det är en salig blandning av självsådda ringblommor, blommande rädisor, vattsarv, mållor, klint, olika sorters lök mm där? Hur som helst så gör det inte så mycket om det blir lite larver, jag har skördat såpass så att jag klarar mig och kålen kommer att komma tillbaka när det blir för kallt för fjärilar. Jag ska hålla lite extra koll på kålrabbi och spetskålen bara som jag inte har så mycket av. Och när handen far ut för att dra i ett ogräs drar jag snabbt in den igen; tänk om jag rensar bort det där och plötsligen har jag gjort fri väg fram för ohyran? Nä, slarvigt och stökigt ska det nog vara, naturen är inte så uppstyrd och välsorterad och då ska inte mina odlingar heller vara det.

Så här långt har årets odling varit 1. trögstartad; kallt och blåsigt hela maj-juni 2. superväxtlig; Just nu växer det som innihunnan! Tomaterna och vinrankorna vill spränga taket på växthuset, majsen hade växt till mer än dubbel storlek när vi kom hem från semestern i Norge, dahlior och ettåriga blommor har både växt och börjat blomma ordentligt (bilder med mer beskrivningar i ett annat inlägg). Det är fantastiskt roligt! Sen kommer det alltid något bakslag; majsen välte omkull av en liten och helt oväntad sommarstorm, trist som fasen (svordomar ven i luften) men nu är det uppstöttat så nu hoppas jag att de kommer att klara sig genom den som pågår för fullt. Däremot är de inte igång blommar än så jag undrar om det ska hinna bli några kolvar alls? Nästa år ska jag se till att sätta stödnät även på majsen.

Majsen nedblåst och sedan uppstöttad, håll tummarna att de inte dyker på nytt nu ✊

Okej. Jag inser att det inte ser så välvårdat ut på bild två, men det har ändå åkt ut ett par skottkärror med blad och tjuvar…

Pumpaplantorna växer väldigt mycket, men självaste pumporna är vare sig många eller stora…

Löken ser oväntat stor ut – jag får alltid pygmelök, men kanske är det mitt idoga gödslande med uppblött hönsbajs som gör susen? Potatisen har blommat ett tag nu och än syns inte några tecken på bladmögel på den så blasten får sitta lite till. Har lärt mig att det går ruskigt fort när det börjar, tror att det var förra året jag såg det på tisdagen och tänkte att; till helgen tar jag bort den. När helgen kom var typ all blast gul och eländig.

Vitlöken är upplockad och flätad. Riktigt bra skörd! Jag har tagit upp dem i tre omgångar; den första omgången 10/7, andra 16/7 och sista 24/7. Den andra upplocket är det som blev bäst lök på de hade alltså hunnit växa ut lite till jämfört med den första omgången. Den sista var också stora lökar men betydligt större andel stresslökar på halsen, gissar att de hade backat om de fått sitta ytterligare längre. Notering till nästa år är att fortsätta vattna även om det regnar, jorden i kragarna är alldeles för genomsläpplig och blir assnabbt torr. Lådorna har nu rensats igenom på ogräs, täckts med lite nytt hösilage och besåtts med diverse blad; gemsallat, plocksallat, rädisor, tatsoi, spenat och kinakål. Och herregud: efter bara åtta dagar har alla sorter grott!

Förutom att tomaterna håller på att som sagt spränga taket; det börjar äntligen mogna fram och synas lite rejäla tomater i djungeln. Antagligen borde jag har varit strängare med att ta bort blad och hålla efter tjuvar bättre men det har helt enkelt varit så hett i växthuset att man inte orkat vara där mer än det allra nödvändigaste. Och livet består ju av någon liten mer detalj än att vara bland sina plantor. Har jag hört. Till sist blev det ändå gjort och nu är de flesta toppade och avbladade för att sätta redig fart på mognaden. Faktum är att nu börjar det finnas tomater så det räcker till att göra goda sallader igen 😌

Så har vi ändå årets största lycka: paprika! Vi har ätit flera paprikor och det är så himla lyxigt!!! Trots att blåsvädren i juni tog med sig det ena lilla huset på en rejäl flygtur över gården så klarade sig plantorna och de både levererar och ser superfina ut! Skam den som ger sig – förra året blev det inte en endaste lite frukt och flera år har det fungerat extremt dåligt med både chili och paprika så nu känns det som en rejäl revansch. Sa Odlerskan, korsade sina fingrar, spottade tre gånger över axeln och tog i trä, säsongen är inte över än.

← Tillbaka

Tack för din respons. ✨

Odling, Odlingsstart

Växtkraft

Publicerad den 19 juni 2025 av Lindis

Det har varit lite tyst ifrån det här hållet ett tag nu och det beror på att jag har bytt webbhotell, det var lite trixigt och sidan har i perioder legat nere men nu verkar det som att allt är på plats och då ska det kunna rulla på igen. Tacksamt med en mycket hjälpsam support som svarat på tusen frågor och återställt mina misstag hundra gånger (känns det som ). Så tips till den som vill känna sig som ett olärt barn på nytt – då kan man göra en sån här grej.. 😁

Odlingarna och vår/försommarstressen då? Jag tycker att jag har lyckats iaf bättre än andra år, såklart har jag en del kvar att få ut, krukor som ska placeras, omplanteringar och att börja stötta, men på det stora hela mår plantorna väl och växer på riktigt bra. Och jag har ännu inte känt att det är övermäktigt vilket kan vara en vanlig känsla i månadsskiftet maj-juni.

Den här våren som vi trodde skulle bli så tidig har istället visat sig vara ovanligt lång och seg. Det har varit rätt låga temperaturer med rejäl nattfrost en bit in i maj och zinniorna frös så sent som den 19/5. Och nu inatt hade vi endast 2 ynkliga små grader. Tufft för växterna, eftersom det varit varmt iaf dagtid i perioder och de har lurats att dra på; blommorna på syrenen frös bort, löjtnantshjärtat la sig platt och fick liksom börja om på nytt. Jag tror att det här kan bli det haken för våra växter i klimatförändringarnas tid. Inte att vintrar blir kortare och varmare utan att våren blir alltför växlande och de växter vi har, kanske framförallt träd och buskar med en längre livscykel, inte kan anpassa sig till växlingarna mellan värme och kyla.

Tomaterna har sen mitten av maj varit planterade i växthusets bäddar och nån vecka senare var även de som sitter vid lagårdsväggarna ute. I växthuset har det kommit igång på allvar, det växer, blommar och har blivit småtomater på endel. Fönstertomaterna som fått stå kvar i växthuset (det är ju meningen att de ska planteras ute) har gått att snacksa på av alla sorter. Och nu när även pelargonerna börjar flytta ut visar det sig att jag nog har plats för att ha kvar dem därinne i sina krukor iaf tills de blir oregerliga/får ohyra. Den Orange Hat som jag tog frö av och som sen blev en högväxande är orimligt söt och god. Orange förstås (det är ju alla de godaste). Fick veta av en odlarvän på insta att det inte är helt ovanligt att nya sorter går tillbaka/förändras utan att det skulle ha varit en korspollinering inblandad och isåfall så är den en ny sort som jag också kan sätta ett eget namn på.

Tomatplantorna ute vid väggarna har precis nu dagarna bestämt sig för att de vill växa. Otroligt klena plantor, men… det är inte detsamma som ett nederlag när det gäller tomater. Att svälta ut och vara tuff mot tomater är att gynna blomning och fruktsättning, en sak som jag aldrig slutar förvånas över. Som det ser ut nu är det betydligt mer frukt på gång på plantorna ute än de inne…

Paprikan och chilin är ju som vanligt ”for the last time” och här hade jag tidigt bestämt mig för att less is more(!!!); inte så många plantor men de som finns ska få det allra bästa. Alltså; flera omplanteringar, finjord, vatten och gödning om de så mycket som darrar på en bladkant. Och så här långt verkar det vara modellen, de ser oerhört fina ut och flera har fått fruktämnen 🥹🥹 Nu sitter de i stora kärl/jordsäckar för att kunna var mobila och flytta på om de inte är nöjda med sin placering. De bor sen ett par dagar i egna små öppningsbara växthus i pallkragar i kanten av dahlialandet. Där är det mestadels sol men lite vandrande skugga på em och lätt att se till dem flera gånger/dag. Fjäsk är bara förnamnet…

För ett par veckor sen blev alla dahlior planterade och de förodlade blommorna likaså. Planteringen går till så att den hötäckta ytan där en planta ska placeras grepas lite lätt för att jorden ska bli lättgrävd med händerna, ev ogräs tas bort och så ner med plantan/knölen i en grop, tillbaka med jord och täck runt plantan med höet. Tack vare de hittills kalla nätterna (2˚ vid ett flertal tillfällen) har de inte kommit igång ordentligt att växa, de ser lite ut som nyväckta ungar, rufsiga och lite bleka, men nu ser det ut som att sommaren iaf är här och då blir det nog lite andra tag i växandet.

Maj månad brukar var en månad där det är svårt att hinna andas, jag har vid upprepade tillfällen skrivit om hur man när risken för nattfrost är över (eller nästan över) känner en enorm stress för att att allt ska planteras ut och hur man springer där med sina fiberdukar. Jag gillar ju att ha saker att göra och att få arbeta med kroppen, men när man håller på tills man stupar och måste säga nej till en glass i solen för att man inte har tid då är det inte avkoppling. Iår har det gått bättre och jag tror att nyckeln varit att variera sig och att tänka att detta ska kännas roligt. Att jag har gått ner i arbetstid och haft en ledig dag i veckan har garanterat också hjälpt till. Dessutom har jag tagit saker och ting bitvis; Okej potatis, idag är det din tur att komma i jord. Fem rader och sen får det vara bra. Oj, det blev en bit lanne och sättpotatis kvar – sätta mer eller ge sig? Jo, ge sig. Det blev en yta för direktsådd av solrosor i kanten av potatisarna. Finemang! Sen ska bara de eländiga fröna börja växa också 😁

Lannen och rabatter har också fått vara ifred till det har varit dags för plantering eller sådd, vilket gör att det blir lite av den jobbiga ogräsrensningen i taget, också bra för det är ganska slitsamt att rensa pluss att det retligt nog kanske hinner komma upp mer ogräs innan det är dags för sådd/plantering om man är för snabb.

Ev håller jag på att bli gammal och klok också för jag har förstått att vissa sorter klarar av en kall vår, tex kålen. Kallsådd i budget-block i växthuset i slutet av februari, utplanterade på friland med fiberduk 18 april och nu är de superfina att titta på och att skörda av. Det är en fröjd att bara gå förbi sina odlingar och se hur de växer. Och de som inte gör det kan man bara kisa lite med ögera kollar man bara åt ett annat håll, förslagsvis åt ett håll där det växer bättre – fördelen med att odla många olika saker.

Något som ser ut att bli det bästa resultatet någonsin är vitlöken. Att lägga i rejält med kompost från början, täcka med hö och sen lägga på hönsskit lite då och då verkar vara bra. Men att vattna med fermenterad hönsskit är raketbränsle! Hönsskit i en vattenkanna ett par dagar och ett par klunkar av brygden i 10 liter vatten och vattna en gång i veckan.

Såhär långt är jag väldigt glad över den här säsongen, saker och ting sköter sig, växer på någorlunda, vår och försommarlivet på den lilla gården är som den ska, katten har fått ungar och Märta har ruvat fram en kyckling. Idag är första semesterdagen, den första av många 🥰

Glad midsommar! 🌞

← Tillbaka

Tack för din respons. ✨

Planera

Planering av trädgårdslandet

Publicerad den 20 mars 2025 av Lindis

Hipp hipp och HURRA!! Nu är det äntligen vårdagjämning 😍 solen är tillbaka på riktigt och vi är ute på ANDRA sidan!! Det betyder att jag nu på allvar ska sätta igång med tomaterna. Prisa de Högre Makterna, vad jag har längtat!

Planeringen av grönsaksodlingen är i full gång. Jag undrar lite hur jag ska få plats med det jag vill ha, iår ska majs och pumpa få flytta tillbaka till grönsakssidan (det gick inte 100% bra förra året brevid dahliorna) å andra sidan ska utetomaterna ner till dahliorna för att inte riskera potatismöglet i samma utsträckning.

Planeringen för grönsakerna är att jag flyttar runt på dem varje år i någon slags växelbruk. Dock tenderar jag att odla mer av sånt som kräver ganska mycket näring (majs, pumpa, kål) och mindre av sånt som laddar jorden (ärtor, bönor etc). Det betyder att jag får vara frikostig med jordförbättringen och lassa på med mycket kompost, hönsskit och täckmaterial. Förresten läste jag nyss att Sara Bäckmo gjort analys av sin jord och fått så enastående bra värden på den, och det hon i princip använder är täckmaterial. Nog för att man kan se att jorden blir bättre på flera sätt vid täckodling; jordstrukturen blir mulligare och mer fukthållande och växterna frodas, men det är ändå kul att få det svart på vitt.

Okej, åter till mitt lilla växelbruk. Det går ut på att de flyttar efter varann och det tar fyra år innan de är tillbaka på samma ställe som sist. Där jag har ärtor och bönor ena året, följs av kål, majs och pumpa, därefter kommer lök och sist potatis. Efter det börjar det om från början igen. Typ. Och så har jag de grejerna som har lite special; morot. Den odlar jag i sand och till för ett år sen kämpade jag på med att flytta runt denna låda för att som jag trodde lura morotsflugan. Vid lite djupare studier visar det sig att morotsflugan inte kan komma ner till moroten om man täcker med gräsklipp vilket också förklarar hur mina morötter har klarat sig utan minsta angrepp. Och jag kommer nu ALDRIG mer att kånka iväg lådan till andra sidan landet, utan glatt bara göra en fåra i sanden, sätta frön, vänta på deras uppkomst och sen täcka med gräsklipp mellan raderna 😃

Rödbetor får komma där det finns en glipa, likaså med sallat och dill. Vilket jag inser nu att jag glömt att rita in. Den kommer säkert där den vill iaf med tanke på hur den bara kom överallt förra året. Sen måste det ju finnas lite blommande grejer också; vallmo, klint, buskkrasse och tagetes. Honungsfacelia och kanske lite snokört också.

Förra säsongen sådde jag ju bladgrönt samtidigt som vitlöken skördades och det var helt makalöst bra, det behövs inte alltför stora ytor till just salladsodling för två pers heller.. I år ska jag komma ihåg att även sätta lite salladskål som jag helt glömde förra året, den ska ner då i juli när ljuset börjar avta igen. MEN TILLS DESS ÄR DET SKITALÄNGE KVAR!!! Vi har ju precis bara kommit till ANDRA och BÄSTA sidan!

Något som jag ska försöka bli bättre på är att samodla, eller att maxa ytan. Sätta i omgångar och att försöka få in sånt som snabbt blir skördeklart mellan det som tar mer tid på sig. Rädisor är ju en typisk grej som man verkligen kan trycka in en liten rad mellan annat men även dill är ju en sån sak men då gäller det ju att vara med och skörda av när det behövs INNAN den blir en megastor krondill och jag har för svårt att ta bort den – de är ju så snygga!

Till sist en film från grönsaksodlingen 2024 för att inspireras till odlande 2025:

Recept

Pumpa-och grönkålspaj med glaserad rödlök och rostade hasselnötter

Publicerad den 16 mars 202531 augusti 2025 av Lindis

Pumpa är väl ändå en helt fantastik grönsak? Tänk att de jag skördade i september och förvarat i rumstemperatur fortfarande är hur fina som helst! Här kommer ett recept som blev riktigt gott och det känns extra bra att mycket av det som är i kommer från den egna produktionen. Pajen räckte till 6 portioner.

En del av ingredienserna, obs tefatspumpan fick inte plats i pajen utan får vänta till nästa gång.

Pajdeg:

3dl mjöl
125g smör
1msk kallt vatten

Kör rubbet i en matberedare, tryck ut i en ugnsfast form och ställ i frysen ca 10 min (den ska vila men eftersom jag sällan har förberett så får den vila fort). Här kan man fuska och köpa en färdig men jag tycker att den man gör själv är mycket godare och dessutom vet man vad det är i den. Det går fort att göra den.

Förgrädda i 225˚ ca 10 min.

Fyllning och topping:

hasselnötter
ca en halv mellanstor pumpa
ett pkt bacon
timjan
salt och peppar
5 cocktailtomater
100g grönkål
ca 1dl riven gratängost
3 ägg
2dl creme fraiche
3 msk sweet chili
3 röda lökar
balsamico vinäger

Gör såhär:

Rosta hasselnötterna i torr stekpanna
Riv eller skär pumpan i små bitar, klipp baconet i strimlor och stek i smör. Krydda med timjan, salt och peppar. Lägg i det förgräddade pajskalet.
fördela små bitar av grönkålen och de halverade tomaterna i pajen.
Strö över osten.
Vispa ihop ägg, creme fraiche och sweet chili. Häll i pajen.
Salta och peppra pajen, grädda i 200˚ ca 30-40 min, den ska få lite färg.

Medans pajen är i ugnen:

Strimla och stek löken först på svag värme, krydda med salt och peppar.
Häll på balsamico och höj värmen något, stek ca fem minuter till.
Hacka nötterna grovt.

När pajen är färdiggräddad, fördela den glaserade löken och de hackade nötterna över den, låt den vila en stund innan servering.

Servera med kokta eller grillade majskolvar och rivna morötter.

Pajen fick utlåtandet: ”Mmm, smakrik!” från personer runt bordet och genast känner sig odlerskan lite som kock också 👩🏼‍🍳🥰

själhushållning, skörd

Skördetid

Publicerad den 23 oktober 2023 av Lindis

När ska man skörda? Vissa saker – tomater, gurka, parpika, chili tex – syns det ju på utsidan. Man kan också klämma och känna hur de känns. Med andra grejer är det svårare, tex majs. Och pumpa. Pumpan behövde få sitta så länge det bara gick, de växer ju hela tiden och jag vill gärna att de får växa ut så mycket som möjligt. Majsen är nog svårast. Eller så är det för att jag inte hållit på med dessa så många gånger, det här är tredje säsongen som det har blivit något av dem liksom. Första gången blev det ju några små krakar med ett fåtal korn på kanske en handfull kolvar. Förra året var jag överväldigad, 78 st fast bara halva eller drygt halva med korn. Iår har det sett lovande ut hela sommaren, mastodont-plantor som verkligen älskade värmen på försommaren och som nog tålde blötan sen också. De första vi skördade var fantastiska – stora välfyllda kolvar 😍

Det som gällt för alla skördarna är att smaken är GUDOMLIG! Jag kan inte jämföra med någon av de jag köpt någonsin. Funderar ganska mycket på vad det är som gör att smaken blir så olika på köpt och egenodlat. Man förstår såklart att transport och lång tid från skörd till bord utarmar smaken, men min tro är att också den näring och den sol man matar sina växter med har betydelse. I våras testade jag att odla fönstertomater i ”vatten” (och konstgödning). Visst blev det tomater men smaken var kanske hälften av de som jag odlat i jord med hönsgödsel. Försöket var högst ovetenskapligt men ändå tillräckligt ordentligt utfört för att jag ska tro att det har betydelse. Samma sorter, samma fönster men olika odlingssubstrat.

Som passus kan jag säga att jag inte tycker att alla grödor ändrar smak lika mycket. Kål tex, eller morötter och sallat. De funkar ändå köpa, men tomater och majs blir det nog inga mer från affären hemma hos mig.

Well, well. Åter till när skörden ska ske. Jag vill ju att exakt alla majskolvar ska var helfyllda och väl utväxta innan jag tar dem. Det verkar dock vara en svår sak. När jag plockade av dem allihop så visar det sig att fåglar också gillar majs ☹️ några hade de börjat hacka sönder i toppen så de börjat mögla lite. Typiskt!

Vid sluträkning och invägning hamnade vi på 105st och 10kg. Mer än sist, men… Pollineringen har gått bättre än förra året men många är bara halva. Dessutom är det många som inte hunnit mogna klart. Tanken snuddar lite deppigt vid att kanske är min plats på jorden inte rätt för majs, sen ruskar jag på mig och tänker att jag nästa år ska göra ett majsland i närheten av Dahlialandet, där är det bra skjuts i jorden och kanske en gnutta bättre klimat? Egentligen borde vi ha en liten stenmur eller en låg häck på östsidan av landet som skydd. Roliga funderingar – tänk om allt bara var lika lätt gjort som tänkt?

Skördandet av dahlior är slut och alla dahliaknölar har fått komma upp, fem timmar i ömsom sol, regn och hagel, sen blev det klart. Tanken på att göra det har varit en surdeg, men det gick ändå rätt fort och efteråt känns det enormt bra. Några knölar har blivit rätt stora medans andra är förvånansvärt små med tanke på hur stora plantorna var. Jag har gjort en lista över hur de har varit i höjd som utvärdering till nästa år, och som vanligt – de satt alldeles för tätt i år också.. Bredare gångar och mer yta mellan knölarna. Jag ska inte ha fler knölar nästa år. Möjligen byta ut några…

Den 5/10 tog vi in alla pelargoner från altanen till plantrummet – 80st sa farmor att det var, hon hade roat sig med att räkna och påpekade att det nog är lite för många iaf.. 😅 Och det var i grevens tid, samma natt kom första frosten. Fuchsiorna fick flytta in i växthuset, ett par stycken har grävts ner i rabatten för att se om de kan göra samma sak som Marianne-fuchsian; växa sig större än någonsin 😀

F. magellanica variegata gracilis ska få prova på rabattlivet.

Ett par dagar före det skördade jag av pumpor och bönor, sadelkammaren har blivit ett skafferi 😊 och halleluja va snygga de är pumporna!

Efter tips på fb i somras klippte jag av blasten på löken (det skulle ge större lökar sas det) som tur är hann jag inte klippa av alla – det visade sig bli betydligt större lök när de fick ha blasten kvar. Lärdom: om du gör ett test; ha då en grupp kvar som inte testas så du kan se skillnaden.. 😉

Den 8/10 plockade jag in de sista tomaterna från växthuset och totalskörden ute och inne hamnade på ca 70kg. Det är en ansenlig mängd som kommer räcka fint åt oss men när jag ser tillbaka på tidigare år så har säsongen varit kortare den här gången. Plantorna hade visserligen blommor på sig men jag undrar om det är julikylan som bromsade upp fruktsättningen. När jag jämför med förra året så finns bilder på frodiga plantor med mycket frukt som plockades in i slutet av oktober. Detta trots att vi förra året hade första frosten redan i september… Det är som att vädret vi får är aldrig likt något annat år och trots alla vedermödor blir det aldrig som man trott eller tänkt till 100%.

Det som fortfarande sitter kvar ute är kål, purjo, morötter, rödbetor och potatis. När dahliorna torkat klart och blivit flyttade till jordkällaren ska potatis få komma upp och ligga på tork där dahliorna legat. Det kan dröja nån vecka. Morötterna ska jag nog ta vartefter jag äter och äta på lite så att de tar slut för de är ganska små och usla. Rödbetorna ska upp snarast och purjon blir kvar tillsammans med kålen. Kanske ska de få hönsnät över sig till skydd mot rådjuren.

Jag brukar säga att det värsta med hösten är att det blir så mörkt, att dagarna inte räcker till alls. Fast det näst värsta är ändå att alltid vara iskall om fingrarna både när det ska planteras/dras upp saker ur jorden men även av de lite pillriga grejerna av odlingsintresset – att ta frön tex.

Av hönsen blir det dock inte så mycket skörd än, tre ägg har de lyckats åstadkomma… nåväl, de är söta och är ett trevligt sällskap när man pysslar i trädgården även om det inte riktigt räcker till för att mannen i hushållet ska vara nöjd, priset på äggen ligger tydligen i dagsläget på samma som fabergéägg.. 🤭

Det godaste ägg jag någonsin ätit – och dyraste 🤣

jordgubbar, Odlingsrapport, persika, täckodling, tomat

Odlingsrapport i halvlek

Publicerad den 20 juli 2023 av Lindis

Kan hända att det går förbi nån hemma hos oss och sneglar mot trädgården. Jag förstår ju direkt att personen är superintresserad (är inte alla det?) och hör frågan utan att den behöver den uttalas; Hur går det med odlingarna då? Jo, tackar som frågar! (nu öppnas Niagarafallet: 🤓) Somligt växer så det står härliga till, annat har precis kommit upp så att man kan ana att det finns någon slags växtkraft.

Många på IG vittnar om dålig odling. Jag håller inte helt med, mer än vad gäller vissa grejer. Tror att den här sommaren kommer att ligga kvar i minnet som en av de extremare. Kallt april och hela maj. Sista frostnatten 10 juni. Hela den perioden var det även soligt och torrt – inget regn eller bara lite. Just soligheten gjorde ju att temperaturen på dagarna drevs upp vilket gör det till extremt svårt för växterna att hänga med. Efter den där sista frosten tog värmen fart på allvar, det var mellan 27˚ och 30˚ i ett par veckor. Hos oss kom sen regnet 27/6, 26mm på några timmar. Några dagar var det ganska lagom men sen har det varit rätt kyligt. Och det har regnat, sista veckan har vi fått 60mm så nu räcker det sannerligen. Vad blev det av den gamla hederliga svenska sommaren med ca 20˚ och en skvätt regn om natten? Nej, iår har man fått hålla till godo med 13 eller 30…

Hur som helst; hos mig har täckodlingen varit räddningen. Om jag inte haft täckt hade jag inte haft någonting som växt. De ställen där jorden är tunn/stora träd i närheten har det varit 0 växtlighet, gamla perenner slokade, nysådder torkade bort osv. Men; i den delen där jag la ull förra året planterade jag löken i år och där var det hur fuktigt och fint som helst där i början av juni. Jag kan inte skryta med några jättelökar (än) men de är ändå gröna och fina. Majsen har ÄLSKAT värmen vi fick där i början och förutom att jag vattnade lite när de var nyplanterade så har de klarat sig utmärkt (tack täckodlingen igen) Nu börjar hanblommorna dyka upp så då hoppas vi att honorna snart kommer också. Och att det inte blir så blåsigt under själva blomningen. Planteringen iår är VÄLDIGT tät. Jag satte dubbla frön i ett gäng pluggar och de fick sitt kvar tillsammans när jag satte ut dom. De blir liksom stadigare av att sitta tätt. Jag satte också bondbönor mellan majsen av flera anledningar. Dels stöttar majsen bönorna så att de inte lägger sig. Gardinen jag la över skyddade också mot fåglarna (trastarna är väldigt hungriga på bönfrö..) Min teori var också att bönorna skulle dra ner lite kväve till majsen. Vet inte om det skedde men hittills ser det ut som en strålande idé. Och för nån anledning grodde också bönorna som sitter ihop med majsen tidigare än de som sitter för sig själva. Får se sen hur skörden blir.

Det är väldigt roligt att göra på olika sätt med odlingarna och att prova olika sätt samtidigt ger mer underlag för att utvärdera utfall. Eftersom det finns så många variabler som påverkar (väder, jordmån osv) så är det ju såklart enklare att jämföra resultat om iaf vädret är detsamma, dvs att man provat olika sätt under samma väderförhållanden.

Potatisen växer ordentligt och den som växer bäst är såklart vildpotatisen. De fullkomligen tar över överallt. Trodde att jag skulle kunna dra upp en som växte så att den konkurrerade med kålen och ha till midsommar, men det var som ärtor under bara. Jag förstår inte hur det går till att få egen potatis tidigt och tänker att det är tur att Ica finns. Det får nog räcka med att jag får potatis så det räcker åt oss och hönsen över året 😀

Kål och pumpa har överlevt pga översådden. Jag satte ut både kål och pumpa som ganska små men livskraftiga plantor, bäddade fint med kompost och täckte med nytt och fräscht hö. La en splitter ny fiberduk ordentligt säkrad med gamla klinkersplattor. Har aldrig varit så noga (eller så nöjd) över hur snyggt och bra det blev. Tills nästa förmiddag. Då var plantorna både kokta och stekta under duken. Det var nära att jag gav upp, men sen visade det sig att plantorna som blivit över (och som jag såklart inte kunnat slänga utan istället planterade i lite större byttor) växte på bra och såsmåningom hade jag hämtat mig och kunde plantera på nytt. Den här gången var plantorna större och mer livskraftiga, jag la istället en ikeagardin över (den är mer som ett nät än som en filt) och det gick bra! Jag har inte kål som knyter sig eller färdiga pumpor än men de lever och frodas iaf. Odling är att lära sig den hårda vägen – ett litet misstag och du får chansen att testa hur envis du verkligen är.

Ärtorna växer och frodas, hade två plantor som självsått sig och som gett mig skidor ett taag nu. Och så fick jag en påse Lokförare Bergfeldts i present, de plantorna är giganter nu och blommar för fullt. Jag försådde fyra och fyra i godislådor, planterade ut utan att ta isär jordklumparna och nu blommar de för fullt 💚

Överlag verkar direktsådder av småfrön inte ha fungerat alls iom torkan. Jag som sparade lite tid och plats på att inte förså klint, vallmo och nigella kan nu konstatera att det var en ytterst dålig idé. Nigellan är exakt 2cm hög och måste ff skyddas med väv (=fult), klint finns det extremt enstaka av och vallmon finns inte alls (och jag som köpt så spännande fina sorter 😞) Dock kan jag vara glad åt rudbeckia, risp, eternell, luktärt, zinnia, harsvans, fontängräs, rosenskära, klockranka mfl. Solhattar från förra året kommer tillbaka, likaså ett par av Sahara, perennerna som jag satte i höstas; solbruden!😀 och brudslöjan. Praktklätten som klämtade där i värmen i början av sommaren har tagit sig igen 😍 Och så har vi dahliorna som börjar komma nu ❤️ Det ser lite ut som att Magnolias knölar är bättre än Svedbergas, dock är det några som inte kommit alls av båda leverantörerna.

Stora trädgårdsrabatten med blandat perenner och ettåringar

Chili och paprika = mina sorgebarn. Jag kan uppenbarligen inte sluta försöka med dessa. Iår sitter de i pallkragarna där sötpotatisen ståtade förra året. Ni vet de där som frodades på gårdens bästa läge, växte med MASSOR med blad och som gav 1,5kg skörd…😒 Där sitter alltså paprika och chili iår. De har fått en sån där vildavästern-vagns-look med fiberduk som jag öppnar och stänger när andan faller på. Ibland behöver de få lite mer luft och hjälp av insekter, väder och vind för att hålla sig friska, ibland behöver de skyddas mot allt ovanstående. Man kan luras att tro att de vill ha värme och sol, men inte en grad för varmt eller fullt soligt. En grad för kallt och två droppar vatten för mycket är heller inte deras melodi. Och blåser det, ja då är det gonatt och hejdå… De har fått finaste komposten, gödslats med hönsskit, ben- och blodmjöl samt epsomsalt. Nu börjar de se ut som de vill växa och att jag kanske får några frukter att gnaga på i oktober. Om inte mössen hinner först vill säga 😜

Persikan är strax färdigskördad. Inte så stor skörd iår; det landar nog på knappt 10kg (det räcker till att bli mätt på iaf). Inte så konstigt med tanke på hur kallt det var under blomningen, humlorna orkade inte ut i kylan och jag funderar på om mitt träd börjar tycka att jag är för taskig som klipper bort så mycket grenar hela tiden – jag måste ju, annars får vi inte plats båda två i växthuset… 😌

Så har vi förstås tomaterna, de mest tacksamma och älskansvärda 😍 Trodde att jag provat allt och hittat bra odlingssätt men det fanns fler försök att göra. En god vän och kollega satte idén i mitt huvud i vintras när hon sa att hon skulle sätta ett dvärgbusk-frö varje månad (hon hade odlat hydroponiskt sen december). Jag har ju ett par år haft fönstertomater som haft gett sin största skörd i mars-april och sen har de plantorna gett upp, de får alltid ohyra i det soliga sovrumsfönstret. Iår har jag fortsatt att sätta dvärgar i omgångar vilket gör att jag nu har de första fönstertomaterna på återhämtning i stora krukor ute på ett stenröse (de stod precis utanför växthuset under tak första tiden för att skyddas från frost osv). Nästa såddomgång fick sitta kvar lite för länge i mjölkpaketen men när de kom ut blev det full fart. Majgadd! Trodde inte att det kunde bli så mycket frukt på så liten planta 😍😍 I förhållande till platskrav, jordmängd, vatten, näring osv måste det här vara den absolut mest rikgivande typen av tomatodling. Gissar att det finns nästan ett kilo tomater på vissa plantor. Och då är de inte högre än 30cm.

Övriga tomater sköter sig också bra. Busksorten Tangella och ampelsorterna Garden Pearl, Anmore Dewdrops och Whippersnapper som sitter ute har börjat mogna. Inne har det blivit lite på Sungold och Meiwei. Anmärkningsvärt för tomaterna är att jag som hållts med detta i snart 30 år; verkar för första gången ha fått fröna att korsa sig. Plantor av samma sort ser helt olika ut. Intressant är också att biffsorter som definitivt är högväxande har blivit buskar. Vi får se längre fram om jag fortfarande tycker att det är intressant eller om det blev en flopp..

Och nu höll jg ju alldeles på att glömma bort det goaste! Vi har plockat och ätit massa jordgubbar 😋🥰 det är fyra rader som har producerat hittills, i våras satte jag två till som börjar blomma nu. 20l med start vid midsommar har vi lyckats smälla i oss. Inte en gubbe i frysen men himmel va gott det är att ha egna ❤️🍓.

Var ju tvungen att lyssna på Jordkommissionens avsnitt om jordgubbar och vips känns det som att jag nog måste utöka här också. Så många sorter det finns, vita tex, vem trodde att man skulle vilja ha det, men de ser jättefina ut! I dagsläget har jag Korona och Ostara. Den sista är remonterande och kan ge en ny omgång om ett tag, men tänk att förlänga säsongen med några veckor till, det vore väl nåt?

Nähä, nu ska jag gå ut och klippa lökblasten. Såg ett hett tips om att få större lökar på det viset och det gör ju inget 😜

Odlingsrapport

Odlingsrapport 2022

Publicerad den 14 januari 2023 av Lindis

2022. Året då jag släppte alla restriktioner och bara körde på, bromsade inget och hängav mig åt blommor och det jag gillar att äta. Blev bra på att genomföra idéer, inte tröttna mitt i och få en massa plantor som stod kvar i för små krukor och förtvinade. Nåväl. Kanske inte till 100% men jag var ändå hyfsat duktig.

En son spanade runt och kommenterade den prunkande [läs förvuxna] blomsterrabatten i september -”okej… det här är alltså två hästar…?” Och så var det väl. Jag sålde hästarna på vårvintern och all min fritid hamnade i odlingarna. Skönt att få fokusera på en sak. Tomt utan djur i hagarna och kanske är odlandet också ett sätt att kompensera saknaden. Jag mår bra av att arbeta med kroppen, ösa skit och dra på skottkärror, en är liksom van vid det och i odlingen finns rika chanser att utlopp för det behovet också. Men det är fortfarande tomt utan djur. Inget snusande i nacken och inga vilda galopper på vindlande stigar. Men heller inget dåligt samvete för att jag inte hinner rida så mycket som de skulle ha velat (behövt). Allt har sin tid. Mer om blomsterodlingarna blir det i ett annat inlägg.

Även om årets odlande har tonat lite bort från grönsaker mot blomstrande fägring så har det ändå funnits mat att äta. Dock kan jag se när jag läser igenom förra årets odlingsrapport att det inte är samma saker som gått bra och dåligt. Bra det. Om det betyder att jag har lärt mig något. Eller så handlar det enbart om väder, klimat och ren och skär tur i vanlig ordning.

Majs, morötter, pumpa och potatis är årets vinnare. Tomaterna tävlar i sin egen liga och räknas inte mot de andra. De kan liksom bara tävla med sig själva och sina tidigare prestationer. Nåväl, tillbaka till vinnarna förutom Tomater då; 100kg potatis, 46kg pumpa, 29kg morötter och 78 majskolvar. Det blev en 20 liters hink med rödbetor (glömde väga). En sorglig sak med det är att jag tog upp dom och skulle låta dom ligga på tork några dagar i stallet innan de fick komma in i jordkällaren. Och plötsligt hade det gått flera veckor och varit kallt så in i bängen. De frös och blev förstörda. Suck. Ibland blir man trött på sig själv.

Det blev mycket lök (som jag heller inte vägt), men den skörden är jag inte imponerad av, lökarna är inte stora utan att det blev mycket handlar mest om att jag satte så förjordade mycket… Vitlökarna blev deprimerande små och tillsammans med den allra största besvikelsen; sötpotatisen (1,5kg) så hänger de riktigt löst nu när jag funderar över nästa säsong. Tidigare i höstas var jag på gång och skulle sätta, ”men det är ingen brådska med den, det gör inget om det hinner bli lite kallt innan den kommer i jorden…” Kan hända att tjäle i jorden och ett totalt ickeintresse av att stoppa ner fingrarna i det blöta kladdiga eländet leder till att Ica får stå för nästa års konsumtion utan att jag känner mig superledsen för det.

De olika kålsorterna (palm-, grön-, lila- och savoy) som skyddats av ringblommor och nät har räckt till för oss, kanske har det blivit 2-3kg. Intentionen att sätta upp skydd mot rådjuren har inte blivit av, jag är inte tillräckligt hungrig och jag plockar av den så länge det finns något kvar ändå. Gurkan är en annan av årets om inte misslyckanden så i alla fall besvikelser. Jag fattar inte varför de ska vara så kinkiga. Växer på som attan för att sen som i ett trollslag inte vilja vara med alls. Efter att de kastat sig för mina fötter och grinat när de skulle få flytta ut i växthuset repade de tills sist mod till sig och sa väl lite ”okej, tack då” för att jag preppat en bädd med rejält med bokashi (typ allt jag hade). Men det blev aldrig nån gurkfrossa även om vi väl inte behövde köpa några.

Paprika och chili då. Jag ger inte upp, men jag har slutat bry mig, de är sega och långtråkiga. Ger frukt fram på hösten efter att man odlat på dom i tio månader. Vad är det med dom liksom?! Jag har sagt det förut och säger det igen; paprika är värd sin vikt i guld! Om nån dristar sig till att påpeka hur dyra de är frågar jag: Har du försökt att odla det? De flesta svarar nej. Jag är inte förvånad över att paprika är en av det mest besprutade grönsakerna; alla vill äta paprika; sorgmygg, trips, vita flygare, löss, möss. Dessutom är de känsliga för värme, torka, kyla, blöta, mörker och stark sol. Och att någon inte skyddar dom för tidigare nämnda tillstånd dygnet runt i 10 månader. Enda gången som jag upplevt bra skörd var det året jag bar plantorna ut och in i växthuset för att de inte skulle utsättas för värmeböljor inne och kalla nätter ute. Ca tjugo 10-20 liters krukor med stora buskar i. Krasp-krisp så var de paprikorna inmundigade. I år planterade jag dom framför stallet (östläge) Oj oj vilken stark sol på fm! Inte bra tydligen. Och torrt. Men när det blev molnigare dagar ville de inte växa ändå. För kallt antar jag. Men jag ska ändå så ett par frön av dom snart. Bara för att jag är en envis liten jävel.. 😈

Lite mer om potatisen då; det skulle varit roligt om jag hade hållit ordning på sorterna av mitt eget utsäde men det är lite jobb med det, så det är lite blandad kompott när man lagar av dom. Vissa är väldigt mjöliga andra är fasta. Alla är ju goda men det hade varit bra att ha koll på dom när man vill göra specifika grejer, som julpotatisen eller rosta i ugnen. I år köpte jag en ny sort som heter Linda. Den var väldigt bra (förstås!) och nu har jag ändå försökt att ha den lite för sig i lagringen i jordkällaren – som fö verkar fungera väldigt bra. Jag var lite rädd för att det var för fuktigt därinne men det är riktigt fint. Luktar gott av potatis och jord och känns varmt om man råkar gå in när det är kallgrader ute.

Av löken så var sorten Troy bäst. Men som sagt, ganska smått blev det igen. Men skam den som ger sig. Jag ska testa att sätta från frö igen. Jag har fått utsäde av en snäll odlingsvän och kollega till både jättelök, luftlök och potatislök som ska sättas igång så fort jag får tummen ur.

Pumporna som höll på att stryka med när jag körde på med blodmjöl repade sig och tog igen sin svaghet med råge. Det var två sorter (tre plantor), lite oklart vilka bara. Satte flera sorter men bara två blev det plantor av förmodligen två olika mammutpumpor. Nästa år blir det fler sorter och då kanske inte huvudsakligen de stora varianterna utan flera av mindre modell.

Persikoträdet gav nästan 15kg frukt. Och det har det inte varit några problem att smälla i sig. Mycket av det blir till smoothie, det är fantastiskt gott att ta upp ett paket som nästan får tina i solen innan man suger i sig den. Åh wow – längt på den såhär en grådisig januaridag. Sommar i ett glas 🍑💛

Jordgubbarna som jag satte om i nytt land i våras gav lite grann. De nya plantorna som kom igång och döm om min förvåning när de så sent som i november hade klara gubbar!! Helt otroligt!

Egna jordgubbar i november, vem kunde tro att det skulle ske?

Tillbaka till Tomaterna – det blev totalt 90kg! Och jag som tänkte att det nog inte blir lika mycket som förra året – jag hade färre plantor i år och det var otroligt trögt innan de kom igång. Med lite uppskattning av mängderna tror jag att årets ätbara skörd totalt landat på ca 320kg (alla ätbara grönsaker). Är det möjligt att vi två pers stoppar i oss allt det? Vet inte. Vi får se när sommaren är här. Kanske måste jag inte odla så mycket nästa säsong. Sa hon och bläddrade girigt bland fröpåsar och surfade på fröfirmornas lovande utbud 😜

Av årets nyheter; Anmore Dewdrops, Grinch dwarf cherry, Black Opal, Sibirjak, Linda, Loxton Lass Dwarf, Alice’s Dream, Orange Crimea och Bombeta. Av dessa så har busktomaterna Sibirjak och Linda gått upp på favoritlistan. Båda är röda busktomater, Linda lite mindre och lite plommonformad. Båda odlades ute med bra resultat. Mycket god smak och bra hållbarhet. Keepers. Alice’s Dream, Orange Crimea och Bombeta blir kvar, Alice är jag inte lika överförtjust i som alla andra verkar vara men den är väldigt snygg håller jag med om. Grinchen var helt okej och kanske var den lite mer produktiv än Green Envy som jag alltid måste ha, den är såå god. Finns ingen som når upp till samma nivå tror jag. Orange Crimea gav fantastiska klasar med stora tomater, 1kg på en gren liksom! Trots att tomatplantorna var fina och växte bra så blev det sen skörd. Utetomaterna var snabbare, men så var det ju också en uppdelning med att ampel- och buskisar fick sitta ute och det är ju de som alltid är snabbast. Whippersnapper var först ut 28/6. Inne kom Sungold först över mållinjen/läpparna, 23/7. Biffarna var särskilt sena och Black Beauty som varit en sån mastodont i produktion fick se sig slagen av Ilses Orange Latvian. Sista slutskörden ute gjordes 4/10 fast då hade jag plockat bort tomater och plantor lite pö om pö för att vissa plantor stod mer utsatt för kyla än andra. Det kom några kyliga nätter i mitten av september där vi precis klarade oss från frost och sen höll det sig på plussidan fram till 9/10. Tomaterna i växthuset togs in 21/10.

Just nu vet jag inte 100% vilka som kommer att få följa med in i odlingssommaren 2023 av de som jag är lite tveksam runt, men tomatbiblioteket blir uppdaterat med lite info om varje sort för den som vill läsa. Av de 90kg tomater som skördats finns fortfarande lite kvar, Ponderosan har jag inte börjat äta än och Vesuvio Giallo sparar jag lite till. Annars har det blivit en tomatsoppa med blandat av många sorter idag, Sungold, Black Opal, Grinchen, Scotland Yellow, MeiWei och flera andra som jag inte kan hålla isär.

Tomatsoppa: Tomat, gul lök, vitlök, lite grekisk salladskrydda och en skvätt olivolja. Skjuts in i ugnen 30 min. Mixa och koka upp med grädde, creme fraiche och ett par skivade kryddiga korvar (idag blev det Snickarkorv). Serveras med grillade osttortillas. Billigt – om man har egenodlat – och lyxigt sautan 😋

Det är verkligen en fantastisk känsla att fortfarande kunna äta egna tomater såhär i januari 🥰. Jag är så tacksam för kunskapen jag fått om hur man kan spara dom och blir ibland lite förfärad över hur mycket jag tidigare fick slänga för att jag inte visste tillräckligt. Tomater är verkligen så mycket mer hållbara än vad jag nånsin kunnat tro, även de sorter som man normalt inte kallar för lagringssorter. Imponerande tycker jag 🤩

Såhär såg det ut vid Lucia. Nu är det endast två backar kvar efter dagens tomatsoppa.

Sammantaget är jag väldigt nöjd med odlingarna 2022. Allt kan inte gå bra och mina intentioner och ansträngningar har gett resultat – och nu är det snart dags att börja om 🌱🥳

Odling, tomat

Tiden rinner iväg

Publicerad den 22 september 2022 av Lindis

Det är svårt att hinna med att dokumentera allt i trädgården. Jag tror att jag gör det, fotar, skriver upp, postar allt känns det som men ändå när jag kollar tillbaka efter olika händelser så visar det sig att det fattas grejer. Sommarblommorna har fått väldigt mycket fokus och grönsakerna har fått jobba på lite på egen hand. Och de har ändå klarat det rätt bra. Tror inte att de skulle ha gjort bättre ifrån sig med mer uppmärksamhet. Just nu känns det som att potatisen är min favorit. Odla i jord, vem hade kunnat tro att det skulle funka liksom? 😜 Jo, när vi ska äta går jag ut och gräver lite med händerna under en planta och plockar åt mig en kastrull full med fina knölar. Morötterna då? Testet med att odla dom i ren sand täckt med gräsklipp och några nävar hönsgödsel var det bästa som hänt med mig och morötter sen nybörjarstadiet. Fina lagom stora och gooooda morötter har vi nu. Pumpan som jag försökte ha ihjäl med hjälp av blodmjöl repade sig och kan det nu bara få vara frostfritt ett tag till så ska vi få se på pumpor 🎃.

Pumpan som tog ärtornas nät att hänga sig i. Undrar om nätet/plantan kommer att hålla…?

Tomaterna är på sitt bästa humör och jag skördar för glatta livet. Mannen undrar lite vad jag ska göra med allt som ligger kvar i frysen. 😤 säger jag och lägger ner ett par påsar till. Man vet inte vilka tider som kommer. Om ryssen dundrar in så har vi åtminstone tomater att fjäska med.

Tomater och paprika i skön bildharmoni 🥰

Min idé om att ha busk- och ampeltomater ute var en bra idé. Ampeltomaterna börjar se lite medtagna ut men de har klarat sig längre än vanligt, och dessutom, vilken mängd det blir på dom! Häromdagen plockade jag av 5,3kg ute. Tre av nykomlingarna ute är riktiga toppensorter; Anmore Drewdrops (ampel), röda, runda, goda. Sibirjak (busk) röda, saftiga, snygga, supergod och produktiv – jag har fått en ny röd favoritsort! Och så Linda (busk) lite fastare, plommonformad och god. Gissar på rätt bra lagring. Tumbling Tom Yellow kan jag hoppa nästa år. Den ser hela tiden ledsen ut och får lätt spinn. Lite hårdskalig och inte jättestor smak. Garden Pearl och Whippersnapper har klarat sig ända tills nu typ, det är väldigt mycket bättre än inne i växthuset där grönsaksflyet gjorde processen kort med dom förra året. Dvärgarna däremot, de är nog bäst lämpade för fönster eller kruka. De vill sig inte alls när de är rakt i jorden. Små och ger en omgång med blommor som sen mognar och sen ger sig plantan. Man får ha dom till det de är bra på och sen får det räcka.

En sort som ska få bo ute nästa år är Tangella. Det är den som ser sämst ut inne just nu. Förstår inte riktigt varför jag inte satte den ute iår – jag hade ju bestämt att alla buskar skulle få vara just ute? Att jag dessutom bläddrat runt med skyltarna höll på att sluta i katastrof! Min abslouta ”kan inte vara utan tomat” Rosa har blivit felskyltad, flera av dom som jag trodde var Rosa är istället Tangella. Som H.I.M.L.A tur 🥹 är det en planta som är rätt och den har jag skyndat mig att ta frön av. Rosa heter egentligen något annat; tex Rosella eller chocolate cherry (den ser ut som någon av dom. och kanske är nästa sommars projekt att sätta de båda för att se om det är någon av dom som är samma som den här) men det är inget jag vet så den heter Rosa hos mig bara för att jag ska hålla ordning på den. Sen är jag besviken på Moonglow. Den och kanske lite på Orange Crimea också. De är ju så jättegoda men de producerar så lite/sent. Liksom Greken. Den får jag nog helt enkelt ge upp nu. Tre år har jag provat och varje gång blir det ett fåtal visserligen goda frukter men det är för lite. det verkar som att biffarna har haft det trögt i år. Black Beauty, 1884 och Ilses Orange Latvian kommer sig men de är redigt sena.

Gurkdivorna har fortsatt att vara halvkinkiga. Jag försöker tala dom tillrätta (utan att träta för mycket) men de är tröga. Det blir bara ett fåtal gurkor. Plantorna växer på, spinnet har inte fått greppet om dom men däremot har det blivit vita flygare på både den och persikan. Ja, lite på tomatplantorna som sitter intill också. Dock kan jag inte se vad de gör för skada mer än att det är lite jobbigt med ett moln av flygfän när man rör vid bladen. Konstigt att det finns så mycket ohyra när det är tunt med insekter i övrigt iår? Vi har inte haft vare sig knott eller mygg att tala om och inte mycket getingar heller. Förutom att getingarna byggt ett bo i väggen växthuset. Där vill de tydligen vara, men så länge man inte grejar för mycket precis runt dom så håller de sig på sin kant. Kanske kan de vara ett motmedel mot ohyran? Mannen dryftade något om ”radar”, då blev det utvisning i regnet. Sånt säger man bara inte. Nu har jag provat att lägga på lite färskt gräsklipp och hönsskit på gurkan så får vi se om den kan bilda lite frukter nån gång. Jag drömmer ju lite om att ha så att man kan både frossa och dela med sig, det borde gå på sex plantor. Vissa år har det blivit frossa på bara två plantor. Och vad ska hända? Plantorna kommer ju ändå att dö sen så den finns inget att förlora.

Och sent ska syndaren vakna, chilin och paprikan börjar se ut som fina plantor. Vi har ätit ett par små supergoda paprikor. Jag har sagt det förut, men räds inte att betala för paprika, klaga inte om den kostar. Att odla i 8 månader för att skörda en 50g paprika, det är dyrt. Inte undra på att just de är de mest besprutade vi äter. Håller tummarna för en varm höst så att det som ändå sitter på hinner mogna eftersom de inte blir helgoda vid eftermognad inne.

Sötpotatisen har växt på ordentligt, de var ju rätt tveksamma till en början men nu har de kommit sig och täcker sina tre kragar helt och hållet. De har fått sköta sig helt självt, bara fått vatten när det regnar (de ska ha ett hårt liv för att bli bra har jag förstått) och bara fört tilbaka grenar som tror att jorden är saftigare på andra sidan ”planket”.

Så till skötebarnet då; sommarblommorna 😍

I år gjorde jag ju ett halvmesigt försök att sortera upp och göra lite som rader fast snarare som gångar. Jag gillar ju inte rakt och stelt så mycket. Men det får gå bort nästa år. Det blir för krångligt att hålla ordning på höjder och sorter. Vissa tar för sig på andras bekostnad, lägger sig över och ja, kväver andra 😧Rosenskäran är en sån. Den bara tar för sig, helt fräckt strävar den högt och brett. Fram till ungefär 1a aug var den ok, sen minsann! Den blev liksom tung upptill och jag var tungen att staga upp med ytterligare stöd. Apricotta är en värsting. Den beiga rispen är helt undertryckt och kommer inte ge några blommor alls. Ett par dahlior intill kämpar för sina liv. Så; rosenskära för sig, långt bak i rabatten. Tobaken har också vuxit sig hög och lagt ut sig över gångarna. Ganska skräpig ser den ut. Där hade jag trott att jag inte skulle behöva klätternät men det behövdes alltså verkligen. Men den är verkligen tacksam också, bara fortsätter att blomma, doftar gott och är grön och fin. Luktärtorna är jag rätt trött på. Ska inte ha lika mycket nästa år. De är fina men kräver konstant plockning och är extremt utsatta för löss vid minsta torka. De har också fått rejält med mjöldagg nu. Den finaste och bästa sorten är den ljusrosa Mollie Rilestone och jag saknar att jag inte har så bra blå och lila sorter också. Nu har jag låtit blommorna gå över i frö och ska försöka samla in för utsäde till nästa år.

Eterneller och risp har varit jättefina, i köksfönstren hänger det nu buketter av dessa tillsammans med långa amarant-svansar och ulleternell (kom ihåg att plocka dessa lite tidigare nästa år – de är snyggast innan de slagit ut helt) istället för gardiner. Somliga söner tyckte att det kanske var att gå till överdrift, det är blommor typ överallt nu..

Gör om och gör rätt nästa gång:

Trädgårdsnejlika, harört, risp, sommarflox, isört, lejongap i framkant mot söder. Luktärt där det är djup fuktig jord. Rosenskära långt bak, de tål att inte ha så djup jord. Astern någonstans däremellan. Dahliorna ska få eget kvarter. Rader på allt, from nu! [I swear✋😌] Rudbeckia Sahara är otroligt fin, men den står inte lika bra i vas som Cherry Brandy, men de står fantastiskt fint och länge i rabatten, i soligt läge. Och här får jag nog bita i det sura äpplet och köpa frön, trots alla försök i vintras lyckades jag inte få upp en enda planta från mina egna frön. Direktsådd av klint och vallmo som också behöver få lite utrymme, inte inträngda brevid rosenskäran iaf. Zinnian ska få mer yta, den är superfin där den kunnat breda ut sig. Vem trodde det när de planterades som små stolkar..? Alla lovordar just zinnia och jag kan inte annat än hålla med, bättre blomma får man leta efter. Tror faktiskt att jag här ska satsa på några sorterade sorter och lite fler av de storvuxna, de är så himla häftiga. För framtiden kommer det också att komma till mer solhattar. De är helt magiska! Blommar som galningar och nu har de som jag drog upp förra året blommat hur länge som helst! De står utmärkt i bukett som blomma, efter ett par veckor i vas kan man dra av kronbladen och få en häftig knapp i buketten. Hur coolt?! Vill ha mer av bösblommor. Brudslöja och hirs. Blomstermorot och tandpetarsilja. De två sista förresten! Siljan står i evigheter och moroten är en riktig snygging även som fröställning i buketter och arrangemang.

Dahliorna då. De är likson i en egen liga. Fast ska man se till utfall i mängd blommor så är mina marker för klena. Jag borde undvika jättar egentligen. De har inte blivit jättestora och den som gett flest är nog Hercules, med kanske 7 blommor. Café au Lait har gett ett par, Labyrinth 4-5. Me de är ju otroligt fina iaf. Favoriterna är hur som helt de som har lite mindre blommor och som producerar lite fler. Wizard of Oz, Megan Dean, Wine Eyed Jill, Souvenir d’ete, Espacio. Boom boom white är toppen. Silence-dahliorna är jättefina, det grämer mig så OTROLIGT att inte Night Silence vaknade efter vintern, nu är den på allas favolista och instagram flödar över av den.

Kort och gott, till den mängd plantor och frön jag har iår hade jag behövt dubbla ytan det växer på, utan problem. Frågan är vad jag ska ha mindre av nästa år när det enda jag kommer på är vad jag vill ha mer av..?🫣 Antagligen kommer jag att behöva anlägga mer yta. Kanske är det så att det ska bli en odling i gamla vinterhagen också…?

pelargon, persika, såmetod

Semestermood och pelargoner

Publicerad den 23 juli 2022 av Lindis

Att somna när man är klar med dagen och vakna när man sovit färdigt – det är väl det som är att ha semester? Men också de där andra sakerna, att hitta på vad man ska göra under dagen medans man sitter med frukostkaffet och kollar hur vädret ser ut. Att hinna umgås med familj och vänner lite när som helst. Det är där en är nu 🥰

Ö-häng tills solen gick ner en rekordvarm dag.

Så till sist har alla pelargoner slutplanterats och kommit till sin plats ute. De sista sticklingarna fick nöja sig med att bo tillsammans i stora krukor. Jag väntar spänt på att de ska börja blomma som galningar (jag har ju gullat med dom som jag vet inte vad) – det har tillkommit många nya sorter den sista tiden. Vad är detta med att man hela tiden hittar nya som man vill ha? Samlaren i mig vill ha de som tilltalar ögat men det finns också en lockelse i att ha ”alla” av en serie, även om jag i vissa fall inte alls faller för färg/form. Typ alla som har många pelargoner säger med munnen att de ska minska antalet. Känner jag till någon som faktiskt har gjort det? Nope. Kommer jag att kasta några av de som jag inte tycker är ”Wow!” när hösten kommer? Antagligen inte…

Och de små fröna som kom i jorden där i.. var det dystraste februari? Jo, de är inte några små duvungar längre utan rejäla plantor, vissa har fått knopp som jag går och glor på vareviga dag.

Det börjar också finnas utrymme för att göra nya frösådder. Nu testar jag en såddvariant som jag fått tips om på fb.

Häll kokhett vatten på fröna och låt stå ca 24h.
Skala och rispa fröet.
Lägg på fuktat papper i genomskinlig behållare och låt stå lutande på undervärme.
När fröet har grott, sätt i jord.

När fröna skållats och legat i blöt ett dygn är skalet mjukt och kan med viss möda tas bort.

En vecka och en dag från starten med det kokande vattnet har flera av fröna i jorden börjat växa. Dock tror jag nog att man skulle kunna hoppa över steg 3, iaf nu på sommaren när de är grovilliga.

Vilken tur med de stackars bloddränkta pumporna, de kom sig och har växt på sig med flera blad redan [fju;]. Kan hända att de blir perfekta halloweenpumpor då de redan fått smaka på blod? 🤣

När de överlevt chocken med blodet drog de igång ordentligt 😀

Rödbetor och mangold har äntligen börjat växa, vitlöken är nog snart dags att dra upp för den har börjat gulna. Gemsalladen börjar gå i blom (ska spara på den och ta frö). Ska faktiskt ta att så lite sallad igen nu när det ska bli en sval och lite fuktig period. Bondbönorna har äntligen börjat växa efter omsådd tre gånger för de 🤬fåglarna. Ärtorna är de minsta man kan tänka sig men de är ju rätt snabba så det kan hända att man ändå får lite skörd.

De få förodlade bondbönorna som överlevt fåglarna.

Kålen kanske man undrar då? Jo den lever och ser fin ut i mina ögon. På ringblommorna kan man se att det bor en snäll odlare här. En som inte har hjärta att ta bort självsådda ringblommor. Som belönar med att nästan kväva kålen. Nåväl, när frosten kommer vet vi vem som vinner… Majsen ser faktiskt jättefin ut, mörkgrön och med blommor på gång. Sen vet man ju aldrig om de kommer hinna bli kolvar men än finns det hopp.

Och tomaterna då, de är så tröööööga! Några enstaka ute har det blivit men de bortskämda monstren i växthuset, två ynkliga klara 😡(jag borde kanske jubla för de båda men nu är allt sommaren långt gången och jag tycker mig ha rätt att vara en smula gnällig). Plantorna har vuxit så man tror de ska spränga taket men inget att äta får man. Kanske var jag för snäll med gödningen. De fick ju ett lager bokashi en bit ner i bädden. Men jag har iaf fått börja plocka lite gurka och det är ju tursamt eftersom den i affären är skapligt dyr (23:-/st). Och i längtan efter tomater i pastasallad på stranden åkte det ner lite frysta tomater från i fjol. Det funkade helt ok, lite vattnigare än färska men bättre än inga alls. Jag vägrar att köpa i affären, har jag överlevt såhär länge ska jag bank mig inte falla för frestelsen nu.

Persikorna mognar på, ev är skördetiden något längre än vanligt (inte mig emot) kan det bero på iskylan under blomningen? Eller på att vi den här sommaren verkar få leva med antingen 35º eller 15º? Väldigt gott att kunna mumsa under lite längre period iaf😍

Sa hon och fick vid nästa insteg i växthuset skörda av 5kg. Det är inte jättemycket kvar nu.

Och nu; en tur till skogs med den lilla promenadsugna hunden 😊